Senaste kommentarerna i forumet

Vaknar tidigt och smyger ner till vardagsrummet. Tänder ljus och gör the, tittar in här och är glad över att ni alla finns som tillsammans med mig försöker klara av livet precis som det är. Vill påminna mig själv och alla andra om att ta tillvara på stunden som är. Just nu är jag nykter och inte bakfull, just nu är allt stilla och ljusen brinner. Jag behöver inte alltid tänka framåt eller bakåt utan jag kan få vila i stunden som är. Lyssna på klockan som tickar och titta på löven som rör sig utanför fönstret. Fick några rosor från pappas rabatt som lyser upp så fint och jag skickar en tanke till honom. Han "lagomdrack" igår när jag var där så jag lät det bara vara. Hans fru dog för något år sedan av sviterna av alkohol, var på graven och grät så den här helgen har varit mycket tårar för mig.

Ja det stämmer så bra det du säger, jag har en missbrukarpersonlighet. Har funderat på vad som händer om jag tar bort min sista drog, sockret? Börjar missbruka kött? Vatten? Tycker mig märka att jag är mer besatt av socker nu än innan, åt marmelad på mackan imorse och sen var det kört, hjärnan bara tjatade choklad resten av dan. Eller kanske är jag mer uppmärksam?

Middag hos vänner idag, värdinnan var trött och avstod vin hon också. Känns skönt att det inte blir så viktigt. Har mer funderingar på om jag verkligen inte kan dricka bara lite, men kommer ändå alltid fram till att jag inte vill. Ska läsa igenom hela min tråd för att påminna mig... Men som sagt, slutsatsen blir alltid att det inte behövs, så kul som jag hade ikväll hade jag inte haft om jag druckit. Minns en middag hos samma par då jag blev så full att jag inte minns hur jag kom hem, en middag för fyra personer. "Vad härligt det är att unna sig lite vin till maten" ;-) Jomenvisst.

Nä, imorgon ska jag pika pojkvännen samtidigt som jag gottar mig i att slippa baksmälla.

Jag har under lång tid druckit för mycket. Läst trådarna här och tror det är ett bra forum för att både få stöd och ge, samt att stärka sitt arbete för nykterhet. Att det blev i kväll jag gick in är att jag tänkte att nu får det vara nog. Hade beställt hem Antabus (faktiskt från nätet) Vet att min lever är ok, så det är ingen fara.Får Antabus en gång tidigare av läkare, så jag kan hanteringen. Tryckte in 2 st på 250 mg för att bryta i dag. Känns bra att få någon början. Vet att jag inte kan tänka att jag skall vara nykter resten av mitt liv. Men tar jag antabus nu i början är det lättare att inte få återfall om några dagar då man börjar se annorlunda på problemet och lura sig själv. Man tvingas ju till att ta tiden till att tänka och då kanske suget går över och man hinner fylla på med en antabus till. När jag dricker gör jag det för rusets skull enbart. Jag dricker ofta 6-7 dagar på raken. Håller upp 1-2. Blir numera inte aspackad och har inga minnesluckor. Men det håller inte. Livet blir meningslöst. Man har en relativt hög ångestnivå och ingenting av det man planerar får man gjort. Skönt att vara lullig, men livet blir allt mer tomt.
Känner så igen mig i många inlägg här

Det fanns någon som hörde mig, skönt

kan ringa AA's jourtelefon, sök på deras hemsida.

Annars skriver du av dig här, vräk ur dig bara !!

Om man behöver hjälp nu på 1 sekund. Var vänder jag mig då?

