Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen det där mönstret. Ifaktiskt kunde det kännas lite skönt när semestern var slut. Ofta tog jag en vit månad då. Här på forumet finnsnmånga som har gjort samma erfarenhet. Mig hjälper det väldigt mycket att läsa och skriva här.
Nynykter

Ja det är spännande att vi alla fungerar så olika kemiskt sätt. I mitt fall vet jag att Naltroxen bara är en krycka...den hindrar mig inte från att dricka. Men bara vetskapen om att det inte blir lika "tillfredställande" gör att jag tvekar att ens jobba mig över spärren. Å andra sidan blir jag ju inte illamående av tabletten. Det blir du, men jämfört med ångest och skam? Ja, jag vet inte.

Men min största spärr är givetvis risken att mista barnen...alltid dom...den största spärren. Även om jag inte skulle mista dem...så vill jag försöka vara närvarande. Du har inte soc hängande över dig. Men som du själv skriver; Småttingar känner av mkt mer än vi anar. Jag vill verkligen inte få dig att må sämre, men tänk vad arg du har varit/är på att din pappa lät alkoholen besegra.

Jag kanske låter hård...men det räcker nu. Alkoholen förgör min fina vän Stigsdotter och jag kan inte tigande se på. Men nu har du ju gjort ngt, tackat ja igen till beroendemottagningen. Försök gå dit på nästa tid. De har sett ALLT och kommer inte att vara förvånade över att du "misslyckats". Din bästa vän vet. Din AA sponsor finns där. Även din make verkar börja fatta...iaf. av det du skrev om de senaste middagarna.

Jag önskar att du orkar göra ännu ett försök...kanske är det just det försöket som blir det avgörande. Vi på forum finns alltid här utan reservationer. Jag finns här. Jag tycker mycket, mycket om dig.

I ditt fall tror jag nog Nynykter har rätt. Låt maken behålla arvegodset barskåpet...men fyll inte upp det...varken han eller du. Ingenting...det kommer att komma vedervärdiga kvällar. Då skiter du i allt annat. Ring upp AA-kvinnan, skriv här, det är därför vi finns. Skäms inte...eller gör det...men utnyttja den hjälp som finns. Vi på forum är olika...en del fixar det själva...andra inte. Jag fixade det inte själv.

Styrkekramar från din Dompapompa

kanonsponsor du har !! Att vara rättfram, köra med raka rör och tom skälla på dig är så starkt gjort ! Alla fixar inte det så var väldigt tacksam för att hon vill vara din sponsor !

Kram !

käraste vänner! Det värmer gott, men jag börjar känna mig tjatig faktiskt. Det här går inte! Jag vet att du Dompa tycker att Naltrexonen är guds gåva till alkisen men den funkade inte på mig. Inte Campral heller, jag blev bara illamående av dem. Tyvärr. När jag för flera år sedan slutade röka gjorde jag det med hjälp av Zyban, ett läkemedel som skulle ta bort röksuget - för mig var DEN tabletten helt magisk och jag hade hoppats att Campral/Naltrexon skulle funka lika bra. Men inte.

Nynykter har helt rätt. Den enda spriten hemma som jag tror att jag verkligen har en spärr mot (annars blir det skiljsmässa) är makens "hemmagjorda" single malt (de är ett gäng som köper tunnor som står i Skottland tills det är klart). Men annars har jag ju hinkat i mig rommen ur beställningssortimentet för typ 500 spänn och fincalvadosen som visst gick lös på över 600 spänn. Dessa ska jag ersätta men sedan ska jag be maken förvara skiten på jobbet, han har ett kassaskåp på sitt kontor, det kanske kan få stå där. Igår tänkte jag att det blir ju himla dyrt det här att köpa nya finspritflaskor hela tiden och så sneglade jag på de oöppnade taxfreeginen som stod där. Nej, bort med skiten!

Jag har insett att jag inte klarar detta själv jag måste be om mer hjälp. Jag har skaffat mig en s.k. AA-sponsor, men jag är ju så rädd för att besvära!! Hon SMS:ade imorse och frågade hur det var och det var ju inte så bra då då. Sedan ringde hon och skällde och sa åt mig att nästa gång ringer du mig först så ska jag tala om för dig om det är en bra idé eller inte att öppna den där flaskan bara för att "hälften är din"!

