Senaste kommentarerna i forumet

Jag var ju lantbrukare tidigare och hösten är faktiskt en av de årstider jag tycker bäst om. Vi hade både kor, grisar och får så det blev en hel del att pyssla med, och jag hjälpte även andra med både slakt och styckning så det blev nästan ett heltidsjobb på hösten. Sedan blev det ju även del jakt, och det finns nog ingenting så avkopplande som att lyssna till en bra jakthund under en fin jaktdag.

Nu är det mest till att botanisera i diskarna i affären eftersom jag bor i stan numera, och jag håller med dig att lammköttet nog är det allra bästa man kan ha på bordet.

När det gäller kontoutdrag så blev jag så förtretad tidigare så jag gjorde som Dompa föreslog. Jag tog alltid ut kontanter till systembolags inköpen, men den man lurar är ju bara sig själv ;-)

VV

Får snart byta nick till"SUN UP".
Vad avis jag blir på hur duktig och kreativ du varit.
Det sporrar mig ÄNNU mer att lämna A.
Jag fick ju ett tragiskt återfall igår, men vafan .
En repad skiva hackar ju lite.
I min skiva finns det en del repor.

Men keep up the very good work.
Grattis till insikten, visst är det en skön känsla?
/A

Ja du, du har just fallit för omständigheten som gör oss till alkoholister.. Vi kan inte lämna något kvar..
Har själv erfarenheter från det du nämnde.. Jag VET, att jag inte drack ur sista flskan vin igår.. MEN lik förb*t är den TOM på morgonen (nejdå, gubben minns inte att han drack ur den.. hmm..)
Eller, i början, när vi faktiskt köpte en Bib, för att ha hela helgen.. På lördag förmiddag, fanns det max 3 glas kvar...
Varpå gubben fick åka till systemet för att inhandla en ny.. Det var då jag drog i nödbromsen första gången.. EN BiB, är ju trots allt 4 flaskor! Och jag tyckte att 8 flaskor på 2 pers var FÖR mycket på en helg..
I början, protesterade han, och tyckte att då kunde vi ju ha "resten av veckan" så att vi kunde ta ett glas till maten..
Eftersom t.om. han insåg, att det aldrig räckte till mer än möjligtvis måndag kväll, gav han med sig och det inhandlades flaskor istället (+ st.öl)
I början, delade vi på en flaska (och han fyllde på med ett par 7,2:or).. Till helgerna, blev det en flaska var PLUS öl..
Visst ringde varningsklockorna i bakhuvudet, men det var inte förän verkligheten gav mig en rejäl smäll i bakhuvet, i form av en gubbe som "trillade igenom" på ett förskräckligt sätt, när vi skulle ha fest hemma, som jag fick upp ögonen på allvar..
Fortfarande, är det så, även om drickandet minskat rejält, att han inte kan skruva på korken, om han öppnat en flaska.. (förr kunde han gå och dricka skvättar ur andras glas. pinsamt är bara förnamnet! Ursäktade givetvis, med att han "tog fel", för han hade så roligt..)
Det är något, jag själv la märke till, när vi var själva. Då kunde han sträcka sig efter mitt glas, om det var nästan fullt, när hans eget var nästan tomt.. Ursäkt givetvis, och snabb påfyllning.. av båda glasen..
Sedan fick jag titta på mitt eget drickande oxå.. Nej, på slutet, så slutade inte jag heller förän flaskan var tom! I början resonerade jag som så, att den skulle ju ändå vara tom imorgon, så då var det lika bra att JAG drack ur den.. Snacka om massiv felprogramering av hjärnan! ;-D
Välkommen ombord igen. Sätt på SÄKERHETSBÄLTET för nu åker vi igen!
/trollis

Visst blir man trött, när all spänning går ur kroppen! Du har förmodligen lagt en h-vetes massa energi på att smussla och dölja..
Nu finns inget kvar att dölja, på samma sätt..
Ibland gråter man faktiskt av lättnad också, när man inser, att man inte blev "ratad" för sina misstag.. När man inser, att den där famnen faktiskt finns kvar (och kanske alltid funnits där, fast man skämts för mycket för att krypa upp i den?)

Min käre gubbe, som har en bit kvar ;-).. är lite förvånad över att jag trots allt finns kvar och försöker stötta.. Lite frustrerad kanske, för att jag inte har tagit beslutet ÅT honom, genom att slälla ultimatum..

