Senaste kommentarerna i forumet

Har bestämt mig för att försöka uppdatera min tråd så ofta som möjligt för att fortsätta hålla fokus. Nu är första nyktra veckan till ända. Idag har känts okej, men jag har överansträngt mig både jobbmässigt och socialt så när jag kom hem drabbades jag av den stora deppigheten. Grät en stund i badrummet och kände mig ensam, liten och ynklig. Och meningslös på något sätt. Tänkte på att få dricka "lite" och fly. Gick in här, läste i lite trådar. Det går nog vägen, den här dagen också.

snart är den över. Försöker förstå vad det är som gått fel, som gjort att det blivit så här. Det är svårt att försöka ta ett samlat grepp på något som har så många delar.
Oförmåga att hantera stress
Extremt kontrollbehov (och befrielsen från denna bur när man dricker)
Höga krav på sig själv att prestera under vilka omständigheter som helst, att alltid vara snygg och smart och smal och proffsig och rolig och allmänbildad och en kompetent konfliktlösare och en superbra mamma och en härlig fru och en som har mycket god smak vad gäller inredning och kläder och litteratur.
Att aldrig be om hjälp, att aldrig visa sig svag att vara den som man kan komma till med sina problem. Att i djupet av sitt hjärta tro att all kärlek handlar om att prestera något och bli älskad för det och i sanning inte förstå vad människor menar när de säger att de älskar mig för den jag är. Jag är ju det jag gör?
Jesus, jag blir helt trött av att läsa det här och jag har knappt ens börjat.
Ska bli intressant att försöka vara helt ärlig här. Inte försköna. Inte skriva för att bli omtyckt utan för att lära känna mig själv.
Nu ska jag lägga de stora barnen och sen ska jag titta på skräpig tv och dricka te.

för att du ger mig respons, Nynykter. Känner mig väldigt skör och uppskattar verkligen känslan av att bli sedd och hörd här. Snart kanske jag vågar mig på att kommentera i andras trådar men just nu stannar jag här.
Första dagen nykter kan man väl säga att det är i dag. I går var jag fortfarande bakrusig och kom inte hem förrän klockan tre efter att ha skämt ut mig något så in i helvete på grannarnas stora gatfest. Alltså. Vuxna människan. Och mannen är besviken på mig och vet inte längre om han kan lita på mig. Jag litar inte på mig. Alkoholen måste bort från mitt liv. Jag tror att livet kommer bli mycket enklare (bitvis svårare förstås) om jag bara tar bort den helt. Att försöka jobba med ett kontrollerat intag eller någon annan typ av reglering tror jag inte kommer fungera för mig för jag klarar helt enkelt inte av att ha ett förhandlingsutrymme. Får man ta ett glas kommer man för eller senare att ta flera och sen kommer man ta halva BiBban.
Jag har funderat mycket på det pinsamma i att vara nykter, att bli indirekt utpekad som alkoholist genom att inte längre dricka men har nu läst här och tycker att den ärliga formuleringen att "jag mår bättre när jag inte dricker" är så värdig och sann och bra. Den ska jag ta och göra till min.
Första dagen är här.

Tänk vad tiden går fort. I augusti 2011 började jag min egen tråd. Innan dess hade jag visst smugit omkring här drygt ett år. Ser att mitt allra första inlägg var i november 2010, då undrade jag hur det hade gått för Pappan70. Undrar fortfarande...

Så, två år har jag befunnit mig på detta forum i mer eller mindre aktivt. Det är fantastiskt värdefullt att man kan hitta nya vänner såhär fast vi inte träffas annat än i skrift. Du Mulletant har funnits här länge och det är tryggt att ha dig här!

Håll ut, Askan!
Snart kommer det att bli lättare att fokusera på det positiva. Ta en dag i taget. Det kommer belöningar. En sådan är att vakna på morgonen utan baksmälla och utan att undra vad man gjorde eller sa kvällen innan... Det kan bli rena lyckokicken att vara närvarande och nykter!