Jag har också pratat med min käraste väninna som inte bor här i Sverige, jag har nog mörkat lite för henne hur illa det har varit men nu ska vi ringa varandra oftare. Hon är en stark kvinna som redan för flera år sedan insåg att hon inte kunde hantera alkoholen och därför slutade dricka.

Dessutom skulle jag ju idag gå på återbesök på beroendemottagningen, jag gick ju där i höstas i en grupp: återfallsprevention. Skämdes för att komma dit och säga att de misslyckats så jag ringde och lämnade meddelande och avbokade. Inte bara för det utan också för att jag inte skulle hinna med allt jobb annars. Senare blev jag uppringd av en av dem som höll i kursen som helt frankt (har förmodligen varit med förr ;-) frågade hur det gick. Jag kan ju inte ljuga så, nu har jag ett eget besök inbokat där också om ett par veckor.

Med dessa människor och alla er mina allra goaste forumvänner ska jag klara detta. Som min vän sa: du anar inte vilken frihet som väntar dig, det kan bara bli bättre!! DET ser jag verkligen fram emot.

Kram x 10 000 till er som behöver (och till er andra också bara för att jag gillar att kramas :-)

Stigsdotter. Har egentligen inget smartare att säga än att jag tänker på dig och känner med dig.

Bra att du har hittat till alkoholhjälpen! Det har varit fler här tidigare som har beskrivit samma sak. Kontroll på eller inget drickande i veckorna, samtidigt som det blir för mycket på helgerna. Vad är det som gör att du har kommit fram till att du behöver ändra på det?

Hur alkoholproblemen ser ut kan se lite olika ut och det har viss betydelse hur man ska göra för att bryta vanan. Har du funderat något på hur du ska göra? Tänkte du att minska ner eller bryta helt med alkoholen ett tag? Det kan vara bra att sätta något litet mål som man kan jobba mot och sedan utvärdera.

hälsar
/magnus

Vad intressant att du också har rötter i "logen". Nykterhetsrörelsen uträttade nog mycket gott på sin tid. Den behövdes. Jag har förstått på mina föräldrar att de hade mycket kul i logen. Det var fester och danser och revyer. Sen fanns ju alkoholkulturen där bredvid. Måste ha varit rena paradiset för din pappa att landa i brännvinsbältet. Tyvärr. Väldigt bra att enligt schablonbilden av sydeuropéer få vara italienskt temperamentsfull också istället för bara bakis eller drängfull. (Apropå det har jag alltid tycket det verkar bra att kunna gräla på barnen på italienska. Det låter liksom så smattrande och effektfullt. Är det så? :-))

Jag har inte vågat prata med barnen om mitt dickande ännu. Tror att skräcken hos mig är lite för stor. Jag törs inte riktigt se sanningen. Hur mycket har jag skadat dem genom drickandet? Men snart ska jag prata med dem. Och nu är jag här. Klar och nykter. Nä, klar stämmer inte. Märker att jag fortfarande glömmer och vimsar och hör fel och sådär. Men nu vet jag i alla fall att det inte beror på alkoholintag. När jag drack trodde jag att allt dåligt berodde på alkoholen och då fick jag ännu mer dåligt samvete för att jag drack. Trodde att allt bra också som tramsig humor, barnslighet eller djupa tankar berodde på alkoholen. Men det var ju inte så. Det var bara JAG! Snacka om att alkoholen stjäl personligheten.

Men vi föräldrar som blir nyktra, vi lär faktiskt barnen att människor kan förändras. Det är en fin sak att lära sig som barn. Det finns en så enorm utvecklingspotential hos oss människor. Så mycket är möjligt. Yes we can!

Kram!

