Senaste kommentarerna i forumet

För mig har det också varit otroligt viktigt att det finns de här som varit med länge. Det var de som gav mig hopp i början. Det känns också så bra att ibland kunna ge hopp till någon annan.
Önskar dig en skön och vilsam helg! / mt

Tycker veckorna rusar fram, känner att jag är stressad. Glömmer saker som jag inte brukar glömma, trött, känner mig sällan utvilad, hjärtklappning .
Förstår ju varför, det har varit/är turbulenta veckor med barn som inte mår bra, och lite annat samt mycket att göra på jobbet.

Men känner ändå att det går, jag klarar alla dessa känslor utan en stark lust att bedöva mig. Tänker att man får inte mer än man klarar av så nån tycker förmodligen att jag klarar en hel del. :)

Mycket skrivet här om man ska fortsätta hänga här på forumet eller istället "leva det riktiga livet", för mig är det inte så. Jag lever det riktiga livet hela tiden, och mina tankar handlar inte om drickat förutom när jag är här.
Jag har ett alkoholproblem, det har vi alla som är här. För mig är det inte jobbigt att påminnas om det, jag blir glad om jag kan bidra till att hjälpa någon som har det jobbigt precis som jag har blivit hjälpt av flera av er.
Det blir ett konstigt forum om bara de som är i nykämpar fasen är här, jag blev mycket hjälpt i början av att läsa trådar hos dem som varit nykter ett tag, det gav hopp, det går ju!!
Jag vill vara kvar här hos er, trots att mitt liv just nu inte direkt kretsar kring alkoholen. jag gillar att läsa om familjen på morgonen och på kvällen eller som nu på bussen på väg hem.

Trevlig fredagskväll!

Tjena Harry,

Ja du, jag tror att du har rätt. Just nu känns det som om det är slutdruckit. Har också försökt mej på det där sociala drickandet och det funkar väl ok, om det inte vore för att det tycks dra med sej ett mindre socialt drickande vid sidan om. Så planen nu är att morgondagens svindyra skumpa ska bli det sista jag dricker. DET trodde jag inte för två veckor sen. Att jag skulle luta åt det beslutet.

Blir till att botanisera bland ölsorterna.

Nu ska jag iväg och plocka ut tabletterna. Levern hade tagit lite stryk men inte värre än att jag kan påbörja behandlingen. Knapra piller och inte kunna dricka. Inga dumma spontana infall. Få sambon att våga lita på mej. Känns ganska bra faktiskt. Sen får vi se hur det låter om en vecka:).

God helg!

Bra jobbat, trevlig fredagskväll! Kram

Allt är väl tack, har varit mycket på jobbet samtidigt som barnen varit sjuka så jag har inte hunnit med forumet på senaste.

Nu är det dock fredag och det lugnar sig lite. Ser fram emot helgen och på söndag firar jag 4 nyktra veckor. På lördag ska jag med några kompisar ut i skärgården så det ska bli intressant att uppleva en sådan sammnkomst nykter, så har det inte sett ut historiskt sett!

Hur är det med Tilde? Hur har det gått för dig på senaste?

/H

Bra att du börjar med Antabus, tycker själv att det funkar bra. Jag tar det endast ibland, inför situationer där jag vet att det är hög risk att frestelsen blir för stor. Det är en stor trygghet vid de tillfällena att omöjliggöra drickande.

Tror att du ska fundera på att sluta dricka alkohol helt, det är en mycket svår balansgång att försöka dricka som icke-alkoholister. Jag har försökt själv - och misslyckats varje gång även om det gått bra några gånger i början.

Tycker själv om öl och har till min glädje upptäckt att det numera finns alkoholfri öl som är riktigt god. Gå till ICA och köp de alternativ de har så hittar du förhoppningsvis en variant du gillar. Annars har även Systembolaget gått om alternativ. Kanske kan skicka frugan om du inte vill gå dit själv.

9-14-20-6

Att du inte VILL dricka. End på diskutionerna.
Du behöver inte FÖRSVARA dig.
Du VILL inte dricka helt enkelt.
Lycka till!
/A

Då var det dags.

Idag borde blodproven vara klara och antabusen utskriven. Trycker i mej dom första doserna i helgen.

Igår drack jag TVÅ hof med andakt. Helt meningslöst egentligen, gott iof, men det kändes som ett avslut. Skönt att kunna dricka utan att oroa sig för fortsättningen.

Gäster i morgon. Då blir det nog några glas skumpa också. Sen finito.

