Senaste kommentarerna i forumet

livet går i moll ochi dur
känslor sköljer över en
iuroch skur
det flter på
dag efter dag
att vara annorlunda
du liksom jag
inte alltid så lätt
att alltid vara på sin vakt
leva nätt
att vara påpassad och helt igenom ärlig
en önskan om att kunna släppa allt ibland
känna sig härlig
men vi måste finna känslan nån annanstans
låtsas som om alkohol inte fanns
svårt så in i bängen
men av ruset får vi bara dängen
en trasigare själ
ångest som INTE gör oss väl
vem sa att livet kunde va så här svårt
men jag,liksom du.kämpar
för det som måste bli vårt
sätt att leva
utan kemiska tillsatser
finna lycka på inre själsliga platser

stå på dig
carpe diem
Måne

Läste om din resa, så kul och skönt för dig. Jag har nyss kommit hem från London med familjen och det var en härlig stad. Min nykterhet är rätt stabil men har nu varit på 2 utlandsresor denna sommar och nåt händer då. Fick ett väldigt sug på första resan och klarade mig tack vare maken. Trodde jag var förberedd på det inför denna resa men icke, suget slog ner som en bomb när jag kom till London. Jag valde denna gång att inte berätta för ngn om min kamp. Men kamp var det alla dagar vi var där, nu håller det på att släppa nu när jag är hemma igen.
Eftersom du ska åka så vill jag bara göra dig uppmärksam på att suget kan triggas rejält.
Kram på dig!

Kämpa på och kör försiktigt!
Jag håller på dig Dompa.

Hörs//Paron/

Kanske grabbarna tycker att träningen gått mig åt huvet, och att jag blivit så märkvärdig att jag slutat med drickat för träningen skull.

Men jag tycker att det är lite konstigt att dom inte hör av sig. När detta gäng och jag har fästat har jag inte spårat ur ofta det finns andra som sköter den biten.

Mitt Alkohol problem har varit på hemmafronten varje helg och även i veckorna när tillfälle givits. Jag har fortsatt dricka när gästerna gått hem och frugan gått och lagt sig. Jag har tagit återställare när det har funkat. Allt detta har sällan hänt när mina kompisar varit med.
Utan det är min familj som fått ta den smällen.

Synd är det att dom inte hör av sig! Men skit i det.
Jag mår bra och känner att jag är på G. Det är huvudsaken.

Hörs //Paron//

Som har er här på forumet, och så skönt att hjälpa någon! Jag började jobba i måndags så det har varit väldigt intensiva dagar. Vill och behöver gå ner ca 8 kilo och har varit ute och gått två rediga promenader, det tog emot men va så himla skönt! Har tänkt att nu börjar ju hösten så nu blir det hur lätt som helst att inte dricka... Men idag kom den här gamla "är det inte fredag snart känslan". Stressigt på jobbet, ungar överallt (gissa mitt yrke?) och familj överallt när jag kommer hem. Det är då jag biter ihop, gör allt extra bra hela veckan för att sedan fira att jag är så j-la duktig med en flaska vin före maten och en till maten ! Hur ska jag göra nu??? I dag ville jag skrika "lämna mig ifred "till min fina familj men satte mig istället i ett hörn med telefonen, och där fanns ni, tack o lov. Inser att jag nog behöver fila på en fredagsplan. Appropå mina grytlappar så blir de liksom ful/snygga och det gillar jag för det är lite så jag känner mig just nu...

Att tänka tanken "aldrig mer" känns mest jobbigt. Idag dricker jag inte, sen får jag se hur det blir imorgon. Ibland, när det är riktigt illa, kanske man får ta en timme i taget.

Jag har också insett att folk inte bryr sig så himla mycket som jag tror. Till jobbarkompisar säger jag helt enkelt att "jag mår bra av att inte dricka". Ibland säger jag att jag tycker det blir lite för mycket dricka mellanåt. Ingen ifrågasätter detta!

Sätt duktiga flickan att vila i soffan ett tag och ta fram hon som är "good enough".

Kram på dig!

Förlåt, kan inte låta bli att fnissa lite: "fula små grytlappar". Måste de bli fula, kan du inte göra fina små lappar ;-) Men visst låter det skönt, att sitta och handarbeta för sig själv, fundera. Det behöver du nu.

