Senaste kommentarerna i forumet

Jag föll för denna formulering:
"Många kan dricka mycket och vara bakfulla och det funkar ändå, det är bara lite bökigt att vara bakis. För mig förstör det allt, hur jag mår, mina relationer, mitt egenvärde."

Det är inte den fulla Persson som är ett problem. Det är den abstinenta, ångestfyllda Persson som inte fungerar. Jag skulle kunna dricka alkohol, men då fick det nog bli dagligen. Annars måste jag avstå helt, vilket jag är fullt nöjd med idag.

hjäper andra genom att "bara" finnas till :-))

Jag tror att jag kan få stöd i detta av min man, men för honom är det så lätt. Det är ju bara att bestämma sig för att sluta liksom. Sedan säger han att jag förvirrar honom men att ena dagen inte dricka något och sitta på forumet hela dagen för att nästa strunta helt i det och dricka till minnesluckor, som här om kvällen när vi skulle träffa kompisar vi inte sett på två månader. Jättekul och så härligt i början med vin och snacks i solen, men jag minns inte hur vi kom i säng och vad vi gjörde på slutet av kvällen. Jag har haft minneslucka i stort sett varje gång jag druckit sista tiden. Har ju även läst lite noggrannare på bipacksedeln på min SSRI medicin och där står att man ej bör dricka alkohol när man tar medicinen. Men det har jag helt bara struntat i. Just nu vet jag liksom inte vem jag är om inte jag är den där partytjejen som alltid är med på vin och mat? Vad ska jag göra då? Nu den här veckan är vi på semester och mannen och jag har en tyst överänskommelse om att inte dricka. Han dricker en folköl om dan, men inget annars. Och utan vin så vill jag liksom bara läsa, sticka fula små grytlappar, titta på tv, gå promenad och sova. Känner mig som en gammal trist kärring, är detta min framtid??

Tack Dompa!
Det stämmer det låter riktigt Fantastiskt:-)

Tänk vilken kraft det finns på denna sidan, i dag blir jag extra stark av Dompa och Santorini som gör att jag är stark i min nykterhet i dag.

Att få följa alla er under med och motgång är min räddning till ett bra liv, så många kramar till er alla där ute//Kalla

Har tänkt så mycket på dig och hur det gick för dig. I dag har du gjort min dag och jag går med mycket lätta steg till jobbet. Många kramar Kalla

Här på forumet skrivs många kloka ord men ibland sticker en och annan mening ut mer än andra.

Det du skrev MissH:

”Men det handlar inte om att inte få dricka nu, det handlar om att få må bra”.

Vad bra formulerat. Istället för att fokusera på att jag inte får dricka så vänd det till tanken att jag mår bra av att inte dricka.

Tack/Leo

Hej gamla och nya. Det är ett bra tag sen jag var in här. Tänkte berätta hur jag har det nu, för er som minns mej, Maria, Kalla m.fl. Om ni läser här.

Jag har haft den stora förmånen att vara ledig hela sommaren, otroligt nog, och bott i stugan på landet. Jag beslöt när jag gick på ledigt i början av juni att göra nånting vettigt av den här sommaren. Min lediga tid. Så jag läste in mej i förväg på LCHF-kost och tvingade ut mej på långa promenader och simning. Bra mat, motion, ingen alkohol.

Nu har snart 9 veckor gått och jag mår bättre än på många år. 9 kg lättare, piggare med betydligt bättre flås och framför allt - nykter. Inte en droppe vin på hela sommaren och inte ens ett sug, förutom första helgen då det flimrade till ett ögonblick att det skulla vara trevligt (jo säkert).
Jag har fått en riktig nystart som jag inte kommer att släppa. Det enda jobbiga är tankarna som ibland kommer på hur det var förut, hur jag kunde dra i mej en hel flaska eller mer en vanlig vardagskväll, all ångest som jag hade. Men jag väljer aktivt att se framåt, inte bakåt. När tankarna kommer motar jag bort dom och njuter av den förändring jag gjort. Jag ser fram emot hösten och vardagen med tillförsikt och nya vanor. Jag önskar lycka till åt er andra som kämpar.

