Senaste kommentarerna i forumet

Planerade lagom med jobb funkar inte just nu, men får väl hoppas att det blir bättre. I helgen skall jag ta mig ett prat med mannen om hur vi skall gå vidare, för allt har blivit bättre i mitt liv sen jag slutade dricka utan just det.

Kanske jag som har för stora krav på livet, men efter lång tid i dimman vill man leva riktigt nu. Många svåra beslut, men vem vet vi kanske hittar en lösning.

Hoppas ni alla får en bra dag//Kram Kalla

Treo, ger som "abstinens-symptom", just huvudvärk, så att man hamnar i ett ekorrhjul..
Dvs, man tar en Treo mot huvudvärken, och sedan får man huvudvärk, om man inte tar någon Treo.
Läste i en dagstidning för många år sedan ett reportage från en beroendemottagning för kvinnor (tror den låg i Örebro).
Där berättade de, att många kvinnor sökte för att de utvecklat ett beroende för just Treo! Det enda som låg "högre", var vid den tidpunkten diazepamer (ingår i sömn- och lugnande medel)och alkohol..

Det kvinnorna skämdes mest över, var inte alkoholmisbruket, utan just att de var beroende av vanliga huvudvärkstabletter..
Kanske, för att den traditionella vården inte såg det som ett egentligt problem...
/ trollis/

Starkt att förändra så mycket i sitt liv VV!
Det du gör är helt rätt och visst vore det bra om fler såg över hela sitt liv..
Men kruxet är att vi är individer, inte en homogen grupp som liknar dig..
De flesta har ingen firma att sälja, de kan inte sälja sina jobbiga släktingar till lägstbjudande..

Frun/mannen och ungarna finns där fortfarande ( fast man kanske närt en önskan att få vara själv..)

Kanske väljer man då, om man blivit medveten om sina alkoholproblem att börja med just dessa?
Kanske får jobbet, skilsmäsan och bodelningen komma senare..?

För en del, är det inte förän de slutat dricka alkohol, som de blir till fullo medvetna om de andra delarna som "skaver" i livet..
Och har de inte tagit itu med det ena, orkar de inte ta itu med det andra..

Sedan tror jag faktiskt att du, även om du är med oss på forumet, tillhör den lilla gruppen som KAN dricka mer "socialt".

Jag har en bekant, som höll sig nykter i 8 år. Han berättade, att det räckte med ETT glas, för att han skulle vara helt tillbaks på precis samma ruta, där han slutade..

Han hade också inbillat sig, att efter 8 år, skulle det inte vara någon konst att dricka "normalt" (som alla andra..)
Efter "återfallet", förlorade han i rask takt frun, jobbet och körkortet.. Idag, sitter han bokstavligt på parkbänken och har inte vare sig ork eller längtan därifrån.. Ganska sorgligt egentligen..

Som han själv beskriver det: Nu finns det ju i n g e n t i n g som hindrar mig att supa hur mycket jag vill, möjligtvis bristen på pengar..

Så var stolt VV över att du orkat göra alla dessa förändringar, men "hacka" inte på dem som inte hunnit lika långt. En del behöver "klang & jubel-kören" och att få känna sig lite "nyfrälsta" ( det går över..)
för att fortsätta i den riktning de stakat ut..
Kram på dig! / trollis

Tänkt på dig, var du till läkaren? Fick du bra hjälp?
Kram!

Se på dig själv med kärleksfulla ögon.
Du ser allt klarare nu, även det som inte är positivt.
Bry dig om dig själv. Du har tvättat de där kläderna. Din son bör respektera det arbete du lagt ned.
Respektera dig själv.
Strawberrys iakttagelse var nog riktig även om det fanns en liten baktanke där.
Du behöver ha kul och för det behövs nog avlastning.
Hembiträde? Städhjälp? En fördel är att de inte behöver flytta hem till dig.
Vad tyckte du var roligt då innan du började dricka? Gör det igen! Gör något kravlöst.
Dans?
Kram NN

