Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

vill.sluta

Santorini, jag såg att r Maria vill få lite glöd i sin relation då den enligt henne är knackigt.

Jag vill inte uppmuntrs missbruk, men tyckert alla sätt för att räds en relation är bra.
Även om det omfattar två glas vin, med bra efterdyningar......... I sovrummet ;-) !!!

att visa sin omtanke på.

Ok för rädslan, men hur kärleksfullt är det
att driva den man då älskar till tårar?

Och lämna henne där och inte ens vara i samma rum*

Om han nu var så rädd och blev arg av omtanke, varför höll han inter om henne och kramade henne
Medans han uttryckte sin oro?

Men det kanske kommer svar, om inte vet Maria vad hon borde göra.
Men som den ängeln hon är så kanske låtter hon det bero.
Kramar vännen!
/A

Dompa

Andreas; Vad är det för dravel om sovrum och romantik. Jag har läst Marias inlägg flera ggr och ser inget om att hon vill dricka vin för att få till det i sängkammaren? Kanske vågar hon ändå. Dessutom skrev hon att hon inte kunde vara i samma rum som karln.

Jag tror faktiskt också att han försökte göra rätt...med den kunskap han har. Sen om budskapet levererades lite klumpigt...det är en annan sak.
Jag tycker att mt:s förslag om en pling till Stigsdotter lät bra. Två vuxna kvinnor med lite liknande problematik...inte bara med A utan makarna.

Maria; Jag har full förståelse för din önskan att få dricka lite vin. Full förståelse för om du gör det. Däremot kanske det inte är en bra idé när man är stressad eller skör. Tror att med våran sjukdom så ska man nog må bra innan man dricker. Allt förstärk ju av A. Ledsen blir ledsnare. Arg blir argare. Glad blir gladare. Kramar/R

Jag tänkte också göra ett tillägg, igen. "alla sätt är bra, även om det omfattar två glas vin". OM vi klarade två glas vin skulle vi knappast hänga här, det är min åsikt och Maria vet det också mer än väl. Eftersom forumet heter Alkoholhjälpen så kan vi, om vi vill, hjälpa varandra när suget kommer. Inte genom att understöda och uppmuntra till drickande utan genom att påpeka riskerna.

Sen är det som alltid ens eget ansvar.

Fråga Holknekt om han tyckte det var en bra idé att börja dricka igen...........

Maria42

Stigsdotter eftersom jag vet att hon inte skulle tycka att det här var någon av mina bästa idéer. Jag ville att maken skulle säga att ja, vilken bra idé, vi lagar något gott och köper lite vin.
Självklart gjorde han inte det. Hade inte trott att det skulle gå smärtfritt eftersom han alltid säger nej till allting först och sedan får man övertala, (skitjobbigt).
Men denna reaktion hade jag inte väntat mig, den var värre än jag beskrev.

Jag är inte dummare än att jag förstår att det är av oro och välmening som han blir så men även det kan göra mig galen. Jag vill inte ha någon "pappa" som ser efter mig, det gör mig tokig.

Jag tycker att det är bra att ni skriver vad ni tycker, jag tar inte illa upp, jag hade förmodligen skrivit likadant om jag såg att någon av er hade liknande funderingar, och romantik var jag inte ute efter på det sättet men att ha mysigt, laga mat, dricka lite vin och vara lite crazy på det sätt som jag inte kan vara längre.

Nu blir det inte så, denna helg kommer bli precis likadan som alla andra helger. Jag är ju vuxen och skulle ju kunna dricka ändå kan man tycka men jag känner min man och han skulle känna sig "tvingad" att berätta för barnen när de kom hem att jag smygdruckit, eftersom han ser det så.

Har en sprängande huvudvärk idag så jag fick mitt straff trots att jag inte drack.
Blir nyktert idag också
Kram

markatta

Din man vill säkert inte heller ha rollen som "pappa" som ser efter dig. På det du skrivit tidigare så låter det ju som att det inte bara är barnen som blivit påverkade av ditt drickande, också mannen måste ju ha blivit påverkad. Du får nog räkna med att han kommer att ha känslor och åsikter kring detta, speciellt om du frågar honom om ni inte ska dricka lite vin.

Du skriver att han brukar säga nej och att du sedan måste övertala honom och att du tycker detta är jobbigt. Jag är säker på att din man också tycker det är jobbigt och kanske var hans utbrott ett sätt för honom att markera att han är trött på att förhandla och låta sig bli övertalad?

Jag förstår att du känner kring detta och att du inte just nu kan ta hand om hans känslor men kanske kan du tipsa honom om al-anon så att han har någonstans att ventilera? Vet inte hur gamla barnen är men alateen kanske skulle kunna vara något?