Det finns inget som säger att man måste avlägga några löften om att aldrig mer dricka. Vi som skriver här gör det för att vi har problem med alkohol på ett eller annat sätt. Men vi är alla olika och har olika bakgrund och var och en av oss måste hitta en egen väg att slippa de problem som alkoholen förorsakar. Vi kan stötta och peppa och tipsa, men var och en av oss väljer sin egen väg.
Jag har valt att bli helnykterist, men det är inte för att det är den enda möjliga vägen utan för att jag tycker om att vara nykter och för att jag har slösat tillräckligt med energi på alkoholvånda. Jag vill inte lägga mer tid på det och därför är det enklast för mig att vara helnykter. Men det är MITT val.
Lycka till med ditt!
Kram från Nynykter

...åt 81-åriga farmor som ramlar in kanon klockan 2 på natten. Lev och låt leva är ett jättebra tänk. Ett annat är det här: nog är det väl häftigt att en farmor vid den aktningsvärda åldern är så pigg och fräsch att hon är ute och har det trevligt till mitt i natten istället för att sitta och vara gammaldeppig i någon gungstol nånstans?

Sen finns det ju en massa jobbiga saker också - avundsjuk? Javisst, fast du kan ju också vara ute och drälla till två, behöver ju inte dricka för det? Har farmor bidragit till alkogenerna månne? Ja kanske, men nu är det i så fall stopp. Vid Dompa stannar det arvet - hit men inte längre liksom!

Förresten läs de där böckerna! Jag kan tänka mig att det finns en del som du känner igen dig i från Bennys bok när han berättar om barnen t.ex. (Varning dock för att han verkar ha en fantastisk fru ;-)

Jag tror jag är inne i "jag behöver inte dricka-fasen". Fast nu har jag fått för mig att jag ska röka istället. Är det verkligen så att summan av lasterna är konstant? Nä, dit vill jag inte heller igen, fy vad äckligt det är!!

Kramar

Loggar in, läser runt, kämpar på med ångesten och självföraktet.
Vill inte skämmas över mig själv längre.
6 år har jag känt att det är något som inte riktigt stämmer med mig och vinet, har gjort några misslyckade försök att dra ner eller ha en vit vecka men det har liksom aldrig funkat riktigt. Har aldrig druckit mer än 1½ flaska vin per kväll, men det räcker ju för att bli dum i huvudet. Dricker kanske 4 dagar av sju i veckan?
Älskar mest ruset mellan glas ett och två, resten är mest ett misslyckat försök att hålla fast vid den första rusiga känslan.
Har gjort uppehåll under graviditeter utan problem och därmed inbillat mig att jag ju inte är beroende. Vilket självbedrägeri.
Känner att det för mig är så jävla viktigt att fokusera på det positiva - att vara ren, vara närvarande, leva utan skam. Inte på det faktum att jag aldrig mer får dricka alkohol. Har alltid haft svårt för förbud och blir mentalt som en fjortonåring om något är förbjudet.
Jag vill välja detta för att må bättre.
Men i dag är det skammen som driver mig. Har fortfarande svårt att andas. Usch.
Läser och lär, det är vad jag gör i dag. Läser och lär.

gör väl att man omedvetet går in i andra tankemönster? Vi ska på en resa snart, med bil, och jag märkte när vi bokade hotell att jag hela tiden tänkte i gångavstånd trots att några mil inte spelar nån roll. Jag insåg att jag helt omedvetet tänkte "efter konserten middag... " och då tänkte jag "vin" - ordlöst i närheten av reptilhjärnan tänkte jag så... Jag har sen länge avslöjat mig själv med att köpa godis (som jag inte köper annars) på taxfree... till och med fast samma godis är billigare på extrapris på stormarknaden!!! Visst är vi spännande varelser vi människor? DS

Jag tror verkliigen att sjukdomen är livslång och kräver aktiv medvetenhet - liksom medberoendet. Det har jag insett av att skriva och läsa här, kolla exempelvis Lisamaris senaste inlägg. En bra bok (tycker jag och Stigsdotter) är Hopp - en handbok för nynyktra. Beställ den! Läs även Benny Haags Makt, mod och motstånd - den berörde mig mycket.