på ett sätt eftersom man slutar dricka helt. För mej och många andra här finns inget alternativ. Att försöka dricka "lagom" när jag kommit så här långt blir alldeles för jobbigt. Det skulle säkert kunna gå men jag skulle inte kunna tänka på annat. Det känns så mycket enklare att klippa av helt. Att man söker sej till detta forum Alkoholhjälpen säger ju att man upplever problem med sitt drickande. Jag tror inte mina "normala" vänner hänger här:-) Att sluta dricka är i högsta grad en definition på att Förändra sitt drickande.
Jag önskar er alla en trevlig dag i höstmörkret. Nu ska jag cykla iväg på jobb och vara tacksam för att det inte regnar just nu + att jag inte är bakis och plufsig och orolig att lukta bakfylla utan rätt fräsch faktiskt:)

och jag vet att det inte är enkelt att förändra sitt drickande. Vad jag har försökt göra är att steg för steg plocka bort saker som har påverkat mig negativt. Tidigare vaknade jag nästan jämt med en känsla av oro i kroppen och tankarna började mala om saker som jag borde ta itu med under dagen. Det kunde vara ekonomin eftersom jag nästan alltid försatt mig i situationer som inneburit ansvar. Företag, husägande, dåliga relationer etc. Nu är företaget sålt, huset sålt och jag har istället en slant på banken. Dåliga relationer jobbar jag med fortfarande, men har knoppat av jobbiga kompisar och jobbiga anhöriga. Därför mår jag bättre än jag gjort på mycket länge och jag tänker fortsätta på den inslagna linjen.

När jag nu dricker så vaknar jag sällan upp med ångest eftersom att bli lite full har varit ett medvetet val och inte bara något som hände, med undantag av superfyllan jag hade i Juli som var ett resultat av oinfriade förväntningar.

Har man familj och små barn är det naturligtvis svårare, men jag tror att det alltid finns något man kan förändra i sin livssituation istället för att bara trampa på i dom gamla hjulspåren och då kommer det finnas mer utrymme i huvudet för positiva saker istället.

Kram Tillbaks!

VV

men faktum är att jag blivit nästan otäckt hälsosam nu när jag har dragit ner på min alkoholkonsumtion. Jag tar nästan aldrig några värktabletter längre, (gjorde nästan aldrig förut heller om jag inte hade bakrus), och dricker sällan varken kaffe eller te, (kaffe var ett måste på morgonen tidigare). Däremot sover jag som en stock och vikten har rasat från 97 till 89 kg på bara 7 månader.

OK, Jag får väl erkänna att jag alltid en flaska Pepsi hemma och dricker ett glas eller två per dag när jag blir sugen på något att dricka, (innehåller väl lite koffein kanske) och så snaskar jag väl lite godis emellanåt, men inga större mängder.

VV

att vara fanatisk. De flesta av oss har försökt att dra ner på drickandet men när man misslyckas med detta gång på gång och med tråkiga konsekvenser till följd, så måste man ju fråga sig om det är värt det. För min del var de negativa konsekvenserna av mitt drickande så smärtsamma att jag till slut var tvungen att inse faktum. Jag klarade inte av att bara dra ner. Jag kunde dricka "lagom mycket" vid några tillfällen, men den där gången jag inte klarade det kom alltid för eller senare. Dessutom njöt jag aldrig av de gånger jag kunde hantera drickandet, jag var hela tiden så fokuserad på att hålla lagom takt, inte dricka mer än andra och så vidare att jag helt enkelt inte kunde slappna av och ha roligt. Jag skulle mer än gärna kunna dricka "normalt", men för mig liksom för de flesta (inte alla) alkoholister, så är detta ett val som helt enkelt inte finns.
Jag håller med om att man kan tolka "att förändra sitt drickande" som att det innebär just att bara förändra (inte sluta) och många av oss har väl en eller flera gånger försökt att göra just bara det, men slutligen kommit fram till att det inte fungerar. Jag vet att det finns de som lyckas att dra ner och dricka på ett socialt acceptabelt sätt, men de är inte så många och därför upplever du dig förmodligen ganska ensam här...

