Senaste kommentarerna i forumet

torsdag, arbetsveckan börjar närma sig sitt slut. och det har varit en riktigt bra vecka! Tänkte summera lite här för min egen skull. Skulle man en dag bli sugen på öl igen så kan jag alltid läsa här om hur jag mådde efter en tids nykterhet (12 dagar idag!).

på något sätt har jag lyckats fokusera på alla det positiva effekterna istället för att tänka på att jag trots allt är mänsklig och att humöret och energin går upp och ner, även om man är nykter.

jag har varit betydligt mer öppen gentemot mina kollegor och medmänniskor. mer stresstålig, lättare att ta tag i mindre roligare saker, lättare till skratt, mer inkluderande, hakat på, tagit mer plats. inte lika rädd för att synas och höras. ingen grå, tung sinnesstämning som sätter stopp. och belöningen har kommit ganska fort! folk är gengäld mer öppna och inkluderande mot mig.

det verkar som om att min "sociala fobi" måste ha varit alkoholinducerad. Har även under flera år trott att jag har lidit av dystymi, men även dessa känslor är nu mer eller mindre borta. jag känner mig lugn och nöjd! Veckodagarna känns inte längre som en tom, grå, meningslös transportsträcka till fredags- och lördagskvällen.

jag börjar nu sakta men säkert att inse att jag har helt enkelt inte haft energi för andra eller mig själv på grund av alkoholen. och nu börjar det sakta men säkert att släppa ... jag var t.o.m på en föreläsning häromkvällen vilket jag aldrig hade orkat vanligtvis!

Min fru har varit på väldigt bra humör dessutom. Det märks säkert mer än vad man tror. Min energi förra helgen märktes av ganska tydligt då min fru flera gånger sa saker som "Oj, hur orkar du? Vad pigg du verkar vara!". I söndags kommenterade hon lite i förbifarten "Du drack ingen öl i helgen??". Men jag tror inte hon gjorde kopplingen riktigt och jag lät det vara. Den här helgen kommer hon definitivt börja undra när jag återigen hoppar över ölen.

snart helg och det känns lovande. kommer dock att ringa alkohollinjen imorgon för en återkoppling och lite extra motivationsboost inför helgen.

Glad att du är inne ibland och skriver. Även jag har upptäckt att känslor inte är farliga. Man får helt enkelt känna på dem, smaka på dem och inte bli förskräckt... Låta dem komma... och gå. Även i irritation o ilska är det bra att hantera snabba känslor på det viset, har jag kännt. Det har hjälpt mig att tänka så.

Grattis till alla dina klara dagar, Vinter!
Kram Tilde

Till varenda nykter dag ;-D
Jag har upptäckt, att många innerst inne "vill" dra ner.. Nej, alla är inte beredda att sluta helt, men det är okej för min del.. (så länge de inte lurar sig själva, vilket iofs inte är "mitt" problem heller..)
Jag tror att det kommer fler alternativ, med tiden, på saker man gör, UTAN alkohol.
Och när fler och fler ser att det går att ha kul, utan att dricka, så tror jag att man får inspiration att hitta på ännu fler saker..

Jag tror också, att många dricker av, sas ohejdad vana, för att umgänget (tjejfesten, jobbarkompisarna, "afterworken"(vilket är ett ganska nytt begrepp för mig)) "alltid gjort så"..
Ingen har ifrågasatt eller ens funderat på andra alternativ..

Fortsätt du att "vaccinera" dig här på forumet!
Stor kram/ trollis

välkommen hit och grattis till en första A-fri helg! Visst blir det lite tomt till en början, där känner jag igen mig. Jag är nästan inne på andra månaden nu och tomheten har blivit mindre och mindre påtaglig. Låt det ta den tid det tar! Lite tomhet är inte farligt. Det är nödvändigt. Du håller ju på att bereda plats för någonting nytt. Vad det blir får tiden utvisa.

