Senaste kommentarerna i forumet

kan vara saknad♥ Jag saknar min kisse som vilar i Körsbärsdalen, jag kan känna hur han borrade in sitt lilla huvud i mitt armveck... Ingen ny kisse blir som han. När en varelse försvinner uppstår ett tomrum där det tidigare var ingenting-särskilt...
I den tomma trappan där svanstippen svepte förbi, i armvecket och i saknaden efter den den värmande tyngden... Dela sorgen med din barn - det blir en fin erfarenhet för dem och för dig... Jag bara undrar... måste det vara sista gången med de allra närmaste? Är det din mans släkt? De kommer ju att finnas kvar... och ha kvar relationen till barnen. Ja, ja... inte min sak - bara lite funderingar.

Just nu sjunger en norsk sångerska Ferlin i min radios P1-kanal... vackert... och nu sjunger Anna Stadling Lundell - Lugna vatten. Härlig tidig-söndagsmorgon-musik för mig.

Du är på uppbrottets rand nu, jag känner det. Jag känner svikten när man står ytterst på trampolinen och svindeln högst upp på grässtrået...

Jag läste bakåt förra helgen... I inledningen till min nuvarande tråd dit jag kopierade ♥ och räkneramsan skrev du: "Räkneramsan kopierar jag! Till min tråd, den var mycket bra tycker jag. Känns så bittert att först räkna en massa dagar och sedan börja om från noll igen när man tar ett återfall, bättre då att skriva ett x antal dagar av Y." - För mig har den varit ett bra sätt att "avbilda" verkligheten och fånga helheten. Apropå det halva glaset matlagningsvin då... och dina funderingar om medaljen.

Det här var en söndagsflummig morgonhälsning till dig - tack för utrymmet! Kram / A

När jag läser dina rader vilken vinstlott x du dragit.
Bara separationen är genomförd kommer du märka hur livet kommer dig tillbaks.
Tycker du om någon kämpat och försökt.
Önskar dig en härlig avslutning på helgen.
Trist med kisse.
/A

Här är en till som har druckit mer än vad som var bra eller avsett. Det kändes väldigt motigt att gå in här och skriva igen. Som att jag inte ville smutsa ned min tråd här med ett misslyckande, ungefär. Samtidigt vet jag hur mycket det hjälpt mig att skriva här. Hade jag inte gått in här och skrivit hade jag fallit till föga för A mycket tidigare och vid fler tillfällen än det faktiskt blev nu, det vet jag. Det var många jobbiga, rastlösa dagar som jag satte mig och skrev inlägg eller läste här tills jag visste att bolaget hade stängt. Så det ska jag fortsätta med nu, oavsett hur det går. Upp på hästen igen, helt enkelt.

Att hitta tillbaka till glädjen är lurigt. Då vill man ju fira.

Jag känner även ett behov av att få släppa kontrollen, eller fly som du beskriver det. Trots att jag mår så mycket bättre utan A i mitt liv, trots att jag vet till 100% att den inte löser någonting annat än tokspärrarna, känns det som en stor sorg att inte få ta till det när det kniper. Det känns ensamt på något sätt.

Borde ha skrivit här direkt när det hände, men det tog emot för mycket. Tycker att det var modigt, ärligt och bra gjort av dig att våga göra det så snabbt efteråt.

...hade jag velat säga till maken men plötsligt dyker en massa AA-citat och annat upp i huvudet: Lev och låt leva; jag älskar honom för att han gav mig de fina barnen; gud vad mysigt jag ska ha det i mitt nya hem.

Ännu en trevlig middag med surande innan och efter. När gästerna som var här och firade min födelsedag lite sent, gått, gömmer han sig på toan (tänker jag, fast han kanske bara är dålig i magen) och kommer sedan upp arg som ett bi eftersom jag "uppenbarligen inte gjort någonting" åt röran i köket. Vilket jag har, men det plockande jag ägnat mig åt syns uppenbarligen inte. En stor del av tiden gick dessutom åt att trösta äldsta dottern som hävdade att hon aldrig mer skulle kunna sova. Både hon och jag är trötta och ledsna efter att i natt varit hos veterinären med vår lilla kisse. Halv 3 på morgonen kom vi hem. Utan kisse. Det är otroligt sorgligt att hon är borta och också för att jag inte känner det minsta empati från mannen som ju faktiskt levt ihop med kisse i 12 av hennes 16 år.

