Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ca 10 kilos övervikt som jag behöver bli av med och funderar på att skylla på detta. Tror ni att det är en bra idé eller "räcker" det inte som skäl. Ni vet,,, alkohol innehåller ju massa tomma kalorier och jag äter ju mer snacks när jag dricker osv... För er kan jag ju säga som det är att det är ju vinet som gjort att jag gått upp i vikt. För det är ju så mycket "bättre" och mindre konstigt att dricka mycket vin om man som jag "gömmer" det bakom fin och lyxig mat, goda ostar och små "tapas". Att jag sedan ligger i soffan och äter glass ur paketet innan jag går och lägger mig gör ju inte saken bättre. Fy fabian jag låter ju förskräcklig, men det är tyvärr sant. Har vaknat bakis flera gånger och hittat tomma glassbyttor utan att jag kommer ihåg att jag ätit. Skammen är ju blytung när barnen sedan undrar var deras glass har tagit vägen. Hmm, har aldrig sagt detta till någon och känner att jag blir alldeles gråtfärdig när jag skriver...

det var precis vad jag behövde höra!!

Jag bestämde mig ju förra veckan att inte dricka i sommar, men redan efter en vecka var jag på restaurang och när jag skulle säga ett glas vin till servitrisen så kom det ett glas vitt tack.... Det var inte jag som pratade det va monstret..... Det är superjobbigt, förstår er alla och bävar inför midsommar, kan det inte bara vara en vanlig rutten helg?

...ja visst är det himla tjatigt i huvudet ibland. Jag känner också sådär, tänker att det finns risk för att jag2 skall övertala jag1.

Även om du tror att jag är galen nu så tar jag risken att berätta vad jag var med om för snart 3 veckor sedan.

Jag fick för mig att jag skulle öppna och dricka "lite" i en av de oöppnade ginflaskorna vi hade hemma. Efter ca 4 besök i källaren där flaskan stod kände jag en sån stor trötthet - "det blir ju inte bara lite, eller hur?" sa jag till mig själv. "Du kommer att dricka upp hela den här flaskan också, kanske inte idag men den kommer inte räcka veckan ut!"

Sen gick jag ut i badrummet och hällde ut flaskan. Några timmar senare poppade en tanke upp i huvudet: vad gott det vore med en drink. Allts, jag kan inte beskriva det bättre men sen var det som att alkoholmonstret på något sätt visade sig inne i skallen på mig och röt: "ja det hade du ju kunnat göra om du inte hade hällt ut ginen, eller hur???!?!!". Det var otäckt. Jag kände mig som hon i Exorcisten - jisses, ska jag börja snurra med huvudet nu också. Märkligt var det i alla fall.

Kom att tänka på detta när jag läste om din dialog. Om man går emot det där andra jaget så blir man tydligen utskälld ;-)

Sen måste jag ju få påpeka att jag undrar vad Holknecht håller på med. Han verkar inte vara en sån som bryr sig om vad andra säger liksom. I någon intervju sa han att han var trött på att folk talade över hans huvud: "nej Per ska inte ha något vin". Då får man väl säga ifrån tycker jag om folk beter sig så!! Usch, hoppas för hans skull att det går bra ändå!!

Åh vad mysigt! jag längtar ut i skärgården. Och då kom jag att tänka på en midsommarmorgon när jag vaknade i ett tält nånstans på nån ö. Tältet hade visst slagits upp på massa kottar så man var lite blå både här och där.

Tänk att uppleva skärgården med hela sitt sinne istället för det alkoholdränkta ditot. Om jag inte hade varit bakis den där gången hade jag nog njutit av ljuset, dimman, fågelkvittret och den fuktiga luften istället för att tycka att allt det där var jobbigt.

Barnen ska aldrig mer se mig berusad. Det bestämmer jag mig för här och nu bara så där!

Jag tycker vi bestämmer oss för att strunta i alkoholen i midsommar. Vi behöver inte ens tänka på den! Nu nobbar vi nubben!

...och på Aftonbladet.se förkunnas att han separerat från Lena Philipsson. Jag vill inte spekulera, men nog klingar Pers intygande lite tomt om hans stabila psykiska status som låg till grund för hans beslut om han nu separerar några dagar senare..? Jag vill inte på något sätt döma honom för hans beslut, men nog kan man konstatera vilken otrolig dragningskraft alkoholen har; vi snackar killen som enligt egen utsago söp bort allt och bland annat har en nästan 10-årig minneslucka. Efter 10 år som nykter kommer han plötsligt fram till att det nog vore en bra ide' att börja dricka igen. Som sagt, dragningskraft var det...

