Senaste kommentarerna i forumet

Det fortsätter åt rätt håll! Helgen var alkoholfri!

familjär miljö där du kan träna på att säga Nej Tack :-)

dag 59 idag! Börjar nu bli frisk från min andra förkylning på ett par veckor.

Och nu kommer nästa prövning. i helgen ska jag till mina svärisar och svärfar brukar bjuda frikostigt. första erbjudandet om en öl kommer förmodligen tidigt på eftermiddagen. vet inte om det är jag som är skyldig till detta (han kanske tror att jag förväntar mig att bli bjuden) eller om han använder mig som ursäkt för att själv dricka. eller så triggar vi helt enkelt varandra. :) nu låter det kanske som om att vi har värsta spritfesterna men så illa är det inte.

Börjar med som Trollis att deklarera att om du inte vill ha detta inlägg här så skicka en signal och jag raderar.

Jag kan förstå det...tvekade länge innan jag beslöt att jag måste verkligen be om ursäkt. Jag förstår ju att det tillstor del var mitt fel, min ord som ibörjan gjorde dig så ledsen...sen kanske ledsenheten byggdes på...vill ej utmäta mig själv för stor betydelse. Jag är inte viktig i ditt liv...bra! Det ska jag inte vara heller. Men du är viktig...så ta till dig av de klokheter andra här ovan har serverat.

Men om det hjälper det minsta lilla så vill jag att du ska förstå att jag är ledsen över mitt påhopp! Ta hand om dig! /R

Där tror jag nog att ni har slagit huvudet på spiken alla tre: VV, Tilde och Maria! Mitt liv har varit/är fortfarande ganska turbulent...så nu när jag har bestämt hur det ska bli. Ja, nu ser jag faktiskt fram emot det. Ett par dagar hos farmor och sen bara ett lugn... Egentid. Inte planera in ngt utan bara vara.

Ongarna vet jag att de får det bra...även om det värsta skulle hända med J så är min fd. svärfamilj 100 procent pålitlig. Hoppas dock på att den bästa utgången. Att J och ongar verkligen kan njuta av samvaron med varandra.

VV; Jag tror också att dina ultimatum och det faktum att du har satt en deadline är ett mkt bra beslut. 1: Ni kan inte fortsätta så här...blir ju inte mkt poäng med äktenskapet om man aldrig ses! 2: För din egen sinnesfrids skull. Att leva i en ständig ovisshet sliter ju enormt.

Precis som du tycker jag också om att kunna utbyta lite erfarnheter och funderingar om det vidare livet. Allt kan inte handla om glaset...som ej ska tas. Men kanske det gör det lite ändå...att lära om. Att hantera livet utan stötdämpare. Att inte ta det där glaset när man är arg/sur/ledsen eller i ngn annan negativ känsla. Kul iaf. att läsa lite om hur andra "har det". /R

skrivet höst trollet !!

Och vet du vill.sluta ? Jag skriver under på det vår vän skriver här, finns absolut en poäng i att stanna upp och vända blicken inåt, att hitta sig själv.

Häng kvar och plocka godbitarna och ta bara en dag i taget !

Kram !!

Ps En stor eloge till markatta också :-) Ds

Jo, jag tar migränmedicin också men det hjälper inte alltid. :(

Åh, vad jag känner igen "min" alkis i det trollis skrev. Han ville alltid hjälpa, finnas där för vänner när de mådde dåligt, på bekostnad av både hans och mitt mående. Det fanns liksom ingen energi kvar till han själv. Hur mådde han? Vad behövde han förändra för att utvecklas som person?

Andreas, tillåt dig själv att gråta, att känna. Alla människor gör misstag och fel ibland men det betyder inte att man är fel.

Vet du Andreas, något av det vackraste som mitt ex ha sagt till mig och som fick mig att börja lipa var för några dagar sedan då han sa; "bara så att du vet så kommer jag behöva vara jävligt egoistisk ett tag". Hade kanske varit konstigt sagt i en annan tid, plats, situation men just nu så gjorde det mig oerhört glad.

Kram!

Läste att du har din huvudvärk...igen!!! Finns det verkligen inget man kan göra? Vet ju att du skrivit om Treo...men kanske har det kommit ngt nytt? Ja...inte vet jag. Vill bara önska dig; Krya på dig! /R

Varm choklad med vispgrädde hade nog fungerat lika bra, om inte bättre.

Berra

Dina ord var så träffande att det rann tårar när jag läste vad du skrivit. Jag vuxna karl.
Vill inte, men du har rätt. Alltid hjälpa, alltid ställa upp, TACK för att du finns!!!
/A

Är du mogen för "Tough love" från en forumsyster?
Du har själv i åtminstonde en av "anhörigtrådarna" skrivit om just det..
Tänkte sätta detta i rummet, men jag adresserar det direkt till dig, för jag bryr mig om Andreas!
(och jag hoppas att du orkar läsa allt)
Vem är den glada, spralliga, alltid-stöttande, Andreas egentligen?
Vad är det som får honom att ösa på i hundraåtti? (för att sedan "varva ner" med några öl..)

