Det är första gången jag skriver här. Jag har varit inne och läst en hel del sen i somras. Det har kännts jättebra att läsa allas berättelser och se att man faktiskt inte är ensam om att inte kunna hantera alkohol. Jag har väl många år känt att mitt drickande egentligen inte är så normalt. Rätt som det är, ofta när min man har varit med och jag slapplnar av , har jag blivit FULL så det sjunger om det. Jag har även tagit återställare vid för häftigt drickande, många gånger. På något sätt har jag ändå trott att jag har en viss kontroll. Eller det är väl så svårt att fatta att man faktiskt inte har det när man är så duktig på många andra sätt. Det sista året har det blivit värre. Jag kan gå ner i köket tidigt en morgon när jag haft ångest och hälla i mig sprit, för att sedan gå och lägga mig igen. Det senaste halvåret har jag kört bil fast jag druckit, druckit vin för att ta mig till jobbet, ja jag inser att jag är alkoholberoende. Det som är så svårt, och som jag har läst flera av er skrivit, är att när jag efter ett par dagar kommer ur mitt alkosug mår jättebra och känner inte alls något sug. En dag i somras blev jag jättefull hemma inför barnen, en vardag på eftermiddagen. Efter det var jag nykter i flera veckor. Det som är så konstigt (eller inte) är att jag mår så otroligt bra när jag har mina nyktra veckor. Jag får en enorm energi och känner "livet i mig". Varför ska det vara så svårt att stå emot när den värsta ångesten har lagt sig och man mår bra? Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit i min bok: ALDRIG mer och verkligen menat det, för att sedan dricka igen. Jag känner igen att det fungerar ungefär likadant för oss när det gäller hur man tänker. Jag vill verkligen sluta innan jag gör något riktigt dumt, eller det har jag ju redan gjort, men att det får hemska konsekvenser. Jag fyller år i början av nästa år och har tänkt ut att den allra bästa present jag kan ge mig är tre helt nyktra månader. Jag är ju också lite orolig för min lever emellanåt och den bör väl repareras bra under tre månader tänker jag. Vad jag gör sen vet jag inte, förmodligen kommer jag att prova att dricka. MEN jag tänker från och med i morgon inte dricka någon alkohol under tre månader fram till årsskiftet. Jag vill verkligen klara av detta och tänkte att om jag skrev om det på forumet kanske det skulle underlätta. Just nu sitter jag och dricker öl. Ja imorgon smäller det! Jag tänker fortsätta att skriva om min lilla resa.

Galenpannan

Jag gjorde precis som du i början....satte upp ett mål om att vara nykter ett tag...Det höll i 1,5 vecka sedan var jag också jätte full mitt på blanka eftermiddagen inför mina barn och min man. Jag hade själv insett att jag hade problem med alkoholen sedan länge men visste inte hur och vågade nog inte riktigt att ta tag i det. För vad skulle alla säga? min familj och mina vänner, jag kommer ju aldrig kunna gå på en fest igen eller ha kul över huvudtaget....Jag är väl ingen alkis..Men efter den sista fyllan som var den 19 maj i våras så pratade jag och min man igenom min situation. Han fattade att jag hade stora problem och ja la alla korten på bordet och berättade om att jag druckit i smyg, gömt vodka flaskan i tvättstugan mm. Det var skrämmande men ändå som en sten som släppte från mitt bröst i och med att jag berättade för honom. Sedan ringde jag och anmälde mig själv till ett beroende centrum i min kommun där jag fick hjälp. Jag går nu i treapi samtal som har hjälp mig på vägen. Jag sitter här nu 4 månader senare och är fortfarande nykter, och jag är jätte glad för att jag tog detta beslutet. Jag har fantastiska vänner och familj runt om kring mig som inte hade en aning om hur det låg till, men är väldigt förstående och gulliga mot mig nu. Jag berättade för vissa valda personer om allt som hänt, för ens närmaste vänner förstår och stöttar oavsett vad som händer.Så mitt råd till dig är att berätta detta för din man och att du sedan på egenhand försöker att hitta dig en väg som kan hjälpa dig att komma på fötter igen. Det är ingen annan än du själv som kan hjälpa dig själv. Jag skrek åt min man där och då den 19 maj att han kunde väl minsann se till att få mig inlagd men det fungerar ju inte så. Jag blir fortfarande sugen på vin helst när helgen kommer....men dessa tankar slår jag bort med att i stället tänkta på alla de gånger jag kört bilen till skola och dagis med barnen i och varit osäker på om jag varit nykter, alla de nätter jag legat och sovit dyngrak, tänk om det börjat brinna eller om mina barn försökt att väcka mig av någon anledning. Eller om något av barnen hade gjort illa sig när jag smög omkring och va full...skulle jag komma till akuten i en taxi då??? Jag tänkter ofta på när ska jag kunna ta ett par glas och dricka lite "normalt" igen..Jag fyller 40 i januari nästa år och hade det först som mål att inte dricka en droppe fram tills dess. Men nu tror jag skippar det målet och siktar på 365 dagar i första hand för jag litar inte på att jag kan hålla mig till ett glas eller två. Vi är många som sitter i samma båt som du, men försök att dela med dig av detta till din man. Det går bättre när man har någon i sin direkt omgivning som får en förståelse till dina handlingar. Berätta hur det går...Kram

