Senaste kommentarerna i forumet

urk-dag i dag :-(

Trivs avgjort inte med detta mörka ogästvänliga väder som bara inbjuder till självömkan och dysterhet. Det hade inte funnits några som helst tvivel vad jag gjort med en sån här dag i mitt förra liv. Eventuellt hade jag först fått ta mig till bolaget och öka på förrådet så jag inte helt plötsligt skulle finna att det blev tomt innan måndagen och sen........såå barrra !! SSIB !!

Jag sov längre än jag brukade och frossade i mig en räkmacka och kaffe till frukost och nu sitter jag med den inte helt angenäma smaken av gamla räkor och majonäs i munnen medan regnet drippar ner.

Men jag kunde ju ha haft gammal baksmälla i käften och den jämför sig liksom inte med räkor.

Jag har slarvat med mitt mötesgående och jag känner att jag står still i min utveckling, en utveckling som inte alls går lika fort som de första åren men likväl finns där och som jag är väldigt tacksam för att ha fått vara med om. Jag möter ibland nya, unga, på den väg jag valt att gå och det ger mig en lyckokänsla av att se dem och jag kan också känna lite saknad över allt det nya som man har som nynykter. Så mycket nytt underbart och tidigare dolt inne i min knopp och kropp som poppar upp. En del nyttigt och en del som jag kanske hade hoppats skulle ligga begravt för alltid. Hjärnan är en lustig liten filur som släpper ifrån sig lite mustiga detaljer när jag är mogen för det och trots att jag varit med en tid nu så händer det fortfarande att det hoppar upp små minimonster som flabbar lite elakt. Idag är dessa små krumelurer inte så farliga som när jag var nynykter men de kräver ändå lite omvårdnad för att inte spöka för mig i det oändliga och bygga bo i huvudet. Ut med töntarna i ljuset (Tja, solen hade ju fungerat bättre förstås men....)så de spricker och vips är jag rensad :-)) Åtminstone för stunden :-)

Mitt i denna dystra dag dimper det ner ett mail från resebyrån som talar om att de gjort ändringar i vinterns solresa. Nej !! Inte det med !! Snacka om att ta ut olycka i förskott !!

Fylld av onda aningar öppnar jag bilagan och finner att de flyttat avgångstiden framåt på HEMresan :)) Sedär ytterligare en halvtimme till godo på stranden :-)) Lycka :-))

Jag är nykter idag och jag har tagit mitt beslut och jag är dessutom så lyckligt lottad att mina spritpengar räcker till en utlandsresa varje vinter. Och jag är hyfsat frisk och vid någotsånär god vigör fast fet !!

Fan vad livet kan vara bra fast det är dyster ute :-)))

Hoppas du åtminstone fick en natts skön sömn. Det blir verkligen bättre. Det är alkoholdjävulen som saknar dig och försöker måla upp en falsk bild. Läs det Maria42 skriver igen och igen.

Behöver du mer hjälp att ta dig ur detta? Träffar du någon läkare? Den första läkaren jag träffade konstaterade att jag hade en depression. Hon ville ge mig medicin mot det men gjorde inte det eftersom jag drack, detta förtar effekten av medicinen. En annan läkare jag träffade sa att jag hamnat i en nedåtgående spiral och att jag behövde hjälp med att ta mig upp. Han skrev ut Sertralin åt mig och menade att de skulle hjälpa mig upp till ytan en bit, och så blev det. Jag har ätit tabletterna mindre än ett år och nu har jag slutat med dem. Livet är så mycket bättre, jag tror att jag började dricka för att få en "guldkant" på vardagen, sedan behövs det mer och mer och mer och till slut blev allt så tråkigt om jag inte drack.

Försök analysera dig själv. Vad är det som är trist och tråkigt egentligen? Vad vill du göra istället? Åhh, jag känner igen den där känslan av att bara vilja gråta, gud vad synd det är om mig. Men du, självömkan är ett symptom på vår sjukdom. Kram.

Vilken djävulsk sjukdom detta är, du sitter i soffan med familjen runt dig och de tycket det är jättemysigt med godis och tv ( och att du är med nykter). Medans du längtar bort och vill vara för dig själv och bara dricka vin ensam med tända ljus.

