Senaste kommentarerna i forumet

till gråbergets väsen. Det förde mig på en lång vindlande utflykt i Filosofiska rummet i sällskap med fullmånen.

Visst är det naturligt att sörja en reltion som är på väg mot sitt slut. Jag tror till och med att det är nödvändigt. Ett stycke av livet (Livstycken, skriver Ylva Eggehorn) som inte blev det man en gångt hoppats, drömt och tänkt... Jag skickar dig en virtuell livboj som du kan hugga tag i om det känns som du sjunker... Jag vet inte vad mötena ger dig men det är knappast fel att gå lite oftare... jag ser hur gott de gör för mullegubben och de verkar ha gett bra saker till dig också. Jag har ett minne av hur du beskrev särskilt kvinnomötena.

Jag citerar ett stycke Eeva Kilpi (hon närmar sig det nedanförmänskliga - nära naturen)

Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta dan som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara ledsen ibland.

För övrigt hoppas jag kvällen igår var trevlig på alla sätt och vis.
Nyårsafton är en tämligen jobbig kväll tycker jag också. Och lååång. Vi gör så gott vi kan.

Kram, kram / mt

Så fint du beskriver den verkliga döden och kanske den vanligaste, döden kommer till en gammal människa, kroppen är plötsligt en själlös boning - som blir helt onödig. Livet stannar upp för en stund. Och du är närvarande, i dig och finns närvarande för din familj. Bättre kan det inte vara.
Kram / mt

så tänker jag... Ibland med andakt, ibland med ett leende

Nyfikenheten drev mig att googla på Stigdsdotters Fröding-känsla "stååå grååå" och jag fann "Mattoidens sånger".
Tack Stigsdotter - de förgyllde samvaron med fullmånen och gav mig inte bara ett utan minst två nya ord - Mattoid-en-s och Nedanförmänskliga. Starka ord, särskilt det senare. Underbara dikter som jag måste ha sovit förbi under min skoltid.
Och se - där blänkte en spindelvävstunn tråd till Dompa - dikterna är "Postumt utgivna 1914.Titeln syftar på det italienska ordet för 'dåre', och texterna är alltså menade som "Dårens sånger" och diktade efter 1898 under skaldens sjukdomstid." http://sv.wikisource.org/wiki/Mattoidens_s%C3%A5nger

Att de talar till mig är självklart - jag har umgåtts oändligt många timmar med 'dårar' och ofta i en känsla av djup samhörighet och en gemensam förståelse för livets - och kanske för lidandets - djupaste väsen. När vi övernattade på Furunäset var jag starkt berörd av miljön som ännu vittnade om det lidande som levt bokstavligen inlåst inom tjocka väggar och tunga fönster och dörrar.

På samma sätt är jag berörd av van Goghs rum http://www.vargakragard.se/Van%20Goghs%20sista%20dagar.html

Dominique Janssens, som restaurerat rummet, vill absolut inte bli en guru - syftet med van Goghs rum är som jag förstår det, att möta sig själv:

Du finner vad du bär med dig.

Jag vill att olika besökare ska dela gemensamma värden,

men det finns inte bara ett skäl utan hundratals.

Jag hoppas besökaren kan finna frihet här.

* * * * *

Visst är det så i vårt filosofiska rum också?

Ja, Dompa, min präst som förespråkar mindre religion och mer andlighet är en klok människa, präst och man. Det finns flera, Martin Lönnebo är en av dem - det var han som visade mig vägen till van Gogh. Endast av en händelse är de här nu nämnda män - Caroline Krook är en av många kloka kvinnliga präster. Bara för balansens skull. / mt i fullmånefilosofisk stämning

tar sig många uttryck och den kommer ibland oväntat och ibland välkommet. För min del var det välkommet när mina föräldrar dog, båda av sjukdom som tog bit för bit av deras värdighet. Jag är själv inte rädd för döden men jag är livrädd för resan fram dit.

”Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätt­er. Men kostymen sys i det tysta.”(Tranströmer)

Lev väl, just idag, och gör bra saker för din egen skull och känn känslorna leva i din kropp utan bedövning. Det är helande.

Klart du måste få känna dig ledsen/sorgsen, det är en sorg att inse att äktenskapet är över. Även om du själv önskar det så gör det ont, kanske maken på sitt sätt försöker visa att han vill fortsätta men vill du leva med en man som du inte kan kommunicera på ett sätt som du förstår?
Hoppas du fick en kul kväll och kunde glömma allt en stund och kanske fick dansa en del.
Kram!