Kram/Maria

Jag har också tagit mkt treo, pga huvudvärk när man varit bakis.
Märker nu att jag blir oerhört pigg och ligger sömnlös den natten om jag tar det på kvällen.
Ska försöka undvika treo, men ibland är det bara det som hjälper mot h-värk.
Har tyvärr mkt huvudvärk fast jag inte är bakis.

Förr drack jag Treo jämt i samband med alkohol. Som prevention innan jag gick och lade mig, och för att inte bli bakis dagen efter, eller bota huvudvärken. Men några av de vanliga biverkningarna (hos fler än 1 av 100) är oro, sömnlöshet och darrningar. Jag har märkt att jag får en massa av dessa "bakissymptom" om jag tar Treo även idag då jag är nykter. Nu händer det att jag tar Alvedon, men inte alls lika ofta, och inga biverkningar.

Hur har du märkt det? Och hur reagerar du?

Visst sköljer det över en en massa sköna insikter helt plötsligt? Jag är fortfarande ganska upptagen av att analysera kring min nykterhet, men minns att det var nästan dygnet runt i början. Bra att få allt på pränt här i din tråd. Jag fick mycket ut av att nyss läsa min tråd från start till mål för första gången. Mycket man glömt, många processer som var bra att påminnas om. Kör på bara!

MB>> När du skrev att du läst hela min tråd så blev jag ganska paff. Det slog mig dessutom att jag aldrig läst igenom den själv. Men nu är det gjort. Jättejobbigt att läsa inlägget där jag berättade om att jag tänkte börja dricka igen, och inläggen som följde där jag tyckte det gick ganska bra. Sedan det starka inlägget från den 25:e juni där jag erkänner för mig själv och hela forumet att jag inte kan dricka, någonsin igen. En bra erfarenhet.

Jag har köpt boken jag skrev om i början, Medveten Närvaro av Sylvia Boorstein. Den betyder mycket för min växande harmoni. Att lära sig meditera är mitt mål just nu. Jag har fortfarande problem att hålla koncentrationen mer än några sekunder, men jag blir bättre och bättre. Mer och mer skicklig.

Jag har lagt till ytterligare en sak till preparat som gör mig nedstämd eller ur balans: Treo.
Så nu ser listan på saker jag bör undvika ut så här:
* Alkohol
* Pollenmedicin
* Treo

Jag skulle kunna lägga till kaffe. Men det är ett gränsfall. Jag blir inte direkt nedstämd av kaffe, men får huvudvärk av att hoppa över en dag, och så blir jag mer speedad än jag vill vara.

det känns orättvist att du ska behöva skämmas nu för nåt du gjorde då men jag förstår precis hur det kändes. Usch, men det kanske inte gör nåt med en påminnelse heller. Det kan fortfarande dyka upp såna tillfällen, jag hoppas jag slipper:-).

Jag är också en vinmänniska men visst hände det att jag tog whisky i kaffet nån gång när vinet tog slut för tidigt. Men jag var så fiffig så jag fyllde på med vatten! Det går ju bara till en viss gräns, haha! Ja herregud vilka tider! Stigsdotter, min man har heller inget hemma nu, köper bara det han vill ha till helgen. Då är det förstås ett annat problem om han köpt en flaska whisky och dricker upp den och naturligtvis blir för full. Men de senaste två helgerna har han bara köpt vin, vilket han tål och inte blir full av. Så det går åt rätt håll här hemma.

Nu förstår jag varför mina inlägg försvinner. Måste spara först:)
Kram

och lämnar lite styrkekramar här nu när jag läst ikapp trådens för mig 69 nya inlägg :-O Känns härligt att läsa era funderingar - de kunde varit mina. Jag känner igen den där kittlande snabba tanken du, Sommmar 12, hade imorse också. Visst är det frihet! Det är dit vi strävar: vi kan dricka om vi vill, men vi vill inte!!

Kram i all hast, måste rusa!

Många blir griniga, och känner sig grälsjuka, när de inte längre dricker...
Men är man då inte trött, grinig grälsjuk etc som alkoholist/beroende..?
Vaknar vi alltid upp i en rosenröd drömvärld och kallar livskamraten älskling...?

