Senaste kommentarerna i forumet

Ja men det går ju bra för dig också!! Eller hur?
Jag känner mig jätteglad för varje nykter dag både för mig själv och alla här.
Men ibland känner jag en hopplöshet när jag läser om att man "inte är alkoholist" eller" inte har så stora problem som er andra" och denna önskan/ väntan på att senare kunna dricka normalt.
Jag har hittills inte hittat ngn tråd som är skriven av en som inte har alkoholproblem. En del har hunnit längre i sin sjukdom än andra men det är bara en tidsfråga.
Vi kommer aldrig att kunna dricka normalt utan vi blir bara mer fast i alkoholen ju längre vi dricker. Jättesorgligt? Ja, visst är det, men alternativet att dricka är ännu sorgligare.
Jag gick med här 2009, tyckte då att jag drack för mycket och ville göra en förändring. Lyckades inte utan fortsatte i gamla spår men det eskalerade och när jag gick in igen 1 jan 2012 då var det istort sett med krav från maken och barnen avskydde mig och mitt drickande.
Jag är inte unik, ser att det är många som gått med tidigare men ffa inte lyckats dricka "normalt" och är värre ute nu än tidigare.
Så är alkoholen, det blir inte bättre bara långsamt värre.
Så, nu har jag vräkt ur mig det.

Det är bara för att jag varit nykter så pass länge som dottern vill åka till London med mig. Hon tror nu på att jag förblir nykter. Fyllkajan hade inte fått följa med.
Kram :)

Visst hjälper det att vara ärlig mot sig själv inför andra. Och jag hjälper mig själv genom att hjälpa andra, vilket talar till humanisten i mig; Tillsammans är vi alltid starkare. Och visst, Vackla, ett steg i taget - Jag är med!

Välkommen!!
Och grattis till en vecka!! Bra jobbat:) För första gången törs jag
vara helt ärlig om mitt problem på den här sidan, bara det att få
vara helt ärlig och sätta ord på mitt problem har hjälpt mig mycket!
Häng kvar här så hjälps vi åt! Ett steg i taget.

Jag ser väldigt mycket med oro på det svenska festandet...

Vart man än åker i världen så vet de i landet man besöker hur man bete'r sig som svenskar...
På "min tid" när jag tågluffade mycket runt i Europa så kunde man ganska lätt veta en halv tågvagn längre fram så satt det ett gäng svenskar och festade, för det hördes...
Österike med sina 80-tals ungdomsresor och Strohrom, där många familjeägda hotell till slut vägrade ta emot svenskar för att våra ungdomar hade röjt sönder hela hotellet...
Kanarieholmarna och deras grisfester, vilka var det som grisade???

Vi svenskar som hör till spritbältet som egentligen startar redan över Ryssland och förbi till Norge,
vi svenskar som "ska vara" spritdrickarna, eller idag kanske mer har varit...

Alkohol har alltid tillhört det "förbjudna" i Sverige, systembolag med storebror bakom disken, motbok,
hembränning och sönderskattat alkohol till överpriser...

På något sätt har det överdramatiserats och tillhört lyxen att kunna unna sig alkoholen,
medans de i andra länder redan har haft det till vardags, men i betydligt mindre mängder...
Så när svensken får tillgång till det så ska den lyxen överförbrukas på ett sätt där man nästan vill bevisa för staten att nu minsann, kan jag unna mig att dricka alkohol och i vilka mängder som helst.
Det skapar också någon sorts konstig jantelag hos oss andra att har han råd minsann, så ska jag bevisa att jag har det också, jag ska BJUDA fritt på min fest, storartat!

Och när det finns stor tillgång till alkohol, så ska det också drickas upp, alltihopa..
Precis som om man skulle dricka ikapp allt som vi inte har hunnit jäntemot de andra i övriga länderna.

Svensken kan verkligen festa!, eller hur?