Vad gör sjukdomen med oss? varför vill vi inte mysa med våra barn och man/ fru och samtala med dem?
Den bild du målar upp med fredagsmys ensam, lagandes mat, tända ljus och vin, den är alkoholdjävulens bild, där finns inga barn eller man/fru med för de (framför allt barnen) vill inte vara med oss då.
Är det så mysigt att man/fru/barn inte vill vara med oss? Är inte det fruktansvärt hemskt!

Det här är svårt, det är en hemsk sjukdom men det går att få mysiga fredagar utan vin. Laga mat, tänd ljus och drick något gott (alkoholfritt), numera kommer mina tjejer in i köket när jag lagar mat ( gjorde de aldrig när jag drack) och det är så mysigt att få tiden att småprata om allt möjligt.
Ge det lite tid, det blir lättare. Kram!

Åh vilken dålig dag idag. Har gått omkring med en känsla av att jag skiter i allt. Tycker att alla är idioter och att jag bara vill fly bort härifrån denna tråkiga, enformiga, banala vardag. Alla begär så mycket från alla håll och kanter. Chefen kräver och kräver och kräver, ensamma gamla (halvalkade) pappa ringer och kräver. Barn ska bli skjutsade hit och dit. Vill bara bort från allt. Kom hem från jobbet till mannen som lagar nån tafatt och inte så god middag. Försöker glädja mig åt en A-fri öl, smakar gott, men var är känslan?? Vill att allt ska vara som förut när jag kom hem på fredagen och satt i köket med tända ljus och ett glas vin. Drack sedan ganska många glas vin medan jag lagade maten. Men jag stod där och fixade och hade det väldigt mysigt med tända ljus överallt. Fick komma ifrån allt detta tråkiga, banala och trista radhusliv. Vill här ifrån, vill ta en paus från allt detta. Vill till huset vid havet med en resväska full med rödvin och bara dricka, se på havet och sova. Istället sitter jag här i soffan och försöker att inte gråta medan resten av familjen tycker att det är mysigt med godis och Fångarna på fortet. Var det så här mitt liv skulle bli? Är detta höjdpunkten och belöningen efter en veckas slit på jobbet? Godis och dålig TV? Tror att det är lika bra att börja dricka igen om jag ska stå ut med detta. Känner en sorg större än någonsin, är den tiden förbi när jag kunde ta mig härifrån - i alla fall för en stund?

.... om det dessutom hade varit en vanlig baksmälla med i bilden! Nu kan kroppen ägna sig åt att fixa förkylningen utan att behöva ägna sig åt brandkårsutryckningar till lever, hjärna och andra stället som påverkas av det gift vi häller i oss!

Hoppas ni får en skön helg!

hoppas du får en skön helg!

Ja, du det är många gånger, man skulle vilja ha ett facit att tjyvkika i.. Men då skulle vi förmodligen gå miste om en massa lärdomar.. ;-P
Det sägs att det bara är "gamla själar" som klarar av tjorviga liv (om vi nu är här för att utvecklas)
De som är födda med silversked i mun, klarar inte av mycket annat än bli uppassade de första liven..
Och visst, försöker vi ta genvägar (alkohol hmmmm)Och vi kan sitta kvar där vi började.
Men det verkar som om väldigt många av oss, är uppe på banan igen.. ( SÅ tror jag i alla fall, resten, kan ju ta det som en "rolig historia". Det bjuder jag på!)
Ha det gott, så hörs vi nästa vecka.. Med gubben i samma rum som datorn, är det lite svårt att skriva det man verkligen vill!
kramar trollis

Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du! Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du!

Mulletant är en annan klok gumma så den bloggen ska jag också kika på :-) Tyst aggressivitet känner jag är säkert någonting som jag kommer att känna igen mig i. Jag har lite problem med min "osande" man nämligen. Jag kallar det att "osa" i brist på bättre ord, det är när jag känner att "det är något" men ingenting egentligen sägs. Jag VET att detta påverkar mig, men kanske ännu mer än jag tror.

Ibland har jag tänkt tanken att det vore en trygghet att veta att man har ett liv till, ett liv efter detta. Då skulle jag kunna göra om, göra rätt, göra alla de där valen i nästa liv och så skulle jag kunna låta detta pågående liv lalla på bäst det vill. Men, innerst inne vet jag ju att det är här och nu som jag har fått mig tilldelat. Det är det här livet som jag skall göra det bästa av. Men det känns jobbigt att göra det. Jag är rädd för att göra de där valen, att göra fel. Nu när jag skriver detta så inser jag (självklart!!!) att det ju är en stor anledning till att jag druckit - då glömmer jag bort att tänka på allt det där jobbiga, det där ansvaret som bara är mitt. Ansvaret för hur mitt liv skall vara.

