Senaste kommentarerna i forumet

Ja, man får definitivt skoja här :-)
Det går bra att framföra kontroversiella åsikter också, så länge det sker med respekt för andra (apropå din kommentar, Villevalle, i en annan tråd.) Vi är så många här inne, alla med en unik historia och det är värdefullt om alla kommer till tals och ingen känner att man måste vara eller göra på ett visst sätt för att duga eller för att få ta plats på forumet. "Vi är alla individualister!" (se länk nedan)

http://www.youtube.com/watch?v=QereR0CViMY

Sommar, jag vill bara säga att jag skulle ta till flaskan igen om jag blev tvungen att se fångarna på fortet.. :-) För barnens del tror jag att det viktiga med fredagsmys-ritualen är att ha gemenskap med föräldrarna. Barn KAN vara stockkonservativa när det gäller traditioner, men det är mycket möjligt att de skulle uppskatta fredagsmys som även du gillar. En bra tecknad film? Träna och basta ihop? Laga mat tillsammans?

Vad jag egentligen vill komma fram till är att du också har rätt att ta plats och må bra. Att "mysa" i köket med vin är ju inte längre ett alternativ. Jag får intryck av att du behöver lugn, ensamhet och utrymme (havet). Det kan vara svårt att hitta det när man har småbarn, men fundera över om du kan skapa det utrymmeti vardagen (?)

Själv har jag börjat med yoga och jag älskar det lugn och den egen-vård som yogastunderna ger mig.

Kram från Nynykter

Håller faktiskt med dig (även om det kan reta killarna *fniss*)
Men om man vill ha en annan diskussion, så är det bara att starta en ny tråd!
Svårare än så behöver det inte vara ;-P

Vilken intressant diskussion ni har, har läst, hummat, hållt med och inte hållt med. Det jag kan hålla med om är att mina inlägg ofta ser likadana ut som dagen innan och ofta innehåller samma sak. Men för mig är det ett sätt att hålla mig nykter och att försöka leva som jag vill. Men visst behövs även diskussioner och nya tankar här på forumet. Det är ju en stor del av problemet kring A här i landet, att man aldrig pratar om det, det är ju förbjuden mark.

Jag uppmuntrar inte till att begränsa tyckandet. Jag var kanske lite för raljerande eller sarkastisk i mitt förra inlägg. Tvärtom. jag skulle vilja se lite mer av annorlunda inlägg. Som det är nu så är inläggen nästan blå kopior av tidigare inlägg.

När det gäller nykterhet så vill jag också hålla den på en nivå som gör att jag fungerar normalt både vad det gäller jobb och familj även om jag skulle råka bli drängfull emellanåt.

VV

Vi är väl här för att få andras och avvikande åsikter och för att dela med oss om det vi känner för. Vilka hindrar dig? Ingen hindrar dig att dricka. Det är inte omoraliskt. Här har väl folk olika mål. Målet är väl att bli så lycklig som möjligt och så lite olycklig som möjligt. Det innebär olika livsstilar för olika individer. Drick efter dina mål, så det känns bra. Andra vill bli helnyktra. Själv vill jag hålla mig helnykter en tid för att få bättre möjlighet att välja liv.
Men håller med dig att samvetskval inte hjälper, men faktum kvarstår att det ofta är en del av alkoholproblematiken. Och varför skulle man inte få diskutera det här. Verkar nästan som det är du som manar till att begränsa tyckandet, eller har jag missförstått dig helt?

Ha det gott

när du talar om att barn inte skall behöva känna sig oroliga. Annars känns det som att man inte får ha någon avvikande uppfattning här på forumet. Det är nästan som att svära i kyrkan. Man ska försynt ta på sig sin tagelskjorta och sedan eventuellt tala om hur jobbigt det är att vara nykter eller hur härligt det är att inte ha baksmälla. Sedan skall man få en del uppmuntrande inägg från andra alkoholister om hur duktig man är som härdar ut. Jag försöker åtminstone vara ärlig med att jag har insett att dricka emellanåt är en del av min personlighet och att när jag gör det så tänker jag inte ha samvetskval dagen efter.

