Senaste kommentarerna i forumet

Tack för välkomstkommentarer! Ni som varit här ett tag vet ju vilken fantastisk lättnad det är att upptäcka att man inte är själv eller unik. Det otroligt sorgliga med detta är, och för mig ännu svårt att förstå!, att det är SÅ många som har detta problem!!

Jag känner mig fortfarande väldigt ensam och udda bland de människor jag har omkring mig. Inte ens min man har en aning om detta! Visserligen kan han nog tycka jag dricker vin lite väl ofta "det är ju tisdag, varför öppna en flaska till middagen då", men han har ingen aning om mina gömmor och egentliga konsumption (fylla på spritflaskor i panik dagen efter så inte nivåskillnaden ska synas etc). Vänner och bekanta gärna vin vid middagar/tjejkvällar/resor och andra "normala" tillfällen. men känns som de alla har total koll! Jag har ett par vänner jag verkligen delar ALLT med, men detta skulle jag aldrig ta upp med dem...de skulle bli så chockade!

Jag håller fasaden uppe, bakar, äter sund mat, har tränat hårt i perioder (tänkte det skulle få mig att avstå...not), lagar middagar som alla "ooar" sig över och fixar tjusiga ihopplockade blomstersrrangemang och inreder fint. Hur orkar du har en del undrat...Jag är en sån totalbluff!!! Om de visste att jag går i garderoben och huttar, då orkar man det mesta (men mår som skit dagen efter). Jag har nog kommit upp i sådan konsumtion nu att jag sällan blir jättefull vilket andra skulle blivit vid mitt intag (byggt upp tolerans) och trots att jag mår som skit när jag vaknar så klarar jag dagarna förvånansvärt bra bara jag kommer igång.

Det jag tänkt mkt på är hjälpen man kan få. Känns inte riktigt som jag togs på allvar, Jag tog verkligen mod till mig och bad om hjälp! Visst, hon skrev ut tabletter och jag fick träffa psykolog 1 ggn. Hon var oxå trevlig men kändes knappast som hon greppade problematiken "varför inte bara gå omväg förbi systemet"?. Efter att jag fått antabus utskrivet ringde hon mig en gång för att följa upp. Detta var 1 v efter att jag tagit första tabletten. "Jo men visst, det går jättebra" sa jag. "Känner mig nästan som en vanlig människa"....(Herregud, hon pratade med en tjej som druckit varje dag i åratal, det GÅR inte så lätt vilket jag tycker hon borde fattat). Med detta lät hon sig nöja och en v efter det började jag dricka igen. Vad jag menar med detta är att jag bad om hjälp, vilket var svårt och satt långt inne, och jag hade verkligen behövt lite mer uppföljning och "pepp". AA känns inte som ngt för mig, vågar jag inte ens berätta för mina närmaste kommer jag knappast gå till AA. Finns det något annat alternativ? Ska man söka egen hjälp (privat psykolog)? Har ingen aning, men tror det skulle hjälpa mkt att prata med någon (spec när jag inte vågar berätta för ngn förutom er ;)). Men samtidigt är man i underläge redan från början, och det är svårt att kämpa för "sin sak" när man mår dåligt och skäms.

Oron nu är att kroppen ska ha tagit stryk. Levervärdena så bra ut för ett halvår sen, men det måste ju visa sig för eller senare hur mkt jag druckit! Jag hoppas och tror att mina barn inte lidit av mitt beteende. Men i ärlighetens namn fattar även jag att jag skulle vara en bättre mamma som helt nykter, vakna pigg och glad (?) och orka mer. Det som är svårast nu är att, trots allt bra jag har, hitta ngn mening/lycka/nöje i livet som nykter! Förstår att alla här går igenom detta, och känner mig hemsk som gnäller, men fy...vet inte hur jag kan ersätta känslan av ett 2-3 glas vin...

