Senaste kommentarerna i forumet

det BLEV faktiskt bakelser Sims. Kändes gräddigt och ... firigt antar jag. Och så fnissade jag lite över besvikelsen i att aldrig få sitta bredvid Carl Philip. Va? Fan också, aldrig ska man få som man vill. ;)
I dag är det fredag. Igen, veckorna bara springer ju iväg! Och så är jag gräsänka i helgen och det vet vi ju alla vilken frihet det brukade innebära. Nu är det en annan sorts frihet och fan ta mig om jag inte genuint, på fullaste allvar och ärligt helt och hållet föredrar den nya varianten.
Men ändå. Jag romantiserar fortfarande den där berusningen, den lätta. Klicket som jag brukade kalla det.
Jag saknar klicket, det gör jag.

Måste jag ha missat: var, när, hur??

Aha! Nu såg jag - skoj!

...som för så många andra svenskar sträcker sig mina finska språkkunskaper inte längre än så, därför anmäler inte jag mig frivilligt till ledig tjänst. I och för sig kan jag ju faktiskt minä rakastan sinua också, kanske mer användbart?

Synd att det inte är TV-forum detta, hade varit skoj att se snyggDompa i de nya (säkerligen urtjusiga) italienska kostymerna ;-) Uj, uj, fisig hund, lusig katt & drucken au pair, du har verkligen händerna fulla!

Apro pos gud: OK, om h*n finns så bryr h*n sig om mig vare sig jag bryr mig eller inte. Eller? Jag har lite svårt för den tanken, hur kan gud liksom vara överallt, se alla och bry sig om alla? För att gud är allsmäktig? Nå, man kan ju ägna sig åt att sända tacksamhetstankar bara rätt ut i cyberspace, kanske fångas de upp av gud, mitt högre jag, en marsian eller något annat lämpligt. Jag tror ändå att det till syvende och sidst handlar om att formulera tanken och känslan inför sig själv - att stanna upp och känna något, att känna tacksamhet, en önskan, en glädje eller det nu må vara. Att det är detta uppstannande och formulerandet i mitt eget sinne som gör att jag mår bra. Vad tror ni om den?

Kramar från mig

Vem skulle inte vilja vakna upp med en sådan fräsch och lycklig tjej som du.;)

VV

.

Dompas kommentar fick mig att minnas det exakta ögonblick då jag förstod att jag ville skiljas. Jag hade åkt iväg (som Stigsdotter) för att finna mig själv. Hittade en bok om relationer, typ rädda ditt äktenskap, av just Dr Phil. Någon hade rekommenderat mig just den boken.Jag läste första sidan och sen tänkte jag:
Jag VILL INTE.
Jag ville inte göra något av allt det där och ville inte läsa boken.
Så självhjälpsböcker kan vara bra:-)
NN

Här var det livat. Jag skulle bara titta in och skriva nåt snällt (jo faktiskt!) om Dompas kostyminköp, nämligen att jag aldrig har sett så många välklädda män som i just Milano, men här verkar det ju vara skilsmässor och finska au-pairer som avhandlas. VV: jag hållermed Dompa och Trollis. Men det är svåra saker, beslut som man måste leva sig fram till och känna hjärtats lugna övertygelse om att beslutet är rätt. Det kan ta tid. Och det har ingenting med hjärnans eller egots plus- och minuslistor, should I stay or should I Go, att göra.

Själv avslutade jag mitt äktenskap med en idiotisk otrohet... Gör inte som jag! Men när jag väl hade bestämt mig för vad jag ville var det som en inre röst som väldigt stilla sa: jag vill inte mer. jag kan inte.

Dompa, om nu Trollis kan tänka sig en ny karriär där små citroner blomma tycker jag du ska strunta i det där med finskan. Maken till roligt och klokt fruntimmer får man leta efter!

Kram på er!

Nynykter

- ett missförstånd händer så lätt :) / mt

visserligen kan jag fortfarande lite.. men med A-stopp blir det inte flytande...
Får väl träna upp i värsta fall :-D/ T

Du är rolig trollis! Du pratar möjligtvis inte flytande finska? Om du kan det så finns här en plan C. /R

Om du är täppt, kan jag rekomendera ett naturmedel som brukar finnas både på apotek och hos ICA.. Heter SINOVA!
Och det funkar faktiskt! (har det alltid hemma i medicinskåpet, eftersom jag blir gnälligare än en hel karl, när jag blir förkyld ;-D)

Visserligen rinner näsan H e l a tiden, när man använder det, men det som ska ut, kommer ut och man har inte längre den där tryckande känlsan i öronen och bihålorna..