En tanke som slog mej efter att ha läst på om antabus. Jag, ölälskaren, kan alltså inte ens dricka lättöl. Det blir inte helt lätt att förklara bort det. Går ju inte att skylla på bilen där. Våra närmsta vänner känner till mina problem, men jag känner mej inte redo att förklara för omvärlden att jag går på antabus, det låter så....stigmatiserande. Någon med liknande erfarenheter?

Iaf låter planen som om att jag ska gå på antabus i minst ett halvår. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjustning. Fan, har inte varit utan sprit i nån vecka ens, sen jag var femton ungefär. Jag ser fram emot kroppsliga förbättringar, humörsvängningar men framförallt nya lösningar för att hantera ledan. Ska bli intressant att se hur hjärnan hanterar nya intryck. Eller snarare bristen på intryck. På nåt vis måste det bli mer än bara jogging!

Jag hoppas att jag kan komma in med upplivande, stöttande inlägg från nya livet. Är en smula nervös inför samtalet från doktorn. Är nervös för levern. Den har tryckt på lite på sistone.

Höres/Putte

Inte massor av sömn, lite småtrött men alltid klar i knoppen numera när jag åker till jobbet :)
Skönt!!!

Hoppas allt väl.
Tilde

Jag tänkte exakt samma tanke idag! Såg en liten hund som satt och sket på en liten liten hög med löv mitt på cykelbanan. Såg ut som om den skämdes och jag blev så förbannad på ägaren som inte hade vett att rasta hunden i parken ett kvarter bort. Fast vad vet jag, dom kanske inte hann? Men jag håller iallafall med dig, vi ska nog inte försöka styra naturen för hårt...

Kul att du är tillbaka förresten!

Eftersom jag har insett/bestämt mig...att detta är mer ett Livsforum än ett alkie dito. Så kommer jag kanske mer ta upp det lilla i livet. Sånt som stör mig. En av dessa issues är hundskit. Jag avskyr det...finner mig själv ofta vandrandes mitt i gatan...givetvis mot färdriktningen. Varför? Jo för ibland orkar jag inte se upp för hundskit...och jag har dragit slutsastsen att ; Ytterst få människor rastar sina jyckar mitt i gatan. Trottoaren tycks var number one spot.

Så gör även jag....när jag går på mina ändlösa promenader med Fisalisa och numera Miss Pudis. Vi går på trottoaren och mitt i allt släpper hunden en korv. Svensk som jag är så plockar jag givetvis upp skiten. Men jag har börjat tänka...även på det. Sett lösspringande hundar i Grekland och har konstaterat att hundar vill faktiskt inte skita på trottoarer. De vill dra sig undan till en buske....men vi människor placerar dem i en fel miljö. Så de skiter där de hinner. Samma sak med revirpinkande...såg en hund på Kefalonia i sommras som pinkade över en minut! Först skrattade jag...sen insåg jag att denna vovve behövde inte revirpinka varannan minut . För han var inte doministicated...han fick vara sig själv.

Vart ville jag komma med detta? Jo...att kanske ska vi inte inkräkta allt för mkt på naturen? Kanske hunden inte ser oss som sin bäste vän?/R

1,5 månad sen jag gjorde en ny-start i mitt liv. Under dessa månader har jag druckit alkohol två ggr. Båda gångerna väldigt lugnt! I normalfallet hade jag under samma tid säkerligen varit full minst en gång per vecka. Druckit ca 1,5 liter vin per tillfälle nu har jag inte ens druckit den mängden på två tillfällen. Anledningen till att jag skriver är att jag vill komma ihåg denna stora minskning. Det känns bra! Fortsätter kampen i att inte falla i att dricka bara för att de ges tillfälle, fortfarande ha respekten för hur lätt det är att trilla i vanan och öka konsumtionen..

om det är specifikt för oss alkisar att inte kunna behålla vänner ? Är det för att vi nyktra alkoholister är stadda i ständig utveckling ? Men jag kan också se att folk har djävligt svårt att höra av sig fast de lovat. Många är de gånger då jag ringt nån som det var länge sedan jag haft kontakt med och fått jubel till svar för att jag ringer. Sen när vi pratat ett tag och ska lägga på kommer alltid kommentaren : Jamen jag hör av mig nästa vecka........Inte fan är det nån som hör av sig.

Min kvinnliga guru i alkisbranschen gick själv ifrån en dålig relation för några år sedan och hon är så sanslöst, skamlöst, nöjd med sitt ensamliv nu ! Idag kan hon inte tänka sig en fast relation som tar upp plats i hennes hem utan njuter i fulla drag av att få skapa sitt eget liv. Lite avundsjuk blir jag nog i alla fall :-))

...att inte tappa bort varann! Att inte sitta och fundera att "nä, hon gillar nog inte mig i alla fall, det var nog bara på låtsas, jag struntar i att höra av mig...". Säg till om du inte gillar mig längre :-)

Jag tror kanske också att det är så, att finns det något kvar av kärleken så behöver man inte undra...

