Senaste kommentarerna i forumet

Ytterligare en i kollektivet?
Jag varken spelar eller sjunger, men om Maria lagar maten behöver ni säkert nån som diskar samt roddar med alla sladdar?
Finns det plats?
/A

Eken, ös på för din egen skull och vår!!!
Fenix

kommer med tips på mat, självklart hjälps vi alla åt att laga. Jag är bra på att rosta vitlöksbröd i ugn, så jag ordnar det. Dompa får jag snacka ihop mig med musiken, men musik oavsett utövare finns i rikedom på nätet!
Vi hörs!
Fenix

Och skickade hem mamma. Jag har fått min man att inse hur illa ställt detär. Och mina två bästa vänner, min lillebror. Jag berättade även för min 16åriga dotter varför jag har varit "konstig".Så nu måste det bara gå åt ett håll. Jag skulle handla julklappar idag men det blir det inget av med. Måste repas.

Bella/Maria, fenix och NyMan är inne...men det är min röst ;-). Mat och sång...vem säger nej? Sov Gott/ R

Jag vill inte heller ha dugliga barn...men jag vill fostra dugliga vuxna. Jag vill att de en dag blir hela, friska människor när de har lämnat boet. Balansgången är som skrivet skitsvår... Där får vi väl bolla lite här på livsforum; Hur producerar/åstadkommer man dugliga vuxna? Med duglig menar jag givetvis inte ngn som nödvändigtvis uppfyller framtidens normer utan med ngn som har en grundtrygghet och styrka som tillåter h.n att gå vilken väg h.n än väljer. /R

Får jag vara med i kollektivet, behöver en omstart. Jag är ju ingen poet eller trubadur men rätt bra på matlagning och äta måste vi väl göra!
Kram

Jag har varit lättretlig på sistone. Vet inte om det är helgerna som pockar på och vill att det ska drickas. Det känns som att jag inte är tillfreds med något, och det går ut lite över fru och barn. Kort stubin och känslan av att inte höra hemma någonstans har uppstått.

Förra julen var nykterheten såpass ny att jag liksom betade av julen och nyåret av bara farten. Senast det var storhelg (midsommar) så fick jag ju fnatt och kom på den briljanta idén att supa till. Tänkte inte gå i den fällan en gång till. Men det är antagligen av denna anledning som humöret är så labilt.

Det är bara att bita ihop och hitta de glädjestunder som julen ändå för med sig till den som inte dricker starkt.

NyMan...jag röstar ja. I kollektivet röstas det alltid. Du är välkommen, barnen med, eventuelle djur...men frugan? Jag vet inte...kollektivet är lite plan B. En tanke om ett äktenskap/en gemenskap efter att de nuvarande respektive har ruttnat på oss. En omstart ;-)Man kan aldrig få för många huspoeter/trubadurer. Dessutom har vi ju Fenix...en trio. Kanske mig med...

Anmält mig till gitarr för nybörjare förutom fortsättningsspanska. Hade kursavslutning igår. Först "prov" sedan utgång. Trevligt faktiskt...trots att de flesta i min klass är ca 20 år yngre. Alla andra drack ett par glas förutom jag och en kille...men jag märker verkligen att det stör mig inte... Tror att skandinavisk drängfylla som provocerar mer. Och den där biten när (i mina ögon) attraktiva tjejer (läs: som jag vill pussa på )dricker förstås...men det är en störning som jag hoppas att jag kan jobba bort.

Nu känner jag verkligen att helger är på väg. Arbetskamrater slackar och jag passar på jag med. Vardag är bara en transportsträcka till julen. Kommer att bli ensamt utan er...bara jag inloggad på julafton. Kanske VV om han fortfarande är sjuk och alla är rädda för smittorisken. Kanske Tilde...men hon har ju familj. Min jul blir ju först den 25/12 men kan inte tänka mig att den blir vild.

Nu åker jag hem...skönt nuförtiden att komma hem. För att Rivjärnet har inte kastat kuddar under mig...men sopat lite. Lagat lite mat. Jag hinner och är inte ständigt förföljd att det dåliga samvetet. Ongar klarar sig. /R

Är längesedan jag skrivit i egen tråd. Har länge varit fundersam om jag ska lyfta fram denna tråden igen eller inte. Ser då jag läser här att jag mådde väldigt dåligt då jag började skriva här..

Men jag fortsätter där jag slutade.. Tar itu med det faktum att jag har som mål med mitt att ta itu med livet i stället för att försöka fly det och börja om så fort det blir jobbigt.

Senast jag skrev här var det funderingar om AA och var totalt nere, allt var svart.
Har i fall någon undrar inte ännu varit på något möte. Har på egen hand hållit mig nykter och tagit små steg framåt hela tiden. Och allt eftersom jag har klarat det på egen hand har steget till att gå på möte osv känts mer konstigt..

Har stor respekt för alla ’gamlingar’ här som har så mycket erfarenhet att tillföra.
Har också flera gånger tänkt skriva här men har alltid slagits av att vad har jag mer att tillföra.. alla mina ’nya’ insikter har låtit så bekanta och redan skrivits av de som gjort samma resa innan mig.
Läser fortfarande ofta här, och har ibland då det har varit diskussioner jag känner extra för t.ex relationer o.dyl. inte kunnat låta bli att kommentera.. p.g.a. att jag blivit för känslosam. Eller annars bara inte kan vara tyst.. :)

Men ’för rättvisans skull’ nu känns det nu som att även jag kanske så småningom borde skärpa till mig och börja dela med mig lite mera själv oxå..

Vad kul att du också kommer till Stockholm i februari!

Bra att du har en mamma att ringa till. Och att du KAN ringa henne när du mår dåligt. Hittade du någonsin whiskyflaskan? Hoppas inte, den hjälper dig inte det minsta. Styrkekram till dig.