Ett annat råd jag vill ge är att man skall vara ärlig och inte smyga. Har man köpt alkohol så ställer man det där det brukar stå och i fall någon är intresserad så kan ju vederbörande gå och kontrollera. En annan sak är att man inte skall ge sken av att man minns precis allt. Det är bättre att säga: "Nej det minns jag inte eftersom jag var för full" eller om någon säger: kommer du ihåg att du gjorde det eller det? Så svarar man helt enkelt samma sak. Detta tar musten ur även den bästa skadeglädje.

VV

Sitter och försöker få grepp om min ekonomi, vill få ordning och börja spara. Så har jag tänkt innan, men det har aldrig blivit av, har alltid gömt mig bakom min "slösa-personlighet" och skämtat om att jag är så impulsiv. Tror att det egentligen handlar om att jag är rädd att det inte ska gå, att jag ska tvingas inse att jag inte kan styra över min shopping och mina pengar. Men kan jag sluta dricka och röka borde jag väl kunna klara även detta?

Blev så full i skratt när jag gick igenom internetbanken och listade grejer, mat och kläder, smink och nöjen. Nöjen? Hittade en dragning på 99 spänn från en krog. Det var allt. En stor stark och en alkoholfri. Fast jag gör ju annat nu, sitter ju inte bara hemma och glor i väggen. Men det påminde mig om att det är så jäkla skönt att slippa den där slag-i-magen-ångesten dagen efter när man kollade kontot, det är liksom svårare att pengachocka sig med bruncher och museebesök eller vad det nu är man gör nu för tiden. Och så har jag ju koll på vad jag gör. Ja förutom när jag går bananas i skobutiken då. Men det ska redas upp nu!

Önskar er alla en fortsatt trevlig söndagkväll!

Jag skulle hellre slänga ut CD-skivorna än vinylerna. Om nu något absolut måste slängas. CD-skivorna har visserligen konvolut och art work, men inte på samma sätt som vinylskivorna. På den tiden skivor spelades in för att hamna på vinyl så fanns det ofta en genomtänkt dramaturgi de båda sidorna emellan. Det fanns en vits varför man satte en viss låt som första spår på B-sidan osv. Att lyssna på en hel skiva, A-sidan och sedan B-sidan, blev en helhetsupplevelse som jag känner är helt borta idag då jag lyssnar mer på specifika låtar på Spotify. Visst slipper man trista mellanlåtar, men å andra sidan missar man kanske den lite mer subtila helheten som eventuellt artisterna velat förmedla.

Nykterheten rullar vidare. En natt måste jag ha drömt något riktigt knasigt. För jag vaknade på morgonen och låg och planerade att börja dricka igen. Bara ett par öl tänkte jag. Men i och med att drömkänslan försvann så försvann också de tankarna, och minnet av hur det var att återfalla i midsomras tog åter kommandot. Man går aldrig säker. Till och med i drömmarna försöker alkoholdjävulen att söndra och locka.

Gillar det här stället. Tror att det är något för mig. AA passar en de, bra för dessa. Men då skall man klara att tro. Och jag kan inte tro att jag kan bli nykter med hjälp av någon högre makt. Jag kan bara bli nykter med eget arbete och insikt.
Men ni som varit här länge. Finns någon plats på nätet där man kan få personlig kontakt. Jag skulle gärna ha någon vän med samma problem att ringa nån gång ibland eller maila. Ex på Fredag ett kort samtal som ett ömsesidigt peptalk. Nu vill man ju vara helt anonym och vill att andra skall vara det. Därför vill inte jag lägga ut namnuppgifter etc och vill absolut inte att andra gör det. Det vore mycket dumt. Någon med ett bra förslag??

