Senaste kommentarerna i forumet

Tilde

Visst är det sorgligt nu i efterhand att det fanns en viss spänning i det hela. Skrev i någon tråd någonstans om en liknande känsla, att leva "on the edge", som en hemlig vinagent ungefär. Samtidigt vara beredd på att stå stark och orubblig om man skulle bli avslöjad, beredd att hålla ett rungande försvarstal, beväpnad till tänderna med ursäkter. Din beskrivning om den speciella rutten med karta och kompass är klockren. En väldigt ensam orienterare har man varit, en självvalt ensam hemlig agent med rätt att dricka!

Jag hade också små saker som jag köpte med vinet för den extra "mysfaktorn". Böcker som aldrig blev lästa (eller så kom jag inte ihåg dagen efter vad jag läst), magasin (samma sak där), lotter ibland här med!, Spa-produkter (för jag skulle ta ett bad och lyxa med ett glas vin, hände ofta eller..? näe).

Också glad att jag hittade hit.

Kram till dig och lycka till med sömnen, berätta hur det går!

Tackar ödmjukast för gratulationerna :)

fredde-s, Visst är det så. Jag ryggade tillbaka en aning av ditt inlägg först, och tänkte att det känns helt övermäktigt just nu att behöva "möta alla sina demoner" och samtidigt bygga upp en ny vardag som ska kretsa kring någonting annat än alkohol.

Funderade över det här ett tag, och kom fram till att kanske drar jag för stora växlar. Att möta sina demoner behöver ju inte nödvändigtvis ske på ett sådant dramatiskt vis som det gör när man dricker. För då har jag mest upplevt det som skrämmande och nedbrytande. Det kan lika gärna ske i lugn och stillhet.

Även om det har varit en del dalar i mitt humör under den senaste tiden, känner jag samtidigt en tillfredsställelse i att vara nykter. Allt är inte tillnärmelsevis lika ångestladdat och skrämmande som det var medan jag drack. Även de gånger tanken på att dricka lockar, finns samtidigt tanken att Jag vill vara en människa som inte dricker. Jag vill vara en människa som är nykter, med allt det för med sig.

Just nu är det mycket trötthet och en del irritation som spökar, men det är ändå så mycket bättre än konstant skam och ångest. Jag känner mig lite mer ödmjuk inför tillvaron nu när jag inte måste vara ständigt beredd att försvara, dölja och kompensera.

Igår bortprioriterade jag en jobbgrej som jag förväntades medverka på för att istället vara med på en aktivitet med ena "ongen" (ha ha, det där uttrycktet är för härligt, det fastnar verkligen). INTE på grund av att jag var full eller bakfull, utan bara för att jag tyckte att det var viktigare. Snacka om skön känsla!!

men skönt att ta itu med sömnproblemen, det var ju ofta för att dämpa dem som det satt fint med vin. Lullade in i sömnen på konstgjord väg kan jag tycka nu.
Nu sover jag väldigt lite men försöker få timmarna av sömn koncentrerat och inte utspritt över nattens alla timmar. Mår riktigt bra de tidiga nattimmarna då jag ju inte "får" gå lägga mig efter vad jag lärt mig. Grejar, läser, kollar lite tv, har plötsigt en massa skön tid... och det sista jag vill ha de där vakna nattliga timmarna är konstigt nog vin.

Just nu,,, har jag inte känslan av att vilja dricka vin, när den kommer ska jag försöka minnas denna känsla av att ha byggt upp "många-dagars-utan-vin-känsla" för den är skön, upprensat i huvud o kropp. Den känslan kom utan att jag tvingade mig till den förstår jag nu. Ersatt vin med annat... Just nu passade det med en sömnkurs :)

Känner mig lite gladare också tomheten inte lika akut...

