skrev kalla i Mitt nya liv!

Hoppas det känns bättre i dag och att du tittar in här i dag för vi behöver dig. Att vi skall ha stort hjärta och högt i tak här är, vi är alla här inne i en svår fas i våra liv och ibland trampar vi fel.
Kramar Kalla


skrev Gäst i Glad men rädd

- 2kg på vågen, trevlig överraskning! Behöver gå ner minst 10 till men det ger sig. Det är bra mycket lättare att få på sig löparskorna på kvällen när det bara spritter i kroppen och man vill ut och uppleva naturen än när man tänker att man mååååste ut och bränna kalorier. Hoppas det håller i sig :-)

Har haft en konstig känsla i kroppen hela morgonen, en gnagande oro som inte vill ge med sig. Ska tillbaka till jobbet, är väl där skon klämmer? Trivs jättebra men känner mig lite som en rookie (vilket jag iofs är), rädd att jag inte ska klara de uppgifter jag får. Den gamla prestationsångesten som hälsar på, som vanligt, antar jag.

Nej, nu ska jag ta mig en kopp te och sola benen innan jag sticker. Ska försöka sätta fingret på vad det är som bekymrar min stackars hjärna, brukar gå över då.

Skön torsdag på er!


skrev Lilja-12 i Mitt nya liv!

Du och jag hejar på Annelie att fortsätta skriva här och kämpa vidare med Nykterheten!

Så LIKA vi skrev Dompa!

Kramar till dig din Kämpe!

Lilja


skrev Lilja-12 i Mitt nya liv!

Är du en Ny idag eller Nykter idag iallafall?
Jag känner SÅ igen det du skriver! Inte att jag varit i trådar och gått över gränsen men att jag i andra sammanhang kan bli för intensiv att jag går över gränsen!

Kan det vara ett rop på nån slags hjälp när man gör så där? Man omedvetet stöter bort människor för man är rädd för att bli "intim" för då skulle man upptäcka bitar i sig själv som alkoholen så grundligt bäddat undan?

Adde skrev så bra till 2barnspappan att utan piller blir man tvungen att möta sitt reningsbad.
Alkohol och/eller piller lägger oss i dimma..

Dåligt självförtroende ja! Det är sannerligen en följetong!
Nu tycker jag aldrig att jag inte skulle få finnas på detta forum utan här känner jag fullständig acceptans trots att jag tappar ord och bokstäver hej vilt! och betänk Annelie att HÄR kollar alla på VAD du skriver! Inte HUR!
Men jag känner väl igen rädslan och litenheten att inte få finnas i ANDRA sammanhang.
Har ju träffat en kärlek som det varit underbart med men på grund av en del problem runt mig med jobb, son och pengar håller jag på att stöta bort denne underbare karl!

Jag litar INTE på vad han säger (trots att det inte finns NÅGOT som bevisar motsatsen!)
Jag krånglar till en del saker för att göra mig märkvärdig och intressant (vilket får motsatt effekt..)och i grunden handlar det om en usel självkänsla och RÄDSLA för att komma nära och sen bli lämnad..
Så jag vet SÅ VÄL vad du talar om, känslan att inte duga!
Du går in i trådar och kanske "sabbar" för dig själv, jag krånglar till enkla saker som kärlek så att han till slut blir utmattad och bara vill pausa..

Vi skapar våra egna konflikter många gånger. Vi vill "få rätt".
Titta vad värdelös jag är; inte kan jag skriva och/eller inte kan jag fixa en relation, lika bra gräva ner sig eller dricka en flaska.Typ.

Men Annelie! När du sen BESKRIVER att du tycker du gått över gränsen tar du ju en stor bit av dig själv! Då blottar du lite av den RIKTIGA ANnelie, du VILL inte göra illa (eller vad det nu är du tycker du gjort)

Om du är Nykter idag, SKRIV HÄR DÅ!

Vi bryr oss om dig!!
Liljakramar


skrev Dompa i Mitt nya liv!

Du skriver väl för fan inte sämre än ngn annan. Tvärtom, du är en djävel på att förmedla känslor. Att skriva så det verkligen tar. Visst, vi gör tokiga saker ibland. Då ber vi om ursäkt...om det behövs. Ibland kanske det tokiga behöver sägas. Du är inte ensam i din kamp härinne. Jag behöver dig...du är min vän. Kom igen nu. Jag blir uppriktigt ledsen om du försvinner. Förstår du det? Önskar jag kunde tvinga dig att förstå att du behövs här. Kramar får du...vare sig du vill eller inte! /R


skrev Adde i Alkoholist som ger sig till känna.. :/

här : http://www.aa.se/om-aa/

Och om andra du känner är där så har ni ett gemensamt problem så då är det väl bara att gratulera varandra att ni hittat dit.


skrev Dompa i Dompa!!!

