Senaste kommentarerna i forumet

Tre månader utan alkohol- fel rubrik. Det kändes ganska långt då jag bestämde det, men jag har under den tiden fått mer insikt hur illa detär. Jag har duckit hejdöst ca tre dagar. Hällt i mig det jag kommit åt, vet inte vad jag har sagt när jag ringde till jobbet osv. Alltså det här går ju inte, jag har ju fyra barn också. Idag är jag på dag två. Och jag bara gråter...

Igår var ungarna (åtminstone den ena) på sitt allra värsta humör. Och med min icke-existerande stubin så blev det ju bara skit. Jag var arg så jag kokade, tills jag bröt ihop och gav upp. Då lugnade sig ungen. Efter två timmar lyckades jag få på henne pyjamas och natta henne. Men då hade jag ju redan tappat masken och koncepten totalt som far.

Jag förstår inte, utåt sett är jag ju den lugnaste killen i världen. Men när någon triggar mig, trots att jag gör allt i min makt för att behaga, då brister det. Mitt i allt det där värsta med självförakt och grubbleri så önskade jag mig bort, som vanligt. Bort till en stuga i skogen, utan krav och stress. När jag visualiserade denna dröm så testade jag tanken att jag skulle ha några öl där, men det ville jag inte. Jag ville inte ha några julöl där i den verkliga stunden heller, jag ville bara att ungen skulle sova.

Så inte ens mitt i det mentala kaoset önskar jag att få dricka. Inte jaget i alla fall. Vad detet har för planer har jag dock ingen aning om. Men antagligen så är det detet som ställer till det på något sätt. En vis man sa en gång: "Där detet är, där ska jaget också vara." Men det låter som pure bullshit. Fast kanske ändå, drickandet kanske bara är ett derivat från en djupare önskan om att få frid. Hur når jag då dit utan omvägen via flaskan?

Ja, det stämmer Dompa, att jag och frugan åter glidit ifrån varandra. Jag tyckte att vi hittat en gemensam väg igen, och det var riktigt bra under kanske ett halvår. Men nu tycker jag att vi löses upp alltmer. Jag vill känna en synergieffekt av att vara ett par. Just nu känns parskapet bara som ett snäpp sämre än att vara ensam. Jag har försökt att analysera vad det är som är den stora skillnaden. När man blir ett team så klarar man utmaningar från barnen, stress, yttre "faror" och sådant riktigt bra. Man har stöd i varandra och ser sig som starkare än omgivningen. Men det är vad som gör att denna teamkänsla uppkommer som är gåtan. Jag tror att det handlar om de små detaljerna där man visar en intention som går ihop med bådas intressen. När man söker stöd hos varandra istället för inom sig. Men det är hårfint, små steg i en annan riktning gör att teamet upplöses. Och där tycker jag att vi står nu. Min fru har gjort några justeringar i sitt liv, där jag tycker att samtliga är ett steg ifrån vår gemensamma väg. Därför känner jag mig exkluderad, lämnad och ensam. De enskilda sakerna är inte stora, inget att lyfta på ögonbrynen över. Men sammantaget saknas det en balans som väger upp för dessa saker.

Det var en massa svammel, men jag har ingen bättre plats att bevara sådana här tankar på.

Örtte med mynta och timjan är slemlösande... Undvik mjölk och mjölkprodukter som är slembildande..( där kan vi avliva myten om att varm mjölk med eller utan honung skulle vara bra vid förkylning!)

Hav tröst Dompa! Jag blir också kinkig vid förkylningar.. Eller rättare sagt, jag har inget tålamod alls när jag blir sjuk.. har liksom inte tid ;-D (fast jag veeeet, att det bara är att härda ut och låta det ta den tid det tar..)

Klart att vi ska använda forumet, som ett livsforum också. Allt i våra liv hänger ju ihop!

