Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt inlägg @Friluftstok❤️

Oket ligger tungt på mina axlar. Sov inte jättebra inatt och drömmer osammanhängande. Jag älskar också Västkusten…framför allt naturen. Vi besökte naturreservatet Tjurpannan. Kunde gå en grusväg först för att sedan gå på klipporna. Se havet där vågorna slog hårt mot klipporna för att sprida sig som en fontän i blåsten. Vad denna vandring gör sig påmind om är min övervikt och min otroligt dåliga kondition. Så istället för att bli uppfylld blir jag ledsen. Tårarna kommer och jag tänker vad gör jag med mitt liv?? Det är väldigt ödsligt överallt. Mycket som är stängt. Jag visste att det skulle vara så men visste inte att det skulle påverka mig så starkt. På kvällen besöker vi en mysig Tapasbar. Och då lurar jag mig själv…jag är ju alkoholist…varför sitter jag då här och dricker vin?? Varför lurar jag mig själv gång på gång? Kroppen tar stryk och jag blir ledsen. Det är härligt att läsa i andras trådar om a-fria dagar om forumvänner som lyckas samtligt som det är en väldig kontrast. Jag minns när jag tog antabus..58 nyktra dagar…och jag kunde inte känna den glädje som så många beskriver här på forumet. Jag vill förtydliga att anledningen till att jag inte kände glädje berodde inte på att jag var ledsen över att inte dricka alkohol.
Kanske är det så att jag behöver acceptera att min väg till nykterhet är som många andras…kanske för de flesta…otroligt kantig och fylld av massvis av diken…men vad har jag att välja på?? Inget. Det här inlägget är inte menat som ngn offerkofta på utan endast den krassa verkligheten.

Kram

Hej
Löste i @torpets tråd men hittar inte den nu. De här träliga 80-90 dagarna. Scrollande sönder tummen tillbaka i min tråd och hittade detta inlägg straxt efter att the unicorn experiwncw skulle inträda- och hade alltså inte gjort. Minns att jag var rätt nöjd med nyktra livet/ men Livet lämnade en del att önska:
”f Kruxet är att jag inte känner så mycket sug. Jag häller iofs ut makens halvdruckna vinglas för att det känns onödigt att de står och blänger, men har inga problem med alkohol hemma. Idag åkte jag hem, ensam, från vårt sommarhus och passerade diverse restauranger, inte en människa hade vetat om jag gått in och druckit i min ensamhet. Men det skulle inte falla mig in. Köper lite glass och Coca-Cola.
Så det är inte min ”risk”. Om jag tänker på ett glas vin känner jag snarare avsmak, Däremot känner jag mig så låg, låg energi. Vaknar ok på morgonen och tänker att det dystra äntligen har släppt, men vid lunch/eftermiddag så går luften liksom ur mig.
Känner mig spänd och stressad, vet att det såklart kan ha med virus-läget att göra, men det är som om inget gör mig glad.
Funderar över det faktum att jag de senaste åren, nog druckit på alla känslor som liknar de här. Varje gång. Oro, sorg, stress. Tänker att det nya kanske är att känna sig genom livet, inte dricka sig genom det. Självklart på nåt vis men verk-li-gen inte enkelt. Jättesvårt. Outhärdligt nästan.
Känner mig otillräcklig, får dåligt samvete för sånt jag borde hunnit i helgen. Istället för att vila. Känner stress inför vardag imorgon. Känner mig otymplig i kroppen. Tycker jag ser gammal ut.
Saknar i princip alla de känslor som mina första nyktra två månader var så fyllda av; glädje i nuet. Uppskatta små saker. Pigg. Glad i kroppen. Tacksam över mitt beslut.
Jag hoppas och tror att det här kommer att gå över. Jag har koll på hormoner, relationer.
Kanske är det något gammalt bergstroll av sorg som börjar röra sig under jorden. Jag vet inte. Jag tycker jag, efter diverse terapier och annat, har hyfsat koll även på dem.
Har inget annat uppiggande att avsluta varken detta inlägg, eller dagen med. Men- nykter. Ändå”

