Senaste kommentarerna i forumet

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

Hej Tilde
Läste just nu dina fina rader. Känner igen mig själv.
Känner mig lite tom och deppig just nu. Jag tro oxså
att man inte tillåtit sig själv att känna efter under
ytan med alla alkoholdimmar man vadat i. Jag känner
en sorg när jag tänker att jag inte får dricka alkohol
mer i mitt liv. Men jag vill inte just nu idag till att
börja med för jag vet hur ledsen besviken jag blir på
mig själv dagen efter. Ett par gånger gjorde jag som du
kunde dricka 2 glas rödvin sedan korken i flaskan och
det gick bra bara 2 gånger. Tredje gången slutade jag
inte förrän på dag 3, och fy vad jag var besviken på mig
själv och vilken ångest hu vill inte ha det tillbaka.
Vet ju hur bra man kan må utan alkohol. En dag gäller
för mig, en dag i taget utan alltså.
Just idag är jag stark som Peter Le Marc sjunger
Ha en fin dag.
Är så glad att alla finns här. Hjälper mig mycket

...önskar jag dig. Nu har jag läst kapp i din tråd. Det är snudd på otroligt vilken förändring du genomgått, dina inlägg andas hopp, glädje och lugn - härligt att läsa.

Relationer förändras ofta har jag förstått. Den ena växer och får nya glasögon. Jag befinner mig lite grann på det stället jag med. Det kändes otroligt sorgligt att höra en kvinna på ett möte jag var på förra veckan, hon berättade om sin förändring, vad bra hon mådde. Den enda i hennes omgivning som inte tyckte att hon hade förändrats till det bättre, var hennes man. Förändring kan vara skrämmande! ♥♥

Jag delar upp min nykterhet i före och efter återfallet kring midsommar. Före var det viktigt med alkoholfri öl för mig. Men nu efter återfallet har jag tappat intresset helt. Dricker det om det ställs fram på en fest. Men jag köper det aldrig själv. Inget beslut jag tagit aktivt, utan det bara föll sig så. Funderar lite kring den processen, och jag vet inte om det bara är en slump hos mig, eller om det är ett vanligt mönster. Liksom att tecken på att man inte bara slutat med alkohol, utan man har också blivit av med beteenden som är alkoholrelaterade. Som att dricka öl. Om sanningen ska fram så har jag ju faktiskt tröttnat helt på fester, så det kanske snarare är ett asocialt drag som tittar fram hos mig...

Tack hösttrollet för ditt välkomnande kändes
skönt i hjärtat.

Detta behöver jag läsa varje dag nu.

Något gör att jag är bräcklig nu.

Om jag dricker vin (även om det inte är mycket)kommer jag att bli LEDSEN dagen efter.
Om jag dricker vin (även om det inte är mycket)kommer jag att känna någon form av besvikelse och det är ingen bra känsla alls.

Mår så mycket bättre i mig själv nu än för ett halvår sedan.
Jag har vid några tillfällen druckit några glas vin och låtit resten i flaskan stå utan någon sorgetanke. Det kunde ju tyda på att "det går ju bra det här". Jag känner mig inte bakis.
Däremot har jag de senaste gångerna kännt ledsenhet o besvikelse dagen efter.

Kanske var detta "mitt" sätt att sluta att dricka alkohol. Jag kan tänka så nu när jag ser på det lite med facit och kanske kan jag se det som en väg jag fann, som den enda vägen för mig.

Den beslutsamhet i att inte dricka alls som jag ser i de flestas trådar den har jag inte lyckats skapa i mig naturligt. Det gick inte att skriva dag 1, dag 2 osv fast jag gärna ville. Var inte "jag" på något vis o jag kunde bli besviken på mig själv, vilket inte är något uppbyggande alls.
Min övertygelse har mera vuxit fram o jag väljer att se det som positivt o tänker att våra vägar är olika.

För mig blev det så här. Jag ser min röda tråd nu när tid går.
Jag har på något sätt vridit livet. Vridit det rätt. Försökt och försöker lära mig tänka på ett annat sätt, jag ersätter destruktiva mönster, ritualer, stunder med goda och positiva tankar och sysselsättningar(forumet ingår här och alla ni)...och att tillåta känslor. Det är inte farligt att känna, vilket jag tydligen utan att veta om det, under en period i livet inte alls tillät mig.

Det är för mig en resa i att göra om hela grundtänket i hur att leva sitt liv. Jag försöker bombaderar mig med goda intryck, och det blir så himla roligt när jag upptäckt att man får snabba resultat och att det bygger upp.
Jag har satt min kärleksrelation under ett rejält förstoringsglas...