Oj vad snabbt tiden går, och så länge sedan jag tittade in här. Var tvungen att skriva ett inlägg för att hålla räkning på dagarna. Två månader nästan, men det känns mer som en evighet. Som ett helt annat liv. Det är märkligt, för när jag höll upp i 7 månader (med två dricktillfällen under tiden) förut, så kändes det mest som en lång väntetid genom hela perioden. Jag blev ordentligt deprimerad.

Det fanns inget riktigt beslut bakom. Nu är det i första hand för min egen skull jag gör detta, och depressionen har inte slagit till ännu.

Under första månaden var det många "dippar", dagar då jag var nere. Men de har blivit färre och färre. Det är faktiskt den stora anledningen till att jag inte skrivit här. Jag har inte TÄNKT på alkohol.

För ett par nätter sedan drömde jag att jag stod med ett stort glas whisky med is i handen, alltså inte ett vanligt glas utan ett stort dricksglas med whisky! (Varför inte något godare? Aldrig varit någon favorit) Precis som förra gången jag drömde om alkohol, tänkte jag direkt på forumet i drömmen, och på vad jag skulle skriva när jag druckit ur, hur jag skulle motivera det.

Forumet är en stark kraft! Ja, inte forumet i sig men alla ni människor som finns här, tillsammans. Drömmen påminde mig också om att jag skulle gå in här och skriva ett inlägg för att inte glömma mitt beslut. För om man börjar glömma bort alkohol tror jag att jag även kan glömma mitt beslut.. A är en lurig jäkel!

En väninna som tidigare druckit i klass med mig har minskat ner ordentligt. Inte slutat helt men hon har tagit initiativ till att börja ordna roliga aktiviteter och träffar utan alkohol. Det gör mig så otroligt glad. Jag har även upptäckt att det inte är omöjligt att hantera sina känslor utan alkohol. Känslor är inte farliga.

Dags att läsa ikapp i era trådar...

Dis och regn.. Höstens första snöfall har passerat.. Och katt-a-strofen klagar över att rådjuren invanderat HANS trädgård..
Han hade så bråttom ut, att han rusade över mina fötter (med "dubbdäck", AJ!).. Väl ute, inser han att de k a n s k e var liiiite större, än han räknat med, när han satt på kanten av köksbordet och tittade ut..
Det är ganska skönt, att plocka fram alla små ljuslyktorna igen och sitta där och filosofera med en kopp kaffe.. Titta ut på rådjur, harar, fasaner och diverse småfåglar som kallasar på nedfallna äpplen..

Det finns ett lugn, mitt i tristessen.. För egentligen blir det ju inte tråkigare än man "gör sig".
Var det inte just det här, man längtade efter, mitt under de hektiska småbarnsåren, under den där "jobbhetsen", när man skulle vara överallt, duktigast och visa framfötterna..?

Nu är den här, tiden av kontemplation, av att göra "ingenting", så varför kryper det i kroppen..?
Det är så O-vant, när vi blivit inprogramerade att ta tillvara på varje sekund, genom att "fylla" den med något.. Istället för att bara låta den vara, det den är..
Vi är så uppsnurrade, att vi ständigt kräver något utanför oss, som "roar" oss, som ser till att vi är upptagna.. Annars känns det "trist", tråkigt, "meningslöst"... Känslor vi är en smula rädda för..

Känslor som inte anses fina eller bra och som måste döljas till varje pris eller..?
Vi är ju ständigt på väg.. Så till den milda grad, att våra liv blir en sorts transportsträcka, till "något" (ofta vet inte ens vad detta något består i)
Kanske är det därför, vi bedövat de här bitarna av tid, som vi inte vill kännas vid under "resan" ..?
För att man jämförde sig med "alla andra" och inte ville inse, att det man såg, bara var fasaden, medaljens framsida?
Ja, idag skrattar jag åt alla gamla kulisser, jag spikade upp i livet, för att vara som "alla andra"