Runt tre månader var verkligen träligt.
Känner inte något av ovanstående nu. Skulle skriva ”allt är inte kul” och det stämmer men det är verkligen aldrig tråkigt att vara nykter. Famlar aldrig längre efter ledstång, den finns liksom inombords.
Tänker mycket på er och önskar att det gick att infusera tålamod och tillit. Skratt och roligt och spännande kommer tillbaks!
Kram på er båda. 😍

Tack fina ni för stöttande kommentarer @matti77 @vår2022 @majken_r @friluftstok
Dottern mår bra och med det även jag. Men så mycket energi det går åt att klara såna här situationer.
Tack @Sisyfos - ja, det blir ju inte bättre för att man är avtrubbad. Klart att situationen gör att det är jobbigt, men att dricka gör det ju inte bättre. Även om jag vet det, så är det skönt att få bli påmind om det. Jag försöker se varje jobbig stund som en övning, med hopp om att det ska bli lättare nästa gång.
Jag läste också ditt inlägg hos Vinäger om hur klarade man allt samtidigt som man vardagsdrack? Den frågan har jag också ställt mig de senaste dagarna. Snacka om att man var avtrubbad då, fast man inte insåg det.

Idag registrerar jag dag 51 utan alkohol. Tänk vad härligt att få fira 50+
Och tack igen alla ni fina där ute! Ni är toppen - hoppas ni har haft en fin helg.
Kram 🐯

@Friluftstok
Ja, det är lätt att hamna där att det så ofta ska vara alkohol när man ses. Jag var ju så med! Senast när jag i december bjöd väninnorna på lunch en vanlig söndag - klart det skulle serveras vin, det var ju så gott till köttgrytan och det var ju så kallt ute.. klart vi var värda vin. Lär tänka om.

Fick sug ikväll, hade verkligen velat ta ett glas eller flera. Var förberedd på att suget skulle komma, vet vad som triggar det - tomheten.
Min yngsta dotter, hennes pojkvän och deras ursöta valp kom redan till frukost idag och har varit kvar tills nu ikväll. Vi har haft en underbar dag, många skratt & mycket trevlig gemenskap. Älskar att ha barnen hemma, verkligen älskar tiden med dom. Men när de åker så blir det såå tomt och det är den känslan jag vill dricka på. Det slår aldrig fel. Tycker det är så jobbigt att skiljas även om jag vet att vi snart ses igen.
Jag vet nu att jag kan hantera suget eftersom det hänt flera gånger. Jag vet att det går över men det är jobbigt. Blir antiklimax på en bra helg när det där överrumplar mig.
Så till alla som tror att det är lätt att sluta, det är inte det. Men det går.
God natt ✨

@Grubbel
Hej & välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit!
Den första veckan är tuff. Jag sov sådåligt och var riktigt rastlös. Försökte göra andra saker än vad jag vanligtvis gjort för att inte bli påmind om situationerna jag drack i och då starta suget. Man får ändra lite på de vanliga rutinerna för att underlätta för dig själv.
Det är värt att hålla ut tro mig. Suget är jobbigt men det är inte för evigt, det går att härda ut och vänta ut det.
Du klarar det! ✨

@Rehaser @vår2022 @Friluftstok
Ja, det blev en aktiv dag för mig! Promenad till stan, fixat några ärenden o börjat med pelargonerna 🥰
Känns bra 👍
Hoppas era dagar också varit bra o varit som ni vill ha det!
Nu är bara lite tv kvällsthe kvar sen hoppas jag få sova skapligt. Brukar ju vara lite sisådär med den saken...
Önskar er en fin kväll 🥰
Kram 🤗

