Senaste kommentarerna i forumet

Hej Stigsdotter!

Efter ett par dagars funderande kring ditt s k återfall vill jag kommentera följande:
I första hand: Shit happends!

I andra fall: Detta kanske låter sjukt men ditt återfall har faktiskt hjälpt mig. Ibland kan jag känna mig ”mindre värdig” när jag läser hur du med fler lyckats med er helnykterhet. Kämpar med mitt problem men klarar det oftast utan att bli helfull, men mer alkohol än vad jag vill; - (
Kanske låter konstigt men på något sett blev du än mer mänsklig och älskvärd än tidigare - hur det är möjligt : - )

Jobbar och står i, försöker "komma ikapp" allt jag missade under mina lediga veckor...
Tillåter mig själv att ta det lugnt för att inte börja med att stressa ihjäl mig,
men det verkar inte mina kollegor ha fattat, mitt ärende här, och nu... prio ett osv...
Man skulle vilja avbryta med att säga "Jo hej själv, hur har du haft det..?"
Men de bara maler på som om hela världen kretsade runt deras problem just nu...
Man blir så trött på allihopa, hur är det med en enkel vanlig omtänksam hälsningsfras???

Folk är tamigfan inte riktigt kloka, man blir så trött på dem...
Alla håller på att bränna ut sig i båda ändarna samtidigt...
Två dagar på jobbet efter fyra veckors semester, och jag är redan trött på dem, trist!
Jag som ganska precis hade hunnit ikapp med mig själv, fann ro'en i mitt sinne...

Nu knyter det sig i magen på mig på direkten, och man får olustkänslor när man tänker på jobbet.
"Du ska inte göra A eller B, utan både A och B samtidigt, samt hinna börja planera för C..."
Det var en fras som myntades på mitt jobb redan för 10 år sedan, då skrattade vi åt det...!
Idag slarvar man och sladdrar igenom någonting halvdant, bara det ser bra ut på ytan..

Men..men, det är bara en del av mitt liv kallad för "arbete",
resten av tiden kallar jag för återhämtning och renovering...

Hur gick det på Cup'en då?
Jotack alldeles förträffligt, allt flöt på enligt planeringen,
och det som inte var planerat flöt på det också, vi vann vår grupp, vi som hade vilat oss i form!!!
Tjejerna var söta och snälla, inga problem alls...

Mina farhågor angående alkoholen infriades inte alls, vår stora kvällsutflykt till Ströget slutade med att vi faktiskt satt både ledare och några av spelarna och drack öl tillsammans på en uteservering och tittade på folk som spexade osv...
De myndiga tjejerna drack en (1!)öl, de omyndiga (men enligt Danska regler fick dricka) nöjde sig glatt med en cola, och vi bara satt där i solen och myste tillsammans.
Jag satt med en dansk "Nollbira" och den fungerade alldeles utmärkt.

Vi hade naturligtvis inte koll på alla tjejer, men de kom i tid till bussen hem,
ingen stank av något, ingen vinglade och vi hörde bara ett glatt sorl ifrån bakdelen av bussen.
OM de hade druckigt något, så hade de gjort det med finess, dvs de var inte märkbart påverkade.
Och då var min absoluta riktlinje infriad, de fick i sådant fall ett trevligt minne OM de hade druckigt vilket inte alltid är det normala för tonåringar i den åldern.
Vi behövde inte gå runt som någon sorts stazi och kontrollera dem, utan de skötte det fint själva.
En sorts frihet under ansvar, som fungerade, ungdomar med ett "vuxet" beteende...
Det kändes bra, och en tung börda släppte ifrån mitt hjärta, därefter hade jag inget som tyngde mig.

Hursomhelst, hela resan blev ett minne för livet, och det brukar alla de resor jag har gjort med barnens klassresor, cuper, osv bli, därför att de just bara är "barn" (nja nu lite äldre då..).
Och barn är så oförstörda i sitt sätt att tänka och agera, och jag känner så väl igen mig.
De är lite naiva och tror de har hela världen framför sina fötter, och de har de ju..!
Det är bara vi vuxna som blivit lobotomerade med livets alla motgångar,
att vi har huggit av oss tårna för att öka distansen till det som är ouppnåerligt, tror vi..