En film av Jaques Tati

Jag skrattar ihjäl mig

Kram till alla från en landsbygdsbibliotek med en tysk man som står bakom axeln och kommenderar sin fru som sitter vid datorn brevid och kollar vädret

VD

Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R

Visst städade jag igår...även en stund i dag. Men hängmattan blir faktiskt ännu skönare då. Som känslan när man lägger sig efter en helt nykter dag. Men man tycker att samhället borde rycka in, kan inte vara meningen att en så gravt handikappad man som jag ska städa själv?
Visst ska du lägga en rejäl peng på ditt växthus. Där kan du förutom ätbart odla kallor, liljor och magnolior. Tror jag - kan ju inget om växter. Spring vidare så haltar jag vidare på stigen. Kramar/R

Käraste Stigsdotter!
Jag vill att du ska lyckas. Att det ska bli bra. Att du ska få hjälp. Så här får du en lååång styrkekram. Upp igen! Och nu: Nynykter goes bitch:
Jag har en hang-up på ert j-a barskåp. Nu vill jag inte vara negativ, men MÅSTE du verkligen ersätta den uppdruckna finspriten? Finns det inte en överhängande risk att även den nya flaskan blir uppdrucken..? Snälla du... Under mina år som missbrukare köpte jag ibland hem finwhisky. Jag förvarade den i källaren i låst skåp. Men sen stod den där och ropade. Jag hämtade, drack, köpte nytt, fyllde på, bar ner, hämtade, drack, köpte nytt... Den där enda flaskan blev till många bara för att jag inte ville att min särbo (som verkligen fin-dricker single malt whisky) skulle få reda på hur mycket jag hade bälgat i mig. Det blev väldigt dyrt, så till slut slutade jag köpa hem single malt och höll mig till vin i stället. BIB är ju så praktiskt. Ingen ser hur mycket man druckit.Suck!
Du är verkligen värd att vistas i en alkoholfri miljö, att du underlättar för dig själv. Som Dompa skriver, du vill så mycket.
Nu blir det tvångskram och pepp pepp pepp!!!
Nynykter

Tredubbelt

Det förklarar ju varför du skrev om att det var fredaskväll på min tråd :-). Hoppas du kom iväg till jobbet iaf. och inte tror att det är lördag idag.

Ja raring. Vad ska jag säga. Jag vet att du har det tufft. För länge sedan skrev du att du provat Campral och var det inte även Naltroxen? Har du lagt ner det helt? Mådde du dåligt av dem? Kanske dags för ett nytt försök?

Smärtsamt sorgligt och vackert om den stackars alkispappan på fjällets topp...i träskor! Han kunde ju ha slagit ihjäl sig. Men han älskade och försökte nå sin fina dotter. Förstår att du ser det annorlunda nu. Om jag kunde gå tillbaka i tiden och träffa min pappa...den jag hade som 9-åring så hade det inte blivit nådigt. Jag vet inte än idag om han var mest tragisk eller elak. Tragiskt antar jag...men tyvärr höjde han oftast rösten på fyllan...i min familj kallade vi det temprament.
Stackars karl, stackars din pappa, stackars oss alla som fått ett sånt skevt förhållande till flaskan.

Ingen ångest idag...det tjänar ingenting till. Men du måste börja agera strax...du vill så mycket. Ta hjälp av den fina sponsorkvinnan...kanske kan hon förklara stegen för dig. Åk iväg, ta medicinsk hjälp...mer gör något.

Jag vägrar se dig gå under! Hör du det? Och i min trädgård är du alltid alltid välkommen. Önskar jag kunde bjuda in dig IRL...men då skulle jag väl bara bli kär. Gör ngt min fina Stigsdotter! Kram/Dompapompa i hängmattan.

Dubbelt

Tack för härlig input. Du är alltid så klar i ditt skrivande. Klok och nykter i tanken. Nu har jag ju liksom du tanken att ALLA ALLTID ska få skriva här. I vilket stadium av sin resa de än befinner sig. Och du är alltid välkommen i min trädgård.

Ja, visst är det tragiskt med farsor som presenterar sina söner för både alkohol och porr.
Finns nog gott om morsor också...som inte spottar i glaset tillsammans med sina barn. Läste även nyligen om en mor och dotter som delade fästman. Jo...gott om sjuka människor finns det.

