Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen! Jag håller tummarna för att personkemin stämmer med din psykolog!
DET är viktigt. Känner man inget förtroende, så är man hela tiden på sin vakt..

På sätt och vis, skulle du behöva komma till något ställe, där du kunde släppa hela fasaden..
Där någon annan tog hand om allt praktiskt, medan du finge hjälp att plocka ihop dig själv, efter raset..
Bra med ärligheten, för de enda vi lurar i längden är oss själv.. Men vi människor är ju så funtade att vi gärna vill ha någon form av "bakdörr".. Och visst ger det ångest (mindre eller större) när man inser att man bränt sina broar.
Kram /trollis

Tack höst Trollis! Precis så är det, trassligt nystan av känslor. Och jag ÄR dödstrött av att hålla fasaden uppe! Så obeskrivligt trött! Kan inte skriva mkt, är på jobbet och känner att jag kommer börja gråta om jag tänker för mkt på allt.

Inser dock att ngt måste ske! Har tidigare sökt hjälp på vårdcentralen, men trots att de skrev ut antabus (som jag bara tagit enstaka tablett av) så kändes det som de inte kunde se igenom min välpolerade fasad, inte förstod vilken galet trött människa som finns bakom skalet. Så jag struntar i dom. I dag ringde jag o bokade tid hos en psykolog. Kostar massor såklart, men jag klarar inte detta själv! Ska tvinga mig själv att vara ärlig, inte "glömma" att säga exakt hur mkt jag dricker, hur sjuka tankar jag har. Är jag inte helt ärlig så ger det inget! Stackars psykolog...om hon visste vad som väntar henne ;)

Katt-a-stofen gillar snö, så länge den inte är för b l ö t.. Tvärr har han ju lite fel färg, för att kunna smyga så här års. ;-D
Efter några "lagom" ruscher mot fasanerna är det dags att komma in och värma sig.. Han har hittat ett nytt favvoställe.. ovanpå pannan i källaren. Funkar så länge det ligger ett lager arbetshandskar på tork.

Vem vet, vi k a n s k e hittar en fasan fastkilad i kattluckan en dag? Har sett att han varit bara en tasslängd ifrån att lyckas..
Ha det gott! kram /trollis

Åter slår det mig hur lika vi är.. När jag läser om den där långsamma tillvänjningen, det kunde varit min historia.. Hur alkoholen suddar i kanterna på känslorna, till man inte längre kommer ihåg, vad som suddats bort och varför..

Ibland är det som vissa stunder av drickande blivit så automatiska, att man överhuvudtaget inte reflekterade över om känslorna v a r inblandade.. Ungefär som Emil (han i Lönneberga ;-) ) säger om hyss: Det är inget man "gör".. De bara "blir"..

Jag tror som du, att man måste våga, även om man inte når ända fram varje gång.. För varje gång, når vi ju en bit längre..

Ha en bra dag Tildesyster! kram /trollis

Antar att du behöver sova ikapp efter jobbet, så jag smyger in till dig med en termos kaffe och kanelbullar..
Ville bara att du ska veta att jag, vi alla bryr oss..
Kram/ trollmorsan

När man väl raserat den där fasaden, så lugnar det ner sig..
När det inte längre finns någon fasad kvar att hålla upp, inser man hur trött man är egentligen..
Det tar massor av energi, att försöka lura sig själv, för det är ju till syvende och sist det man gör..

Det ÄR jobbigt och jag tror att din känsla är en massa känslor, som ett trassligt nystan.. Men som Tilde skriver, känslor är inte farliga (även om de kan väcka obehag) de är bara känslor..
Skickar dig en styrkekram och håller dig i handen här i zyberrymden idag.. / trollis

Nu är det nära, riktigt nära. Tror jag kommer bryta ihop snart, på riktigt!