Idag, kan jag hålla med i det gamla inianska ordspråket:
Döm ingen, förän du gått tusen miles i hans mokasiner...
För vi varken frågar efter, eller får se "baksidorna" av varandras liv.. Det som ter sig som en "bagatell" för en, kan upplevas som ett oöverstigligt hinder för en annan..
Det kostar så lite att sträcka ut handen, och det ger så mycket tillbaks att kunna hjälpa varandra..

kram/ trollis

Det är väl, som så många skrivit i forumet, att hjärnan blir "kidnappad" av alkohol..?
Tycker faktiskt, att jag fick lite hjälp av att läsa i länken som jag kopierade in till minme..
Efter första glaset, så har vi ingen kontroll!
Och om vi haft det, så verkar det som om kontollen sätts ur spel snabbare, ju äldre vi blir och ju oftare vi dricker..
Det behöver ju inte vara några mängder i början..
Så var det för mig iaf..
Det räckte alldeles förträffligt, med ett á två glas vin (då kände jag mig klart salongsberusad)
Det tog några år, med ett nästan dagligt intag... Och så "vaknar" jag och upptäcker att jag blivit vin-alkoholist..
Klämmer gladeligen i mig en flaska själv (och MER om det finns...)

Numera, kan jag inte ens "tänka mig" ett glas, utan att känna en viss besvikelse, för jag VET ju att det glaset inte räcker, för att tillfredställa alkoholdemonen..
Fast å andra sidan är DET väldigt bra, för det gör att jag inte vill ha någon alkohol alls..

Varför ETT glas, när det är FLASKAN jag vill ha..?
lite virrigt blev det, men jag tror du förstår...

Skönt att ha dig här igen i alla fall!
kram /trollis

Godförmiddag alla

Ja nu var det torsdag och jag mår bra. Har bestämt för att inte
deppa ned mig efter drickandet i helgen. Gjort är gjort. Kan
bara hålla med dig om att efter ett glas kan inte jag i alla fall
styra, utan vill bara ha mer. Nu gäller en dag i sänder. Har även
bestämt inga bjudningar just nu och undvika vännerna som dricker.
Man känner sig lite skör just nu, samtidigt som man mår bättre o
bättre för varje dag. Det kanske är tur att jag får sån ångest och
blir så deppig när jag bryter av. För jag gick nog hela förra
veckan och tänkte om jag skulle dricka eller inte på fredagen.
Beslutade mig för att fredag går bra och inget mer på lördagen, tjii
fick jag. Jag dka inte tänka hela livet utan alkohol utan en dag i
sänder annars blir jag deppig på att tänka aldrig mer.
Tror min man tänker efter innan han oxså lyfter första glaset han har
mått pyton på jobbet.
Kan i alla fall inte låta bli och tänka på varför jag inte kan sluta
när jag väl tar glas ett. Och att jag har så svårt att bryta.
Man är ju ingen ungdom heller 3 utflugna barn plus tre barnbarn.
Måste hålla mig frisk nu, energitjuven har tagit upp hela min tid nästan
Må bra
CARP DIEM

var otroligt bra och jag är så glad över att få uppleva detta. Skratten, kramarna och den där pigga blicken hos vänner som mår bra i sin nykterhet är så obetalbar. Att se hur vi kommer från så olika förhållanden och miljöer och ändå är så lika varandra i vår sjukdom och hur vi kan skratta med varandra när historier berättas om hur det en gång var och hur tokigt vi gjorde då och finna att det egentligen bara var en annan variant på hur jag gjorde.

En del nya dök upp och blev helt chockade över stämningen och bestämde på stående fot att detta ska de fortsätta att åka på för de insåg ju direkt att det är en stämningshöjdare som heter duga och att man får många nya och fina puffar in i nykterheten. Att inse att man är i ett gäng som hört, och använt, alla lögner själva gör att man blir riktigt avklädd och inte kan gömma sig. Lära sig att vara sig själv utan mina gamla dimridåer är den största gåvan och tryggheten jag fått i min nykterhet.