Eller har han svårt att inse sin begränsning, och blir alltid för full?
Och sedan försöker vi kopiera antalet tillfällen ungefär lika mycket som i andra länder???
Men med en högre konsumtion per tillfälle, alltså blir det en riskkonsumtion istället???

Istället för som man (kanske) gör i andra länder, nöjer sig med 2 glas vin till maten, och sedan är det bra för det tillfället, inte att man tillsammans delar på en hel BIB eller två...

Jag önskar verkligen att jag kunde hålla mig till enbart två glas vin per tillfälle,
men det skulle också samtidigt kännas som ett stort slöseri med ett perfekt tillfälle för lite fest.
När det ändå bjuds på ett tillfälle, varför inte köra hela linan ut?

Och så blir det, och oftast är det ett enda långt gummiband som går att töja ...och töja..och töja.
Det som blev någon öl till att börja med slutar med utgång på lokal, och nästa ställe som håller öppet längre, en fyllburgare och efterfest och sedan är det bara någon timme kvar innan man ska vara på jobbet, när man egentligen är som mest packad och mår som sämst..

Eller med tiden blir man (vad man tror..) en specialist på att beräkna hur mycket man kan dricka och ändå köra till jobbet med bilen dagen efter, och hur väl stämmer det?

Den som sjukskriver allt för ofta, nja det kommer att uppdagas med en kommande uppföljning,
mer än sex tillfällen per år på mitt jobb, så är man under luppen..

Hur man än vrider och vänder på det, så känns det aldrig riktigt optimalt..
Man ljuger för sig själv, för jobbet, för trafiksäkerheten för alla i sin omkrets..
Till slut väljer man att göra det själv i smyg, för att ingen ska upptäcka din konsumtion,
och du gömmer dig undan och har börjat "smygdricka" för att slippa reaktionen du egentligen redan vet om, du håller på att få ett rejält problem med alkoholen, men vill inte ens själv se det...
En förljugen förljugenhet...

Svenskar som verkligen kan festa!, eller kan vi det..?
När alpresorna och solsemestrarna har blåst i glömska, så fortsätter vi vårat festande hemma på kammaren, ensamma solo, och har bara ångesten kvar som enda vännen...

Det var vid ett sådant tillfälle jag tog mig en funderare...
Alkohol är lika med fest, jag hade alkoholen...men ingen fest...
Något var helt fundamentalt helt fel, och jag hade en central roll mitt i detta..

Ingen fest utan alkohol, men heller ingen garanti att det blir det om du har alkohol...
Det var ju lite festligt jag ville ha det för att bryta den grå vardagen,
men med alkoholen som enda inbjudna gäst så blev det inte mycket till umgänge...
Jag och mina förgiftade stackars hjärnceller och ett enda kaos av förvirrade hjärnsignaler,
med konstiga sinnesintryck och sinnesstämningar, arg, glad, ledsen utan egentliga anledningar...

Var flykten från verkligheten det enda jag till slut ville???
Ingen fysisk närvaro, bara "flumma" bort i något som gjorde mig illa på sikt...

Ibland....funderar jag väldigt mycket...en grubblare...
Men än idag när jag försöker finna "känslan" av att befinna mig i ett rus,
så kan jag inte riktigt finna innebörden av vad det är som belönar hjärnans tillstånd..
Visst blir det en liten kort stund av välbefinnande, någonstans när bekymmerna verkar smälta bort,
så där 10-15 minuter efter första glaset, och man bara blir så där syntetiskt "lycklig".
Men det går fort bort och sedan kommer bara fyllan, och den blir man inte så lycklig av, alltid!
Jag har under de senaste aktiva 10 åren bara sett problem komma av "fyllan",
och jag kan inte förstå att jag upprepade dem gång på gång av historiska goda skäl...

Präktigheten har släppt efter dessa år i total avhållsamhet från alkoholen,
nyhetens behag har liksom släppt, och den sanna verkligheten har kommit mig närmare.
Den innehåller minsann motgångar, glädje och tårar, men på ett helt mer naturligt sätt idag,
det svåra för mig var att kunna tackla dem utan att förlora mig tillbaka till alkoholen...

