Senaste kommentarerna i forumet

Den glömmer fortare än vad man tror. Det är nog snarare lite det som PiL skrev om; Att behöva erkänna att man är en "misfit", det med redan gammal ångest i bagaget. Det är fan ett sorgearbete att inse att man inte är som "vanligt folk". Av vilken anledning det än må vara.

Vad var det mest som triggade dig att pröva? Saknaden efter att vara normal och börja köpa hem öl - även om det var alkoholfritt - under fotbollen? Kalla skriver klokt om att man bör ändra rutiner. Kanske en tanke där. Nu menar jag inte att du aldrig mer ska få följa en favorit (?) sport...men du fattar vad jag menar.

Ishavet låter vedervärdigt. Åk hem och så får du väl bara ta det. Du har ju facit...ångesten kommer att försvinna eller åtminstone minska. Vad säger din fru? Har du ngt stöd där? Eller kanske vill du hålla allt för dig själv? För privata frågor?

Skönt att du iaf. gjort vissa upptäcker om dig själv. Jag tror att vi som har en lite skev bild av alkohol...eller inte kan bruka den. Vi är nästan alltid lite överkänsliga. Fult ord...hoppas du förstår mig där med.

Nu vet du nästa Midsommar att offra sitt välmående för en sån banal helg...det är det inte värt. När vi faller ska vi falla med klass. Det innebär att Midsommar, Jul och Nyår går bort.

Haha! Vår miss H vägrar små grodorna! Det kallar jag civilkurage! Själv har jag faktiskt firat utomlands i ett internationellt sällskap men trots det dansat små grodorna :-) Det uppstod en liten longör i samvaron och då tyckte jag och barnen att vi kunde visa lite svenska midsommartraditioner. Så det var vi nyktra som dansade faktiskt... Måste säga att jag är stolt över mina ungar som ger sig in på sådant frivilligt fastän två är tonåringar :-)

Jag säger att jag slutat dricka för att jag tycker att det blivit för mycket och för ofta. Det är ju sant! Men jag tycker det känns tråkigt när omgivningen blir berusad. Inte för att jag saknar drickandet utan för att jag känner mig utanför.

Stor kram!

Nynykter

Fick en aha-upplevelse i helgen!

Blev lite sliskigt med all saft framåt midsommarkvällen så jag drack en lättöl. Under det senaste året har jag då och då känt en konstig känsla i kroppen då jag druckit, som ett slags tryck över bröstet (inte hjärtat). Tror det handlar om blodtrycket, känns som om jag står på händer. Hur som helst, efter lättölen i fredags kände jag samma känsla. Fick höra att man absoluuut inte kan bli pfull av en lättöl men jag står envist fast vid att jag kände mig påverkad. Inte berusad men jag kände av den. Och det var ingen trevlig känsla alls. Så nu aktar jag mig för lättöl i fortsättningen och gläds över att jag inte fick mersmak, snarare tvärtom.

Heja heja, på söndag firar jag två månader!

Snart är den här SEMESTERN!! Och då kommer nästa prövning.
Nu när midsommarfrestelsen är över så kommer nästa prövning Semester.
Det känns som en angenämn utmaning men med en gnutta fruktan för att det kommer att bli tråkigt.

Det var en halåa på Svt Som för många år sen en regnig sommar sade lite ironiskt på rimm:
HÅLL UT SNART ÄR SEMESTERN SLUT.

Hörs/ ;-)

Detta var baske mig den jävligaste dagen på över ett halvår. Har inte gjort många knop på jobbet, och inte längtar jag hem heller. Vill bara sätta mig på ett norrgående tåg och sätta mig på en kal kobbe i ishavet och glo norrut tills det går över.

Jag undrar om detta mående är kroppens irritation över att den inte får eller ska få någon alkohol. Antagligen så har jag alltid tagit mig något järn långt innan det kommit till detta stadium, om jag varit ledig dagen efter. Jag är alltså mer beroende av alkohol än jag erkänt för mig själv. Ångesten/nedstämdheten = abstinens. Jag är en lågintensiv alkoholist. Godmorgon!

