Senaste kommentarerna i forumet

Alkohol, alkohol och alkohol.

Kan man hata döda ting? Kan jag hata alkohol som sådant? Eller är det andra människor, eller vad är det som gör att jag blir så störd när jag tänker på allt alkohol ställer till med?

Så mycket tid människan lägger ned på att producera, välja, bära hem, "njuta", och återhämta sig från alkohol... Hela processen gör mig idag irriterad, samtidigt som jag ibland kan längta efter effekten av att inte bry sig.

Turen att vara ledig när solen bestämt sig för att vara framme, i dag blir det havet och livet känns underbart.
Funderar lite på kräftskivan som skall vara till helgen, kräftor är ju så förknippade med alkohol att det skrämmer mig lite. Vet ju att jag måste gå, men här gäller det att programmera om hjärnan innan lördag.

Får väl ligga vid havet och fundera på detta och köra mina övningar i tanken.

Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Hej!
För ett par kvällar sedan besökte jag och mannen en restaurang i Fiskebäckskil på västkusten. Vi skulle äta husets exklusiva fisk- och skaldjursgryta och jag ville ha något extra gott att dricka, så jag frågade servitrisen om de hade några goda alkoholfria drycker som skulle passa till. Hon berättade om både alkoholfritt öl och vin och upplyste mig vänligt och sakligt om att det finns små mängder alkohol också i de dryckerna. DET kallar jag proffsigt bemötande!
Nu ska jag inte namnge restaurangen här men om ni har vägarna förbi Fiskebäckskil kan ni kolla vid kajen till gästhamnen... Varning dock för att samma restaurang har över 800 whiskysorter :-). Men det är ju bra att det finns ett sortiment för alla smaker.
Den alkoholfria Chardonnayen var helt OK och för mig kändes det bra att dricka ur fint vinglas och att få något annat än bubbelvatten som ju är väl så gott men inte känns lika festligt eftersom jag dricker det dagligen.
Kram/ NN

Jag läste nyligen Erica Jongs självbiografi, Förföra demonen. Jong har ett helt kapitel om alkohol... Hon lovsjunger AA, men är ambivalent därför att AA:s linje är att man inte ska dricka alls. Och sen följer en massa alkoholromantik till vinets lov - att det är kärlekens dryck och att man inte kan recitera kärlekslyrik utan vin och jadajadajada...
Men hon skriver intressant om alkohol och kreativitet också, om alla de författare som använt alkoholf för att hitta genvägen till det extatiska tillstånd man kan uppnå när man författar. Sen konstaterar hon att hon skriver sämre när hon druckit och lösningen blir:
"Jag skriver inte en rad efter ett glas vin"
Hela resonemanget är som hämtat från forumet. Det är samma vankelmodiga önskan att vilja dricka, men inte kunna och må bra av att sluta men ändå börja...
Men Jong gav mig en idé om vad det sjunde ordet på din kylskåpsdörr kan bli.
Kreativitet!

Kram/ NN

Jag slår mig ner i en av de sköna fåtöljerna. Så skönt med lite komfort efter två veckor i en segelbåt modell mindre. Men jag älskar det livet, att följa vindarna, leva enkelt. Nu känner jag mig utvilad. Så brukar det inte vara efter semestern... Kan det bero på att jag varit spiik nykter denna sommar?
Men konstigt nog drabbades jag av någon slags betingad abstinens. Första dagen efter semestern brukade vara den dag jag tog tag i mig själv och inledde en vit månad. Samma beslutsamhet drabbade mig nu också. Jag kände att jag minsann skulle vara duktig och inleda nya sunda vanor. Jaha? Hurdå liksom?
Det finns inte längre någon anledning att vidta några drastiska åtgärder. Finns inget dåligt samvete. Ingen ångest. Jag önskar att alla ni som checkat in här för första gången efter semestern ska få uppleva den känslan. Det är underbar verklig och sann FRIHET! Så kämpa på!

Kramar till både gamla och nya forumvänner

Nynykter

hej jag har mer börjat tvivla på att jag klarar av att vara nykter utan hjälp. jag skulle så gärna vilja prata med någon om detta! bör i en liten kommun och törs inte gå dit. vad måste man genom gå för att få medicinsk hjälp? usch vad hjävla patetiska och rädd man känner sig. finns det någon form av hokus pokus som är bra för att få lite ro i själen!

tankar du delar med dig av. Jag längtar bara efter att få dela med mig av mina nyktra tankar som inleds på onsdag. All välgång till dig!
/Fenix

Ledsen idag. Har varit ovanligt mycket grälande i helgen, känner oro i hela kroppen. Trivs inte i min stad, i min lägenhet, antar att jag tar ut det på den jag är närmast. Orättvist, men försöker förlåta mig själv. Jag kan inte vara perfekt jämt. Konstaterade precis att jag var ledsen, att det finns en orsak och att det får vara så tills det går över. För ett halvår sen hade jag haft panik, "ånej tänk om det är en depression, tänk om jag aldrig blir glad igen". Men nu vet jag ju att det försvinner, försöker vara snäll mot mig själv. Ledsen är inte farligt.

