Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror så här:

Det är mycket som händer i ditt liv just nu. Du arbetar dagligen med att komma ifrån alkoholberoendet och till ett liv utan alkohol. Du befinner dig i en nykter vardag som du inte på länge befunnit dig i. Samtidigit som du är i en stor förändringsprocess tror jag inte att din man riktigt förstår vilken radikal förändring detta är för dig. Han är inte i den förändringsprocess som du är i och han förstår inte riktigt fullt ut vad du går igenom (eftersom han själv inte har detta problemet eller erfarenhet av alkoholproblem). Bästa vore om han kunde sätta sig in i ämnet som medberoende, men det kan vara svårt för honom att acceptera.

Vidare tar man risken att växa ifrån varandra då din förändringsprocess är omfattande och till stora delar är helt livsförändrande. Din man tycker i början att det är härligt att du håller dig nykter, men efter en stund kan avundssjukan komma smyggande då du hela tiden bearbetar din nykterhet och detta kan ta mycket tid i anspråk från er tid tillsammans. Avundssjuka på att du förändrar ditt liv och lägger ner mycket tid på ditt levende och hälsa samtidigt som din man mer eller mindre står och stampar i sin egna utveckling.

Detta är värt att tänka på och viktigt att diskutera - din man måste nog på något sätt vara förändringsbenägen i sammanhanget annars blir det svårt att förstå varandra och kan sätta relationen i rejäl gungning. Detta tror jag är viktigt att ta med i processen - jag tror din man behöver känna sig delaktig i processen. Jag var ensamstående när jag blev nykter och fick tillbaka mitt liv, men med den erfarenhet jag tagit del av andra så kommer nästan undantagslöst ovanstående problem upp i en parrelationer - stora som små.

Jag har förstått att du funderar kring din relation. Det är ju inte helt ovanligt att man börjar ifrågasätta sådana saker när man börjar nyktra till. När man dricker mycket bedövar man ju sig själv och bryr sig kanske inte så mycket om skavanker i förhållandet.

Paradoxalt nog verkar det vara ganska vanligt att det är den nyktre alkoholisten som väljer att avbryta ett förhållande. Kan säkert upplevas som otacksamt av den andra parten som tycker att den fått utstå mycket och ändå stannat kvar men samtidigt måste man givetvis följa sina (nyupptäckta) känslor och se till så att man trivs med sin livssituation.

Jag hoppas att du till slut kommer fram till vad som är bäst för dig, men ta god tid på dig, det är nog inte bråttom med beslutet. Viktigare att det blir rätt.

Själv mår jag betydligt bättre nu, den diffusa ångesten(som i allt väsentligt är alkoholgenererad) har släppt och jag känner mig nu åter normal. Var på mitt första möte med psykologen i morse, det kändes bra. Nu ska vi gå till botten med vad mitt alkoholmissbruk handlar om.

Vi håller kontakten.

/H

Helvete vad dåligt jag mår!

En magsjuka trillade in på måndagen. Positivt att jag iaf inte behöver oroa mej för att dricka.

Hade tänkt försöka skriva hos er andra lite mer, försöka stötta, vara mer närvarande här, men det får vänta någon dag.

vi kan följas en bit på vägen. I morgon ska jag gå till beroendemottagningen i min stad, och jag inser att jag måste ta hjälp för att få stopp på mig själv. Det handlar för min del att få hjälp att inte ta återfall. Jag måste lära mig hantera de känslor och stämningslägen du beskriver, som gjorde att jag satte mig på en krog efter 7 månaders nykterhet. Har på senare tid sett rätt många kändisar som berättat att de slutat dricka. Gemensamt verkar vara att de säger sig ha gjort något av det bästa i sitt liv genom att sluta, och att ingen någonsin ÅNGRAT sig! Det är en kul tanke att tänka tvärtom, någon som säger "Gud vad jag ångrar mig att jag blev nykter".
Fenix

läste just markattas tråd, och när jag nu får en fin hälsning från dig, så blir jag också tårögd..
Ja, vi betyder MYCKET för varandra..
Kanske är det så, att även ett litet "avsked" väcker känslor..