Kom på för några dagar sedan att jag "tagit bort" två små (som jag trodde oviktiga i sammanhanget) "ritualer" som faktiskt per automatik hörde ihop med de där ensamma-mys-vin-kvällarna... Det var tex något jag köpte med mig hem när jag köpte vin... en skraplott, en påse ostbågar, en hyrfilm, en paket cig, ja jag tror det kan vara vad som helst olika för alla... för mig var det alltså en skraplott :) det låter löjligt jag vet men det var ett mönster... en enda skraplott o vin. Det låter sorgligt :( Vin o en skraplott istället för att prata med en kompis (kunde ju inte svara i telefon när jag druckit vin) eller åka till någon, inte träffa särbon dessa kvällar, inte heller ringa honom, inte kunde jag gå o träna morgonen efter, det var mycket som blev omöjligt.

Men ändå, som många uttrycker här... man klarade det bra och visste hur det skulle fixas så man sopade igen alla spår, det var där energin gick och man höll skenet uppe. Man upprättade en speciell rutt med karta och kompass så att man skulle klara sig förbi alla hinder med vinet i sikte...
Inte undra på att det blir tomt... spänningsmomenten (låter ju inte så spännande nu i klart ljus)i att leva sitt hemliga liv tog ju all energi och mycket tid till återhämtning.

Vi skapar oss våra liv och vi kan hjälpa varandra på vägen...
Är så glad jag har hittat hit!

Tack Tilde, det var snällt sagt!! Givetvis får du låna och ta vad du vill härifrån!! :) Ta hand om dig!

Glad för din skull Vinter! Glad för att det går bra, och glad för att du har modet att "hänga" här och dela med dig!
kram / trollet

Det är inte alltid kul, att komma ur vinångornas värld, där man befunnit sig och skjutit upp till morgondagen, det man borde gjort idag..
För mig infann sig en sorts småpanik, när jag insåg, vad jag inte hunnit göra i sommar för att jag tagit ett glas vin(nåja, flera..) istället..
Fast jag tycker att vi ska vara stolta över att vi HAR den här insikten, att vi inte kan dricka alkohol!
Jag ser massor av grannar, vänner, arbetskamrater, som troligen befinner sig i en liknande situation, fast de har inte vågat titta på sig själv och sina alkoholvanor än..
Det enda jag hoppas, är att jag aldrig blir en sån där klämkäck "predikant-typ", som börjar tala om för andra HUR de ska sköta sina liv eller vilka val de ska göra..
Ha en underbar dag! / trollet

Alltid kul att läsa när det går åt rätt håll!
STOR grattis-kram / trollet

Hej sommar! Det du upplever, beror på att du senaste veckorna varit koncentrerad! (på att inte dricka, ersätta det med andra saker och att iaktta dig själv)
I vanliga fall, fungerar ju vardagen med "ryggmärgen". Vi behöver inte tänka på det vi gör. Det mesta sker per automatik.
När vi slutar dricka alkohol, så börjar vi "bevaka" oss själva (för vi vågar inte riktigt släppa kollen) Och det innbär att vi använder mer energi (vilket gör oss tröttare)
Sedan är det nog faktiskt en sorts sorgeprocess också... Frågan är väl hur vi förhåller oss till den?
Själv tillåter jag mig faktiskt att att känna mig ledsen över att jag förmodligen aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol. Inte som jag varit van att göra i alla fall..
Sedan kommer jag underfund med att jag faktiskt inte vill dricka, som jag gjorde!
Tyvärr finns inget mellanting, det är allt eller inget!
Själv har jag bestämt mig för att inte dricka ens ett glas vin, vid min systers kommande födelsedagskalas. Jag kommer att skylla på att jag kör.
Mina fördelar hitills, har varit att jag känner mig mer skärpt (nackdelen, att jag ser vad jag försummat i mitt hem medan jag befann mig i roséångornas värld, hmmm)
Har lättare att koncentrera mig och faktiskt har ett jämnare humör.. En hel del av irritaionen, kom av att jag ständigt "planerade" för det där glaset (jodå, det blev alltid MER än ett) vin framåt eftermiddan/kvällen.
I backspegeln, ser jag det ständiga "grillandet" och "ta-vara-på-solen" eftermiddagarna i trädgården som förevändningar att sitta och sippa på ett glas vin... Regnade det, så fick man ju sitta inne och "trösta sig"...
Varpå man gick till sängs, smålullig med lite ågren över det där som inte blev gjort. Och på morgonen vaknade man tung i huvudet, utan minsta lust att göra något, utom att planera för kvällens vindrickande.
Så släpp på ditt dåliga samvete över att du inte är glad, pigg och full av energi!
Bara vá, utan några krav på att du ska ha ett toppenhumör. Det är faktiskt tillåtet att gå och dra något gammalt över sig ;-)
kram / trollet

