Senaste kommentarerna i forumet

Utan ansikten, men med värmande ordval, ni förhöjer min levnadsstandard rejält, för hur hade min utveckling varit utan erat stöd på forumet???

Jag har ett konstig sätt att förhålla mig till mina tidigare inlägg, jag vill inte läsa dem som jag skrev för länge sedan, jag tycker att var tid har sin epok,
Och vill precis som den unga snygga prällen sade idag på begravningen, gräv inte. ner er i det förgångna, utan lev i nu'et!
Nu är det andra gången jag hör det från främlingar på en och en halv vecka, se inte bakåt, lev i nu'et, börjar bli mitt eget mantra...

Fick mig ett gott skratt idag, lever mitt liv som en tidsoptimist, drar alltid ut på allt för att det ska gå i "just-in-time", ett uttryck jag har fått lära mig i mitt arbetsliv,
Inget på lager, allt ska tillverkas på begäran, levereras just in time, ingen väntan...

Drog ut på tiden för att åka till kyrkan idag, satt för länge på forumet, fem minuter innan jag behövde åka så letade jag fram min gamla överrock morsan gav mig för snart 20 år sedan, använder den bara när det är kallt och jag bär kostym, tycker inte att det är snyggt när kostymen sticker ut under en kort jacka...
Gisses den var skrynklig efter att ha blivit inpressad sedan förra gången i garderoben, men men det får gå ändå...
Var är mina finpjuck, inklämd i en papperskasse längst in under trappen naturligtvis, med ficklampa fick jag tag på dem, Ujuj tiden går...
Putsa?, det har vi inte tid med, sist men inte minst, halsduken, rotade i korgen för vinterkläder, hittade först den röda, det går ju inte på en begravning, var är min svarta..?
Hittar den inte, fick ta den gråa och sedan snabbt in i bilen, skiter i att skrapa rutorna, och även innerspegeln var immig...
Efter en liten stund kan jag se ut genom rutorna, och även backspegeln klarnade så småningom...
Men vad är det jag ser i backspegeln?, en y-front på min högra axel !!!
Jag har tagit ett par grå långkallingar och dragit runt halsen, ett par gråa, enfärgade, på begravning, nämenvadf-n tänker jag...

På vägen hem skjutsade jag morsan hem, och hon frågar ifrån baksätet, har du börjat med långkallingar redan Berra, när hon håller upp dem framför sig...
Nej bli mitt svar så där rent instinktivt, och så börjar jag gapflabba vid ratten, vill inte berätta först för morsan hur kort framförhållning jag har här i livet,
Jag som lever efter devisen att "leva i nu'et", hon som säkert plockade fram och kollade om hon kunde ha sina kläder till begravningen för två veckor sedan.
Men jag gav efter, och berättade det hon inte ville höra, hur "dålig" son hon har...
Vi skrattade så tårarna rann när vi klev ur bilen, morsans sambo mötte upp oss vid dörren, stirrade storögt på oss...
Jaså, det är till att ha det SÅ roligt på en begravning, gillade ni honom inte?
Nä!, svarade jag, jag lever efter devisen att leva i nu'et !!!

Han stirrade på mig som ett stort frågetecken, och jag överlät förklaringen att få sprida den glädjen om hon nu lyckades med berättandet,
För hon har en förmåga att alltid köra poängen först, och inte bygga upp något story...
Hon är bra på mycket, men en god berättelse kan hon förstöra, och vi har alla olika kvaliteter, alla är vi olika...

Mors Berra, som låter tårarna rinna efter jordfästelsen...

Förut var fredagen min "bästa" dag.
Arbetsveckan slut och äntligen ledig, hem till god mat och såklart vin, vin och vin.
Nu känns det så tomt och tråkigt.
Sitter vid köksbordet, kollar resor på nätet och har druckit kaffe, ätit macka, druckit te och ätit godis, men jag saknar vinet.
Det är känslan av "ahh-det-är-helg" som jag saknar. Känslan av att få ha lite tid utan ansvar, lite tid utan mig själv och alla dessa tankar och måsten.
Måste handla i helgen, måste städa i helgen, måste prata med mannen om renoveringen, måste skjutsa till träningar, måste jobba, måste göra läxor med barnen, måste laga mat, borde träna, borde gå ut och gå.

Alla dessa måsten och borden fick ju vänta förut och jag fick på fredagkvällen bara vara i nuet och fly iväg från denna eviga vardag som bara upprepas och upprepas.