Jag är jätteglad för Dompas skull, och det tror jag vi alla är.. Kanske är det här en bra påminnelse om att vi inte ska ta varandra för givna.. Varken här eller i RL..

Jag kommer nog att hänga kvar, för jag är inte heller riktigt färdig.. Just nu, känns det som om jag och gubben hamnat i någon sorts vacum..
Det väcker en "otålighet" hos mig.. Jag vill att vi går "framåt"..

Nåja, jag får väl träna "tålamod" ett tag till..
Ha en fin dag själv!
kram /trollis

Jag känner mycket med dig just nu. Jag förstår dina känslor av sorg och skam, jag har varit där. De frågor du ställer dig, känner jag väl...
Skam och skuld är inga bra känslor att bära. Bra att få hjälp att veta vad man ska göra med dem.
Sorg tror jag man måste tillåta sig känna.
Det här blir bra ska du se. Du kommer att gå från klarhet till klarhet. Ibland behövs en annan färdväg och den har du valt nu.
Vi skrev våra "trådar" här på forumet samma dag du och jag.
Tycker vi har följs åt på snårig väg framåt. Två steg fram och ett steg tillbaka stundom, men vi förflyttar oss absolut i rätt riktning!! Jag tror både för dig och mig så gäller det inte enbart detta med A utan livet i stort som utvecklingen handlar om.

Starkt av dig att söka hjälp nu.
Styrka till dig, forumsyster!

Tilde

Nu när det blivit så mycket funderingar runt att hänga kvar här eller gå vidare ut i verkligheten (jag syftar förstås på Dompa-mannen)så känner jag en svag oro. I samma andetag så kan jag förstå att alla är inte i samma fas som Dompa just nu så vi försvinner ju inte alla samtidigt...
Vissa är mera viktig för en och du är en av dem för mig (Dompa är också som du förstår en förebild, en som gjorde det jag vill och kämpar för att våga).

Det betyder så mycket för mig att du skriver här Trolltant ;)
jag ville egentligen bara du ska veta det.
Jag tror vi skriver här för vår egen utveckling i första hand men som dina inlägg här på Höst troll-tråden blir en bra peppning även för mig och säkert många fler.
Våra erfarenheter är värdefulla och våra funderingar är ofta lika, vi följs åt i vår utveckling på något sätt. Detta vill jag inte vara utan...
Önskar dig en riktigt fin dag.

Tilde

Läs mitt resonemang om att dricka i MIN tråd,
-Nu får det faaaan vara slut!

Om att inte dricka pga MAN VILL INTE!
Många kramar, DU är grym, så dj---- BRA!
/A

Har varit och skrivit in mig på beroendemottagningen, bokat in läkartid och stödsamtal några veckor framöver. Tagit blodprov och blåst. En helt ny värld för mig. Skam och sorg, men ändå lättnad blandat med tvivel. Behöver jag detta, vem är jag nu, vem kommer jag bli, vem har jag varit?

Efter att ha läst mycket inne på forumet under morgonen så har jag fått en enorm jävlaranamakänsla i kroppen att det här ska jag fixa. Så många starka människor det finns här inne. Kan ni så kan jag!! Ska på parmiddag nästa helg till mannens bror och fru där det alltid blir mycket dricka och jag är inte ens nervös. Det här kommer jag klara! Känner mig nästan lite hög på någon sorts "lyckokänsla" av att jag kan och jag vill klara detta.
Måste bara tacka alla som delar med sig av sina liv här. Ni betyder mycket. Väldigt mycket just nu!!!!
Kramar N

också. Kram! / mt

Med z Berra, här rullar KINGEN in, ding ding ding.....
Dompa INTE KINGEN ut...........
Stay in touch!
/A

