skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!
har nu varit nykter i 15 veckor samtidigt som jag äter enligt LCHF och gått ner 12 kg. Jag mår alldeles utmärkt och tycker inte jag försakar nånting. Jag har fått så mycket välmående istället.
skrev santorini i Vägen tillbaka till mig själv
Hej! Jag inleder nu vecka 16 med LCHF. Började med det samtidigt som jag la av med alkoholen och det fungerar alldeles utmärkt. Inget sug, varken efter vin eller sötsaker. Det är jätteenkelt bara man läser på och är strikt. Det går inte att börja "fuska" med potatis, ris eller i mitt fall frukt. Jag har provat förut men då var jag inte tillräckligt påläst. Man får äta mycket och gott och åt min man kokar jag potatis så är han nöjd och glad. Jag saknar ingenting. Äter turkisk yoghurt med bär och nötter till frukost för ägg vill jag inte ha på morron. Lite 86% choklad på eftermiddan om jag vill ha. Jag har gått ner 12 kg i vikt och mår jättebra! Nykterheten är det viktigaste och jag har faktiskt inte haft nåt sug förutom då en liten psykologisk tomhetskänsla nån fredag men det är bara vanan och inget riktigt sug. Frukt går det bra att vara utan också, det trodde jag inte. Får nog vitaminer av blåbär och grönsaker. Det är absolut värt att prova. Förresten så har jag slängt min blodtrycksmedicin också och har utmärkt värde genom att jag slutat med alkohol och gott ner i vikt. Lycka till om ni vill prova!
skrev Sommar12 i Steget
Det är så skönt att ni finns här med råd och tips! Jag har alltid haft svårt att se till att jag får egen tid. Har alltid anpassat mig efter allt och alla. Har bokat in flera tillfällen på Keramikverkstaden och nästa gång Agneta och Gunde ska skutta runt i fortet tar jag datorn med mig och myser lite själv en stund. Tack för att ni påminner mig!
skrev höst trollet i Vägen tillbaka till mig själv
Hittade detta på nätet. från Informationscentrum för sockerberoende!
http://www.sockerberoende.info/vanliga_fragor.html
jag har kopierat en del av deras punkt5.! (som handlar om att vi som är "alkoholister" i många fall även är sockerberoende!)
"5. Kan barn vara sockerberoende, eller bara vuxna - eller tvärtom?
Man kan vara sockerberoende i vilken ålder som helst. Det är dessutom vanligt att sockerberoende grundläggs/startar redan i den tidiga barndomen, vilket är katastrofalt för den drabbade. Dessutom bäddar sockerberoende för andra beroenden, vilket ökar risken för att barnet ifråga även utvecklar exempelvis alkoholproblem längre fram i livet.
Det är till och med så att många alkoholister i själva verket är sockerberoende, har det visat sig. Alkohol är just flytande socker." (slut citat")
Så det verkar alltså, som att vi bara "byter" en sorts socker mot ett annat.. Minns också, att jag var en riktig "socker-råtta" som barn. En gång snattade jag ett paket bitsocker ur skafferiet och bara satt och mulade i mig när jag var ensam hemma..
Mådde definitivt inte bra efteråt, fick en riktig ågren, som hag trodde hängde ihop med att jag var rädd för att få stryk, när det uppdagades.. Jag KUNDE INTE sluta äta, förän paketet var tomt! (Uuurrrrk!)
Ha en bra dag!/ trollis (får väl snart döpa om mig till "tandtrollet" lol)
skrev Villervalle i Filosofiska rummet
Det är naturligtvis så att vi alla har vår egen historia. Drickandet var enklare när man var yngre men nu när man nått en mer mogen ålder så är samma drickande skamligt. Jag funderar som bäst på detta och har faktiskt turen att inte kunna dricka alls för närvarande därför att religionen i landet där jag jobbar förbjuder intag av alkohol. ;-)
VV
skrev Tilde i Steget
Tack för att du berättat allt det här "Sommar". Jag tycker det är strongt och bra. Tänkte bara att det där att liksom räcka till, vara till i alla stunder... med barnen och tv:n... Jag tänker att där är det där "duktighetstänket" väl lite grann igen som många av oss får verkligen jobba med för att motarbeta hos oss själva.
Jag tror som "Nynykter" så bra skriver att du skulle behöva lite egentid. Det behövs kanske inte att du är med övriga familjen varje mysstund på helgen, inte just nu i alla fall. Kanske du kan unna dig något mysigt, rofullt eller roligt som du gillar en fredagkväll... ensam eller med någon väninna... Vad vet jag...
Du längtar efter eget utrymme känns det som, det tror jag att man ska ta sig även i en relation och även när man har små barn... det får nog alla något gott av i slutänden.