Klarar inte att hålla uppe fasaden längre. Vill slita mitt hår, skrika och bete mig sjukt galet, men står här och väntar på tåget o beter mig helt normalt. Jag vet även att jag kommer vara trevlig, korrekt på jobbet och ha riktigt kul vid lunchbordet. Men när som helst kommer jag att bryta ihop. Det är en tidsfråga...

Kombinationen familjesituation, höga krav på mig själv och alkoholen funkar inte längre. Inte alls faktiskt... Ja jäklar, oj vad folk som känner mig kommer bli chockade när/om jag totalt spårar ur...nästa så jag ser det framför mig he he he.

Antingen sker en drastisk förändring, JAG måste ju självklart se till att den blir av, eller så rasar allt!

Hon hälsar tillbaka att; "Man är väl inte koko bara för att man är katt? Bo i snöriket? Våta tassar? No way, José!". Själv hälsar jag bara God morgon tilllbaka. God morgon mt och alla andra! /R

Ha en fin dag! Hälsa Lusekatten att han kan vara glad som inte bor i snöriket:) / mt

Är trött, slutkörd och vill bara sitta tyst och titta in i lågorna. Drar moffikoftan hårdare runt kroppen, lyfter upp Gråpäls huvud och pussar honom på nosen. Leendet och nicken när någon ny kommer in och hittar en plats ibland oss. Tystnaden, knackandet och sprakandet av elden i granveden. Det ryker täta dofter ifrån kopparkitteln med mulletantens gryta spridandes förnimmelser av själsstärkande proviant för kalla nätter. När Dompa inte kan sova, finns det soppa kvar i grytan. Äpplena i sin tronande pyramid, apelsiner med korint- och kryddnejlikodoft blandas med sötman från kådan i granet. Det blir kallt inatt igen och vi som vill kan sätta oss på verandan insvepta i päls och filtar och titta på stjärnorna genom de röksignaler som utandningsluften från lugna bröstkorgar fyller den bitande decembernatten med. Jag vill bara vara tyst, nollkommunikation är det ändå långt ifrån, för vi förstår och ser varandra. Prat är överflödigt emellanåt, och vi ger de andra sinnena en chans om vi stänger av talkanalerna en stund. Två nya klabbar på elden, Gråpäls går en runda och buffar med sitt stora huvud. Han känner av oss, Gråpäls, se så lugn han är. Det är en fin kväll ikväll och jag är trött men lycklig. Lycklig över att bara få vara./NM

...ja, jag tror att mitt julgillande blir värre med åren. Vet inte varför faktiskt. Nu har jag hittat en webbradiokanal som bara spelar julmusik i alla dess former - kände ett starkt behov av att lyssna på julsentimentala låtar faktiskt. Jag tror att jag är i något slags "skapa-mys-period".

Egentid har vi nog olika behov av. Eller snarare ensamtid. Jag har ett stort behov av det. Det känns nästan fysiskt i kroppen när jag har fått för lite ensamtid. Då kan jag bli grinig och snäsig. Se där: nog var även detta ett behov som kunde dövas av ett glas vin, så måste det ju vara eller hur? Hur mycket man älskar sina ungar och andra i sin omgivning kommer man (jag) till ett läge där deras närvaro gör att det kryper i mig. Det är OK att känna så! Alldeles nyss kom en kollega in på mitt rum, strålande glad! Hon hade just fått veta att hennes man och dotter skulle åka bort på lördag f.m. Nä men vad härligt sa jag, ett helt dygn i fred. "ett och ett halvt!!!" sa hon "de kommer inte hem förrän på EFTERmiddagen på söndagen!". Planen var att "bara vara". Så, skulle tro att detta med ensamtid inte är helt ovanligt även om det väldigt ofta känns som om man är ett UFO om man inte är übersocial hela tiden.

Nä nu, jobba lite pytte till och sen hem eller nåt...skulle ju kunna gå ut på stan också, titta lite i affärer kanske? Kram på er!