att jag heller inte har så mycket att tillföra just nu. Forumet var dock väldigt bra för mig inledningsvis när jag började läsa här och kommentera lite emellanåt. Jag lyckades komma tillrätta med mitt slentrian drickande och dricker nu bara en eller ett par gånger i månaden och det funkar bra. Inga bautafyllor har heller infunnit sig de senaste månaderna. Du har rätt i att forumet är bra under den perioden man vill göra en förändring men sedan kan det i stället bli lite deprimerande att hela tiden läsa om allt elände både från anhöriga och dom som kämpar med sin nykterhet. Jag har inte kommenterat så mycket på sistone eftersom det är många andra som gör det bättre, men jag försöker emellanåt lätta upp stämningen med någon rolig historia. Jag kommer dock att sakna ditt "kåseri" om dig och din familj för det har varit riktigt kul att följa.

Jag får väl dra en historia till då när jag ändå är inne och skriver.

Två gubbar möttes nere på byn och avhandlade diverse skvaller och följande konversation följde då:

-"Du, Oscar måste ha söpet redigt tidigare"

-"Jasså, tror du de´"

-"Ja, det e ju två år sedan nu som han geck mä i Nökterhetsföreninga, och han loktar ju brännvin än" ;-)

Ha det Gött i ditt nya liv!

VV

Jag vet hur det känns, man kan ibland köra slut på sig själv på forumet, det tar all ens egna tid, och till slut all ens energi...
Man hänger bara här, och glömmer emellanåt bort att man har ett eget liv, i det verkliga livet...

Har sett dig väldigt aktiv här samtidigt som du har haft ett omvälvande liv, förstår att du behöver ta en time-out...
Allt man vill ha sagt är ...sagt, man tömmer liksom ut sig...

Har själv sagt det flera gånger, Nä! Nu tar forumet för stor plats i mitt liv, nu ger jag upp...
Och så skriver man en avskedsfras tack o hej, syns någon gång, och håller upp ett tag...
Men ändå under tiden är man där och fluktar, men har bestämt sig för att inte kommentera..
För då måste man ju läsa svaren igen nästa dag, och då är det lätt att man fastnar i svängen igen...

Jag vet hur det känns, och det kan vara skönt att bli använjd under ett tag från forumet, när den uppslukar en helt...
Låt det bara vara ett tag, sedan kommer nyfikenheten att driva dig hit igen, smygläsa lite, och till sist utmynna i några kommentarer,
Och sedan är det rock'nroll igen, men det gäller också att begränsa sig, till en lagom nivå...

Jag har nog funnit min lagoma nivå, finns här, skummar igenom lite snabbt alla nya inlägg, och är det ingenting som inte touchar mina sinnen så klickar jag ner sidan igen... Man måste inte skriva för att finnas på forumet, jag svarar på alla frågor ställda till mig, och kommenterar där jag känner för det...

Så friheten har ökat, från att vara en alkie till ett forumalkie till att idag vara ännu mer lite friare med att bestämma själv vad jag ska lägga min tid på..

Forumet är helt underbart, med mycket fina vänner och olika livshistorier, aldrig att förglömma...
Men någonstans aldrig glömma bort den viktigaste personen i ditt liv, nämligen dig själv...

Att bara tänka på sig själv är viktigt, och inte skämmas över att det jämnt är så negativt att vara egoistisk, ibland är det bra...
Rädslan över att bli stämplad som egoist gör att vi glömmer bort oss själva i hela kollektivet, och vi vågar inte sticka ut med att tänka på vad det är som är bra med att tänka på vad är det som är bäst för mig...

Ens nykterhet är ens egna val, ingen kan styra dig till något annat, även om man gärna vill lägga skulden på andra...

Min nykterhet är det som är bäst för mig, vad andra gör är deras val...
Men för de som tvivlar finns forumet och ibland jag för att stötta lite tillsammans med dig och alla de andra kompisarna...
Men ibland behöver man göra annat för en stund eller för alltid, vad vet vi just nu om framtiden?
Jag har skrivit det förr, förändring är bra, och det står jag fast vid...