turen73

Jag pratade med min man en hel del i somras, och han stöttade mig i mina vita veckor. Alla korten lade jag förstås inte på bordet... Han låste då in den alkohol som fanns hemma och jag letade desperat några mornar när han var på jobbet. Bönade och bad en kväll att han skulle ge mig bara lite för att få bort den värsta ångesten, men nej, jag fick inget. I slutet av sommaren drack jag en del, och det blev inte katastrofläge, men heller inte ett hälsosamt drickande. Givetvis smög jag en hel del. Han kan nog inte fatta hur det fungerar det här med att inte kunna hantera alkohol. Själv dricker han en hel del, men har inte de genetiska förutsättningarna att trilla dit. Han kan sluta dricka när han vill trots att han har fått i sig en hel del. Jag tror också att det ligger lite där,att en pigg, stark fru ställer helt andra krav på både sig själv och omgivningen... När jag också dricker är det helt okej även för han att ta sig lite. När jag har höjt min energinivå efter en vit period, motion och bra mat känner jag mig stark och lycklig och tar ännu mer ansvar för att jag gör viktiga saker för mig själv. Jag tror att han då känner sig mindre "behövd" och att jag skulle klara mig utan honom kanske... Vi har varit tillsammans i snart 20 år och har fyra barn tillsammans. Jag har väl genomgått en klassisk 40-års kris och förra våren funderade jag allvarligt på skilsmässa. Min man fick panik och ville absolut inte det. Vi ansträngde oss och det blev mycket bättre. Han har nog med sig det ändå i bakhuvudet att allt inte är så självklart. Just nu är jag inne lite i en period där jag inte orkar ta ansvar för honom och äktenskapet. Jag kör bara på, försöker vara mycket med mina barn, jobbar mycket just nu och sen har jag ju ett enormt uppdämt behov att bara vara för mig själv... Maken hamnar långt ner på listan Jag tar honom för given och det vet jag. Jag tycker att han skulle kunna göra en större ansträngning. Jag har ingen lust som det är nu att berätta för min man om planerna för mina månader, tänker att det ska jag klara även om han sitter och dricker öl. Och när jag väl har bestämt mig brukar det inte spela någon roll om det står spritflaskor hemma. Det är när jag har brytit löftet som det blir farligt. Och man vet aldrig från gång till gång hur farligt det blir. Jag har ju druckit en hel del som han inte har en aning om eftersom jag bara har druckit lite så att det inte märks. Men det är väl inte det som kallas att ha kontroll och balans i sitt drickane..?Ha Ha. Jag känner mig i alla fall tacksam för inläggen här på forumet och det stärker mig mycket. Just idag känns det enkelt att avstå, men jag var att det kommer andra dagar. Jag tänker ibland att de som har diabetes inte får äta socker och hur svårt ska det då vara för mig att bara avstå alkohol... Tack och hej!

höst trollet

Välkommen!
Min dator vill iinte som jag vill, så jag gör ett nytt försök/ trollis

höst trollet

Jag tror att ni har ett "medberoende-syndrom", förutom alkoholproblem!
Jag är själv, både beroende och medberoende..
Jag vill tipsa dig om "Lelas" kloka inlägg till "markatta" i tråden: "Behöver hjälp att vara konsekvent" i forumets del för oss medberoende: "Hjälp någon som står dig nära".
Den beskriver, hur vi påverkar och påverkas av att bara den ENA blir nykter.. Och hur den "medberoende" ibland får alkoholisten att dricka igen, för att man ska uppnå det där välbekanta "status quo"

