Senaste kommentarerna i forumet

...skulle jag vilja säga är att du tror att dina barn gillar dig! Inte att du är född i Sverige. Mer människofientligt klimat är nog svårt att finna. Januari är tuff...snön är tuff om man inte är en fanatisk skidåkare. Men det vänder...det gör det alltid. Fortsätt bara din diet, kaffe, snus och antabus. Visst blir man som en unge när allt är trist...tyvärr måste man själv aktivera sig då...när ingen annan gör det. Trist råd. Men jag tror att det är så. Nu har du börjat ana rutor på magen. Utnyttja det, gå in i en träningspsykos hellre än att ta till flaskan. Det skadar ju ingen. Håll ut...att leva nykter är ingen lek. Man ser alldeles för mycket...hjärnan går på högvarv hela tiden. Tror det var delvis därför jag drack...för att kunna släcka ner ibland. Kanske likadant för dig? /R

Träna är bra, jag har inga rutor.
Bara en stor "torktumlare......"
Men ändå skall jag,till gymmet nog på morgonen.

Jag tycker du är full av SJÄLVINSIKT, och det är bra.

Trevlig helg nu.
/A

Bättre nu. Ganska glad. Eller likgiltigt nöjd. Ibland tror jag att jag inte ska lyssna på mej själv alls. Skit i hjärnan, tankarna. Dom lurar dej till impulsbeslut.

Samtidigt går varenda trend i samhället mot att man bör bli mer ego. Karriären. Pensionen. Som om jag är där:) Om jag ens lever när jag är 65 får jag vara nöjd:).

Nu. Morgon. Jag mår bra. Anar rutor på magen. Hur många kalorier har jag hällt i mej under tjugo år? När jag saknar spriten under våren kommer jag iaf inte skämmas för kroppen. Jag ÄR en seg jävel. En gammal bit trä som åldrats värdigt???

Vi får se.

Jag stiger eller går under.

I år vet jag.

Jag orkar bara inte hanka mej fram.

Dagbok igen. Som vore jag femton. Nu fyrtio. Bära eller brista. Jag är nykter. Bit ihop. Ungarna sover. Dom mår bra. Jag fixar detta. Jag ger det ett år av nykterhet.

Ursäkta min patetik. Jag ÄR patetisk. Men jag lovar att jag ska försöka. Det är allt jag har.

jag kommer ihåg det, notera att jag skattar högt åt din mening - den om och med sär skrivningar. Notera också komma tecknen varav ett redan i rubriken.

Jag måste köpa den där boken!

Det svåra börjar! DIREKT när man slutat.
Och det är att inte börja igen.
Ge fan i det där första...........
Dagens boktips, TACK!
/A

av Camilla Kuylenstierna som nån här skrev om. Skrämmande och nyttig läsning! Jag började igår och har redan läst halva så den är fängslande. Nu har jag just kommit till kapitlet där hon kommit till insikt och slutar dricka. Nått botten. Hon skriver brutalt ärligt om sitt alkoholmissbruk och om sin tuffa barndom med alkoholiserade föräldrar. Det är riktigt smärtsamma beskrivningar av alkoholens verkningar och jag rekommenderar den till alla som plötsligt får för sej att det nog inte är så farligt att ta ett glas i alla fall. Man tappar sugen.

Hon skriver så här om sitt första försök (som inte lyckades): "Det var inte särskilt svårt att sluta dricka alkohol. Det var att hålla sej nykter, det vill säga att inte börja dricka igen, som var svårt".

När jag läser så blir jag ännu mer övertygad om vikten av att lägga av för gott när det gått så pass långt som det gjort. Då har jag inte ens varit i närheten av de minnesluckor och förfärliga saker hon gjort i fyllan.

Några hälsocig (?!) har jag inte testat. Röker lite klassiskt. Marlboroman...yack! Det trista är att jag kan inte sluta tycks det som. Precis som Maria lade jag av för en ca 14 år sedan...i samband med att barnen började trilla in. Efter det har jag fest/stressrökt ibland. Inget allvarligt. Men nu tycks jag inte kunna sluta. Morgonen är min kritiska punkt. Sista veckan har morgonkaffe intagits på den kalla balkongen eftersom jag inbillar mig att jag måste ha en cigg till kaffet. Får jag inte det så kan jag inte gå på lådan...dusch och annat blir så försenat...så jag tar den enkla vägen ut. Min mamma dog i cancer som var cigarettframkallad (nu blev det en konstig mening) och jag vet bättre. Men jag kan inte låta bli! Ska verkligen försöka tänker jag varje eftermiddag...men efter eftermiddag följer en ny morgon och jag är där igen; Bara en... Det känns piss att min missbrukarnatur får ta över. Att jag låter min missbrukarnatur ta över...för det är ju det som sker. Ingen trycker in cigaretter i munnen på mig. Måste tänka om och tänka rätt. Nu är det fredag- hur dricker vi då? Med förstånd tänker jag...och blossar vidare. /R

Zappa dig inte till sömns i tv.-soffan.
Våran tv har blivit ockupperad ( eller hurt det nu stavas....????)
Av Xbox ligan, Call of Duty Black opps 2.......
Men måste gilla grafiken, spelar med kompisar från hela världen min lille son , 12 år samt tioåringen. Båda hemma och sjuka idag.
Pappa fixar maten, tror det blir svenska nationalrätten för barn ...... TACOS!
Ingen öl eller vin det blir läskeblask från Ankeborg...............