Surt att få lärdomen den långa vägen, men som du redan konstaterat, ångesten går över. Trots att jag hävdar motsatsen några inlägg tidigare så förstod jag ditt beslut i större utsträckning än jag gav sken av i förstaläget, det ÄR ganska surt att vara den misfit det trots allt innebär att vara när man inte dricker, i annat fall fick jag insikten på midsommar, graden av fylla var hög, liksom därmed även graden av mitt upplevda utanförskap.

Men ja, jag kommer ihåg var jag läste det först, och jag tror på det till fullo, nästa år vid motsvarande tidpunkt har PP ett vitt år på nacke och hals :-)

Härligt med dina upptäckter och självinsikt!

Vilka upptäckter. Vilka landvinningar. Har många tankar kring detta...men måste jobba lite nu. Men du är ta, mig fan härlig; Bara krypa till korset så där. Vi hörs! /R

Tänk att du råkade ut för exakt samma sak som min kille Paron. Vad är det för fel på dessa damer? Antar att din farsa var exakt samma tafatta dumhuvud som jag. Att han inte sa ifrån...om han nu var med. Precis som jag. Skäms fortfarande för min mesighet.

Persson hade ju en djävla tur där. En sån liten rackare. 2,5 år. Men som du skrev; måttlighetsdrickaren har ju inte koll på sin snaps...

Kalla; På lördag lämnar jag och ongarna landet och blir borta till skolorna börjar. Jag är rädd att om jag ens skulle ansöka om ett besöksförbud nu så skulle J elda upp huset för oss medans vi är borta. Men fortsätter det i höst...Ja, då måste jag agera. Soc och svärfamilj pratar med henne hela tiden....men budskapet går inte in. Jag tror att även byfollet tycker att besöken är onödiga...men han är ju kär, packad och galen, stackarn. Nu hoppas jag på "ur syn, ur sinne".

Sköt om er vänner! /R

Hoppas du och din syster hittar den hjälpen ni söker, mmen du måste bli hel först för att kunna hjälpa henna. Skaffa dig Fb så kan pratat lite mer//Kram Kalla

Han kan hålla kurser på sidan medberoende, så sträck på er bägge två vilken resa ni gör//Kram Kalla

Hoppas du inser själv hur stark du är, lite dumt att inte säga till kvinnan med snapsen men sånt händer. Kan du få någon att prata med ditt x för jag tror det är det värsta för dina barn, inte att hon är full utan med en annan man som kommer hem till er. Om inte tycker jag du skall ansöka om besöksförbud inte alltid lätt att få igenom men man kan pröva. Både du och barnen måste få lugn och ro hemma,Kram kalla

Usch, sitter här och mår riktigt jäkla dåligt. Ångesten har slagit till med full kraft. Jag vet ju att den går över, men inte är det kul att sitta här och plågas.

Men nu vet jag. Det ÄR verkligen alkoholen i sig, och inte fyllan, som ställer till det för mig. Men det visste jag ju redan i första inlägget i denna tråd, för drygt fyra månader sedan: ”I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd.”

Några inlägg senare skrev jag: ” Jag känner det nästan som att jag lurat systemet(!) när jag håller mig nykter. Haha, mig fick ni inte! Liksom. ”

Varför vill jag sluta lura systemet? Varför ville jag rätta in mig i ledet igen? Börja dricka igen?
Jag tror att det började med ren glömska. Minnet av ångesten bleknade. Jag tyckte att det blev svårare och svårare att förklara varför jag inte drack. Både för mig själv och för andra. Det började att bli intellektuella förklaringsmodeller istället för känslomässiga. Och vips så kan man hitta intellektuella vägar ur nykterheten. In i dimman igen, men med både dimljus och nödraketer. Så fint.