En kommentar till det där med att känna sig tråkig: Du har kanske som jag varit en sån där som tycker att de som inte dricker är lite tråkiga. Lite torrbollar på något sätt. Inte lika roliga som jag som är uppe hela natten och festar mig asplakat med minnesluckor. Jättekul. Det är inte alla andra som tycker vi är tråkiga (OK då en del kanske) utan jag tror det sitter hos oss själva.

Allt det där du gjorde när du var så kul, reste, träffade människor, osv osv, det är ju jättekul. Det kan du ju fortfarande göra! Man kan prata om dig och säga hon är så social, träffar nytt folk och får vänner överallt. Men, inte fasen säger man om någon: hon är så himla kul hon är alltid mest packad av oss alla!

Som sagt, man får gnälla lite. Du är inne i en process där du ska försöka hitta dig själv. DU är inte hon som dricker, det som är du är allt det där andra!! Det är sjukdomen som gör att vi tänker såhär. Det är ungefär som när jag skulle sluta röka och jag tänkte "men vad ska jag då göra??!!". Eh, ja, allt annat som jag brukar göra fast utan ciggen till kanske? Svårare än så ska det inte vara.

Du är ingen vekling som inte står emot, du är sjuk. Finns en bok som heter "kidnappad hjärna" - har ej läst den själv än men titeln är ganska talande eller hur!

Kämpa på!

Det låter som om du har haft en härlig sommar. Toppen att det går så bra för dig. Jo, det är nog så att om man en gång har dragit på sig den här sjukdomen så får man aldrig glömma bort att ett endaste glas kan göra att den bryter ut igen.

Grattis, hoppas du får en skön höst.

....inte grämas över det som inte varit utan istället se fram emot det nya livet vi kan skapa oss. Ut i skogen och tälta med dig! Det är ju inte försent!

...jag vet ju verkligen vem i den där berättelsen jag vill vara! Sådant slöseri med tid och mänsklighet att supa till och bli bakis istället för att gå upp och fiska och sedan ha en hel härlig dag framför sig! Heja Persson!

Gå till vårdcentralen där du bor, be att få tala med en läkare. Kan ju börja med, när du bokar tiden, och bara säga att du inte mår bra och så tar du upp frågan om alkohol när du träffar läkaren. Räcker ju med att säga att du tror att du dricker för mycket och behöver hjälp med det. Inga konstigheter alls. Man har tystnadsplikt inom vården. Skitsamma om du träffar någon du känner i väntrummet, du är du och det finns bara en som är du, du måste vara rädd om dig!!

Hokus pokus, nu kanske någon skäller på mig, men har du kollat om det finns något AA-möte i närheten som du kan gå på? kolla på AA.se där kan du söka på ort. Tänk om du träffar någon du känner där? So what, då har de också problem med spriten. Anonymitet är en grundregel inom AA.

Åtta dagar sedan jag skrev i min tråd. Tidigare var låg egen aktivitet på forumet ett tecken på att jag var på väg att glömma bort hur viktig min nykterhet är. Jag var på väg att tycka att jag kunde dricka lite måttligt, vara som folk. Vilket till slut mynnade ut i mitt Holknektska återfall i midsommarveckan. Idag är det inte så. Snarare tvärt om. Nykterheten är bergsäker.

Jag var på bröllop i helgen. Det började kl 17 på lördagen och redan då var folk lite småtankade (vilket jag också hade varit för ett år sedan). På festen flödade alkoholen. Det fanns en massa gott alkoholfritt (tack!) men det var bortglömt i källaren och togs fram efter att jag frågat om det fanns mer Loka mitt under middagen. Fyllan tilltog, och med den irritationen/fokuseringen riktad mot mig och min nykterhet. Det var få som kunde låta bli att nämna något om den så fort de såg mig. Lågvattenmärket var när bruden, ganska på lyset, kom fram mot mig och blängde och sade "här står visst polisen". Till slut drog jag mig undan i väntan på att festen skulle börja lida mot sitt slut och min fru var redo att åka hemåt.