Förutom att jag i ögonvrån ser jag hennes svanstipp på väg upp för trappen och bara vill gråta för att jag saknar henne tynger det mig dessutom att detta var sista gången vi hade de allra närmaste på middag för sista gången. Och då kommer han och börjar dänga med saker och fräsa åt mig och visst gör också det mig ledsen men samtidigt stärker det mig i min övertygelse om att jag väljer rätt: jag vill inte ha det så här längre. Säger åt honom att skärpa sig denna sista gång vi gör detta och som vanligt tar han inte upp tråden... jag tror han vill att jag ska klippa av den. Idag har han druckit så jag vill inte prata. Jag hällde i mig ett halvt glas av matlagningsvinet också - vad nu det skulle vara bra för vet jag faktiskt inte.

Jag förstår mig faktiskt inte på den här mannen och har helt tappat lusten att lära mig det främst därför att han visar mig motsvarande ointresse. De halmstrån jag har sträckt ut har vissnat utan att tas emot, de har heller inte avvisats! Jag accepterar att man inte klarar av att kommunicera men man måste åtminstone försöka!!

Nu ska jag gå och lägga mig utan kisses tyngd mot benen. Tänk att ett litet djur kan fattas en så mycket!

.. när jag läste att du "varit ute och pimplat" var jag tvungen att läsa om meningen tre gånger innan jag fattade att du faktiskt hade varit ute och fiskat :D

Hej Sommar!

Har inte skrivit här på ett bra tag men gjorde lite come back för ett par dagar sedan. Sju månader, bra jobbat!

Är detta livet? - Ja, en del av det. Ibland är livet bara trist. Men det trista brukar vara hyfsat snabbt övergående när det handlar om sådan vardagstristess som jag tror att du känner nu. Den där gnagande rastlösheten och känslan av att inget, verkligen inget, händer. Jag drabbas också av den om kvällarna.

Den är oftast borta när man vaknar på morgonen.

När man botar tristessen och rastlösheten med vin är den däremot inte alls borta när man vaknar på morgonen, då är den oftast ersatt med en mycket värre känsla istället.

(Jag lyckades inte hålla mig borta från A trots att jag är medveten om detta faktum, men vill ändå påminna om det. Lika mycket för min egen skull :))

Vad gäller alkoholfritt bubbel, om du har en sodastreamer hemma kan du prova att tillsätta kolsyra i någon god äppelmust från något musteri (finns i andra smaker också förstås). Det är gott, har en "vuxen" och utvecklad smak utan att påminna om alkohol (eller om något som borde smaka alkohol). Annars är det riktigt gott även utan bubblor, med lite frysta bär i kanske?

Kram till dig!

Ännu en kväll i tevesoffan. Barnen bråkar om chipsen, mannen snarkar i ett hörn och jag är rastlös, uttråkad och vill försvinna.
Vill försvinna in i min egen bubbla, koncentrera mig på vinets smak i munnen och känna värmen i bröstet.
Få ro, få känna mig sådär tillfreds som man bara gör det där första glaset.
Frustrerad. Irriterad. Är detta livet?

Har en toppenhelg på jobbet, ätit gott, varit ute och pimplat, grillat och skrattat mycket. Får tanken att dessa människor räknas som sjuka men de är de få människor som jag känner som kan känna riktig glädje. Som aldrig skulle komma på att man måste ha alkohol för att det skall vara kul, man kan ju undra vem det är som sjuk?

Stigsdotter hälsa din "kompis" att de kommer bara man är singel ;-)

Nu hoppas jag att alla där ute har en lika bra helg som jag, kramar Kalla

påmind om att det definitivt kunde vara värre när jag träffade på en bekant på gatan utanför Bolaget. Han haltade svårt så jag frågade vad som hänt och får en helt osannolik förklaring till svar.

Han hade duschat !!!