Min egen erfarenhet från mulleholken är att nykterheten kommit i flera steg som överensstämmer med det som beskrivs i Hopp-boken: Jag får inte dricka, jag kan inte dricka, jag behöver inte dricka och slutligen jag vill inte dricka. I min värld valde mannen nykterhet 6.12.2010 - det var hans val under hotet att annars går jag. I maj 2012 började han gå på AA. Den 1.7.2012 är hans märkesdatum för nykterheten - den dagen upplevde han en stark inre förändring. Däremellan, under drygt 1½ år har vårt liv stadigt förändrats till det bättre även om det varit ett antal svåra dagar, svackor och fallgropar längs vägen. Trots att han var nykter med vita knogar medförde nykterheten möjligheter till samtal och samvaro på ett sätt som förde framåt.

Alltså - jag tror inte sjukdomen nånsin går över men det kommer att bli annorlunda (lättare) att leva med den!

Du Dompa har gjort så ofattbart stora förändringar i ditt - och ongarnas liv - under ett enda år... så du får nog räkna med att det tar en stund innan du riktigt hunnit fatt dig själv:) Var stolt!
Morgonkramar från mulleholken! / mt

Är helt med på din linje Maria. Men vad fan gör resandet med folk? Är just nu på semester med farmor och ongar. Dunderförkyld (mitt i sommaren?) som jag var valde jag att skippa middagen. Så 81 åriga farmor och barnen går själva.

Ongar "hemma" vid 22. Klockan 02 ranmlar gumman in. Kanon :(. Vad fan hände? Känns en smula respektlös då hon vet att jag försöker att vara en nykter alkoholist. Men samtidigt tänker jag; Leva och låta leva. Bra för henne...hon kan ju hantera det. Och glad var hon.

Det fula är att jag avundades henne? Hur länge tar det innan denna djävla sjukdom går över? /R

Jättetragisk att bruden söp bort sig bröllop? Förhoppningsvis är väl bröllop "a once in a lifetime adventure" i ens liv... Var tyvärr själv lite småtankad på mitt eget.

Förstår dina tankar om kristna och scouter - har haft samma fördomar

Även den där grejen om att; Nu fixar jag det...forum behövs inte! Jojo...peace Parsson! /R

Men vad hände nu? Varför lägga ner? Som mt och Stigsdotter poängterar...saker går i vågor. Jag vill inte mista din "röst" på forum. Nu är jag kanske elak; Men för fan Paron...ta tag i skiten och skriv här. Att vännerna sviker? Ja, det är tufft. Men du är starkare än så... Jag tror stenhårt på dig Paron, var snäll och gör det själv ;-) /R

Sommar12: Det verkar som en väldigt bra strategi att ha en plan har jag märkt. Bra gjort att klara en kräftskiva! Själv tror jag inte att jag ska utsätta mig för det, inte än, inte denna sommar. Å andra sidan har jag redan hunnit med en i år och den var inte alls nykter för min del (det var innan jag hittade till forumet ;)). Har ingen klar minnesbild av hur den slutade... *host

Idag lyckades jag gå ut och äta på restaurang utan att beställa in vin, trots att den jag var med gjorde det. För ett ögonblick tänkte jag: "Vad är egentligen det värsta som kan hända om jag.." och sedan TÄNKTE jag verkligen, tänkte hårt på allt det värsta som kunde hända.

Det var någon klok människa här på forumet som sa att man ska tänka tanken ut, på vad som händer sedan. Idag fungerade det bra. Till och med fast vännen började prata om hur roligt vi haft det när vi festat till det ihop. OCH drack vin till maten!!

Jag börjar tro att det här kanske kan gå, men känner mig väldigt ödmjuk inför varje dag som går bra. Det här är första gången, tror jag, som jag verkligen vill detta. Inte bara en påtvingad vit period på grund av andras verkliga eller inbillade krav, eller ens på grund av mitt eget dåliga samvete. Utan för att jag vill ha ett bättre liv för mig själv och för dem som står mig närmast.