Ibland, är det bra, att kunna veta att även "vanliga" människor har samma typ av problem och funderingar som vi.. Att vi inte är så jättekonstiga eller udda, för att vi råkar vara beroendemänniskor i större eller mindre grad..

Kanske är det så, att vi rentav har ett försprång, när vi börjat titta på våra missbruksbeteenden?
Det tvingar oss att titta på "hela oss"..

Vi skulle inte utvecklas, om vi "bara" tog bort den lilla (nåja, stora..) biten alkoholproblemet i våra liv. DEN, hänger ju ihop med andra olika saker i det som är vi..
Det är lite av ett detektivarbete, för när man börjar nysta i en sak, brukar det dyka upp fler "tåtar" att dra i..

Hur vi gör och vad vi tar tag i, är upp till oss själva.

Kram /trollis

Kan inte sova. Har surfat omkring på anhörigtrådarna (där jag ytterst sällan kommenterar trots att jag läser allt) och jag blir så ledsen. Uppgiven? Förbannad! Nu närmar sig julen och jag undrar...hur många kvinnor ska bli misshandlade (verbalt eller fysiskt) i helgerna? Hur många barn ska behöva se på? Varför kan man man inte bara (stort ord...bara) släppa när man ser att partnern inte älskar tillbaka? Känner själv att jag är "otrevlig" där. Men detta är min "dagbok" och detta är mina tankar..."Hur mycket får man älska"?. Är det ok att glömma sig själv? Är det ok att skita i sin avkommas välmående för kärleks skull? Är tvåsamhet till varje pris en helig bibel? När tar dumhet slut.

Obehagligt? Kanske kan man känna så....men jag menar inte att såra. Jag tänker att på ett livsforum kan allt diskuteras...jag vill verkligen förstå/växa. /R

Jag ser det själv att jag bekräftar alla fördomar om mannens ynklighet vid sjukdom. Men jag gör det ändå...ni är ju min familj./R

Ja Trollmorsan. Hostan då? Låter som den värsta KOL-patienten. Dessutom ser jag i mitt förra inlägg att jag inte kan stava längre...hur många timmar har jag kvar? Testamentdags? /R

Vi kan ju kalla det för "skov" i sjukdomen alkoholism..
Har du varit i kontakt med någon beroendemottagning? Du kanske behöver lite "yttre" hjälp, för ibland fixar man det nog inte själv..

Välkommen tillbaks är du i alla fall! Strongt gjort och det visar att du inte gett upp!

kram /trollis

.. Be rivis köpa hem någon bra salva (gärna barnsalva) med zink) till din ömmande näsa! Om du är inne, så behöver du inte visa upp den salvglänsande vita snoken för någon och det kommer inte att göra fullt så ont när du snyter dig!/ trollis

.. Har lagt märke till, att det inte bara är vi alkies, som är lättretliga, virriga och glömska pga av stress..
Vänner, bekanta, kollegor och grannar beteer sig just nu som alkies, om detta fenomen skulle vara specifikt för oss ;-)

I min omgivning och på gubbens jobb, har de flesta gått från kort stubin, till ingen stubin alls.. Vilket naturligtvis lett till klagolåt här hemma (och förmodligen en önskan om att kunna ta sig en rejäl bläcka..)

Gubben pratade i veckan om att köpa hem en hel back med starköl (7,2:or)Men till min stora förvåning och glädje, ska tilläggas, så har han inte gjort allvar av det..

Förra året vid den här tiden, så yrade han runt och var ömsom förbannad (på allt och inget.. Bara retlig och retade sig på bagateller)ömsom gråtmild och ångestfylld.. (samt rejält packad!)

Stressen, gör att han sover sämre (liksom avsaknaden av stora mängder A)
Än har han inte tagit det som förevändning att "supa till".. Antagligen, för att han vet, att jag vet, att han vet, att det inte skulle förbättra sömnen (det brukar nämligen bli precis tvärtom!)