Jag har aldrig känt att hösten varit någon "bra" årstid... Nej våren och sommaren var mina bästa tider på året.
I år är det annorlunda, jag tycker om att det blivit höst... ett slags lugn är det. Vill just nu inte att det ska hända så mycket, stillsamt kan det få gå in i oktober. Gillar att tankarna få ta plats, jag vill helst inte stressa på någonting. Läser, jobbar mina jobbardagar, grejar lite, presterar minimalt ;) luktar på hösten i skogen och rör mig ute men hetsar inte som jag gjort förut ibland. Jag känner verkligen att jag mår bra av att hinna ifatt mig själv nu... och göra det i sakta mak. Det får ta tid.
Min "tuffa" sommar är slut...
Underbart... Tacksam...
Önskar ingen utlandssemester, ingen planering på något stort eller roligt just nu. Bättre för mig just nu att känna hur en ny fas tar vid, jag ska försöka hålla kvar känslan, eller gå tillbaka till den om det känns meningslöst eller svårt med den där inre oron som jag dragit runt på. Det får vara tråkigt, annorlunda (som Hösttrollet skrev, det har hjälpt mig, tack!)det får vara långsamt och mörkt också ibland... oftast så blir det ljust igen mycket tidigare än jag förväntat mig. Det är bra att tänka tanken ända ut!... i alla lägen.
Önskar alla gott i höstmörkret...
Regnet luktar så gott :)

Kan börja bocka av alla "måsten" som låg och gnagde inom mig..

Har några kvar och just i detta nu pågående, men jag har fortfarande kontrollen,
och då känns det bra...

Ibland orkar jag inte med mitt liv, när allt kommer rasande över mig,
det var vid sådana tillfällen jag tog till alkoholen som en säkerhetsventil.

Ute pinkar regnet ner, det är kallt och ruggigt, hade jag mått dåligt i mitt inre
så hade det varit ett alldeles utmärkt tillfälle att skylla på det, också..
Nu sitter jag vid köksbordet, tittar ut genom fönstret på det alldeles knallgröna gräset,
det hänger fullt av glittrande glaskulor av vattendroppar på dem, och det ÄR vackert minsann..
Under grannarnas träd samlas de första gulröda bladen, och det är en påminnelse för mig,
att nu lämnar jag en tidsperiod av sol och värme, och går in i hösten där naturen fullständigt
exploderar i en färgsymfoni, en förändring jag inte kan rå på, och som inte nödvändigtvis behöver betyda en försämring, OM jag slutar jämföra med vad jag har, och vad jag kommer att få.

En fin paralell att betänka när man t.ex slutar dricka..
"Vad jag har, och vad jag troligen kommer att få.."
Sluta jämföra med att ta russinen ur kakan, utan ät den som den är, inget pillande..

Märker ni hur jag "tvingar" mig till att orka/våga tänka positivt...
Måste typ ta det lugnt, för att orka känna att det verkligen är...lugnt..!
Det funkar inte med att sätta sig ner i en hast och bara tänka,
ojoj nu har jag 7 minuter på mig att hinna sätta mig ner och ta det lugnt en stund..
Lugnet infinner sig när det finns plats för att det ska infinna sig.
Det blir som om man inte dukar, så blir det heller ingen middag,
mätt kan man bli på stående fot, men det blev ingen middag, bara en mättnadskänsla..

Idag är det mitt huvud som rullar om inte dotterns lagkamrater sköter sig,
vi ansvarar för kafeterian hela helgen, och jag bara hoppas på att de gör vad de ska.
De böjar bli så pass vuxna nu att de hajjar, att om jag smiter, får de andra jobba dubbelt så hårt,
fotbollen är en lagsport, de åtagande vi har kräver också en laganda.
Den tid då vi föräldrar fick göra grovgörat för att dra in pengar till klubben är lite passe'.
Förändringar har skett att vi idag inte tvingas baka också, utan nu köper vi bullarna istället.
Det går alltid att köpa sig fri, och jag har hotat med att vi tar in en ungdom som gör deras jobb mot en hundring i timmen, är de villiga att betala detta????

På eftermiddagen ska jag och grabben gå på likplundring, ja det känns så..
Ännu en elektronikkedja har gått i graven, den som tog över den förras ägande som också gick till botten, de fick med sig lite grums i botten när de tog över den andras tillgångar...

De säger att det är marknaden som styr, och kunderna väljer det som är billigast,
inte alltid det som är bäst, och idag väljer man bort köpråd framför priser..
Å andra sidan så den hjälp man kan ha fått har varit oproffessionell, det har handlat mest om att säljaren får sin provision istället för att söka behovet hos kunden.
Och vad säger det till dig om kunskap och erfarenhet, när en tuggumituggande 19 åring med tonårsfinnar som fortfarande ploppar okontrollerat säger att min erfarenhet säger att detta är ditt bästa köp, tro mig!!!
Okey, det är inte lätt att som 19 åring få ett bra jobb idag,
men även butiksägaren ser löner mot förtjänst som en större del, och låter deras anställda vara utan både utbildning hos sina leverantörer och med en äkta erfarenhet som varar längre än 3 månader.