Anli

igen oss i din beskrivning av hur drickandet kan eskalera och hur viktigt det är att hålla masken uppe. Jag känner igen detta att inte ha någon att prata med det om. Tycker faktiskt att det känns lite frustrerande att lägga ner så mycket energi och tankar och inte känna att jag kan "gå ut" med vad jag jobbar med och kunna få mer uppmuntran. Pratar ju med min man men känner att vi kan behöva prata om andra saker också. Känns dock helt otänkbart att prata med någon annan just nu. Är rädd att inte bli förstådd utan kanske få klander och oförstående miner och med tanke på vad jag säger till mig själv om att jag hamnat här känns det inte som att det behövs mer av den varan.

Starkt av dig att söka hjälp! Håll ut!

/m

Välkommen, stanna och läs vad folk har skrivit.
Du kommer hitta DIN historia om och om igen.
Du kommer skratta, gråta när du känner igen
alla berättelserna. Din historia är tyvärr SÅ VANLIG.
Välkommen och grattis till din INSIKT!
/A

Jag är också mitt uppe i matlagningen men tittade in som hastigast. Oj, oj Anli, så vanlig din historia är här och så lik våra andras. Kunde vara mej du beskriver, mer eller mindre. Gömma flaskor, skämmas, hålla skenet uppe till varje pris. Been there, done that. Läs runt i våra trådar så ser du att du inte alls är ensam och annorlunda utan väldigt lik oss andra som fallit i alkoholträsket. Det går att sluta, det finns ett bra liv bortom missbruket. Som sagt, läs lite här till att börja med!

Anli !!

Jag är mitt uppe i matlagningen och tittade bara in som hastigast :-) Du har tagit det första, svåraste steget till ett nyktert liv så häng kvar, läs och skriv massor, det hjälper så mycket för att komma framåt.

Välkomstkram !!

I början vill en missbrukare bara ha de goda bitarna....efter ett tag går allt ner? Jag misstänker att jag är i det stadiet....tömmer hela skålen. Snart ska jag yrsla ut igen...med den kvinna som jag vet är "fel" för mig. Hindrar vetskapen mig? Inte då...

Jag är just nu killen som äter upp skumbananen i skålen. Billig choklad och artificiell banansmak. Allt för att känna...en stund.

Det är den biten som stör mig...jag vet vad jag tycker är gott...ändå äter jag allt. Så vem handlar hem de äckliga godisbitarna...de som vore så enkla att undvika med dagens självplock? Jag köper dem...så underligt...som om min godispåse inte bara får innehålla det gottaste? Varför inte?

Har någon ett vettigt svar? Eller finns det inget?

Skönt att du vågade (!) gå emot igår kväll Bella. Att du valde att sätta dig främst...jag tror att vi alkies är riktigt dåliga på den biten. Kanske är det den skam som vi klistrar på oss själva som gör att vi alltid "måste" göra rätt i alla sammanhang? Alltid orka? Vi måste helt enkelt lära om...inga fler äckliga godisbitar för oss. Kram och så! /R

Vad glad jag blir att jag lyckades förmedla hur det kändes, det känns bra nu och förhoppningsvis har mina plågor hjälpt någon annan också.
Skrattar när du beskriver godisskålen, jag är jättekräsen på godis, gillar enbart vissa sorter, i början....
Mot slutet äter jag vad som helst, bara det är godis. Helt klart samma beteende som alkoholen

Nu tar vi en dag till. Kram

Vad glad jag blir av dina ord. Kram!

vill jag gärna se och lyssna till! Jag visste inte att hon slutat med alkohol. Det är alltid intressant med "kändisar" som slutat, man känner en viss samhörighet med dom. Suzanne Reuter är en idol för mej och hon dricker inte heller sen många år tillbaka. (Såvitt jag vet är hon fortfarande nykterist). En av skådisarna i Sex&TheCity, minns inte vilken, dricker inte heller längre och har sagt dessa tänkvärda ord som jag försöker göra till mina:

IT WAS GETTING IN THE WAY OF WHAT I WANTED SO I STOPPED.