Inte ens ett år kvar, sen får jag flytta till min kärlek.
Tänker ta tag i mitt liv nu, umgås mer med vännerna, fixa iordning mitt hem så att jag kan trivas. På något sätt känns det som om min grubbel-period börjar nå sitt slut, eller går in i en annan fas? Vill på något sätt mixa mitt nya liv med det gamla, ta med mig det lugna in i det energiska. Vet knappt hur jag ska få ner det i text. Har varit mycket med mig själv, dragit mig undan, ältat och analyserat under några månader nu. Vill känna mig mer levande igen (?) men med nya insikter. Jag dricker inte, och jag duger som jag är. Livet ska bli som vanligt men ändå inte. Lite som ett pussel, jag tar det som var bra med det gamla och pusslar ihop med det nya.

Jag är inte alls klar med varken Forumet eller mig själv, det blir jag nog aldrig. Men det känns som att det är dags att kliva ut i livet igen. Eller så har jag fått solsting, var rätt varmt där på båten ett tag :-)

På tisdag firar jag 15 veckor. Pratade med en väninna förut, var ett tag sen vi sågs. Hon ville att vi skulle ta ett glas vin nån dag,, svarade javisst, jag dricker ju inte mer men jag vill absolut ses. Inga konstigheter. I början var jag tvungen att komma med en lång förklaring direkt, nu säger jag bara så. Jag dricker inte mer. Behöver inte övertyga mig själv , inte just nu iallafall, för det var nog det jag gjorde. Eller kanske ursäktade jag mig, för att jag blivit en party-pooper? Hur som helst, det verkar bli allt lättare ju mer beslutet rotar sig.

Nu är det sovdags för länge sen!

Jag reagerade väldigt starkt när jag läste om Eva Rausing, det visar hur oerhört lite som behövs för att man ska trilla dit igen:

"I rätten berättades det att paret Rausing var utan droger i elva år, men började missbruka igen på nyårsafton vid millenniumskiftet. Då tog de båda ett glas champagne, och så var det i gång igen."

Jag ska läsa in mej på era "trådar" och se hur ni har det men jag har ännu en vecka ledigt innan jag börjar jobba så jag kommer inte att vara vid datorn så mycket ännu. Är bara tillfälligt hem och jag har ingen internetuppkoppling på stugan, funkar inte. För långt från civilisationen:-)

Fenix - hösten är egentligen den allra bästa tiden för nystart tycker jag så ta tag i det du önskar nu så kan du se fram emot nästa sommar på ett annat sätt. Jag satsar på Beach 2013 nu fast jag tror jag kommer att vara nära mitt viktmål långt före det med den här farten. Framför allt tänker jag aldrig mer dricka alkohol, inte lura mej själv igen att tro att ett glas går bra. Jag tänker inte klassa mej själv som nykter alkoholist men verkligheten är ju den att jag inte kan dricka utan att det blir för mycket. Jag behöver bara tänka på hur det skulle vara att ta ETT glas vin så känner jag att det är ju ingenting, jag vill ha MER.

Jag kan säga att den här sommaren har varit helt underbar. Jag har varit sann mot mej själv och andra, ingen ångest, inga moralare, inget svek. Fullt av aktiviteter där jag annars skulle börjat dricka vin redan mitt på dan och sen spåra ur. Nej tack, så vill jag aldrig mer ha det. Ser fram emot en spännade höst!

