Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Hade skrivit ett långt inlägg till dig o råkade trycka bort det 😫
Det var ungefär så här: Så positivt att du har kontakter som kan vara hjälpsamma nu på onsdag - hoppas du kommer att tycka det 🥰
Jag skrev också om vikten av att ta sig själv i första hand o det tycker jag att du gör när jag läser sista stycket i ditt inlägg 💪🥰👍
Att ta del av allt som finns här på forumet är också fint, lärorikt, inspirerande o kan vara användbart men att hålla sig till en egen linje är ändå nummer 1...
Tror att det var ungefär så jag skrev - så irriterad över att jag är så klantig...
🤗 Kram o ha en fin fortsättning på dagen!

Hej & välkommen!

Fint att få besök från vida världen. Det är förmågan att dela, ge och ta emot som gör detta forum så berikande oavsett destination. Det är ett par dagar sedan du startade tråden och det kan ta tid att få lite fart på en ny tråd. Hur som det låter som att du jobbar för att få medvind, kloka tankar om återhämtning. Samtidigt så fint att be om stöd, vi behöver inte göra allt själva.

Ser fram emot att höra hur det går för dig och hoppas att andra användare hittar dig här.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack! Ja ilskan eller ångest eller sorg.. alla jobbiga känslor vill man ju bara dämpa med alkohol. Det är den snabba och enkla vägen… så nu när man inte dricker så måste man hitta nya sätt tänker jag. För känslor kommer ju alltid komma…. @Kennie

Måndag morgon! Känns bra efter helgen. Pigg i huvudet men något trögstartad. Men det gör inget! 😇

Dag 10 💕

Ja det är den där överlevnadsinstinkten :) när stress/ångest kryper på. Eller snarare den där ”vilja försvinna och sluta känna eller tänka”…. Men vi behöver helt enkelt hitta nya sätt att tapas med de känslorna @Lavendelblomman

@litenanna Det du berättar tyder på att du har självinsikt om ditt beteende och vad som sker. Som du säger tog du på dig offerkoftan för att plåga såväl dig själv som honom. Du berättar också om tuffa saker som ätstörningar och självskadebeteende. Att dina känslor för maken har svalnat ordentligt senaste åren. Du är modig som berättar. Skulle detta kunna vara orsaker till att du vill dricka? Mina orsaker till att jag drack var bla att jag inte orkade ta tag i mitt ”bagage” fullt ut. Jag och min man drack tillsammans och jag funderade till slut på om det var det som höll ihop oss, att vi drack för att orka med livet. Tidigare när vi drack och jag klagade över det emellanåt, sade att att det var väl inte så farligt, bara jag inte drack så mycket. Det gav mig fristad till att fortsätta dricka, och alltid för mycket. Denna gång var botten nådd, jag var bestämd och sade att gör vi det inte tillsammans så går det inte, att jag inte kan dricka lagom. Kanske på sätt och vis ett ultimatum, att han får välja mig eller vinet. Han förstod allvaret i det jag sade. Han valde mig. Nu är livet så mycket bättre utan detta vindrickande varje dag och vi har det så mycket bättre ihop. Jag inser idag att jag skulle ha haft det svårt att vilja leva ihop med honom om han skulle fortsätta dricka, ett förakt skulle ha växt mot honom. Att vinet skulle vara viktigare för honom än jag. Att han skulle fortsätta att vara ett ”fyllo” som vi var.

Nykterheten har gjort min självkänsla starkare, så även mitt självförtroende. Jag har synat och kunnat kasta min ”offerkofta” och mitt destruktiva beteende. Jag har/är på väg att hitta mitt värde och mina behov. Jag har tagit hjälp av psykolog för att hitta detta. Jag behöver inte alkohol längre för att fylla tomrummet med mina sorger, mina besvikelser, min självömkan, min ilska, mina känslor och behov. Jag har fått kontakt med den lilla flickan inom mig och säger till henne, det kommer att bli bra, vi kan och är jävligt starka. Nu går vi vidare, gör livet till det som vi vill ha det, trampar på skiten och gör oss fria från våra bojor. Jag fick inte allt det jag behövde och det var inte mitt fel. Nu är jag vuxen och kan välja hur jag vill ha det och hur jag vill leva. Det första jag valde bort är alkohol för att känna mina känslor på riktigt och kunna ta tag i mitt liv på riktigt. Det är svårt och smärtsamt, men det går och det blir så mycket bättre.