Tack Trollis för dina tankar om elementen. Här satt jag: Ja, eld är det bästa. Den sprakar och är vacker, där är så många olika nyanser av gula, vita och blå färger i elden. Fast, ja, vatten, nej, DET är det bästa. Inser att jag försökte ersätta vatten med vind en gång: tidigare hade vi lägenhet precis vid vatten och jag älskade att ligga i min sköna stol på balkongen och sova gott till vattnets doft och ljud (läs: ligga där och snarka bakfull). När vi flyttade till hus försökte jag intala mig att björkesus var lika fint. Och det är det kanske, men jag saknade doften. Fast där finns ju jordens doft där jag nu kan ligga i min lilla skog i en hängmatta spänd ovan blåbärsriset. Ja, och just den där känslan när man stoppar ned händerna i lucker jord. När man själv känner sig som en skapare av det liv som spirar ur planterade frön och känslan av att strö egenodlade örter över tallriken.

En liten insikt så här på luciaeftermiddagen: det finns en anledning till att elementen är just det de är, och vad bra de är för oss människor både på det själsliga och mer handfasta (livsnödvändiga) planet.

Hej kompis! Sitter här på jobbet och väntar på ett "viktigt" samtal samtidigt som jag vaccinerar mig. För bara ett par månader sedan hade det inte hänt. Vaccinera sig på arbetstid? Nej, så gör man inte. Men det är helt ok att gå hem EFTER jobbet och försöka döva/dämpa sjukdomen. Jag tror jag börjar bli vuxen...tar sundare beslut. Bara en tanke. Hoppas allt är ok med huspoeten och familj! /R

är vi..för när mänskorna har varandra... Nu sjunger vi tillsammans (medan jag kokar bulgarisk linssoppa:)

Jag hörde musik någonstans,
som kom från en frusen orkester,
den kallas för terrorbalans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och jag är ju precis som andra,
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster,
huvudstan ligger i mitt rum,
och i taket gör lyktor mönster,
det är dumt, men jag är nog dum.

Man säjer, att ensam är fri,
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi,
och jorden får blommande marker,
och nätterna skimrar av bloss,
bara för oss…

…för när mänskorna har varandra,
bor de alla i samma land,
och allting vi vill ge till andra,
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer,
allt jag äger och allt jag har,
och den rädsla, som alla gömmer,
på den är din hand ett svar.

Jag vet, att det finns en raket,
som flög till en främmande himmel,
men säj mej en enda planet
som jorden, för den ger mej svindel!
Och därför så stannar jag kvar,
jag vet jag har…

…liksom du någon plats på jorden,
som jag kallar mitt eget land,
det är svårt att få tag på orden,
men du vet, hur det känns ibland.
När man känner, att allt är nära,
och att allt finns en mening i.
Ska det vara så svårt att lära,
det att mänskorna – det är vi…

…har du hört någon gång musiken,
när jag fattar helt lätt din hand,
och i världen omkring finns riken,
men de är alla samma land.

Hallå Dompa! ser att Gråpäls avgudar dig.. Säkert att du inte smugit till honom några Italienska läckerheter?
Jag tog med några härliga röda vinteräpplen som vi kan grilla framför brasan.. Gott med lite honung ringlad på..

Som du skriver, ELD är viktigt! Den geer värme och samhörighet.. En meditativ känsla infinner sig, när man sitter och tittar in i brasan.. Ett av de viktiga 4 elementen och kanske det jag tycker bäst om..
Vatten vill jag heller inte vara utan.. lyssna på porl, brus och kluckande av vågor..
Och vinden, som kan vara allt från bitande till en lätt smekning en sommarkväll..
Nej, jag har inte glömt jorden.. Finns inget som gör mig så lycklig och lugn, som att få gå ut på våren och köra ner nävarna i den våta lite kalla jorden..Känna lukten och så småningom se hur det börjar spira..

Här har vi också en gemenskap, som jag till min stora glädje upptäckt klarar törnar utan att gå förlorad..Ja, vi ÄR lyckligt lottade!/ trollis

"En sökare börjar hitta hem. Luftrötterna kittlar marken. Ska de fästa och så småningom rota sig..."
Tack för den formuleringen...
Där känner jag att jag också är, om inte annat så på väldigt god väg och det är en bra känsla.