Och fått svår kramp i ena benet samt att hans eksem i ljumsken börjat klia svårt efter kontakten med tvålen !

Det finns olika nivåer även i helvetet !!

Och jag påminns om att jag trots allt har det rätt bra och att jag kan duscha utan problem :-)

Och precis som du säger santorini så har jag nu möjlighet att utvecklas och få känna att jag har en hyfsad nivå på min självkänsla. Jag har det förhållandevis bra idag !

Tack! Ha det så bra du också.

stärker även mig. (Allt jag skrev försvann och nu måste jag iväg.)
Önskar er båda två en bra dag i alla fall!

ibland känns livet trist och tomt, trots att man har det bra. Alkoholen är ju inte svaret, det vet vi, nykterheten betyder inte heller livslång lycka. Det kommer svackor. Det är skönt att läsa vad du skriver, vi känner säkert likadant, många av oss. Efter ett tag nykter försvinner euforin, det räcker inte bara att man är "duktig". Du uttrycker det så bra. Jag tycker ändå att jag är mycket lyckligare nu, oftare, längre stunder, när jag lyckats bli nykter. Och jag har fått en möjlighet att utvecklas. Den personliga utvecklingen har stått stilla flera år medan alkoholen haft huvudrollen. Självkänslan får utvecklas, jag har fått ett värde igen i mina egna ögon. Kampen är inte över men det går väldigt lätt nu.

Jag blev väldigt berörd av filmen "Flight", den väckte många tankar. Den gjorde mej på nåt sätt ändå nöjd med att jag har den erfarenhet jag har. Jag har klarat av nåt väldigt svårt. Erkänt svårt. Jag önskar verkligen att alla här som kämpar ska lyckas hålla fast vid nykterheten, hålla ut. Även om tillvaron ibland känns grå och trist så är det inte alkoholen som kan ge mer innehåll åt vårt liv. Det är falskt!

med bara "vanlig" huvudvärk:). Och skönt att det går bra för dej. Det är belöningen att vakna varje morron och veta att man inte druckit. Att man inte gjort nåt i fyllan, att allt man sagt är på nyktert huvud. Jag funderar väldigt mycket, det är en utveckling som pågår hela tiden. Den stannade av under tiden jag drack för mycket. Det känns som att all energi gick åt till det. Nu kan jag ibland känna tacksamhet över vad jag lärt mej genom mina missbruksproblem och vägen ur dom. Jag kan se att det på nåt sätt berikat mitt liv ändå. Fortfarande har jag väldigt svårt att kalla mej alkoholist, nykter alkoholist. Men det spelar väl ingen roll, huvudsaken är att man vet var man kommer ifrån och vad man inte kan återvända till. God fortsättning!

Bakis!Nej tänkte jag innan jag vaknat ordentligt, hade en bultande huvudvärk.
Vad hur mycket drack jag i går, ska jag köra bil nu på morgonen.
Slog upp ögonen och kom ihåg att jag inte skall köra bil på morgonen men att jag körde i går kväll och att jag avslutade med en lång film som slutade vid 02:00 inte en droppe alkohol, bara vanligt kran vatten.
Pust! Skönt bara vanlig huvudvärk.
Nu blir det ägg frukost starkt kaffe och vinterstudion.
Snökaos ute så det får bli en inne dag för en gång skull :-)

//Paron//

lever jag som i en fullständigt tom bubbla, helt innehållslös och utan nån form av utsikt, bara dimma. Det stör och oroar mig.

Jag har beslut som jag skjutit på men som jag måste ta i en snar framtid för att överhuvudtaget få ett bra liv framöver. Normalt är jag väldigt beslutsför och tar hellre snabba beslut än att fundera några längre stunder över vad konsekvenserna kan bli och det har hittills i livet gett mig väldigt mycket. Visst har mitt beroende gett mig ett behov av kickar och då har ju snabba beslut avgjort hjälpt till, ibland både på gott och ont, men ändå gett mig något i form av erfarenheter.

Ibland har jag funderat på hur jag tidigare har löst ett sånt här stillestånd i livet med att supa skallen i bitar och gömma mig i spritdimman för att sen krypa ur den med ett slags krav på förändring. Det funkade ju ett tag.