Jag håller med dig! Jag är bjuden på skärgårdsfest men håller på och försöker övertala min kompis att vi ska göra en heldagsutflykt i urskogen i stället.

Det är vad jag längtar efter. Att helt slippa förhålla mig/oroa mig/försöka dricka lagom/vara helt jävla uppfylld av alkotankarna. Att få slippa alkoskräcken, som jag börjat kalla den.

Hoppas att ni får mysigt och att alla barnen stannar hemma och tar det lugnt. Och att du får grilla massor!

VD

Hej Miss H!

Jag tänkte fråga om du läste intervjun med Per Holknekt i SvD i veckan? Han är ju nykter alkoholist sedan många år men har nu bestämt sig för att börja dricka igen. På grund av att han inte längre orkar med de sociala konsekvenserna av sin egen nykterhet! Han upplever att alla andra har tråkigare när han är med, på grund av hans nykterhet. Säger han, på ett i mina öron trovärdigt sätt.

Men kanske handlar det om att alkospöket lyckats tjata hål i huvudet även på honom och att återfallet är på väg.

Intressant var det i alla fall att läsa, finns på svd.se. Ha en skön helg!

VD

Du resonerar så klokt. Jag har inget att tillägga.
Kämpa på! Varm kram

Tack för alla fina kommentarer och kloka svar, dom värmer :-)

Helgen skapade en del grubblerier...på lördag kväll tyckte jag faktiskt att det var jobbigt att vara nykter måste jag erkänna, den där krisen jag beskrev i fredags kanske höll i sig? Inte så att jag var sugen på alkohol i sig, utan det blev extra tydligt att jag var "utanför" och jag gissar att jag tyckte lite synd om mig själv. Känner ju inte någon av pojkvännens kollegor och när alla fått i sig sina öl och sitt vin var stämningen något högljudd varpå jag kände mig...lite osynlig? Det slog mig vad egocentriska folk blir när dom dricker, blev framförallt besviken på min pojkvän som liksom "glömde bort" mig under kvällen. Inte så att han måste hålla mig i handen hela tiden, men det blev lite extra ensamt att vara själv nykter bland folk jag inte känner. Får komma på hur jag ska göra framöver helt enkelt. Är man på hemmaplan kan man ju gå hem när man tröttnar, lite svårt när man är på en ö :-). Sedan begriper jag inte hur folk med barn orkar dricka så mycket, och sitta uppe halva natten när barnen vaknar vid halv sju? Är det värt det? Pratade med pojkvännen igår om det där med alkohol och barn, sa att jag sett hur en av kollegorna tvingade sin tioåring att pussa henne godnatt, såg att han tyckte det var skitjobbigt, han skämdes väl (hon var så berusad att hon sluddrade). Jag dömer inte henne, hon bestämmer väl själv hur hon gör. Kanske far dom inte illa alls, vad vet jag? Men jag har alltid ansett att barn ska ha nyktra föräldrar, trots att jag druckit som jag gjort har jag alltid sett mig själv som en icke-drickande förälder till mina framtida barn.

Under söndagen var energinivån bland de flesta rätt låg, tröttheten skylldes på havsluften. Havsluften? Öppnas den första ölen direkt efter frukost är det väl inte så konstigt att man blir trött, har väl knappast med luften att göra? Grr...

Nästa prövning blir alltså midsommar, kommer väl festas en del men vill minnas att det hölls på en okej nivå förra året. I år ska vi fira med samma gäng. Minns att jag tyckte det kändes konstigt att dricka öl mitt på dagen när barnen sprang runt fötterna på mej. Kanske började jag fila på mitt nykterhetsbeslut redan där?