Om vi vågade lite mer, och lyssnade på de små vuxna, så skulle nog livet inte bli så krångligt...
Hela livet känns som om vi vart femte år slog en ny siffra i ett okänt telefonnummer,
och ju mer tiden går så närmar vi oss att någon ska svara i andre änden...
Under tiden så harklar vi oss och lägger ner mycket tid på vad vi ska säga när någon svarar i andra änden, vi letar efter den mest perfekta ordvalet, när det enklaste kanske vore att bara säga "Hej, vem är du???
Många tänker nog på filmen Sjunde inseglet, "...jag är döden,... jag har kommit för att hämta dig.."
Och så går man omkring och oroar sig för någonting som inte ens har skett ännu...
Det gör inte de små vuxna, de lever här och nu och har ett ganska så okomplicerat liv.
Jag önskar ju mer jag umgås med barn, att jag desto mer tänkte som de, och det har jag ju en gång gjort, men vad gjorde jag för fel när jag tappade tråden???
Idag tillbringar man sin tid att fundera på hypoteksräntan, lägsta elavtalet, bilreparationsfakturor
och beklagar sig över våra inkompetenta politiker som tar knäppa beslut..

Men också varför vi tillåter alkoholen ta en sådan stor plats i vårat liv, trots att vi inte vill,
vi sitter ju med beslutsrätten, men ändå oförmögna att kunna ändra på det...
Det förvånar mig nog mest...

Tjing!

/Berra

Tack mt. Vet inte om jag tagit tag direkt...jag var bara tvungen att agera. Drömmar jag närt länge men kärleken till flaskan gjorde mig så trött. Ingenting hände...mer än att jag somnade i soffan. Lev väl! Önskar dig detsamma. Vilket jag är säker på att du kommer att göra. Kanske även mg om han har tur :-)

Tack Stigsdotter. Det var en komplimang som hette duga. Tillit? Ja, kanske...har inte tänkt så, men det kanske stämmer. Idag tog sig tilliten uttryck i att nu ska flickebarnet sova hos bästisen inatt. Sorgen är stor över att skiljas åt. Jag sa att de kunde brevväxla. "Men varför det? Vi har ju FB!". Försökte förklara att det fanns ngt rart hos handskrivna brev...ett minne för livet. Min dotter och kompisen förstod ingenting så jag visade tjejerna några gamla brev jag fått från min bäste vän i skolåldern. Dom blev lite rörda. Vi får se...

Iaf. sitter jag här ensam nästan. Hunden är med. Veterinären clearade henne. Hon ska med. Jag är inte direkt överlycklig. Inte för att jag inte tycker om henne (är ju ingen hundmänniska, men våran jycke gillar jag) utan för att jag tror att hon kommer att bli olycklig. Har sprungit ute precis som hon velat hela livet och nu ska hon sitta i lägenhet. Ett hem finns hos svågern...men ongarna fattar inte. Nu väntar operation övertalning...jag vill inte ha med mig Fisa. Fisa vill inte med.

Snart ska jag elda i bastun, sen blir det väl sängen. Det går vilt till här vid åkanten :-)
/R

Har lagt in ett ekivokt svar åt dig på FB ;-). Nej, det var ju inte sant. Men ett svar finns där. Hoppas din lugna arbetsdag blev bra. Inga spöken eller annat otyg. Kram min dufva. Såg förresten en död en idag...en duva. Tänkte INTE på dig då. Men klart är att du måste uppgraderas för nu har jag sått tanken i mitt eget huvud. Kram min ...cigno? Jo det passar. En ståtlig småilsk fågel! /R

Om du är ledsen över fallet så glöm det. Vi faller...det är en del av sjukdomsbilden. Det enda vi kan göra är glädjas över alla de ggr vi inte föll. Och visst har du sådana? Precis som Kalla är jag glad att du är med oss igen. Nu ska du ju kämpa på igen...gör det med oss. Om du orkar/vill. I vilket fall som helst är jag glad över ditt livstecken idag. Hoppas du är ok annars och att sonen din har det bra i utlandet. Kram vännen/R

Dina tankar är allt annat än boring! Du drar ju de mest fantastiska liknelser :-). Ja, kompis...se det verkligen som en OS-final men höj ribban lite till. Tror du atleterna skulle besudla sin kropp med en flaska innan finalen. Bolt på 100 meter med ett antal promille innanför tröjan? Tror inte det! Du som är en träningskille ska verkligen se din kropp som ditt tempel. Fattar vad du skriver...när du redan utövat två aktiviteter en dag och rastlösheten fortfarande sitter där. Ja det är klart att du inte kan träna mer då. Men hitta på ngt annat. Man kan ju alltid städa! Precis som PP och Kalla var inne på...din fru ser ju och är stolt. Kanske en plan att dela mer? Hur var det med den nära anhöriga du ville hjälpa? Anledningen att du hittade hit? Inte har väl frugan dömt ut denna person? Tankar bara...