Är det verkligen bara för barnens skull du vill vara nykter?

Kram

tro inte annat än att jag förstår precis hur du tänker beträffande att dricka vin, ha det lite mysigt. Det är ju så vi tänker, skulle velat ha det. Man skulle vilja ta en paus från livet, lite berusning, glömma vardagen. Visst, absolut, det funkade ju ibland. Men inte alltid och det är det som gjort att vi inte kan ta risken. Du vet. Stigsdotter vet. Vi alla vet som varit där. Är här.

Det var väldigt stark av dej att skriva om det här. Jag tror att det, undermedvetet kanske, visar att du vet hur fel tanken är och kanske räknar med mothugg. Som stöd. Jag är väldigt tacksam för den hjälp jag fick här när jag frågade om man inte kunde ta Fernet Branca på semestern, mot magbesvär, eftersom det inte är gott och inget jag skulle dricka mej full på. Indirekt kan det nog ha varit en önskan om att få känna alkoholens värme i kroppen. Men här blev jag nedtagen på jorden och jag lydde rådet att inte dricka det. Jag blev "genomskådad". Inte blev jag magsjuk heller.

Du mår inte bra just nu men vin skulle inte göra det bättre. Kanske kortsiktigt men sen skulle du inte vara nöjd med dej själv. Du klara det här också. "This too shall pass" brukar min syster säga när det skiter sej.

Mammy Blue

Jag applicerade ditt tänk på mej själv och den situation jag och min familj är i. Därefter "spelade jag upp" filmen som skulle bli resultatet FÖR MEJ om jag använde barnens frånvaro som förevändning för att dricka.

Mina barn är 13 och16 år. Det skulle nog gå bra, sambon skulle bli glad över sällskapet, så det hade vi gjort fler gånger. Problemet är bara att dottern redan har en pojkvän på gång, hon sover över där ibland, sonen gillar att sova över hos mormor. Det skulle bli fler och fler tillfällen att fira lite, och när båda flyttat hemifrån är det fritt fram att dricka så det sprutar ur öronen...

Jag ser mej själv i den filmen som en gravt alkoholiserad mormor/ farmor som inte klarar av eller kanske inte heller får (!) umgås med barnbarnen... Vill inte ha det så.

Men den filmen är min.
Kramar, Maria

Maria42

Skulle säkert bli min också. Jag förstår ju att ni har rätt men jag är så arg. Tål inte se honom nu, är som ett barn och byter rum så fort han kommer i närheten, talar gärna om att jag inte tål honom också.
Hade nog sett fram mot denna helg ett bra tag och besvikelsen river och sliter i mig.

Det kommer att dröja hur länge som helst tills nästa tillfälle. Kokar inombords och gör allt just nu för att helt förstöra denna helg, kan han förstöra så kan jag också.

Så barnsligt löjlig kan jag vara i min ilska, här ser ni mig i all min fulhet.

Villervalle

har du funderat på vad din ilska kommer ifrån? Du har kanske läst mina funderingar på andra platser i forumet och jag har kommit till slutsatsen att inget liv är värt att leva om man hela tiden måste må dåligt. Man kan inte leva ihop med en person som man inte tycker om, men som du kanske har sett så gillar jag min fru och försöker lappa och laga så gott det går. Hon fick dock mitt ultimatum igår och responsen var ju över förväntan. Plastkorts VV var ju på väg att försvinna. Vi får se hur det går. Det var måttligt med brännvin under Julfirandet och tillbaks här så finns det ju ingen alkohol alls, så det blir väl bra.

Ha det Gött

VV

Dompa

...kan vi nog alla bli när partnern plötsligt tar på sig ngnslags föräldraroll istället. Agerar man som en förälder får man räkna med ett barn. Nu tänker jag inte på drycken...hade lika bra kunnat handla om att inte få köpa nya stövlar. Man vill bestämma själv! Vad jag förstår så kan du inte det eftersom han då måste "skvallra" för dina barn. Berätta ska man få göra själv.

Jag berättade för mina om min runda i Rom. Mest för att de kritiserade J:s drickande. För att "bonda" med mig trodde Stigsdotter. Men sån "bonding" vill jag inte veta av. Så nu vet de...

Sura på du ikväll... Jag ser det inte som fulhet. Jag ser det som ledsnad. Ny kram/R

Mammy Blue

... men det är inte DIN fulhet, jag tror att det är vår gemensamma sjukdoms fula tryne som visar upp sej.