Visst är det gôtt att va nykter, och känna att man inte behöver låsa in datorn på helgnätterna ;-D

krya-på-dig-kramar/ trollis

JODÅ, det går visst att lära gamla hundar sitta ;-D

.. Du vet det omöjliga gör vi me´samma.. u n d e r v e r k, tar liiiiiite längre tid bara...

Var tvungen att slå upp det. Nej jag har inte Word, men om jag hade det så skulle jag vägra använd spellcheck. En vuxen man som inte kan stava? Helt ok om man är ordblind...vilket jag inte är. Även jag skriver fel hela tiden då fingrarna är snabbare än huvudet. Men just i detta fall SÅG jag att ngt var fel...kunde bara inte lista ut vad.

Som Villervallle - och säkert många fler - har listat ut så är jag en överpresterare, ett kontrollfreak. Inte en av mina finare sidor...men jag kollar bara mig själv...försöker att inte kolla andra. Måste verkligen skärpa mig...men det är ju svårt att lära gamla hundar att sitta.

Nu har jag gjort mitt för idag...nästan. Ska åka och storhandla mat. Nej det är inte alltid så kul med vardagen. Men sen väntar helgen!
Imorgon åker vi till farmor, kör hem på söndag med henne i bagaget. Det ska bli härligt! Havet! Det går fortfarande att bada...lite kallt när man kommer upp...men ändå. Hoppas alla får en fin helg och att det ej blir för MYCKET sponken. Lite har ingen dött av...men vi nöjer ju oss ju inte med lite ;-) Iaf. inte jag. /R

Ja gud som jag syndade! Men nu är jag på rätt kurs, lovar dock att ta det lugnt :-) Det hade varit så förbaskat skönt att slippa känna mig som en slav under saker, slav under nikotin, alkohol, koffein, socker...fast kaffet tillåter jag mig. Nån måtta får det vara. Men ändå. Än så länge funkar det bra, känner mig dock mer sentimental över sockerförlusten än alkoholen...fast maten stöter man ju liksom på varje dag, alkoholen är lättare att undvika på nåt sätt. Och så är det ju nytt, alkoholen har jag sörjt ett tag nu.

Såg att en vän lagt upp ett fylleinlägg på Fejjan och blev så tacksam över min nykterhet. Den där känslan när man vaknar och inser att man suttit vid den där jäkla datorn och dillat halva natten, hört av sig till människor man inte pratat med på flera år, verkar inte alls suspekt att man plötsligt fått för sig att kommentera något halv fyra på natten en tisdag eller? Fy. Äntligen kan jag stå för allt jag säger och gör, även om det inte alltid är så genomtänkt. Förut var det som om man var tvungen att ta konsekevenserna för idiotgrejer någon annan gjorde (för jag blev ju som förbytt så fort jag drack), inte helt kul. "Haha oj sa JAG det? Haha, gud vad rolig jag är" var liksom det enda man kunde säga. Helt sjukt.

Just nu är jag dunderförkyld, har varit hemma hela veckan. Inget dåligt samvete alls, det viktigaste först var det va? :-) Kroppen och själen går före jobbet. Inatt låg jag vaken och funderade, svårt att sova när man inte riktigt kan andas. Tänkte att jag tycker det är trist att jag är sjuk, "nu när jag slutat att dricka och allt". Men det är ju så, att livet inte blir perfekt bara för att man inte dricker. Till slut, när man vant sig, då tänker jag att det är extra viktigt att man kommer ihåg varför man slutade. För det händer ju liksom inget, det är ju snarare så att man slipper något. Precis som med smärta är det ju svårt att minnas hur fruktansvärd ångesten var, jag kan minnas ATT jag mått dåligt men inte HUR dåligt. Hoppas att jag aldrig glömmer. Alkoholhjälpen får helt enkelt finnas kvar resten av mitt liv!