Nu måste jag ta besluten på nykter kaluv, ja, MÅSTE !! för jag har ett val varje dag om att jag inte vill dricka och jag vill verkligen inte riskera ännu mer här i livet om jag skulle ta första glaset.

Jag har satt upp några delmål för att ha något att se framemot under våren, dels är det AA-konventet den 27 april i Västerås, om andra från alkoholhjälpen åker dit, och dels är det mitt kära vårmöte på Gården den 4e maj :-)) Sol och fisk är beställd till det datumet och massor av kramar och skratt.

Livet är verkligen inte sanslöst underbart och soligt bara för att jag är nykter utan det är så vist ordnat så att för kunna känna glädje så måste jag kunna uppleva sorg. Det är inte kul att känna sig nere och blodfattig men det blir inte bättre av att dricka alkohol.

Det har jag provat så många gånger i mitt tidigare liv.

Jag är otroligt tacksam för min nykterhet idag.

Jag önskar er en bra helg och hoppas att ni inte röstar på Sean Banan i kväll :-)))

går på bion i min stad nu, var och såg den ikväll. Stark film, jag blev väldigt berörd. Den som gjort den vet vad det handlar om, alkoholism. Jag är så tacksam och ödmjuk för att jag tagit mej så här långt från det. Att jag är nykter och mår bra med det. Att jag inte behövde krascha som den piloten innan jag slutade dricka. En reflektion jag gjorde är att jag tycker trailern till filmen kanske lurar publiken, många kanske tror att det är en katastrof-film men den handlar ju faktiskt mer om alkoholism. Publiken var inte stor ikväll men där var nog såna som jag tror förväntade sej nåt annat. Fast vad vet jag. Jag var inte den enda ensamma medelålders kvinnan i alla fall, kanske vi delar erfarenheter och intresse för filmen. Jag tyckte mycket om den i alla fall och huvudrollsinnehavaren spelade mycket trovärdigt. Nån här på forumet skrev om den tidigare vilket gjorde att jag fick upp ögonen för den. Ett bra sätt att använda en fredagskväll. På den gamla dåliga tiden skulle jag hällt upp vin istället direkt efter jobbet en fredagskväll och inte kunnat gå på bio sen. Jag önskar er alla en skön helg.

...till Gotland eller Gullbranna.

Men tycker att det var härligt att träffas på mini-konferensen.

Kram/M

Berra! Jag tar in dina ord, de känns mycket bra just nu.
Det är nog inte bara uppvaknande från a för mig utan också från något annat...
uppvaknande från nån form av flykt. Jag vill inte fly mera och försöker se med mera öppna ögon nu.

Tack Adde, jag ska försöka använda mig av er att häva ur mig på... det är skönt att veta att jag får.

...glada singelmänniskorna som vill bjuda på middag? *frågar åt en kompis*

Trevlig helg på dig, jobba duktigt men lagom ;-)

Tycker om stämningen i texten, jag får associationer till och ser bilder av nattglittrande vatten och stolta tysta människor...

Tycker om stämningen i texten, jag får associationer till nattglittrande vatten...

Vem har bestämt under vilka timmar man ska vara aktiv och under vilka timmar man ska vila på ett dygn. Är själv en jävla nattuggla och har jag en längre ledighet så vrids dygnet om obönhörligen allteftersom, till min kära hustrus oförstående förvåning...
Jag har alltid haft en fallenhet för att vara som mest kreativ under nattimmarna och många låtar har tillkommit under natten, både i vaket som i sovande tillstånd.
Igår natt började jag jobba med en översättning på en av mina svenska låtar (som jag tror att jag skrivit ner härinne eller i min egen tråd under namnet "Nakna för varann?...)Född i natten och omstöpt i natten! Idag blev den klar(?) och så här ser den engelska versionen ut:

Stage Fright

Vers:
Do you think that we are made for each other?
I’m not so sure; it seems I’m far from complete
But I’ve been standing here, staring all night long, yeah
Watching the wild and the innocent compete
And while the lanterns shine increasingly brighter
I feel the bonds leisurely growing tighter
How about that, something new moving this old fighter
To a place he could belong…