Just likheten och identifikationen med andra alkoholister var, och är, en förutsättning för mitt mående. Den dag jag tror att jag kan sköta min sjukdom på ett annat sätt och gå min egen väg som jag gjorde i mitt tidigare liv, då är mitt återfall inte långt borta. För mig var det ju en enorm lättnad att se och höra människor som hade gjort samma tokigheter som jag och inse att jag inte var ensam. De hade provat alla sätt som jag gjort med att hålla upp, dricka annorlunda,bara på helger mm mm men inget hade funkat. För dem heller. Jag insåg att jag inte var så korkad, jag har en sjukdom som gör att jag gjorde på precis samma sätt som alla andra i mitt aktiva liv.

Efter ett par sådana här fullmatade dagar blir det tyvärr som ett vakum när jag kommer hem till vardagen igen, jag saknar verkligen gemenskapen. Men jag vet ju också att skulle detta vara vardag för mig så skulle ju inte känslan bli så övertygande och stark. Så därför har jag bestämt att låta sköna efterdyningar låta mig njuta av mina intryck och att det är helt ok att se fram mot nästa möte med vännerna.

Idag väljer jag att inte dricka och jag ska ta hand om mig för att jag ska kunna skapa ett så bra liv i nykterhet det bara är möjligt.

Det är alkoholens verkan på hjärnan, som gör att vi inte kan styra, efter det första glaset..
Kolla den här länken och läs svaret, så klarnar det lite..

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/skribent/peter-wirbing/

/trollis

Kul att höra att det går bra.. Ja, vi är ju ena frågvisa dj*lar ibland..;-D
Men på något sätt, bryr man sig om sina forum-syskon och har man inte hört något på ett tag så undrar man..
Lev väl NM, Ta hand om dej, utan att stressa för mycket.. Det där med vikten reder sig nog ;-D
kram / trollis

...men jag jobbar just nu väldigt mycket och har dessutom fullt upp på hemmafronten också, så jag har inte riktigt hunnit med att skriva här inne. Men jag klarar av att hantera A-monstret och har inget egentligt sug att dricka överhuvudtaget, är alldeles för upptagen med det riktiga livet för det. Har inte haft tid att träna i den utsträckning som jag skulle vilja, men det kommer igen. Vikten har dalat, ligger väl på -6kg just nu och det känns som om jag för första gången på flera år kan droppa ner under 90-strecket, bara beroende av att jag har slutat med A. Märkligt, men ändå förståeligt.

Jag känner mig oerhört mkt fräschare i huvudet, kroppen behöver nog ännu lite mer tid för att hämta sig ordentligt, men jag är jättesugen på att träna och se vilka resultat man kan uppnå som helt nykter.

Må väl, alla, så hörs vi sen!/NM

Hur är läget?/ trollis

...till dig PP på tåget, på väg till jobbet; Ciao! Hällde precis upp min tredje kopp kaffe (innan frukost, måste vara toppen för magen...tacka f.n för att jag är mager) och kom och tänka på dig ;-).

Hur går det med kaffe och socker? Många här på forum skriver en massa om socker. Hoppas du kan ta till dig några bra tips... Själv har jag ingen "sweet tooth"...trots att jag som alkis bör ha det?

Ha det bra PP och titta in ibland och skriv om det nyktra livet! Förebilder behövs... Du visar på ett bra sätt att det finns ett fint vardagsliv efter A, ett liv som inte behöver vara "tråkigt". Hela tiden hittar nya hit (BRA!) för den där drycken förstör så många liv (SKIT). /R

Såg att du loggat in - så jag loggade tillbaks för jag ville säga God morgon till dig riktigt ordentligt! Nu är det gjort.
Lev väl, ha det bäst! / mt

Ibland går det så snabbt när man skriver och läser att man ser helt fel! Ni menar bara väl båda två ju, puss på er!