Ska ärligt säga att jag inte är lika bestämd i mitt beslut nu. Jag vet att jag inte kan/vill/ska dricka, det återkommer jag till hela tiden i mina resonemang. Men det känns inte lika starkt längre, måste säga att helgen som var var svårare än tidigare helger då alkohol har funnits runtomkring. Samtidigt är jag ju jätteglad över att slippa dricka, slippa vara full/bakfull, slippa bli stressad av allt vad det innebär. Känner mej kluven, är det en sån där återfallskris som kommer nu? Satt på balkongen imorse med mitt kaffe och frågade mig själv (schizofrent, jag vet men har börjat vänja mig): Du vet väl att du inte kan dricka, att du gör rätt? Ja svarade (mitt andra) jag, jag vet att det är rätt. Och det kändes skönt, det kändes liksom ända in i magen.

Varför blir det så här? Kommer jag1 försöka lura jag2 att dricka? Blir ju helt koko av det här. Kan ju vara läge att försöka räta ut det här innan helgen... Känner mig bitter över att det ska drickas hela jäkla tiden, när blev det okej? Minns när jag var yngre, jag trodde att "vuxenhet" var att inte festa. Var väl blind. Berättade om helgen på jobbet, "oo då drack ni väl vin...?" Nej, jag drack inget jävla vin, jag åt tre ägg och fem ostmackor och Polly och köttfärssås och potatischips och drack juice och cola och åt en pannkaka och pasta, men nåt vin, nej det fick jag inte i mig!" Som om det vore flytande guld...

Så nu har jag kräkts lite. Återkommer om jag behöver kräkas mer.

Jag läser runt här i trådarna och ser hur midsommarafton hausas upp. Många är oroliga. Kommer jag att kunna låta bli att dricka? Vad ska folk säga om jag inte dricker? Kan jag dricka lite normalt? Etc...

Här är mina frågor kring midsommar; Hur kommer barnen att må...när de än en gång får se sina vuxna bära sig åt, bli konstiga, högljudda och lukta illa? Är detta verkligen fest? Är jag inte en större människa än att jag måste göra som alla andra? Som alla andra år? Skall jag även i år bråka med min älskade? Är det mysigt att sitta full och pissnödig i den svenska iskalla sommarkvällen/natten?

Nu låter jag lite Bergstroll...men det är tyvärr mina tankar kring hela "festen" som väntar.
Hoppas av hela mitt hjärta att alla får en midsommar som just de blir nöjda med. Hur den än ser ut. Vit, gräddvit, salong eller aprak.

Härligt Lelas! Men det är klart vi talar spanska...näää. Men skulle vilja kunna. Ni firar väl spansk midsommar i Pianorow?

Ha en bra dag allihopa! /R

Stigsdotter, du har egentligen rätt... De som frågor för väl helt enkelt ta ett ärligt svar... Ingen kan ju direkt ifrågasätta det... Sen är det nog ganska bra att försöka undvika situationer man kan känna ett större behov av att dricka, det vill säga fester osv så att det blir lättare att hålla sig! Sen blir det väl enklare med tiden eller?

...ibland faktiskt sagt lite grand som det är, nämligen att jag "inte dricker just nu" nähä och varför inte blabla, då säger jag att "nej, jag tycker att det rätt ofta blir lite för mycket, jag tror att jag mår bra av att inte dricka nu". Den som säger emot det eller börjar retas kan ju slänga sig i väggen tycker jag!

Min fru är nog bara lättad att jag kan vara med och dricka vin. Jag har aldrig haft problem med att dricka för mycket när jag dricker hemma. Mitt problem är att långvarigt smådrickande ger mig ångest. Plus att jag är less på att för många delar av livet innebär alkohol. Nu har jag till viss del avbetingat några av dessa områden i och med sex månaders nykterhet.

Värk tabletter är ett bra knep har just avslutat en kur på riktigt. så det kan bli svårt att förklara för dom närmsta.
Det är nog bara att försöka sig på nej tack.
åååå att det ska vara så helv..es jäv.a svårt att genomföra detta. det är ju bara för att vi ni och andra ska må bra och inte ställa till det.......