Jag resonerar som så, att HAN måste ta sitt eget beslut! Jag kan bara besluta åt mig. Det jag kan göra, är att se till att hans drickande inte skadar mig (vare sig fysiskt eller psykiskt) I så fall, är väskan packad och klar.. Och DET vet han också..

Du gör rätt i att inte utsätta dig, för frestelser, som du känner dig tveksam till..
Och jag tror att du kommer att erfara en massa känslor, som kommer och går.. Mycket sådant man tidigare "stängde av" med alkoholens hjälp..

Nu har vi vårt fria val, ska vi titta på dem eller ska vi fortsätta stänga av?

Ha en skön, nykter höstdag du också!
kram /trollis

Visst trillar vi, och just nu, är de mest rädd för perioden när alkoholen går ur kroppen?
Varför förlänga pinan?
Och det kanske inte alls blir så illa? Du har ju varit nykter i 2 månader..!
Nej, på´t igen! I värsta fall, tycker jag faktiskt att du ska ta kontakt med vårdcentralen eller akutpsyk!

Du har ingenting att förlora längre, bara ALLT att vinna! Det är ju inte alls ovanligt att vi "trillar igenom", fast vi beslutat oss för att inte dricka..

Om du nu är fast besluten att försöka igen, så ÄR jag MED DIG!
Det är vi allihop! Av med skämshatten, ta en stor kopp kaffe och ring alkohollinjen!

stödkram / trollis

Åh vad din storry och vardag är lik min. Smussla, dricka, kämpa, kämpa och just när det går bra så trillar vi dit igen. Beundrar dig för att du ändå idag orkar skriva så starkt och positivt på tråden. Bra att du inte blir deppig och känner usel för det tjänar inte till.

Nya tag och kämpa på.

Vet du att idag var det första måndagen på 15 månader som jag inte behövde åka vägen om glasinsamlingen... Jag hade inga tomglas att slänga !!!
Inte behöver jag fundera på vilket bolag på vilken ort som jag skall besöka idag för att inköpa och fylla på det som jag druckit upp under helgen. Vilken lycka.

Ta nya tag../ Kram på dig

Är helt förtvivlad har druckigt sen fredag. Vi skulle
ha en liten middag för svåger o svägerska. Och innan
dom kom tänkte no alkohol. Men alkofaan vann och sa till
mig nu har du varit duktig och nykter 2 månader och jag
min dumme faan gick på det. Mår skit just nu är så rädd
för värsta ångestpåslaget som kommer i natt. Besviken på
mig själv. Just nu har jag druckigt en flaska vin och
klockan är bara halv tolv. Jag behöver ert stöd, har ju
mått så dåligt av A varit inlagd 2 ggr på psyk. Snälla
finns det någon som kan stötta mig.
Tack alla för ni finns
CARP DIEM

Tänk, jag gick in och skulle skriva att jag trillade igenom igår.
Döm min förvåning då jag läste era kommentarer HöstTrollan, DOMPA; samt Berra.
Snabb koll vad jag skrev igår......... inte bra.

Men så är det, nya tag!

Jag vet att det inte är någon tävling men...................
Jag vet också att min karaktär inte är den bästa.
Men vafaaan, snäppa upp sig och på igen bara.

Jag har tagit tag i min träning på allvar nu.Går på gym och lyfter skrot, och då GÅR det inte att mixa.........
Nä Dompan, jag fixar detta själv hoppas jag.
Inga elexirer eller tabletter, vi kör som god cask whisky.
STRAIGHT!

Tyvärr vet jag vad det var som blev fel. Jag hade ju svärisarna här i helgen, och det blev en tre fyra maxade glas vin kvar i BiB:en.
Så istället för att hälla ut den så var jag ju tvungen att ta ett glas vin till bingolotto som hela familjen spelade igår.

Men men, dessa gropar kommer nog finnas i den utstakade vägen.
Känns riktigt skönt att man har er, goda kamrater som stöttar och pushar när man trampar snett.
Jag är inte orolig, detta fixar vi i en handvändning............eeeeeehhhhhh KANSKE!

Men som jag brukar peppa folk och fä, på´t igen bara. Tiden är din bästa vän. Så även om du trampat snett börjar han om på ett med dig som följeslagare.

Tack alla!!!!!
//A

Hej höst trollet. Tack för att du finns.

Jag är också så genom trött. Som jag skrev så har jag tagit promenader under helgen och jag har också styckat kött fast då älgkött. Skurit, putsat och malt. Det tar sina timmar men som du skriver så är det skönt när det är klart.
Jag har annars en så konstig trötthet i kroppen.