Hej!
Nu efter alla jobbiga julbord glögg mingel snapsar mm längtar jag efter att komma ur sörjan!
Förrädarhjärnan lyckas vinna för det mesta, funkade bra tidigare under 2012 men så kom alla dessa konferenser Finlandsresor julbord avslutningar och avtackningar mm.
Jag föll för frestelsen och tappade greppet. Det har inte varit något rå supande men en då detta ständiga planerande för hur jag ska få anledning till ett eller flera glas. Detta som jag innerst inne hatar hos mig själv.
Har i skrivande stund en gnagande ångest och känner mig sliten.
Jag har insett så länge jag har denna kontakt på forumet så känns det lättare att få bukt med hjärnspöket som hela tiden lurar i kulisserna.

Dax att komma i fas!

//Paron//

Julafton blev vit ett medvetet val trots att andra runt om valde snaps, julöl och liknande. Tycker fortfarande att de går bra. Har druckit några tillfällen sedan oktober. Minskat konsumtionen och fortsätter välja mina tillfällen och vad som dricks. Har haft en kväll då jag inte lyckades hålla den lagom nivån sedan min nystart. Inte stupfull men ändå mer än
Vad som var tänkt. Så helt hundra är det inte men en stor skillnad på hur det varit. Bannar inte mig själv så hårt men de påminde mig om vad jag inte gillar med alkohol, när den får styra och ej hjärnan. Fortsätter mot nya året med minskad konsumtion!

Vi är ett häng med personer som känner till just din problematik. Låt oss vandra hans i hand i40 detta dilemma. Nyktra k och glada...............

/A

Det är sant, du har ett långt liv kvar tillsammans med dina barn.Bra att nu hittat hit. Det är en bra början, vi hjälps åt.

Du verkar ha full koll och vet hur du skalll tackla diverse små frestelser.............
Men det värsta är styrt upp, du är här.
Skönt att vi är några stycken på resan 2013, du jag, mama Blue, Anli och även några gamla rävar sätter sig i vagnen Tilde, stigsdotter trollmorsan . Etc och flera därtill

Skönt att frun kommer, får övertala henne att supporta dig i din kamp.
Nu kör vi!
/A

Bara att komna till insikt såsom du gjort är riktigt bra, stort!
Det är inte många som gör det, men DU har gjort det.
Du verkar vara en nice liten person .
Nu fixar vi detta, vi peppar och håller varandra i handen under denna foppa färd!
Kom igen nu Mamma Blue........
Kram/A

Hej "Vill sluta" och ni andra. Idag har jag varit nykter i 10 dagar sedan senaste dryckesperioden. De fyra första dagarna var som vanligt fylld av abstinens. Allra värst är den psykiska numera. Att tappa fotfästet, den fruktansvärda ångesten och det tilltufsade självförtroendet. Jag har varit nära att kunna sluta helt och fullt med alkoholen så många gånger men trillat dit igen. Det är en mycket tuff kamp att leva nyktert men lika svårt är att få kvalitet på det nyktra livet.

I mitt fall gäller det nog att arbeta med tålamodet. Ibland orkar man inte vara "duktig". Det kommer tillfällen när man "stänger av" och desperat söker lugnet, om än på konstlad väg. Jag måste lära mig att hantera dessa situationer. Lära mig någon form av teknik hur jag ska tackla dessa tillfällen av ett obeskrivligt alkoholsug.

Julaftonen var väldigt speciell. Den har i regel alltid präglats av full fart med massor av god mat och dryck med närmaste familjen. Att tillbringa den ensam var en märklig känsla, samtidigt som det var rätt skönt att slippa alla frestelser och höga förväntningar på denna mest upphaussade helg på året.

Jag har ytterligare några lediga dagar innan allvaret börjar efter nyår. Jag som alltid brukar vara uppe i varv med en ständigt hög adrenalinhalt har tillåtit mig att känna trötthetskänslor komma fram. Det känns som om jag skulle kunna sova mest hela dagarna. Någonting som känns helt overkligt för mig. Jag har aldrig vilat på dagen i hela mitt långa liv. Jag är normalt sett alldeles för rastlös för det.