Funderar faktiskt på att strunta i det här nu. Senaste tiden har det känts som att jag helt tappat lusten för allting, känner inte igen mig själv längre. Känner mig som en hundraårig tant som bara vill sova och ligga i soffan. Vart tog jag vägen som kom hem glad och förväntansfull inför helgen, som bakade bröd och lagade god mat, köpte goda ostar och njöt med vin och prat med mannen?

Den tjejen är helt borta, har helt tappat intresset för allt sådant, äter smörgåsar, godis och yoghurt med söta flingor istället för mat.
Har tröttnat på keramiken, kommer hem från jobbet och lägger mig i soffan efter jag värmt nåt halvfabrikat till middag. Sover i soffan tills det är dags att gå och lägga sig, lägger mig, sover dåligt, mardrömmar, tar mig igenom arbetsdagen genom att bita ihop så hårt att jag har haft huvudvärk i flera veckor. Längtar inte till någonting längre, drömmer inte om något längre, härdar bara ut....

Vet inte om jag vill fortsätta leva om jag ska leva så som jag gör nu...

...för din sorgliga historia. Det är sorgligt när människor blir bortglömda. Människor "finns" så länge vi minns dem men när vi inte längre gör det så är det som om människan ifråga aldrig funnits!

Idag har jag inte gjort många knop på jobbet, mest suttit och letat nytt boende. Drömmer mig bort till eget litet radhus utan karlslok. Nästa vecka ska vi gå första terapisessionen. Jag vet inte riktigt vad jag vill, vill jag att det ska bli bra? Försöker med Dompas "test": vill jag vakna upp brevid den här mannen resten av mitt liv? Imorse vaknade jag, sträckte på mig och min första tanke var gud vad skönt jag har sovit!! - igår natt var han förpassad till annat rum med sin hosta som höll mig vaken föregående natt...

De senaste turerna in i porrträsket går på temat "hjälplösa muskelknuttar". Manliga sådana. Jag känner mig äcklad över både honom och över mig själv som inte kan låta bli att snoka. Jag känner mig hjälplös för att jag inte vet hur jag ska nå honom i detta. Och arg för att jag tar på mig ett ansvar i detta. Och arg på mig själv för att jag inte vågar ställa mig själv de rätta frågorna eller agera på svaren som min magkänsla försöker signalera. Jag har en gång ställt mig frågan kan jag acceptera detta? Svaret är Nej! Och sagt att händer det igen blir jag tvungen att agera. Det är inte bara mitt ansvar att reda ut frågetecken mellan oss men samtidigt kan jag ju inte påstå att jag gör min del. Och samtidigt vet jag inte om jag vill. Jag vet varken ut eller in.

Det är i sådana här stunder jag tidigare druckit, för då far tankarna till andra platser och jag behöver inte ta något ansvar eller lyssna inåt längre... Jag vet idag att det inte hjälper och idag ska jag inte missbruka annat än den här godispåsen som strax är slut. Suck.

...karaktär att du lyckades handla åt din kollega utan att köpa något till själv. Starkt av dig.

Att ersätta ett beroende med ett annat är mycket vanligt och något vi måste se upp med. Kan rekommendera boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken ifall du är intresserad av att fördjupa dig i ämnet (det borde du vara).

Se upp imorgon då resten av familjen är bortresta! Jag har själv tagit mina återfall uteslutande vid liknande tidpunkter så jag vet hur farliga de är.

Önskar dig en nykter och därmed trevlig helg!

/H

Jaha. En uppdatering då. Tro det eller ej, men kommer precis från systembolaget, utan att ha handlat till mej själv. En kollega bad mej handla när jag var ute på stan. Paff som jag blev sa jag bara javisst och slank in. Inte dagens plan att hamna där men det gick bra. Sneglade lite på det alkoholfria, men det kändes för dramatiskt. En ganska skön känsla att bara köpa EN flaska vin, så brukar sannerligen inte mina inköp se ut.

Idag blir en lugn dag. Har jag bestämt. Lättöl och kaffe. Börjar önska att jag rökte igen. Femton år sen sist- varifrån kom det suget? Att ersätta ett beroende med ett annat?

I morgon en utmaning då frugan och barnen är bortresta. DET, mina vänner, ska bli intressant. Klarar jag morgondagen torr blir jag stolt. Men det får bli lördagens problem.

En skön fredagskväll önskar jag alla vänliga själar härinne!