Gick med här i går. Bestämde mig för steg ett att bli helt nyckter. Tryckte in ett par Antabus som beslut. Nu kommer steg två: att hålla sig nykter. Lovar inte för livet. Orkar inte se det så nu. Gjort det förr. Men i dag förblir jag nykter. Bra ställer här att läsa, känna igen sig och hitta styrka ifrån.

Jag köper det du skriver under förutsättning av att man lever själv och inte har några barn, funkar det för dig så fine!
Men har du barn och eller hel familj så funkar det inte för då gör du ngn illa. Inga barn mår bra av att se sin förälder i det skicket när man inte minns vad som skett. Det skrämmer dem.
När jag drack så fick jag minnesluckor och det ger ångest, att inte veta vad man gjort eller sagt. Varför ska man komma ihåg allt man sagt eller gjort frågar du, för mig handlar det om sinnesro, jag vill veta vad jag sagt eller gjort då mår jag bra. Jag vill inte att mina barn ska känna sig oroliga över vad jag kan hitta på, de ska känna sig säkra på att jag finns där helt klar i huvudet. De flesta som skriver här mår dåligt över sitt drickande och har haft/har konsekvenser av det, det gör att jag kan tycka att dina råd känns lite malplacerade.

på varför du får ångest? Är det för att du blivit full eller är det för att du har gjort saker som du inte borde? En sak jag har lärt mig är att inte försöka skyla över mitt beteende. Om någon säger till mig: kommer du ihåg, du gjorde det och det. Så säger jag helt enkelt att jag inte kommer ihåg just det, men att jag hoppas att jag gjorde festen så mycket bättre. Varför måste man komma ihåg exakt vad man har gjort och stå till svars för detta? Okay, om man har en våldspersonlighet och gör livet surt för sin omgivning så skall man naturligtvis få veta om detta. Jag har själv märkt att om jag inte har samvetskval för mitt drickande så får jag heller ingen ångest, men detta synsätt är naturligtvis väldigt egoistiskt och förutsätter att man inte gör livet svårt för någon annan.

VV

Precis som Sommar skrev i ett annat inlägg så blir hjärnan kidnappad av alkoholen efter ett- två glas. Det spelade ingen som helst roll om jag mådde superbra eller hade en sämre dag, när jag fått i mig första glaset så vill jag bara ha mer. Och oftast slutade det med att jag blev kanonfull med massor av ångest efteråt.
Har man sjukdomen går det inte att dricka alls oavsett humör. Bra om det funkar för dig, men för de flesta funkar det inte.

Jag tror att allt har sin väg i livet även om det i bland verkar dystert och jag tror att våran projektering på skuld också har en del i detta. Jag har själv inte slutat att dricka men jag dricker inte så mycket som förut. Jag har insett att mitt behov av att dricka är en del av min person, på gott och ont. En viktig sak tror jag är att man inte skall dricka för att man mår dåligt utan att om man ska dricka så skall man göra det för att man mår bra och för att förstärka denna känslan. Omgivningen ser ju oftast resultatet av att man dricker när man mår dåligt och fasar för att detta skall upprepas.

VV

Ligger i soffan en tidig morgon. Resten av familjen sover. Har tänt ljus och gjort the. Så han hade rätt där, bättre än så här kan det faktiskt inte bli! Ställer in en burk med mitt nya favorit-the "Apple, cinnamon, raisin" ett perfekt höst-the. Tar med en skål med äpplen som jag plockade igår och en hel kvist av sommarens sista rosor. Stickar på min pläd som jag tänkt lägga här, den är naturvit och brun och väldigt mjuk.

Vaknar tidigt och smyger ner till vardagsrummet. Tänder ljus och gör the, tittar in här och är glad över att ni alla finns som tillsammans med mig försöker klara av livet precis som det är. Vill påminna mig själv och alla andra om att ta tillvara på stunden som är. Just nu är jag nykter och inte bakfull, just nu är allt stilla och ljusen brinner. Jag behöver inte alltid tänka framåt eller bakåt utan jag kan få vila i stunden som är. Lyssna på klockan som tickar och titta på löven som rör sig utanför fönstret. Fick några rosor från pappas rabatt som lyser upp så fint och jag skickar en tanke till honom. Han "lagomdrack" igår när jag var där så jag lät det bara vara. Hans fru dog för något år sedan av sviterna av alkohol, var på graven och grät så den här helgen har varit mycket tårar för mig.

