Senaste kommentarerna i forumet

behöver inte vara problematiskt. Jag gillar inte Gym själv men har tagit för vana att börja min dag med ett gympass i all enkelhet. Det börjar med att jag diskuterar med mig själv varför jag skall göra detta och oftast vinner förnuftet och jag kan garantera dig att efter den efterföljande duschen så är jag och mig själv på ett jättebra humör.

VV

Det verkar vara mina ord du reagerat på denna gång...
Hätsk stämning behöver inte bero på dej, inte alltid du i fokus A.

Fortsätt peppa så mycket du orkar, men sug inte i dej precis allt.

Du är inte så pjåkig heller.......
/A.

Jo, det gör du, du är toppen!

Tydligen bidrar jag inte till denna, eller.............
Vet inte, tror vi vilar ett tag eller?
/A

Välkommen säger jag som själv är alldeles färsk på forumet. Något jag slås av är att många historier är så lika! Inte klokt egentligen.., jag är också mamma, jag älskar min familj så mycket och ändå, ändå.. Dricker vi en massa vin. Tokigt det kan bli.. Jaja, vi hjälps åt nu och du är ingen dålig människa för det. Skriv och läs, det hjälper!

Ta långa promenader, perfekt kardio träning.
Kramar Mama/A

Som möjligt.
Gillar din framfart.
/A

Hahaha, förlåt men jag skrattar lite!! Vilken snurr det var här:) Jag vinglar runt och läser (är nykter dock). Jag gillar dina kommentarer iaf, vill.sluta. Du har peppat mig massor. Nu tar vi och skålar i Ramlösa och firar ännu en nykter dag. Håller med om det skrivna ovan om att det är en härlig ton på detta forum.

En idiot, som inte har någon empati eller förmåga att ens vilja sätta sig in hur du mår och känner.
Att han inte såg det som en gest från din sida att få lite romantik er imellan.
Du tänkte inte på att supa, du ville att ni skule dela på lite vin och mysa.
Att han inte såg det i att du ville ha lite mysigt och ta ett glas gör mig ledsen.

Att han sedan fick dig att ta till lipen kvalificerar honom till SUPERIDIOTEN NR:1!

-No one put baby in the corner!

Var inte ledsen gumman, otroligt fin skest av dig!

Synd bara att"hen" inte såg vilken uppoffring du var beredd att gå igenom!

Tycker inte du var dum, du försöker på alla sätt du kan hitta tillbaks till din "man " igen.
Jag tycker du är duktig och modig.
Kramar i massor, håller om dig hårt och låter dig bara vara!
/A

Tänker på de gånger jag jobbat mycket och ätit för lite. När jag väl är ledig så har jag varit toksugen på vin. Jag har druckit vin i stället för att äta och sova. Bara en tanke jag fick av din kommentar. Jobba på nu och så peppar vi vidare!

Ojojoj, vad livet kan vända på en sekund. Tur att man inte vet allt jobbigt som livet kan drabba en människa med. Men livet går som sagt vidare och de sista dagarna har jag inte funderat särskilt mycket på vin. Det är ju bra iaf! Har pratat allvarligt med min sambo om alkohol och han är med mig i detta. Känns skönt att jag har berättat och att vi är överens. Känner mycket av stödet här och det är ni som gett mig kraft att "bekänna(?)" mina synder. Det känns inte så fult längre. Faktiskt så vet jag att jag är en god och vanlig människa som har gått över alkoholgränsen och att jag inte är dålig för det. Må så gott!

Bra jobbat! Ja, jag förstår just nu inte heller varför jag drack så mycket?! Hmm, får fortsätta läsa här så jag inte glömmer hur det var. :)

Självklart men hypokondriker som jag är (trots sjukvårdsutbilning) så kommer tankarna att det är ngt annat. Huntington tror jag inte det är, har inte alls de symtomen.
Vet ej om jag har ngn lust att ösa upp allt till läkaren, journaler kan arbetsgivaren få i mitt jobb så nej det gör jag nog inte.

Tog upp med maken om vi kunde dricka lite vin i helgen nu när barnen är borta. Det bemötande den frågan fick var jag inte beredd på, han blev jätteupprörd, skulle jag börja smygsupa nu, mitt liv som har varit ett helvete pga alkoholen och jag skulle förstöra precis all den tid som jag varit nykter, den skulle vara helt bortkastad. Jag som alltid blev aspackad när jag drack och enligt honom nu så har jag blivit det alltid de senaste 10 åren.

Jag blev så förbannad och kränkt att jag började gråta, och jag gråter nästan aldrig förutom till sorgliga filmer.

Jag vill inte att barnen ska se mig onykter igen någonsin och om jag skulle dricka när de är borta är inte att smyga enligt mitt sätt att se det.
Barnen är borta 3-4 ggr/år så det skulle ju inte bli något hejdlöst supande precis.
Enligt honom så får jag aldrig dricka mer i hela mitt liv och det var bara att ställa in sig på det.