Kom förresten på att jag gått på fest med halsfluss, drack bort smärtan istället för att ta alvedon. Det var i och för sig några år sedan, men ändå? Noll respekt för min kropp, verkligen. Nä, nu blir det en kopp kaffe till och Hem till gården.

Ha en fin fredag!

I trust in you man...........
Sak samma, men du gillar att fota. Gör det och hitta coola kvällsmotiv. Även den goda gamla vanan GÅR att bryta.
Och beroende vad du gillar kommer du bara känna hur det blir bättre.

Min röde prins, katt-a-stofen kallad.. Har klämt in sig mellan elementet och fönsterbrädan. Förstår inte hur han kan, men pälsen funkar väl lite som en grillvante..
I hans liv, har inte så mycket förändrats, sedan han anlände från den kennel, där han är född. stor som en tennisboll och vilja som en jack russel..
I våra liv, har en del förändrats.. Förr upptogs helgerna av att fixa allt, så att man kunde slå sig ner med ett glas vin eller en öl( nåja, ni som är här vet att det betyder f l e r a ) och koppla av..
Det var så avkopplat, att vi ibland struntade i sådant som egentligen skulle fixas och bara kopplade av..
Det var nog där någonstans vi "kopplade av/loss" själva livet. A. BLEV "livet"...
Allt började kretsa runt "nästa tillfälle" och till slut runt nästa glas.. (funkar så länge man är ledig och kylskåpet fullt)

Nu tittar jag mig nästan yrvaket omkring och kontarerar att det finns "hål i tillvaron" som jag har kännslan av måste "fyllas".. Inte med alkohol, som förr, utan någonting "istället för"..
Alkoholen har så stark dragningskraft, att man nästan får idétorka.. Vad i hela världen gjorde man innan alkoholen tog över..?
Ett tag kikade jag på dammtussarna, fläckarna, högarna med diverse och tyckte att det var såååå gråtrist. Ja, det kändes som om ALLT var ganska dammgrått, när den gyllene drycken i mitt liv var borta.. Fast egentligen så var det ju som vanligt, bara en smula mer ostädat..
Böcker, på hög, hittade jag också.. Ni vet läsande (seriöst läsande, inte bara bläddrande i TV-bilagan) går inte ihop med A.
Utevaron, har blivit en del av min räddning (och så ett deltidsjobb, som jag styr över själv som ganska nybliven "förtida" pensionär) Eftersom vi båda är friluftsmänniskor, har vi några veckor tillbaks, tagit vår tillflykt till moder natur (och vädret har varit med oss, so far..)

På vardagarna, är forumet lite av min tillflyktsort.. Jag tror att jag börjar bli "beroende" *asgarv*
Men hellre forum-, än bar/pub-häng..
Det börjar lägra sig en frid i min själ. Det är inte "gratis", men väldigt givande.. T o m att "ha tråkigt" (hur skulle jag annars kunna jämföra, och veta när jag har roligt?)

Och som någon så träffande skrev om gubben.. Han hänger efter , lite butter, konfunderad och ibland väldigt undrande... både vill och inte vill..
Fungerar ungefär som en katt framför en stängd dörr, de vill befinna sig på båda sidorna samtidigt..
Detta ständiga dilemma, att vilja både äta kakan och ha den kvar..
Det funkar, OM man lyckas knapra på någon annans kaka.. Fast just min kaka är det SLUTKNAPRAT på!
Nu gäller det bara att se vad helgen har att bjuda på.. slakt och styckning, är ju typiskt höstarbete, så det kommer förmodligen att ta största delen av tiden. Trots det sorgliga i arbetet, så innebär det också en samvaro med trevliga människor och förhoppningsvis några goda skratt.

Simm-a lugnt mina vänner! jag ser fram mot måndag, då jag (förhoppningsvis) får ägna större delen av förmiddan åt Forumet / trollis

Ja, det gäller ju att skilja på sak och person... Många gånger, har vi ju väldigt lätt att sas "skjuta budbäraren"..

Det jag lärt mig är, att varken akademiska examina, eller "medialitet" är någon garanti för personlig utveckling eller avsaknad av problem.. hmm..

Jag förstår, att det känslan ÄR "walk away" och det kommer de flesta att göra.. Det som förmodligen är frustrerande för "omgivningen", är att den inte kan bestämma NÄR!