@Grubbel Hej!
Har varit ganska aktiv idag, promenad till stan, fixat flera ärenden o nu på kvällen planerat pelargonskott. Förutom vanliga sysslar. Min sambo lagar mat o jag gör iordning köket sen. Bra uppdelning för jag gillar inte så mycket att laga mat.
Men jag har hunnit vila lite o skrolla runt här på forumet också.
Så ungefär har min dag sett ut, kvar är lite tv o kvällsthe. Hoppas kunna sova sen,är sisådär med sömnen fortfarande 😭
Hur känns det för dig, hur har din dag varit? Passa på att vila o sov mycket om du känner att det behövs o du har möjlighet. Men promenader är ju också bra...
Ha en fin kväll o en kram från mig kommer här 🤗

@Grubbel Ja, nu när jag är nykter märker jag att jag hade för vana att dricka i nästan alla sammanhang, vid alla slags känslor, vid alla aktiviteter. Vanans makt är stor. Efter ett tag försvann den vanan och ersattes med annan vana. Jag dricker massor av bubbelvatten från min sodastream och lyxar till det med funlight emellanåt. Godis och glass i stora lass typ i 3 månader, nu har jag lyckats dra ned på det. I början brydde jag mig inte, huvudsaken var att jag inte drack. Var sak får ha sin tid. Promenader och träning samt mindfulness är något jag håller på med och det ger måbra hormoner. Mindfulness hjälper mig att slappna av och sova bättre samt att komma i kontakt med mig själv. Jag går även hos en psykolog, det är mycket givande. Det går bra för mig och jag är idag på dag 119, snart 4 månader.

Kämpa på och skriv här, det hjälper mig mycket. Kram🌷💕

@majsan_nu härligt att du fick sova som en klubbad säl! Jag har sovit bättre i helgen. Vaknar fortfarande flera gånger men somnat om snabbt iaf...

Visst är det härligt nu när man kan börja fixa med sina plantor igen? ☀️Pelargoner har jag aldrig testat att övervintra och ta sticklingar från, brukar bara köpa ett par billiga krukor på Plantagen 😅 Jag planterade om min chili igår och satte första tomatfröna 🌱

Önskar dig en fin kväll! 🤗

@Varafrisk hej! Hade lite här inne att läsa ikapp och blev glad för din skull när jag läste om provsvaren, om sommarkursen, om minisemestern till västkusten ❤️ Andas in ordentligt med havsluft och skicka ett par andetag till mig, uppvuxen på västkusten och längtar hem med jämna mellanrum. Förstår ju också att du går igenom något jobbigt och ångest är en vidrig känsla. Ofarlig men vidrig. Jag hoppas det vänder snart för dig och att du hittar den pusselbit du behöver för att må bättre! Ta hand om dig ❤️ Du är värdefull! 🤗

@vår2022 Tack 💕. Just nu är suget som störst när jag gör något där vin har varit inblandat.. en sådan liten grej som igår när jag kom hem från jobb och skulle lägga mig i badet, suget efter vin blev enormt. Antar att det var belöning-systemet som sattes igång. Blev ett glas bubbelvatten på badrumskanten istället. När suget kommer upplever jag det som att det kliar i munnen på mig. Har nog aldrig ätit så mycket snacks och godis som nu 😂.
Drömde faktiskt inatt att jag sprang, men får komma på någon annan motion.. avskyr att springa. Annars är nog sömnen och tröttheten jobbigast just nu. Tack för allt stöd. Hur går det för dig? Kram 💕

@majsan_nu Tack 💕. Stundtals känns det lätt och stundtals känns det som att bestiga ett berg. Förstår dig med allt det sorgliga omkring en, jag har gömt mig bakom vinet i flera år för att sörja eller dämpa ångesten, men punkten är nådd då det varken hjälper eller blir bättre. Tack för ditt stöd. Hur går det för dig idag då? Kram