Att få dela det med er på forumet och ta del av era liv gör att det vågar kännas en aning realistiskt. Inte fullt ut, men mer än någonsin förut.

Hej miss 12. Jag följer dig med intresse.
Är i ett liknande skede som dig tror jag. Vi stöttar varandra !
Titta gärna in på min tråd om du vill. Sov gott !

Jag är så glad, jag klarade av kräftskivan i går kväll. Åt några kräftor, drack 2 alkoholfria öl och smög iväg hem när de andra började bli onyktra. Känner mig så nöjd med mig själv och det var så härligt i morse! Kände mig konstigt nog inte lockad av att dricka, tror att det kan vara för att jag hade en plan. Hade laddat upp med alkoholfritt öl, unnade mig två bitar smarrig efterrätt och drack två baljor te. Det var nog första nyktra kräftskivan på ca 20 år, förutom graviditeter... Tänk va konstiga vi är här i Sverige!

Trodde att jag var safe och inte behövde gå in och här och läsa i tid och otid. Plötsligt igår kväll låg jag och funderade på om jag skulle ta och köpa några öl till kräftskivan nästa helg. "Behöver ju inte bli så många, inte blir jag bakis av det!"

Exakt samma mönster som innan midsommar. Och då menar jag EXAKT. Det är samma gäng som ska komma till vår stuga. Samma gäng jag inte orkar vara nykter med.

Men nu kom jag på mig själv i tid. Med facit i hand så vet jag ju att jag inte alls ska dricka "bara några öl".

Så nu vet ni det. Kräftskiva på lördag, men det blir helvitt för min del.

Nu återgår jag till min semester.

Jag blev lite förvånad över hur många andra mammor jag hittade här. Det verkar ju ibland som om alla andra är så himla duktiga hela tiden. Men vi mammor döljer och kompenserar säkert extra mycket också. Jag tror att det är lite lättare att förlåta sig själv när man fattar att man inte är den enda.

Du fixar frukost och städar dagen efter, det kan jag säga att det slutade jag med för nästan två år sedan. Dagen efter då ligger jag där jag ligger för det är för smärtsamt att stiga upp. Inför barnen låtsas jag må dåligt av andra anledningar eller att jag är sjuk, men det kommer inte att hålla länge till. De blir större.

Idag steg jag upp före dem. Jag kan inte ens minnas när det hände förra gången. Vilken underbar känsla det var!! Tänk att jag gått miste om så många chanser att få se dem komma upp och fortfarande se härligt sömniga ut.

Det var någon här som kallade sig själv för "vindåre" och det är just vad jag är har jag förstått. Ett glas vin?? Har aldrig hänt!!

Dag 6 för mig idag :)

Hej! Och tack för välkomnandet!
Nu sitter jag här och grinar och tycker synd om mig själv vilket ju så klart är hemskt patetiskt. Har precis fixat frukost till hela familjen och håller på att städa och diska och tvätta för att negera att jag druckit för mycket vin. Igen.
Är mest så jävla besviken på mig själv för att jag låtit det gå så här långt, att jag faktiskt gick och blev en alkis.
Ska fortsätta försöka läsa och skriva här varje dag. Vem kunde tro att vi var så många duktiga flickor som gått så hårt åt vinet.

Under många år hade jag ångest över mitt drickande och gav otaliga halvhjärtad löften till mig själv om att sluta. Jag brukade läsa här på forumet av och till. Det var först när jag började läsa regelbundet och så småningom skriva själv som jag klarade av att bli nykter. Det är många fler än jag som vittnar om hur mycket forumet betyder. Så fortsätt skriva och läsa här!
Välkomstkram!
Nynykter

astma och jag medicinerar mot det med en inhalator. Om jag skulle glömma det kommer besvären som ett brev på posten lite olika i tid beroende på vad jag gör just då. Jag kan, trots min medicin, hamna i ett akut läge där min lungor blir små som valnötter och jag måste fortast möjligt göra det som är bra för mig. Men jag har ju en förmåga att glömma dessa olika situationer eftersom de inte är så vanligt förekommande.