Finns det någon sorts tankeöverföring...? Ungefär dom orden sa min vänninna också ;-P
Och jag är lika ambivalent som du då.. för jag tillåter mig att tycka om människan, men gillar inte beteendet..
Kanske får jag en dag styrkan att kliva ut genom dörren och gå, men då vill jag känna att jag gör det för min egen skull, inte i någon sorts trots, ilska, eller "maktdemonstration", utan för att då är det oåterkalleligen så att han inte "vill" förändras, att han inte ens tagit ett steg mot att inse, att han är beroende.
Under tiden, får jag faktiskt se till att sluta underlätta de delar av hans liv som hänger ihop med mitt "medberoende" ( jag kommer nog att bli en smula dj*lig ett tag...)
Kikade in på en blogg, som mulletant tipsat om i medberoende delen av forumet..
Jag sätter in länk till Carina Bångs blogg - den sidan om maktlöshet/maktfull http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html och startsidan http://medberoendeinfo.blogspot.com/ ("lånad av mulletant" för den är så bra!)
Blev sittande, läste och fick några små aha-upplevelser.. Det där med "tyst aggressivitet" t.ex. När den andre "drar ner järnridån" och bara känns "kyligt artig" och man känner sig påpassad... hmm. Ska nog kika mer i den!
För det är ett beteende, som jag tror påverkar mig MER, än jag velat erkänna för mig själv..
Och ja, idag väljer jag att inte göra just det valet @^@
Ha en bra dag Stigsdotter!

Trots tröttheten tog jag mig iväg till en keramikverkstad med en jobbarkompis. Det var så himla bra för mig! En liten, liten stuga och lera att leka med. Det var några till där, som jag kunde småprata med men inte behövde bry mig så mycket om. Lite samma sak som med slipandet och stickandet. När mina händer får jobba med enkla saker kopplar hjärnan av. Men jag har tänkt på det där med vila oxå och det är nog mest den febrila tankeverksamheten och sökandet som gör mig lite stressad. Så nu försöker jag låta dessa tankar bara sväva som de vill utan att försöka få dem att "bli något". Det är även tufft på jobbet nu, mycket som händer och ett högt tempo med krav från alla håll. Men där har jag aktivt bestämt mig för att "bara göra mitt jobb" just nu. Kan ju inte vara med överallt hela tiden. Just nu är det jag som är viktigast. Oj, den tanken var verkligen ny - är jag viktig?

Vinylskivor var inte igår inte. Har länge tänkt att jag ska göra mig av med mina, snart är det väl dags att slänga ut CD-skivorna!!!

Apropå vakna upp utan baksmälla. Dean Martin, som var känd för att inte spotta i glaset, sa ungefär så här en gång: "Tänk på alla nykterister, vad jobbigt det måste vara att vakna upp på morgonen och känna att det kommer inte att bli bättre än så här" :-)

VV

...du har hittat den där högre kraften, gud eller vad man nu vill kalla den. Jag tänker att jag ju redan är "medlem i den klubben" eftersom jag är döpt, gift och medlem i svenska kyrkan så jag kan ju lika gärna försöka ta till mig den tron, men det har ju ingen betydelse. Precis som du säger så är det något som kommer inifrån, en glädje och en tacksamhet.

Vad BRA att du som är så skeptisk och kritisk också känner det där, jag (som egentligen också är skeptisk och kritisk ;-) kände mig nästan lite knasig när jag upplevde den där glädjen och tacksamheten. Jag tror det är viktigt för det egna välmåendet att fundera lite över det där med tacksamhet en stund varje dag. Det är så otroligt skönt att vakna nykter!! "Ha, ha vad synd det är om dig, gud vad skönt att slippa det där!" höll jag nästan på gasta med hög röst imorse när min man inte kunde ta bilen till jobbet för att hans alkomätar-app meddelat att han inte var redo för det.