Häng kvar här på forum, för vi är många som har samma problem och vi stöttar varandra!
kram och välkommen/ trollis

vill.sluta

Du har väl precis som jag också avklarat en helg galant, utan att dricka.
Tänkl jag ser alla ALLA fördelar med att INTE dricka!
Du vaknar klar i knoppen, sover bättre och mår på topp.
Jag som även tränar märker direkt vad som är i görningen. Tomtekroppen har så sakteligen börjat att tyna. fast det är en bit kvar. Men vi satsar väl på sommaren 2013?
Ni vet det börjar bli trångt i vassen.............
Turen73, det är just vad det är!
DIN tur, tur att sluta i tid. Din tur att ägna dig åt dig själv. Din TUR att bara få vara.
Tänk på allt du sparar genom att inte dricka, nu är det DIN tur att få ta del av den kakan.
Unna dig någonting extraordinärt nästa vecka, när du återigen klarat av att vara vit ÄNNU en helg.
VILKEN TUR, att det redan är tisdag...... snart är veckan slut.
Jag tror på dig Turen73, och vet du varför?
Det ÄR inte TUR. Detta är något som du klarar av själv, du behöver ingen tur.
TUR va?
Kramar medans jag höjer glaset med en riktigt god smothie........tur va?
//A

turen73

Ja det är verkligen skönt att vakna upp en helgmorgon efter att ha sovit gott hela natten. Bra mår man och för att inte tala om vad det är skönt på måndag morgon att komma pigg till arbetet... Konstigt då att det ska vara så svårt att avstå, att man någonstans och ibland har den där längtan att bara... ja du/ni vet. 10 dagar i dag och jag hoppas och tror att det kommer att gå bra hela året ut. Det är förmodligen sen man får börja kämpa igen. Ja och då säger alla(även jag så klart) att då är det bara att fortsätta sitt vita liv. Riktigt så enkelt är det ju inte, vi får se. Idag är det oktober och jag är glad nykter pigg. Härligt. Ha det bra!

turen73

Jag klarade inte av att ge mig den present som jag önskade, dvs 3 mån utan alkohol. Det har gått bra i 1 mån och 10 dagar, men igår när vi firat kalas i familjen och det fanns en halv flaska rött kvar när gästerna åkt... ja helt plötsligt satt jag och drack rödvin, öl och lite wiskey... Jag undrar vad som hände...Vi har haft alkohol hemma hela den här perioden och det har inte varit något problem för att jag har varit så bestämd. Jag har inte skrivit något på forumet på länge, men har ofta varit inne och läst för att hämta styrka. Man förstår hur lömskt det är med alkohol, för ju längre tiden gått kan jag ju inte förstå att det är jag som har skrivit att jag har alkoholproblem och har börjat planera för att få dricka i typ dec. Jag vet ju dock hur det kommer att sluta och ändå kan jag inte ta till mig det. Jag förstår att det är det som är kruxet för många. Och så går det ju så bra när jag inte dricker, jag mår toppen på alla sätt och vis och... Nu sitter jag vid datorn och dricker mousserande, ska på släktkalas senare under dagen...Jag låg länge i morse och tänkte att jag inte ska ta någon återställare, jag ska härda ut, men vid första tillfälle i morse smet jag ned och öppnade en flaska... Jag vet att jag måste börja om jag menar misstag gör man, men det känns inte så bra just nu...

vill.sluta

Kopierar en bit av det jag skrev till Anli..... det fungerar för mig och det borde fungera på oss alla härinne som har problem med alkoholen.
Men se det inte som ett totalt disaster, det är en krokig och guppig väg vi far fram på.
Upp i sadeln igen!!!!
Du fixar detta.
Skit i the timelimit gör såhär

Ett tips som funkar när suget sätter in.
Spela filmen till slutet, dvs tänk dig i ditt inre hur det var när du drack. Hur du blev och vilka känslor det förosakade. Hur du mådde, den dagen då du satte dig här första gången. DEN känslan... fånga den och den med i din inre film för eller i skallen medans du spelar lite längre..... Hur kunde det gått, vad händer sedan?