Jag testade förresten magiska piller när jag skulle sluta röka. Zyban hette de. Det var verkligen ren och skär magi, att gå från "men herregud vad ska jag göra MED mitt liv om jag inte får röka??" till "och varför skulle jag vilja stoppa den där äckliga pinnen i munnen, menar du?" är ju fantastiskt! Tyvärr funkade inte de två medicinerna mot alkoholsug som jag testat, lika bra...

Jag blev väl också onödigt upprörd, mest för att jag uppriktigt menade att berömma dej och blev missförstådd. Det är inte så lätt på ett forum. Jag tyckte det där om insulin och diabetes var så bra.
Peace & love :) Vi kämpar på tillsammans mot fienden!

Jag blev onödigt brysk!
Vi har olika bilder och gör olika jämförelser. Thats it!
Det är väl egentligen inte vad som är "rätt" eller fel som är det viktiga, utan att vi kämpar och lyfter varandra?
Vår gemensamma fiende är ju alkoholen?!

" viftar med vita flaggan" /trollis

Tack för att du delar med dig av detta Tilde!
Du andas harmoni i dina inlägg och jag kan bara önska dig en helt underbar framtid!

Kram / trollis

Nu i oktober förvånas jag av hur jag beskrev mitt liv för lite mer än tre månader sedan som skamligt och fult, fullt av svaghet och skam.
Jag ser annorlunda på det nu, skulle inte beskriva det som svagt och skamfyllt, blev ju enbart ett sätt att lägga ytterligare börda på mitt självförakt.

Nu vill jag hellre beskriva mitt handlande som destruktivt. Då jag inte orkade handlade jag i destruktivitet.
Min skam är borta.
Även skuld o skam för mitt stora bottenplask är nästan borta. Jag kom ut på andra sidan som den jag känner igen från förr o vill vara... eller jag är på god väg... så är det. Jag känner medvind nu och den kommer inifrån.

Jag tackade nej till negativ påverkan, ville ha goda människor omkring mig när det var som värst för mig i våras o somras. Fick en insikt om att jag måste välja med omsorg var jag tog min energi. Vilka människor som jag orkade släppa in i mitt liv. För det mesta lyckades det.

Nu är det höst
och jag njuter...
Jag längtade så efter att tiden skulle vara nu. Jag har klarat det! Är lycklig för det.

Kommer att tänka på dig sommar!
Ser du en figur med en massa torra löv i håret som rusar fram och smäller dig på fingrarna om du sätter handen till BiBen, så är det jag! (kommer att sätta snarskank med svansen också om så krävs..)

Men tänk om det blir så, att ingen lägger märke till att du inte dricker just alkohol?

Tänk om ingen frågar, vad du har i glaset? (Scweppes, alkoholfritt, 0-öl, läsk..)

Tänk om alla är så upptagna med sig själv, sitt eget ätande, drickande och festande att de faktiskt inte ens märker att sommar är spik nykter?
För jag tror att hon kan vara "festlig" och kul i alla fall (kanske t.o.m. roligare, än när hon blir berusad..)
Definitivt, tror jag, att om du iaktar de andra, så kommer du att ha roligare efteråt!

Stort Lycka Till! / trollis

istället för att förbanna mörkret, vätan och kylan som kommer smygande.
Det känns som det är dax att dra ner lite på takten...

Sommarens ljus, som gav energi, börjar tona bort.

Det är som om vi inte upptäckt det, utan går på i ullstrumporna..

På sätt och vis var det enklare förr, när vi kurade skymning, tillät oss att sätta oss ner en stund mellan solens nedgång och mörkrets omfamning..

En stund, då vi kunde sammanfatta vår dag, en stund av kontemplation och eftertanke..
Att varva ner, istället för upp, som de flesta av oss gör, för att hinna med alla "måsten" vi staplat på hög..

Önskar er alla en fridfull dag och att jag kunde skicka en solståle att bära i fickan, för att tas fram och kikas på när det känns gråtrist..