Goda intryck, goda livsmönster, många känslor vill jag tillåta mig.
Detta är mitt bästa sätt att leva har jag först nu i livet förstått.
Och detta fördriver lusten på att dricka alkohol. Det hör ihop.

Samtidigt så känner jag mig skör just nu, mitt i mitt (på god väg) befriade nu.
Så därför ska jag läsa de översta raderna de sköra dagarna. Jag vet att det kommer starka dagar snart...

Och jag tror att jag kommer att bli en kvinna som knappt aldrig dricker alkohol eller en kvinna som aldig dricker alkohol. Först nu har jag kommit till en punkt där jag faktiskt tycker att tanken är skön och rätt.

Vilka anledningar har vi att ta det där första glaset.. Ni vet det där som får en del av oss att spåra ur..

Jag plockade fram en bok av Kay Pollak, som heter : Att välja glädjen!

Och som han själv så träffande skriver, handlar det om att VÄLJA, att vara lycklig, spontan, modig eller det vi "vill vara"..
Den hade kunnat heta "sluta vara offer"(för omständigheterna") "vem vill jag vara?" eller "Tänk om lycka är ett val?"
Det är ingen bok, man läser som en roman (jag har haft min i över 4 år!)
Den tar definitivt kål på myten att man är ett offer för omständigheter.. ;-D

Kanske kan den bli ett verktyg, för någon mer, som vill ändra på olika saker i sitt liv?
Som vill sluta "skylla på det som händer" runtomkring, som gör att man tror sig "må dåligt"?

Ja, alla har vi väl känt att just "det där" gjorde att jag bara var tvungen att ta ett glas..
Ännu hemskare blir det när vi tagit glaset och alkoholdjävulen vrider och förstorar upp bilden, så att vi verkligen inte vill släppa taget..

Men vi KAN påverka våra tankar och därigenom våra val! Vi kan faktiskt välja glädje istället för irritaion, ilska etc..
För det är VI som väljer VÅRA tankar!

Kul att du är tillbaks!
kram och välkommen igen../ trollis

Jag inser vilken makt man egentligen har. Det handlar bara om att bestämma sig! Att jag klarade av min resa utan att dricka en droppe tror jag berodde dels på att jag bestämt mig för att inte dricka men även mycket på att jag tillät mig själv att röka vilket jag inte gjort annat än vid enstaka tillfällen de senaste åren.

Jag ska inte trötta ut er genom att berätta om mina inre dialoger med den lille cigarettdjävulen vars argument ledde till att jag köpte X antal SMÅ paket under veckan istället för att gå på de stora direkt. Jag märkte att känslan och argumenteringen i mångt och mycket påminner om det som händer i skallen när det gäller alkohol. Det är väl beroendepersonligheten som talar!

Men, jag sa till mig själv att röka, det kan du göra här men när du kommer hem blir det inget av med det. Är ju ganska löjligt egentligen att röka efter så många år, dessutom tycker jag ju verkligen att det är riktigt äckligt på alla sätt och vis. Och hur skulle jag förklara det för barnen?

Nå, men grejen är att det är inget problem! Visst finns tanken där emellanåt men den är enkelt genomskådad och avfärdad. Nope, tänker inte ta den vägen igen!

Lite grann som den där reklamen: "har du bestämt dig...?". Kanske är det inte svårare än så? (ja, jag vet, det ÄR svårt att verkligen bestämma sig, att bestämma sig med HELA hjärtat!).

Kram till alla mina forumsyskon ♥♥♥

"jag kommer att sakna, är Guiness. Har du hittat något vettigt alternativ till DET?"

jag har inte letat så mycket ännu. Majoriteten som jag har stött på hittils är, som du skriver, lager. Lager är inte min favorit men det funkar.

Smakade dock på ett väldigt gott veteöl (Weihenstephaner Hefeweissbier ) i helgen som jag köpte på systembolaget. På City Gross hittade jag ett annat veteöl (minns ej märket just nu) som jag ska pröva på fredag. När jag tittar på Systembolagets sortiment av alkoholfritt öl så verkar det mesta komma från tyskland, sverige och spanien. Ale, stout, bitter, porter och stout lyser tyvärr med sin frånvaro.

Googleade lite snabbt efter alkoholfri Guinness och hittade följande: "Malta Guinness is brewed under license internationally, and is sold all over the world. This is a non alcoholic version of guiness."