Har ju fixat och donat hemma, slipat, målat och rensat skåp och haft nya glada tankar. Men idag känner jag mig så himla trött på detta. Trött på att hela tiden söka och hitta mig själv, tänka nya tankar och vara energisk. Känner mig alldeles utmattad och skulle vilja sova i flera veckor. Kan man bli så trött av allt detta positiva? Är ju van vid en ganska hög dos ångest, självförakt och baksmälla att uthärda. Nu har jag i flera veckor varit glad, positiv och produktiv och nu känner jag mig alldeles slut. Vad ska jag göra nu? Och hur göra för att inte ta till flaskan för att liksom bara få släppa allt och bara vara?

Det är så otroligt många fördelar med att vara nykter. Bland det bästa är att aldrig mer behöva vakna med ångest och fundera över vad man gjort. Att inte behöva kolla telefonen ifall man ringt eller messat nån eller talat med nån som ringt. Jag kan också ta bilen idag på morronen när det regnar utan att fasa för ifall jag har promille kvar i blodet. Jag behöver heller inte oroa mej för att levern ska ge upp och packa ihop, jag har tagit prov och dom är bra. Min kropp har förlåtit mej. Det finns massor med mindre saker också att glädja sej åt. Jag ska lista allt jag kommer på nån dag. Ifall jag framöver får nåt sug så ska jag ha långa listan med nykterhetens fördelar att läsa igenom.
Ha en bra dag alla!

....fastnade här en stund fast jag borde sova bums. Måste bara få kommentera din undran om cigaretterna. Om du frågar mig så är svaret JA! Det skapar definitivt en falsk glädje att röka. Och en massa andra falska saker, precis som alkoholen gör. Jag känner igen det så väl från när jag rökte. När jag tänkte på att sluta röka så var första tanken: "men vad ska jag göra då??" helt ledsen liksom, precis som om röka var det enda jag gjorde. Precis som med alkoholen så är cigaretter bra till väldigt mycket saker (NOT!) om man är stressad så blir man lugn, är man glad så blir det lite fest, är man ledsen så blir man lite gladare, har man ett problem kan man tänka bättre med en cigg, behöver man en paus, är man arg på ungarna... cigaretter har en väldigt massa bra egenskaper för oss beroendetyper. Precis som alkoholen. Men, problemet är ju bara att det är illusioner allting. Det är inte på riktigt, det är vår hjärna som luras att tro på allt detta. När jag slutade röka kände jag en genuin frihet och samma frihetskänsla får jag av att inte behöva dricka. Men nu känner jag att jag vill röka igen. Men, jag skall akta mig för att hamna i smygrökar-lura sig själv-träsket igen!!

Nattinatt!

inte behöver man förklara!!! Jag har ingen lust att dricka, eller jag är sugen på en cola eller vad som helst. Ett ordentligt nej tack med en rejäl punkt efter borde inte leda till några frågor och gör det det så kan man ifrågasätta frågaren ;-)

Förresten det där med "alla andra". Med tanke på hur många det är som hänger här på forumet inser jag att väldigt många av er "alla andra" faktiskt är som jag är, alltså är jag ju verkligen inte på något sätt i minoritet!

En sak jag tänkt på idag är att när jag funderar på olika kommande tillställningar när jag måste tacka nej och vara "annorlunda" så tänker jag att det vore så "coolt" att bara säga nej tack och liksom lämna det där. Varför ska jag behöva förklara mig. För bara några veckor sedan skämdes jag av bara tanken att inte vara som alla andra. Liksom som att jag ska be om ursäkt och skylla mig själv eller typ ta mig i kragen. Jag skämdes över mig själv och ville aldrig att någon skulle veta. Men idag tänkte jag att tänk om jag blir en sån där person som inte dricker, vad coolt det skulle vara. Va stolt jag skulle va över mig själv. Att tankar kan vrida så.