Enkelt, va:)

Övertygad om hur bra! Det är att hoppa spriten.
Var på försenad kräftskiva igår.
Det blev bastu. Sedan när det var dags art åka hem KÖRDE jag bilen.ungarna
Har kompisartill barnen som följde med hem.
Jag gick och lade mig tjugo över ett och då höll
killarna på som mest.
Och nu är jag pigg och utvilad.
Fan vad livet är gott.
Love it/A

tack för påminnelsen Sommar12! Vissa resor jag gjort vill jag inte ens tänka på för det finns så skämmiga minnen av att jag blivit för full. Nu ska jag snart åka till Egypten och njuta fullt(!) ut med alla sinnen av en nykter semester. Årets sommar var i mångas tycke dålig, regnig, inte så varmt. Jag upplever den som en helt underbar sommar, dels för att jag förstås fick vara ovanligt länge ledig men huvudsakligen för att jag tagit hand om mej själv och njutit av att ständigt vara "närvarande".
Ha det fortsatt bra!

att man har roligt ihop är nog viktigt! Bra att du ger henne fler chanser, hon kanske är hur rolig som helst när hon slappnar av. Usch, jag skulle inte klara av att dejta, jag som varit gift (är gift) många år nu. Nåt som jag finner otroligt avtändande hos människor är snålhet, det skulle jag inte kunna med.

Jag håller med Maria att kombinationen nykter och rolig finns!

Har följt dig hela helgen, det var lite som min för några veckor sedan och du klarade det, var stolt!!

Den påminnelsen behövde jag också, har varit samma för mig.

Att dejten gjorde dig glad, nej hon kanske inte är den rätta, men måste hon vara det?. Det är sällan man hittar helt rätt i dejtingdjungeln direkt. Ta det lugnt, dejta när du känner för det. Men ge inte upp ditt krav på nykter kyss, kombinationen rolig och nykter finns därute, gäller bara att hitta den.
Håller med dig om att rolig är viktig, det är nog viktigaste orsaken till att jag ffa är kvar hos min man, han får mig att skratta.

Du slösar inte på bådas tid om du är någorlunda ärlig med vad dina avsikter är just nu, då är valet hennes och hon kanske inte heller kände att du var den "rätta" på det viset men att du gjorde henne glad. Vad som händer sedan vet ingen.

Glad för din skull, hoppas dagen blir lyckad. Kram!

Ägnade morgonen åt att tänka tillbaks på en del resor och utflykter jag gjort de senaste åren. Kom fram till att jag varit bakfull på väldigt många platser och lidit mig igenom många sevärdheter och kända platser. Jag hade liksom "glömt" det.... Kändes bra med en påminnelse till mig själv om varför jag inte vill dricka mer och det var precis vad jag behövde nu.

Du lyckas uttrycka känslorna så bra, jag känner igen alltihopa. Jag har ju varit nykter en period på 1,5 år innan jag föll igenom så jag har upplevt alla stadier kan man säga. Den viktiga skillnaden nu mot då är att jag verkligen insett att det inte går. Jag tycker inte alls att du är pessimistisk, snarare realistisk. Du konstaterar sanningen. Skönt att du mår bra, det är huvudsaken. Man kan nog inte få nån att förstå som inte har det suget som vi har. Det viktigaste att du tar hand om dej själv, tar ansvar för dina känslor. Ingen kan riktigt förstå som inte har upplevt samma sak. Det är så för min man också. Du säger det så bra här, att folk tror att bara för att man fått insikten om att man inte kan hantera alkohol automatiskt gör att man inte vill ha vin längre. Långa perioder stämmer det ju men inte alltid. Suget väcks i olika situationer.
Då gäller det verkligen att stanna upp och spela bandet till slut, se att det oftast inte blir så mysigt. Och det är väl det som blir så jobbigt under en helg som din, att den kampen måste pågå.

Jag läste just om en kvinna med sockersug, (inte Bitten),hur hon beskrev en godisskål. Man bestämmer sej för tre bitar, dom godaste. Sen upprepar man det tio gånger till bara de äckliga är kvar. Sen tar man dom också! Sån är ju jag om jag släpper loss och det känns skönt att se den kopplingen till vinet.