...har funnit sitt kall och sin plats i livet nu? Hoppas det! Helgkram & så från mig.

...har funnit sitt kall och sin plats i livet nu? Hoppas det! Helgkram & så från mig.

Tack Harry dina ord stärker mig. Jag har bestämt mig för att
avstå, för min egen skull. Ska inte kasta bort det jag byggt upp.
I morgon kommer jag att må bra. Vet ju som du skriver att jag kan
inte stoppa vid ett par glas vin och vill ju inte uppleva den hemska
ångest jag får efteråt.
Snälla du ha en bra Helg
Kram
USKA

Tänker på din fru i det du skriver. Det är så vanligt hos medberoende att känna skam inför drickandet och sitt eget beteende att skammen liksom kan sitta i även när alkoholisten slutar att dricka och fasaden rämnar, även om man egentligen borde känna sig stolt. Det tog jättelång tid för mig att kunna säga med stolthet att min pappa är nykter alkoholist. I början så skämdes jag också, om vi var på middag någon gång och han tackade nej till ett glas vin.

Tipsa henne om al-anon eller om det finns något anhörigstöd på det beroendecentrum som du har kontakt med. Då kan du släppa det och fokusera på din nykterhet. Så får hon ta ansvar för sina känslor kring det hela. Förhoppningsvis kan hon i slutändan säga; "min man är nykter!" och känna glädje och stolthet över det.

Starkt av dig att kämpa på även om du möter motstånd!

Kram

Ta nu och tänk igenom hela händelseförloppet. Stanna inte vid hur det kommer att kännas när du tar första klunken, eller första glaset. För det stannar inte där, det vet både du och jag. Och även om det skulle stanna där just idag, så kommer det inte att göra det nästa gång eller gången efter.

Kasta nu inte bort allt det du lyckats bygga upp under flera månader. Tänk långsiktigt.

Ha en nykter helg!

/H

Tack för ditt svar så sant som du skriver, jag
har redan spelat upp en liten film i mitt huvud.
Nu känns det bättre och det är bara att vänta ut
suget för det försvinner. Vill ju inte sabotera
det man byggt upp, bara för att vara social för
en kväll. Vem vet jag kommer kanske att ha riktigt
kul med mitt bubbelvatten. Tack snälla det betyder
mycket för mig att du och ni alla finns här.
Tänk att man kan gå in här och hämta styrka.
Fint tycker jag
Kram Kram
USKA

Stopp USKA!
Hur är det? Det är inget av HALT?
Känslan av "jag är utanför" annars..?
Eller måhända det vanligaste.. Ja, men så, har det ju gått så bra...?
Nej, jag tror att du redan har spelat filmen i ditt huvud och stoppat.. Ja, ja, "suget" kommer att finnas en liten stund..
Men jag VET att du klarar det eller hur?
HUr som helst, vi FINNS här OAVSETT!!
Styrkekram / trollis

Hej alla vänner
Det är så här att maken och jag ska på en fest ikväll,och
nu har papegojan tagit över hela min dag och säger att lite
vin kan du unna dig så här på fredagen. Jag vill och får inte
dricka för jag vet hur det går. Nu är kl. 14 och jag är precis
slut av allt ältande fram och tillbaka. Jag vill bara ha lite pepping.
Vet ju hur bra jag mår utan. För jag har varit nere i svarta hålet
förut. Tror jag behöver bara någon som skriver ta inte första glaset
så kommer jag att låta bli. Vet egentligen inte varför jag har sånt
sug idag har ju varit nykter sedan slutet på juli men tog ett återfall
i oktober. Idag känns det som en svår resa man påbörjat.
Känns redan lite bättre när jag skrivit några rader.
Vilken makt A har över mig.
Kramar
USKA

Successivt ökande av intaget vilket gjorde det svårt att urskilja exakt när gränsen passerades.

Varningsklockorna har nog alltid funnits där, mitt drickande har som jag skrev tidigare alltid kantats av incidenter.

Länge såg jag dessa incidenter som det perifera i mitt drickande, kärnan ansåg jag var av godo. Det skulle bara vara önskvärt om jag kunde skaka av mig de negativa händelserna och konsekvenserna, inte mer. Kanske hoppades jag att det skulle ge sig med ålder och mognad. Jag bettade på fel häst där...

På senaste tiden har jag svängt i hur jag känner när jag tänker på alkohol. Incidenterna och de negativa konsekvenserna har rört sig mot mitten, erövrat centrum och knuffat ut de positiva aspekterna mot utkanterna.