Önskar dig allt gott...
Styrkekram
skrev Nynykter i Vägen tillbaka till mig själv
Jag har beställt boken Hjärnkoll på vikten. Får se om den kan ge en förklaring till att alkosuget ersätts av godissug. Jag blir inte längre sugen på alkohol, men däremot på godis. Och jag nöjer mig inte med lite. Jag vill ha MYCKET godis, annars är det liksom inte lönt. Precis som det var med vin. För mig var det lätt att avstå ETT glas vin. Jag ville ju ha mycket mer än så. Annars var det inte lönt...
Förhoppningsvis kan jag hitta ett sätt att komma ifrån detta utan att behöva äta stekt ägg och bacon till frukost (Örk). Det verkar nämligen vara LCHF som gäller om man är glad i socker.
Kram på er!
Nynykter alias Sockergrisen
skrev Nynykter i Filosofiska rummet
Ja, man får definitivt skoja här :-)
Det går bra att framföra kontroversiella åsikter också, så länge det sker med respekt för andra (apropå din kommentar, Villevalle, i en annan tråd.) Vi är så många här inne, alla med en unik historia och det är värdefullt om alla kommer till tals och ingen känner att man måste vara eller göra på ett visst sätt för att duga eller för att få ta plats på forumet. "Vi är alla individualister!" (se länk nedan)
skrev Nynykter i Steget
Sommar, jag vill bara säga att jag skulle ta till flaskan igen om jag blev tvungen att se fångarna på fortet.. :-) För barnens del tror jag att det viktiga med fredagsmys-ritualen är att ha gemenskap med föräldrarna. Barn KAN vara stockkonservativa när det gäller traditioner, men det är mycket möjligt att de skulle uppskatta fredagsmys som även du gillar. En bra tecknad film? Träna och basta ihop? Laga mat tillsammans?
Vad jag egentligen vill komma fram till är att du också har rätt att ta plats och må bra. Att "mysa" i köket med vin är ju inte längre ett alternativ. Jag får intryck av att du behöver lugn, ensamhet och utrymme (havet). Det kan vara svårt att hitta det när man har småbarn, men fundera över om du kan skapa det utrymmeti vardagen (?)
Själv har jag börjat med yoga och jag älskar det lugn och den egen-vård som yogastunderna ger mig.
Kram från Nynykter
skrev höst trollet i Steget
Håller faktiskt med dig (även om det kan reta killarna *fniss*)
Men om man vill ha en annan diskussion, så är det bara att starta en ny tråd!
Svårare än så behöver det inte vara ;-P
skrev Sommar12 i Steget
Vilken intressant diskussion ni har, har läst, hummat, hållt med och inte hållt med. Det jag kan hålla med om är att mina inlägg ofta ser likadana ut som dagen innan och ofta innehåller samma sak. Men för mig är det ett sätt att hålla mig nykter och att försöka leva som jag vill. Men visst behövs även diskussioner och nya tankar här på forumet. Det är ju en stor del av problemet kring A här i landet, att man aldrig pratar om det, det är ju förbjuden mark.
skrev Villervalle i Steget
Jag uppmuntrar inte till att begränsa tyckandet. Jag var kanske lite för raljerande eller sarkastisk i mitt förra inlägg. Tvärtom. jag skulle vilja se lite mer av annorlunda inlägg. Som det är nu så är inläggen nästan blå kopior av tidigare inlägg.
När det gäller nykterhet så vill jag också hålla den på en nivå som gör att jag fungerar normalt både vad det gäller jobb och familj även om jag skulle råka bli drängfull emellanåt.
VV
skrev Gäst i Steget
Vi är väl här för att få andras och avvikande åsikter och för att dela med oss om det vi känner för. Vilka hindrar dig? Ingen hindrar dig att dricka. Det är inte omoraliskt. Här har väl folk olika mål. Målet är väl att bli så lycklig som möjligt och så lite olycklig som möjligt. Det innebär olika livsstilar för olika individer. Drick efter dina mål, så det känns bra. Andra vill bli helnyktra. Själv vill jag hålla mig helnykter en tid för att få bättre möjlighet att välja liv.
Men håller med dig att samvetskval inte hjälper, men faktum kvarstår att det ofta är en del av alkoholproblematiken. Och varför skulle man inte få diskutera det här. Verkar nästan som det är du som manar till att begränsa tyckandet, eller har jag missförstått dig helt?