När vi köpte vårat badrum så träffade vi på en kille som hette Filip, han var bara runt 20 år,
han ljög inte det minsta, och var shysst nog att kontrollera allt innan han svarade på frågorna.
Han tog sitt ansvar, och lät de andra kunderna vänta sina 1,5 timmar innan han tog sig an nästa kund.
Han hade bara jobbat i 14 dagar och hade ännu inte färgats av provisionshetsen,
när vi ytterligare 2 veckor senare var där igen, ja då hade han slutat...!!!
Han var för ärlig för att passa in i systemet, men hade vunnit i längden..
Idag handlar allt om pengar och se till sin egna fördelar, inte kundvård eller rykte...
Jag må vara lite gammalmodig i mitt tänk, men tycker nog att kvalite' går före kvantite't.

Självklart jag handlar också det som är billigt, men låter aldrig en säljare stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet, där jag vet något annat som går stick i stäv med vad han/hon säger..
Det handlar om förtroende, finns det inget sådant, så blir det heller ingen affär..
Det gäller allt ifrån bilaffärer, frisören, bilmecken eller t.om tjejen i kassan på Ica!

Känslan går före allt, kanske därför jag är en känslomänniska..
Och känslor skapas innefrån, och inte via ett vinglas, shot eller flaska med tre fyra streck på..

Tänk att det ska ta en sådan tid att vänja sig tillbaka igen..!

/Berra

Gav upp tidigt i går kväll, tänkte att det var lika bra att gå och lägga mig. Vaknade mitt i natten av att jag grät då jag drömde att mannen min ville skiljas. Som tur var fanns han där och försäkrade mig om att han inte alls tänker lämna mig. Det var länge sedan dessa känslor kom upp till ytan, har hela mitt liv varit rädd för att bli lämnad (förstår att det grundar sig i att jag kände det redan som liten - är skilsmässobarn). Har därför under "min ungdom" alltid haft kille och oftast varit den som lämnat för säkerhetsskull...... Kanske det helt enkelt är så att det är många känslor som kommer ikapp nu samtidigt som jag försöker hitta i det nya. Detta och krävande jobb gör mig helt utmattad. Jag äter ju dessutom SSRI medicin sedan ca 1,5 år tillbaks och min läkare tror att jag kanske kommer behöva fortsätta med det då jag är benägen för depression. Jag följer "depressionsmodellen" och fick min första depression när jag var ca 25 år, gick inte till läkare utan det "gick över av sig själv". Mådde bra i några år för att sedan drabbas igen under min andra graviditet då jag inte sökte hjälp utan bara trängde undan allt. Mådde fruktansvärt dåligt, gravid och mamma-ledig med en 1-åring, när min andra var född klarade jag inte att hålla allt inne längre, blev sjukskriven för utmattningsdepression i tre månader men fick ingen behandling. Efter att jag gråtit mig igenom en veckas semester i en fantastisk fransk fiskeby gjorde jag en "självanmälan" till psykmottagningen och fick hjälp med samtal och medicin. Mådde bra igen och slutade med medicinen, men förra vintern återkom det vilket tidsmässigt stämmer med sjukdomsbilden. Hmm, nu har jag berättat mer för er än för någon annan (förutom min man). Känns lite konstigt att öppna mig så men samtidigt skönt att få det ur mig. Jag är inte oroad över bivärkningar av min medicin, kanske för att jag vet hur det är utan den. Däremot har jag ju motarbetat mig själv länge genom att dricka A som inte alls är en bra combo med SSRI. Känns verkligen som dagen efter stormen idag. Helt utlakad, blek och tom.

urk-dag i dag :-(

Trivs avgjort inte med detta mörka ogästvänliga väder som bara inbjuder till självömkan och dysterhet. Det hade inte funnits några som helst tvivel vad jag gjort med en sån här dag i mitt förra liv. Eventuellt hade jag först fått ta mig till bolaget och öka på förrådet så jag inte helt plötsligt skulle finna att det blev tomt innan måndagen och sen........såå barrra !! SSIB !!