Med familj, man barn... Kommer han vilja ha en fyllkaja, kommer du klara av dina barn FÅR du ha kvar dina barn i ett senare skeede.

SPELA DIN INRE FILM...........

Tänk sedan om detta är ngt du VILL skall hända?

Utan att då behöva berätta för mannen och vänner och bekanta att du inte
FÅR dricka för att då si och så ........
Eller att du inte kan,

Skit i det, valet är i mina ögon LÄTT.

Du dricker inte för att du inte VILL!!!! dricka.

Sedan har du miljoner med anledningar till att INTE dricka.
Men det är nog bara en anledning till att du SKA dricka.
För att DU skall kunna belöna hjärnans falska belöningssystem i tron att det gör dig gott.
Men inte ens det är rätt.
Detta mynt har endast en framsidas, ingen baksida.

Du vill helt enkelt inte.

Om du tvekar så läs det du skrev första gången du satte dig här inne.
Spela filmen i huvudet lite längre än till det normala dåliga slutet?
VILL du det skall hända?

Om inte, så vill du inte! dricka. Du får, du kan men du VILL! inte.

Älskar att du fixar detta om och om igen!!!!!!
Det är du som HAR turen, tur att du kom hit, annars hade jag aldrig fått träffa och växla ett par ord med dig Sessan!!!!!!

DU GER! TUR....... I LOVE IT!
//A

turen73

Nej, jag vill inte dricka, för det blir inte bra. Och ändå så vill jag så gärna dricka ibland... Inser att det är helt sjukt, men att det också är det som är problemet... Jag är duktig på så många saker bara jag bestämmer mig. Men inte på att hantera alkohol, och det tar nog ett tag att acceptera. Och det som är så konstigt är ju att jag inser och har gjort det för länge sen att jag inte klarar av detta... och jag mår så bra när jag avstår... Men ändå... Jag har klarat av dagen med släktträff och allt. Nu är jag inte nykter och vet att jag har en svår dag framför mig i morgon, speciellt när jag kommer att vakna tidigt med ångest. Jag måste hitta styrkan att avstå då! Även om jag insett länge att jag har ett osunt förhållande till alkohol har jag sällan vaknat och bara längtat/gett efter för att dricka lite mer och fly... Den partypingla som jag är måste lära sig att gå på annat än sprit. För tokig kan jag ju vara ändå... Kramar. Det finns de som har det värre. Jag är lyckligt lottad som har en man som älskar mig och fyra underbara barn...

Man vill inte och gör det ändå. Duktig när man bestämt sej men inte på detta. Klassiskt. Det är därför det är så svårt. Hjärnan är ur spår. Men det går att sluta. Kan krävas fler försök dock. Men det går. Fortsätt dina försök. Det blir lättare efter ett tag bara du håller ut lite.

turen73

..att det inte räcker med en period utan alkohol för mig. Jag måste lägga av. Jag vill inte ha det på något annat sätt. Börjar repa mig efter helgens drickande. Tydligt när jag tittar tillbaka på det där glaset rött som jag skulle ta och hur det faktiskt slutade... Undrar om jag dricker mer nu när jag drticker för att passa på eller om det har gått så här utför. Ungefär som när jag "bantade" tidigare och hetsåt för att jag ändå brutit. Jag menar det var inte länge sen jag faktiskt kunde ta två glas vin någon gång, men nu känns det som jag blivit som förbytt. Ja det är väl som ni skriver bara att börja om och kämpa på. Jag är ju trots allt inte ensam med detta.

turen73

Jag känner mig irriterad på att så fort jag sätter mig vid datorn så är det någon i familjen, spec maken, som kommer farande...Kan jag få vara ifred någon minut?

turen73

Det tog några dagar att komma på benen igen efter min lilla vurpa. Jag känner mig i efterhand rätt nöjd med att den kom redan i novenber. Inser (även i kroppen) ju att tre månader inte är något för mig, utan att det måste bli slut. Jag hade ju redan börjat planera att jag skulle dricka LITE efter jul och nyår. Ja ni hör ju själva hur dumt det låter. Jag känner mig nöjd och harmonisk just nu med att jag inte dricker- jag vågar inte. Hjälp vad det kan ställa till det och det vill jag inte. Och att det känns som att det har blivit så illa så snabbt. Jag har inte druckit något sen snedstegsdagarna i november och jag mår toppen. Det har funnits dricka hemma men i det här läget är jag inte sugen. Min man har dragit ner på sitt dricka och jag tror att han känner att hans fru är mycket trevligare och mer kärleksfull mot honom. Jag är inne och läser lite på forumet med jämna mellanrum och det stärker. Jag behöver det. Påminnelsen...Jag såg att forumet ska firas i februari.. och jag vill gärna komma. Jag har bestämmt att jag ska sätta mig på tåget och åka alla milen och tillbringa en helg på hotell alldeles för mig själv. Precis vad jag behöver och längtar efter.