Så gör som ni vill, både PP och Dompa! Men var lite ärliga mot er själva.. Vill ni testa, gör det med ÖPPNA ögon! Skyll inte på vare sig julstress eller förkylningar!
(och ärligt, om ni är medvetna om vilken "tarm" det drar i, så tror jag att ni kan stå emot?)

kram /trollis

Joho gör som ni säger... C-vitamin ska jag ha! Frisk luft struntar jag i idag. Rivis får ta hundar (ock köpa pepparrot)...en döende man kan inte plocka hundskit! Lusekatten får trösta...lägger om mig! Intressant info om att näsan SKA rinna...det visste jag inte. Bakteriekram till dig med

Tar det till mig. Te står på bordet, piller har intagits och sängläge intas. Hör av mig senare om jag överlever ;-). Bakteriekram/R

Stackars dig..
Ja du Dompa, att vara förkyld är ingen barnlek..
Som byhäxa, slinker jag in i kollektivet ;-D
Rekommenderar massor av dryck! Vad som helst utan alkohol (sorry, A hjälper inte, även om en del hävdar att det är roligare att vara förkyld..)
Vet inte om det finns i Italien, men här i svedala har jag en naturprodukt som heter Sinova i husapoteket! Den får näsan att rinna (jodå, det är just det som är meningen!) så att det inte blir stopp i bihålorna (vilket får huvudet att kännas dubbelt så stort)

Bastu! finns kanske inte där, men ett hett bad är aldrig fel..!

En skål/kastull med hett vatten där man droppar ner pepparmintsolja/mentol eller liknande är också bra. sitt med den klassiska handuken över huvudet och andas in! (i brist på pepparmintsolja, kan man använda något starkt munvatten.. brukar innehålla den ingrediensen)

riven pepparrot, antingen på macka eller teskedsvis.. Tips, om pepparrot inte finns, köp wasabipasta! Tänk bara på att det är n å g o t starkare än pepparrot..

massor av C-vitamin! Den är vattenlöslig, så du kan i princip inte överdosera.. (du pinkar ut det kroppen inte kan tillgodogöra sig)

Och så VILA! sov middag, förök dricka mycket.. Äta lite om du kan.. Frisk luft, är inte helt fel heller. Eftersom du är hundvakt, så räknar jag med att du ändå är tvungen att gå ut.. ;-D

Krya på dig! kram /trollis

De senaste veckorna har mina tankar lekt med att ta ett återfall. Man (jag) är ju rationell...barnfri i 12 dygn. Ska det testas så ska det testas under denna period då ingen annan tar skada. Ingen behöver se fyllepappa och jag får ett nytt kvitto på att jag inte klarar A. Så jävla dumt har mina tankar gått. Kanske går de så igen om några dagar. Idag vet jag inte...är så förkyld att hjärnan kokar.

Att du är lättretlig PP är i mina ögon förståeligt. Nu närmar sig årets mesta stress och sen din fru... Redan för ett år sedan skrev du lite om att era drömmar kanske gick lite isär...angående boende. Stad kontra landsbygd. Har ni rett ut där? Jävligt personlig blev jag...så svara bara om du vill.

Enligt de gamla rävarna är det ju detta vi ska undvika...att känna sig säker...att tro att det är över! Nu har jag väl aldrig trott det utan tänker att vid minsta motstånd så kan jag nog ta till flaskan...för jag har sjukdomen som gör att vill glömma/radera ut. Så går mina tankar kring sponken PP...inte mycket hjälp där.

Hoppas dock att din lättretlighet "bara" är julstress. Att du klarade helgerna ifjol är ju som du själv skriver bara farten. Vi kan prestera allt så länge vi inte tänker. Jävligt svamligt...men räknar iskallt med att du förstår (även en feberhjärna). /R

Stackare! En sjuk man är verkligen sjuk :), råder dig att ta Alvedon eller liknande, nässpray och varmt te och det viktigaste av allt, bara vila. Absolut bäst om man vill vara på benen någorlunda snabbt, en förkylning tar en vecka ca, går inte att skynda på.
Krya på dig, kram!