Ja det stämmer så bra det du säger, jag har en missbrukarpersonlighet. Har funderat på vad som händer om jag tar bort min sista drog, sockret? Börjar missbruka kött? Vatten? Tycker mig märka att jag är mer besatt av socker nu än innan, åt marmelad på mackan imorse och sen var det kört, hjärnan bara tjatade choklad resten av dan. Eller kanske är jag mer uppmärksam?

Middag hos vänner idag, värdinnan var trött och avstod vin hon också. Känns skönt att det inte blir så viktigt. Har mer funderingar på om jag verkligen inte kan dricka bara lite, men kommer ändå alltid fram till att jag inte vill. Ska läsa igenom hela min tråd för att påminna mig... Men som sagt, slutsatsen blir alltid att det inte behövs, så kul som jag hade ikväll hade jag inte haft om jag druckit. Minns en middag hos samma par då jag blev så full att jag inte minns hur jag kom hem, en middag för fyra personer. "Vad härligt det är att unna sig lite vin till maten" ;-) Jomenvisst.

Nä, imorgon ska jag pika pojkvännen samtidigt som jag gottar mig i att slippa baksmälla.

Jag har under lång tid druckit för mycket. Läst trådarna här och tror det är ett bra forum för att både få stöd och ge, samt att stärka sitt arbete för nykterhet. Att det blev i kväll jag gick in är att jag tänkte att nu får det vara nog. Hade beställt hem Antabus (faktiskt från nätet) Vet att min lever är ok, så det är ingen fara.Får Antabus en gång tidigare av läkare, så jag kan hanteringen. Tryckte in 2 st på 250 mg för att bryta i dag. Känns bra att få någon början. Vet att jag inte kan tänka att jag skall vara nykter resten av mitt liv. Men tar jag antabus nu i början är det lättare att inte få återfall om några dagar då man börjar se annorlunda på problemet och lura sig själv. Man tvingas ju till att ta tiden till att tänka och då kanske suget går över och man hinner fylla på med en antabus till. När jag dricker gör jag det för rusets skull enbart. Jag dricker ofta 6-7 dagar på raken. Håller upp 1-2. Blir numera inte aspackad och har inga minnesluckor. Men det håller inte. Livet blir meningslöst. Man har en relativt hög ångestnivå och ingenting av det man planerar får man gjort. Skönt att vara lullig, men livet blir allt mer tomt.
Känner så igen mig i många inlägg här

Det fanns någon som hörde mig, skönt

kan ringa AA's jourtelefon, sök på deras hemsida.

Annars skriver du av dig här, vräk ur dig bara !!

Om man behöver hjälp nu på 1 sekund. Var vänder jag mig då?

Jag har aldrig känt att hösten varit någon "bra" årstid... Nej våren och sommaren var mina bästa tider på året.
I år är det annorlunda, jag tycker om att det blivit höst... ett slags lugn är det. Vill just nu inte att det ska hända så mycket, stillsamt kan det få gå in i oktober. Gillar att tankarna få ta plats, jag vill helst inte stressa på någonting. Läser, jobbar mina jobbardagar, grejar lite, presterar minimalt ;) luktar på hösten i skogen och rör mig ute men hetsar inte som jag gjort förut ibland. Jag känner verkligen att jag mår bra av att hinna ifatt mig själv nu... och göra det i sakta mak. Det får ta tid.
Min "tuffa" sommar är slut...
Underbart... Tacksam...
Önskar ingen utlandssemester, ingen planering på något stort eller roligt just nu. Bättre för mig just nu att känna hur en ny fas tar vid, jag ska försöka hålla kvar känslan, eller gå tillbaka till den om det känns meningslöst eller svårt med den där inre oron som jag dragit runt på. Det får vara tråkigt, annorlunda (som Hösttrollet skrev, det har hjälpt mig, tack!)det får vara långsamt och mörkt också ibland... oftast så blir det ljust igen mycket tidigare än jag förväntat mig. Det är bra att tänka tanken ända ut!... i alla lägen.
Önskar alla gott i höstmörkret...
Regnet luktar så gott :)