Jag kommer givetvis att få lov att gå på familjemedlemmars bröllop även i framtiden, men annars låter jag helst bli. Vigselakten ok, men festen hoppar jag nog över. Ger mig inget att prata med folk som mitt i samtalet bara vänder sig och går. Samtal de ändå inte minns dagen därpå. Det är helt enkelt lönlöst att prata med någon som är full.

Förr såg jag ner på "kristna och scouter", som jag kallade folk som var nyktra i grupp. Idag känner jag att vad skönt det hade varit att växa upp under sådana förhållanden. Istället för fest fredag-lördag så var man ute och tältade med sina vänner längs en led. Eller pratade om djupa viktiga ämnen utan att vara packad.

Fan vad mycket av livet man helt enkelt supit bort. Eller varit bakfull. Usch.

Jag brukar tröttna på kräftorna efter bara några stycken och istället koncentrera mig på drickandet och sjungandet. Så ja, dretfull är det ju väldigt lätt att bli med bara typ 5 kräftor i maggen. Senaste kräftskivorna har det dock varit väldigt viktigt med västerbottenpajer o dyl - kanske för att vi alla har mognat lite.

Kalla, det är bra att ha en plan inför helgen. I stil med "Vad ska jag göra om...?". Föreställ dig de situationer som kan uppstå och bestäm hur du gör då så att du är beredd.

Detta skulle jag gjort inför svärfars 70-årsfest. Då skulle jag tänkt såhär: "vad gör jag om jag kommer in i köket och ska hjälpa till med disken och det står en halv flaska bubbel på diskbänken?". Om jag redan hade förberett "då häller jag ut den" eller "då går jag och frågar om någon vill ha mer" eller något så hade det inte blivit "kolla här står den, man kanske ska smaka lite på detta i alla fall!"

Usch, jag skäms lite, tidigare har jag tyckt att det har varit något fel på folk som inte dricker - "torrbollar" liksom. Men jag fattar ju att detta är ett uttryck för den här sjukdomen, eller ett symptom kanske.

Grekland ligger ju inte i det s.k. vodkabältet så de har inte den där "traditionen" som vi har här i norden, att man måste dricka för att må bra.

...att du mår så bra i din nykterhet.
ALLA borde vara nyktra när de äter kräftor :-) Kräftskivor hör till de mer osunda tillställningarna ur alkoholsynpunkt. Lite mat och massor med sprit... Just på kräftskivor har jag sett människor som vanligtvis är måttliga oavsiktligt bli väldigt onyktra. Läs dretfulla.
Alkoholfritt öl rekommenderas om du gillar öl. Det kan vara ett sätt att känna att man är "med".
Kram från NN

Nu när jag varit i la Grece på resa la jag märke till hur fantastiskt dom kan umgås typ heela dagarna och kvällarna med frappe, frappe, och lite mer frappe.. AW med frappe, ja, dom pratar lika mycket för det.
Självklart fattar jag att dom senare säkert umgås glatt runt sina Rakis efter middan men ändå.
Dottern kommenterade till och med när vi gick ut, relativt sent, att inga ungdomar drack annat än kaffe (eller Cola). Vi letade till slut efter några som åtminstone drack Mythosöl, men nix. Frappe eller Freddo, överallt.

Lite coolt. Och även om dom nu dricker senare så skiljer det sej ändå enormt. För vi måste ju "dra igång" stort på störtt när vi ses..

med Frälsarkransen. Den har jag som armband och den har blivit lika självklar som klockan. Martin Lönnebo är en vis man, en annan vis och andlig man är Tomas Sjödin. Båda djupt andliga och samtidigt fast förankrade i verkligheten. Tillsammans har de givit ut en brevväxling som bok, Väder, vind och livets allvar. Tack för din systerkram, den värmer! / mt

(Martin Lönnebo): Tro är fritt fall / kärlek är att stå stadigt på ingenting / friden finns i virvelns mitt. Gud bor där han blir insläppt för han är redan där.

Alltid finns något nytt att lära: Martin Lönnebo var tydligen den som hittade på frälsarkransen som jag nu läste lite om. Kan kanske vara ett hjälpmedel nu när jag försöker bli lite andlig av mig!

Alkohol, alkohol och alkohol.

Kan man hata döda ting? Kan jag hata alkohol som sådant? Eller är det andra människor, eller vad är det som gör att jag blir så störd när jag tänker på allt alkohol ställer till med?