Tack för dina råd i min tråd, jag tar till mig dem!

Ja Andreas, visst får du plats i kollektivet. Kanske kan du ngt om örtte? Te som lindrar? Kan du det? Eller måste jag förlita mig på Fenix odlingar? Känns som jag borde dricka örtte just nu...känns som jag borde lägga om mig. Känns som jag dör. Hjälp mig...jag är man och jag är förkyld!!! Skäms för att jag smålett åt Berras och VVs elände. Så här kan man inte ha det! /R

Det raka ögat, det slöa ögat och framför allt näsan. Lade mig igår...kände mig lite seg, hade lite ont men var inte beredd på detta. Allt rinner...så förkyld. Hör hur ett annat liv levs i köket. Hur Rivjärn lotsar ongar till en ny dag. Vill inte gå ut där då jag inte vill smitta...fast det lilla jag kan om sjukdomar säger att om smitta finns så har den redan skett. Kommer att bli en helt bortkastad dag...då jag orkar nada. Orka nada kan jag ta...men rinnandet? Förstår gamla tidens häxbränningar. Skulle kunna döda den som smittade mig...ja, inte riktigt men nästan. Tre dygn till och jag hade varit redo för sjukdom men idag bara svär jag. Surgubben frodas! /R

i dag du ska gå in på detta forum. Förtvivlan känner vi alla igen när det gäller att alkoholen ännu en gång vunnit en seger.
Men som alltid, det finns i morgon en ny dag att ta ett annat beslut.
Kram
Fenix

Det höll i 26 dagar den här gången. Drack i fyra dagar och stängde av allting. Inga allvarliga konsekvenser förutom att jag naturligtvis mår fullständigt skit. Tog sista drinken igårkväll och är ganska övertygad om att alkoholen inte helt gått ur kroppen än. Funderar allvarligt på att ge upp. Varför klarar jag inte det här?? Vad är det för fel på mig? Jag borde ha sett varningssignalerna när de dök upp men jag bara körde på som vanligt och rätt vad det var hade första whiskeyglaset slunkit ner. Men det var i lördags det........

Jag skäms oerhört för mitt beteende och alla jag skadar. Inte så att jag blir aggressiv utan mer fullständigt omöjlig att umgås med. Jag hade egentligen inte tänkt gå in på forumet idag (eller mer ärligt vågade jag egentligen inte) men jag var bara tvungen att dela min förtvivlan.

Trevlig kväll önskar en förkrossad Tjalle

Farit och flängt som en jojo hela dagen.
Tvättar tre maskiner och har en fjärde i.
Gjorde korv, köttbullar med stuvade makaroner. En stor kastrull med mackisar. BRÄNNER hela skiten så det blev snabb middag på mcdonalds. Lämna frun på jobbet då det var glögg afton där, hämta lilleman hos kompis och direkt till den stores innebandyträning. Lova lilleman toast om han följde med.direkt från träningen hem och börjar plocka ut torkskåpet. Klart skall tömma tvättmaskinen.....
Den är låst, går ej att få liv i. Kollar säkringarna, dom går fort som attan.
FAN!!! Jag är ingen elektriker...........
Tvättmaskinen är full med tvätt, få hit en elektriker imorgon eller fredag? Gratis nu innan jul.....
Vill inte, jag behöver INTE det här. Upp och jobba inatt. Tänk på mitt nya led ord
Tålamod..............
Nu skiter vi i denna dag, vi gör hemma gjord toast och myser med julmust!!!
/A

efterbehandlingarna så försöker man hålla ihop en grupp men det kommer ju in nya och skrivs ut gamla löpande och en del försvinner i sjukdomen.