Jag kan säga att det märks även här hemma, jag står kvar och håller fast vi det jag tycker och tänker. Jag blir inte tyst och går iväg och tjurar, är ledsen och arg. Jag straffar inte genom kyla och ignorans och är oåtkomlig. Jag gör motstånd, vilket min man tydligt märker, står på mig. Vi kommunicerar på ett nytt sätt vilket varit nödvändigt för utan alkohol så förändras hela livet med nya värderingar på hur vi ska leva livet tillsammans. Förändring tar tid med nytt beteende och nya vanor. Såväl hans dominas som min dominans som uttryckts på olika sätt, har blivit balans istället.

Oj, det här blev ett långt inlägg. Det är för att jag vill stötta dig i att lyssna på dig själv och dina behov. Det går att förändra ett liv till ett som man trivs i. Man får möblera om, kasta ut gammal och ta in nytt, vad som ska kastas och vad som ska tas in vet man oftast om innerst inne. Det gäller bara att ta tag i det och ha modet att göra det💪❤️

Hade tänkt vila mer i tanken innan jag skrev….för jag vill inte hamna i förklaringar och försvar…det blir nog så ändå för jag behöver gå vidare…har känt en viss ledsenhet sedan igår.

Jag brukar hänga med i vad du skriver @Se klart men ibland får jag läsa flera gånger för att hänga med och så fick jag göra igår.

Men det är självklart att jag funderar över tid och liv som går! Det är ju en del av ångesten. Du skrev något om att jag snurrar in mig i ressonemang och tankar som inte har bäring för nykterheten. Visst så kan det vara. Jag tänker att de flesta som börjar skriva här på forumet är förankrade i beslutet göra en förändring. Resan dit och hur man lyckas ser väldigt olika ut och beror på många olika faktorer. En del stannar kvar, en del klarar inte av resan och försvinner bort fr forumet en del klarar av den men behöver inte stödet från forumet. Somliga kommer tillbaka efter något år el kanske mer pga ett återfall…ingen går säker. Många slutar precis som du @Se klart skriver av en mängd olika anledningar en del mer drastiska än andra men man har tagit ett beslut många fortsätter att dricka ändå och livet rasar totalt.

I vad man än beslutar inom sig behöver känslan finnas att nu slutar jag…och det behöver inte finnas en gnista, ett WOW el ett YES men beslutet finns inom en. Och hos mig landar det inte riktigt och ja..jag vet jag lämnar för många dörrar öppna.
Jag har sökt hjälp på många vis dock inte genom arbetsgivare eller behandlingshem. Den hjälpen jag sökt har inte hjälpt och jag kände så väl att något saknades inom mig dörrar var på glänt…men antabusen hjälpte för då hade jag inget val…har egentligen inget val ändå…men då blev det mer konkret.

På onsdag ska jag träffa kurator på rådgivningscentrum och prata vidare dels om hur hjälpen från socialtjänsten fortsättningsvis kan se ut. Kommer inte i nuläget söka hjälp h arbetsgivaren. En arbetsgivare som sprider ut andras kollegors missbruksproblematik får jag inget förtroende för. Ska även prata med min läkare på onsdag. Min familj vet om min problematik kanske inte hur allvarligt det är. Familjer ser olika ut och har olika bagage och styrka med sig…så är det.

🌻🌻

@vår2022 Tack 😊
Jag har som sagt var bett honom hjälpa till, men redan i fredags nämnde han att det skulle vara gott med lite vin till maten. Jag sa att han såklart får göra som han vill, men att han framförallt inte ska köpa mer än vad han vill ha. Skulle han bara ha köpt ett par öl så hade jag inte brytt mig alls, men i lördags så bad han både om vin, en öl och en cider. När han ringde i lördags så var jag med min vän och kunde inte börja argumentera emot inför henne, så istället så drog jag på mig offerkoftan och tjurade lördag och söndag kväll.

Jag har en destruktiv personlighet med både ätstörningar och självskadebeteende i bakgrunden. Mina känslor för maken har svalnat ordentligt senaste åren och nånstans känns det som att jag kanske "lät" honom dricka för att få plåga mig själv, och honom med mitt dåliga humör.

En positiv sak i det hela är att jag tycker att det är otrevligt att känna hur han luktar alkohol redan efter ett glas vin. Tänker på hur jag tydligen själv har luktat var och varannan kväll tidigare, och hur mina barn inte kan ha undgått det.