Och jag vill förlora mig själv igen, för att jag är en berondetyp...
Men alkoholen verkar vara ett avklarat verklighetsflykts-substitut...
Fler nackdelar än fördelar, check!

Bara en av många tankar en helt vanlig tisdagskväll, någonstans i spritbältet Sverige...

/Berra

I know, tro inte att jag har några illusioner om att det här blir en walk in the park, resan utför har pågått alldeles för länge för det. Sorgen över att aldrig mer kunna njuta alkohol, som jag faktiskt gjorde länge innan det spårade ur (kommer att brodera ut historia och bakgrund när jag har lite mer tid), är emellanåt fullständigt överväldigande. Känns ofta som att jag genom tanklöshet har hamnat där jag är, men så känner nog många/de flesta härinne, eller hur?
Jag är uppe fortfarande, borde gå och lägga mig, men jag är nästan rädd för sängen och sömnen och dessa massiva svettningar som kan komma tillsammans med Herr Blund. Fan vad jobbiga de är...

Du är nästan otäck i din klarsynthet VV. Visst är det så...framför allt på jobbet. Hemma har jag blivit "duktigare"...därav av tvättberg och allmän röra :(
Men jag försöker ta det lugnt...gillar att simma, läsa och operan. Men när fan ska man hinna? Och jag inser att jag behöver hjälp med "marktjänsten" (vilket vidrigt ord). Fördelen med att alltid vara upptagen är att jag inte ens hinner få in den där alkoholsaknaden. Jag menar: Jag saknar faktiskt A (Nu svor JAG i kyrkan), känslan av värmen när man tar den första Whiskyn. Men jag hinner inte...och jag vill inte.

Nu ska jag ta min katt, min bok och mitt vattenglas och stupa i säng. En del av ongarna sitter fortfarande framför tv:n. Säkert oansvarigt av mig. Men jag skiter i det. Är de trötta i skolan imorgon så är det deras problem! /R

Huvudsaken är att du är nykter en kväll till...vem du tackar är inte viktigt...även om det värmer ;-)

Att du ser över dina prioriteringar. Låter som du har en fin fru och två fina pågar. Sup inte bort dem! Du vill inte bli ett ensamt fyllo som tänker tillbaka på det du kunde ha.

Ser fram emot en uppdatering imorgon. Grattis till ditt beslut, du kommer inte ångra det. Och nej, jag vill inte ljuga; Det kan bli skittufft. /R

Tacket gäller självklart även dig, som jag har följt så länge i din tråd. Jag känner en otrolig respekt för dig och din resa, likväl som MissH.

Jag har tagit plats i kupén.
Cd det finns gott om plats, vi ska ha skitkul tillsammans.
Gratis, du och jag går nog hand i hand om man tänker på vita tider.
Välkommen!
/Andreas

MissH för dina värmande och peppande ord! Jag har läst så länge och så mycket här inne på Forumet och jag har även varit i din tråd och plöjt fram.
Jag har förstått styrkan: Vi stöttar och bollar tankar, ljusa som mörka med varandra, för att vi ska känna att vi är långt ifrån ensamma, vilket det kan kännas enormt mycket som ibland...
Jag tror att jag började läsa här någon gång förra hösten, alltså har det tagit nästan ett helt år tror jag i att landa i att jag var absolut tvungen att förändra mitt liv.
Ni har hjälpt mig fram till den slutsatsen allihop härinne och för det säger jag ett innerligt TACK!

Korkad är du inte...jag är själv lite slow. Läste här ett halvår innan jag ens vågade tänka tanken på att skriva. Sen tog det ytterligare några månader innan jag prövade på nykterheten. För en del av oss tar det helt enkelt lite längre tid att processa/innan polletten ramlar ner.

Skriver under på allt MissH skrivit. Detta ÄR en bra plats. Det kanske inte har räddat mitt liv men det har gett mina ongar en pappa. Good enough!