Ja jo, det låter ju lite roligt kanske...slutade för ett år sen ungefär och sedan dess har jag bara tjuvrökt (varje dag-under ett år)! Bra sätt att kunna röka med gott samvete, man röker ju inte egentligen! Så nu är jag tillbaka där jag var, och trivs med att slippa rökandet så jag glömmer väl vad det "ställer till" i kroppen. Jag undrar om det är samma med nikotin som med alkohol och socker, att det skapar en "falsk glädje"? Någon som vet? I så fall är det ju inte konstigt att man blir deppig innan hjärnan satt igång och fixa det där på naturlig väg igen. Har ingen aning, nu känns det bättre iallafall. Och jag ska försöka att tänka som du, att jag fokuserar på det bra och låter det deppiga vara och blåsa förbi.

Idag hade jag en ny variant på den där diskussionen jag har med mig själv i huvudet då och då; nu säger den att jag kanske måste dricka igen för att se att jag verkligen har problem. "Ja men då får du ju reda på det, svart på vitt liksom." "Jo", svarar jag, "fast då måste jag ju dricka, och det vill jag ju inte. Och när ska jag testa tycker du? Jag är ju aptrött på att göra bort mig. På 30-års festen nästa helg? På invigningen med jobbet imorgon? Och så blir jag ju bakfull och det vill jag absolut inte." Blir inte lika orolig längre, inte när jag kommer fram till samma slutsats varje gång.

Idag var det lite galej med jobbet, det bjöds på snittar och bubbel. Jag tog såklart det utan fräs i. "Oj vad spännande" sa servitören. "Nja, det vette fasen" svarade jag. Så skönt att bara kunna säga, inte förklara, till och med skämta lite om det. Tänkte automatiskt att "nu tror han jag är gravid" men jag skiter faktiskt i vilket. Eller nej, jag vill egentligen få frågan för att kunna säga nej och få folk att fatta att man kan avstå bara helt av sig själv, för att man vill. Skämtade lite om de stora vinboxarna innan jag gick, och det känns skönt att det inte är så laddat nu. Folk som kan dricka får jättegärna göra det, tänker ibland att det måste vara härligt att bara ta ett glas vin, bli lite glad, ta lite till och sedan känna sig nöjd. Har ALDRIG hänt tror jag. Men jag unnar dom det, vi är olika bara.

På träningen sedan på kvällen funderade jag över om det hade blivit annorlunda om jag tagit vin, eller mer om jag önskat att jag kunnat göra det. Men nej, då hade jag inte kunnat träna. Hade förmodligen stannat kvar längre än jag velat, haft den där förbannade kampen inuti, vill ha mer vin men vill inte verka full. Skrattar lite när jag tänker på hur jäkla tråkig jag måste ha varit att prata med för dom som inte känner mig (kanske för mina vänner också), helt forcerad och fokuserad på att verka nykter/kunna fylla på glaset utan att det märks. Har ju egentligen bara varit avslappnat och bekvämt med dom jag kunnat bli kanon tillsammans med. Idag kändes det inte som en big deal att strunta i det faktiskt, det som jag var så nervös för i början. "Tänk att behöva säga på jobbet att man inte dricker!" (Hoppas att någon som är där i början av sitt beslut läser detta, där då man är så förbaskat rädd för hur det ska bli. Önskar att jag kunde fått en liten glimt av hur det är nu, inte farligt alls)

Får fortfarande små lyckorus då och då, vissa starkare än andra. Även om jag precis haft en dipp måste jag säga att jag generellt är gladare, jag hittar lättare glädjen i småsaker. Och vilken jäkla energi! Har börjat komma igång med träningen ordentligt och det är så skönt, är noga med att känna efter hur det känns, att känna när alla gladhormoner rusar omkring. MEN...jag märker att jag har hamnat i nån slags identitetskris, jag letar efter mig själv som en förvirrad fjortis. Vad är jag? Vad gillar jag? Antar att man måste bli sig själv på nytt av stora omställningar. Men jag hittar gärna mig själv nu, snart...detta velande är enerverande. Att köpa en kudde till soffan blir ångest, är det här fula blommönstret verkligen jag? Men det är väl som med allt annat, jag får ge det hela tid.