Jag sov längre än jag brukade och frossade i mig en räkmacka och kaffe till frukost och nu sitter jag med den inte helt angenäma smaken av gamla räkor och majonäs i munnen medan regnet drippar ner.

Men jag kunde ju ha haft gammal baksmälla i käften och den jämför sig liksom inte med räkor.

Jag har slarvat med mitt mötesgående och jag känner att jag står still i min utveckling, en utveckling som inte alls går lika fort som de första åren men likväl finns där och som jag är väldigt tacksam för att ha fått vara med om. Jag möter ibland nya, unga, på den väg jag valt att gå och det ger mig en lyckokänsla av att se dem och jag kan också känna lite saknad över allt det nya som man har som nynykter. Så mycket nytt underbart och tidigare dolt inne i min knopp och kropp som poppar upp. En del nyttigt och en del som jag kanske hade hoppats skulle ligga begravt för alltid. Hjärnan är en lustig liten filur som släpper ifrån sig lite mustiga detaljer när jag är mogen för det och trots att jag varit med en tid nu så händer det fortfarande att det hoppar upp små minimonster som flabbar lite elakt. Idag är dessa små krumelurer inte så farliga som när jag var nynykter men de kräver ändå lite omvårdnad för att inte spöka för mig i det oändliga och bygga bo i huvudet. Ut med töntarna i ljuset (Tja, solen hade ju fungerat bättre förstås men....)så de spricker och vips är jag rensad :-)) Åtminstone för stunden :-)

Mitt i denna dystra dag dimper det ner ett mail från resebyrån som talar om att de gjort ändringar i vinterns solresa. Nej !! Inte det med !! Snacka om att ta ut olycka i förskott !!

Fylld av onda aningar öppnar jag bilagan och finner att de flyttat avgångstiden framåt på HEMresan :)) Sedär ytterligare en halvtimme till godo på stranden :-)) Lycka :-))

Jag är nykter idag och jag har tagit mitt beslut och jag är dessutom så lyckligt lottad att mina spritpengar räcker till en utlandsresa varje vinter. Och jag är hyfsat frisk och vid någotsånär god vigör fast fet !!

Fan vad livet kan vara bra fast det är dyster ute :-)))

Hoppas du åtminstone fick en natts skön sömn. Det blir verkligen bättre. Det är alkoholdjävulen som saknar dig och försöker måla upp en falsk bild. Läs det Maria42 skriver igen och igen.

Behöver du mer hjälp att ta dig ur detta? Träffar du någon läkare? Den första läkaren jag träffade konstaterade att jag hade en depression. Hon ville ge mig medicin mot det men gjorde inte det eftersom jag drack, detta förtar effekten av medicinen. En annan läkare jag träffade sa att jag hamnat i en nedåtgående spiral och att jag behövde hjälp med att ta mig upp. Han skrev ut Sertralin åt mig och menade att de skulle hjälpa mig upp till ytan en bit, och så blev det. Jag har ätit tabletterna mindre än ett år och nu har jag slutat med dem. Livet är så mycket bättre, jag tror att jag började dricka för att få en "guldkant" på vardagen, sedan behövs det mer och mer och mer och till slut blev allt så tråkigt om jag inte drack.

Försök analysera dig själv. Vad är det som är trist och tråkigt egentligen? Vad vill du göra istället? Åhh, jag känner igen den där känslan av att bara vilja gråta, gud vad synd det är om mig. Men du, självömkan är ett symptom på vår sjukdom. Kram.

Vilken djävulsk sjukdom detta är, du sitter i soffan med familjen runt dig och de tycket det är jättemysigt med godis och tv ( och att du är med nykter). Medans du längtar bort och vill vara för dig själv och bara dricka vin ensam med tända ljus.

Vad gör sjukdomen med oss? varför vill vi inte mysa med våra barn och man/ fru och samtala med dem?
Den bild du målar upp med fredagsmys ensam, lagandes mat, tända ljus och vin, den är alkoholdjävulens bild, där finns inga barn eller man/fru med för de (framför allt barnen) vill inte vara med oss då.
Är det så mysigt att man/fru/barn inte vill vara med oss? Är inte det fruktansvärt hemskt!