Våra föreningsträffar vår och höst är ju helt fristående från Gården, vi lånar lokal och de bjussar på frukost annars driver vi föreningen helt själva med egna pengar. Där finns som i alla föreningar en kärntrupp och så ett gäng som kommer när våra föreläsare passar in på deras intressen.
Tyvärr är ingen kvar i föreningen från min behandlingstid vilket jag saknar. En del har gått ut i kylan igen men de allra flesta har blivit lite bekväma och orkar inte resa dit för en dag. Men det är kära återseenden varje gång hos alla dem jag lärt känna genom åren och som jag har kontakt med. Några av dem träffar jag enbart på dessa träffar och kanske även på stormöten som ex vis Gullbranna och Gotland. En hel del finns även i en hemlig grupp på FB jag är med i. I alla dessa sammanhang är vi helt öppna med vilka vi är och är som folk är mest förutom då skratten och de många kramarna.

Det är faktiskt rätt skönt att kunna vara sig själv utan att gömma sig bakom ett nick i dessa sammanhang.

Ja A, du har nog rätt. Kanske finns en orsak varför man börjar vilja dämpa sina känslor o gå omkring i ngt slags avdomnat töcken. Sen har ju alla sina problem och de flesta klarar av dem utan att bedöva sig, så gäller att inte ursäkta mig med det.

Ja, nya tag...varje dag :)
Kram A

Tänkte nog mest på hur återträffarna gick till, träffar du samma gäng som första gången?

Berra

har jag inte lärt mig på AA, jag har först "mött" dem här och sen googlat fram mer AA-info. Även läst en hel del AA-litteratur. Jag "tror" på AA och ser kraften nu när mullegubben går på möten sen i våras. Jag har själv haft nytta både av deviserna och av HALT-tänket. / mt

Jag har klarat av dagen mycket på grund av att det inte finns någon alkohol kvar hemma.Har haft besök av min bror och det känns faktikt skönt att prata om det. Jag klarar inte av hantera alkoholen och nu vet ju de närmsta runt mig om det, vilket jag förstår är ett måste för att jag ska lyckas. Nu ska det bli kämpa av.

för frågan och förtroendet !

Jag ska försöka beskriva lite hur det funkar när du kommer dit och en vanlig dag på Gården. Allt kan inte beskrivas utan måste upplevas som klyschan säger men det är i detta fallet i allra högsta grad relevant.

Du välkomnas av den terapeut som utsetts att var din egen kontakt och får genomgå en liten hälsoundersökning och en liten intervju av en sjuksyrra och får där överlämna dina ev mediciner och mobiltelefon o dyl. Medicinutlämning sker sedan på bestämda tider.

Därefter lotsas du till din avdelning av en gruppkompis som visar dig tillrätta och var du ska sova de följande 4 veckorna. På min tid fick man inte ha med privata böcker,tidningar el likn och jag tror att det är så fortfarande. I gruppen utses sedan de som får sköta städning, frukostframdukning och tillika fixa helgmaten (inte laga utan ställa fram), kvällsmackan (jösses vad med mycket gott man kan göra då !!) och div andra smågöromål allt enl ett rullande schema (reservation för att det ändrats på senare år). Det finns 2 herrgrupper (Kamelen och Dromedaren :-) JAAA, jag veeet! Dagisvarning, men namnen är en gammal tradition härstammandes från alla Minnesotahems ursprung i Hazelden, USA), tjejgruppen kallas för Sländorna.

Första veckan är du där med restriktioner dvs du får inte ta kontakt med någon utanför Gården och du får inte gå på promenad på egen hand. Anledningen är att du nu ska koncentrera dig på dig själv och koppla av allt utanför, du ska påbörja ditt livs match mot förändring och till det behövs all kraft. Att du inte får gå själv är ju en säkerhet för dig själv OM din kropp skulle slå bakut och nåt hända.