Svettningarna hör till. Rastlösheten med. Allt går över. Välkommen hit! Vi är en trasig skara men hjälps åt. /R

Välkommen hit, och grattis till din vita vecka! Du kommer märka att Forumets medlemmar är ett enormt stöd, här finns en massa kloka, vänliga människor som peppar och gärna delar med sig av sina erfarenheter. Själv har jag varit nykter i lite drygt fem månader, jag loggar in här varje dag för att skriva av mig och för att se hur det går för andra medlemmar. Bra sätt att inte glömma "vem man är" också. Ska hålla tummarna för dig ;-)

Återigen, välkommen!

par tips, ett trevligt och ett liiite segt men nyttigt och garanterat utan socker !!

http://www.almedalsdrinken.se/

http://www.slan.se/disco_blobs/28/Alkohol_Cancer_12-09-20_sv.pdf

en av 7 dödssynder :-)) Ta det lugnt så du inte riskerar något vännen ! Kram ♥

Men vafaaaan, gör en god smothie då.
Baka en äppelkaka och käka med MASSA vaniljspås till!!!!!!
Bättre upp än sega råttor eller annat godis vännen,.....
//A

Läs läs läs, skriv lite då och då. Berätta hur du känner dig, vänta och se vilken respons du får.
Folk är otroligt trevliga och generösa härinn.
Bjussar på sig själva nåt otroligt. Visste man om det så tror jag vi skulle kunna ha en träff, middag med musik och dans vilken skulle bli grym!
Själv åker jag tåg under min avståperiod, vilken kommer bli länge (hoppas jag). Om du vill får du hoppa på i farten när vi passerar ditt hus.
Det finns plats i kupéen.
Hoppa på...........
//A

Sist jag (halvhjärtat) testade LCHF höll jag ut i tre veckor, kändes som en konstant baksmälla hela vägen! Så jag lär få mitt straff :-)

med den goda A.
Man överdoserar, samma sak med ditt socker. Fast baksmällan blir väl inte ens en tiondel av den med en redig fylla.
Smaklig måltid!!!!
//A

Älskar att lyssna på Mia Skäringer när hon läser ur sina böcker. Gör mig lugn och trygg, det finns ingen prestige i det hon skriver. Hon beskriver bland annat en liten ängslig del av sig själv, som ibland måste ledas av hennes starkare, vuxna del. Jag känner igen det där. Idag hörde jag en liten röst i huvudet som pep; "men om du slutar med socker, tänk om du är på fest och dom tycker du är tråkig, eller om det är after work med jobbet, och dom tycker du är tråkig, om du bara dricker mineralvatten?" Var tvungen att svara med min barskaste röst; "dom får tycka vad fan dom vill!" Man hamnar väl inte bara på fest eller after work heller? Vill jag inte gå säger jag nej bara. Eller så dricker jag mineralvatten. Folk ska väl skita i vad jag dricker?

Ska försöka mig på en sockerdetox. Läste sockerbomben som sagt, och jag ser det så klart. Möjligen är mitt alkoholproblem kopplat till mitt sockerbetoende. Jag har nämligen smusslat med socker också, som med A, fast ännu mer. Sen jag var liten. Haft ätstörningar, svältkurer blandat med hetsätning. Och alltid detta socker, hellre än något annat. Detta forum handlar om alkohol, så jag ska inte tjata om "fel" saker. Men vill bara säga att jag är förbaskat rädd, kanske tar jag mig vatten över huvudet. Men jag måste försöka, känns som den sista pusselbiten nu. Och så kan jag ju se tillbaka, jag var ju rädd sist också. Rädd för att misslyckas innan jag försökt. Men jag gör på samma sätt, en dag i taget. Eller en timma i taget får det nog bli.

Idag fullkomligt vräker jag i mig, säger adjö till sockret. Imorgon kör jag. Usch, håll tummarna för mig!