Tack Sommar12 för att du på ett så tydligt och träffsäkert sätt sätter ord på de känslor jag brottats med så länge! Jag har följt dig sen starten och kan inte annat än förundras över hur lika vi alla är, med mycket liknande tankebanor och beteenden när det kommer till A. Jag har tack vare att läsa era inlägg fått mig en rejäl tankeställare och börjat förstå lite mer hur man ska bekämpa sina hjärnspöken. Jag vet inte vem av er som skrev, men det var SÅ BRA, detta att tänka tanken till slut, att när suget kommer verkligen tänka igenom det händelseförlopp som följer, euforin vid första glaset vin, jakten på nästa droppe, fyllan, uppvaknandet, minnesluckorna, ångesten... Detta har gjort att jag för första gången på flera år inte kände det invanda vinsuget i fredags, utan stolt och stark sket i A! Och bara detta att inse att jag KAN besegra hjärnspöket, gör att jag idag känner mig fri! Vet inte hur länge detta håller i sig, men jag hoppas (och räknar kallt med) att den euforiska känsla jag har jagat efter med hjälp av A, infinner sig när jag gång på gång säger nej till demonerna, och därmed bevisar min inre styrka för mig själv (det här låter visst lite väl filosofiskt ser jag... :)). Sist jag var hos min terapeut sa hon åt mig att tänka "är det så här jag vill leva?", och en så enkel fråga har ju ett ganska naturligt svar, nej, jag vill inte leva som jag gjort, jag vill leva "normalt" och inte fundera konstant på A, tappa lusten att göra enkla vardagliga ting i väntan på nästa tillfälle att få A, få ångest och må skit pga A. Sen är det ju inte det lättaste att smidigt och lätt följa sitt eget svar, men jag ska kämpa, och när tanken på A dyker upp ställer jag mig frågan "Vad är det jag får? Är det värt priset?". Och när jag då tänker igenom hela tanken (inkl konsekvenserna och upplevelsen) från början till slut inser jag att det kostar för mycket, jag vill inte betala allt detta för en ynka känsla av tillfredsställelse. Bakslagen kommer antagligen att komma, men jag hoppas att de då får mig att ännu säkrare vilja ha en förändring! Så tack så jättemycket alla ni som skriver här, utan er hade jag inte klarat mig... Jättekramar till er alla, och speciellt till dig sommar12, som fått mig att förstå mig själv lite mer... :)

Tänkte skriva att jag faktiskt inte tänkt på alkohol på ett tag. Men så kom pojkvännen och sa att han vill att vi går ut, tycker vi sitter inne jämt. Och jag håller med honom, men det har varit så skönt att ta det lugnt, bara vila. Har varit ganska jobbigt att komma igång med jobbet efter semestern, var utvilad första dan, sen kom tröttheten. Men jag håller med honom som sagt, vill ju inte mögla fast i soffan. Så ikväll blir det jazz, tror det blir ganska lungt. Han har börjat träna ordentligt och "håller igen" eller vad man nu säger när män bantar.

Jag blir galen på det där jag också! Var ute och åt lunch idag, frågade efter alkoholfri öl. Servitrisen såg ut som ett frågetecken. Det är väl efterfrågan som styr antar jag, så jag tycker vi fortsätter fråga och vara krångliga! Systembolaget har ju ett bra sortiment tycker jag så det finns ju alternativ.

Och sjuttio mil i bilen hem till vardag och jobb. Har haft det så bra sista veckan utan A. Festade till en dag med sill-lunch och en alkoholfri öl. Konstigt nog så smakade ölen fantastiskt och jag tyckte för första gången i livet att det var skönt att inte känna något rus. Vemodigt med slut på sommaren , men det är ju så det är...

Rubicon har vi korsat...men resan fortsätter och chauffören är nykter! Tack mt. Önskar dig och dina nära/kära detsamma. Det bästa!

Gör mina övningar här på forum. Får fram att mitt drickande inte lägger mig i farozonen ;-). Man tackar! Men, men...denna sjukdom är ju latent. Så jag fortsätter med att ta min medicin. Läser här!

Har dessutom börjat omvärdera AA. Jag skiter fortfarande i den där uppe, men eftersom själen h.ns är fin så överser h.n nog med det och låter mig gå på några möten...ibland. Det är svårt att erkänna att jag har tänkt fel. /R

resande (teater)sällskap - Dompa, Strawberry och FisaLisa:) Lev väl, allt det bästa till dig och dina nära & kära!
Kram / mt

rätt åt dig att vara glad Stigsdotter! Förutom att DU INTE är högljudd, larvig, blarig och INTE vaknar bakis idag utan fräsch som en nyopnros... är du jävligt klok! Stolt att vara din forumsyster! / mt

Du har inte blivit tråkig Paron, men du kan nog räkna med att en del i ditt umgänge kanske börjar uppfatta dig som en smula obekväm... Fanskapet som hänger på storkalas men inte är kanon! Vad skickar det för signaler? Att alkohol kanske inte finns i den så viktiga kostcirkeln? Att man kanske kan klara sig utan? Obekväm är du kompis!

Det kommer att vända. En del bekanta kanske faller bort, nya kan tillkomma. Och en del som finns nu fattar efter ett tag att det är samma gubbe kvar. Lika spetsfundig och smart som förr...bara lite snyggare och friskare. En jävla atlet! /R

Jo, ett liv där du inte behöver känna som du gör nu!! Ett liv där du fattar att för dina barn är du MAMMA. Projicera inte dina egna negativa känslor för din mor på dem. Du vet väl att man blir deppig av alkohol? I början är det ett bra botemedel men sedan blir det tvärtom.