Adiosos
//A

...säger jag, fast du drack igen. Men det hör till tror jag, det är en lång process, nu har du lärt dig något på vägen vidare. Beklagar sorgen också. Min erfarenhet av sorg är att det också är en process med olika steg. Sorgen finns alltid där men den pockar mer eller mindre på uppmärksamheten. Precis som suget efter alkohol. Precis som du själv konstaterade tidigare så lägger man fortfarande ned väldigt mycket tid på att fundera över alkohol även om det är på ett helt annat sätt. Men, ju mer tiden går, desto mindre funderar man. Ibland kan jag tänka att "vad är grejen med alkohol egentligen?" det är ju för fasen bara en dryck! Att den tar så mycket tid och resurser, det är inte rätt. En dag i taget framåt, jag tror på dig!

...säger jag, fast du drack igen. Men det hör till tror jag, det är en lång process, nu har du lärt dig något på vägen vidare. Beklagar sorgen också. Min erfarenhet av sorg är att det också är en process med olika steg. Sorgen finns alltid där men den pockar mer eller mindre på uppmärksamheten. Precis som suget efter alkohol. Precis som du själv konstaterade tidigare så lägger man fortfarande ned väldigt mycket tid på att fundera över alkohol även om det är på ett helt annat sätt. Men, ju mer tiden går, desto mindre funderar man. Ibland kan jag tänka att "vad är grejen med alkohol egentligen?" det är ju för fasen bara en dryck! Att den tar så mycket tid och resurser, det är inte rätt. En dag i taget framåt, jag tror på dig!

N
Läs ovan......
/A

Och lämnar en stor påse tröst och styrkekramar (går att värma i micron om de blivit kalla!) Önskar dig allt gott i helgen! kram /trollis

Skulle handla till AW på jobbet. Kändes inte ens lockande att köpa till mig själv! Härlig känsla. Köpte däremot en flaska alkoholfritt vitt vin att ta hem. Bra att ha om suget sätter in, och det mousserande är riktigt gott :)

Stigsdotter!
https://play.google.com/store/apps/details?id=com.dmt&hl=sv
Dharma Meditation Trainer

Till iPhone (eller andra OS) vet jag inte. Men sök på "meditation trainer" typ.

Eller när man gjorde anmälan fick man besked
Om att dom, alkoholhjälpen, skulle höra av sig per mail. Har fått saker att fixa med på kvällen, så hopas det blir förmiddag, eftermiddag

/A

.

Du är helt enkelt BÄST!!!
KRAM/A

- älskar båda. Jag minns nån scen ur nåt på TV när någon skulle hoppa fallskärm ur ett flygplan och benet lossnade, liksom hängde kvar på kanten gud vad jag skrattade (och fick onda ögat från andra soffhörnet). Jisses vad trist det låter när jag skriver det...

Tankestreck och paranteser underlättar språket tycker jag. För mig i alla fall. Men jag är ju även en stor vän av kommatecken vilket jag vet en del kan tycka är jobbigt... (och så de där punkterna som kan säga så mycket...). Sär skrivningar där emot tycker jag är stress framkallande.

Idag är det fredag och jag ska gå på mitt fredagsmöte i kväll, en AA-gruppgrupp med bara tjejer här inne i stan, det är nästan lite fredagsmys att komma dit, mycket skratt och man lär sig väldigt mycket före och efter mötena när man kan diskutera allt möjligt. Maken kommer och hämtar mig, lämnar över bilen och åker sen själv till stan för att träffa en kompis = fredagsmys när jag kommer hem också! Tror jag ska köra förbi affären och skaffa lite gott att äta, en flaska 100% Blåbär och lite choklad, sen åker jag hem och bestämmer över fjärrkontrollen till TV:n helt själv :-)

Och förresten, arbetstid: Jag tror att min chef menade att hon tycker att jag har lite svårt att få ihop min tid med hämtningar och lämningar och det stämmer ju lite. Men, nu är det ju så att jag har gått över till något de kallar förtroendearbetstid och det innebär att jag inte ska behöva stämpla in och ut utan förväntas göra jobbet på den tid som behövs. Jag får ingen övertid men i gengäld ska jag kunna styra tiden mer själv. Fast det där har hon missat eftersom det blir mer och mer viktigt att räkna kronor och ören så vill hon gärna ha stämplingar att jämföra mot debiterad tid. Usch, jag önskar ofta att jag slapp den här debiteringshetsen... Men, hon har rätt såtillvida att jag inte gör det jag borde kunna (ägnar för mycket tid åt forumet t.ex.) Så, i alla fall, nej, jag tänker inte gå ned i arbetstid. Det gjorde jag inte när barnen var småttingar heller eftersom jag såg att många kollegor som gjorde det ändå hade 100 procent arbetsuppgifter att utföra på kortare tid. Jag ska försöka skärpa mig, jag har en bra arbetsplats.