Jag har druckit på tok för mycket i mina dagar och det har påverkat mina barn som inte gillar det men jag var inte aspackad varje gång dock mer än vad som är ok.
Hursomhelst så gör jag ändå som jag vill men kvällen blev totalt förstörd.
Kan inte vara i samma rum ens, vill bara fly.

Jag förstår att ni kommer att tycka att jag har en bra man som säger ifrån, men så här känner jag. När inte barnen är hemma vill jag göra som jag vill.

Vet inte riktigt var mitt beroende starta men för fyra fem år sedan. Ett glas vin för att varva ner en kväll var väl inget att bråka om. Detta eskalerade rätt snabbt och blev naturligtvis till mer än ett glas.En flaska låter mer rimligt! Jag tror delvis mitt missbruk handlade att orka. Två fantastiska barn, två hundar och tre katter. Glömde min fina man:)Hus på det och heltidsjobb. Livet bara rullar på. Man vill göra sitt bästa men ibland kommer också verkligheten ifrån dig. Det var där vinet kunde vara min vän att lita på. Alltid mysigt att sitta o ta ett glas som sen blev fem eller sju. Nu undrar jag hur jag skall klara mig utan:) Men med hjärvilja SKALL det funka. Mina barn förtjänar det bästa!
Tack för att ni finns och man kan skriva! Min historia kommer nog lite pö om pö!
Tack ni!!

Säger som de andra: läs, läs och läs, finns mängder med erfarenhet här!

Jag kanske bara har råkat ut för en grovt lätt- generaliserad värld. Har jobbat både i mans- och kvinnodominerade yrken, har hobbysar som är båda delarna, har en som och en dotter, så jag vet inte om jag bara har haft otur? Eller tur... Eller hur jag nu ska uttrycka mej. :-)

Till saken hör väl kanske att jag själv är mer intresserad av bilar än av nagellack.

Stor tur att man är olika, har olika idéer och olika referenspunkter, hade inte blivit några roliga diskussioner annars.
En go´kram från MB

Ni klarar er från sånt
/A

markatta... du är också en poet! Kram och ha det gott. / mt

tack för en eld
som värmer min hud

tack för en raspig vinyl som snurrar
nu skriker ej längre mitt huvud

tack för en kopp med rökig lapsang
som värmer, som väcker min hunger

tack för att jag fick komma in
i rummet som inte fanns

i verkligheten andas jag
jag som en gång trodde mig veta
att verkligheten inte fanns

Tack för tipset, mitt fokus är mit välbefinnande.
Precis som du fint uttryckte det skall jag se MITT
välbefinnande först.
Det är mitt fokus.
/A

Funderar på det du skrev, undrar varför jag bryr mig?
Likt vatten på en gås.........
Swosch...... Vad pratade vi om?

Finns ingen anledning att bli irriterad!
Just nu är det flyt i vardagen.
Skall upp till Storvretacup och kolla när
äldste grabben spelar innebandy.
Adiosos, hoppas höra mer av dig senare om du hinner.
/A

nej tyvärr blev jag inte så mycket klokare och jag förstår heller inte vilket resonemang du menar att jag och Stigsdotter skulle ha som du köpt. Jag kom med ett boktips, that's it.

Du kan inte styra vilket fokus andra ska ha på forum men däremot kan du styra vilket fokus DU ska ha. Själv är jag här på forum för min egen skull och inget annat. Jag hjälper mig själv genom att tillåta mig själv att skriva ärligt om vad jag vill i min tråd, ta emot tips/råd/frågor, svara på andras inlägg, läsa. Och visst händer det att jag blir berörd av någons "nödrop" och svarar på det. Det stärker mig också, att kunna sätta problemet utanför mig själv. Jag bryr mig mycket om många här och blir glad om jag kan hjälpa någon på vägen men i huvudsak är jag här för min skull. Vad är ditt fokus?

Kram

en stunds vila här lessenfrun. Ni omkring flickan finns i mina tankar i er långa ovisshet... Hoppas hon klarar sig utan framtida men och att ni blir väl omhändertagna - jag skulle tro det.
Kram, kram / mt

man kan ändra, det är sant, men genom att man själv förändras så hoppas man ju att andra ska anpassa sej till förändringen, eller hur? Annars blir relationen sned. Jag tror det ställer till det i alla förhållanden när den som missbrukat slutar med det. Balansen förändras. Jag kan ju bara relatera till mej och mitt. När jag slutade dricka alkohol och tog tag i min vikt så har jag fått en annan självkänsla. Jag står på mej på ett annat sätt. Jag vet mitt värde. Jag HAR plötsligt ett värde i mina egna ögon. Så klart kan det upplevas hotfullt på ett sätt. Plus att jag nu inte längre tolererar att min man dricker sej berusad. Jag tycker mej se att många av oss kvinnor som hängt här ett tag har problem i våra förhållanden på ena eller andra sättet. Sen får man hoppas att kärleken finns i botten och att partnern klarar av att anpassa sej till den nya situationen. Att han också har lust att göra den förändring som krävs för att förhållandet ska utvecklas.