Du är fantastiskt duktig Maria, fortsätt att ta väl hand om dej. Nu har du kommit en bit längre igen. Ha en skön dag!

- efter vår lilla Norrlandsturné söker vi nya upplevelser. Nappar direkt, såg en snutt av Babben i nåt TV-program nyligen där det var inslag från föreställningen så jag förstår lite hur du menar. Bokar.

Morgonhälsning! / mt

- ja. Och svenskalärarnas auktoritet är låg här.

Livsglädje! / mt

Jo...antar att jag behöver det. Ja du lessenfrun...om livet var som det "borde" vara. Då skulle jag bara dejta brighta kvinnor som fick mig att skratta. Jag tror att det var där felet låg (för min del)...hon var inte speciellt rolig. Kanske är hon det...i ngn annans ögon? Jag skrev en gång att nästa kvinna jag kysser måste vara nykter. Nu är jag inte längre så säker...jag tror att rolig kan vara viktigare...för mig ;-).

Den dag du dejtar fru lessen/glad så kommer jag att ha en massa dumma råd. Just do i't! Godnattkram och så! /R

Nu är jag hemma. Ska träffa damen ifråga imorgon igen. Det blev bra...men det blev inte det som ungdomarna så gulligt kallar ligga. Tror inte jag var redo....kanske hon var det. Men vid midnatt ringde mobilen. Dags att ta sitt penicillin...det blev liksom en vattendelare. Jag skulle hem trots att min medicin verkligen inte är livsnödvändig. Hon är inte den rätta, ändå gör hon mig glad...därav ny träff imorgon. Just nu kanske vi bara "utnyttjar" varandra?

Det fåniga är att jag blev rädd. Inte för att prestera...men för att slösa på bådas vår tid. Jag vet ju innerst inne att hon inte är den jag vill dela livet med....hon är inte koko nog för mig. Jag föredrar annorlunda kvinnor. Med annorlunda menar jag bland annat osminkat. (där föredrar jag nordiska kvinnor, sminket är så subtilt att man knappast anar. Fördomar? Yep!) Är det ett alkistecken? Kanske?

Hur som helst...det var kul, lite hångel och imorgon ses vi igen men är hon min människa? Jag tror inte det. Greys anatomy? Haha! Först fattade jag inte vad du menade NyMan...sen kom jag på att jag faktiskt sett det ett antal ggr i byhåla...med frugan...med en whisky innanför tröjan. Ja, men visst fan säger dom så! Tänk vad man tar in...inte alltid det smartaste men ett bra uttryck tycker jag: Mina människor!

Mina människor finns verkligen här. Lelas...jag känner mig ödmjuk för att du valt att följa just denne alkie av alla. Vad konstigt det kan bli. Dessutom gör jag alla de "klassikska" felen. Nyskild, nyinflyttad, nytt jobb, ny framtid...men - Och det är ett stort men - inget nytt glas i handen. Den är jag stolt över!

Maria; Jag är glad att du följde mitt tjat...tror faktiskt att det var bra för dig. Sen att mannen inte förstår till hundra...hur ska han kunna det?
Trots allt det du förklarar? Har man inte sjukdomen så kan den vara svår - om inte obegriplig - att fatta. Vilket verkligen inte ska vara prio ett för dig just nu...vad han förstår eller inte.

Tack även Andreas för din historia.... Hade min date varit hälften så spännande som en del av er...ja, vem vet? Nu sitter jag här med min Lusekatt på balkongen istället...men livet är inte dåligt. Under alla lager av fyllgubben så börjar jag skymta Dompa igen - på gott och ont ;-). Ska försöka sova nu. Godnatt mina människor :-)./R

Hoppsan, så många råd.. verkligen.
Inte svartsjuk. Alls.

;)

Såg jag Babben på Rival i Sthlm, den föreställningen kan jag mycket väl rekommendera...
Hoppas att de spelar in den och visar på någon av våra tevekanaler framledes...
Den hette "vad hände", och utspelar Babbens senaste 5 år...