Men, tack för tankar om sjukskrivning för att gå ned i tid, tål att funderas på ändå för jag känner att jag får lov att vakta mig själv så jag inte halkar ned i något slags deppträsk.

Även jag gapskrattade angående din kommentar om handduken ;-). Sen tänker jag...vad är nästa steg för att rädda äktenskapet? En Stigsdotter i burka så surfarn slipper se de kvinnliga formerna? Det är mkt med det jordiska. Eftersom det skrivna ordet så ofta blir fel så vill jag poängtera att jag har sjuk humor och understryka att jag inte har några problem med muslimer...kanske en del korantolkares kvinnosyn. /R

Där ska du inte backa en procent. Som damerna ovanför skriver så blir man sjukskriven när man inte orkar...man går inte ner i arbetstid. Din chef verkar inte helt ok...sen om det är ren dumhet eller en helt annan agenda som styr låter jag vara oskrivet. Men jag har sett bekanta gå den vägen...ner i arbetstid. När de väl tog det klivet så var de inte längre vatten värda. Ointressanta arbetsuppgifter, möten de ej blev kallade till - de var ju ändå inte "med" -,etc. Går du ner i arbetstid finns risken att du verkligen börjar vantrivas på jobbet. Vem gagnar det? Så nääääe säger jag. Sen får hon stryka din arm bäst hon vill. Så tänker jag. Kram och så! /R

PS. Tankesträck och paranteser...men det är ju så jag skriver. Visste inte att det var "tokigt"? Skojade bara...fattar vad mt menar. Men det som för henne är eftertänksamhet är för mig förvirring - jag vet inte om orden/tankarna räcker till! Skiter i det...skriver ändå. DS

Tack A för att du kollar läget :)
Jag är här, fast besluten om att fortsätta där jag slutade! Känns verkligen som det kommer gå bra.
Är inte alls arg på mig själv för återfallet. Onödigt, men förlåter mig själv med tanke på omständigheterna och fokuserar på det positiva. jag fixade 3 v! Är jätteglad över det! Det viktiga är nu fortsätta där jag slutade och det gör jag absolut!

Kram

Mitt i all sorg och nedstämdhet gäller det att det fortsatta livet har sin gilla gång.
Och där är du, du behövs för dina barn.
Den glada piga tjejen, jag behöver dig. Fast jag "kan själv".
Nu hoppas jag inte det är ngn större orsak till avbräcket.
Men det sista du skrev var att du snavat lite.
Men vägen innan "gropen" var ju spikrak.
Du fortsätter väl samma väg?
Kramar/A

När våra ungar var i skolåldern och jag jobbade skift fick dom vara hemma från skolan ibland när jag hade ledig vardag och de var lite ynkliga. Det kallade dom att vara "lagom sjuk" - det är nog den bästa sjukdom man kan ha:) / mt

var en sån härlig tillställning! Hon levde till nästan hundra och dog mätt på livet. Kyrkan var fylld av släktingar (inte så många vänner levde längre) och det var mycket kramande och prat redan före begravningsakten. Vi kaffet efteråt sa prästen att det var en så fin stämning - då tänkte jag att nu är mormor verkligen nöjd: att prästen tyckte att hon hade en bra begravning var nog höjden av beröm i hennes värld!

Mammas begravning lämnade också ljusa minnen - hon dog hastigt i sviter av en olycka. Hon över 80 och frisk - behövde aldrig förlora något av självständighet och värdighet. Jag insåg redan då och ännu mer idag hur mycket hon undkom av hjälplöshet. Begravningen var både sorglig och ljus med mycket musik och sång. Vi sjöng faktiskt glad allsång och inte psalm på slutet:)

Du får berätta Berra åt dina ungar hur du vill ha det! Det är nog en trygghet för dem att veta.

Ha det gott! Kram / mt

Bubbel, köpte Soda Stream i slutet på förra året och älskar den. Dricker mitt goda bubbel i fint vinglas och när jag gör det så saknar jag inte vinet ett dugg. Maken tycker att vinglasen ska fram till helgen för att markera skillnad men det bryr jag mig inte om, jag tar finglaset varje kväll.