Kan börja bocka av alla "måsten" som låg och gnagde inom mig..

Har några kvar och just i detta nu pågående, men jag har fortfarande kontrollen,
och då känns det bra...

Ibland orkar jag inte med mitt liv, när allt kommer rasande över mig,
det var vid sådana tillfällen jag tog till alkoholen som en säkerhetsventil.

Ute pinkar regnet ner, det är kallt och ruggigt, hade jag mått dåligt i mitt inre
så hade det varit ett alldeles utmärkt tillfälle att skylla på det, också..
Nu sitter jag vid köksbordet, tittar ut genom fönstret på det alldeles knallgröna gräset,
det hänger fullt av glittrande glaskulor av vattendroppar på dem, och det ÄR vackert minsann..
Under grannarnas träd samlas de första gulröda bladen, och det är en påminnelse för mig,
att nu lämnar jag en tidsperiod av sol och värme, och går in i hösten där naturen fullständigt
exploderar i en färgsymfoni, en förändring jag inte kan rå på, och som inte nödvändigtvis behöver betyda en försämring, OM jag slutar jämföra med vad jag har, och vad jag kommer att få.

En fin paralell att betänka när man t.ex slutar dricka..
"Vad jag har, och vad jag troligen kommer att få.."
Sluta jämföra med att ta russinen ur kakan, utan ät den som den är, inget pillande..

Märker ni hur jag "tvingar" mig till att orka/våga tänka positivt...
Måste typ ta det lugnt, för att orka känna att det verkligen är...lugnt..!
Det funkar inte med att sätta sig ner i en hast och bara tänka,
ojoj nu har jag 7 minuter på mig att hinna sätta mig ner och ta det lugnt en stund..
Lugnet infinner sig när det finns plats för att det ska infinna sig.
Det blir som om man inte dukar, så blir det heller ingen middag,
mätt kan man bli på stående fot, men det blev ingen middag, bara en mättnadskänsla..

Idag är det mitt huvud som rullar om inte dotterns lagkamrater sköter sig,
vi ansvarar för kafeterian hela helgen, och jag bara hoppas på att de gör vad de ska.
De böjar bli så pass vuxna nu att de hajjar, att om jag smiter, får de andra jobba dubbelt så hårt,
fotbollen är en lagsport, de åtagande vi har kräver också en laganda.
Den tid då vi föräldrar fick göra grovgörat för att dra in pengar till klubben är lite passe'.
Förändringar har skett att vi idag inte tvingas baka också, utan nu köper vi bullarna istället.
Det går alltid att köpa sig fri, och jag har hotat med att vi tar in en ungdom som gör deras jobb mot en hundring i timmen, är de villiga att betala detta????

På eftermiddagen ska jag och grabben gå på likplundring, ja det känns så..
Ännu en elektronikkedja har gått i graven, den som tog över den förras ägande som också gick till botten, de fick med sig lite grums i botten när de tog över den andras tillgångar...

De säger att det är marknaden som styr, och kunderna väljer det som är billigast,
inte alltid det som är bäst, och idag väljer man bort köpråd framför priser..
Å andra sidan så den hjälp man kan ha fått har varit oproffessionell, det har handlat mest om att säljaren får sin provision istället för att söka behovet hos kunden.
Och vad säger det till dig om kunskap och erfarenhet, när en tuggumituggande 19 åring med tonårsfinnar som fortfarande ploppar okontrollerat säger att min erfarenhet säger att detta är ditt bästa köp, tro mig!!!
Okey, det är inte lätt att som 19 åring få ett bra jobb idag,
men även butiksägaren ser löner mot förtjänst som en större del, och låter deras anställda vara utan både utbildning hos sina leverantörer och med en äkta erfarenhet som varar längre än 3 månader.