Nja, jag tror att det det med grinigheten är en sanning med modifikation..
Själv tillhör jag de morgontröttas skara, och det finns mikroskåpiskt lite i denna värld, som jag frivilligt skulle göra, utan att ha fått i mig ett par koppar kaffe och fått morna mig i minst en halvtimme!( nej, även om jag är UPPE, så är det bara min kropp som syns..resten sussanannar på söta kudden..)
Om någon försöker skynda på mig, då MORRAR jag! (som min son sa en gång, Jag vet inget som är såpass litet, som kan låta SÅ högt..)

De senaste åren, så har faktiskt alkoholen "suddat mig i kanterna" en smula.. Varför?
Jo, jag brydde mig inte, iddes inte, var för "tung i huvudet", eller hade för dåligt samvete...
Jodå, hade ungarna kommit i "rätt" ögonblick, så hade de också kunnat "tigga till sig" pengar, i förvissningen att jag hade haft för dåligt samvete, för att säga nej..

Numera är jag (nästan) tillbaks i mitt vanliga småarga lilla-MY-tillstånd.. *skratt*
En god diskussion är det inget fel på (beroende på vad avsikten är)
Och visst, även jag gör övertramp ibland, när jag läst för fort och missuppfattat... Jag brukar kunna be om ursäkt, för att jag sårar folk känslor.
Ja, ståndpunkterna KAN vara helt olika.. Men det jag vill ha, är faktaunderbyggnad.. Inte bara "floskler" och tyckande, för att vara tvärtemot..
Ibland kan det visserligen liva upp debatten, men i vissa lägen känns det mera som någon sorts trots/nedvärdering.. Och då får man givetvis svar på tal.

Hur är det då med grinigheten...? Jovars, jag försöker att inte bara skvätta ut den över omgivningen.. För det många gör, är att de använder "tryckkokar-metoden", man hittar något "lämpligt" att pysa ut sin frustration över..
Jag inser också, att om det händer mig, så är det oftast inte personligt.. (icke desto mindre kan det ju ibland vara otrevligt att bli snäst åt i t.ex. kassakön eller på bussen ;-) )

Nåja, klockan springer iväg, och jag får fundera vidare...
Kram alla glada, gnälliga, sura, och älskade forum-syskon! / trollis

Nu har jag läst igenom hela din tråd, PP, det finns en hel del matnyttigt att packa in i hjärnan här, vilket jag gör med samma glädje som hos ett barn på julafton! Lead the way PP, I'll be right behind you! Nästan i alla fall - åttonde nyktra dagen i rad, yippeee!

Glömmer aldrig makens blick när han konstaterade att det var väldans vad mycket slattar det var i barskåpet! Precis som du var vinet min grej men när vi sedan slutade ha boxar hemma gick jag visst ganska hårt åt vad som helst. Bläh. Numera har vi inte en droppe hemma, vill han bjuda folk så köper han så att det går åt under kvällen.

Du har fått många goda råd här redan. Klassisk griniggubbe-fas känner jag igen, det är någonting med tre av allt har jag för mig jag läst.

Och, visst är det där att gå runt och irritera sig ett alkoholdjävulens sätt att förbereda ett återfall, så se upp!! Jag vet att du inte är någon AA-fan men du får en tanke därifrån i alla fall: inom AA pratar man om "harm" som något som vi inte har råd med alltför mycket av. När man harmas, känner irritation, över någon eller något måste man ta tag i den tanken och reda ut den, gärna i ett samtal med någon annan. Hösttrollets "varför-därför-övning" här ovan är ett utmärkt verktyg här, eller ring någon och prata om det! Oftast så landar det i något som finns hos mig själv.

Sen tycker jag det är sunt att reagera på omgivningen, om medmänniskor eller djur och framför allt barn, far illa ska vi reagera. Egentligen reagerar vi för lite!

För övrigt är många av de situationer du nämner klassiska exempel på kommunikation, eller snarare avsaknad av kommunikation. Kollegan på jobbet - easypiecy: bestäm tillsammans en deadline så får var och en jobba i den takt den vill! Ungen - easypiecy: ungen kanske inte fattar att det blir skitigt (konsekvenstänk utvecklas i sena tonåren har jag för mig), prata om det, om jag tvättar och viker fint åt dig kan väl du lägga ned i lådan?