Jag tror det var Tilde som skrev någonstans, att man lägger så mycket energi på saker utanför sig själv (Forumet, t. ex.) att man inte har tid med sig själv..(och sina egna problem) Ett väldigt vanligt fenomen också bland proffesionella "hjälpare" (kuratorer, psykologer etc)

Det jag skriver (som naturligtvis inte behöver vara sant i verkligheten) är vad JAG ser!
Jag ser en kille (som antagligen alltid varit lite av klassens clown...) Som gömmer sig själv och sina problem genom att ständigt vara den som hjälper andra..
Lite av scouten, som alltid är redo att rycka in.. Men som inte alltid får creed för sitt handlande..?!
Jag ser en person med ett jättestort hjärta, där det sitter en en själ som vädjar SE mig! Tyck om mig och låt mig betyda något!
Jag ser en person som kämpar så mycket för att bli sedd och accepterad, att han till slut springer både ifrån sig själv och över andra..

När man gör misstag Andreas, kan man välja att antingen ta lärdom (och man upprepar dem säkert ett tag innan man lärt sig) eller att fortsätta gå på i ullstrumporna och sedan ta på sig offerkoftan, när man får kritik..
Hur tänker du göra?
Och framför allt, när ska du ta hand om Andreas? När tänker du sätta dig ner och låta din själ komma ifatt?
Jag tror inte att du kommer att göra några riktiga framsteg, förän du vågar titta på dig själv, istället för att bara titta på alla oss andra omkring dig!

Om du blir förbannad över det jag skrivit, så är det bra, för då fastnar kanske några av funderingarna någonstans och en vacker dag, kommer du att ha modet att möta dig själv.

Du lika lite som någon annan här, har ansvaret för min "time out". Det har jag själv!

Jag väljer att ta en paus, för att jag behöver sätta mig och titta på mig själv..

Fundera över min roll och varför jag är här på Forumet..
Jag tror jag tar av mig "troll-morsa-kostymen" och sätter lite röda julgrankulor i håret istället för kottarna.. Kanske en liten bjällra i svansen med ett rött sidenband.. det är ju snart jul i alla fall... Känner du för det, så kan du ju slinka in i rummet och trösta den grå...
/ trollis/
Ps, om du vill ha mitt meddelande deletat, så ge mig en signal, så går jag in och redigerar!

Men elden som Dompa slängde ett rejält lass på innan han gick har inte riktigt brunnit ut, så då drar vi igång den igen.
Ja, jag ser att du letar efter Trollis, Gråpäls, men vi tänder ljuset i fönstret igen så att hon ser att vi är här, så kommer hon nog snart... Du får lugna dig ett tag till. Gå och lägg dig igen...

Ner med lånegitarren ifrån väggen och så fortsätter vi pula med melodin... Sjung med om du tycker det funkar, Gråpäls!

Få se nu, var var vi? Ja, just det:

"Hallå, har jag inte sett dig här?
För ganska längesen?
Kritstrecksränder och yvigt hår,
men visst är det väl du, min vän?

Du var på väg nån annanstans
Bytte grus mot Babylon
För mycket ”vivre” och temperament?
Bränt ditt krut, Pygmalion?

Men kan du se hur det vattnas i munnen på schakalerna runtomkring?
Trots glimmande tänder och följsamma ögon så vågar dom ingenting…

Världen har öppnats,
Allting är så blått,
Solen slår sin knutna näve genom dom som har förstått

Att vi får bara vandra runt här
En evighet – en minut
Innan ljuset släcks, scenen skiftar och aktörerna bärs ut

Så hitta nåt att älska – hitta nån att älska
Jaja - Hitta nåt att älska – nån att älska, älska nu!..."

Slit av dig den där masken nu
Ridån har fallit ner
Smink och roll kan inte skilja
Mask och väsen åt nåt mer

Så, har du lärt dig lyssnarkonst?
Har hört dig hålla tal
tagit del av hur din monolog
Flödat ur dig mild och sval

Men kan du se hur dom smyger omkring i kulturens sönderfall?
Dom ler sig in i tempel och sal och luften blir så kall

Världen har öppnats,
Allting är så blått,
Solen slår sin knutna näve genom dom som har förstått

Att vi får bara vandra runt här
En evighet – en minut
Innan ljuset släcks, scenen skiftar och aktörerna bärs ut

Så hitta nåt att älska – hitta nån att älska
Jaja - Hitta nåt att älska – nån att älska, älska nu!..."

Ser du Trollis, Gråpäls? Jag tror jag behöver kör här på refrängen...