Fredags kväll var det som om luften gick ur en ballong, helt slut. Jag hade då förflyttat mig till mannen som befann sig i vår stuga i skogen och det var så skönt att inte vara ensam mer vilket jag har varit under veckorna ett tag tillbaka.
Lördag så åt vi frukort och sedan började jag bara att hejdlöst gråta och mannen tittade på mig med stora ögon och förstod naturligtvis ingenting, och hur skulle han göra det. Men det var så skönt att få gråta lite och sedan få en underbar kram av honom och även om han inte vet om mitt beslut till nykterhet så var det gott för mig att ha honom vi min sida.
Känns som om det är massa spänningar som skall ut och det är så mycket känslor som far upp och ner i mig. Har du kännt det så ??

Jag valde att tacka nej till en middag igår hos vänner för jag vet att där flödar det i vin och drinkar och jag hade nog haft svårt att stå emot. Måste bli starkare först.

Ha en bra måndag i höstrusket./ Kram Lisbet

Jag har känslan av att den som ställer sig i race-kön har oftast haft det svårast att sluta dricka..
Den som låter det långsamt mogna fram och tar det lite lugnare hinner med sina egna tankar också,
Så brukar det inte vara ett fastställt mål, enbart, utan lite mer tänk på vad jag mår bättre av tänk...

Målet är inte att vinna, utan att övervinna rädslan av att inte kunna klara sig utan Alkoholen...

/Berra

Idag är jag trött, inte bara för att vädret är kallt, blött och grått..
En intensiv helg, med slakt och styckning av lamm. Gubben vill inte vara med på slakten eftersom han är så blödig, styckningen går an.. ( det är ett "hästjobb")
Jag har resonerat som så, att om jag ska äta kött, så ska jag vara beredd, att vara med hela vägen.
Eftersom jag inte kan kalla mig van styckare, så tar det sin tid. Fast det är ganska gôtt, när man fyllt frösaboxen.. Kottletter, stek, sadel, rygg, grytbitar och färs.. För att inte tala om lever, till den goda patén..
Personligen, tar jag hellre en lammstek istället för skinka på julbordet.. När jag tänker på det, slår det mig att vi snart är inne i "glöggtider"..
Det har blivit väldigt vanligt, att det serveras glögg och pepparkakor på alla möjliga event, så snart det börjar närma sig advent.. Och ibland när man frågar om den är alkoholfri, så får man svaret:
Nja, men det är så lite, så det kan du ta av även om du kör.. (underförstått, en liten mugg, förbänner du på ett par timmar)
Kruxet är, att det oftast blir lite mer än bara EN mugg... Och tyvärr, räknar en del den sk. "lättglöggen" som "alkoholfri", vilket gör att jag tror att jag kommer att tacka nej i år.. Det får bli pepparkakor och kaffe istället..
Här hemma, har gubben börjat gå på vita knogar.. Alkoholintaget (hmm..) har begränsats till helger.
Dvs, han räknar inte lättöl som "alkohol", så det går en back i veckan...
Det går alltså sakta, men framåt, än så länge...
Mycket beroende på att jag tog mig tid och skrev ut våra kontoudrag från sommarmånaderna.
Vi började nämligen smågruffa om hur mycket pengar som gått åt, och till vad. ( jag är nämligen "loppisfrälst"..)
Han muttrade således över mina "loppisraider" och att det slängdes onödigt med pengar på "gammalt skräp".
Jag kontrade med att DET, var ett billigt nöje i förhållande till hur mycket vi druckit upp (vilket skulle bevisas!)
Först, ville han inte titta på pappren, men när jag uttalade summorna högt, ville han kontrollräkna (han var helt övertygad om att jag räknat fel ;-D )
Efter det, så blev det tyst.... Sedan kom ett svagt, "Å fan"... Jag trodde inte att det var SÅ mycket..
Precis som så många andra, har vi haft svårt att prata om ekonomi. Vi har iofs, bra ställt, men vi är långt ifrån "förmögna"..
Vi har inte behövt skjuta på räkningar, eller avstå från något av livets nödtorft, men det har också gjort, att vi inte tittat på HUR mycket vår ekonomi påverkats av våra alkoholvanor..