Sen tror jag också att du lider av lite PTS - alltså så mycket som har hänt i ditt liv vore det väl konstigt om du bara kunde rusa på utan att kroppen reagerar. En del blir sjuka, en del blir griniga. Jag känner f.ö. igen grinigheten från mig själv - när jag inte mår bra eller är riktigt stressad blir jag otrevlig mot min omgivning och irriterar mig på folk omkring.

Ett bra exempel på (avväpnad!) grinighet är när jag satt på tunnelbanan och irriterade mig över att det var så mycket folk, det luktade illa och var allmänt otrivsamt + att en kärring som stod brevid mig lät sin väska bumpa mig i huvudet när vagnen svängde. Till slut kunde jag inte hålla mig utan fräste ilsket till henne något i stil med "se upp med din väska där!". Och hon tog det på helt fel sätt: överlycklig av tacksamhet över att jag uppmärksammade henne på väskan (som hade fallit upp och vem som helst hade kunnat ta plånbok etc), tackade hon mig hjärtligt och jag kände mig jättelöjlig, insåg snabbt att det sura utvecklats inne i mig själv och fått ta onödiga proportioner.

Jag tror att det finns gott hopp om dig, med eller utan tabletter. Det är nog precis som med för högt alkoholintag: om man inte ser det själv eller inser problemet, så går det aldrig att göra någonting åt det. Medvetandegörande är första, och en alldeles nödvändig, fas!

Många kramar!

På väg till jobbet i morse kom en så härlig känsla/tanke som jag tyvärr inte riktigt hann fånga.
Det var en tanke som uppstod i att jag och mannen pratade om hur och när och om jag skulle trilla dig igen eller vilja prova och att det blir mer "upphausat" desto längre tid jag varit nykter.

Då fladdrade tanken förbi att jag behöver faktiskt inte dricka mer, det är faktiskt inget man behöver göra någonsin. Det var en så härlig tanke, den kändes fysiskt i kroppen som en lugn och mjuk smekning av frihet!!

Vill stanna i den och tänka vidare, men ögonblicket var så kort och vardagens jobb-bekymmer kom ikapp. Ska försöka återvända dit för där vill jag vara.

MissH, precis som du skrev i min tråd måste jag skriva i din: Din histora kunde vara min egen! Jag känner igen mig i så mycket, jag kan inte sluta hänga här i din tråd :D Partyprinsessan, fler (mer osynliga) parallella beroenden, ångesten, att socialisera på Facebook klockan fyra på morgonen, att vara kissnödig för att andra ska slippa vänta... Det är ju läskigt!

Du är en stor inspirationskälla för mig!

Kramar
Clementin

Borde vara Sunup! Bra där, du håller stilen .
Själv arbetar jag natt, men skall iväg och fiska med
Stora grabben vid två när han slutat skolan .
Sova nu!
,/A

Jag känner igen mig, man är lite grälsjuk mest hela tiden. Jag söker inte aktivt konflikter, men om någon inbjuder så backar jag inte en millimeter. Däremot tror jag denna trend hade kommit redan innan jag lade ner alkohol men möjligen förstärkts ytterligare.

Folk i min närhet har antytt att jag förändrats, men jag tror det handlar mer om att jag slutat med nikotin och haft sjukdom hos närstående vilket påverkar mig mer än jag själv märkt. Alkoholen var viktig för mig, men inte så att den tog överhanden helt. (Om någon tolkar det som att jag påstår mig vara bättre än någon annan så är det fel uppfattat :-) Jag hade ett stort sug, men höll det till helger och drack sällan mer än 1 flaska vin, vilket å andra sidan inte heller är jättelite... Jag drack dock som en alkoholist (eller rättare sagt som den alkoholist jag är) där första glaset gick ner snabbt för att man skulle komma i form, sedan kunde man slappna av. En flaska vin kunde jag ej heller stå för att jag drack så hälften av konsumtionen skedde på smygbasis.

Undrar hur länge den där grälsjuka kommer att sitta i?