Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig som motvalls kärring...eller den häst i skritt min Strawberry jämför med. Avskyr snö...ser en del poäng med snöbollar...men väljer ändock att smälta dem...med den lilla ray of sun som finns här. Kasta gärna snöbollar... Fan...vi är så olika...jag AVSKYR snö och kyla. Ser ingen charm i det. Visst ljuset ÄR fint...alla de få minut
er som den väljer att lysa. Tror att solen mår bäst utan slask. Jaha....vems glas är halvfullt?

Nu syns iaf lite att snön (?)/solen(?) varit här hemma. Lite renare. Lunchen hägrar...om ngn släpper in oss. F är en turiststad...L och jag är inte läckra just nu. Kastar tillbaka Trollis...en vintersolstråle. Bara 16 + men det ska väl smälta snö...och gamla troll? /R

Träffad!
Av en "interaktiv" snöboll!

Fortsätt gärna att träffa andra ;-D

Ha en underbart barnslig dag idag, här hos Trollis!

JÄTTEKRAM!

Kul att få vara lite barnslig med ett "interaktivt" snöbollskrig...

Fortsätt kasta.. Hittills har jag fått träff på Dompa och Stigsdotter...

Önskar dig en underbar dag!
kram /trollis

Livet går ju upp och ner. Har trillat ner i någon
slags gråzoon men blev glad när jag fick vaa med
om lite snöbollskastning. Nu ska jag tända ett ljus
för denna underbart gråa Novemberdagen.
Kramar till alla

Förstår problemet, med "firande" på arbetsplatser.. MEN, en SERIÖS arbetsgivare SKA se till att alkoholfria varianter finns att tillgå!
Varför inte ta upp det med facket.. Det handlar inte bara om alkoholism, utan om folk som kanske ska köra bil efter jobbet/på lunchen..
Kollegor, som av religiösa eller kulturella skäl inte dricker alkohol..
Eller lite diskret, den som medicinerar.. Och då behöver det inte vara antabus det är frågan om.. (SSRI-preparaten t.ex. går ju inte ihop med alkohol..)

Försök Stigsdotter, för jag tror faktiskt att det finns fler, som av olika anledningar skulle uppskatta något alkoholfritt att "fira med"
kram /trollis

Jag gillar också snö, och just nu sitter jag hellre här och bollar. Ljudvolymen börjar redan stiga i lunchrummet en bit bort. Det går bra för oss och idag får vi fira med smörgåstårta och - där smällde en kork till - bubbel (!) till lunchen. Igår kom inbjudan till julfest - med vinprovning *pang igen* och drinkar hit å dit. Usch vad det dricks på mitt jobb!!!! :-/

Jag gillar när snön lägger sig som bomull ute i naturen.. Det blir lite tystare och MYCKET ljusare.
Kanske är vi människor ljusvarelser.. Vi är i alla fall beroende av ljuset..
Allt blir så mycket lättare, när det är om inte sol, så åtminstonde ljus ute..
Förr oss som bor lite norröver, väntar en period när solen knappt orkar över horisonten.. Längst i norr, gör den ju inte ens det.. Det blir en ständig skymning..
Ändå, skulle jag inte vilja byta mot något annat. Vi har ju faktiskt fyra årstider..

Problemet är att nutidsmänniskan inte längre är anpassad till den naturliga rytmen.. Eller det kanske är precis det hon är egentligen, fast hon gör våld på sig, genom att förskjuta dygns och årstidsrytmen..
När vi sedan blir sjuka av att inte lyssna på oss själva, på kroppen och dess underbara programering, så tar vi till "mediciner" för att föröka bota det som är helt, istället för att släppa det som är trasigt(det som inte är bra för oss)

Vi beter oss, som om dygnet hade 28 timmar istället för 24, som om det optimala sömnbehovet vore 4 timmar istället för 8..
Många sitter ständigt uppkopplade, få törs stänga av mobilen ens på nätterna.. Och när man samlas för att prata, så sitter alla och sneglar i sina smartphones.. Färdiga att dra vidare, om det skulle dyka upp något intressantare..
Samtalet avbryts ofta av ett "ska bara svara på det här.."
Barnbarnen undrar vad i hela friden vi gjorde, när det varken fanns datorer, mobiler eller paraboler.. Vadå, storögt hör de oss äldre förklara att det visserligen fanns TV, men inte i var mans hem, att bilden var svart-vit och att det bara fanns EN kanal att välja på..
De lyssnar också storögda på hur det var att åka häst och släde/vagn, pulsande i snö till skolan och hur deras gammelfarmor tog in kycklingarna i köket, för att det var för kallt i hönshuset..