Universum och allt, svaret på den eviga frågan är - 42. Tack för fisken!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

Du får vila lite nu, du behöver inte vara duktig och hitta dig själv och tänka nya tankar och vara energisk precis HELA tiden. Faktum är att jag blev lite trött bara av att läsa ditt inlägg ;-)

Sen är det en sak till: jag har läst om flera här på forumet som blir så in i bängen trötta när de slutar dricka. Jag kan själv känna det lite. Man får ju se det som en reparationsprocess. Tidigare var det ju så att kroppen hela tiden fick göra brandkårsutryckningar för att skadesanera efter allt gift som vi hällde i oss. Tänk den energi som gått åt att bryta ned all denna alkohol. Det som händer då är att allt annat hamnar lite på "vänt". Det är också därför en del upplever sig få en massa småkrämpor helt plötsligt - inte så konstigt egentligen, tidigare märkte vi i vårt drogade tillstånd inte att det gjorde ont lite här och där men nu, nu kan kroppen ägna sig åt att fixa till allt det andra som behöver skötas om i kroppen. Och DET tar energi och så blir vi trötta.

Obs, min egen tolkning av vad som händer & fötter i kroppen, finns säkert någon medicinskare förklaringsmodell men det hjälper mig att tänka så här i alla fall :-)

Det är precis det där som är "självanalysen" - att komma på sina små ritualer och göra på ett annat sätt. Visst är det läskigt vad mycket energi som lagts på detta, vad mycket tid som slösats bort! Vilken tur att vi kommit på detta nu då så att vi kan göra om och göra rätt med våra fredagskvällar.

för att du hjälper mig att se vad som händer med mig just nu. Det är så konstigt för tankarna om "ta vara på solen" tänket är skrivet så att jag tror att det är jag som skrivit det. Ska försöka att ta det lugnt och bara vara, men det är ju precis så som du säger att min hjärna har gått på högvarv sista tiden. Jag vill ju så gärna klara detta och bli mitt riktiga jag. Visste inte att det var så jobbigt.

...att bara gilla läget liksom. Ja, nu är det så här jag ser ut. Undrar hur jag skulle känna mig om jag såg ut sådär som jag känner mig som. Jisses vilket existentiellt spår, finns säkert en och annan filosof som har snurrat in på den vägen :-) när jag var liten vet jag att jag försökte få mamma att svara på frågan vad som hade hänt om inte just jag hade funnits och hur kommer det sig att just jag finns? såg mig själv som ett litet "jag" som kikade ut ur mina ögon... oj vad knasigt det lät nu när jag skrev. Häromdagen läste jag om en psykisk åkomma där man hade tappat det här jaget, är man liksom inte "fanns" längre. Hmm...

Jag känner mig som en smal blondin med långt hår, inte som en korthårig, halvknubbig mellantant :-)

Tilde skriver bra tycker jag. Ser framför mig hur vi hänger på kanten av (ja så jäkla typiskt att bilden av ett vinglas framträdde hrä) en chokladkopp, sparkar jag lite med fötterna bakåt så studsar de på marshmallowsen som flyter omkring där.

Livet är toppar och dalar och ibland är det förbannat tråkigt. Det gäller att hitta de små glädjeämnena i livet, alla de där som vi missade när vi drack.

En sak som har hjälpt mig mycket i vardagen när det kommer jobbiga känslor som jag bara vill knyta nävarna inför och stålsätta mig att inte dricka på dem, det är i alla fall att tänka tanken ut, att fördjupa mig i den. Om jag känner mig omotiverat sur på maken försöker jag tänka efter varför? Finns det någon anledning? Finns det någonting jag kan göra någonting åt? Är det hans blotta existens just nu? Vad kan jag göra åt det? Är det hos mig irritationen ligger, vart sitter den, hur känns det?

Att analysera mig själv på det här sättet hjälper mig att sätta fingret på vad det egenligen handlar om (jag vill ha ett glas vin!! nu!!). OK, om jag går och dricker nu, hur kommer det kännas då? Piper makens näsa mindre, kommer jag bli gladare då, mindre irriterad? Att ta kommandot över och styra sina egna känslor åt ett mindre destruktivt håll.

Jag tycker också att den s.k. sinnesrobönen är bra i detta sammanhang. Man kan tycka vad man vill om böner, hoppa över gud om du vill, men läs och ta till dig orden: "Gud, hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden". Detta sätt att tänka hjälper f.ö. också när man ligger och vrider och vänder på sig i sängen utan att kunna sova, att då tänka OK kan jag göra något åt det här just nu eller kan jag vänta till senare? Det handlar i mångt och mycket om att släppa taget om sådant som inte bidrar till mitt välbefinnande.

Ibland får man ta så lite som en minut i taget. Det är OK. Jag tycker att tanken "aldrig mer!" känns övermäktig, därför väljer jag att ta en dag i taget. Idag dricker jag inte. Jag kanske väljer att dricka nästa helg, eller imorgon, men just idag dricker jag inte.