@majsan_nu Tack 💕. Stundtals känns det lätt och stundtals känns det som att bestiga ett berg. Förstår dig med allt det sorgliga omkring en, jag har gömt mig bakom vinet i flera år för att sörja eller dämpa ångesten, men punkten är nådd då det varken hjälper eller blir bättre. Tack för ditt stöd. Hur går det för dig idag då? Kram

@Friluftstok
Läst hela ditt långa inlägg, så bra för dig att ha hela vägen samlad 👍
Du har kommit en bra bit på väg nu, "bara" att fortsätta framåt på den inslagna a-fria vägen 💪
Vi kämpar på i medvind o motvind, en dag i taget o det blir många till slut 🥰
Kram från mig 🤗

@Friluftstok Tack för att du vill dela din berättelse. Bra att du ändå lyssnade på din kropp och var så klok att du slutade dricka. Att du tog skräcken på allvar om att du kanske var illa ute. Det måste ha varit en hemsk tid att vänta ut tills du gick till läkaren och ångestattackerna du fick av oro😓. Vad skönt att du nu kan känna de positiva effekterna av att vara nykter, att du hann känna dem innan du skulle fira med Prosecco, som du ändå inte gjorde. Det verkar ta olika tid när vi är där då vi kan känna och uppleva det positiva med nykterheten.🤗

@Friluftstok Snoozar varje morgon, minuterna mellan dessa är guld värt! Ställer klockan en halvtimme innan jag ska gå upp bara för att få snooza😂. På helgen är det extra skönt för efter snoozandet så blir det kaffe, läsa nyheter och läsa i detta forum i sängen tillsammans med två snarkande hundar. De har full koll på mina rutiner och rör sig inte ur fläcken när jag går upp för påtår. De vet att jag strax är tillbaka. Det bästa av allt är såklart att man inte är bakfull😊.

Ha en fin söndagkväll🌷💕

Idag tänkte jag att jag skulle ge mig på en liten tillbakablick av mina första dagar nykter. Jag blev ju medlem här och började skriva när jag hade passerat en dryg månad och har ingen dagbok över första tiden. Det är lite synd. På samma sätt som jag nu spammar med hur skönt det är att vakna nykter, kunna ta bilen när jag vill och hittat tillbaks till friluftslivet vore det bra att ha haft rädslan och ångesten på pränt. För det var så allt började, med rädsla. Skräck. Det blir ett långt inlägg men here we go!

Det var en lördag morgon. Jag hade ställt klocka och vaknade runt 08. Hade bara druckit 4 st 33 cl cider kvällen innan så jag var pigg. Anledningen att jag ställt klockan var för att en kompis skulle komma på middag och jag skulle laga pulled pork vilket som bekant tar några timmar. På förmiddagen stack jag ut på en power walk. Fick håll men förundrades över kilometertiden, nästan en minut snabbare per kilometer än mitt vanliga pw-tempo. Fan vad grym jag var! Väl hemma så gav inte hållet med sig men jag tänkte inte nämnvärt på det, jag hade ju fullt upp med städning och matlagning. På eftermiddagen knäckte jag första matlagningsölen och var lite lullig när min kompis väl kom. Han ville inget hellre än att komma ikapp så han svepte några öl snabbt och vi hade sen en trevlig kväll med mycket öl, mat, musik och gamla minnen. På söndag morgon vaknade jag riktigt bakfull och hade rätt ont över höger revben, där hållet varit dagen innan. Kompisen och jag låg på soffan, drack kaffe och snackade skit innan han blåste och sen körde hem. Och då började jag googla "ont höger revben" och fick en kalldusch.