Just nu, sitter jag bara en stund i vårt filosofiska rum, känner värmen från brasan, ser katt-a-strofen bekanta sig med varghunden..
I sommars ljusfat, brinner en klar låga.. Jag är redo att möta en ny dag!

trollis

Underskatta icke äldre generationers indoktrineringsförmåga ;-D

Ej heller den subliminala verklighetens påverkan via medier, som talar om att antingen är du "innanför" och då har du ett jobb, och jobbar häcken av dig..
Eller så är du en arbetslös, sammhällsparasit, som är i utanförskapets djupa avgrund *skratt*

En dag för ett år sedan så gjorde jag exakt samma resa. Trillade in på anhörigsidan för att jag tyckte mig ha skadat min fru så fruktansvärt.

Sen fortsatte resan...insåg att trots allt jag gjort mot J så var det enda jag kunde förändra mig själv...och kanske kunde sedan annat bli bättre!
Nu har tid gått. Min och J:s saga höll inte...men det är ok. För senare förstod jag att min största/enda riktiga skyldighet låg i att ge mina barn en sån bra pappa som möjligt.

Du ska inte ömka dig själv. Du ska helst inte ömka alls...men om så sker: Fokusera på barnen. Din fru är en vuxen kvinna...hon kan alltid gå. Det kan inte barn. Nu menar jag inte att förringa din kärlek till henne...men bara peka på en krass verklighet.

Du var bright i morse. Under min fylloperiod hade tanken på en morgon avokado aldrig fötts! Kaffe och treo :(. Du behöver inte älta...du ska se framåt. Inte bakåt. Stanna här! /R

Ser att du är ledsen, men sitt inte för länge med offerkoftan på!
Antingen beslutar du dig för att ta tag i ditt liv och då är inte skam någon bra/konstruktiv grund att bygga på.
Det som är gjort, det som varit kan du inte ändra på!
Det enda du har koll på är HUR ska du bete dig mot din underbara familj i fortsättningen?

För du tänker väl inte fega ur? Du tänker väl inte ge dem den känslomässiga skulden över att du tog ditt liv?

Ja, jag ÄR frän, men det är precis vad det här handlar om! Stå upp för dig själv! Ta ditt ansvar, för ingen annan kan göra det ÅT dig!

Vi kan stötta, peppa och i RL finns säkert människor som kan se till att du får medicin om så krävs.. MEN i slutändan är det ju bara DU, som kan svälja den!

Vi som befinner oss här på forumet har alla vandrat hit själva, vi befinner oss i olika stadier av nynykterhet och jag kan säga att DU platsar i gänget!
Välkommen ombord! /trollis

Andra har sagt det så mkt bättre. Dina texter är starka. Vare sig det är musiken eller texterna här om barnonkologen, om smärtan över din far. Du är en djup själ kompis...förstår att sponken kunde behövas där. Nu lät det fel...men jag tror/tycker mig se att många alkies ÄR känsliga själar. Att vi kanske tänker för mkt...inte orkar med alla funderingar och känslor som bara väller in.

Men det är en ursäkt...så god som ngn annan. Vad är det som säger att normaldrinkaren inte har det exakt lika tufft med livet? De är kanske bara modigare/rakare mot sig själva? Möter det som komma skall...eller så finns det andra sätt att fly? Kanske köpa en ny bostadsrätt och twittra om det ;-) ?. Håller med om att det är skönt att SLIPPA dricka idag...imorgon får vi se. Kommer nog tycka detsamma...men vi får se om den känslan segrar över dumheten i att ta den lätta vägen ut.

Glad att lära känna dig! /R

Morgon. Barnen på dagis/skola. Fick bli cykel idag.

Kommer in senare på jobb idag. Efter två Hof, avokado, knäckebröd och en kanna kaffe mår jag ok. Fysiskt.