Idag har jag i alla fall tagit ett steg. Hittills har tiden på något sätt bara rullat på. Min svägerska är duktig på att planera semestrar, vi brukar hitta på saker ihop, och detta har också gjort att tiden bara rullar vidare. Idag mejlade hon om påskskidresa och precis som det kom ett "jättekul" i retur från maken tryckte jag till honom iväg mitt svar: "jag tycker faktiskt inte om att åka skidor". Jag brukar hänga med "för barnens och sällskapets skull" (jag gillar ju i alla fall vinter och snö även om jag hatar att åka slalom) men nu baske mig. "När vi nu har det som vi har det", skrev jag, "vill jag inte planera semestrar". Jag har tidigare föreslagit att han skall åka med en eller båda ungarna men det var ju en fruktansvärt dålig idé. Usch, sist vi var på skidresa ihop var jag tvungen att gå och lägga mig och vila (läs: däcka apfull) innan nyårstolvslaget :-(

Ditt tänk om att människor "försvinner", så upplever jag också det. Men om vi ska vara ärliga, hur mycket anstränger vi oss själva?. Vet att vi pratade om det att vi båda är dåliga på att höra av oss. Sån är jag, klart folk ruttnat genom åren när jag inte hör av mig. Då kan jag sitta i min ensamhet och dricka lite till och känna mig ensam.
Jag försöker så sakteliga ändra på det och jag vill inte att du försvinner från mig för jag trivs i ditt sällskap.

Jag har ju själv skilt mig en gång och minns att jag gruvade mig lång tid innan jag kom till skott. Jobbigt, bökigt, hur ska jag klara ekonomin osv såg jag som stora murar framför mig. Visst, det är inte kul men så svårt som jag föreställt mig var det inte, det var riktigt kul att själv få inreda min och barnens lägenhet.

Hur vet man om det finns ngn kärlek kvar?, jag tror nog inte man behöver ställa sig den frågan om kärleken är kvar.
Ibland kommer känslorna tillbaka när man separerat och fått lite distans till allt. Det är relativt vanligt att par blir tillsammans igen.

Man vet vad man har men inte vad man får-- det är nog en vanlig oro, men allt kan ju faktiskt bli fantastiskt mycket bättre.

Kram!

Jag har någon slags rädsla för att jag stöter bort folk. De första intrycken är positiva men sen har folk en tendens att "försvinna". Maken är trevlig ungefär en kvart i mitt sällskap sen är det precis som om orken inte räcker längre. Men det behöver ju inte nödvändigtvis vara mitt fel. Men. Detta ihop med det där att jag inte "behåller människor" omkring mig gör ju att jag funderar.

Nåväl. Mitt nya friska jag kan ju också inse att det krävs arbete att behålla sina människor. Man måste bjuda till. Jag har nog inte riktigt gjort det när jag befunnit mig mitt i mitt alkoholist-ego. Jag har befunnit mig mitt bland människor och känt mig ensam, men detta har nog till stor del berott på att jag varit så koncentrerad på mitt glas istället för på att umgås. Ensam blir deppig, deppig tar ett glas till.

Jag har nu så smått börjat inse att det finns människor runt omkring mig, jag behöver inte vara ensam om jag inte vill. Ensamheten är en rädsla som gjort att jag inte vågar ta steget. Ensamhet och allt det praktiska "böket", bodelning osv. Men om jag är frisk och inte deppar längre kommer det ju också finnas kraft att ta tag i det där. Allting löser sig! Man klarar allt!

Hur tar man reda på om där finns någon kärlek kvar i botten, under allt mög som samlats genom åren? Borde man veta det? Jag tror att jag ska ta ett tillfälle framöver och sätta mig ned och göra upp en gammal hederlig för- & emotlista.

Kram på er!

Kul att se din beslutsamhet!
Ang antabus, tror jag att du ska undvika ALL alkohol! Alltså även mycket små mängder..

Visst finns det folk som "tål" en viss mängd alkohol i samband med en antabuskur, men det är ju i princip att lura sig själv ;-/

Det förefaller finnas likheter, med det kemiska ämne som finns i grå bläcksvamp. Det är fullkomligt ofarligt att äta, om man inte dricker alkohol (inte ens lättöl!)

Själv har jag ingen personlig erfarenhet, men jag har haft arbetskamrater och bekanta som använt antabus.