Nu blir det sängen, har börjat slarva med sömnen och det går inte för sig. Den nya jag sover så mycket hon behöver!

En månad, det är jättebra!! Kram

Ja då får jag säga Grattis - eller nåt:)

Det kan nog stämma Maria :)

Har inget att säga idag förutom att nu har jag officiellt klarat min första månad. Yeeey, eller nåt.

...till pass nu :-) Den verkar rikta sig främst till tonårstjejer men även stora tjejer (och killar) har ju lite besvär med alla känslor ibland.

Ler lite åt ditt "så kom jag på att jag slutat röka". "Kom på"? Härligt att du glömt bort att du brukade röka också. Jag tror i alla fall att du där har en stor del av lösningen på gåtan varför allt är så jäkla jobbigt just nu: du har slutat med två saker som ställer till en massa saker i skallen på dig, inte konstigt att du är deppig och funderande just nu. Det är sorg och en annan massa saker som händer hos dig nu.

Bara att ta lugna andetag, försöka fokusera på de bra sakerna. Försök lura den dumma hjärnan (om man ler tror hjärnan att man är glad och då blir man glad - enkelt va?) Oro för att hamna i depression igen känner jag igen, försöker då tänka på de bra stunderna som jag känt och jag säger till mig själv att jag inte tänker ramla i den fällan igen utan att kämpa, har jag en gång tagit mig ur en depression kan jag göra det igen, ledsen och deppig får man vara men man skall inte fastna i den känslan. Nu var det såhär och nu går vi vidare liksom. Hoppsan, det blev lite bluddrigt detta, hoppas du förstår vad jag försöker säga. Kramar!

O ja. Visst är det en flykt det här med alkoholen. Eller jobbet, shopingen, ätandet, träningen eller vad det nu kan vara vi använder oss av.

Det finns en massa saker man flyr från mer eller mindre medvetet. Det kan vara allt från gnälliga ungar (fly från här och nu, livet just i denna stund) till vad vill jag bli när jag blir stor (fly från den jobbiga insikten att jag är snart 45 år gammal och ännu inte vet vad jag vill jobba med, flyr från kravet att behöva tänka på detta och VÄLJA).

Aktiva val är alltid jobbiga, enklare att ta ett glas vin och bara låta tiden gå. Sedan blir man missnöjd över att tiden går så fort och att man fortfarande står och stampar på samma fläck. Med samma jobb, med samma karl, med samma utsikt, bara lite mer grå strån på huvudet. Visserligen kanske lite mer skinn på näsan men även en hel del mer fläsk på rumpan. DÅ blir man deppig. Och så tar man ett glas för att FLY....

Hmmm... det där handlade om mig, men det förstod du kanske 8-)

Jag är alkoholist och det är jag inte stolt för, jag är nykter alkoholist och det är jag väldigt stolt över. Jag berättar inte det för alla bara för de som har med det att göra, men att jag är en nykter alkoholist gör mig till en bättre människa än innan med större förståelse för andra.

Så tänker jag nu och nu skall jag jobba dygn så nu skall jag fortsätta att fundera över mig själv, för jag tror att jag flyr in i olika saker just nu är det jobbet. Kanske tid att fundera vad jag flyr ifån och vad kan jag göra åt det.