Min mamma växte upp i den miljö du beskriver. Norrland..."logen". Morföräldrarna verkade trivas men mamma revolterade och åkte tidigt ut i världen. På 60-talet var det inte helt självklart.
I italien lyckades hon hitta en av de få - med svenska mått mätt - karlar som kanske hade en latent alkogen eller en svag självbild. De gifte sig, bodde några år i italien, fick mig och syrran, sen flyttade de till sverige/nedre Norrland och det var då helvetet brakade loss. Farsan trivdes som fisken i vattnet i sin nya alkoholkultur. Vad jag minns det som var han full jämt. Dessutom hade han ett djävla temperament...det hette så. Fast han var ju bara ett elakt fyllo! Fattar inte att han kunde hålla sitt jobb. Så jag har växt upp i ett missbrukarhem. Mamma drack inte -var dock inte nykterist - utan hon curlade honom! Till slut skildes de och hon fick några bra år.

Det är det som gör det värst...att jag hade mage att supa hemma...när jag på nära håll har sett vad det gör med barnen. Nu var jag aldrig elak fysiskt eller verbalt mot ongar - Den vackraste fick väl höra ett och annat -, men likväl har jag skadat barnen som fan. Att dricka tillsammans med dem när de blir äldre finns inte på världskartan. Men liksom du vill jag aldrig bli fördömande. Inte predika min "tro".

Nej, jag vill vara en bra förebild...kanske lite sent tänkt...men bättre sent än aldrig. Det tror jag på!

Visst var det en bra plan med att låsa huset. Men antar att soc hade haft en annan åsikt även där. "Ja, farsan ÄR nykter men barnen sover på gatan". Tror det får räcka med den dagliga (mat) grillning ongarna utsätts för.

Ha det bra Nn. Vi är nyktra schyssta föräldrar. Good for us. Kram

Jo hycklare finns det nog i alla samhällsklasser och i alla religioner. Varför skriver jag "nog" förresten? Det finns hycklare överallt. Punkt slut. Men vad avskyvärt att ta med unga grabbar på bordell. Pojken ska lära sig, liksom. Även sådant försigkommet säkert lite överallt.

Idag vaknade jag ganska tidigt och låg kvar i sängen och läste inlägg. Pojkarna på bordellen förde givetvis tankarna till min egen son, mina egna barn och jag började fundera över varför det för mig är en så motbjudande tanke att jag och mina barn en dag skulle dricka tillsammans. Det var en av de starkast bidragande orsakerna till att jag satte streck i debatten mellan mig och alkoholdjävulen. Det är inte bara ett torrt intellektuellt konstaterande att jag inte vill dricka tillsammans med dem. Det är starka känslor. Jag AVSKYR tanken. Jag HATAR den. Så jag började fundera på varför det är så och kom fram till att det är KÄRLEK. Jag vill mina barn allt gott i livet att de inte ska bli beroende av kemiska substanser. Men först nu har jag tänjt på den där stora kärleken och börjat ge mig själv av den. Även jag är värd ett liv utan beroende.

Mina föräldrar kom båda från nykterist-hem. Inte ovanligt i arbetarklass i Norrland att man var med i "logen". För mina föräldrar var t där en tvångströja. Det var så strängt. De drack ytterst måttligt och sällan, men ändå skulle vinglasen gömmas när släktingar kom på besök. Jag tro det blev ett led i deras klassresa att dricka. Det var lite världsvant och fint. Det här tror jag är grunden till att jag alltid har haft skuldkänslor kring alkohol. Kommer ihåg första gången jag testade mig här på Alkoholhjälpen och fick till svar att jag inte hade någon riskkonsumtion men att jag verkade grubbla mycket på alkohol... Så nu har jag bestämt mig för att bejaka mina gener och bli nykterist. Men jag ska försöka att inte bli så fördömande att mina närmsta börjar smussla och gömma bara för att de tar ett glas nån gång.