Trots ett högt alkoholintag under några år så hade jag aldrig reflekterat över leverskador. Nu satt jag där och var helt övertygad om att jag hade både skrumplever, alkoholhepatit och säkerligen leverkoma också. Jag skulle dö en plågsam död och jag skulle behöva förklara för familj och vänner att jag gjort detta mot mig själv. Den ångesten alltså. Vi pratar inte oro och rädsla, vi pratar skräck. Jag började googla olika blodprover och insåg att det fanns olika prover som kunde visa på alkoholkonsumtion långt efter sista dryckestillfället. Trots att jag trodde min lever gett upp bestämde jag mig för att inte söka hjälp, skulle det vara något annat än levern och blodprover skulle visa på min konsumtion skulle säkert soc bli inblandade. Och hade jag leverskada så var det säkert ändå försent så det var bara att gå och vänta på gulsot. Kollade mina ögonvitor flera gånger per dag, kände på buken om den började bli hård och vätskefylld. I allt detta kändes det ju inte som en superbra idé att dricka alkohol så jag bestämde mig för en vit månad med främsta motivation att eventuella blodprover inte skulle visa på hög konsumtion.

Mitt i kaoset bestämde jag mig för att sluta snusa. Det var nog på måndagen, min andra nyktra dag. I vanlig ordning blev jag extremt rastlös. Jag googlade allt jag kom åt om leverskador och tog ovanligt många toalettpauser på jobbet för att kolla mina ögonvitor. På onsdagen, dagen innan julafton och fjärde nyktra dagen, mådde jag rätt dåligt. Jag var yr, toksvettades om fötterna, hade ett stort behov av frisk luft, lätt illamående, benen var skakiga, hade nästan svimningskänslor. Min kollega var orolig för mig och jag skyllde på nikotinet. Jag förstod inte att det var kraftig ångest. Julafton firade jag tillsammans med barn och ex. Det var ett alkoholfritt firande och jag hade bland annat en skål med spenat på julbordet för jag hade läst att spenat var bra för levern. Mitt ex tittade konstigt på den skålen. Efter Kalle Anka tog han med sig barnen hem till sig. Min ursprungsplan för julaftons kväll och juldagarna var att dricka vin då barnen ändå skulle vara hos sin pappa. Jag hade laddat upp med flera flaskor vin och massor med öl, det står fortfarande orört i skafferiet. Min enorma rädsla för hälsan fortsatte då smärtan över höger revben fortfarande var kvar. Dock började jag snusa igen. Det kändes allt för fattigt att vare sig ha vin eller snus på självaste julafton och jag tyckte snus kändes som ett bättre alternativ. Juldagarna promenerade jag mycket, det var fint väder minns jag. På söndagen, åttonde nyktra dagen, fick jag en fruktansvärd ångestattack. Ringde 1177 flera gånger men det var ca 30 min kö så jag la på varje gång. Jag misstänkte ju att dom skulle säga att jag skulle åka till sjukhuset och då förvärrades ångesten iom rädslan för blodprover som visar alkoholkonsumtion. Moment 22 helt enkelt. På måndagen på jobbet så pratade jag med en kollega. Hen berättade att hen hade haft en ångestattack under julhelgen. Hen har uttalad ångestproblematik och har mediciner mot det. Jag berättade om min men ljög när jag sa att jag inte visste varifrån ångesten kom. Det visste jag ju. Jag skulle ju dö snart i någon leveråkomma.

Här någonstans började jag även räkna dagarna, sätta streck på det där kuvertet min tråd är döpt efter. På nyårsafton kom barnen till mig och jag hade laddat upp med massa alkoholfri öl och cider. Jag hade fortfarande ont i revbenen och var besluten om att klara 30 dagar. Jag kollade fortfarande mina ögonvitor, kände på buken, inspekterade urin och avföring i jakten efter tecken på gulsot. Samtidigt som jag började andas ut en aning. Jag hade ändå varit nykter cirka 14 dagar och inget hade förvärrats och inga nya symtom hade tillstött. Under ledigheten med barnen, veckan efter nyår, läste jag att det inte var ovanligt att symtom på alkoholhepatit bröt ut efter några veckors nykterhet. Att patienten ofta slutat dricka självmant innan helvetet bröt ut. Jag var tillbaks på ruta ett och trodde jag skulle dö. Under ledigheten, tredje veckan som nykter, var jag väldigt trött. Jag la mig samtidigt med barnen vid cirka 2130 och sov sen 10-12 timmar per natt. Ibland sov jag även middag. Jag märkte inte direkt några fördelar med att vara nykter mer än att jag kunde ta bilen till affären på eftermiddagen. Jag läste mycket här inne och många vittnade om så mycket positivt vid den tidpunkt jag var vid men jag ville bara sova. Kanske för att jag faktiskt sov bra och när jag sov slapp jag tankarna på att jag skulle dö. Inom en snar framtid dessutom. Jag hade sett alldeles för många avsnitt Greys Anatomy och var orolig för den plågsamma död jag skulle dö. Att mina barn skulle behöva se det.