Ref:
It’s just one look – a breath from God
A different woman – emotion’s odd
The smallest sting – a deep dark hole
You try to cover your demented soul
But your eyes tell me it’s a form of fear that you’re feeling
The mother ship’s abandoned, we’re rolling and reeling
And pretty soon the fire is heating up the ceiling
And suddenly – the moment – fades…

Vers:
No living man is made for this kind of life
All wrapped up in a cynical dread
Where Loneliness writes the laws to protect
And slams the door and leaves you for dead
Your raven black hair glows like charcoal in the spotlight
For a moment I decay to some strange kind of stage fright
The colors are tinting in blue back in the twilight
Of the place I could belong…

Ref:
It’s just one look – a breath from God…

Vers:
Silence and guilt on a pier by a tiny sea
With opportunities waiting minutes away
Hand in hand, but terrified just the same
Because we fear we just don’t know what to say
And though we know we could use some comfort in the moonlight
Something that glows even though it doesn’t shine bright
Someone that makes our journey safe and light
It‘s hard to actually belong
It’s just one look – a breath from God…

Ha en skön och avslappnande helg allesamman och drick med förstånd, som DompaKompisen brukar säga!

Nu ska jag själv sätta mig här med min kopp och bara glo in i lågorna ett tag. Meditation.
KRAMAR!/NM

Skall tillbringa hela helgen på jobbet så det blir inga fritidsproblem iallafall :D Men tycker att det är rätt skönt,har lite svårt att vänja mig vid att vara själv.

Sen dyker det upp så många glada singelmänniskor som vill bjuda på middag och då kommer problemet med att man inte dricker och jag har ingen lust att förklara för människor som bara är bekanta varför.

Så jag är väldigt glad att jobbet innebär en del helgjobb, det har räddat mig många gånger.
Hoppas ni alla som kämpar där ute får en bra helg, kramar, styrka och stolthet till er alla//Kalla

Jag tror att det är den nyktra reformationen som kommer nu.
En slags återhämtning och vakuum efter det som varit.
Till en början kan det nog kännas obehagligt och kroppen återhämtar sig så sakterliga.

Om vi andra berättade att det är en naturlig del av uppvaknandet ifrån alkoholen, skulle det då kännas bättre för dig?

Jag vet hur det kändes och trodde det var fel, jag gjorde en självrannsakan och livsförändring på samma gång.
Idag vet jag om själen inte får vara med, då spelar det ingen roll vad kroppen gör.

Så för min skull låter jag känslorna bestämma vad som är bra eller dåligt.
Och ibland "matar" jag själen med sådant som jag vet gör att jag känner mig gladare.

För likt om en regering inte kan styra landet, och ett huvud inte styra kroppen ..då blir det kalabalik.
Det är viktigt att klargöra vem det är som bestämmer över mig själv, och det är jag.

Långa fina lugna skogspromenader i vacker klarblå himmel brukar reda ut detta.

/Berra

i mörka natten. Har vridit dygnet så att jag somnar tidigt på kvällen och vaknar så här i vargtimmen... men det gör egentligen ingenting... jag har det stilla och bra och sover eller vilar en stund till när jag haft min stund här.

San Pios ljus brinner varje kväll för Törnrosa och mannen har omsorg om att fylla skalet. Lågan lyser varmt och rött. Fick alldeles nu en önskan som ett meddelande över fb från en svårt sjuk ung kvinna att be för henne på ett speciellt sätt. Det kommer jag att göra enligt hennes önskan och innefatta henne i ljuset som brinner för den som behöver. Det finns så mycket lidande i världen.

Här i min del av världen är ljuset tydligt både morgon och eftermiddag nu... Snart ska vi vårstäda riktigt ordentligt här. Öppna fönstren så att de vita sidengardinerna fladdrar i vinden. Bära ut askan och städa spisen ordentligt. Sopa upp allt skräp från veden....

Idag köper jag en bukett tulpaner hit också. Till helgen. Kanske jag tar blandade färger som lyser upp lite... Ja, det gör jag. Blir fint med lite vårkänsla i vinterljuset! / mt