@litenanna Så bra jobbat av dig! När jag läser att din man bad dig att köpa vin undrar jag om du inte känner dig besviken på honom? Jag skulle känt mig jätte besviken och arg. Du har nämnt orosanmälan för honom och du kämpar med att inte dricka, att ta delat ansvar. När han dricker blir du ju sugen och tankarna är helt fokuserade på att det finns vin hemma. Vad bra att du ändå stod emot med det låter verkligen jobbigt att han inte kan vara ett stöd för dig i detta. Det skulle säkert underlätta.

Kämpa på!🌷💕

@Annabell Nya tag, du kommer att fixa det! Påt igen bara! Jag har bestämt mig en gång för alla att jag slutat för gott, och jag har insett att det är det enda vettiga och hållbara för mig och mitt liv. Tror/vet precis som du att det inte finns någon annan punkt att hamna på, än den där man var innan man slutade dricka. Jag brukar tänka på att man måste träna, praktisera på nykterhet. Som en högstadieelev som ska ut och praktisera i arbetslivet. Att det är ett nytt sätt att leva med nya vanor och som du säger är tre månader bara början av praktiken. Ett nytt liv som måste praktiseras ett år, då alla högtider mm har infallit och genomgåtts nykter. Då har även det dominanta förstörda belöningssystemet hunnit lugna ned sig ordentligt och pockar inte efter kickar av alkohol på samma sätt. Konsekvenshjärnan har växt i kraft och är nu den dominanta delen i hjärnan. Bedömningarna man gör av risker, att dricka alkohol, är av en helt annan kaliber och mer tillförlitliga.

Nu är det bara att fortsätta kämpa och en vacker dag är man helt ute på andra sidan💪🌷💕

@Friluftstok @Rehacer känner så väldigt igen mig i er. Känns tryggt, även när det svajar. Det gör liksom inte så mycket. Jag är också på en förändringsresa och den har pågått länge, härinne typ 200 dagar. Och det har hänt så mycket! Som för dig @Friluftstok. Det är ju inte borta nu för att du drack. Den är kvar och pågår. Sen att jag skrattar högt åt atlantbilden, Kanada och nån man är extra bonus. Och då har jag ändå mediterat en stund😅 Tack! Sov sött

@Friluftstok Det är bara roligt att du taggar mig, det är kul att reflektera och vrida på saker. Det är utvecklande tycker jag😁. Ser inte dig som en udda fågel här, vi är alla unika individer bara. Jag tycker att du gör din resa så bra. Tänker också att det inte finns en rak kurs överhuvudtaget i livet. Man stöter på patrull titt som tätt och måste ta ut en ny riktning på kursen. Stanna upp och fundera på vilken väg man ska ta, vad man bedömer som den bästa. Ibland måste man gå så högt upp i vind man kan för att få bästa farten framåt, ibland måste man slå i sicksack för att komma fram vilket tar längre tid eller med en spinnaker i läns som ger behaglig fart och lä. Man får laga efter läge🌷💕

@Friluftstok
Det där med att vara redig och klok när man dricker bland folk känner jag igen. Att då kan man sluta efter 2 glas, men hemma ensam är det inte att självklart. Märkligt. Men jag vill gärna ge sken av att min relation till alkoholen är okej och att jag absolut inte har ett problem det, något jag inte behöver ta hänsyn till hemma ensam.

Jag ser dig verkligen inte som en udda fågel hör inne! Så tänk inte ens så. Mycket av det du skriver och tänker är så likt mina tankar och jag får ut mycket av dina ord. Vi tar som du säger olika vägar, vi är olika! Mitt beroende eller ovana är inte lik någon annans, men samtidigt så förstår vi varandra för vi hänger alla här av en orsak - att förändra. Att vara medvetna.
Kan känna igen mig i dig så mycket. Jag har inte min plan utstakad som många andra här. Det jag vet är att jag vill ge mig själv 3 månader (eller 100 dagar) för att kunna hinna utvärdera mitt liv. Hittills har det gett mig så mycket insikter på vad jag missade när jag var halvfull varje ledig stund. Jag vill inte tillbaka dit. Men jag vet inte om det innebär total avhållsamhet.
Så fortsätt ventilera och skriv. Vi kommer fram till bra saker undan för undan. Ingen är en udda fågel här inne, alla är unika och underbara!

Mister Mr vill man ju höra mera om! Antar att kortisen är ute ur bilden?!
Sov gott! 🤗

Åh tack fina ni… Hjälps åt känns tryggt och bra❤️🙏.