Grattis till ditt friska tänk och nya liv!

Du har så rätt i att vi behöver tid till eftertanke.. Att bara sitta en stund och liksom gå ignom, smälta och grunna på saker..
Visst är det bra med input och nya ideer, men ibland behöver man sas idissla lite på allt det nya, innan det försvinner och blir förvanskat i allt informationsflöde vi har..

Sänder en stor KRAM tillbaks / trollis
ps, nu tar jag med lite vinteräpplen till rummet.. ;-D

Hej Santorini! Även jag har "lekt" med tanken om att kanske är det där jag bör skriva. Upplever inte att jag har ett alkoholproblem direkt. Men det har jag ju. Härom dagen efter julklappshandlandet så slog det ner; Jag ville ha en belöning för att jag "härdat" ut. Belöningen skulle vara ett glas... Det var lätt att låta bli...men skrämmande ändå. Varför tänkte jag så? Mänskligt? För en "normalmänniska" hade det där glaset kunnat vara en skön avkoppling. För mig hade det blivit starten på en fylla. Inser att jag inte är färdigmarinerad...som om ett högre väsen pekade med hela handen. Jag är inte redo för det vidare livet. Hoppas dock att du är det. Man måste gå vidare...inte stanna upp. Förändring är bra (Berra). Lite virrigt/R

Här inne brinner brasan och det får mig att må bra. Tänker på hur mycket jag saknar elden. Här var jag bor nu så är brasor ovanliga...trots att vi har dessa iskalla marmorgolv. Jag förstår inte när den traditionen försvann. Hos de gamla romarna eldades det jämt. Samma sak med grillningen. Ytterst få grillar sommartid...vilket jag förstår...är det 30+ så är det inte en varm eld man vill ha utan ett kallt dopp. Men jag saknar brasan inomhus...trodde väl aldrig jag skulle sakna ngt i/från byhåla. Men jag saknar elden. Så skönt att jag åtminstone kan dra mig undan hit och titta in i elden. Eld är för mig förknippat med liv. Omgjort barndomsrim "Elda bör man, annars dör man". Här inne vågar jag vara barnslig. Hänga av mig märkeskostymen och rulla runt med Gråpäls. Tog med lite kastanjer som vi kan rosta. Det luktar så gott. Dessvärre smakar de ganska illa...mest flott...men vi behöver inte äta dem. Bara rosta och sen ut genom fönstret...tillbaka till naturen. En ny text av en NyMan...även denna gång berör den. Vi har en huspoet, vi har ett hustroll...vi har ganska mycket. Vi är lyckligt lottade och vi har eld!! /R

Ibland sänker vi liksom hastigheten... det känns lite grann på det viset hos flera av oss nu. Det är alls inte fel, kan till och med vara nödvändigt ibland. Här inne väcks så mycket funderingar som sätter tankarna i ny riktning.

Ibland behövs tid till eftertanke...

Ville egentligen bara ge dig en rejäl styrkekram...
Tilde

orsaken till varför alkohol finns/funnits i ens liv som Berra skriver i annan tråd är för mig en viktig ingrediens i mitt liv nu. Jag tror att för mig som troligen inte har (alkohol)missbruk i generna (om det inte finns en hemlighet begravd, vilket faktiskt kan vara fullt möjligt) var alkohol något jag "tog till" när livet var som mest krävande och besvärligt. När jag var yngre och under en massa år använde jag inte alkohol på ett destruktivt sätt vad jag minns. Nära till hands var det däremot kanske... på gränsen kanske. Vet inte riktigt. Svårt att veta då jag under många år trodde att "det var så man drack" och att det någon gång kunde bli alldeles för mycket som för alla andra tänkte jag.