Flera dagar, som jag hoppas blir fler.. ;-D
Du får se till att ha "rätt" saker att dricka.. Smothies, morotsjuice, mineralvatten...
På köpet får du lite motion, eftersom det leder till mer än regelbundna toa-besök..

Annars är det en bra ide att fysiskt röra på sig, kanske genom promenader eller annan träning..
Tiden går, och du ökar halten av endorfiner (må-bra-hormoner) i kroppen..
Om inte annat, så är det väldigt skönt efteråt (man känner sig ganska duktig), och det tror jag att vi behöver..
I värsta fall får du väl skaffa en IKEA-möbel, som du skruvar ihop utan instruktion... (kan åtmisntonde hålla gubben sysselsatt i timmar *fniss*)
Kort sagt, VAD SOM HELST, som får dig att för några sekunder i taget, glömma alkohol!
Hörs!/ trollis

för att du finns Sims. Varför skulle du inte kunna ge goda råd om hur man skulle kunna fira någonting på ett alternativt sätt. Att du ens sitter och funderar på hur man skulle kunna göra istället, är ju faktiskt ett sundhets tecken så gott som något.

VV

skruven för hårt nu Dompa. Både du och jag verkar vara personligheter som tycker att vi aldrig presterar nog. Det må vara på jobbet eller hemma. Glöm inte att avsätta tid för dig själv och bara göra det du själv vill och inte bara vad andra förväntar sig.

VV

Det är bra Berra att du gillar att det är högt till tak och att man också kan vädra åsikter som inte alltid är så bekväma. Jag kanske överreagerade en smula, men jag tänkte som så, att det lika gärna kunde varit en av oss som betraktades och då bekräftas ju bara bilden vi bär inom oss att omgivningen ser ner på oss och då mår vi ju naturligtvis ännu dåligare. Du skriver målande Berra, men jag gillar Höst Trollets betraktelser bättre, för hon skriver med mer värme och humor bland annat när hon beskriver sin gubbes våndor över hustruns hastigt på komna nykterhet. Jag tror du kommer vinna i längden Höst Trollet, och Gubben kommer så småning om att lomma efter i samma spår, dock med en viss butterhet.

VV

sims333 och höst trollet: tack för era tips! HALT-grejen är suverän och jag ska försöka undvika varenda bokstav så länge som den värsta abstinensen och suget håller i sig. Jag klarade igår (med viss möda) och det känns inte som att det kommer bli svårt att klara idag, de värsta besvären har klingat av. Jag försöker hålla mig själv sysselsatt, berömma mig själv även för små framsteg och ge mig själv små "uppdrag" varje dag.

Det blir troligtvis helgen som blir jobbigast då jag vet att tankar som "jag förtjänar verkligen lite verklighetsflykt" och "fan, varenda människa förtjänar väl någon flaska vin/vecka - varför ska jag vara ett undantag?" kommer komma smygandes. Det är lustigt det där. De senaste 1 1/2 - 2 åren har jag inte känt någon som helst motivation till att sluta dricka. Jag har enbart sett alkoholen som en snuttefilt alt. bästa vän som alltid ställer upp. Jag vet inte var motivationen just nu kom ifrån, men det bästa är väl helt enkelt att utnyttja den när den väl kommer. Jag vet att suget kommer att kännas för djävligt att motstå och att motivationen kommer att dippa emellanåt. Men då ska jag försöka minnas hur läskigt det är att ta sig ur en period av kraftigt drickande och att jag omöjligt kan ta en "period av lätt drickande".

Du är ovanligt tyst PP. Anar att det är för att allt rullar på som det ska...och det är bra. Jag saknar faktiskt fortfarande själva drycken A ibland. Känslan av den första värmen i magen... Men jag är inte sugen...bara saknar. Fan vad konstig man är i huvudet.

Starkt att kicka kaffet. Men varför PP? Jag fattar sockerbiten eftersom socker är ett gift. Men kaffe? Om du nu ska dricka te istället så välj med förstånd, många tesorter innehåller minst lika mkt koffein som kaffe. Ha det bra! /R