Det var nånting som ”voltade över” i mitt huvud efter 50 dagar och som inte voltade tillbaka… Tiden då jag bara tog nykterheten dag för dag - oavsett vad, var liksom förbi kändes det som, och istället försökte jag se längre och känna att ”jag har verkligen valt ett nyktert liv”. Jag kämpade på med det men landade inte… Samtidigt visste jag ju hela tiden att alternativet (dvs att dricka) suger! Jag vet inte vad jag borde ha gjort under de 37 dagarna efter huvudvolten tills att jag struntade i nykterheten… Men jag borde inte ha slutat med dag för dag-tänket. Jag borde ha väntat med att försöka tänka större om nyktert liv, och nöjt mig med att konstatera att det liv jag iaf INTE vill ha, är det när jag mår så här. Samtidigt tänker jag att det är svårt att ”göra nykterheten” om man inte tänker att man bestämt sig en gång för alla och att spiken i kistan är for life. En sak som jag iaf lärt mig nu är att 90 dagar är kort tid i sammanhanget att sluta dricka (i mitt fall iaf)… Jag måste vara medvetet aktiv med mina kortsiktiga strategier (dvs slå ner och kliva över tjatterfjanten om/när han dyker upp, dag för dag) längre än jag trodde… Inte tro att jag klarat mig till andra sidan och stå där lite handfallen, utan fortsätta pannbensjobba. Kom igen nu gräsanden🦆!! Dag 1. ❤️

@majken_r tack 🌷 tycker det är viktigt att lyfta faktiskt. Framförallt nu när jag själv inte är en som kan skryta om massa dagar i sträck. Men min förändring är trots det värd nåt, faktiskt rätt mycket. Precis som förändringen att sätta check på sina första skälvande dagar eller flera år. Mycket fokus här blir på vita dagar och det är inte konstigt. Jag är själv skitstolt över mina dagar. Men viktigt att komma ihåg att vi är inte mer värda/älskade/bra för våra dagar. Vi är precis lika mycket värda oavsett ❤️ Och med det synsättet finns det plats för alla, oavsett målsättning.

Så var helgen förbi. Fredagen blev som den blev. Ingen idé att älta det i molekyler. Resten av helgen blev fin. Hunnit springa i skogen, ta en riktigt lång promenad, spontanshoppa på Ikea, möblera om i den mån det är möjligt i vårt compact living-home, laga matlådor. Dessutom fick jag veta en grej och det är information jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det är dumt men det väckte ett hopp. En tanke om att, ja, kanske. Jag vet inte. I vanlig ordning när jag inte vet så involverar det en karl. Detta är en jag träffat till och från under vintern, tämligen oseriöst. Nu ville han berätta att han fått ett 7-16jobb i stan där vi bor. Innan har han jobbat ute, oregelbundet. Ytterst oklart varför han ville berätta detta och jag har redan tusen olika scenarion i skallen 🤯

Dessutom känner jag mig lite som en udda fågel här inne. Det var betydligt roligare att skriva när jag kunde sätta check efter check. Samtidigt så var stödet från er tjejer som kollar in här inte av denna värld i lördags 🌷🤗 Jag hade inte alls förväntat mig den mängden svar. Och snarare så hade jag förväntat mig pekpinnar. Jag vet att jag gett mig in på ett annat spår än många här och jag har ingen aning om jag kommer lyckas 🤷‍♀️ Men förändringen är det viktigaste för mig. Det och medvetenheten. Där jag är nu så är jag medveten. Jag förstår att om jag gör det till en vana att ta en solofest då och då så är risken stor att falla tillbaka i mönster där det är fest att laga middag en tisdag, gå ut med soporna en onsdag och vika tvätt en torsdag. Men mitt snedsteg i fredags har snarare gjort mig mer uppmärksam på det, att det är inte så jag vill ha det. Jag hävdar fortfarande att jag genomfört förändring och att jag har en utstakad kurs även om jag avvek från det röda strecket en kväll. I kustnära navigering kan det vara ödesdigert, när man korsar världshav spelar det ingen roll. Där justerar man kurs hela tiden, där är det snarare tvärtom. Om man håller samma kurs rakt över Atlanten så hamnar man inte ens i närheten av där man trodde. Så. Detta kan inte jämföras med att lämna Irland bakom sig och en vecka senare se kanadensiska kustlinjen i kikaren. Jag svamlar. Jag är rastlös. Och nu saknade jag Canada också. Damn!