Tack för att jag fick låna ett hörn av din trädgård, Dompa, och utgjuta mig lite. Jobbigt att du måste städa på grund av soc. Annars var du ju du inne på att låsa huset och tillbringa resten av sommaren i trädgården. Utmärkt idé. I trädgården finns inga dammdrakar!

Kramar från Nynykter

Annelie och känner delvis igen mig i det, men självklart ska du hänga kvar här. Vi behöver dig!

Skönt att du hittat hit. Levern ska du nog lyssna på. Mitt förslag är att du läser och skriver här istället när ölen kallar. Skriv med båda händerna så ingen finns kvar för att hålla ölen. Det hjälper att vara här så häng kvar. Vi vill lära känna dig!

Nynykter; Visst är våra affärspartners muslimer...det är det som gör det så extra sorgligt. Här talar vi inte om den vanlige vardagsmuslimen som ärar sin Allah och försöker leva ett rättfärdigt liv. Här talar vi killar som fått allt, sett allt. Som inte tycker att koranes regler gäller för dem...men gärna för lilla frugan hemma. Jag har sett män ta med sig sina nyvuxna söner på sprit och bordellbesök. Hyckleriet tycks alltså vara konstant. I byhåla, den svenska småstaden, i huvudstaden i världens metropoler. Sprit är nyttigt för företagande tycks vara budskapet.

Pianorow; Jo, jo Stigsdotter och jag packar, men vi tar barnen med oss. Alla fem! Är vi fortfarande välkomna? Ärligt talat/skrivet så måste jag städa. Har ju soc som håller ett vakande öga på oss ännu ett tag. Annars hade jag spart det till hösten för sol och hängmatta lockar dagligen. Vill ligga där jämnt. Visst önskar jag att Stigsdotter kunde få sitta i ett hörn där. Lukta på blommorna och sköta grillen!

Nu ska jag övervaka frukoststöket. Övervaka...rodda ongarna göra själva.

Vi hörs, vänner! /R

Av alla här ovan. Jag håller med om allt. Bättre att slinta och skriva lite här onykter...än att sitta ensam hemma och söka andra kontaktvägar. Kontaktvägar som ofta leder till tokiga samtal, sms eller olämliga bilder på internet. Med medföljande ångest. Här har vi alla samma problem...alla kan relatera till varför det kanske blev ett tokigt inlägg.

Vi skiter i det och går vidare och vi stavar och formulerar oss precis som vi vill. Här finns inga svenskalärare...och gör det det...så är även de här av samma anledning; Drickat.

Vi ÄR en familj. Nya medlemmar är välkomna, men nu har vi en Annelie här och henne behöver vi ha kvar. Det är henne vi känner och tycker om.

Kom fram igen. /R

de föregående talarna! Kom tillbaka Annelie som den Annelie du är här med oss andra. Det går upp och ner för de flesta av oss och det är ju vad forumet är till för, en plats att dela livet för oss som kämpar med (eller mot) kung alkohol. Jag instämmer med Berra: Det är med de som har stannat här en längre tid som jag känner en relation med, och jag vill att du hänger kvar under ditt gamla nick, så jag inte behöver känna dig en gång till.. / mt

har det inte varit något fel på och tänk om man använde den kreativiteten på något mer positivt sätt. Skulle man filma all denna uppfinningsrikedom så skulle det nog bli en kul men nattsvart komedi. Jag kommer ihåg att jag i mitt förra äktenskap var väldigt förslagen. Jag köpte kvartingar och placerade ut här och där på de mest underliga ställen. Sedan såg jag till att alltid drick folköl till middagen när jag kom hem för att sedan kunna gå runt och botanisera i flaskgömmorna. Ja, ja, man luktade ju lite alkohol förstås, men det var ju folkölen. Listigt va! Trodde man.

Ha det gött

Om alla skrev på samma sätt skulle hela forumet tappa sin dynamik, det är just det som är grejen.
Jag läser alltid mellan raderna och försöker finna känslan bakom ordvalen och meningsuppbyggnad.
Och i de mest akuta händelserna så skriver man orden precis som de kommer, huller om buller.
Det är det som beskriver känslan. det du och alla andra vill förmedla här hos oss...
Ju mera rakt och okonstlat, desto bättre, inte korrekt och tillspetsat..