Så uppenbarligen finns det, men var vet jag inte. jag ska dock hålla utkik, återkommer till dig om jag hittar något. :)

Äntligen har jag kommit in på forumet igen fick byta namn
från Carp Diem till uska, men det får gå. Läst mycket här
på forumet sista veckan och förundras över hur mycket det
hjälper mig. Man känner igen sig i nästan allt. Sista dagarna
har jag känt en tomhet som det känns måste fyllas ej med alkohol
utan något annat. Har fått mycket mer tid nu när man lagt ner
A trots att jag har en hund som kräver sitt. Kanske skulle lära
mig sticka det ser så rogivande ut. Just nu är det mycket medita-
tion för mig som ger ett inre lugn. Jag vill inte prova en gång
till att försöka dricka måttligt för det går inte efter alla
turer jag varit med om. Efter ett glas skriker alkojävulen ett
till o.s.v till det är slut, en sorg samtidigt.
Kram till er alla
Uska

...går inte så bra ihop har jag noterat. Gick raskt ner 8 kg i maj, det var en period med mycket jobb och lite dricka, under semestern var jag väl knappt nykter en enda dag, och de åtta kilona har jag fått tillbaka plus ränta... Men det går ju inte att hinka bärs som en elefant och tro att man ska gå ner i vikt. Kommer förmodligen att gå ner nu, men kommer inte väga mej än på ett tag, det var 116 kg för en vecka sedan, återkommer när jag har gjort det. ;-)

Håller med dej om haken, det går så lätt så att återfallsrisken känns överhängande. Vi får se upp med det.

Glad fru får du på köpet ;-)

Jag ser att du gillar öl. Det jag faktiskt har känt mig riktigt sugen på och tänkt att jag kommer att sakna, är Guiness. Har du hittat något vettigt alternativ till DET? De alkoholfria öl jag sett har mest varit sådana som är blasktråkiga även med alkohol (Carlsberg & dyl).

"Jo, jag brydde mig inte, iddes inte, var för "tung i huvudet", eller hade för dåligt samvete..."

det var intressant. jag har faktiskt också ställt upp på saker dagen efter pga dåligt samvete eller låtit bli att ta upp diverse saker. "Jag MÅSTE göra detta idag så att ingen ska kunna gnälla på mitt drickande förra kvällen". har märkt att jag har betydligt lättare för att säga ifrån nu.

För min del fungerade det riktigt bra med alkoholfritt öl (vet att det inte fungerar för alla). Jag älskar smaken av öl (ale, stout, porter, bitter, veteöl, etc) och det är riktigt gott att kunna dricka öl utan att behöva bekymra sig för morgondagen eller ge sig in i diskussioner med gäster. Så nu har jag faktiskt bunkrat upp skafferiet med alkoholfritt öl. :) Blev förvånad när jag stötte på ett ganska stort sortiment av alkoholfritt öl på City Gross. Så nu behöver jag inte ens besöka systembolaget längre.

Visst har jag kvar ett visst sug som gör sig påmind lite då och då, men jag har insett att det är just öl nummer ett och två som jag isåfall känner ett visst sug efter. Den där initiala kicken när man blir lite lagom avslappnad och glad. öl tre, fyra och fem därefter är mer ett jagande efter det initiala ruset, men som i slutändan inte ger någonting mer än att man blir berusad på ett negativt sätt (och med dess negativa konsekvenser dagen efter).

jag berättade faktiskt för min fru i måndags att jag ska sluta med det onödiga helgdrickandet och hon tyckte det lät som en jättebra idé. Hon sa dock "men du drack i helgen?" varpå jag svarade att det var alkoholfritt öl. Hon hade inte förstått det och blev väldigt paff. :) Hon gjorde dock ingen stor sak av det vilket var skönt. Hon sa också att hon har märkt att jag är mycket piggare.

Läste någonstans, att vad stort sker, sker ofta i det tysta...
Och nog är det väl så, att vissa saker som sker, lägger man inte märke till förän långt efteråt..?

Ta det här med "harm", som någon skrev om i en annan tråd.. Det kan lika gärna vara "oförätt", ilska, sorg eller något annat som gnagt i ens inre.. Något som man inte lyckats släppa taget om, fast man tycker att man försökt..