Åh, en gång till - Världen har öppnats, allting är så blått...

Är så viktigt för att man ska orka med att vara både mamma/pappa som man får vara om man har barnen istort sett själv.
Hoppas du verkligen kan koppla ifrån under tiden de är borta i jul, att de funkar, så att du får tid att vara bara du.
Vad ville jag ha sagt med det? Nej, kommer inte ihåg nu, som bortblåst.

Jag kryper upp i sängen igen, envis huvudvärk sätter stopp för jobb idag också.
Hoppas du får en bra dag!
Kram

Vad härligt det lät med pepparkaksbak på morgonen, vi ska baka lussekatter och pepparkakor till helgen, men det blir nog inte på morgonen, vill gärna sova ut.
Det kan vara så att de testar oss, och det är tvådelat. Jag tycker det är mysigt att vara med barnen, de är roliga och det är ofta givande samtal, men ibland behöver jag vara själv. Det känns som om enda gången jag är "fri" är när jag sagt godnatt och släckt lampan för då är jag ensam med mina tankar.
Det låter knäppt, jag hör det själv.

Hur är det med dig?, hur går dina tankar?
Jag var hemma igår och blir det idag också, har en envis huvudvärk som inte släpper, kan få så när det blir för mycket.
Hoppas du får en bra tisdag!
Kram

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt

för du är smart och kan också läsa mellan raderna ibland. Men man, (jag), måste nog lägga mer tid på att skriva så att alla fattar andemeningen i det man skriver för alla är ju inte tankeläsare. När jag tittar tillbaka till när jag började skriva här för ca 9 månader sedan så ser jag att jag var mer på och högg lite till höger och vänster eftersom jag då var i mer obalans efter att ha haft ett högt alkohol under perioden innan. Jag måste då säga att de svar man då fick var väldigt överseende och det gjorde att jag dämpade mig en smula och efterhand som tiden på forumet har gått så tycker jag mig nu ha funnit en balans i vad jag tycker att jag bör kommentera och inte. Jag känner t.ex att jag inte är rätt man att tala om för andra hur dom ska göra för att sluta dricka eftersom jag fortfarande tar ett glas någon gång ibland, och jag kan då följaktligen inte vara en av dem som talar om hur duktiga andra är som har lyckats sluta för en kortare eller längre period. (Rätta mig om ni tycker annorlunda)

Jag tror det är så för dom flesta här inne, att när man börjar skriva så är man oftast i affekt, antingen på grund av för mycket supande eller också för att man är anhörig till någon som super och bär sig illa åt och det gör att inläggen inledningsvis blir väldigt känslosamma. Jag upplever det heller inte som att det skulle finnas någon hierarki här inne för jag tycker att dom flesta som skriver här blir bemötta med respekt.

Forumet har gett mig mycket, och då speciellt ni som har skrivit på anhörig sidan för det har hjälpt mig att dra ner på min konsumtion och visa mer respekt för min omgivning.

Ha det Gött

VV

Kikar in...alla tycks ha gått..inklusive den ståtlige Gråpäls med det vackra namnet. Jag läser texten som NyMan lämnade kvar. Så vackert... Att kunna åstadkomma det. Jag hittar några favoritrader och dem spar jag. Nu ska jag sova...fortfarande gitarrlös. Dagen bara rann iväg...men avrió! Sov gott vänner. /R

Först av allt; Skönt att höra av dig PP! Verkligen. Hmmm, glöggen...jag vet inte. En del skriver ju att man ska vara tokärlig. Att nyktra dagar verkligen SKA vara alkoholfria. Jag är inte riktigt så säker...jag anser nog att det är andemeningen som räknas. I mina ögon är du en nykter alkoholist...som har druckit lite glögg. Den blev du väl visare av ;-).

Jag tror tanken räknas...visste du att det var två procent när du drack glöggen? Ja...då gjorde du ett medvetet val. Två procent känns inte "livsfarligt" för mig...inte ens med denna sjukdom.

Tio flaskor glögg hade varit illa. Två små muggar tycker jag är ok. Men vad kände du? Triggade det? Eller kändes det bra? Kan du tänka dig fyra muggar nästa gång?

Däremot var det lite otäckt...att detta ger vi ju för bövelen till barnen? Ska varenda saftflaska granskas i framtiden? Tar barnen skada av två procent? Nu är ju mina större än dina...så de får gärna dricka "vanlig" glögg om de vill. Men var går gränsen? Nej...jag vet inte.