Så mycket tid människan lägger ned på att producera, välja, bära hem, "njuta", och återhämta sig från alkohol... Hela processen gör mig idag irriterad, samtidigt som jag ibland kan längta efter effekten av att inte bry sig.

Turen att vara ledig när solen bestämt sig för att vara framme, i dag blir det havet och livet känns underbart.
Funderar lite på kräftskivan som skall vara till helgen, kräftor är ju så förknippade med alkohol att det skrämmer mig lite. Vet ju att jag måste gå, men här gäller det att programmera om hjärnan innan lördag.

Får väl ligga vid havet och fundera på detta och köra mina övningar i tanken.

Hoppas ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Hej!
För ett par kvällar sedan besökte jag och mannen en restaurang i Fiskebäckskil på västkusten. Vi skulle äta husets exklusiva fisk- och skaldjursgryta och jag ville ha något extra gott att dricka, så jag frågade servitrisen om de hade några goda alkoholfria drycker som skulle passa till. Hon berättade om både alkoholfritt öl och vin och upplyste mig vänligt och sakligt om att det finns små mängder alkohol också i de dryckerna. DET kallar jag proffsigt bemötande!
Nu ska jag inte namnge restaurangen här men om ni har vägarna förbi Fiskebäckskil kan ni kolla vid kajen till gästhamnen... Varning dock för att samma restaurang har över 800 whiskysorter :-). Men det är ju bra att det finns ett sortiment för alla smaker.
Den alkoholfria Chardonnayen var helt OK och för mig kändes det bra att dricka ur fint vinglas och att få något annat än bubbelvatten som ju är väl så gott men inte känns lika festligt eftersom jag dricker det dagligen.
Kram/ NN

Jag läste nyligen Erica Jongs självbiografi, Förföra demonen. Jong har ett helt kapitel om alkohol... Hon lovsjunger AA, men är ambivalent därför att AA:s linje är att man inte ska dricka alls. Och sen följer en massa alkoholromantik till vinets lov - att det är kärlekens dryck och att man inte kan recitera kärlekslyrik utan vin och jadajadajada...
Men hon skriver intressant om alkohol och kreativitet också, om alla de författare som använt alkoholf för att hitta genvägen till det extatiska tillstånd man kan uppnå när man författar. Sen konstaterar hon att hon skriver sämre när hon druckit och lösningen blir:
"Jag skriver inte en rad efter ett glas vin"
Hela resonemanget är som hämtat från forumet. Det är samma vankelmodiga önskan att vilja dricka, men inte kunna och må bra av att sluta men ändå börja...
Men Jong gav mig en idé om vad det sjunde ordet på din kylskåpsdörr kan bli.
Kreativitet!

Kram/ NN

Jag slår mig ner i en av de sköna fåtöljerna. Så skönt med lite komfort efter två veckor i en segelbåt modell mindre. Men jag älskar det livet, att följa vindarna, leva enkelt. Nu känner jag mig utvilad. Så brukar det inte vara efter semestern... Kan det bero på att jag varit spiik nykter denna sommar?
Men konstigt nog drabbades jag av någon slags betingad abstinens. Första dagen efter semestern brukade vara den dag jag tog tag i mig själv och inledde en vit månad. Samma beslutsamhet drabbade mig nu också. Jag kände att jag minsann skulle vara duktig och inleda nya sunda vanor. Jaha? Hurdå liksom?
Det finns inte längre någon anledning att vidta några drastiska åtgärder. Finns inget dåligt samvete. Ingen ångest. Jag önskar att alla ni som checkat in här för första gången efter semestern ska få uppleva den känslan. Det är underbar verklig och sann FRIHET! Så kämpa på!

Kramar till både gamla och nya forumvänner

Nynykter

hej jag har mer börjat tvivla på att jag klarar av att vara nykter utan hjälp. jag skulle så gärna vilja prata med någon om detta! bör i en liten kommun och törs inte gå dit. vad måste man genom gå för att få medicinsk hjälp? usch vad hjävla patetiska och rädd man känner sig. finns det någon form av hokus pokus som är bra för att få lite ro i själen!

tankar du delar med dig av. Jag längtar bara efter att få dela med mig av mina nyktra tankar som inleds på onsdag. All välgång till dig!
/Fenix