Du har planerat helgen länge, visst, men det enda du egentligen planerat för är vinet. Nu stoppade din man det, därför försöker du vara så elak det går mot honom för att han inte ska stoppa dej nästa gång.

Protestera om jag har fel. Men jag känner igen både mej själv och min numera nyktre far.

Kramar!!!/MB

Maria42

Jag tror inte du har fel, du har säkert rätt men jag är för arg/besviken/ledsen för att ta in det nu. Jag kan inte med att han tar beslut åt mig, då slår jag bakut.

Kram!

Mammy Blue

Jag förstår hur du känner, och du måste vara ganska tuff som ändå loggar in här och läser. Ser det som ett stort plus i din kamp mot a. Du kommer fixa detta!

Massor av varma kramar till dej! /MB

PS Läs gärna anhörig- delen i forumet, man får sej tankeställare där också, våra anhöriga har ingen lätt resa de heller... Kram! DS

Dompa

Jag har ju läst din tråd M och vet att du har läst/läser anhörigbitarna. Håller med MB om att deras resor inte heller är lätta. Fruktansvärda i vissa fall. Men både alkis och anhörig måste göra sin egen resa...en anhörig har alternativet att lämna. (Släppa kokosnöten - ni som har läst Lelas).

Man kan försöka förstå varandra...men aldrig påverka. Vuxna människor måste få välja själva...både som alkis och som anhörig. Så tycker jag. Då blir - i mina ögon - din makes skvallerhot ett fult vapen att ta till. Även om det är i bästa välmening.

Hoppas din ledsnad/ilska/besvikelse går över/minskar snart. För de känslorna orkar man inte leva i en längre period. Eller orkar gör ju människan...men det blir ju en lavin i slutändan. Man orkar leva men blir det livsvärdigt? Kram Bella /R

såg jag först ur ett medberoendeperspektiv, att släppa taget om missbrukaren. Sen insåg jag att för en missbrukare är kokosnöten alkoholen. Vi har alla ett val. / mt

Dompa

Självklart är det så mt. Såg det inte förrän du skrev det; Missbrukarens nöt är drogen. Jag såg det också bara ur anhörigperspektiv. Hur trög man är ibland.

Jag har suttit med min kollegas papper - som jag måste läsa in i helgen - halva natten/ sedan två. Nu har jag fått ont i huvudet...inte av hans material utan antagligen av vätske/sömnbrist. Eller stress över extrajobbet? Tänkte genast på dig då M...så här har du ju det ofta. Tagit tablett men verkar inte hjälpa. Fy fan! Sova bort huvudvärk? Ja, ja..lite gubbgnäll ;-). /R

Maria42

Stagnerat idag, den är inte borta men mindre, idag är inte A något alternativ eftersom barnen kommer hem idag.
Sista halvåret har mitt sötbehov ökat, ätit mkt godis, bakverk osv, framförallt på helgerna men även vardagar. Det håller ju inte, har ju tränat så vikten skenade inte iväg men sista tiden med all huvudvärk så har jag inte kunnat träna, vilket snabbt visar sig på vikten.

Tog ett beslut att börja med LCHF nu 1 januari och detta var första helgen utan godis, var det också en bidragande orsak till att suget blev så stort?, förmodligen, socker och alkohol hör ihop.

Maken skiter jag lite i nu, han får ta tag i sina egna problem, han är vuxen. Behöver han hjälp så får han skaffa det själv.
Jag läser mycket på anhörighetssidorna, det ger mig mycket att även se den sidan av problemet.
Kram!

Morla

Samma som jag då angående vikten:) tänker på att jag ofta druckit vin i stället för att äta eller sova. Jag tror att hela kemin i kroppen måste få en chans att bli normal. Jag måste lära mig att tolka sug för vad det är, är jag hungrig, trött, ensam? Jag är aldrig sugen på att dricka på morgon/förmiddag. Efter frukost och sömn går det bra till ca 13-14, då kommer tankarna på vin. Innan jul var jag ute i julhandeln i flera timmar utan att äta. Det slutade med en tur till systemet..

går hand i hand, samma sug. Men hellre socker ändå. Jag har ätit en del godis i jul, svårt att motstå pralinaskarna som står framme hos föräldrarna + att man fått i present. Genast är suget där. Jag frossade en kväll och vaknade med riktig baksmällehuvudvärk, garanterat av sockret. Jag har haft lite vinsug också, trodde det berodde på själva helgerna men det kan ha varit sockret som utlöste det.

Bra att du mår bättre Maria. Tänk på vinet du inte drack i helgen; jag tror aldrig man ångrar att man INTE drack vin, efteråt. Eller? Nu behöver du inte börja om med räknandet.