Något man "plockar fram" och petar på, ungefär som en sårskorpa, vid tillfällen när man behöver få tycka synd om sig själv..
Nästan, som när man var barn och drömde om att "rymma hemifrån" när man kände sig orättvist behandlad.. Då minsan, skulle de minsan sakna en.. ( ja, man målade upp bilden av HUR mycket de skulle gråta och vara ledsna..)
Men vad handlade det hela om egentligen? Tja, det kunde vara småsaker.. Kruxet var, att man inte ville släppa bilden..

Så en vacker dag, upptäcker man att man inte harmas längre.. Det är lugnt fridfullt och neutralt i ens sinne.. Hur man än försöker, finns inte minsta bittra lilla bild kvar och man funderar, HUR kunde jag tycka att det DÄR var så himla viktigt?

På något sätt, har det skett ett litet mirakel, och jag la inte ens märke till när eller hur...
Jag är inte längre förbannad eller ledsen.. Snarare förvånad..
Och det är ibland där nästa lilla fallgrop kommer.. Den där som säger: "Det här är för bra för att vara sant"..
Någonstans i bakhuvudet, dyker de "vuxna" snusförnuftiga kommentarerna upp som: Om du du sjuger innan frukost, får du gråta innan kvällen..
Det är som om vi "stoppar" vår egen lycka, genom att tro att vi inte får vara f ö r lyckliga, för då kommer något "otäckt" att hända..

Då är det bra, att ha ett litet visdomsord som jag hittade klottrat i kulverten på det mentalsjukhus jag jobbade på i slutet på 70-talet, att tänka på!

85 procent av alla saker du oroar dig för, inträffar aldrig..
De övriga 15 procenten inträffar ändå..
Så varför oroa sig?

Numera, försöker jag att säga till mig själv: Det här är SÅ bra, att det faktiskt ÄR sant!

Ha det gott, använd säkerhetsbältet och parkera gärna på Forum-bänken! / trollis

Så länge vägarna leder till Rom och inte rom är allt bra. (Undrar om det inte var lägre än Björn Hellberg-nivå på den..? ;-)

Även om det initiala lyckoruset är över, så tror jag att det lägrat sig en viss frid och ett stort lugn hos dig ;-D
Själv, har jag inte gjort några uttalanden att jag helt ska sluta med alkohol, men ju längre tiden går, destå lättare blir det på något sätt att låta bli..

Det finns på något sätt, inget lockande kvar i ens det sociala drickandet.. Dricker, gör jag för att släcka törsten..

Kanske är det så, som jag läst om någonstans, att människor inte vet vart de ska göra av händerna på en fest, och därför måste ha ett glas i handen..?
För min del, kan jag ta glaset och knalla omkring med, men det behöver inte innehålla alkohol..

.. Visst är det nästan lite av ett "anti-klimax" att iinte ens bli "sugen" ;-D

Grattis till alla fina dagar du radar upp! kram /trollis

Ja mineralvatten frossar jag i, det verkar vara det nya svarta för oss alkade? Favoriten just nu är Ramlösas Rött päron, helt gudomligt god! Hur länge har du ätit enligt LCHF, har du gått ner mycket? Tanken från början var för mig att må bättre, inte att fokusera på vikten, men nu när man börjar märka att kläderna sitter lösare är det ju helt klart svårt att låta bli att ställa sig på vågen :-)

Mammy Blue, för mig är nog haken att inte glömma, att klara av att hålla min nykterhet längre fram. "Kampen" är som sagt inte mycket till kamp just nu. Eller så är det kanske så här lätt? Den som lever får se som man säger. Tio dagar nykter är ju kanon, och du har så mycket framför dig! När självkänslan växer, när tryggheten kommer tillbaka, lyckopirren i kroppen...det är verkligen värt det.

mitt initiala lyckorus över att ha lyckats ta en vit helg, utan något sug, har nu sakta men säkert börjat lägga sig. kvar finns en tillfredsställelse över att vara en mer harmonisk person med mer energi. och det som jag var mest rädd för, att ölsuget skulle komma tillbaka, har hittils inte inträffat.

vet inte om jag har skrivit det i tråden men min ursprungsplan var att först skära ner till noll, att ta en lite längre vit period för att därefter spara alkoholintaget till festligheter. men nu vet jag inte om jag ens vill dricka under fester. de sociala bitarna har hittils flutit på riktigt bra utan alkohol och det är otroligt skönt att gå och lägga sig och veta att man är pigg dagen efter.

dag 18 idag!

Skönt att se dig här igen Askan.. Konstigt, men man saknar sina forum-syskon, när de varit borta ett tag..
Själv håller jag på och utvecklar ett "Forum-beroende"*s*
..men hellre det än A!