Nyåret firas i stillhet med min fru som nu kommit tillbaka hem. Jag antar att det blir något extra gott att äta och vad gäller det drickbara finns endast julmust och mineralvatten hemma. Egentligen är väl situationen just nu rätt OK även om ett stråk av uppgivenhet och sorgsna känslor finns där. Kanske är det en form av kapitulation. Dock är jag rädd för att bli bitter. Bitter för att inte "vara som andra", bitter för att inte kunna ta sig ett glas, bitter för att jag kanske inte kommer att tycka resten av livet blir kul osv. Jag ska fightas mot dessa känslor men det är inte lätt. Många "nynyktra" brukar prata om att de går på små "rosa moln" den första tiden de är nyktra. Det är ingenting jag har upplevt under mina vita perioder. Mina bästa perioder är dock att kunna vakna upp nykter och pigg på morgnarna och känna mig hungrig på frukost och kunna njuta av ett par koppar kaffe. I mina dryckesperioder ratar jag kaffet och längtar istället efter att ta den första förmiddagsölen.

Långt inlägg men det var en del som måste ut. Godnatt mina vänner.
Tjalle

Kommer dessvärre inte ihåg var jag läste vad, vem som skrivit det och i vilket sammanhang, men många bra tips och käcka tillrop har jag sparat i huvudet.

Den där papegojan eller lille jäveln på axeln ska få mothugg nästa gång han börjar tjata

Tjugo minuters betänketid innan man tackar jag till att dricka, så hinner man tänka igenom sitt beslut.

Spela upp filmen i huvudet om vad som kommer att hända om jag dricker den där enda ölen som kommer att bli två, eller tre, eller fem, sex... kanske inte samma kväll men på sikt.Jag slutar för att mina barn ska ha sin mor kvar i livet. Vill dö av naturliga orsaker...

Vad det gäller sambons drickande - moralisera inte. Han kan inte sluta åt mej, jag kan inte sluta åt honom.

Ja, återkom i morgon så hjälps vi åt. En resa att göra har vi gemensam, den att sluta vistas i samma kupé som vår älskade flaska som gör oss så illa. Mycket att läsa här, läser själv så ögonen står still i huvudet av trötthet, men det gör nytta, man hittar lite guldkorn här, lite visdomsord där...

och virar dem flera varv runt hjärtat, så att jag håller värmen där länge!/NM

Ta dem som en julklapp om du vill ;-D/ ht

jag på dig! Kram, hoppas det blir riktigt roligt!

Jädrans bra!

Har länge försökt få till något om vems rätt som är rätt, i betraktarens ögon, vem som är mest hel osv, men det har aldrig riktigt klickat. Raderna ovan rymmer mycket! Tack för dem! Ska klia vidare här, kanske med ditt alster som inspiration... Gör nåt, eller?/Kram NM!

Kanske kan du vrida och vända på de här ;-D

Ett öppet fönster, när dörren stängs
Det unkna vädras ut
Möjligheter som nyss slängts
blir en annans skatt
bland de tårar som du fällt en gång fanns början till ett skratt
Vems våg är måttet, vems rätt är det rätta
vem håller måttet, vem kan berätta
Från vilket fönster tittar du
och bestämmer vad du ser
från mitt fönster så ser jag blott en mänska som är hel

2013 ska bli året som på det ena eller andra sättet fastnar i minnet.

Vet inte varför jag börjar tänka på Frödings gamla gråberg, kanske för att jag känner mig sådan "stååå, grååå". Så fast med fötterna i marken, kommer ingenstans och så grå och tråkig. Känner mig så nere. Fast jag fått shoppa idag. Har köpt en ny pryttel. Jag gillar pryttlar. Dessutom ska jag ut ikväll och träffa ett gäng tjejer ikväll, det var länge sedan jag träffade flera av dem. Visserligen är detta en typ av träff som jag vanligtvis tycker är lite jobbig. Ett glas i magen så brukar det kännas bättre. Men. Jag ska ju inte känna så längre, jag hade ju blivit glad?

Inte idag, känner mig bara sorgsen.

Jag känner mig så himla förvirrad. Ensam. Är det rädsla för ensamheten? Jag kommer inte att vara ensam om jag inte vill. Kanske är det en del i sorgeprocessen, den man ska igenom?

Min dåliga självkänsla tar sig uttryck i oro för att han ska klara sig bättre utan mig. Men det är väl bra om han gör det? Vi kanske kommer att klara oss bättre och bli lyckligare utan varandra?!

Det känns som om jag sjunker ned dit där jag var förut. Jag vill inte dit igen. Kanske har jag slarvat med den egna själavården? Måste jag gå på möten oftare? Kanske är det för att det är nyårsafton snart, jag blir alltid melankolisk då och så dricker jag för mycket då. Så kanske det är, det är nyårsafton som spökar.