Precis som när yngsta barnet, en gång satte sin hand, först till munnen och sedan stoppade ner den i min ficka!
Vad gör du frågade jag?
Jag stoppade ner en "fickpuss", så kan du ta fram den när du behöver en, blev svaret..
Efter det, tog vi för vana att dela ut massor av "fickpussar"(bara tanken får mig att le fortfarande)

Ja, det där höstdeppet, kan komma av väldigt många saker.. Kanske är vi alkoholister extra känsliga?
Förut "stängde vi av" eller bäddade in oss med hjälp av alkohol.
Precis som Dompa, tycker jag att det inte är några fel att ta hjälp av piller, istället för att ge efter och inhandla en flaska..

När man är en "beroendeperson", så ter sig vardagen ibland extra grå, när man "jämför".. Och tyvärr, har vi nog en benägenhet att jämföra, både oss själv med andra och tillvaron.. Dvs, vi vill ha den där "kicken".. ( vi blir vad en klok kursledare sa för många år sedan "kick-narkomaner"..)
På den tiden, pratade man inte så mycket om "adicts"/beroende överhuvudtaget.. Då ansågs t.ex. spelberoende och "shop-o-holism" bero på dålig karaktär..

Hon pekade på att det fanns folk som t.o.m. var "kurs"beroende.. Det gav deras självförtroende en sådan boost, att de fortsatte att gå kurs efter kurs efter kurs..( innehållet spelade inte så stor roll, det var själva gemenskapen och att bli sedd, som var det viktiga)
Kanske är det lite likadant med oss?
Om vi inte känner den där "kicken" så blir vi besvikna.. Och när vi sedan jämför med vardagen, som känns ännu gråare, pga vår besvikelse, så blir vi ju knappast gladare..

Nej, nog med svammel.. Ha en bra dag! kram /trollis

Tack för det ordet/uttrycket. Har blivit en favorit...då det exakt beskriver vad det är man/jag gör. Har nu suttit och ätit hotellfrukost (Den enda fördelen med tjänsteresors hotellboende) i två timmar och läst och läst. Ätit och ätit...stoppar i mig allt som jag aldrig skulle få för mig hemma ;-)

Ville bara checka in och kolla att allt är väl? /R

Vännen min! Tyvärr tror jag att en solresa faktiskt kan ha motsatt effekt. Det blir ännu mörkare och kallare att gå upp när man har kommit tillbaka.

Ledsen om din resa inte motsvarade dina förväntningar ( och för att jag är en av dem som verkligen har "tjatat" på dig att ta den), men kanske var det inte helt bortkastat. Att räkna sandkorn kan faktiskt vara riktigt rogivande. De där konstruktiva tankarna kommer nog mer i en stuga mitt i skogen i höstmörkret.

Vad jag absolut tycker du ska göra är att gå på det där kvinnokonventet som du tipsat andra om. Kanske kan du träffa ngn annan forummedlem "live" där. Tänkte mest på (kloka) Maria...ni kan ju ha en varsin blomma i handen...eller ngt annat för att känna igen varandra. Jag läste igenom och tyckte det verkade spännande. Kommer ju att befinna mig i Finland veckan innan...så ser du en nästan två meter lång skelande dam, kan du ju säga hej ;-)

Mulletants ljusterapi tips tycker jag låter ganska vettig. Fast det är ju jag det...mår ju sjukt ledsamt själv under den mörka årstiden. Försök ta en promenad på lunchen och ät vid skrivbordet under arbetstid istället. När det gälller tabletterna så tycker jag att det är bättre att ta hjälp av dem...än att riskera att ta hjälp av flaskan istället...för den vet vi ju är ett vanligt botemedel mot depp. Vadda in liksom.

Nej...vardagen kan vara allt annat än rolig! Önskar jag kunde tipsa om ngt vettigt som gör det lättare...men tyvärr...därför kan jag bara repetera vad du och mt redan skrivit. Andlighet och mera Forum. Prioritera det...strunta i TV!

Morgonkram och så från fästmannen som aldrig slutar hoppas! /R