Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa

Visst blev det så. Lillkillen ville hem och trösta pronto så idag åker han. Ska stanna hos svågern en dryg vecka och sen åker jag till byhåla och plockar upp han efter Finland. Det är dessa situationer jag fasar för ska hända när vi bor i Perth. NyNykter har rätt där. Perth är fasligt långt borta och jag vågar inte sätta honom ensam på ett plan därifrån. F känns hanterbart. Inte mer än tre timmar på ett flyg...det fixar han.

Nej, du har rätt Maria. J har inte velat komma till F och hälsa på. Jag kan ju inte påverka...mer än att jag erbjudit mig att betala biljetter. Men hon har ett nytt liv nu. Sa en gång till mig att hon aldrig velat ha barn! Det var jag som ville och hon "ställde upp" för att behålla relationen. Ja, hon sa faktiskt så! Hur fan tänker man då? Detta är ju inget jag delat med ongar. Men nu plötsligt vill hon ha dem...förlåt men jag köper inte det.

Hoppas Lillkillen kommer till insikt själv dessa veckor. Att han ser och förstår. Nu låter jag jättekrass men detta är ngt han måste se själv. Jag kan inte, kommer inte att trascha J framför ongar samtidigt som mitt pappahjärta blir ledset när ongar blir ledsna.

Vilket inte betyder att jag är en god människa...anständig är nog ett mer passande ord. Jag försöker vara anständig.

Sen finns den där...alkoholdjävulen. Inte ens aktivt utan bara en tanke. Igår kväll när alla till slut kommit till ro så säger jag till Lusekatten att ; "Nu vore det väl skönt med ett glas?". En jävla ryggmärgsreflex? Reptilhjärnan? Underligt hur som haver...att gång på gång inse att jag är alkie och att jag VILL dricka under kris. Så längtan bor här. En längtar till J, en annan till flaskan.

Lite deppigt blev det...men en sak vet jag; Inte en droppe alkohol idag... Inte för mig! /R

kalla

Du är en bra pappa och gör så gott du kan, det räcker mer än väl. Med J måste du vara vuxen och inse att du måste få barnen att "tro" att mamma älskar dem. Du delar nu sits med miljoner kvinnor som täckt upp för dåliga pappor. Hittills har det inte varit så vanligt att kvinnor överger sina barn av olika anledningar, men skaran börjar växa.
Jag tror att J älskar sina barn men stänger av för att slippa hantera den smärtan, nu är det din sak att få barnen att inse att ni älskar dem båda två men att livet ser ut så här just nu. För älskade barn blir starka vuxna.

Starkt att du klarar att hålla dig nykter och känner faran när spöket flaxar förbi, du är en väldigt stark man som håller på att bli klok ;-)
Kramar, styrka till dig//Kalla

Stigsdotter

...hålla med Mulletanten!

Bra också att lillkillen får se själv. Trist att hon inte tog sig i kragen och kom och hälsade på er om hon inte ens kan skylla på ekonomin. Förmodligen hindras hon, när hon är nykter, av skammen. Nå, vi har alla varit där och vet att man måste vilja själv. Vill man inte så blir det ingen förändring. Men fy fasen, halka omkring i bil med byfyllot... bergis hade de druckit också. Så himla sorgligt.

Jag tycker du gör rätt och du kan vara stolt över att dina små har dig nu. Jag tror man kommer långt med kärlek och omtanke, det är svårt att vara förälder men om vi bara visar att vi älskar dem så blir det nog människor av dem med. (var det inte Astrid Lindgren som sa nåt åt det hållet förresten??)

Dompa

Förstår att Frk Bitsk gillade biten om att det blir bra när Fröken bestämmer.

När det gäller kärleksnamnen så är Fru Lessen "skyldig" till Strawberry. Hon skrev så en gång när jag var förtvivlad över min dotters nyfärgade jordgubbsfärgade hår. Men namnet fastnade. Nu kallar jag henne ofta S hemma...utan att förklara. Svamlar bara om att du är ju pappas jordgubbsflicka. Lovechild var däremot tillverkningsnamnet på den äldste. Lillkillen tänker jag på som Sulla - den siste demokraten.

Tack för dina ord Kalla. "Håller på att bli klok" ;-). Det vill jag gärna bli. /R

Dompa

Ja lördag...men ändå vardag. Borde vara mera tacksam...för jag har det bra. Men lite trist. Vill ju göra annat än bara åka till supermarketen med Rivis och bära hem tonvis med mat...varje helg!

Det blir ju inte bättre än man gör sig. Men VAD ska man göra. Vädret är så bedrövligt så jag vill inte utanför dörren. Så jag väljer den tysta machostilen. Mannen som offer! Ska jobba undan lite. Det här är en sån där dag som jag förr i tiden hade satt mig framför TV:n med ett liten whisky. På ngt sätt var det legitimt att supa framför TV:n.