Ha det gott och stressa lagom..
Kram/ trolis

Nu fick jag den där fladdrande känslan bara av att läsa om den.
Friheten, den berusande friheten, i att få bestämma själv och att man bestämmer att man inte vill mer, att det inte behöver bli fler gånger. Åh!

gud nej, det där gamla skrället vill jag inte leka med.
Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det verkar ha försvunnit. Ett som handlade om just det här med romantiseringen och att använda vinet som en markör igen, att det är det som "visar" att nu är det annorlunda, nu är det okej att slappna av och skratta istället för att vika tvätt. Det är ju inte svårare än så att jag måste lära mig att skita i alla måsten på egen hand utan den kryckan som vinet varit för mig. Jag får säga med min egen röst att nu är det dags att sluta arbeta och ha lite roligt. Jag har väl svårt att göra min röst hörd - att tycka att den rösten är värd något helt enkelt. Har förlitat mig på en yttre markör som enligt mig har större tyngd/pondus/berättigande. Och sen skrev jag också lite om att om det nu är så förbannat okomplicerat dethär och minsann vill jag numera bara ha ett glas (yeah right)och det här är inget problem osv osv osv jaha, varför är/var det då så väldigt viktigt för mig att få börja igen? Nej just det! Det är ju viktigt för mig för att det inte alls är okomplicerat, måttfullt och oproblematiskt.
Ungefär så.
Annars är det fullt upp verkligen, hög belastning på utbildningen och folk hoppar av till höger och vänster för att de inte klarar trycket men än så kan jag hantera det. Med nöd och näppe men ändå.
Tack för att du tittade till mig Stigsdotter. Hur är hösten i huvudstaden? Lika kall som jag minns den?

Vad kul att besvären uteblev... Jag tror att vi går och oroar oss för väldigt mycket i onödan.
Kul att se att du flyttat till vårt galna gäng i den här forumdelen ;-D
Många "forumfordon" har vi.. Inga problem att åka med i samtliga, eftersom de flesta av oss har en sorts "split personality"
kram / trollis

Hmmm, det där med ongar.. Mina har varit väldigt olika till sättet och humöret.. Den ena ordentlig, den andra "superslarvig", om man inte hade hen i kort koppel..(vilket inte innbär kadaverdiciplin)

Men klara gränser, och att genast få ta (som VV skrev) konsekvenserna av sina handlingar.
Jag poängterade då, att det inte var frågan om "straff", utan just KONSEKVENSER!(av det hen gjort, eller inte gjort, som var överenskommet)

Sedan tror jag att man som förälder måste välja sina strider.. Och där måste man på något sätt gå "all in".

Mina ungar har alltid vetat vilka regler som gällt, och konsekvensen av att försöka kringå.. ;-D

När sonen förökte smyga upp på nätterna för att spela TV-spel ( det var innan datorn blev var unges egendom) så tryckte vi helt enkelt av säkringen till strömmen i hans rum...( vi hade sk. snabbsäkringar)
Lite krångligt, men vi behövde inte göra det många gånger innan han fattade..

Likadant, var det med att gå upp och passa tiden i skolan.. Han fick förtroendet, att gå upp själv (med hjälp av väckarklocka) för då kunde han sova 1 ½ timme längre..
Missbrukades förtroendet, och vi fick ssignaler om sen ankomst, så tvingades han gå upp, innan vi åkte till jobbet (dvs slut på "sov-morgnarna")

Fast det där med ordningen på rummet, SUCK, där stängde vi helt sonika dörren.. Problemet med kläder, var inte att få honom att stoppa in de rena i garderoben (även om han bara knölade in allting på närmsta lediga hylla..
Problemet var att få honom att bära ut den skitiga tvätten till tvättkorgen.. Innan han växt till sig brukade han därför "låna" mina jeans, när han insåg att han glömt "tvätten"

Det funkade, till den dag han upptäckte att han inte längre kom i dem *skratt*

Det var bara att välja mellan mjukisbrallorna eller köra de skitiga en dag till..

Efter det, så bad han mig säga till, en dag innan jag skulle tvätta. Vilket ledde till att vi för enkelhetens skull hade fasta tvättdagar. (för även om tvättkorgen var knappt halvfull på morgonen, kunde den svämma över på eftermiddan när "minnet" började fungera.. ;-D

Hoppas att du får hjälp av pillren Dompa! Fast ibland hjälper det bara att få en vettig människa (som doktorn verka vara ) att prata med sas öga mot öga..

Ha det gott! kram T