Jag tror att alla måste komma till en viss punkt, när det verkligen är NOG, innan man orkar/kan ta ett beslut.. Ibland, kan det sista vara en "bagatell", men det halmstrå som knäcker kamelens rygg..

Du är ingen surgubbe, du "tänker själv", vilket jag uppskattar!/ trollis

om du har word.. Vilket jag inte har.. Dessutom är mina fingrar ibland snabbare än hjärnan när jag skriver.. (kan inte skylla ALLT på att katt-a-strofen gärna sitter i knäet och tassar på tangentbordet)
Ha det! / T

Jag förstår vad du menar.

jag är dock en person som hela tiden vill ha nya utmaningar och kickar. Jag står ibland en halv dag i köket för att få allt perfekt. Inte för att jag tror att gästerna förväntar sig det utan för att jag vill överträffa mig själv och bli nöjd. Jag tycker helt enkelt att det är kul, så jag lider inte av det. :) Dock så har jag även ett visst bekräftelsebehov som gör att jag föredrar aktiviteter där jag vet att jag kommer att få beröm. Som med min fotografering. En del av förklaringen till varför jag fastnade för just det är att jag kan visa upp bilder och få trevlig feedback tillbaka. Men sen älskar jag även det kreativa. :)

Villervalle! Skicka efter de papper du behöver idag! Du behöver ju inte fylla i dem. Visst är det skönt (även om det gör ont) att ha tagit ett beslut? Resten av livet prioriterar du Villervalle och din 14-åring (tills han är 18). Allt annat kommer på andra plats. Nu satan i gatan ska jag jobba. Lite si och så med självdiciplinen. (stavas det så? Fan att tappa språket är väl verkligen ett tecken på döda hjärnceller. Rätta mig om jag stavar fel. För jag vill verkligen lära) /R

är ordet. När jag bjuder hem på fest eller jujbord så har jag alltid haft intentionen att det skall var perfekt och det har det också alltid varit. Men är det detta gästerna har velat? Kanske det har varit bättre med en mer närvarande person? Inte en som måste tanka upp i köksskåpet får att få allt att fungera som vi tror det skall? Jag har börjat släppa på måstena och fokusera på att det i stället skall bli trevligt.

VV

redan innan du skrev det Dompa. Verkligheten är krass, men som du skrev så gör jag henne en björntjänst att fortsätta vårt förhållande. Att bryta upp ger öppningar för både henne och mig. Vi är absolut inga ovänner, men som du sa så lever vi mestadels åtskilda och varför skall man då vara gift? Okay, jag får pröjsa lite i en skilsmässa men pengar betyder väldigt lite för mig så det gör jag gärna.

Genom att lyfta tanken här ger mig lite mer kraft att göra det i verkligheten. Det blir svårt, men oundvikligt.

Tack för respons Dompa och Troll,

VV

Tack för peppningen. ska verkligen försöka!

Förresten, jag är en man!

Se det som en morot. En dag i taget.Bestäm dig för nåt häftigt kvällsmotiv.
I trust in you girl!
/a

du har helt rätt. jag har ett ganska krävande jobb inom IT branschen som kag tycker är väldigt intressant och spännande. men det ger mig inte riktigt samma tillfredsställelse som t.ex att ge brudparet sina bröllopsbilder och se dem gapa av lycka. :) Eller när jag bjuder gäster på mat. Jag lägger alltid ner min själ i det jag gör och jag misstänker att det är för att jag tycker om bekräftelse. Jag älskar att se folk bli glada men även att få beröm. Så visst drömmer jag om att en dag pröva på att jobba som fotograf. :)

jag vet ju själv att skulle jag se någon fotografera så hade jag bara blivit glad av synen. men depressionen efter helgen gör att jag inte tror på mig själv speciellt mycket. jag blir osocial och orolig. orkar inte ta tag i saker som jag inte måste ta tag i. visst tog det emot lite idag att utsätta mig för "en pinsam situation" men samtidigt hade jag energi till att skjuta den tanken åt sidan. Hade det varit måndag så hade jag aldrig lyckats med samma sak.

jag försöker verkligen motivera mig till att skjuta upp beslutet att dricka till nästa helg. samtidigt gör tanken mig väldigt nervös. hur uttråkad kommer jag att vara ikväll?