Jo ska väl motvilligt erkänna att värsta fyllsnacket kanske inte alltid tilltalar mig,
men det är ju därför vi är här, skulle vi inte ha problemet med drickat så skulle vi inte heller behöva vara här...

Här kan vi vara ärliga mot oss själva, och inte sätta upp någon fasad, mycket tack vare anonymiteten.

På forumet kan jag sänka garden och behöver inte gå i eget försvar, jag medger...
att när det kommer till alkoholen så kommer jag att bli helt förlorad, då nu och sen..

Det gör mig inte till någon bättre människa att välja rätt ordföljd och stava rätt,
jag vill bara kunna förmedla mitt hjärtas röst, så här känner jag just nu..

Däremot så tror jag att vi alkisar är bemdelade med mycket och stora känslosvallningar,
och har på ett sådant sätt lätt för att välja alkoholen som en övertrycksventil,
vilket gör oss till en sorts levnadskonstnärer som kanske...kanske har lättare att utrycka oss
både verbalt och i skriftlig form, vem vet?

Det enda jag med säkerhet vet att bakom varje valt ord på forumet så finns ett livsöde som ligger till grund, och att jag käner mig utvald att få ta del av dessa meningar.

Jo jag intresserar mig mycket för andra människor och deras livshändelser, och
det är väl därför forumet har blivit som en ny drog för mig, 2-3 ggr per dag..

I med och motvind så finns jag och alla andra här och läser dina ord,
men bara för att ingen har kommenterat den så är de inte olästa...
Titta på räkneverket så ser du att knappt 10% besvaras, det betyder att 9 gånger fler har valt att läsa men inte kommenterat, vi har alla våra läse-stalkers..
Och för varje gång så har de lärt känna dig mer och mer, och vi blir som en enda stor cyberfamilj.

Visst jag kan undra väldigt ofta över vad som har hänt med alla nick's som har försvunnit,
och vissa känner jag igen under nya namn...
Men det är bara de som har stannat här en längre tid som jag känner en relation med,
och jag vill att du hänger kvar under ditt gamla nick, så jag inte behöver känna dig en gång till..

Brukar säga som till grabben när han spelar TV-spel, man har inte hur många liv som helst,
och man kan inte starta om en nytt liv bara för att man får lite taskigt med poäng i början.
Bättre att reda/rida ut ett helt liv, än att ständigt börja om från början hela tiden...

Och sedan har jag upptäckt en annan sak som är gemensamt med mitt forna drickande,
när jag väl har börjat...så har jag j..gt svårt att sluta...skriva långa noveller på forumet...

Så nu ger jag mig!

/Berra

Jag håller med dig Stigsdotter. Bra formulerat.
Godnattkram
Nynykter

...alla som skriver här ovan. Här på detta forum, blottar vi oss trots att vi är anonyma. Jag tycker (och jag vet att en del inte håller med mig) att man får vara här och skriva när man är onykter. Det är ett steg på vägen i processen att man, trots att man tröstat sig med sin drog, ändå söker sig hit och vill få stöd och tröst. Det måste man få göra!! Tycker jag.

Detta forum hjälper och stödjer därför att vi alla finns här, därför att DU finns här. Vi tycker inte synd om varandra eller ser ned på varandra, vi har en gigantisk gemensam nämnare: elaka demonen alkohol!. Det är därför vi är här, vi håller ihop, stöttar varandra hjälper så gott vi kan. Bara genom att finnas här hjälper du mig, och sen spelar det ingen roll om du är duktig på att uttrycka dig med ord eller inte, bara det faktum att DU finns här hjälper MIG. många stora varma kramar från mig! som också har druckit iblan när jag skrivit här. Om jag går hit när jag är onykter så är väl det ett steg på vägen till min nykterhet eller hur? Kunde ju lika gärna sitta på nån annan sida och lägga upp bilder på mig själv och skriva en massa snuskiga saker som jag inte står för dagen efter (jo faktiskt, det har hänt... ;-)

Jag saknar dig, Anneli!
Kram från Nynykter