@Friluftstok hoppar in här😅 Blev så glad och lite berörd av din kommentar att detta är en plats för alla som vill göra en förändring. Viktigt❤️

@Jan.3. Ja, nu är du där på dag 70 och det blir bara bättre😁

@vår2022 du är så klok och fin! 🌷 Jag har hela tiden sett detta som en plats för alla som vill göra en förändring. Oavsett bakgrund. Vissa kämpar med ett beroende, andra med en ovana. Vissa vill sluta helt, andra vill skära ner och sen finns det dom som väljer en annan väg. Vissa vägar är raka, andra krokiga och en del guppiga.

Förlåt att jag taggar dig hela tiden men jag börjar svara på en grej och sen svävar jag iväg 😅 Så svamlet är nog mer riktat till mig själv 😅

Fast tänk om det inte stämmer?
Om man bryter isär förankrad- så är det att tanken, känslan, allt måste ha ankrat upp.
Så är det inte för alla. Några slutar dricka för att körkortet åkte- någon annan för att frun vill skiljas, en tredje på grund av orossnmälan.
Det finns ingen lag om förankrad. Man kan sluta för att man inte orkar mer/ av rädsla/hälsa/ skräck till och med.
Människor slutar när barn ställer ultimatum. När jobbet säger ifrån.
Det bästa med livet är att det är föränderligt. Det går att öppna sina armar och inte veta ett DUGG hur det ska vara.
Jag brukar dra mitt exempel- att jag blev en löpare av ren avundsjuka. På en ung tjej med fast rumpa som sprang förbi mig i spåret- jag gick med gåstavar….
Banne mig kan vi välkomna alla möjliga sätt att förändra. Testa! Att vara fast i hur stjärnorna ska stå/ hur känslorna ska kännas. På något vis är det bara tid som går, liv som går? Känner du inte det? Svälj stolthet, skam, kasta förankringen nånstans där den gör nytta. Den gör inte det hos dig. Be om hjälp. Börja lev. Kram.

Fredagen gick ju bra då maken inte drack och jag skulle iväg på lördag förmiddag, lunch med en vän som jag sett fram emot.
På lördagen ville han dock att jag skulle köpa hem vin ändå, och så ringde dessutom min syster för att bjuda över mig till hennes stuga för vin och melodifestival.
Kom med en ursäkt att måsta ses en annan gång, och kvällen blev inte alls kul. Maken drack knappt nåt själv så hela kvällen satt jag där och tänkte på vinet som var kvar i kylen, och likaså idag när han tog det som var kvar till middagen.
Men det gick, och imorgon är det återigen jobb och vardag.

@vår2022 Tack som alltid, artikeln var verkligen jättebra. Synd att jag är rena latmasken bara 😄 Har tänkt på det där med att röra på mig mer och framförallt att kanske börja ta promenader på kvällen när jag annars helst bara skulle vilja ta mig ett par glas vin. Nu är det dock ishalka och kolsvart här i norr där jag bor, så vi får se när det blir av.

Jag vet @Se klart…jag vet…å jag vet att det handlar om att vilja och att göra. Jag tänker att jag skriver inte mer än så här…just nu. Nej …just nu skriver jag inte mer…det blir lätt försvar…och förklaringar. Jag tänker att varje förändring behöver på något vis bli förankrad…det behöver inte vara ett WOW el ett YES men det behöver vara förankrat. Jag var inte förankrad när jag började skriva här på forumet…

@Rehacer @Kebne1 Tackar, Ja det är lite konstigt det där med att "alla" verkar gå igenom liknande faser och känslor vid samma tidpunkter i nykterheten.

Ja, gnistan är inte en förutsättning- man behöver ingen gnista alls för att sluta dricka.
Vilja och Göra däremot. Ska man vänta på gnistan kan man förbi väntande.
Ta hjälp istället @varafrisk. Gör det bara.
Du snurrar in dig i resonemang och tankar som inte har någon bäring för nykterheten. Tvättom. De distraherar. Som att om man tänker och snurrar runt lite i tankarna så hamnar det akuta problemet i skymundan.
Varför samlar du inte din familj och berättar om hur det är. Under snart 2,5 år har du skrivit på forumet men det har inte förändrat ditt drickande nämnvärt.
Kan de hjälpa dig? Och vad är nästa steg?

Hej @annabell vad bra att du kollar in. Ibland känner jag mig som den ”töntiga kompisen” men det är helt okej. Skämmas är nog det största energi-slöseriet.
Vi kan hjälpa varandra att lyckas sa en chef till mig en gång, och så hade jag aldrig tidigare tänkt pga jag är inte en person som brukar tänka i termer av att lyckas.
Men här är det fullt möjligt! Du fixar dethär såklart. Vi hjälps åt 🌸🤗🎉🌱🦆🦄