Tittar ut i trädgården. Blåst och höst. Äpplen över hela gräsmattan. Jag borde inte vara olycklig.

Önskar jag vore i sommarstugan. Ensam. Med vin och ett vapen. Där kunde jag börjat om eller inte. Om det inte vore för barnen. Familjen.

Är här för att jag "ramlade" in på ett anhörig/medberoende-forum. Efter några timmar där insåg jag hur mycket jag skadat min fru. Kortfattat. Ni vet. Jag som bara gillar att dricka, visst, för mycket, men jag tar ju alltid ansvar, jobbar, ställer upp, finns där.

Inser först nu hur mycket jag skadat och sårat henne. Återigen kortfattat. Orkar inte älta.

Måste börja om. Sitter och lipar och ser ungarna framför mej. Underbara ungar och T som fått ta så mycket skit, hennes vakna kvällar och nätter. Hennes oro.

Har svårt att öppna upp. Dela med mej av min oro. Ensam när jag är olycklig. Generös med känslor när jag är glad.

Tanken slår mej ofta - är jag en människa? Vad vore jag utan familjen? Ett skal?

Hoppas färdigdrucken för denna vecka. Nu jobb.

Ska bli mer V.F.S.H i min almanacka med. Det löjliga är att ingen på arbetet kollar hur/när jag gör ngt. Det är Luther...som du och mt har konstaterat. Och ändå är jag en generation för ung för L. Skyller det på min mamma. Alkisgenen är pappas och INGET är väl mitt fel ;-).

Kastar in en liten snöboll ;-D skicka vidare...*skratt*
Det snöar, så katt-a-strofen och jag försöker dela tiden mellan god mat, forum och platsen i knäet, så jag knappt når fram till tangentbordet..

När jag jobbade, hade jag ett knep som gav mig l i t e egentid.. Folk stod ju ofta och kikade ner i ens almanacka..
Så jag skrev in ett stort V.F.S.H och så klockslag...
Inga problem, med att någon ville "boka in sig" där iaf..
V.F.S.H vad är det då..? Jo, betyder kort och gott "vad-fan-som-helst"
Ha en mysig dag! /kram trollis

Du har fått bra tips av Trollis. Allt från mat till att ringa A-linjen (eller ngt annat om det känns mer rätt). Huvudsaken är att nu har tanken vaknat hos dig. Eller kanske vaknade den för länge sedan...men idag har du agerat på den. Fortsätt att agera och reflektera. Bolla här med oss.

Pistolen är ingen lösning...undrar ens om du ska ha en. Flaskan är ett lika säkert sätt...men det tar mkt längre tid. Så du hinner ångra dig! Låter jag cynisk...det är inte min mening. Men om du verkligen vill förändra så kan det nog gå. Om jag har förstått det rätt så har du en del att leva för.

Och om lyckan med företag, familj och hem bara är en fejk. Inget att bygga på...ja, då behöver du ju verkligen all din styrka till att förändra tillståndet. Där hjälper vare sig löpning eller sprit. Bara ett nyktert sinne...iaf. för tillfället. Det behöver inte vara för alltid. Den dagen du mår bra så kanske du blir en av dem som kommer att kunna hantera drycken. Men inte idag.

Vi finns här. Skriv mer och när du vaknar (sover kanske nu om du drack inatt) så tvinga dig själv till att äta. Hoppas vi hörs! /R

Jobbar hemma idag. På arbetet kallas det för att rita, spåna och fundera i fred. Sanningen är att jag har tagit en fridag för att städa hemma innan Rivjärnet kommer. Hon får INTE vända i dörren.

Men det går ju så där. Har läst tidningar hela morgonen, (visste ju att jag kunde spara forum till senare...brukar sällan läsa på jobbet. Just pga. av dålig disciplin. Herrejedanes...företaget betalar ju mig :-)), tagit en runda i badrummet. Kvinnoknep...som jag lärt mig här. Yep...jag städade bakom toa, men nu sitter jag här. Icke försvarbart! Men min co-worker/barnflicka tycks ha bestämt sig för den längsta morgonpromenad med hunden ever :(.