Nej nu måste jag gå sätta på mig ansiktet och stålsätta mig inför kvällens barrundor, bara en i gänget vet att jag slutat. Fast, hon som är "huvudvännen", anledningen till att vi träffas är att hon är på besök i Sverige, hon är amerikan och jag läste någonstans att genomgå ett 12-stegsprogram räknas som någonting positivt, som en merit nästan, i USA så hon kanske blir impad om jag berättar :-)

Nä, ansikte på, kanske till och med blir en svängom på dansgolvet ikväll! (fast det har jag VERKLIGEN ingen lust med... bläh)

Jag har ingen kraft att skriva och heja på er andra, men jag tänker på er!

Hade planerat en massa inför denna dag, ingenting av det blev gjort...

Det sista jag såg på teven igår kväll var senaste filmen i Rambo-serien...
Han sköt med kulspruta så hjärnsubstansen skvätte överallt, han måste nog ha skjutit ihjäl ett par hundra fiender under den filmen, där i kriget var livet ingenting värt, man nästan applåderade när han dödade de elaka, Yess han fick honom, tänkte man...

På morgonen väcks jag upp av ett telefonsamtal, med ett dödsbud, min svärfar hade gått ur tiden.
Skyndar mig upp och hämtar dottern och ett par timmar senare är vi där vid dödsbädden.
Där ligger han med gul skrynklig ihopsjunket ansikte, munnen vidöppen och saknar löständer,
här finns verkligen döden närvarande, en kall och själ-lös kropp med blånande fingertoppar.
Huden känns konstig när den är död, mjuk på vissa ställen och på andra ställen hård.
Ena ögat lite halvöppet i de gråstarrande pupillerna, tungan blålila och täpper till svaljet,
här finns inte en chans att luften passerar förbi.
Magen känns varm trots att 3,5 timme har gått sedan hjärtat slog sin sista sammandragning.
Kan inte låta bli att känna på döden, den är så påtaglig och närvarande.
Och själen, mänskligheten så långt borta, livet är ursprungen och kvar en f.d. själaboning, en kropp..
Få tillfällen ges i livet att få möta döden på ett sådant nära håll, andra gången för mig...
Fascinerande men inte skrämmande, värdig och mycket respektfull.
Lika säkert som att man föds, kommer också döden till oss så småningom, det vet man med säkerhet.
Vi gör bara ett besök på jordelivet, gästar och far sedan vidare i någonting vi inte vet om..
Ett ljus är tänt, svärfar är klädd i en vit skjorta med en blårandig slips, under svepningen ett par utmärglade knotiga gula ben som slutar i en vuxenblöja.
Någon ur personalen har knipsat av toppen på en julstjärna och lagt på hans händer...
Brevid sitter hans ena dotter med slutkörda tårkanaler, hans ena barnbarn med kajalen rinnandes utmed hennes kinder, hennes tårkanaler verkar aldrig kunna sina.
Frugan som normalt sett är en oerhört känslig varelse verkar kunna ta hela saken med fullständig närvaro, mycket starkare än hennes storasyster som inte kunde förmå sig att säga en fullständig mening i ett enda andetag, jag är verkligen förvånad för det brukar vara precis tvärsom..

Här sitter jag mitt uppe i alltihopa, och vet inte vad jag ska tycka för tillfället..
Döden kommer ju aldrig lämpligt, när den än kommer...
Alldeles tom i huvudet åker vi i varsina bilar hemåt, helt avbrutna ifrån dagens göromål..
Jahopp tänker jag för mig själv, det blir sällan som man hade tänkt sig...
Eftermiddagen samlas vi i den nya soffan hemma, ätandes på nyinköpta hamburgare, hela familjen sitter tysta med tomma blickar och ser ner i vardagsrumsbordet, det är alldeles tyst och jag förstår var var och ens tankar är just nu, de tänker på "morfar" och ser minnesfilmerna rullas upp framför dem precis som jag gör just nu..
En tid för eftertanke och om livets slutände, allting är inte så självklart längre...

Plötsligt så slog det mig, vilken kontrast det blev när jag tänker på hur döden nyanseras i Rambofilmen, så långt ifrån verkligheten, jämfört med den verklighet jag känner idag.

Ännu har en dag fört mig närmare närvaron genom min nykterhet, och det har inte funnits någon som helst anledning till att döva bort den, verkligheten är min verklighet...

/Berra

Hoppas få några tankar och ord från dig............
Vet du hur ditt nyår skall bli?
Kommer du vara själv som på julaftonen eller har du nån/några att fira in det nya året med?
Hopas att allt är bra?
/A

Nästan King över det hela.
Du är.......
/A

.