Kämpa på där ute//Kram Kalla

Hej Vännen! I mitt fall, tror jag att det beror på "sockret"/kemikalierna i läsk.. Dessutom VET jag att jag har lätt för att bli "sockerberoende". Ju mer läsk jag dricker, desto mer vill jag ha...
Nu har jag införskaffat mig en kolsyreapparat, som har det goda med sig, att jag inte behöver ha så förtvivlat mycket kolsyra i vattnet varje gång..
Smaksättningen sköter jag efteråt, med juicer, gurka(gott!)grape, apelsin(gubbens favvo)citron eller, vid festliga tillfällen, hemgjord fläderblomsaft från väninnan!
Gnisslet försvann, när jag borstat tänderna, men då jag drack ganska mycket, höll jag på att borsta sönder tandköttet.. inte så kul..
Hoppas att maten smakade! kram/ trollet

Det är inte alltid man hinner kommentera eller svara men med är jag hela tiden, läser alla era inlägg! Det hjälper mig mycket att läsa om era tankar och metoder för allt.

Jag känner igen mig i ditt tillbaka-tänk Sommar12! Jag har också gjort den resan och insett till min förskräckelse att jag mycket tidigt uppvisade ett beteende tillsammans med alkohol som inte var OK. Men samtidigt är det ju först när man i efterhand har hela bilden framför sig som man kan se detta beteende, dessa tillfällen, dessa varningssignaler osv. När man befinner sig mitt uppe i livet är det inte lika lätt att se. Men, det är en bra reflektion att göra, att jag har inte blivit alkoholist idag, det är något jag varit på väg mot under en längre tid. Eller kanske alltid varit.

Först tänkte jag säga att det är lite sorgligt att ingen, inte jag heller, har märkt vartåt det barkar. Men sen tänkte jag att det är ju såklart svårt när alkohol har en sådan framträdande roll som det har i vårt samhälle - det är inte alltid de som har vårt problem "sticker ut", för alla dricker för mycket ibland, det är normalt att dricka, det planeras alkohol osv, det pratas om när man gjorde än det ena än det andra osv.

Lite bluddrigt blev det, nu måste jag rusa. Ha en toppendag. Strunta i lightläsken, unna dig istället "the real thing" till helgen. Jag har en kollega som är beroende av Cola light, hon blir konstig om hon inte får det varje dag... Jag är tacksam för att jag inte är någon läskpimplare av stora mått i alla fall (man behöver ju inte ha alla laster ;-)

kram från mig

Hur då? Är det av sockret i läsken? Jag tycker att mina tänder har blivit gnissligare på sista tiden, kan det bero på det ökade godisintaget? Försvinner det när du borstar tänderna?

Usch, jag ångrar att jag gick in här och läste om chokladdoppningar i kaffe - är både frusen och hungrig. Snart får jag nån mat som chefen har beställt, vi har för vana att ha lunchmöten på jobbet och idag hade chefen glömt bort att skicka runt matbeställningslistan så hon beställde något på eget bevåg. Säkert gott, hoppas bara det är varmt...

Tänkte på det du skrev om ritualer Tilde.. Det är ju som att skaffa sig nya vanor, och GODA vanor ;-)
Sommar, vi är många som har tröst och hjälp, bara av att läsa varandras berättelser.. Känna igen oss i vedermödorna och många gånger känna det som att någon håller en i handen när det känns knepigt..
Dessutom kan man alltid glädjas och peppa varandra när det går åt rätt håll.
Man slipper blickarna (stackars lilla dig)pekpinnarna och folk som tar omvägar, för att de inte vet hur de ska behandla en nykter, men dock alkoholist på arbetsplatsen eller i bekantskapskretsen. För det finns fortfarande SÅÅÅÅ mycket fördomar kring alkoholberoende och missbruk.
Ibland är ju t.o.m. gränsen mellan bruk och missbruk väldigt suddig *fniss* Och har man nyligen tagit itu med sina problem, så orkar man inte riktigt förklara för var och en (dessutom vet man inte vilka som frågar av omtänksamhet och vilka som bara är "nyfikna"/skadeglada)
Vi är här av samma anledning, även om vårt förhållande till A och våra problem ser lite olika ut. Huvudorsaken är/stavas i alla fall ALKOHOL!
Själv har jag fått många tips och nya infallsvinklar. Dessutom är det skönt att få skriva av sig..
Det är som om man kan fokusera på ett annat sätt, när man väl formulerat det man har inom sig och satt det på pränt..
kram / trollet

Har följt dig Sommar och är full av beundran, kram