Exakt samma sak är det för min andra sjukdom, alkoholismen.

Jag måste påminna mig om vem jag är med regelbundna intervall och göra saker som är bra för mig och inte bara göra akutinsatser för då går det rätt snart åt helvete.

Det är lätt att se på tex detta forum att när den akuta fasen lägger sig (inte går över, bara vilar) så glöms alla föresatser bort både hos beroende och medberoende och allt man lärt sig glöms bort. En medberoende man beskrev det för mig att när alkoholen är borta så är livet bra men som utomstående så är det enkelt att se att så inte är fallet. Att alkisen går på vita knogar och den medberoende intalar sig själv att detta är livet medan det bara är en fråga om tid innan det smäller igen gör så ont att se. Samma sak för oss alkisar när vi intalar oss att den här nyktra tiden har ju gått helt suveränt så nu är det ok att belöna sig och så är vi tillbaka i skiten igen. Så många gånger som jag galant klarat att vara nykter under semestern eftersom jag visste att efter semestern så var det ok att kröka igen. Och även att jag skulle tacka mig själv för att jag varit så duktig och varit spritfri så länge och, ja, ett litet glas kan väl inte skada ?

Jag får aldrig ta det första glaset.

Att ständigt påminna mig och lära mig om hur jag fungerar är den absolut bästa medicinen för mig och jag tar numera alla chanser att göra det. Nästa helg är det Gullbrannakonventet och det är min höjdarhelg på året, den slår alla andra helger. Jag mår alltid så gott efter den helgen och det tar fortfarande mycket tid efteråt att sortera allt jag lärt mig. Och jag lever otroligt länge på alla kramar och skratt och go'snack som jag får mig till livs. Att få träffa vänner irl som jag annars bara träffar ett par gånger om året och på nätet är en gåva som jag i mitt tidigare liv inte trott vara möjligt.

Jag är så glad att jag fortätter ta min medicin så jag får vara med i livet, det liv som är just idag.

det alldeles underbart att kunna njuta av en tidig morgon ?! Ha en bra dag Kalla !

Lite kallt men underbar morgon, skall snart åka till jobbet men tar till vara på denna lugna stund.
Hoppas ni alla där ute har det bra//styrka, stolthet till er alla//Kalla

Det är dag fem och det känns som om en evighet passerat. Tiden går långsammare när inte flera dygn liksom försvinner. Lördag idag och jag försöker sysselsätta mig. Det känns annorlunda än de gånger jag tidigare kvidit 'aldrig mer!!' och kan ärligt säga att det beror till 90% på att jag har läst och skrivit här.

Ett litet tjafs i förmiddags och en kort tanke som började med 'det är ändå ingen som uppskattar allt jag gör så varför..' men den tanken fick passera utan att tänkas till punkt. Den blev genomskådad som ett tappert försök till 'Det är så synd om mig nu så jag förtjänar faktiskt ett...'

Men se den gubben gick inte. Det är inte synd om mig. Inte idag!!

Ja, blev också full i skratt medan jag skrev ner punkterna, mitt i tragiken. Det är så vansinnigt att fortsätta med något som orsakar så mycket smärta och ångest, och när man sätter det på pränt blir det ännu mer tydligt.

Är nykter sedan i tisdags så du är way ahead, men än så länge känns det bra. Fick ett tråkigt besked i morse som borde fått mig att vilja dricka idag, men det övergick till "nu är det inte läge att dricka, nu är det läge att vara stark och nykter så jag hanterar det här på ett vettigt sätt!"

Har undvikit restaurangbesök och var orolig över att träffa en gammal vän idag, men jag bad faktiskt denne att komma hem till mig istället och sa uttryckligen "Ta inte med dig något vin, jag tänkte hålla upp ett tag och då blir jag bara frestad." Nu blev inte vännen lika långvarig som denne kanske hade blivit om vi haft vin, men det spelade inte så stor roll. Ska njuta av en lugn kväll med lösgodis nu (verkar som en trend här på forumet!?).

Hoppas du får en riktigt bra helg du med och Hejja tillbaks!!