Jag vet att alkohol är ett gift och det är lätt att bli tillvänjd men alla väljer ju inte alkohol vid kritiska lägen i livet, alla blir inte tillvänjda. Jag blev tillvänjd under en period som sträckte sig över några år. Det känns frustrerande att inte kunna sätta fingret på vad som är orsaken till vad... Det känns bra att sätta ord på mina funderingar och skriva här. Kanske inte intressant för någon annan mina knäppa funderingar, alla har sina funderingar. Jag gillar att skriva här eftersom jag inte pratar om just denna biten med andra vänner och med er känns det bara ok att bara få tankarna ur mig även om de inte är speciella på något sätt. Jag tror vi förstår varandras ibland lite flummiga tankegångar.

Grejen nu känner jag är att inte ersätta alkohol med ett annat dövande beteende. I mitt fall är det troligtvis beteenden det handlar om för att fly undan jobbiga situationer, relationer, tankar, känslor...

Därför är mitt jobb med mig själv att vrida mig rätt, vilket gör ont men är otroligt skönt när jag väl klarat ytterligare en bit av egen utveckling... Ja det är där jag får lägga kraft... Ofta gäller det för mig att kunna se med en annans ögon på en situation, kunna se på saken från en annan vinkel. Har nu märkt att jag också börjar kräva mer av den andra parten.. att även där ska skyddsglasögon av och jag förväntar mig en liknande utveckling. Sker det inte så blir jag irriterad, vilket är ytterligare en grej att jobba med för mig. Ibland blir det mig övermäktigt då jag märker att i slutändan så handlar det enbart o alltid om min egen förändring. Jag tycker jag tar små kliv framåt i allafall.

Orsaken till min egen alkoholbedövning kommer bit för bit samtidigt som jag vill leva ett sant och bra liv... Jag såg att Dompa är inne på samma linje just nu... Att leva sannare.
Jag vill leva sannare mot mig själv.
Funderar mycket men det är inte oskönt precis, det kan vara frustrerande och lite ångestladdat men känns bra då jag ändå vågar tänka tanken ända ut och vågar att känna hela känslan även om jag inte lyckas varje gång.

Tack Dompa för "The Oak-woman"... det var fint.

Du vill. Eller så är du i både den och här.
Inte alltid det är bra att köra dubbelt.
Men ibland........
Kramar /A

Jag läste ditt inlägg till Maria den 8:e..
Det är precis det "Knasskolan" handlat om, det du skriver om dina funderingar.
"Vem är jag?" osv.. Påverkan av uppväxt, relationer, alla delpersonligheter vi har.
Hur vi ska få ihop dom till en klok varelse som ser större sammanhang. Hitta trygghet.
Jag valde att göra det under ett deltidsstudieår i skola, för att jag helt enkelt inte visste vad jag skulle ta mej till efter det som hände. Ett "liv" försvann och nu skulle jag antingen dö eller kämpa. Eller kämpa förgäves tills jag dog om jag inte hittade nåt att kämpa för. Så det blev bra.

Men det HAR varit knasigt ibland. För mej som analytisk,logisk teoretiker med tonvis av skepticism.
Jag är definitv ingen ny människa, men djäkligt mycket öppnare.
(o fattigare såklart..)

Kram till Italien.

...över helgerna Trollis. Känns som om där är harmoni i din själ just nu. Ska gå ut i boden och se om där finns lite granved, att det är just den som knäpper fint visste jag ju! Just nu har vi mest plommonved från alla de stora grenarna som blåste ned i stormarna från vårt stackars träd.

Vet int om du "tjyvläser", men ha KUL! Drick med dina mått "lagom"!
Hoppas vi ses igen efter helgerna.. (man vet aldrig me troll, de spricker ju i ljuset*fniss*)

Dompa! mitt inlägg verkar ha försvunnit, men på något sätt har den kloka "fästmön" (Stigsdotter) sammanfattat det hela..
Har nog att göra med "renoveringen av forum, så jag tänker inte gå i taket../ kram trollis inne en snabb sväng ;-D