Tack Lilja...det var snällt. Jag vet inte om jag ger så mycket som jag får här. Detta forum är en livlina för mig. Här kan jag vara ärlig med mina tillkortakommanden - som inte är de som den vackraste hävdar, jag är inte snål - och även få en del handfasta tips i mitt tafatta föräldraskap.

Min gårdag var bra tack. Lillgrabben däremot hade det tufft. Jag skulle inte påstå att han blir mobbad...men en del andra ungar retas med honom och han ÄR tacksam att reta. Reagerar direkt... Har väl ärvt sin fars mollusk ryggrad. Så hela kvällen gick åt till att försöka bygga upp lite djävlar anamma i han.

Kul historia om ryssland, du är en klurig sate Villervalle, hade jag aldrig kommit på...inflammation i levern :-) Skönt att höra att det går bra för dig. Anar att det underlättar mycket att ha en nykter fru.

Idag måste jag nog städa...djävligt dammigt börjar det bli. Nackdelen med vårsolen är ju att man ser allt.

Önskar alla en skön nykter dag. /R


skrev Annelie 60 i Mitt nya liv!

jag var inne och flamsade i en annans tråd och jag känner nu att jag gick en smula över gränsen. Det är mitt stora problem att jag alltid kläcker de största grodorna och lämnar en generad tystnad efter mig. Jag har insett att jag får kämpa den här kampen själv för t.o.m i det här forumet så känner jag prestationångest. Jag jämför mig med andra och hur jag än anstränger mig så förlorar jag alltid, jag kan inte skriva lika bra och fängslande. Okej, jag erkänner, jag är inte nykter nu. Till viss del beror det på att jag är så besviken på mig själv att jag alltid ska skriva en sån massa strunt, och tala med för den delen när jag umgås med en grupp nya bekantskaper. Suck!

Nu loggar jag ut och kanske återkommer jag under en ny avatar när jag känner att tiden är mogen.

En stor kram till er alla som kämpar på!


skrev Eken i Alkoholist som ger sig till känna.. :/

Har läst en hel del trådar idag. Funderat en hel massa.. Börjar komma till insikt med att kanske inte enbart god vilja och forumet här räcker till helt. Det är AA jag funderar på nu alltså.
Min oro där har väl varit att stöta på bekanta. Bor i en relativt liten stad.. Dessutom känner jag flera som jobbar inom missbrukarvården. Undrar lite över hur det går till på mötena. Några ledare är väl på plats också antar jag? Lite funderat över det i fall det kan tänkas vara sådan som jag känner då alltså.
Ska fundera vidare lte till. Kanske kunde jag åka till nån annan stad. Fast blir lite onödigt lång resa förstås.

Men nu Go´natt gott folk!


skrev Stigsdotter i Dompa!!!

Hoppas du har haft en bra dag! Det är nog bra att kunna strunta i människor som inte tänker sig för och slänger ur sig obetänksamheter. Om man tar till sig alltför mycket av allt dumt här i världen finns risk att man dricker i rena ilskan - fast vi vet ju alla vem som får betala för det.


skrev lessenfrun i Dompa!!!

Dompa,
folk har så svårt att hantera grejer.. det du gjort är ju säkert väldigt läskigt för vissa som kanske långt där inne vet att dom borde göra likadant.
Säkert, säkert har bossen problem. Och blir skraj. Gömmer sej i plumphet.
Det tror jag, så grubbla int´.. va bara stolt!


skrev Gäst i Dompa!!!

har det varit en bättre dag idag?


skrev Stigsdotter i Glad men rädd

...när man inser att "jag kan bestämma själv"!! Jag behöver inte göra det här för att jag ska vara så himla duktig jämt utan jag kan istället göra det HÄR bara för att just det får MIG att må bra! Det har hänt att jag legat kvar i sängen några extra timmar också (har också flextid) bara för att jag vill!

Kram på dig!


skrev Villervalle i Dompa!!!

Det går för närvarande ganska bra. Bor precis som du där det inte finns något att drick precis runt stugknuten och det underlättar ju en del eftersom man då kan tänka både en eller två gånger innan man sticker iväg för att köpa något. Försöker dock att inte ha något alls hemma heller för då vet jag att jag tullar direkt. Min fru dricker inget heller längre. Inte för att hon hade några problem, utan för att hon mådde så dåligt dan efter även om hon bara druckit ett par glas vin.