PersonligaPersson

Visst är det härligt ändå när man kan sluta vackla? När man vet att "nä, det där med alkohol är inget för mig". Om det funkar att vara nykter, om man är gladare, trevligare och mer harmonisk då. Varför ska man då dricka det där vinglaset som man aldrig är nöjd med? Gråskalan existerar inte, antingen är man nykter eller så är man inte nykter. Jag kan avundas dem som bara kan dra ner på konsumtionen några snäpp och nöja sig så. Det verkar dock som att de flesta som gått över gränsen inte bara kan backa en bit och stanna på rätt sida framöver. Jag tyckte att första julen och nyåret som nykter funkade jättebra. Bättre än väntat. Vad skönt att vara nykter och fräsch på lediga gnistrande vintermorgnar. Att vara klar i skallen har blivit min nya drog!

Heja Turen!

turen73

Hjärnan och kunskapen hänger inte med livet... Jag inser att man borde vara mer förberedd... När jag är förberedd och laddar för att inte dricka, för att jag inte klarar av det, så fixar jag det galant! Man så där när hjärnan tycks ställa om sig på ett par minuter så är det kört,,,,Ja, jag förstår att det verkar osammanhängande.. Jag vill verkligen vara nykter och ju längre tiden går inser jag hur svårt det är att klara av alla fallgropar, och att det kanske är det som är meniningen... Underbart att jag har anmält mig till träffen i feb... Jag förstår att processen är lång trodde bara att jag hade hunnit en jätte långbit på väg, men inser att jag verkligen behöver all er hjälp... Kramar

senaste, hoppas sista, turen till alkoholträsket insåg jag slutligen också att det viktigaste för mig är:
1. Inse att jag inte kan dricka alkohol utan att det får stora konsekvenser, jag kan alltså INTE dricka en helg och tror att det goda nyktra livet kan fortsätta på måndag. Det tog ett halvår att komma tillbaka.
2. På grund av det måste mitt mål vara att undvika att hamna i de situationer där detta händer, alltså att jag tar återfall.

Jag vet nu att det går bra att vara nykter så länge livet omkring mig är hyfsat normalt. Det är när jag blir ensam, och inte har min fru hemma som tankarna kommer på att jag kan ju dricka utan att någon märker det. Det är ju sant att ingen annan kanske märker det om jag är ledig, men jag då? Den viktigaste personen är ju jag i detta sammanhang. Och jag lär ju märka det! Och jag tycker inte om det alls, det är ett nederlag och inte bara det, jag river ned väldigt mycket mentalt välmående jag byggt upp. Att vilja dricka är bara en falsk längtan efter flykt in i ett behagligt tillstånd som jag kanske en gång i tiden kunde uppnå, men inte nu längre. Det är väldigt många år sedan det fungerade på det viset. Det är en romantiserad bild av det goda ruset som bara är en fantasi i hjärnan.
En konkret åtgärd jag nu gjort är att jag skapat kontakt med en vän på AA som jag kan ringa när som helst jag behöver. Och framför allt nästa gång jag blir ensam hemma ska jag ringa honom och säga att nu finns det risker, och diskutera lämpliga åtgärder för att slippa återfall.
Så turen73, visst är det så att hjärnan lever ett eget liv på många sätt, och vi måste hitta sätt att styra impulserna när de hotar att ta över.
Allt väl,
Fenix

turen73

Tack för ditt svar. Jag mår inte bra nu. Hjärnan och kroppen och välmåendet... Jag har gömt en flaska wiskey men kan inte komma ihåg var...Ju fler stora gropar ju mer måste jag inse att jag verkligen inte ska dricka alkohol. och det vet jag redan alltför väl. Kroppen måste hinna med.

turen73

Jag har ringt in min mamma. Det här går inte. Nu känns det som att jag närmar mig botten. Ångest.