Men att dumpa dompa...? , aldrig...

Välkommen tillbaka när du känner för det, vi finns nog kvar, om inte vi har förändrat något också...

Berra

Vill lyfta fram din tråd för du har så mycket klokheter i den, samt höra hur du har det.
Sist du skrev var det jobbigt för dig, känns det bättre nu?, har du fått hjälp?
Saknar dig här, Kram!

Skrivet Andreas, precis så är det om jag spelar hela filmen till slut, då vill jag inte längre dricka.
Vi vill inte ha ett glas att sippa på lite romantiskt, vi vill ha hela flaskan själva eller helst två.
Att läsa de första förtvivlade inläggen vi skrev när vi började här, när vi inte såg någon utväg men ändå förstod att vi måste ha hjälp är nyttigt att påminna sig om.
Vi glömmer så fort hur det var, men det går oerhört fort att hamna där igen.
Kram på dig!

Många som redan saknar dig som du ser, sällar mig till skaran. Var rädd om dig och fortsatt lycka till! Kram Anonymt :-)

Väger sig eller räknar dagar så är det en måttstock på hur generellt bra man är, och även om inga andra vet så känns
Det otroligt skönt. I bröstet.
Och du Maria är one of a kind!
/a

Jag förstår hur du känner, det tar tid att hänga på forum och det är viktigt att hänga lite i livet också. Jag bara hoppas och håller alla tummar och tår för att det inte blir en repris på senaste gången du sa tack o hej? Såklart inte, jag litar på dig ;-)

Kram från mig, som sagt du vet vart min brevlåda bor <3

det är frågan:). Egentligen fullständigt onödigt att hålla på och räkna dagar. Lika onödigt som det är att väga sej, man vet ändå om man gått upp eller ner i vikt. Du har gjort ett fantastiskt bra jobb hur du än räknar!

Dompa, man vill vara nåt mer än fd alkis. Det kan bli för mycket fokus på just det. När man nu slutat dricka så kanske man vill glömma det ett tag. Dock aldrig glömma vem man är och var man kommer ifrån förstås. Det är en balansgång. Jag önskar dej lycka till, det kommer att gå bra. Jag kommer att sakna dina historier:)

Insup det nya livet med all din nyfunna kraft och energi!

blev jag att du tänkte på hur jag har det. Tack Harry.
Jag är en grubblare som du har förstått, jag jobbar sedan något halvår tillbaka verkligen hårt på att inte bekymra mig för det som varit, mera se till det jag har omkring mig nu och jag försöker att mera aktivt ändra på saker som inte känns bra.
Vill också hitta glädje, det som gladde mig förut som jag tappade bort.
Så har jag också fått en insikt i att ett nytt sätt att tänka och handla ju ofta är en inkörsport till något nytt i livet. Borde våga mer och skulle gärna komma dithän att jag tar ett stort kliv. Jag tror jag behöver det.
Successivt blir jag bättre på det nya tänket i alla fall.
Min helg har varit bra och du har så rätt, jag funderar just nu.
Skrivit tidigare att jag sätter min kärleksrelation under förstoringsglas och det är där jag fortfarande är. Har mycket grubblerier.

Hoppas din helg var bra och utan ångest. Jag har inte hunnit läsa något än.

Jag blev verkligen så glad att du frågade hur jag har det idag, omtänksamt av dig.

jobbat Putte. Skönt att ha klarat första helgen, dessutom ensam.

Starkt! Minns känslan av att ha klarat det när du tvivlar på dig själv senare!

Finns för övrigt klara fördelar med att läsa nykter.... Man behöver inte bläddra tillbaka eftersom man glömt vad man läst kvällen innan :-)
/m

Gör oss stolta nu, trots våran(din o min) korta tid tillsamman
Du gör helt rätt, du följer din inre röst!
Otroligt, har du tillfälle och tid så ta dig tid och läs i din tråd.
Lycka till mannen!
//A