Storkalaset ska du fixa. Bevisa för dig själv att du är bättre än så... Visa omgivningen att en riktig karl sitter inte och luktar skunk. Han fyllesvammlar inte. Han tänker efter före. Där har du en smula motivation...resten klurar du ut själv. Jag tror på dig Paron. Gör det du med! /R

Helgen som kommer blir det prövning i gen på KARAKTÄREN och Förrädarhjärnan
Storkalas ska det bli!
Suck!
Det är bäst att förbereda sig som in för en OS Final i Gång (Jobbigt mycket koordination och båda fötterna i backen hela tiden)

Nu gäller det att hitta motivationen som fanns före semestern!!

MVH/P

Visst är det skönt att tillåta sig känna allt det där? Du lyckas förmedla stämningarna så bra att det känns som om jag är med där vid ån, vid middagsbordet, sorgen över J, oron för dottern och hästen. Klart hon ska sova hos hästen sista natten. Skruttan. Vad modig hon är som ger upp häst & annat för att kasta sig ut på äventyr med sin nu närvarande far. Vilken tillit de visar dig dina barn, har du tänkt på det? Varma kramar!

Jag har också sett en del som tar allt på en gång, jag menar både alkoholen och ciggen. Om du känner så där inför rökningen så tror jag att din motivation är tillräcklig hög - varför inte prova? Det värsta som kan hända är ju att det inte går och detta kommer i så fall inte göra att du börjar dricka igen, eller hur ;-) Kör på vetja!

Jag slutade röka för ca 10 år sedan och det är så himla skönt att slippa! Det är en frihet som jag fortfarande kan känna glädje inför! Ibland kommer jag på mig själv med att tänka gud vad skönt att jag inte röker längre (undrar om jag kommer att känna så inför alkoholen också!).

Ja usch. Tänk om han hade funnits kvar i vettigt skick. Ibland tycker jag det är så tråkigt att mina småttingar inte har träffat varken mormor eller morfar. Tur att mina svärföräldrar finns kvar i alla fall.

Semestern är slut och jag är tillbaka på jobbet. Rätt lugnt och skönt, de flesta kunder och kollegor är fortfarande borta. Tänkte faktiskt tidigare idag på semester för mig, sände dig en fråga på FB, slog mig att du kanske hade något tips (är lite sugen på Italien nämligen, värmen & maten!!)

Kramar & så tillbaka!

Jag undrar om alla känner så? Om alla känner sig lite annorlunda och utanför? Jag tror du har rätt, det handlar säkert om självkänsla.

Har inte kommit så långt att jag kan säga att jag helt och fullt tycker om mig själv. Är fortfarande ganska dömande, speciellt om jag är "fel" dvs sur eller grinig. Får alltid dåligt samvete och ska reparera, gärna med saker. Antar att det är något jag lärt mig som liten. Men jag börjar så smått acceptera mig. Igår kollade vi på gamla foton och började prata om min frisyr. Då vaknar utseendefixeringen till liv och jag ställer tusen frågor, var jag snyggare då, ska jag klippa mig iallafall? Får tvinga mig att fokusera, det är inte hela världen. Fokuserar inåt. Insidan först.

Jag tycker inte att det är fel att bry sig om hur man ser ut, det gör nog alla mer eller mindre. Det är ju roligt med kläder och smink. Men i mitt liv har det tagit för stor plats, det har liksom varit min största källa till bekräftelse. Och det blir så platt på nåt sätt. Ytligt. Och jag faller så lätt tillbaka till det där perfekta, perfekta kläder och hår, perfekt inredning, allt så perfekt och rätt och så tomt. Det har liksom inget värde i slutändan. Jag tittar på Facebook på bilder på en vän jag tappat kontakten med, och jag vet att jag också suttit där. På "rätt" uteservering med "rätt" outfit, "rätt" frisyr och smilat upp mig mot kameran, håller upp tallriken med hummern, noga med att den inte skymmer det lilla Gucci-skärpet. "Kolla mitt perfekta liv!" Inget ont mot henne nu, men när jag tänker på mej själv...man känner sig rätt en liten stund, men det hela visar ju snarare att man känner sig fel. Så fel att man är så satans noga att putsa extra mycket på fasaden. Jag vill inte behöva köpa mig nån slags falsk trygghet, jag vill känna den innifrån. Och sen, då kanske jag kan köpa den där apdyraklockan bara för att jag förälskat mig i den. Men nu måste jag bara få vara, till och med få vara ful.