Tänk vilka vändningar livet kan ta och så bra det kan bli om man bara vågar//Kramar Kalla

Steg ett: Nyktra till. Söka hjälp och ta emot den. Detta kommer jag att behöva fortsätta jobba med i antagligen...resten av mitt liv.

Nu är det dags för steg två: Förändra resten i livet som inte kändes helt ok. Så nu är jag snart skild. Nytt jobb, ny bostad, ny omgivning. Snart blir vi med katt...

Vem sa att det inte kunde bli en spännande resa att försöka nyktra till? Nu sticker vi: Hunden, Strawberry och jag. Lite vemodigt...men ännu mera kul. Detta projekt hade inte fylleDompa i TV-soffan orkat ta itu med... Fan vad glad jag är för varje dag jag lyckas hålla mig undan flaskan.

Ta hand om er mina vänner. Drick med förstånd! Vi hörs/ R

Det gör ont jag vet, som ett slag i magen. "Du drack ju kopiösa mängder" sa en vän till mig, den visste var den satt kan jag säga. Det gör ont, för man vet att det är sant. Jag var också arg och frustrerad, och rädd. Grät hysteriskt. Men till slut sjunker det in och känns inte lika farligt längre. Jag känner igen känslan, man vill spola tillbaka tiden, men problemet fanns ju förmodligen där även innan du var medveten om det?

Du ska veta att du inte är ensam om det här, det är ett vanligt problem även om det inte känns så nu. Kan du få stöd av din man i det här tror du?

Kramar

Jag önskar att jag hade ett bra svar, att jag visste precis hur man gör. Då hade jag skrivit en bok och blivit rik :-) Men jag kan liksom bara ana hur jag själv gjort, hur det funkat för mig, hittills. Om jag klarar ett helt nyktert liv vet jag ju först när jag dör, eller om jag dricker igen. Men jag vet att jag varken bör, kan eller vill dricka nu. Den här gången handlar det inte om en prestation, eller ett löfte som inte får brytas utan det handlar om mitt liv. Lite flummigt. Många kan dricka mycket och vara bakfulla och det funkar ändå, det är bara lite bökigt att vara bakis. För mig förstör det allt, hur jag mår, mina relationer, mitt egenvärde. Och så var mitt drickande ett symptom på hur jag levt, jag var tvungen att ändra det. Jag kom till en punkt där jag var skiträdd för att sluta men förmodligen ännu mer rädd för att fortsätta.

Jag har varit ganska hård mot mig själv, ställt alldeles för höga krav och behövt alkoholen som ventil (bland annat, det är svårt att själv se varför det blir som det blir när man dricker på ett destruktivt sätt tycker jag). Och hela tiden har jag känt att jag bara förstör, att jag aldrig når upp till min fulla potential, och då menar jag inte rena, mätbara prestationer, utan självkänsla, eller lycka. Och jag blev bara så jäkla trött på allt. Trött på att springa runt, runt och aldrig komma nånvart.

Jag läste här på Forumet (låter som om Alkoholhjälpen sponsrar mig nu) och såg att människor innan mig slutat dricka och verkade ha uppnått lycka. Och för en gångs skull tänkte jag att kan dom så kan jag, jag kan iallafall ge det en chans. Och än så länge funkar det. Men det handlar inte om att inte få dricka nu, det handlar om att få må bra. Jag kan faktiskt ärligt säga att jag är lycklig, nöjd med mitt liv. Inte alltid, jag skuttar inte omkring och är själaglad jämt, men jag mår som man ska. Som man förtjänar att må. I början var det mycket fokus på att jag inte "fick" dricka, och kämpar man med det hela tiden förstår jag att man tröttnar, det måste gå över i ett "vill inte". får höra ibland att jag är stark eller duktig, men det känns inte så. Hade jag haft en stark önskan om att få dricka men inte fått hade jag ju fått kämpa, DET hade varit starkt att stå emot.

Vet inte om jag hjälper dig alls, tycker att jag ältar samma saker hela tiden. Men jag önskar så att du gav det en chans och fick känna samma som jag, den här känslan byter jag inte bort! Men du kanske inte är där än? Du skriver att du inte borde dricka, och förbud är ju jäkligt tråkiga :-) Kanske växer det fram ett beslut hos dig?