Jag tror, att även om det inte var någon rolig insikt (snarare skrämmande) så har den varit MYCKET NYTTIG!
Även här, har vi kunnat "bromsa", innan vi stått där och fått inse, att vi köpt alkohol istället för mat och kläder för pengarna..
Vi hade kunnat få en riktig lyx-semester, för det vi druckit upp i somras..
Istället för att sörja, ser jag det som en ny möjlighet.. Vem vet, vad vi gör nästa år..?

Underbar läsning!
Jag förstår, känslan av den där första, ölen eller glaset med vin eller vad man nu brukade fylla det med..
Men det är ju egentligen bara den där första "klicken", som jag tror Askan beskrev det som, man är ute efter..
Och numera, inser man att "notan" är så hög, att om man faller för frestelsen, så tycker man inte att det är värt det egentligen..

Jodå, det ÄR tillåtet att sakna känslan, men den kommer att blekna.. Den dyker upp lite då och då, som en påminnelse.. Kanske för att man ska göra ett aktivt val?
För faktum är, att vi får välja att dricka.. Skillnaden mot förr är att de flesta av oss väljer att INTE dricka..
Allt gott!/ Trollis

måste bara summera helgen, för min egen skull. :) får jag ner det i skrift så blir det tydligare för mig vilka fördelar den här helgen förde med sig. Sen om någon läser detta vet jag inte. Så här såg det ut i helgen när jag summerar den:

fredag:
+ pigg under kvällen
+ var ute och nattfotograferade med en kompis
+ kollade på film (orkar inte kolla/koncentrera mig när jag har druckit)

i lördags:
+ Gick upp med barnen så att mamman fick sova (mitt eget förslag att gå upp)
+ vaknar glad och pigg!
+ ingen ångest, oro eller hjärtklappning
+ iväg på 3h trädsgårdsarbete med barnen
+ orkade snacka med massa folk under trädgårdsarbetet utan att behöva låtsas vara pigg och alert
+ gick igenom och redigerade bilderna från fredagen (hade inte orkat på lördagen vanligtvis)
+ kollade på lite tv serier (orkar inte kolla/koncentrera när jag har druckit)

söndag:
+ Gick upp med barnen så att mamman fick sova (mitt eget förslag att gå upp)
+ vaknar återigen glad och pigg!
+ körde ett pass på träningsmaskinen på morgonen och kollade på film.
+ hjälpte en gammal granne med hans dator. vi satt och snackade i 2h utan att jag kände att det var jobbigt. han har frågat flera gånger tidigare men jag har oftast kommit med undanflykter. Jag är som person väldigt hjälpsam av mig men jag har helt enkelt sällan orkat. Den här gången kom JAG med förslaget att jag kunde komma över och hjälpa honom.
+ var iväg och handlade med barnen
+ ingen ångest, hjärtklappning, oro, etc
+ magen mår mycket bättre!
+ tvättade

Måndag (hittils):
+ Återigen pigg när jag vaknar
+ ingen ångest, oro, deprimerad känsla
+ känner mig motiverad och skärpt till att jobba
+ känner mig just nu faktiskt glad på riktigt.

Det mesta i listan hade jag kunnat stryka om jag hade druckit. Jag hade enbart gjort vissa av sakerna eftersom det måste göras. Men nu gjorde jag dem, och mycket mer därtill, och mådde bra samtidigt. Det var en underbar känsla.

Alltså, visst är jag fortfarande trött när jag vaknar, men det brukar man ju vara på morgonen. Men jag är ändå pigg mentalt sett. Inga gråa, tunga moln som lägger en våt, kall filt över hela dagen. Sen under hela helgen har jag haft en konstig energi som jag inte har vanligtvis under en helg. Jag har hela tiden varit på hugget och velat göra saker. Det är helt tvärtemot mot hur det hade varit under en vanlig helg. Hade vi haft något inbokat sedan tidigare så hade jag “skit, orka träffa folk idag alltså …”. Jag har även varit avslappnad på ett naturligt sätt då jag har sluppit oro, ångest, etc. Jag har helt enkelt varit mer närvarande då jag har haft mer energi.

Enda minuset är att det är gott med öl. och det är skönt med första stunden när man glider in i dimman och man blir lite avslappnad. Men det är egentligen allt som jag har gått miste om under helgen …

Nu siktar jag på en till alkoholfri helg! Jag hoppas verkligen att min nyfunna motivation håller i sig.