Vilken klok väninna du har - finns liksom inget för mig att tillägga där, bara att tugga i sig...!
Vill också tipsa om en bok: Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne.

Jo, bara en sak om det där med att din man kan få lov att låta dig gå. Det där är så himla svårt, å ena sidan vill man inte tvingas till den insikten, å andra sidan vill man inte ha det som man har. Det är viktigt att oavsett vad man väljer, man gör ett aktivt val som man kan stå för inför sig själv: detta väljer jag, jag väljer den här mannen, jag älskar honom fast han lullar omkring och kanske gör bort sig hos grannarna, jag väljer att bo här med de här lulliga grannarna som blir jätteglada när min packade karl kommer dit och visar att de minsann inte är värst. Det är HÄR jag vill vara, tillsammans med alla de här människorna. Om jag inte kan tänka så, då måste jag säga åt mig själv att gå.

Det är svårt som sagt. Detta är en insikt jag fått under min process men jag kan väl inte påstå att jag kommit till det där aktiva valet som jag kan stå för än. (snurrade in mig i något resonemang med mig själv om att "att inte välja är också ett val"... :-O

solsken och "krispig" höstluft.. Ger mig ut och plockar svamp. Det är så skönt att gå ut i skogen en stund, för då får tankarna komma och gå som de vill.
Det är ungefär som att sitta och meta.. Skit samma om man får nå´t, det är kaffet och mackan som är det viktigaste :-)
Ha en underbar dag alla vänner!

Ja att möta de där demonerna som egentligen funnits med en hela tiden och som var lättast att tygla med alkoholens ljumma verklighet, de demonerna tror jag som du också skriver kan vi nu tillåta oss möta i lugn och stillhet... Det kan få ta lite tid, inte tvinga fram känslor o tankar tror jag, de kommer plötsligt och det är en succesiv process inbillar jag mig.
Händelser, bekymmer det som blev till demoner till sist, det som förut inte fick tillräckligt stor plats för det dövades med vin då man borde gått till botten. Jag tänker nu att de händelserna var för svåra att handskas med vid den tidpunkten eller också tillät åtminstone inte jag mig att ta mig tid, allt föll slag i slag och vanan av att ständigt lugna oron med vin gjorde att problemen lades på hög... Tills botten är nådd. Då är det att se ovanför kanten och hålla sig kvar som gäller. Och kanten det känner jag att är man inne på forumet så har man hittat en kant att lägga armarna om och så småningom häva sig upp helt och hållet. Inte undra på att man är trött, lessen, utled, irriterad... allt man lagt på hög...
Nu siktar vi framåt :)
Stort grattis till din månad!
Kram Tilde

Känner igen de små ritualerna man hade för att få en anledning att ta ett glas vin och "koppla av"..
För min del, var det mera att laga en god middag (för att "göra vardagen till en fest")
Oj, vad mycket mat jag "lyxat" till det med, för att det näppeligen kunde intas utan ett glas vin...*rodnar*
Och sedan allt detta "grillande", som givetvis krävde både öl och vin...
Mitt problem, är att jag har en gubbe som är minst sagt glad i både det ena och det andra (mat, vin, öl) Och givetvis är han konfunderad över mitt val av måltidsdryck..
Men jag insisterar, JAG dricker kolsyrat bubbelvatten och försöker låta bli att kommentera hans vin..(själv är jag konstigt nog inte sugen)
Min vinst i det hela är, förutom den goda maten, att jag kan ta bilen och åka vart jag vill på eftermiddan/kvällen! Jag slipper alla ursäkter, om någon ringer, om varför jag inte kan komma över på t.ex. en fika.
Inser i efterhand, att jag stannat hemma alltför många gånger, med dåliga ursäkter som "min man har bilen", tyvärr, "jag har just satt igång och bakat", "bilen på service", Har så mycket att göra, etc etc..
En liten, men ändå "seger", är att det verkar som om gubben börjat fundera lite mer på sina egna dryckesvanor. I början, så var han väldigt på sin vakt. Minsta mening som kunde tolkas som någon sorts ifrågasättande av alkoholvanor fick honom att gå i försvarställning..
Numera, dricker han visserligen fortfarande vin/öl till maten, men han har börjat dricka bubbelvatten också,vilket hade varit otänkbart för några månader sedan..
Ha det gott! /trollet