Dagarna rullade på. Jag kollade mina ögonvitor, googlade mycket och klämde på buken. Jag har ingen sjukvårdsutbildning mer än några kortare kurser i akutsjukvård så det var lite oklart vad jag trodde att jag skulle känna. Jag var trött, så vansinnigt trött. Läste här inne att vissa andra var det också under första månaden medan andra vittnade om en pånyttfödd energi. Jag tolkade tröttheten som ännu ett symtom på levern. Hur som helst så närmade sig dag 30. Jag skulle snart ha klarat en vit månad! Jag hade fortfarande ont i revbenen vilket så här med facit i hand var en jäkla tur. Jag började nämligen planera hur jag skulle fira min vita månad. Prosecco kändes som ett bra alternativ. Eller cava. Kanske slå till på champagne? Men eftersom jag fortfarande hade ont så kändes inte alkohol som ett bra sätt att fira. Ångesten hade avtagit och jag trodde inte jag skulle dö längre. Eller så hade det blivit normaltillstånd? Men jag drack inte på den 30e dagen. Istället gjorde jag ett nytt försök att sluta snusa (hållt upp drygt fyra veckor nu!) och på den 36e dagen blev jag medlem här. Varför jag blev det där och då vet jag inte. Det var ett rent infall men efter att ha läst så mycket här inne ville jag nog också dela saker. Ge pepp, få pepp. Känna på gemenskapen och värmen. Och den biten blev ju sann! Och levern, den mådde ju bra enligt farbror doktorn och det onda var en helt vanlig inflammation i revbenen.

Jag vet att detta blev ett långt och kanske inte så roligt inlägg. Till stor del skriver jag det för mig själv. För att jag alltid ska komma ihåg den skräck jag ändå kände då. Jag vill kunna läsa detta om jag trillar tillbaks till vardagsvinet. Jag har ofta undrat över vad som hänt om jag inte fått ont i revbenen? Troligen hade jag fortsatt som vanligt. Jag hade inte fått känna allt det positiva jag ändå känt de senaste veckorna och jag hade varit ännu närmare ett fysiskt beroende. Jag är tacksam över min inflammation!

@cthd vad läskigt med dottern! När nåt händer ens barn påverkas man ju starkt och det var bra av dig att stå emot!

Det jag egentligen hade tänkt kommentera, innan jag läste vidare k tråden, var att jag också hade några dagar men runt dag 50 då jag förhandlade mer med mig själv. Just biten "du har varit så duktig, nu kan du dricka ett glas vin" Fick tips att läsa om postakut abstinens. Tyckte inte det stämde in på mig men tipsar vidare! Jag har också måttlighet som mål och nu efter 64 dagar så känns inte det där första glaset lika lockande. Jag räknar upp mina dagar nu, inte ner. Stor skillnad i mindset. Men jag har också svårt att identifiera mig som en som inte dricker och vill iaf testa måttlighet innan jag tar ett definitivt beslut kring att sluta helt.