Läste ikapp, i din tråd, och har lite egna funderingar på din mans reaktion..
Kan det vara lite av "men du är ju "frisk" nu.. Kan du inte lämna det där bakom dig (kommer av lite skamkänslor.. )
Min gubbes barn t.ex. "skäms" fortfarande över sin fars alkoholmissbruk och har tidigare gjort allt, för att försöka bortförklara.. ( Ja, de var nog i ännu högre grad medberoende, när de bodde hemma)

DE vill definitivt inte prata om det, utan byter samtalsämne fort som attan, om man ens kommer i närheten av ordet alkohol.

At vi som är alkoholister/medberoende, inte känner oss "friska", bara för att vi är symptomfria, har omgivningen lite svårt att förstå..
Kanske hänger det ihop med deras egna rädslor?
Många vill fortfarande sopa alkoholproblem under mattan.. De förstår inte att vi har en livslång allergi mot ämnet! Och att vi därför måste "vaccinera" oss regelbundet!

Tyvärr, anses ju inte umgänge med "alkoholister" vara speciellt statushöjande, inte ens om de är NYKTRA alkoholister..
Och jag tror att din man, har utvecklat ett typiskt "medberoende", som gör att han till varje pris vill dölja, dina problem, mest för sig själv!

Dessutom, har du ju förändrat en del av "maktbalansen" i ert förhållande, genom att ta ansvar för dig själv.. Han är nog en aning undrande över vad denna nya "Maria" kan ta sig till med..?

Ha en underbar nykter dag!
kram / trollis

Som Dompa skriver, man behöver inte vara "duktigast". Det här är ingen tävling...
Dock får du en "ta-nya-tag-spark" från mig..
Du är inte den första som trillat av i en häftig kurva.. ;-D
kram /trollis

Skönt att se att du vågar fejsa livet, som det är!
Ja, adrenalinkicken, vi förr fick av alkohol, får vi av "livet".. Och förr, när det blev för spännande, stängde vi av, med hjälp av A.
Och nu inser vi, att vi inte kan "kratsa russinen ur kakan", utan får gå "All in"!
Trots de "gråa" dagarna, så är livet ganska spännande.. ;-D

kram från en morrontrött trollis!

efter en helt nykter helg och tycker att det känns sååå skönt att vara här, i det här tillståndet:

Ingen bakfylla

Ingen ångest

Ingen oro (förutom den naturliga för min son, men den får jag lära mig att leva med utan dämpning)

Jag har haft en mycket bra och givande helg. Mina pågar bråkar/speedar upp varandra sanslöst intensivt just nu. Är väl någon utvecklingsplatå, främst för den lille, skulle jag tro, men det ökar adrenalinpåslaget avsevärt och det är ju, som Ni alla vet, en liten varningslampa som tänds i systemet vid den typen av stress...

Jag har svårt att bli trött på kvällarna, men går och lägger mig iallafall och på något sätt lyckas jag ändå somna och sedan sover jag med kvalitet känns det som.

Nu ska jag strax ta tag i dagen, som nog blir rätt lång idag är jag rädd, men jag är all-right och allting finns kvar här för mig idag också. Gott så!

Vi hörs mer senare, allihopa!

KRAMMAR!/NM

Hej A! Försök att visa samma förståelse för dig själv idag som du gör för alla andra. Förlåt och gå vidare. Du visste ju att resan skulle bli bumpig.

Mina första månader tog jag hjälp att ett läkemedel som heter Naltroxen (det finns även andra). Det gjorde inte direkt att suget försvann men det dämpade impulsen väldigt bra, eller snarare gjorde den kortare. Kommer ihåg en gång när jag skulle styra upp med en whisky...innan jag fått ut glaset ur skåpet så hade impulsen gått över. Detta funkar ju absolut inte på alla, men som skrivet det finns olika mediciner.

En del menar på att man inte ska ta medicin utan den enda lösningen är den egna viljan eller AA.
Jag menar att alla knep är tillåtna. Speciellt i början. Man blir inte beroeende av dessa läkemedel.

Vart är jag på väg? Jo, jag tänker (Hoppas du inte blir ledsen nu) att du kanske borde du gå till vårdcentralen (eller ngn doktor du litar på) och kanske be om lite hjälp. Det skriver jag i all välmening...eftersom du har så mycket att förlora. Så länge det bara är ett läkarbesök så kommer inga myndigheter att dras in. Inga barn att förloras...du har ju en fru utan A-problematik.

Sköt om dig nu! Framför allt; Förlåt dig själv! /R

Om du inte "kladdade" till det i söndags...eller även om du skulle ha gjort det så blev det en bra helg. Du fixade gäster och du var öppen mot gästerna om att du just nu inte drack. Fick ett bra bemötande.