Se det som så, att även om det är en "krycka", så kommer du längre med, än utan.. Det är ungefär som med ett gipsat ben.. Du k a n i värsta fall ta dig fram.. men det går smidigare med kryckor.. Dessutom, behöver du ju inte ha dem i evighet..

Ha det gott! /trollis

En liten uppdatering här då.

Precis kommen från doktorn. Jag bad om att få antabus för att slippa älta och fundera på att dricka. Vill testa några månader för att ge hjärnan en chans att ställa om på riktigt. Inte säker på att jag klarar det själv.

Vad har ni för erfarenheter av antabus? Har det hjälpt er på sikt eller var det bara en tillfällig krycka? Glömde fråga om man kan dricka lättöl på antabus.

/Putte

Hoppar in med en morgonkram!
Precis som våra andra forumsyskon, vill jag påstå att du definitivt inte är den som lockar fram det sämsta hos människor!

Jag kan bara påpeka med det gamla talesättet: Du kan leda en häst till vatten, men du kan inte tvinga den att dricka! Att din mans förhållningssätt till dig, beror helt och hållet på honom!

Du har gjort vad DU kan.. Nu är det upp till honom, att ta upp stafettpinnen.. Vad vill han?
Jag kanske har påpekat detta tidigare, men jag gör det igen..
Letar han efter en möjlighet att avsluta (om han inte får ha det som han vill)?

Hans nuvarande agerande, verkar ju inte riktigt sunt, eftersom det skadar dig (psykiskt och själsligt)

Om det är som så, att du resonerar: "Har man tagit F-N i båten".. Så strunta i att ro honom i land!
Släng honom i sjön! För jag är rätt säker på att han kan simma!
OM han fortfarande vill ha en gemenskap, kommer han att sätta nytt rekord i frisim fram till båten igen..

Men jag tror, att du faktiskt måste sätta ner foten och tala om VAR dina gränser går! Låt ingen "blanda bort korten", genom att ge dig dåligt samvete för drickandet, för DET är ett problem du tagit itu med och ska icke blandas ihop med hans "sexmissbruk"
Ej heller ska det tas som någon sorts "ursäkt" fortsatt sådant! Kort sagt, sådana "knappar" ska deletas omedelbart!(det är nämligen "känslomässig utpressning!)

Styrkekram /trollis

Hallå forumbrorsa! Kul att se att du inte dumpat oss helt!
Jag förstår, att du ändrat inriktning på livet och kanske är det bra att "ransonera" även forum ett tag, för att få balans och distans..?

För mig, är en lite mer hektisk period i antågande, så jag kommer nog att försöka trappa ner mitt eget "forum-beroende" ;-D

Hoppas att det funkar bra med rivjärnet och den övriga cirkusen? Fast det är jag övertygad om att det gör..

Kanske får du lite tid över, för att ta reda på vem Dompa är och umgås med honom en stund..?

kram /trollis

Ja ni grabbar.. Vänta bara sådär 18 år till.. När man struntar i att grannarna ler, när man sitter i den tjocka gosiga morgonrocken på verandan och röker.. Med håret på ända..
Jag behöver inte titta mig i spegeln, jag VET, när jag ser mungiporna på förbipasserande åka upp.. Jag har gjort deras morgon ;-)

Faktum är, att det är väldigt avslappnande att kunna bjuda på sig själv.. Slippa tänka på make-up, frisyr eller senaste mode när man slinker ut för att slänga soppåsen..
Faktum är, att jag inte saknar de där trånga skorna med skyhöga klackar, som förutom skoskav, klämda tår och lättvrickade vrister gav en underlig halvspringande gångstil.. (nej, det går inte att ha en steglängd över 20cm, utan att "strutta"..)
Ej heller saknas minkjolarna, som förutom blåfrusna ben gav upphov till otal blåskatarrer..

Enda nackdelen med att vara en overall-människa(eftersom jag älskar att meka och pilla..)är att folk inte känner igen en, när man är uppklädd ;-D

Ha en fin dag! /trollis

Jaha, då var det dags för stödsamtal hos beroendemottagningen.
Jag vet inte riktigt vad jag ska prata om.
Just nu är jag ju fokuserad på min viktnedgång och känner mig jättemotiverad och stark i mig själv.
Men jag tror att när jag väl är där så kommer väl tankarna igen.
Det kan väl oxå vara så att det är när jag känner mig så här stark som man kan bli vårdslös och falla.

Där går fanimej gränsen! Och 44? Då är jag där om 2... Hjälp!

Skriver mer sen, cirkusen igång här, måste få iväg den! Livsforum it is! Får bli så, pallar inte det andra. Vill fokusera på livet, inte A.

Have a good day, pal!/NM