Mycket sorg...läser jag om här på forum. Vare sig det är över drycken, gammal skit/sorg som börjar pysa upp. (Bra, det behövs nog ofta!) eller nya konflikter som blommar upp. Både IRL och annars. Min övertygelse är att det är årstidsbetingat. Nu är sommaren över...när det i många fall skulle bli så bra. Jaha...inte i år heller. Nu satsas det på julledighet. Jag kan ha helt fel!

Men jag läser också in en del hopp. För många vänner tycks det flyta på. Vare sig de väljer helnyktert eller ngt mellanting. Det gör mig glad. Den helt nya tonen i vissa trådar. Man känn nästan ta på styrkan som finns när en människa börjar våga fejsa sig själv.

Hoppas vi alla får ha det bra idag...vare sig vi lever i rent snusk (andligt eller bokstavligt) eller inte. /R

PS: Skönt med egentid...vare sig man kallar det för hemmarbete, städning eller bara flum! DS

Även om jag själv inte har svårt för att andra dricker, så tycker jag att man kan kräva respekt för beslutet och det stöd det ger, att inte dricka alkohol. Åtminstonde första tiden..

Egentligen är ju alkohol en väldigt liten bit av våra liv.. Fast i början har man ju så svårt att se det..
Det är precis som om man får ett tunnel-seende, som är inriktat b a r a på det man inte får..

En vänninna till mig klargjorde det här på ett lite märkligt sätt, när hon drabbades av cancer. (hon var den som tröstade alla andra med sin galghumor och levnadsglädje)
Hon sa: Den friska människan har tusen önskningar.. Den sjuke, bara EN...

Så småningom, kommer du att upptäcka ALLT det här som du fortfarande har kvar.. Du har "förlorat" en liten bit av ditt liv, men det finns MYCKET kvar!

Skulle du egentligen vilja byta alkoholen mot något annat av det du har kvar och värdesätter?

Styrkekram! / trollis

Vad häftigt att vi båda tycker lika!! MÅSTE mannen dricka sitt vin? Och "måste" någon det, eller blir grinig om personen inte "får", ja, då kan man ju börja undra hur det står till med DEN personens alkohol-status..inte sant?

Det ÄR svårt vara Nykter många gånger då andra dricker och en HJÄLP när fler väljer att vara nyktra!

Sugen kommer och går! Det är underbart när det gått över!!

Lycka till m!!

Lilja

Längtan efter den falska vännen alkohol..Belöningssystemet i hjärnan måste omprogrammeras och det tar tid.

När jag skakig kom till Alkoholterapeut i april sa han att "efter två månader börjar saker hända med din hjärna"

Han hade rätt! Den där längtan efter Flykten började försvinna och det var underbart!
Likaså att långa perioder inte ha en TANKE på flaskan!!

Under min nyktra tid nu kan jag dock konstatera att det ÄR svårt för mig när andra dricker!
Jag vet att det inte är bra för mig, jag vet att jag inte längre får den goa känslan men jag blir grinig, rastlös, allmänt "off" över att behöva stå ut några timmar vid ett middagsbord då det skvalpas..
Jag BLIR sugen med andra ord...
Men jag hinner tänka på vad som drabbar mig 3 på natten om jag druckit..jag vaknar med oerhörd ångest, svettningar, en oro som gör att jag inte vet vart jag ska ta vägen!

Att då istället vakna utan att vara bakis, visserligen kan jag må dåligt psykiskt ändå men inte på DET viset, koka en kopp kaffe, känna att mitt mående är mitt EGET och inte orsakat av något kemiskt..DET är en skön känsla!

Jag tänker på din man N! MÅSTE han dricka vin till helgen? Kanske vore det lättare för dig om ni gemensamt kunde vara nyktra?

Den nya kärlek jag träffat har helt avstått alkohol många gånger eftersom jag inte dricker...
Det är en väldigt hjälp för det ÄR en viss kamp för mig då han ska ta sig ett glas vin..

Gör nåt annorlunda i helgen! Bio, konsert,planera en resa eller vad som helst! Att vara aktiv är så viktigt i vår kamp mot törsten!

Önskar verkligen att allt går bra för dig!

Lilja-kram

Måste din man dricka vin till maten den här helgen? Vet han om vad du kämpar med?
Jag tycker inte att man kan kräva att någon annan ska avstå alkohol för min skull, men kanske lite som solidaritet just i det här skedet, för att få en bra start på resan.