Jag har fört in mig själv på villospår, av ren svaghet. Det ser jag nu när jag läser min tråd från början. Jag känner det eftersom jag nu har ett facit att jämföra med. Hur var det att dricka? En klunk, den allra första, var godare än det alkoholfria alternativet. Sedan var det samma dryck. Så det där med att det är vissa öl jag gillar måste ju vara en lögn. Att få dricka vin med frugan och osten då? Allvarligt talat, rödvinet smakade inget vidare. Det var väl ok, men inget som tillförde något egentligen. Och folkölen, vad ska jag med dem till? Nubben? Haha, vilket skämt. En dryck man pinar i sig! Den kan jag leva utan.

Nu får jag fan skärpa mig. Jag borde ju kunna utnyttja den senaste veckans missöden och vända dem till något positivt. Jag har fått ett facit, ett kvitto på att jag var inne på helt rätt spår när jag slutade dricka i december.

Fan, jag gör det här och nu. Jag avbryter härmed mitt experiment. Eller, jag låter det fortskrida månaden ut, men jag kommer inte att utnyttja min ”rättighet” att dricka alkohol. Jag vänder drycken ryggen medan den fortfarande är legal för mig. På så vis kan jag visa den styrka jag tappat bort någonstans.

Midsommardagen nästa år, då kommer jag att fira ett år som nykter. Ni läste det här först!

Nynykter! Skönt att höra att du haft en fin seglats. / mt

Jag var lite rädd för att blommorna skulle ha vissnat och att skulle lukta lite dammigt instängt härinne, men den rädslan var ju obefogad! Här är urvädrat och det doftar av bå pioner och hav (lät inte det där som nån klämmig svensktoppslåt förresten? Doftar friskt av pioneroch hav..?)
I alla fall är jag glad åt havsutsikten för efter en vecka på segelbåt i Medelhavet känner jag starkt att jag och havet på något sätt är ett. Jag är inte någon särskilt erfaren seglare, men samtliga segelsemestrar jag har gjort kvalar tveklöst in på semestrarnas topplista.

Jag känner igen mig i det du skriver om, Viktoria, att det ibland kan vara svårt att vistas ibland andra som dricker. Reflekterde över just det under semestern. Det blir som ett filter mellan mig och de andra. Även om ingen blev otrevlig eller påtagligt onykter. Förut skapade jag mitt eget filter av alkoholdimma. Nu finns avståndet där för att jag är nykter.

Stora kramar från Nynykter

straffet för att bjuda uppenbart minderårig på sprit, vad är det? Jag bet av min snaps så många gånger att jag till slut glömde bort den. Och där den sedan stod på bordet efter middagen var det tydligen bara bråkdelen av en sekund från att den dracks upp av min minsting på 2,5 år. Ibland är måttligetsdrickaren minst lika farlig som fyllot...

Efter 6 månader av frånvaro dök du så upp igen. Den våta filt av ångest och nedstämdhet som läggs över min tillvaro. Igår var jag riktigt tjurig, grälsjuk, lättstött och allmänt låg. Ingen anledning till det alls. Den där jävla alkoholen alltså. Som det ser ut nu är det inte troligt att jag tar mig någon mer fylla under detta experiment. Sen får vi se om jag ändå kan unna mig ett glas vin med frun då och då. Eller en av de där ölen med det lilla extra som jag saknade under min helvita period.

Du är välkommen Dompa, men tror inte lönen kommer att tilltala dig :D Är helt slut efter ha jobbat dubbla pass hela helgen, hoppas det regnar i morgon för jag vill bara slappa hela dagen.