När vi köpte vårat badrum så träffade vi på en kille som hette Filip, han var bara runt 20 år,
han ljög inte det minsta, och var shysst nog att kontrollera allt innan han svarade på frågorna.
Han tog sitt ansvar, och lät de andra kunderna vänta sina 1,5 timmar innan han tog sig an nästa kund.
Han hade bara jobbat i 14 dagar och hade ännu inte färgats av provisionshetsen,
när vi ytterligare 2 veckor senare var där igen, ja då hade han slutat...!!!
Han var för ärlig för att passa in i systemet, men hade vunnit i längden..
Idag handlar allt om pengar och se till sin egna fördelar, inte kundvård eller rykte...
Jag må vara lite gammalmodig i mitt tänk, men tycker nog att kvalite' går före kvantite't.

Självklart jag handlar också det som är billigt, men låter aldrig en säljare stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet, där jag vet något annat som går stick i stäv med vad han/hon säger..
Det handlar om förtroende, finns det inget sådant, så blir det heller ingen affär..
Det gäller allt ifrån bilaffärer, frisören, bilmecken eller t.om tjejen i kassan på Ica!

Känslan går före allt, kanske därför jag är en känslomänniska..
Och känslor skapas innefrån, och inte via ett vinglas, shot eller flaska med tre fyra streck på..

Tänk att det ska ta en sådan tid att vänja sig tillbaka igen..!

/Berra

Gav upp tidigt i går kväll, tänkte att det var lika bra att gå och lägga mig. Vaknade mitt i natten av att jag grät då jag drömde att mannen min ville skiljas. Som tur var fanns han där och försäkrade mig om att han inte alls tänker lämna mig. Det var länge sedan dessa känslor kom upp till ytan, har hela mitt liv varit rädd för att bli lämnad (förstår att det grundar sig i att jag kände det redan som liten - är skilsmässobarn). Har därför under "min ungdom" alltid haft kille och oftast varit den som lämnat för säkerhetsskull...... Kanske det helt enkelt är så att det är många känslor som kommer ikapp nu samtidigt som jag försöker hitta i det nya. Detta och krävande jobb gör mig helt utmattad. Jag äter ju dessutom SSRI medicin sedan ca 1,5 år tillbaks och min läkare tror att jag kanske kommer behöva fortsätta med det då jag är benägen för depression. Jag följer "depressionsmodellen" och fick min första depression när jag var ca 25 år, gick inte till läkare utan det "gick över av sig själv". Mådde bra i några år för att sedan drabbas igen under min andra graviditet då jag inte sökte hjälp utan bara trängde undan allt. Mådde fruktansvärt dåligt, gravid och mamma-ledig med en 1-åring, när min andra var född klarade jag inte att hålla allt inne längre, blev sjukskriven för utmattningsdepression i tre månader men fick ingen behandling. Efter att jag gråtit mig igenom en veckas semester i en fantastisk fransk fiskeby gjorde jag en "självanmälan" till psykmottagningen och fick hjälp med samtal och medicin. Mådde bra igen och slutade med medicinen, men förra vintern återkom det vilket tidsmässigt stämmer med sjukdomsbilden. Hmm, nu har jag berättat mer för er än för någon annan (förutom min man). Känns lite konstigt att öppna mig så men samtidigt skönt att få det ur mig. Jag är inte oroad över bivärkningar av min medicin, kanske för att jag vet hur det är utan den. Däremot har jag ju motarbetat mig själv länge genom att dricka A som inte alls är en bra combo med SSRI. Känns verkligen som dagen efter stormen idag. Helt utlakad, blek och tom.