Huspoet och trubadur blir jättebra ihop med den musikant vi redan har i Tvåbarnspappan, om han fortfarande vill ha oss :-)

Med hamburgare, chilicheese, chokladmilkshake, kaffe och pepparkaka - jag jobbar på figuren som ni hör! Har varit på återbesök och röntgat levern, därav excesserna, man får ju inte äta på fyra timmar innan så det blev ingen lunch idag.

Jag hoppas att min lilla tumör inte har utvecklat sig sedan sist. Tror inte att jag är orolig eller så är jag det. Kanske var därför det vara så många på tåget som såg elaka ut. Brukar väl vara ett säkert tecken på att något är på gång, när man börjar störa sig på folk.

Funderar på att byta avdelning här på forumet. Mina funderingar rör inte längre i första hand alkoholen och då kanske jag inte ska härja här längre.

och inte dugliga barn, det är det som är kruxet och det svåra i kråksången. Det är i detta som jag stångar pannan blodig de flesta gånger, upplever jag, för det är fanimej inte så lätt alla gånger att ge ansvar och låta dem drabbas av konsekvensen av sitt handlande, istället för att hålla på och curla. Låter det konstigt och virrigt? Ja, jag sa ju att det är skitsvårt! En ständig strid som är skitjobbig stundtals, men som är oerhört lärorik om man orkar stå kvar i den hela tiden.

...i kollektivet så ställer jag gärna upp! Ja, ni får mina ungar och mina älskade på köpet, men det ska nog bli bra med det också, på något sätt...

bra tips. Allt är välkommet som kan göra katten lite gladare under vinterhalvåret. Tack Trollet och Stigsdotter, jag skojade bara om cannbisodling eftersom du ville ha en liten odling. Håller helt med om dina åsikter om försäljning. Det är illa nog att Systemet säljer gift på flaska till den som vill. Även jag provade ngn gång i ungdomen under berusning att röka, men har tack och lov aldrig fortsatt med knark. Till Dompa, jag ger mig. Jag lägger ned mitt frieri och är nöjd bara jag får komma med i kollektivet. Jag kan sköta enklare sysslor och hålla mig i bakgrunden. I smyg kan jag kolla in era häckar förstås:-)
Fenix

.. Hattefnattat, har vi nog alla gjort, vid något tillfälle ;-D
Som Tilde skriver, du verkar ha tagit tänkandet ett varv till.. Bra! för vi ger inte upp i första taget.
kram /trollis

Hoppar in och ger er en kram!
Gud vare med er, för själv har jag inte tid just nu../ trollis

Köp hem ampellilja och odla åt kissen.. (som sallad) så kanske den blir lite gladare ;-D
Jag har ständigt några plantor på G (garanterat o-rökbart hehe)
När katt-a-stofen betat ner, så ställer jag dem bakom gardin och så småningom kommer det nya randiga blad.. Ganska tåliga, så det gör inget om man råkar glömma att vattna i någon vecka.. ;-D

Ganjabrud var längesedan jag var (var på den tiden jag hade päronrumpa, innan barnafödande, godsaker och julfirande ;-) men ska man odla cannabis så får man allt dra i sig den själv, att sälja knark till andra anser jag vara helt förkastligt och skall straffas å det grövsta! Det är kanske mina barn som får köpa! Som tur är var jag kraftigt berusad de få gånger jag testade cannabis så det blev inga vidare upplevelser och ingenting jag fastnade för även om jag mer än gärna skrålade till "Got to have Kaya now..." och "Legalize it..."

Så nojjiga människor är? Har du varit hos doktorn och kollat att så inte är fallet. Eller vägrar läkare också träffa dig? Fan, vad trist. Förstår din mamma...en "vanlig" förkylning kan ju döda en gammal kvinna. Men resten? Har du mat och dryck att trösta dig med iaf? TV:n? Säker på att de visar "Göta kanal" nu igen idagarna...haha ;-). Krya på dig kram! /R

Läser om hur tufft du har det just nu. Tycks vara en spiral av negativa tankar som bara fylls på. Dålig mamma, självupptagen medmänniska, hur länge kämpa...glaset? Har inga vettiga råd att ge...du har redan fått så många. Jag kan bara hålla med...ta saker i din takt. Först räddar du dig själv...sedan barnen. Det är ungefär som med syrgasmasken som kan dimpa ner när du flyger och ngt sker. Drar du inte din mask över huvudet först så är du inte till hjälp för någon! När du väl har masken på dig...så andas lugnt. Kanske kan du hjälpa ngn annan? Om inte...ja men då räddade du iaf. ett liv...och det är bättre än inget. Så tänker jag. Givetvis skitsvårt när det gäller egna barn. Men det är nog det enda sättet. Kramar/R

i utbyte mot kyla och ensamhet? Alla är ju livrädda att jag har fått med mig någon ny variant av fågel eller svin influensa så jag har inte träffat någon alls sedan jag kom till Sverige. :-)

Ja killarna med...Nyman och VV. När det gäller den sistnämnde så är jag inte ett dugg förvånad över att han är sjuk! Villervalle; Hade du lyssnat på mig så hade du insett att julfirande i iskalla norden kanske inte var en av dina bästa idéer ;-).

När det gäller pojkar och flicka så försöker jag nog uppfostra likadant och ge mina detsamma. Men kanske låter jag omedvetet killarna våpa mer? Jag måste börja tänka på det. För jag vill att mina killar blir "bättre" män än generationen innan (jag själv). De ska inte komma undan med ett surgubbe beteende. Men det är mycket kvar att tänka på. Tack för bollarna. Suger på detta ett tag. /R

Jag har ringt in min mamma. Det här går inte. Nu känns det som att jag närmar mig botten. Ångest.