Är så glad att så många verkar ha klarat helgen bra för ni är så viktiga för mig och stödet vi har i varandra.
Så nu skall en trött kalla ta soffan, fjärrkontrollen och godisskålen i besittning//Kramar Kalla

Ja, det finns verkligen ett liv utan alkohol, dock inte utan kaffe och chokladbakverk. Har aldrig haft chokladsug tidigare. Min man drack ungefär 2 öl per dag, men han var noga att kolla att det var ok med mig. Han kan lika gärna avstå, för honom spelar det ingen roll om han dricker eller inte, han tycker vin är gott men är fullt nöjd efter 1 glas. Har alltid varit obegripligt för mig. På denna båt var det få svenskar, det var väldigt många nationaliteter och det var inte som på Finlandsbåtarna. Här var det ingen fylla, såg inte en enda som var för överförfriskad. Fast vi gjorde kväll vid 24 och kanske var det värre sen, men det slapp jag se isåfall.
Kram

Hej vilken underbar läsning! Det finns ett liv utan alkohol! Jag blir lite nyfiken på din man, hur mycket har han druckit under resan när det serveras sprit hela tiden?

Hoppas resten av sommaren blir lika fin för dig
Kram VD

Då skulle du vara här Dompa! Bara att hänga ut tvätten det har spöregnat hela dagen. Sur gubbe blir jag me för jag skulle ut på en långtur på racer cykeln. ( får avvakta 1 timme till)
Den där käringen med snappsen på minner mig om hur det var när jag var i 13-14års åldern vid ett tillfälle. Då blev jag bjuden av en jävla kätting på min första fylla.
Vid vår sommarstuga farsans jobbarkompis fru var det. Helt vansinnigt tokigt.
I dag kan man undravom hon viste vad hon gjorde. Skulle hon ha erbjudit sina egna barn på blå smirrnoff 60%?

Nä jag tror jag tar på regn jackan och cyklar en sväng i regnet i alla fall

Vi hörs//

...ditt experiment! Jag fastnade lite på en sak du skrev, nämligen att du dagen efter var småsugen på en drink mest hela dagen. Detta är också min erfarenhet, att det går visst att dricka bara lite, det kan gå att stoppa innan jag hällt i mig hela flaskan. Men, då får jag också räkna med suget dagen efter. Och dessutom, OM jag då ger efter för det där dageneftersuget, även om det också då är med det lilla glaset, så kan jag räkna med att suget den tredje dagen blir etter värre. Slutsatsen för min del är att det där glaset den första dagen inte är värt all tid som jag får ägna åt alkoholens varande eller icke varande de efterföljande dagarna.

Det är ju naturligtvis olika från person till person, men jag ville dela med mig av min erfarenhet så kanske du kan hålla lite koll på just detta och se hur DU reagerar.

Skönt att det gick så bra! Och vilken toppenman du har som verkar kunna sätta sig in i att det kan vara svårt att låta bli och därmed stöttar dig! Man upptäcker ju en helt ny värld av goda drinkar, till och med nyttiga drinkar där vitaminerna från jordgubbar och annat inte förstörs av alkohol, man blir piggare, fräschare och ofta är det billigare också (fast ofta är det mycket dyrare att "vara duktig" än att hinka i sig den biliga spriten men det kan det väl vara värt!?)

Kram

Ja, han är bra i det avseendet, han är jättestolt över mig, han peppar hela tiden och försöker få mig på andra tankar när suget kommer.
Jag såg inga sopor i Neapel, det var stort, enorm trafik, hett, men såg ju inte så mkt eftersom vi bara var där över dagen. Åt fantastisk pasta i en gränd, jag gillade stan, enormt lång seafront, där italiernarna solbadade på klipporna/stenarna.
Har fått enormt sug efter kaffe o choklad. Druckit goda Cafe frappe/froddo och cappuccinos med helst croissanger med choklad eller härliga chokladbakverk. Tur jag tränat så mkt för jag står på samma vikt som innan trots att jag gottat i mig så mkt.

Stackarn...men nu kan ju du lite mer. Ni får helt enkelt stöttas åt...precis som Stigsdotter skriver.

Skönt att höra av dig Annelie. Gissla dig inte allt för mycket för midsommarbråken. Alla fattar nog att det var alkoholen som talade. Kan tänka mig att det såg likadant ut i många familjer. Vi sårar dem vi älskar...de som älskar oss. Skulle vi pröva samma recept med främlingar...så skulle de antagligen bara sticka. Sorgligt men sant. Kram/R