En vanlig dag börjar alltid med finfin frukost, städning och bäddning (lite lumpenkör över det)och sen morgonsamling där man delar lite över hur det känns och vad som rör sig i skallen. Alla samlingar, föreläsningar, möten avslutas med Sinnesrobönen för att den ska nötas in och att man ska få förståelse hur den kan användas. Efter morgonsamlingen blir det olika former av möten ,föreläsningar, gruppmöten där vissa saker delas mellan gruppens medlemmar och faktiskt rätt mycket dötid där medlemmarna själva diskuterar och framförallt : Skrattar !! Skratten är många och ljudliga och alltid är det så att vi skrattar MED varandra och åt alla tossigheter vi gjort och som vi trodde att vi var ensamma om. Lunch och middag av väldigt hög kvalitet serveras och sen på kvällskvisten den så goa "nattamaden" :-) +2 kg i veckan visade vågen på mig :-))) Och självklart kaffe, enorma mängder kaffe, brutala mängder kaffe !!! Tyvärr bara Zoegas! Skånerost förstås !

Vissa kvällar går en buss till AA-möten i regionen och det brukar vara ett trevligt avbrott i lunken men ack så skrämmande första gången ! Och andra kvällar kommer sk AA-talare till Lotusen (stora samlingslokalen, samma lokal som vi lånar på våra vår- och höstträffar) och berättar om sitt liv. Även Al-anonmedlemmar brukar komma. Dessa personer gör detta helt ideellt enl AA's (Al-anon's) 12e steg. Och kön för att få komma dit och prata har stundtals varit halvårslång !

Alltid på kvällen ska man skriva DUVan (daglig utvärdering), en form av AA's steg 10 där man kollar in hur dagen har gått och vad jag kan ändra på i mitt fortsatta liv. Jag tror inte att jag nån gång under 4 veckor lyckades fylla det där pappret med nåt vettigt :-) Annat än att idag har jag varit nykter :-)

Terapeuten håller sig rätt mycket i bakgrunden om det inte är så att de ser att du behöver extra puff för att komma vidare. Det absoluta merjobbet gör man själv i samarbete med de andra kompisarna, vi lär av varandra. Men jag har varit med om att de knäckte en kille för att sen bygga upp honom igen och det blev en helt underbar förändring hos den mannen. Alla som jobbar där har själva varit i vår sits så man micklar inte speciellt mycket med dem för allt är redan använt.

Numera tror jag att alla primärpatienter får vara med i en anhörigvecka (tis-fredag) dock aldrig tillsammans med sina egna anhöriga.

Det finns en kiosk typ lanthandel, dvs med det mesta man kan tänkas behöva i hygienväg, lektyr(allt inom AA-Al-anon-litteratur) och självklart GODIS och GLASS !!! Kontant eller kortbetalning.

Fyra veckor gick oerhört fort och jag hade mycket svårt att pallra mig iväg fast jag var utskriven. Och varje gång jag kommer tillbaka på våra föreningsträffar så känns det som att komma hem till fäderneshemmet. Jag fick ju de facto min pånyttfödelse där.

Jag tänker ofta tillbaka på hur sanslöst bra jag hade det där. Det var enbart min tid som jag hade valet att göra bästa möjliga av och det var inte svårt att må gott i den miljön. Efter primären följer sen 11 efterbehandlingsdagar, en per månad, där vi i just den gruppen stämde av hur månaden gått under ledning av en terapeut. Det var också såna där dagar som bara var mina, alldeles egen tid enbart för mig och mitt välbefinnande. Vi var några som reste och samlades på torsdagskvällen och tjattrade och, igen, skrattade så underbart härligt förlösande. På den tiden kunde vi övernatta på det sk Blentarp Hilton dvs rum i storlek större garderob ovanpå garaget. Numera får man sova på ett BoB i Veberöd alt vandrahemmet i Blentarp.

Ungefär så se det ut ! Hoppas jag täckte in det du undrade över Berra ?

Ha det bra du ålderman i gänget :-)