Handla, jobba. Hoppas ni får det roligare! /R

inte speciellt roligt. Det är årstiden tror jag som är trist. Jag är frisk och har inga problem så det känns nästan skamligt att klaga över tristess. Så är det nu i alla fall. Men sugen på att dricka är jag tack och lov inte. Jag har läst att socker är en stark drog, man märker ju på ungar att dom blir sockerhöga av godis. Svårt att undvika bara, att hitta alternativ till lördagsgodis som fungerar. Men själv kan jag nog låta bli, krävs lite av samma viljestyrka som att låta bli alkoholen. Så bara att ta nya tag med det också!

Har du också bedrövligt väder, trodde du var på en bättre ort?

Önskar dej en trevlig lördag i alla fall! Jag ska, motvilligt idag, åka med ett barnbarn till badhuset.

- dvs försökte zooma in dig - på väderkartan i går Dompa... du syntes inte... det var bara moln och nederbörd.
Gör det bästa av dagen! Lördagskram! / mt

Dompa

Visst är det årstiden...det tror jag med Santorini. Iaf. i mitt fall. Jag är totalt solberoende och även här i F så försvinner den bland molmtöcken ibland. Som Mulletant hade sett så hade vi riktigt jävligt väder fredag, lördag. Lite bättre idag...så jag är lite piggare. Gårdagen blev ingen katastrof i slutändan...bara lite småtrist som sagt. Att trösta sig med att andra har det värre fungerar bara i teorin för mig.

På tal om väder så väntar både Finland och byhåla nästa vecka. Såg att det inte var så kallt längre. Hoppas det håller i sig. Räknar dock med iskyla när jag ska konfronteras med J nästa helg. Ska verkligen försöka vara snäll...och jag tänker fel eftersom jag redan utgår ifrån att det kommer att gå snett. Hårda ord, hot och tårar. Anklagelser. Hon och lillkillen skulle båda bo hos svågern under de dagar - mindre än två veckor - som han är där. Funkade fram till i fredags...sen var hon tvungen att smita iväg till byfyllot igen. Kossa! Tänker jag...som kan vara riktigt elak ibland.

Idag är det min tur att besöka simhall. Fast jag gör det "medvilligt". Behöver röra på mig och basta lite. Men det där med bastu kan dom inte här. Varmt är det, men både självagan och vattnet saknas. Får med mig min Jordgubbe...det rör pappahjärtat att hon kastar bort en ledig dag på gammelgubben :-). /R

Dompa

När jag var en trött småbarnsfarsa och ville sova ut så ville de små liven vakna tidigt, tidigt - om inte mitt i natten- på mornarna. Nu när jag äntligen börjat marschera i takt så sover de halva dagarna. Mkt underligt. Ett sätt att testa föräldrakärleken kanske? Som ett barn tjurar jag; "Jag vill åka och bada NU!".

kalla

Livet går inte att snabbspola, så ta det lugn. Du kanske kan börja springa på morgonen istället för att väcka dina tonåringar :-D Simma lugnt, kram Kalla

lillablå

Vill bara säga hej, vad jag förstår mår du bra, och står stadigt på jorden...
Skönt!
Fortsätt så!!!
Kram!
/k

Nynykter

Tonåringar är som bebisar. De sover ohemult mycket. Ibland.
J skulle väl hem till flaskan kan man tro...
Kom på fest i filosofiska rummet ikväll! Jag försöker locka dit fästmannen men han har ju liksom lyst med sin frånvaro rätt länge nu.
Kram från frk

Dompa

Så vaknar jag här igen. Inte direkt hemma då huset är uthyrt men i svågerns lillstuga. Känner stort vemod. Samma å flyter förbi här som som flöt hos oss. Skön kväll igår med svågerns familj och min lillkille. Även J var med en sväng. Det kändes konstigt men ändå ok. Jag fattar inte hur hon kan leva på en diet av vin -enligt svågern- men ändå se ut som hon gör. I mina ögon är hon fortfarande rasande vacker...på ytan. Idag har vi bokat in en träff...bara vi två. Den fasar jag för.

Vad konstigt livet blev. Att jag ska fasa för en träff med henne som stod mig närmast i över 15 år. Men vi måste prata...om mycket. Bara tanken på att det får mig att vilja svepa ett glas, vilket jag inte kommer att göra. Men jag vet ju att hon kommer ha gjort det. Då kan tänker jag att det är orättvist! Jag är och kommer antagligen förbli en alkie! /R

Det måste kännas konstigt. Så tragiskt att alkoholen får ta över ens personlighet. Även som "alkie" är det svårt att förstå hur man kan välja vinet framom familjen. I skenet av det ökar min tacksamhet för att jag kom ur det med allt kvar. Du klarar det.

Dompa

Tack Santorini för dina tankar. Jag känner nog lite likadant. Ok, jag förlorade min fru...MEN jag har fortfarande mina ongar. Det är dem jag fokuserar på när jag får mina ett-glas-tankar. Sorgen i deras ögon ifall jag skulle falla igenom. Skammen!

Jag förstår delvis hur man kan välja vinet framför familjen. För i det skedet väljer man inte längre. Flaskan/Biben väljer. Men jag har också ett val; Ska flaskan eller jag bestämma? Jag har valt mig...och tragglar vidare. Jag kommer att klara det idag ;-). /R