Rollerna är således ombytta nu och jag tycker inte längre att det är lika jobbigt att tänka mig ett liv utan alkohol. Tvärtom börjar det kännas som en befrielse.

Bjussa på lite uppdateringar, vi vill veta hur det går för dig.

Jag tycker dina inlägg varit korta, koncisa och kärnfulla. Funkar för mig och jag kommer läsa det du skriver.

Nykter helg!

Torsdagen avlöpte bra och jag fick en mysig kväll med min dotter då min man var iväg på affärsresa.
Något stöd från mannen kan jag nog inte räkna med i helgen. Han går fortfarande och är förbannad över helgen för två veckor sedan som jag förstörde. Han går i sin egen värld och jag får väl bara bita ihop och ta det. Han har ju all rätt att vara arg. Jag kan dock inte säga om han riktigt har förstått vad jag går igenom med alkoholen. Han tror nog att det är hur lätt som helst att bara sluta. Han tror nog inte att jag har problem med att sluta. Som han ser det så har jag "bara" problem när jag dricker så att jag får minnesluckor och flippar ut och blir vansinnig. Jag tror helt ärligt inte att han inser helheten. Eller så vill han inte se helheten. Sen är jag inte redo att ta dem diskussionerna med honom just nu när han går och är arg.

Tack vare att han är så förbannad och frånvarande nu så känner jag inte för att dricka i helgen för då tappar jag kontrollen och kommer inte kunna diskutera om han känner för det. Måste vara klar i knoppen då. Något positivt med hela den här jäkla härvan.

Önskar alla därute en trevlig helg!
Kramar N

Bara m å s t e ut i en strålande sol idag.. Så länge den skiner..
Känner som så många andra att jag blir oerhört trött av gråväder..
Katt-a-strofen, känner det på sig, så för tillfället har han gjort sig osynlig.. snöbollkrig och snöänglar är inte riktigt hans grej..
Nåja, han kommer nog ut, när matte "hängt upp bete".. Dvs talgbollar till småfåglarna..
Han är ju trots allt katt, och att talgbollar hängs ut enkom för att m a t a fåglar, har han ingen förståelse för.. Möjligen går det att knapra lite på dem, men det finns ju så mycket annat som är godare.. hmm..

Som vanligt, slinker jag nog in och läser lite i trådarna när jag hinner..
Ha en underbar helg och drick med förstånd som Dompa brukar skriva ;-D
Gud vare med er, för nu har jahg verkligen inte tid.. / trollis

Men än så länge vill jag inte lämna svedala.. Hör garanterat av mig, om jag måste sätta plan C i verket..*skratt*(risken är att jag vid det laget, har en gubbe i ett väldigt kort koppel, i släptåg)
/ trollis

Du gör mig glad :-). Säker att du inte vill lämna gubben för en Cirkus i solen?/R

Bara testa Putte...en fredag utan A. Nu låter jag som världens hälso/know-it-all kille. Det är jag inte. Men jag tänker att det kan vara en spännande utmaning...vi människor (läs: jag) vill ju så ofta ha det "lilla extra".

Att du uppdaterar här när inget särskilt har hänt? Men kompis...för oss är en nykter dag ngt extra särskilt...hur trist den än blev på ytan. Det är där jag tror mkt ligger i....vi lever inga fantastiska liv. Var det detta vi dömde om på flick/pojkrummet? Vardag? Tror inte det! Men nu sitter vi här...och vi utmanar; Nej, jävlar...jag tar denna med...hur beige den än blir. Trollis skriver om ny familj. Visst är det så. Välkommen i gänget! Du kan inte tråka ut oss...igenkännandets skadeglädje ska inte underskattas. Skadeglädje var fel ord...får tänka där. Jag menar ömhet...fast med ett annat ord. /R

Och de är varken smarta eller några helgon...
skickar med en gammal historia..

två män irrade bort sig i alperna..
När de efter flera dagar, utmattade och kalla såg en st Bernadshund med den klassiska kaggen så säger den ena
- Åh, kolla, vi är räddade.. Där kommer människans bäste vän..
Ja, replikerar den andre, och en stor djävla hund...

/trollis/

Din cirkus kanske behöver en liten chock, som ett rivjärn.. (tror inte insidan är lika rivig..men det blir din sak att bedömma..)
Hoppas att du får den struktur du behöver i tillvaron :-)
Själv är jag nog den slarviga typen, som också får göra "brankårsutryckningar"...
Då dånar hårdrock genom högtalarna dammsugaren åker fram och katt-a-strofen försvinner ut, fortare än en avlöning..