Ha det gott
skrev Villervalle i Steget
när du talar om att barn inte skall behöva känna sig oroliga. Annars känns det som att man inte får ha någon avvikande uppfattning här på forumet. Det är nästan som att svära i kyrkan. Man ska försynt ta på sig sin tagelskjorta och sedan eventuellt tala om hur jobbigt det är att vara nykter eller hur härligt det är att inte ha baksmälla. Sedan skall man få en del uppmuntrande inägg från andra alkoholister om hur duktig man är som härdar ut. Jag försöker åtminstone vara ärlig med att jag har insett att dricka emellanåt är en del av min personlighet och att när jag gör det så tänker jag inte ha samvetskval dagen efter.
Ett annat råd jag vill ge är att man skall vara ärlig och inte smyga. Har man köpt alkohol så ställer man det där det brukar stå och i fall någon är intresserad så kan ju vederbörande gå och kontrollera. En annan sak är att man inte skall ge sken av att man minns precis allt. Det är bättre att säga: "Nej det minns jag inte eftersom jag var för full" eller om någon säger: kommer du ihåg att du gjorde det eller det? Så svarar man helt enkelt samma sak. Detta tar musten ur även den bästa skadeglädje.
VV
skrev Gäst i Glad men rädd
Sitter och försöker få grepp om min ekonomi, vill få ordning och börja spara. Så har jag tänkt innan, men det har aldrig blivit av, har alltid gömt mig bakom min "slösa-personlighet" och skämtat om att jag är så impulsiv. Tror att det egentligen handlar om att jag är rädd att det inte ska gå, att jag ska tvingas inse att jag inte kan styra över min shopping och mina pengar. Men kan jag sluta dricka och röka borde jag väl kunna klara även detta?
Blev så full i skratt när jag gick igenom internetbanken och listade grejer, mat och kläder, smink och nöjen. Nöjen? Hittade en dragning på 99 spänn från en krog. Det var allt. En stor stark och en alkoholfri. Fast jag gör ju annat nu, sitter ju inte bara hemma och glor i väggen. Men det påminde mig om att det är så jäkla skönt att slippa den där slag-i-magen-ångesten dagen efter när man kollade kontot, det är liksom svårare att pengachocka sig med bruncher och museebesök eller vad det nu är man gör nu för tiden. Och så har jag ju koll på vad jag gör. Ja förutom när jag går bananas i skobutiken då. Men det ska redas upp nu!
Önskar er alla en fortsatt trevlig söndagkväll!
skrev PersonligaPersson i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...
Jag skulle hellre slänga ut CD-skivorna än vinylerna. Om nu något absolut måste slängas. CD-skivorna har visserligen konvolut och art work, men inte på samma sätt som vinylskivorna. På den tiden skivor spelades in för att hamna på vinyl så fanns det ofta en genomtänkt dramaturgi de båda sidorna emellan. Det fanns en vits varför man satte en viss låt som första spår på B-sidan osv. Att lyssna på en hel skiva, A-sidan och sedan B-sidan, blev en helhetsupplevelse som jag känner är helt borta idag då jag lyssnar mer på specifika låtar på Spotify. Visst slipper man trista mellanlåtar, men å andra sidan missar man kanske den lite mer subtila helheten som eventuellt artisterna velat förmedla.
Nykterheten rullar vidare. En natt måste jag ha drömt något riktigt knasigt. För jag vaknade på morgonen och låg och planerade att börja dricka igen. Bara ett par öl tänkte jag. Men i och med att drömkänslan försvann så försvann också de tankarna, och minnet av hur det var att återfalla i midsomras tog åter kommandot. Man går aldrig säker. Till och med i drömmarna försöker alkoholdjävulen att söndra och locka.
skrev Gäst i Steget
Gillar det här stället. Tror att det är något för mig. AA passar en de, bra för dessa. Men då skall man klara att tro. Och jag kan inte tro att jag kan bli nykter med hjälp av någon högre makt. Jag kan bara bli nykter med eget arbete och insikt.
Men ni som varit här länge. Finns någon plats på nätet där man kan få personlig kontakt. Jag skulle gärna ha någon vän med samma problem att ringa nån gång ibland eller maila. Ex på Fredag ett kort samtal som ett ömsesidigt peptalk. Nu vill man ju vara helt anonym och vill att andra skall vara det. Därför vill inte jag lägga ut namnuppgifter etc och vill absolut inte att andra gör det. Det vore mycket dumt. Någon med ett bra förslag??
skrev Gäst i Steget
Gick med här i går. Bestämde mig för steg ett att bli helt nyckter. Tryckte in ett par Antabus som beslut. Nu kommer steg två: att hålla sig nykter. Lovar inte för livet. Orkar inte se det så nu. Gjort det förr. Men i dag förblir jag nykter. Bra ställer här att läsa, känna igen sig och hitta styrka ifrån.
skrev Maria42 i Steget
Jag köper det du skriver under förutsättning av att man lever själv och inte har några barn, funkar det för dig så fine!