Det här är svårt, det är en hemsk sjukdom men det går att få mysiga fredagar utan vin. Laga mat, tänd ljus och drick något gott (alkoholfritt), numera kommer mina tjejer in i köket när jag lagar mat ( gjorde de aldrig när jag drack) och det är så mysigt att få tiden att småprata om allt möjligt.
Ge det lite tid, det blir lättare. Kram!

Åh vilken dålig dag idag. Har gått omkring med en känsla av att jag skiter i allt. Tycker att alla är idioter och att jag bara vill fly bort härifrån denna tråkiga, enformiga, banala vardag. Alla begär så mycket från alla håll och kanter. Chefen kräver och kräver och kräver, ensamma gamla (halvalkade) pappa ringer och kräver. Barn ska bli skjutsade hit och dit. Vill bara bort från allt. Kom hem från jobbet till mannen som lagar nån tafatt och inte så god middag. Försöker glädja mig åt en A-fri öl, smakar gott, men var är känslan?? Vill att allt ska vara som förut när jag kom hem på fredagen och satt i köket med tända ljus och ett glas vin. Drack sedan ganska många glas vin medan jag lagade maten. Men jag stod där och fixade och hade det väldigt mysigt med tända ljus överallt. Fick komma ifrån allt detta tråkiga, banala och trista radhusliv. Vill här ifrån, vill ta en paus från allt detta. Vill till huset vid havet med en resväska full med rödvin och bara dricka, se på havet och sova. Istället sitter jag här i soffan och försöker att inte gråta medan resten av familjen tycker att det är mysigt med godis och Fångarna på fortet. Var det så här mitt liv skulle bli? Är detta höjdpunkten och belöningen efter en veckas slit på jobbet? Godis och dålig TV? Tror att det är lika bra att börja dricka igen om jag ska stå ut med detta. Känner en sorg större än någonsin, är den tiden förbi när jag kunde ta mig härifrån - i alla fall för en stund?

.... om det dessutom hade varit en vanlig baksmälla med i bilden! Nu kan kroppen ägna sig åt att fixa förkylningen utan att behöva ägna sig åt brandkårsutryckningar till lever, hjärna och andra stället som påverkas av det gift vi häller i oss!

Hoppas ni får en skön helg!

hoppas du får en skön helg!

Ja, du det är många gånger, man skulle vilja ha ett facit att tjyvkika i.. Men då skulle vi förmodligen gå miste om en massa lärdomar.. ;-P
Det sägs att det bara är "gamla själar" som klarar av tjorviga liv (om vi nu är här för att utvecklas)
De som är födda med silversked i mun, klarar inte av mycket annat än bli uppassade de första liven..
Och visst, försöker vi ta genvägar (alkohol hmmmm)Och vi kan sitta kvar där vi började.
Men det verkar som om väldigt många av oss, är uppe på banan igen.. ( SÅ tror jag i alla fall, resten, kan ju ta det som en "rolig historia". Det bjuder jag på!)
Ha det gott, så hörs vi nästa vecka.. Med gubben i samma rum som datorn, är det lite svårt att skriva det man verkligen vill!
kramar trollis

Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du! Du är superviktig!Du är bäst på att vara du! Det finns bara en som är du! Dina barns bästa mamma - det är du!

Mulletant är en annan klok gumma så den bloggen ska jag också kika på :-) Tyst aggressivitet känner jag är säkert någonting som jag kommer att känna igen mig i. Jag har lite problem med min "osande" man nämligen. Jag kallar det att "osa" i brist på bättre ord, det är när jag känner att "det är något" men ingenting egentligen sägs. Jag VET att detta påverkar mig, men kanske ännu mer än jag tror.

Ibland har jag tänkt tanken att det vore en trygghet att veta att man har ett liv till, ett liv efter detta. Då skulle jag kunna göra om, göra rätt, göra alla de där valen i nästa liv och så skulle jag kunna låta detta pågående liv lalla på bäst det vill. Men, innerst inne vet jag ju att det är här och nu som jag har fått mig tilldelat. Det är det här livet som jag skall göra det bästa av. Men det känns jobbigt att göra det. Jag är rädd för att göra de där valen, att göra fel. Nu när jag skriver detta så inser jag (självklart!!!) att det ju är en stor anledning till att jag druckit - då glömmer jag bort att tänka på allt det där jobbiga, det där ansvaret som bara är mitt. Ansvaret för hur mitt liv skall vara.