Politiskt aktiv.. hmm.. Jag har varit, men det hårdnande klimatet och en massa personliga nackdelar, gjorde att jag gav upp iaf den "fackliga" karriären..(här kan man verkligen snacka om att ta skit från alla håll..)

Idag ser jag att ALLA vill HA, men ingen vill "betala"... Dessutom blir man som politiskt aktiv ständigt beskylld för att få en massa pengar i onödan.. Tråkigt, eftersom de flesta fritidspolitiker oavsett parti, endast får ett blygsamt sammanträdesarvode på några hundra kronor (ska dessutom beskattas!)och ersättning för förlorad arbetsförtjänst..

Nog om det, eftersom vi har den yngre generation vi förtjänar (bortcurlade!?)så kanske de får ta upp kampen själva om de orkar, när de upptäcker att det inte finns några gratisluncher i livet..

Bra att du väljer bort sponken, det är vi nog många som gör, hela helgen..
Gud vare med dig Dompa, för själv har jag inte tid.. ;-D
kram /trollis

Sen är hon här...min efterlängtade finska tant! Hoppas så in i helv.... att det funkar mellan henne och ongar. Mellan hennes pudel (givtevis finns det ett och...) och våran jycke. Läste om vad Trollis skrev i Filososfiska rummet om varghundars IQ. Skrattade då...pudeln ska tydligen vara en av de "smartaste" i hundfamiljen. Hoppas att att Miss Pudis kan ha överseende med våran Fisalisas (barnvänlig urkorkad labradror) smått tilltagna IQ. Att de ska finna ngt gott hos varandra. Såg en gång i somras på Kefalonia hur en hel mix av delvis konstiga raser bara verkade ha det mysigt tillsammans. Lite som vi alkies slår det mig.

Hoppas kanske för mkt. Men vad fan...jag tror på detta . Även idag väljer jag V.F.S.H efter tio... Loggar ut...Firman går med säkerhet inte omkull för det. Håll fingrarna vänner...jag behöver denna kvinna! /R

Ser att du precis som många av kört "den kokta grodans princip"..
Våra alkohol-o-vanor, har smugit sig på..
Visserligen tror jag att varningsklockorna HAR klämtat (det gjorde de för mig..) men att man bortförklarar , bortser och skjuter upp..

Oftast hittar man någon/något "sämre att jämföra med.. Typ, men jag är ju inte "där" i alla fall.. SÅÅÅ illa kan det ju inte vara..

Själv har jag gått från känslan jag får inte dricka, till, jag behöver inte dricka.. Och det känns inte svårt att avstå..

Idag känns det helt normalt, att ta med en kopp kaffe eller te, framför TVn, en fredagskväll. Helt normalt att hälla upp mineralvatten i vinglaset till maten..
Och jag har insett, att majoriteten av människorna i vårt samhälle faktiskt gör just så!

Jag hoppas att det kommer att gå bra för dig i fortsättningen också/ trollis

Smyger in och tar med en kopp varm choklad och en prickig-korv-macka.. Lägger på ett par extra vedträn på brasan åt dig Dompa..
Minns, att som barn var jag också rätt frusen.. Fast jag gillade nog vintern ändå.
Dock inte de slaskiga grå och mörka vinterdagarna i södra Sverige.. Definitivt inte min melodi..

Jag frös MER än jag någonsin gjort en vinterdag med 6 plusgrader i Göteborg.. Inte ens Jockmock med minus 38 kändes så in i märgen..

Sitter och kikar ut på flocken med rådjur som mumsar äpplen i trädgården.. Visserligen inte läge att plantera tulpaner hos mig, men det känns mysigt ändå..
Enda nackdelen är att de lärt sig öppna trädgårdsgrinden, men de stänger inte efter sig..

Känns fint att få "låna" varghunden en stund.. Mina svärföräldrar hade "Bernhards" (nej, INGEN av dem var något helgon..)
Påstår, att denna hundras knappast hamnar högt upp i intelligenstester.. ;-)
Om det inte vore för så mycket flängande, där man inte kan ta med hunden, så kanske vi skulle ha en.. Nu får det räcka med katt-a-strofen. Han är mer självgående och har accepterat att grannen tar hand om honom när vi åker bort båda två eller tillsammans..

Gillar också rumskamraterna och här finns plats för många fler../ trollis