Kom att tänka på när jag jobbade i Ryssland en gång och det bjöds på vodka ständigt. Till slut så skyllde jag på att jag hade inflammation i levern, och då fattade dom direkt att man inte kunde dricka, för det hade tydligen de flesta haft någon gång :-)

Bra att du kunde släppa tanken på det som hände. Det blir ju inte bättre av att ha det kvar i skallen.

Ha de gött.


skrev Nynykter i Glad men rädd

Hej Miss H!
Världen är full av duktighetsprojekt, men man kan välja sådana som är bra för en själv! Jag har någon gång läst att det tar tre månader att etablera en ny vana. Även enkla saker som att kliva ur sängen på "fel" sida. Därför tänker jag när jag har varit nykter tre månader (på söndag) lägga till en ny vana som jag ska jobba på, nämligen att göra yoga på morgnarna. Har gjort det i perioder och vet att jag mår väldigt bra av det. Sen kan man plussa på sådär med olika goda och lustfyllda vanor. Så du behöver inte börja dricka eller röka igen :-)
Kram från Nynykter


skrev Gäst i Glad men rädd

Satte en månad som första mål och snart är jag där. Är absolut redo för en månad till, att ta beslutet om att inte dricka är det bästa jag gjort på länge! Kan faktiskt inte minnas om jag varit helt nykter så här länge tidigare i mitt vuxna liv? Kanske. I januari skulle jag ta en vit period men så kom fester i vägen och jag tyckte att jamen då lägger jag bara på en vit vecka till för varje fest. Har ni hört nåt så dumt? Hittills måste jag ärligt säga att det gått lättare än jag trodde, men jag gissar att mina värsta prövningar ligger framför mig. När jag börjar känna mig rastlös eller känner att jag varit för duktig. Svårt att förklara den känslan men ibland tror jag att jag vill vara destruktiv, vill förstöra för mig själv. Har slutat röka tidigare, har inga problem eller abstinens och folk runtomkring fattar ingenting, gud så lätt du har det! Jo men det är väl där skon klämmer kanske, man får lätt att börja igen också eftersom det inte var någon kamp. Och så bestämmer jag mig för att börja igen, bara sådär. Busa till livet lite. Jo tjena, lungcancer och kol är väldans busigt. Och det är jag rädd för nu, jätterädd. När duktighetsprojektet lagt sig lite, tänk om jag får för mig att dricka? Att jag kan? Men jag fortsätter jobba med hela mig själv, mitt välmående, att bromsa och känna efter. Och skriva! Kan ju alltid läsa igenom min tråd eller min dagbok. Och jag fortsätter mina dialoger i huvudet som jag har nästan varje dag. "om jag bara tar ett glas? Det vet du att du inte kan. Kanske bara en öl i solen? Nej det vill du inte" osv. Ganska tröttsamt men lite underhållande ibland ;-)

Fick precis en skön aha-upplevelse! Bestämde mig för att stanna hemma idag också och se till att bli ordentligt kry innan jag går tillbaka till jobbet, trots att jag mår hyfsat. Det är STORT för att vara jag. Och så satt jag på balkongen imorse, solade benen, drack te och tittade på himlen. Lyssnade på lugn musik och kollade Forumet, mådde så fantastisk bra. Och tänkte att såhär skulle man göra varje morgon egentligen...men det kan jag ju! Jag har flextid och bestämmer själv mina arbetstider, har inga barn som ska iväg... Så jag kan om jag vill, bara jag kväver tankar om att "man borde ju vara där halv åtta för alla andra kommer ju då". Det tänker jag skita i, vad pigg jag kommer vara när jag kommer till jobbet! Och glad! Det där öppnade upp för en massa tankar, jag kan faktiskt göra vad jag vill. Visst, vissa måsten har man ju. Men jag har oändligt många fler som bara finns i mitt huvud. Dom ska väck! Jag gissar att det här är ganska självklart för dom flesta men först nu har det gått upp för mig.

Jag hoppas ni alla hinner njuta lite av solen idag, nu ska fortsätta läsa inlägg från alla starka människor här som delar med sig av sina liv och erfarenheter.

Hej så länge!


skrev Lilja-12 i Dompa!!!

Jag blir så berörd av allt du skriver och ditt oreserverade stöd för allas kamp här!
Du GER så mycket av dig själv trots allt du har runt dig!

Håll i nu!

Liljakramar!


skrev viktoria i Ångesten tar mitt liv...

Önskar dig en fin dag Berra! och snart är det semester, med stugliv för dig antar jag? Kram kram/V


skrev Dompa i Dompa!!!