Hur har du kommit så långt? Jag har liksom fastnat i att jag vet att jag inte borde dricka men gör undantag hela tiden och spårar ur varje gång. Emellanåt plågar jag mig genom dagarna i väntan på nästa tillfällen det är tillåtet att dricka och finns tillräckligt mycket, alltså på fest. Hur går man vidare?

och jag frågade rakt ut vad han tyckte, är jag alkoholist eller vad är jag. Du är någon som missbrukar alkohol, du kan inte behärska ditt drickande. Jag vet ju redan detta men f-n vad ont det gör att höra det. Jag kan inte gå vidare där , jag har liksom fastnat i ilskan över att det är orättvist, att jag inte vill att det är så här och att jag bara vill ha tillbaks tiden där detta inte hade kommit upp till ytan. En annan tanke som jag kom fram till idag när jag ärligt frågade mig själv om vad som skulle hända om jag inte hade man och barn var att då skulle jag dricka varje dag. Det här har varit den värst sommaren någonsin. Vet inte hur jag ska gå vidare.

kan det väl vara OS som dödar allt intresse för nykterheten ??

Underbara dagar på Öland, lyckats med både sol och bad. Har gått riktigt bra, inga hjärnsläpp denna gången, mannen valde även han att avstå utan att vi pratat om det.

Så nöjd och glad tar jag nu tag i vardagen med ny kraft//Kramar Kalla

Har fortfarande samtal i huvudet, dock inte lika ofta längre. Men imorse när jag var på väg till jobbet satte det igång.

- Jag hade nog klarat att dricka bara ett glas om året, om jag fick. Bara ett enda.

- Vill du ha det då, bara ett enda glas?

- Nej.

- Och du, hade du klarat att hålla det till bara ett glas? När alkoholen precis sugit tag i dig?

- ...tror inte det, nej.

- Bra.

Härom dagen funderade jag på charterresor, sådär som dom var när man var tjugo. Vad är meningen om man inte får festa, tänkte den delen av hjärnan som fortfarande vill provocera. Jag kan väl dricka bara då, under den veckan isåfall, det blir ju en isolerad händelse liksom. Ja jo. Men vill du det då? Vara full och bakfull om vartannat? Vill du inte uppleva en resa så som du upplever livet nu, trygg och harmonisk, glad och lugn? Jo.

Jag vill inte dricka mer.

Jag tycker att Atleten Paron har en trevligare klang än Alkisen Paron ;-) /R

Ofta känns det som jag är klar här. Har inget mer att tillägga. Men jag ska inte falla i den fällan en gång till. Hade ju tänkt mig forumfritt över sommaren...och föll ju ganska snabbt. Nu tror jag ju inte att det var på grund av bristande forum utan det var bristande insikt/vilja. Föll ju jag inte heller...jag tog mig ett återfall. Så för säkerhets skull loggar jag in varje morgon. Läser i alla trådar. Jag har fått en ny rutin. Kaffe och forum. Ja, det får väl funka.

Tror jag är klar med packandet nu. Bilen är full med prylar...när köpte jag allt detta kack? Varje punkt på listjäv....är prickad förutom jobbet. Dit ska jag ta mig nu på förmiddagen. En sista lunch med chefen och en del av boysen. Lite vemodigt det med. Har trots allt haft en del kul med gubbarna...men det var mkt alkoholkul. AW och tjänstresor. Nu går jag vidare. AW på nya kontoret får bli alkoholfri. Det blir bra. Jag är taggad på att börja om. Få nya rutiner...men forum släpper jag inte. Får väl bli en sån där som om sju/åtta år fortfarande hänger kvar och tjatar om min (förhoppningsvis) nykterhet ;-).

Drick med förstånd! /R

Just nu känner jag mig arg på A för den finns som sagt överallt!!! Men inte här och nu denna veckan i huset längst ner i Sverige. Som jag längtat hit och så tråkigt det var att komma hit med ångest och skam igår. I dag har det lättat lite och jag börjar långsamt njuta. Tänk att en cykeltur längs havet kan fylla en till bredden av lycka, på riktigt inte i rusets dimmor.