Finns det någon sorts tankeöverföring...? Ungefär dom orden sa min vänninna också ;-P
Och jag är lika ambivalent som du då.. för jag tillåter mig att tycka om människan, men gillar inte beteendet..
Kanske får jag en dag styrkan att kliva ut genom dörren och gå, men då vill jag känna att jag gör det för min egen skull, inte i någon sorts trots, ilska, eller "maktdemonstration", utan för att då är det oåterkalleligen så att han inte "vill" förändras, att han inte ens tagit ett steg mot att inse, att han är beroende.
Under tiden, får jag faktiskt se till att sluta underlätta de delar av hans liv som hänger ihop med mitt "medberoende" ( jag kommer nog att bli en smula dj*lig ett tag...)
Kikade in på en blogg, som mulletant tipsat om i medberoende delen av forumet..
Jag sätter in länk till Carina Bångs blogg - den sidan om maktlöshet/maktfull http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html och startsidan http://medberoendeinfo.blogspot.com/ ("lånad av mulletant" för den är så bra!)
Blev sittande, läste och fick några små aha-upplevelser.. Det där med "tyst aggressivitet" t.ex. När den andre "drar ner järnridån" och bara känns "kyligt artig" och man känner sig påpassad... hmm. Ska nog kika mer i den!
För det är ett beteende, som jag tror påverkar mig MER, än jag velat erkänna för mig själv..
Och ja, idag väljer jag att inte göra just det valet @^@
Ha en bra dag Stigsdotter!

Trots tröttheten tog jag mig iväg till en keramikverkstad med en jobbarkompis. Det var så himla bra för mig! En liten, liten stuga och lera att leka med. Det var några till där, som jag kunde småprata med men inte behövde bry mig så mycket om. Lite samma sak som med slipandet och stickandet. När mina händer får jobba med enkla saker kopplar hjärnan av. Men jag har tänkt på det där med vila oxå och det är nog mest den febrila tankeverksamheten och sökandet som gör mig lite stressad. Så nu försöker jag låta dessa tankar bara sväva som de vill utan att försöka få dem att "bli något". Det är även tufft på jobbet nu, mycket som händer och ett högt tempo med krav från alla håll. Men där har jag aktivt bestämt mig för att "bara göra mitt jobb" just nu. Kan ju inte vara med överallt hela tiden. Just nu är det jag som är viktigast. Oj, den tanken var verkligen ny - är jag viktig?

Vinylskivor var inte igår inte. Har länge tänkt att jag ska göra mig av med mina, snart är det väl dags att slänga ut CD-skivorna!!!

Apropå vakna upp utan baksmälla. Dean Martin, som var känd för att inte spotta i glaset, sa ungefär så här en gång: "Tänk på alla nykterister, vad jobbigt det måste vara att vakna upp på morgonen och känna att det kommer inte att bli bättre än så här" :-)

VV

...du har hittat den där högre kraften, gud eller vad man nu vill kalla den. Jag tänker att jag ju redan är "medlem i den klubben" eftersom jag är döpt, gift och medlem i svenska kyrkan så jag kan ju lika gärna försöka ta till mig den tron, men det har ju ingen betydelse. Precis som du säger så är det något som kommer inifrån, en glädje och en tacksamhet.

Vad BRA att du som är så skeptisk och kritisk också känner det där, jag (som egentligen också är skeptisk och kritisk ;-) kände mig nästan lite knasig när jag upplevde den där glädjen och tacksamheten. Jag tror det är viktigt för det egna välmåendet att fundera lite över det där med tacksamhet en stund varje dag. Det är så otroligt skönt att vakna nykter!! "Ha, ha vad synd det är om dig, gud vad skönt att slippa det där!" höll jag nästan på gasta med hög röst imorse när min man inte kunde ta bilen till jobbet för att hans alkomätar-app meddelat att han inte var redo för det.

Universum och allt, svaret på den eviga frågan är - 42. Tack för fisken!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!