@Grubbel Välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit att hålla upp med alkoholen. Den första tiden är kämpig, för mig lättade ångesten vid dag 5. Sömnen tog det längre tid för att bli bättre. Drömde tunga drömmar och kände mig bakis. En slag huvudvärk av och till. Lättretligheten och gråtmildheten hör också till den första tiden. Din hjärna håller på att återhämta sig och komma i balans efter all mängd alkohol. Bra att du känner dig stark och målinriktad, det behövs. Viktigaste nu är att komma igenom den första tiden och försöka avleda tankarna och bli ledsen för att du inte kan dricka. Det kan skapa sug. Aktivera dig och motion är guld för hjärnan. Fokusera på hur skönt det är att vakna nykter och vad duktig du är som klarar det. Ta en dag i taget under dessa 10 veckor, sedan kan du ta nytt beslut. Du behöver inte ta något beslut idag.

Kämpa på! Du gör det så bra💪💕🌷

@Rehacer vad kul det låter med bokklubb! Har försökt få igång en sån i bekantskapskretsen men inte fått napp.
En sak jag funderat lite på senaste tiden är just detta att man ofta umgås över alkohol. Som din bokklubb som först var eftermiddagar men sen blev kväll för att man ska kunna dricka vin. Jag brukade förr laga vardagsmat med en kompis då och då men sakta smög det över mot "halv åtta hos mig"-stuket och vin var en självklarhet. Jag ska verkligen försöka föreslå lite nyktra aktiviteter nu när pandemin släpper, se om man kan hitta nya eller andra sätt att umgås.

Tack för alla gratulationer 🤩 @Varafrisk @vår2022 @Rehacer @SeKlart @majsan_nu @Annabell Hade en fin födelsedag, lugn och skön. Fick en sekatör i present av barnen så nu ser jag fram emot odlingssäsongen! 🌱

@Annabell vad kul att du också fått för dig att du är terränglöpare! 😅 Jag sprang en del stigar för typ 6-8 år sen men instämmer, bara att titta på skorna gör att jag känner mig riktigt vass på det. Fake it til you make it är lite av ett motto hos mig så nu fasiken låtsas vi att vi är grymma på trail tills vi är det! 😅

Även denna dag bjöd på en nykter aha-upplevelse. Jag har varit i simhallen med mina barn. Och vi stod och hängde på låset 10.00 😅 För mig som alltid varit morgontrött är det en rätt häftig upplevelse att inse att morgnar inte enbart är av ondo. Även om ett av mina favoritordspråk är "morgonstund har död bäver i mund" 🤣 Jag kommer aldrig studsa upp och fånga dagen men det är så skönt att vakna och må bra. Kunna ligga i sängen och dra sig och göra det för att det är skönt, för att man har möjlighet att snooza. Inte för att man är bakfull och mår dåligt.

@Grubbel Hej!
Så bra att du kommit hit o börja nysta i det kommande a-fria livet 🥰
Många skriver att efter typ en vecka känns det lite bättre - så var det inte riktigt för mig men det berodde nog på att jag hade så mycket sorgligt runt omkring mig...
Du har ju redan kommit en bit på väg, kanske det börjar kännas lite lättare?
Skriv gärna o berätta hur det går för dig!
Jag har gjort programmet o tycker det var hjälpsamt 👍
Välkommen kram 🤗

@majsan_nu Ja, en strålande vacker dag🌞. Kul att börja pyssla med blommor, älskar pelargoner och de är givna sommarblommor. Planterade om min rumsgran som bara växer och växer.

Ha en fin söndag!💕🌷

@majsan_nu
Jag har oxå tagit lite sticklingar från mina pelargoner nu. Och sått en massa fröer. Det känns som vår i luften så då blir jag genast sugen på att så & plantera. 🌱
Njut av promenaden!

@Jan.3. Du gör så rätt som tar en bit i
taget,det löser sig vartefter! Du kanske inte blir ensam om att välja a-fritt...
Grattis till alla dina dagar o jag hejar på dig! 🤗 Kram från mig!