En bra terapeut lyckades du också fixa. Hur viktigt är det inte att personkemim stämmer med den människa man ska "fläka ut" sig inför.

Jag hoppas du har fått sova i helgen och är redo för en ny vecka. Fortsätt att vaccinera dig och framför allt skriva...det är spännande att fölka din resa och dina resonemang. /R

För era svar, jag fortsätter hänga här NyMan. Du har nog en poäng i att han har svårt att förstå, hur ska de kunna det, har ju inte själv förstått tidigare.
Mulletant, du har också en poäng, han är nog rädd att bli uthängd, vilket vi lite gör men ingen vet ju vem vi pratar om. Ska ta dig på orden och prata med honom om detta, men har inte haft möjlighet i helgen.
Haft en lugn, bra, familjehelg. Uppskattar det riktigt mycket. Nu blir det sängen!

Såg dina inlägg ikväll, hur är det?
Du måste inte alltid stötta, låt oss stötta dig också. Du är viktig och skriv här om det är jobbigt.
Kram!

Innan det kan bli tal om en förändring måste man VILJA förändras.
Annars är det inte möjligt. Och man BÖR komma till insikt. Veta hur, varför och DÄRFÖR ATT!!!
Verktygen finns, bara insikten som saknas och kanske viljan oxå............
Lycka till/A

det här tycker jag är intressant - också:) Jag tror du har massor av ork och är ursmart som nykter!

http://www.kostdoktorn.se/pauluns-lchq-ar-har/

http://www.lchq.se/

Min mamma var alkoholiserad, det började som jag minns när jag var i tidiga tonåren och jag såg att hon tog några glas rött vin innan hon skulle till jobbet, jag förstog då att hon hade problem men som barn är man ju så lojal mot sina föräldrar. Mamma hade talets gåva, alltid svar på allt så det var inte lätt att konfrontera henne. Hon gick bort i sviterna av alkoholen -04.

Tänkte mycket på hur jobbigt det var att få telefonsamtal, som du beskriver, alltid samma visa, saker jag hört tusen gånger tidigare. Alltid gnäll och hur orättvist livet var, varför vi aldrig kom och hälsade på fast jag och mina syskon hade småbarn, att det aldrig fanns pengar och hur hon ville låna och lovade hela tiden att betala tillbaka. Det var som att vara mamma till sin egen mamma. Då tyckte jag det var skitjobbigt, nu kan jag tänka att det var bäst som skedde, att hon gick bort. Jag och mina systrar gjorde allt vi kunde för henne, ringde sjukvården, ordnade med behandlingshem, hälsade på så ofta vi kunde, lånade ut pengar men aldrig var det bra... Nu när jag själv kämpar med alkoholen förstår jag att hon inte ville sluta! Det var ju bara om hon verkligen ville som det skulle kunna bli en förändring. Din pappa måste ju vilja sluta själv, av egen vilja. Förstår om du är arg och besviken och ifrågasätter din egen existens, det gör jag också många gånger eftersom "det ligger i släkten" men du kan bara ta ansvar för dig själv och ingen annan. Din pappa får helt enkelt ta itu med sitt eget problem. Det är bara han själv som kan bidra till en förändring. Du ska tänka på dig och ditt liv. Hoppas det känns bättre snart. Kram

Tack! Ja det kändes mycket bra. Men kan ändå inte rå för att känslan efter att helgen snart är slut är lite tom/besvikelse på samma gång. Jag är van vid en fylla annars har de inte varit helg liksom. Denna helg har varit bra på alla sätt egentligen. Men att inte få känna ruset, värmen av de första glasen skapar en tomhet helt klart. De gånger de går "bra" att dricka Vin skulle önskan vara att få ha kvar. Men ledsamt nog kanske de aldrig funkar för att jag inte kan nöja mig med det utan när väl de första glasen slunkit ner går de fort utför. Jag passerar stadiet jag gillar och blir full vilket bidrar till att jag blir en person jag inte gillar. Hur kan alkoholen som ger det negativa andå skapa ett sådant tomrum? Tanken att inte dricka alls någonting känns absurd. Men kanske är det så det får bli? Det får tiden utvisa. Har till vänner under denna helg spelat som vanligt. Inte uttalat mitt beslut om att testa om de ska bli ett liv utan alkohol eller inte. Deltagit i prat och planering om kommande tillställningar så får vi se.