Som skrivet...inte mkt hjälp med tankarna där. Jag vet fan mig inte. Tycker dock att du kan räkna bort det...om du är en "dagäknare". Bli inte en främling här...stay in touch! /R

läsning Berra! Det är helt rätt, frugan och jag gjorde också mysfrukost i lördags med kokta ägg, kaviar, bakade bröd i ugnen, färskpressade apelsinjuice, svart kaffe och ost. Dessförinnan lite värme under täcket för att stänga ute vinterkylan. Sedan Melodikrysset och vi var redo för storstädning av huset. Inte på önskelistan, men nödvändigt.Så kan en dag också se ut, och ingen belöning i form av alkohol och misär, utan god mat och teve man vill se. På onsdag 14 dagar nykter, och vad fort tiden går. Viktigt att hela tiden se de goda effekterna av att stänga ute alkoholen.
Ha en bra vecka, du och alla kämpar
Fenix

Tack för att nu finns, ni NI gör skillnad!
//A

Värt att tänka på är också att vi alkisar har en låg självkänsla, vi har inget vidare egenvärde. Det ligger i sjukdomsbilden så att säga, att vi har nära till hands att tro att andra vill oss illa, och menar illa, "varför skulle dom inte?". Vi tar mycket så personligt och kan lätt tro att det mesta som sägs/skrivs (det negativa då så klart) handlar om oss. återkommande på forumet genom åren jag hängt här, har gått igenom/går fortfarande ibland i fällan själv. Tuff love, men - sluta slå på dig själv! Kraaam♥

Både kaffe och brasa väntar på dig i Filosofiska, tillsammans med mig och Gråpäls. Har ett ljus tänt i fönstret åt dig så att du hittar tillbaka! Innerlig jättebamsekram från mig!/NM

På forumet som alla andra, det är ingen mobbing som pågår här. Men förstår av dina kommentarer i andra trådar att du känner dig sårad och känner att du inte "hör" hit.
Så är det inte, MEN, (nu är jag ärlig och du vet att jag gillar och stöttar dig) hur är ditt humör egentligen?
Du är oftast glad och stöttande men kan oerhört snabbt växla till väldig ilska och då skriver du inte så trevliga saker.
Har du alltid haft sånt här humör? Eller har det kommit nu när du slutat? Är det något du är medveten om? Har det varit/är besvärligt för dig även i andra sammanhang?

Visst kan man bli arg på vissa inlägg och tänka saker som "vilken idiot", det gör jag ibland, och man svarar ibland i affekt, det är helt ok, för det reder man ut.
Det man reagerar på är när någon går längre än så och använder sig av personliga påhopp i ilskan, då blir det inte ok längre.

Jag känner så väl igen det eftersom min man var sådan när vi träffades, men genom att prata om det och framförallt visa att jag tyckte inte att det var ok så har han slutat med det. (Nja, det kommer ibland, men nu väldigt sällan).

Du kanske tycker jag går för långt nu, det kanske jag gör, men jag gör det av välvilja. Jag tycker du behövs här lika mycket som alla andra.
Kram!

Här var inte mycket folk för tillfället, Gråpäls... Jaja, vi går väl in och tänder en rejäl björkvedsbrasa, tänder pipan och sätter på kokkaffet. Di kommer nog snart tebaka, ska du se. Jag som hade gitarren med mig och allt... Det blir väl till att knåpa på någon ny sång ett tag tills några ramlar in genom dörren... Kanske Dompa har med sig sin nya gura, tror du det Gråpäls? Kunde lära honom lite fuskackord tänkte jag... Jaja, blir nog tid till det med om man blir sittande tillräckligt länge.. Oh, vad det tog sig i veden! Ser du hur det lyser i fönsterglasen, Gråpäls? Kan du kolla om det kommer någon knallande bland granarna därute?! Ser du nån? Ingen?

Well well, tids nog så... Nä, nu är kaffet redo för att värma kalla själar!

Hmm... var var jag? Ja, just det ja:

"Hallå, har jag inte sett dig här?
För ganska längesen?
Kritstrecksränder och yvigt hår,
men visst är det väl du, min vän?

Du var på väg nån annanstans
Bytte grus mot Babylon
För mycket ”vivre” och temperament?
Bränt ditt krut, Pygmalion?

Men kan du se hur det vattnas i munnen på schakalerna runtomkring?
Trots glimmande tänder och följsamma ögon så vågar dom ingenting…

Världen har öppnats,
Allting är så blått,
Solen slår sin knutna näve genom dom som har förstått

Att vi får bara vandra runt här
En evighet – en minut
Innan ljuset släcks, scenen skiftar och aktörerna bärs ut

Så hitta nåt att älska – hitta nån att älska
Jaja - Hitta nåt att älska – nån att älska, älska nu!..."

Hmm, vi provar så och så får vi se vart det hela bär hän... Kan ju bli spännande... Nu tyckte jag det kom några stycken?!
Heeej! Kom in! Kaffet är varmt och det räcker till alla! Säg till Gråpäls att han ska hoppa ner ifrån soffan, han kan ligga på fårskinnsfällen vid brasan istället hos dig, Trollis. Där brukar han ju ändå trivas bäst...