Hon har varit med om mycket under den tiden, och det har i mina ögon varit en livkris för henne.
Men hon delar den så gärna med oss i publiken, och föreställningen är väldigt betagande.
Fortfarande med stor ironi men ändå med ett väldigt djupt allvar, självutlämnade...

Hon precis som jag dricker inte alkohol längre, och hon kunde mycket väl ha talat i mina tungor,
om allt hon råkar ut för när man inte dricker...
Frugan körde en armbåge i min sida under föreställningen, och nickade igenkännande.

Jag har väl under åren inte varit så överväldigande över Babben och hennes framträdande,
men efter denna föreställning (livsåskådning) så har hon inget annat än min absolut fulla respekt.

Hon visar på hur hennes liv förändras med skiljsmässa, föräldrars död osv...
Men att det inte är något annat är just ...utveckling av livet, och hur hon går starkare ur det.

Otroligt starkt, och hon talade ungefär samma språk som jag...
Att inte hänga kvar i det som var, leva i nuet och inte oroa sig för vad som ska hända i framtiden.

Om ni har möjlighet, se den!

Ingenting har berört mig starkare på senaste tiden, och jag kan inte sluta att tänka på vad hon sa de senaste dagarna, repliker går som i repris i mitt huvud, blandat med skratt vilket är en genväg till mina känslor, det löser upp knutar som hindrar mig att tänka vidare..

Inget blaj, utan ren och svensk vardagsdramatik när den är framförd som bäst..

Berra's nöjestips, denna vecka...

Läs och begrunda!!!!

http://cafe.se/till-botten-med-spriten/

//A

Med Bull så menade jag ett annat ord eller det svenska ordet för tjur.
Klart du skall ut på gröngräs, känner du själv att du är mogen och klarar det så go ahead!
Jag har dessvärre inte känt dig mer än ca en månad då min insikt slog till som en bila i en halshuggarapparat eller mojäng. Ja ni vet vad jag menar?

Du ger ett väldigt moget och sansat intryck. Och jag är helt övertygad om att du vet gränserna.
fast gräns och gräns, när suget sätter in så gäller det att använda huvudet. Och då rätt huvud.
Men jag tror och hoppas att om det gör din lyckligare så givetvis.

-Varför inte?

Du är en man såklart, med ongar så det vet hur det går till.
Och nu när motorcykel ligger runt hörnet så kan det bli åka av på fler än ett sätt.

Men kör med rätt huvud, det är så fruktansvärt lätt att det går snett.
Med dessa ord vill jag bara förstärka, då jag kört mycket roadracing på bana.
Och att det kan gå snatt är jag ett levande bevis på.
Min vänsterarm är ärrig och krokig, kan inte röra vänsterhandens alla fingrar + att jag inte kan sträcka ut armen helt då den är tillbakaopererad i leden. Som om det inte räckte...........

Jag har även legat 9 veckor i respirator med isblock runt kroppen då jag även fick lunginflamation i respiratorn.
Frontalkrockade med en 76 årig farbror som körde bil på fel sida av vägen i en kurva, vilken han strax innan kört om en dam med barnvagn. Hon skrev i polisrapporten att även om hon inte hade körkort så VISSTE hon att efter en omkörning skall man gå tillbaka till sin sida av vägen.
Men det hade inte denna billist gjort.

Körde inte fort så det var inte det som det berodde på.
Har nästan 20 års träning till att ta mig tillbaka till livet igen. Fortfarande så lider jag av sviterna. Men vafaaan.......

INGEN BLIR GLAD ÖVER EN SUR GAMMAL GUBBE!!!!!!!

Klart du skall ut på grönbete, ut och dejta. Dansa ha kul, drick sena kaffelatte sjung under stjärnorna.
ta damen med storm, klättra sedan ned från hennes balkong mitt i natten för att nästa dag möta upp med cykeln(motorcykeln)
Så skall du se att det blir åka av!!!!!!
jag litar på att du fixar biffen Dompis!
//A