Nu till något annat, jag skulle behöva råd från någon med erfarenhet. Inga stora förändringar första året säger man, men jag funderar på min rökning. Är så trött på det, mår inte bra av det och skulle vilja slippa. Är det vanskligt att prova? Har själv gett rådet till andra här inne att vänta, inte ta allt på en gång...så jag borde väl bara låta det vara. Men jag är som sagt trött på det. Vad tror ni? Tacksam får åsikter i frågan.

Imorgon firar jag tre månader, det är inte klokt vad fort tiden går.

Nu kör vi igen, vi faller och vacklar men framåt går det//Kramar Kalla

Jag har inte ångest idag, jag är bara ledsen. Ledsen och tom på känslor. Nu måste jag börja kämpa på igen.

Kramar till er alla!

Givetvis är det som vanligt stress, trötthet osv, men också när jag äter mycket onyttigt och inte tränar så mycket som jag går i gång.

Skall starta Augusti med att försöka äta nyttigare och träna mer regelbundet om det går för jobbet, för att se om det blir bättre. Kan inte fatta att det skall vara så jäkla svårt, det är ju 7 månader sen jag slutade om man bortser för ett glas vin. Det glaset gjorde att spöket fick vingar, men jag skall klippa av dom igen.

Hoppas att ni alla har det bra där ute//Kram Kalla

Nu har du givit mig två löften. Din "skuld" växer ;-). Reimersholme var ett bra val. Vill inte tänka på vad som hänt OM du hade hittat stranden. Simmat? Italienska turister ska du inte ge dig i slang med (men vad fan var det där för uttryck? Södermalm?), männen har bara en tanke i huvudet och den är inte god. Dessutom var det väl de som bjöd på cigg?

Glad att du är tillbaka på banan igen girlfriend. Och letar du efter mig så ska det vara i trappan på Timmermansgatan, där har jag och Sis behållt farsans gamla kvart. Den lägenhet där han ensam söp ihjäl sig i...nu blev det sorgligt igen. Stackars pappa. Stackars din pappa...som inte fick uppleva sin Stigsdotter på riktigt. Han hade älskat det...tänkte på honom imorse (din far) när jag fick se min egen flicka...vad mkt han gick miste om. Hur har du det? Är semestern helt över nu? Har du tänkt ngt mer på mitt tjat om din egna lillsemester?

Kram och så på dig!

tagit tag i ditt liv Dompa!
Lev väl min tidiga-morgon-vän! / mt

Sitter här i vid ån invirad i en filt med morgonkaffet. Filten skyddar lite mot myggen. Lite. Men det är vackert här...så ljust sedan en dryg timme. Ån gör vad åar gör...rinner på. Snart bor vi vid Arno, då kan jag sitta på balkongen och se den flyta förbi. Det slår mig att det är mitt öde...att aldrig få bo vid havet. Alltid det näst bästa; Å, flod, insjö. Mitt nya livsmål ska bli pension vid havet. Kanske inte helt omöjligt, farmor bor ju där. Så just nu får det lilla räcka.

När det gäller Strawberrys ensamtid Stigsdotter så föredrog hon att ta den med hästen. Hon har övernattat i spiltan. Inget jag gillar men man kan inte hindra allt. Fast tanken på min dotter under hästen får mig att rysa.

Jag märker att alkoholen gör sig mer påmind här. Inte så att jag vill dricka men jag "känner" den i luften. Den är så självklar här...som ett med naturen. Svensk sommar = alkohol. Eller kanske gäller det bara mig. Eller inte...igår kväll satt granngubben som vanligt med sin ölburk nere vid ån. Inte ens en flaska. Visst kan det vara livet om man kan hantera det. Jag fixar det ju inte och alltså neggar jag.

Var på middag hos svågern igår kväll. J var med...nykter. Jag kunde se hur mycket det kostade på henne att vara nykter för Strawberrys skull och den yngre Dompas hjärta - han som älskade henne till vanvett - grät. Vi andra hade det bra...men jag tror inte hon trivdes. Känner henne så pass bra att jag kunde se lättnaden i hennes ögon när det var dags att gå. Antagligen hade byfyllot en återställare åt henne redan i bilen. Jag är faktiskt glad över att hon har honom. Visst de kommer kanske att supa ihjäl sig, men hon är inte ensam längre. Vilket hon var de sista åren med mig. Ensam i köket med sin Bib. Jag såg henne inte.