Mima !! Och även till dig Stigsdotter som formulerar mina tankar på ett annat sätt. Jag hade ju som de flesta andra problem med Gudsbegreppet i början av min nyktra karriär. Vi hade många och långa samtal om det under behandlingen och jag deltog med liv och lust i dessa samtal. Ända fram till det att jag märkte att dessa samtal inte ledde fram till något alls, det blev bara rundgång utav det.

Jag lade ner alla undringar om det och lät det vara.

Novis som jag var hade jag ju faktiskt, utan att veta det, lämnat över frågeställningen till nån annan och jag kunde koncentrera mig på något mycket viktigare : Att utveckla min nykterhet.

Det var först flera månader senare som jag insåg att jag hade använt Sinnesrobönen så som den är avsedd att användas, alltså i praktiskt arbete "....acceptera det jag inte kan förändra..."

Jag köper helt dina tankar Stigsdotter om den inre rösten. Den där fö-ade gaphalsen därinne som ville att jag skulle göra saker som är bra för mig men som jag i barnslig trots gjorde tvärtemot. Jag var så otroligt van vid att analysera alla situationer, ständigt vara förberedd på och ha reservplaner på flyktvägar, ha garden uppe hela tiden. Att frångå det var inte lätt. Jag var ju tvungen att hitta en balans mellan yrkeslivet, där det beteendet är bra att ha, och mitt egna, personliga, liv. Jag hittade den balansgången men det tog mycket tid och jag ramlade tillbaka flera gånger men det gick.

Idag bryr jag mig inte om Ordet och jag har fått en avslappnad till det som händer runt mig, jag kan inte, bör inte, ska inte, jag BEHÖVER inte lägga mig i allt som sker. Jag kan idag ställa mig frågan om det alls är möjligt för mig att påverka det som sker, är svaret JA : Gör det, är svaret NEJ : Lägg ner. Jag lämnar över och accepterar.

Men just idag önskar jag nog att jag skulle kunna trolla fram lite av mina gamla beteenden så att jag tar mig ur det vakum som jag nu befinner mig i. Livet är inte alltid lätt men min hela övertygelse är ju numera att det inte blir lättare om jag dricker igen.

Därför väljer jag att inte ta det första glaset.

Läste din rader för ett dygn sedan och har verkligen sugit på den karamellen. "...samma samtal vi haft i tio år." Exakt så känner även jag, kan vara därför jag har så lätt att lämna mina vapendragare och byta miljö. Jag kan ju allting utantill. Vad mer finns där att tillföra i umgänget?

Säkert hur mkt som helst...men inte så länge alkoholen talar högst.

Tack för dina ord i Addes tråd! Kram / mt

Du den tanken känner jag igen, att "bara döda fiskar flyter med strömmen, det är väl inte vettigt att bara "ge upp" och bara flyta med, överlämna sig? Då händer väl ingenting? Den där tanken att det bara är en massa fel på mig, att jag är maktlös, jag måste lägga mig ned med strupen upp". Ungefär så har jag tänkt om det budskap som AA förmedlar.

Men, så har jag tänkt att det där med att ge upp och flyta med kanske snarare handlar om att inte streta emot så mycket, inte tycka så mycket, inte analysera, försöka förekomma osv. Sådant som kan "vara i vägen" för den högre kraften. Som jag ser det kan den högre kraften mycket väl vara min egen inre kraft. Den där inre rösten som talar om för mig vad som är bra för mig och hur jag borde agera. Den där inre rösten som jag väldigt ofta väljer att inte lyssna på, inte vågar lita på osv. Låter det helt galet?

En liten tanke som dök upp här bara. Det är bra att fästa orden här, tar till mig Märtas rader det kan nog stämma det där!!

Det är sjukdomen som gör detta mot dig. Skamkänslan är en del av sjukdomen, skäms du tillräckligt mycket så leder detta till att du dricker igen för att bli av med den känslan. Du är inte en sämre människa, du har en sjukdom, en allergi om du så vill. En del kan inte äta nötter, en del kan inte dricka alkohol... Att det är så svårt att föreställa sig ett liv utan a tror jag beror på att den finns överallt, den är normen i samhället. Vi är indoktrinerade från barnsben!