Jag skyller på värktabletter som gör att man blir tokig om man blandar med alkohol och tokig vill ingen att jag skall bli :-)
Ibland är det lättare att ljuga än att försöka förklara, fulla människor är ju inte så logiska och ganska lättlurade//Kram Kalla

Jag håller helt med er som skriver att det är svårt att erkänna att man inte vill dricka mer, det känns som om folk tycker man är onormal... Ofta har jag (de få gånger jag avstått alkohol på en fest) blivit tjatat på, kallats tråkig och tillsagts att jag i alla fall kan ta ett glas när det bjuds... Problemet för mig är att jag sällan har svårt att avstå det första glaset, det är de som följer som är svårare... Jag dricker då tills alkoholen är slut eller att jag helt enkelt däckar... :( varför ska folk tycka det är så fel att man inte vill ha alkohol att dricka? Klart att jag inte kam skylla på någon annan att jag dricker mig dyngrak, det är ingen som häller alkoholen i halsen på mig eller håller en pistol mot mitt huvud utan det är mitt eget val... Men utan tvånget att det måste drickas varje gång man hittar på något eller varje storhelg och allt tjat och alla frågor... Hade det varit enklare att säga nej till andra och sig själv!

Jag håller helt med er som skriver att det är svårt att erkänna att man inte vill dricka mer, det känns som om folk tycker man är onormal... Ofta har jag (de få gånger jag avstått alkohol på en fest) blivit tjatat på, kallats tråkig och tillsagts att jag i alla fall kan ta ett glas när det bjuds... Problemet för mig är att jag sällan har svårt att avstå det första glaset, det är de som följer som är svårare... Jag dricker då tills alkoholen är slut eller att jag helt enkelt däckar... :( varför ska folk tycka det är så fel att man inte vill ha alkohol att dricka? Klart att jag inte kam skylla på någon annan att jag dricker mig dyngrak, det är ingen som häller alkoholen i halsen på mig eller håller en pistol mot mitt huvud utan det är mitt eget val... Men utan tvånget att det måste drickas varje gång man hittar på något eller varje storhelg och allt tjat och alla frågor... Hade det varit enklare att säga nej till andra och sig själv!

Vissa dagar går i 110 och då kommer alkospöket och hälsar på, men tjii fick den för här kan den inte landa. Hoppas ni alla har det bra där ute//Kramar Kalla

när jag tänker på att man ska anses som onormal om man inte dricker, och att det är så svårt att säga som det är. Man kan ju säga nej tack till vad som helst annars pga man bantar, har brytit benet, har migrän osv osv. Men att säga nej tack jag tål inte alkohol är för mig så skamligt att jag inte vet hur jag ska få det över mina läppar.

vad säger din fru om ditt beslut? Jag känner stor sorg över att inte kunna dricka vin med min man, men jag kan ju inte njuta av en halv flaska vin utan att leta efter nästa, eller att redan i tanken vara där. Lycka till med ditt försök.

Normalt vist är det underligt att det har blivit så att det är drickandet som är normalt.
jag blir riktigt förbannad på det, och jag har varit med och skapat detta "normalicerande"
Så nu vill jag vara med och försöka ändra på detta.
Till sammans kanske vi hittar en lösning?
KÄMPA PÅ!

Ja i dag är jag nykter. En dag i taget.
Kan inte bli enklare!
;-)

...är det ju alltid i detta land. Planerar att fira midsommar nykter men vet faktiskt inte hur det ska gå. Klarade ju inte ens av helgens restaurangbesök utan att göra mig själv besviken. Satt liksom där och tänkte att det verkar ju helkonstigt att sitta här och beställa förätt och inte ta ett glas vin till. Som att det var det onormala att dricka vatten till..... Och hade det varit ETT glas vin så hade det ju varit normalt, men jag fortsatte tills flaskan var slut och beställse sedan mer och mer. Som tur var hände inget pinsamt och förskräckligt men det är just det som ni var inne på att det är så inrotat att det normala är att dricka....

Ja, det kanske man kan kalla det.

Jag har inte riktigt känt mig bekväm med mitt helnyktra beslut på sistone. Som att jag inför andra motiverar mitt beslut att ständigt ha flytväst på mig med att jag inte vill drunkna. Även när jag är på torra land. Men nu tar jag av mig flytvästen, och går ner för badstegen, med många vittnen inom räckhåll. Hoppas att simtagen håller mig flytande. Annars får vi inleda en gemensam räddningsaktion.

Jag ser detta som ett experiment. Och sådana kan ibland vara ganska farliga. Mitt fokus under experimentet kommer att ligga på min ångestnivå och hur den eventuellt korrelerar med alkoholintaget.

Ett annat sätt att se det är att jag kapitulerar, om än tillfälligt, för vår alkoholkultur. Jag har känt mig ensam helt enkelt.

För det tredje har jag saknat att få dricka vin med min fru.

Tack för omtanken hur som helst!