Vi hade en helvit helg förra veckan, var också vår första barnlediga helg, jag trodde det skulle bli jättesvårt, och visst var jag sugen, men det gick klart över förväntan. Men det var skönt att inte maken hällde upp vin till sig, det måste jag erkänna.

Vad säger han?

/m

Jag ska verkligen försöka att ta en eller några dag i taget och inte fokusera för mycket på framtiden just nu. Förra veckan var lite enklare då jag hade mina barn. Sonen åkte till pappa i måndags och imorgon åker dottern till pappa. Idag ska jag åka och veckohandla och förr har det alltid inneburit ett besök på systembolaget och bunkra upp inför helgen. Jag har alltid skyndat mig hem på torsdagen för att kunna ta det där första glaset vin som sen blir ett till och ett till. Nu blir det första helgen utan barn sen jag bestämt mig för att inte dricka mer. Ser inte fram emot helgen. Är jätteledsen för att jag inte kan ta ett glas vin till maten. Får istället titta på när min man tar ett glas vin (som han själv får åka och köpa för jag vägrar gå in på systembolaget för tillfället). Jäkla skithelg! Ser fram emot måndag så att den kan vara över (inte ofta man längtar till måndag).
Vill tacka alla för er omtanke och era tips. Det betyder väldigt mycket när man känner sig så ensam och skör. Kramar till er alla

Hoppar in och önskar dig många nya russin.. ;-D
Tycker det är härligt att läsa dina funderingar, de peppar mig ;-)
Morgonkram / trollis

Mina kära forumsyskon har precis skrivit om allt det jag tänkte skriva, så jag bara sällar mig till kören.. "Spela filmen till slutet"
Och det är som Lilja skriver, svårt innan man kommit fram till ett "Jag vill inte dricka"..

Innan dess stoppas man av ett : "Jag FÅR INTE dricka"..

Det stadiet, kallar vi för gå-på-vita-knogar.. Och det är ju så, att det som är förbjudet, oftast är det som är mest lockande.. och naturligtvis det som är mest frustrerande..

Jag tror säkert att många av oss skulle kunna "ransonera" vårt drickande på sociala tillställningar, men, så kommer det där stora MEN..
Vi fortsätter efteråt.. Vi halkar tillbaks någonstans där vi iinte vill befinna oss.. Någonstans i bakhuvudet, påminns man också om hur jobbig den där första tiden utan alkohol kan bli..

Styrkekram /trollis

Och Välkommen till forumet!
Du har börjat om, bara genom att komma hit och erkänna att du nått en gräns..
Ring Alkohollinjen, för jag tror att du kan behöva prata med någon som verkligen förstår!
De som svarar, har själva varit där, så de kommer att ge dig handfasta råd..

Försök att dricka vatten, ta något mot huvudvärken (för jag antar att du iinte mår så bra...)Försök ÄTA något.

Det är som du skriver, ingen mening att leta ursäkter eller bortförklaringar.. Du kommer inte framåt genom att titta i backspegeln!

Häng kvar här på forumet, läs trådarna och skriv om du orkar..
/ trollis/

Vilken fin beskrivning NyMan!
Du har så rätt, i vår värld existerar inte det ena, utan det andra.. Utan sorgen skulle vi ju inte veta vad glädje var..
Om vi aldrig tillät oss att ha tråkigt, skulle vi ju inte veta hur det var att ha roligt..
Utan mörkret, skulle vi inte hitta till ljuset..

Men inte ens det kompaktaste mörker är för evigt.. Det behövs bara ETT enda litet ljus, för att skingra det!

Så jag säger som så många före mig i historien: Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus!

Ja, jag tror att du klarar utmaningarna (det är de som får oss att växa!)och fortsätter att vara ett föredömme för dina barn.
Jag tror att du också har fått klart för dig, att barn inte gör som vi säger, utan som vi gör ;-D

Fortsätt du att älska det som är "själen"/essensen av din far! Det är vi alltid fria att göra.. Jag tror att du vid det här laget har förtått att skilja mellan person och handlingar/beteenden.

Och jag tror också, att ditt sätt gör skillnad, både för dina barn och för dina kommande barnbarn..

Morgonkram /trollis