Men har du barn och eller hel familj så funkar det inte för då gör du ngn illa. Inga barn mår bra av att se sin förälder i det skicket när man inte minns vad som skett. Det skrämmer dem.
När jag drack så fick jag minnesluckor och det ger ångest, att inte veta vad man gjort eller sagt. Varför ska man komma ihåg allt man sagt eller gjort frågar du, för mig handlar det om sinnesro, jag vill veta vad jag sagt eller gjort då mår jag bra. Jag vill inte att mina barn ska känna sig oroliga över vad jag kan hitta på, de ska känna sig säkra på att jag finns där helt klar i huvudet. De flesta som skriver här mår dåligt över sitt drickande och har haft/har konsekvenser av det, det gör att jag kan tycka att dina råd känns lite malplacerade.
skrev Villervalle i Steget
på varför du får ångest? Är det för att du blivit full eller är det för att du har gjort saker som du inte borde? En sak jag har lärt mig är att inte försöka skyla över mitt beteende. Om någon säger till mig: kommer du ihåg, du gjorde det och det. Så säger jag helt enkelt att jag inte kommer ihåg just det, men att jag hoppas att jag gjorde festen så mycket bättre. Varför måste man komma ihåg exakt vad man har gjort och stå till svars för detta? Okay, om man har en våldspersonlighet och gör livet surt för sin omgivning så skall man naturligtvis få veta om detta. Jag har själv märkt att om jag inte har samvetskval för mitt drickande så får jag heller ingen ångest, men detta synsätt är naturligtvis väldigt egoistiskt och förutsätter att man inte gör livet svårt för någon annan.
VV
skrev Maria42 i Steget
Precis som Sommar skrev i ett annat inlägg så blir hjärnan kidnappad av alkoholen efter ett- två glas. Det spelade ingen som helst roll om jag mådde superbra eller hade en sämre dag, när jag fått i mig första glaset så vill jag bara ha mer. Och oftast slutade det med att jag blev kanonfull med massor av ångest efteråt.
Har man sjukdomen går det inte att dricka alls oavsett humör. Bra om det funkar för dig, men för de flesta funkar det inte.
skrev Villervalle i Steget
Jag tror att allt har sin väg i livet även om det i bland verkar dystert och jag tror att våran projektering på skuld också har en del i detta. Jag har själv inte slutat att dricka men jag dricker inte så mycket som förut. Jag har insett att mitt behov av att dricka är en del av min person, på gott och ont. En viktig sak tror jag är att man inte skall dricka för att man mår dåligt utan att om man ska dricka så skall man göra det för att man mår bra och för att förstärka denna känslan. Omgivningen ser ju oftast resultatet av att man dricker när man mår dåligt och fasar för att detta skall upprepas.
VV
skrev Sommar12 i Filosofiska rummet
Ligger i soffan en tidig morgon. Resten av familjen sover. Har tänt ljus och gjort the. Så han hade rätt där, bättre än så här kan det faktiskt inte bli! Ställer in en burk med mitt nya favorit-the "Apple, cinnamon, raisin" ett perfekt höst-the. Tar med en skål med äpplen som jag plockade igår och en hel kvist av sommarens sista rosor. Stickar på min pläd som jag tänkt lägga här, den är naturvit och brun och väldigt mjuk.
Vad härligt att det går så bra för dig Santorini!! Jag har en massa LCHF-frälsta kollegor på jobbet och det verkar ju faktiskt som att det fungerar riktigt bra, om man inte fuskar som du så riktigt påpekar! Och att dessutom kunna slänga blodtrycksmedicin, vad skönt. Jag är en sådan som tycker att man ska äta så lite mediciner som det bara går!!
Apro på att sockerberoende startar i tidig ålder, Hösttrollet, när jag läser om dit bitsockersnattande kom jag att tänka på när mamma bakade och hade glömt köpa vaniljsocker. Jag var väl kanske 5-6 år då och hon skickade iväg mig till affären, inte alls långt hemifrån. Vad gjorde jag då? Jo, satte mig bakom affären och molade i mig vaniljsockret tills jag kom på att mamma ju stod därhemma med smeten på gång. Helt oskyldig kom jag hem och mamma undrade varför det tog sådan tid "jag vet inte" svarade jag med framsidan på jackan alldeles full av vitt pulver... jo, jo, se hur det gick sen...
Jag har ju dessutom börjat röka igen!!! Fast idag slängde jag ut paketet - nån jäkla måtta får det faktiskt lov att vara. Skall ge mig på sockret sedan också!
Kram på er.