Ursäkta om jag tar i nu men du har verkligen fastnat i självömkans träsk, det är inte du som talar det är din sjukdom som bara vill dra dig längre ned. Den får dig att tro att du är mindre värd!! Att folk skrattar åt dig i smyg. Detta är ett utslag av dålig självkänsla, jag känner igen tanken. Men den är inte sann. Mindre värd är du inte, varför skulle du vara det? Du är bra! Ring till din vårdcentral och säg som det är, du mår inte bra och behöver prata med någon. Det räcker så, du får träffa en läkare som hjälper dig vidare till samtalshjälp, förhoppningsvis någon som är duktig på alkoholfrågor. Eller, har du testat AA? Här: http://www.aa.se/om-aa/ kan du kolla vart närmsta möte finns. Gå dit och vräk ur dig allt, eller gå dit och bara lyssna. Det är gott att veta att man inte är ensam för det är du inte!

Du ska se att det vänder så småningom men du måste själv inse att du är bäst på att vara du och att du förtjänar att må bättre, låt inte sjukdomen besegra dig! Styrkekramar från mig.

-

Hade vuxenkväll med maken idag, bio och middag först. Var väl inte den allra finaste krogen i stan (Rydbergs matsalar för er som känner Stockholm) men lite mer stil tack. Jag frågade vilka alkoholfria alternativ som fanns. Först verkade han inte riktigt förstå vad jag menade sedan gjorde han nån konstig min och sa "läsk". Nå, vatten, finns det? sa jag. Det fanns ju till och med flaskbubbelvatten visade det sig.

OK, här är det jag som är känslig tänker jag. Men, sen ville jag ha en efterrätt och "har ni någon kall kaffedryck, typ Frappé" frågade jag? Då säger fanskapet vi har bara kaffedrycker med alkohol i och så räknar han upp allt som finns i den vägen. Öh, nej tack. Samma konstiga min igen, ser lite pilutta dig ut på något vis och och så skrattar han till så att jag liksom tror han skämtar. "iskaffe?" säger jag, tänker att jag behöver ingen skumvispad mjölk eller liten chokladsträng på insidan av glaset men man kan väl för fasen trycka ned en isbit i en kopp kaffe? Nej det kunde man minsann inte. Då får det vara tyckte jag och stackars maken som sett fram emot sin efterrättskonjak fick klara sig utan.

Nå, då skulle det gås och ta en öl istället. In på irländsk pub. Jag ska nog aldrig mer gå på ett sådant ställe. Alkoholfritt alternativ? Juice eller läsk. Usch vad tråkigt. Och ljudvolymen! Varför måste man prata högt bara för att man dricker alkohol?

Ikväll kände jag mig lite tråkig, fast mest irriterad över att det är ett sådant fokus på alkohol och vad larviga folk blir när de dricker - filmen gick sent så vi såg ju en del på tuben hem också. Fast, jag är också glad över att JAG inte är högljudd, larvig, blarig, och bakis imorgon. DET är jag tacksam för!

Skickade ett sms till en kompis och frågade om vi skulle ta en sväng på cykel på söndag. Han avböjde förslaget, det gör mig inget,men när han svarade att han även satt och ölade med mina vänner. Då blir jag sur, har jag blivit så jäv.a tråkig att man inte hör av sig längre.
Jag kan väll bli tillfrågad så kan jag tacka nej. Eller så kan jag vara med och ha läsk i glaset.

Jag går och lägger mig!
Hörs i Morgon //Paron//

På ett forum jag brukar vara på har en aktad medlem gått bort. Jag är ledsen för hans och hans familjs skull. Många har uttryckt sitt deltagande och det har startats en insamling för att hedra hans minne.

Hur blir det när jag dör? Kommer någon att sakna mig? Jag tvivlar på det. Jag har inte uträttat något viktigt i det här livet. Ingen kommer att starta en insamling för min skull. Vad ska man skriva i min dödsruna? Hon levde och hon dog. Jaha, so what?

Ni skriver om att jag borde söka proffesionell hjälp. Vem vill hjälpa mig? Jag är den där lilla musgrå personen som bara försvinner i mängden. Som man skrattar åt i smyg. Inte tillräckligt sjuk för att få hjälp och ändå inte tillräckligt frisk för att må bra. Jag biter ihop och försöker var en bra förebild för mina barn men samtidigt tycker jag så synd om dem som fick mig som mor. Stackars, stackars barn! Förmodligen blir det som för mig som skämdes för min mamma till den dag hon dog.

Och min stackars alkoholiserade pappa, som försvann tidigt ur min barndom. Höll sig undan så att mamma fick ta hela ansvaret. Inte ett öre bidrog han med. På gamla dar försöker han få kontakt igen. Men han är som en främling för mig och jag är för skör för att förlåta.

Livet är för jävligt. Ni som har alkoholproblem, om ni har ett bra socialt liv, ta tag i ert liv, kämpa, ni har allt att vinna. Till skillnad mot mig, jag vet inte vad jag har att kämpa för.

Världsklass! Nu är jag glad :-) /R

Vad starkt att du kommer iväg, blir lite avundsjuk :-)//Kalla