Sorgsna tankar så här på morgonkvisten, men det får jag unna mig. För snart är det full fart. Veterinärbesök med hunden och sedan rensa, sortera, packa, packa, tänka, fixa en miljon papper, ställa av el, tv, etc. Ingenting får glömmas. Stress? Absolut! Men positiv stress, nu stressar jag för ngt jag brinner för. Och jag kan alltid sätta mig nere vid ån och se den strila förbi.
/R

Nej, du är inget slemäckel och som fru lessen skriver; Inget självhat för det är inte en känsla som bygger upp. Så djävla hemsk är du inte. Visst du trillar, snubblar och super till. Men att det skulle betyda att du inte kan få ett nyktert liv är bulls... Eller få var väl fel uttryck. Tyvärr FÅR vi ingenting. Vi får slåss för det vi vill ha. Så gör det...slåss! Straffa inte dig själv nu utan kämpa. När det gäller dina tankar i filosofiska rummet så kan jag bara säga att du har fel; Du har massor med vänner. Vet inte hur det är IRL, men här har du oss. Vi gillar dig och vill dig väl. Utnyttja det! Skriv här och låt oss hjälpa till...även om det bara blir råd och stöttning. Den tunga biten måste du dessvärre dra själv. Kram/R

Varningen är inget att bry sej om.

Du är inte patetisk, inget slemäckel, men troligtvis ångerfull när du läser/ loggar in igen.

Så då samlar du ihop dej, försöker igen.
Ok, inget självhat. Bara tänka om.

Du fixar det.
Kram

kanske kan jag återuppstå som den person jag önskade att jag var. En persom med självförtoende, med många vänner, som trivs med livet. Annars vill jag bara ligga här och dö i fred.

x

Nu är det lugnt igen, konstigt att spöket kan klockan men spöken kanske måste gå och lägga sig kl 1800 :-)
Men nästa gång skall jag skriva ner det här, så kanske det försvinner för gott. Nu måste jag hitta ett sätt att hantera stress och trötthet. Har så länge flytt in i dimman för att ta en timeout, att jag måste lära om och hitta nya sätt vilket inte är så lätt.

Nu blir det soffan och godispåsen, funkar ju det med//Kalla

men faktum är att jag tog fel bro och yrslade omkring på Reimersholme. Det var därför jag inte förstod varför där var så många bostadshus och skorstenar, och dessutom inte hittade stranden (Långsholmsstranden ligger ju inte på Reimersholme....).

Skrattar förresten lite nu när jag tänker tillbaka, kanske letade jag efter dig för de enda jag pratade med (förutom en gammal skolkamrat som jag upptäckte att jag hade telefonnumret till i mobilen) var ett gäng italienska turister som jag hittade när de stod utanför sitt hotell och rökte.

Har alltid känt mig säker i Stockholm oavsett tid på dygnet eller eget tillstånd men jag inser ju att tiderna faktiskt har förändrats till det sämre, det är mer våld nu. Buskrunkaren kan jag skrämma iväg men det där ensamme psykfallet som inte fått den vård han behöver kan vara lite svårare...Nej, jag lovar, ska aldrig göra om det mer :-)

Yrsla omkring på Långholmen och dessa mindreåriga fyllon och överåriga hashpuckon...men sen tänkte jag om. Dessa människor har inget intresse av att skada dig. Knivsöder då? Min andra reaktion...farligt, farligt...men det är ju bara råalkisar och nya bostadsrätter upblandat med lite fd kulturarbetare. Känns inte farligt. Sen tänkte jag om igen; Det finns tokar i all dessa till synes oskyldiga grupper. Många ensamma killar som förlorat både familj,.hem och alla spärrar. Vandra omkring på Långholmen i fyllan och villan själv är INTE bra! Där finns även buskrunkare, våldtäktsmän och en och annan ensam mördare...

Men ville inte nämna det. Du mådde ju uppenbart så dåligt redan, så varför spä på det? Men jag vill aldrig mer att du gör om det!!! Skönt att du fixade
det hem. Yep, det var väl det närmsta utskällning jag kommer. Aldrig mer Långholmen mitt i natten ensam!

Hoppas du är ok igen, flickan m... /R

Hade exakt samma behov. Ville känna lite lugn här på "hemmaplan", men jag tassar ut igen. Andra behöver det bättre. Vila dig ifred sessan...