Jag kör Nn:s metod. Förlåter ty de veta icke vad de göra...och nästa gång kör jag Villervalles teknik. Välkommen hit förresten, hur går det för dig? Men jag kommer inte ta chefen idag, nämner det nästa vecka när vi ses. Kan inte låta det växa till ngt "för stort". Jobbar lite i en sådan miljö att det är mycket grabbluncher...inte alla med dricka...men det är inte heller ovanligt. Maria kan nog även ha rätt...just chefen är nog en av oss. Och en smula korkad. Men djävlar vad det malde igår. Låg över en timme i bastun och hela känsloregistret passerade. Men jag blev mycket ren :-).

Hoppas alla får en nykter dag! Sköt iaf. om er. Ni betyder mycket för mig.


skrev mulletant i Ångesten tar mitt liv...

gillar, som vanligt. Fint att du har koll på jobbet. Fint att få dela dina tankar. Fint att du är hemma och trivs i ditt liv. / mt


skrev Villervalle i Dompa!!!

Vad svarar man idioter? Det är svårt att vara snabb i repliker när man sitter där, men en kommentar typ " Nej tack, jag ska inte ha något idag för jag skall göra det och det med barnen, men för all del ta ni några extra glas så ni fart på kreativiteten" ;-)

Ha det gött!


skrev Villervalle i Ångesten tar mitt liv...

Kul och kloka tankar Berra. Känner igen mig i alla måsten, men visst är det roligare att mecka moppe med grabben än tvätta skitiga bilar eller klippa gräsmattan.


skrev Stigsdotter i Dompa!!!

Genom mitt huvud när jag läste ditt inlägg om lunchen har redan skrivits ned här ovan av vännerna här ovan! Sträck på dig och var stolt för du är så duktig. Ta chefen i enrum och be att få slippa den typen av risksituationer och skämt. Respektlöst!

Lämnar en hög med kramar här som du får plocka upp när du vaknar strax


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Sitter och läser svaren från er alla, tack för att ni "bekräftar" mig och mina tankar...

I följetongen "Berra's själavård" så försöker jag återblidka dagen och summera den...
Det har blivit viktigt för mig, att varje dag komma till en slutplädering,
mitt försvarstal till mig själv, att det här....det blev en...bra dag...
Och jo, det blev det, inget extraordinärt, utan jag lever med mina nyktra känslor var dag...

Jag har jobbet inom kontroll, det involverar ganska så stora fysiska förändringar,
och jag har bestämt mig för att det vådar gott, positivt tänkande liksom...

Inom familjen hjälper vi båda kidsen med sina sista mödor inför slutproven,
storesyrran tar sin examen och hon sliter in i det sista, en sådan kämpe!
En stundande hejdundrande studentskiva nalkas och hela garaget är fullt av själadödande dryckjom,
för de andra då, inte för mig själv, känner ingen stress över att ha alkohol hemma längre.
Jag vet att jag kan, OM jag vill, och jag vill inte, det är en betydlig skillnad i tänket...

Grabben har införskaffat sin första moppe, det finge bli en begagnad.
Det har blivit en kul grej att vi båda tillsammans tillbringar en stor tid i garaget och meckar upp den till en fullt användbar nytto/lek-sak för en manlig tonåring...
Han håller på att spricka över förväntan, moppekortet och 15 årsdagen ligger alltför långt borta
i hans värld, och jag känner så väl igen dessa tankegångar, stackarn!
Men nå'n gång måste han få vänja sig vid att ha tålamod, jag är stenhård på trafikregler, och
det finns ingen chans för honom än att provåka längre än femtio meter bort från garaget.
Han vet att låsen åker på OM jag får veta att han har varit ute och tjyvåkt,
och något pokerfejs har han inte, vi läser honom som en öppen bok...tyvärr grabben!

Allt handlar om ett förtroende, och det är en viss form av frihet under ansvar...
Han har nycklarna till moppen, men kan inte använda den för tillfället...
Jag har hela garaget fullt av alkoholhaltiga drycker, men kan inte använda dem för tillfället..
Hans är tidbegränsat, och jag vet inget slut på mitt..

Många tror jag lever i rädslan över att aldrig i förtid få veta hur pass lång nykterheten blir,
jag brukar tänka att den dagen kommer då jag inte längre minns fördelarna med den,
och DÅ kanske jag omvärderar min egna nykterhet, eller så kör jag bara på i gamla hjulspår,
lika gärna som jag drack och inte visste varför, kan jag vara fortsatt nykter, och inte veta varför.
Låter det konstigt?, jag tror inte det, det handlar nog om vanor och en egen form av självsäkerhet.

Trivs jag med mitt nuvarande liv, så behöver jag inte ladda på en förändring...
Jag har alltid skrivit tidigare att förändringar är bra, en sorts utveckling..
Och någonting som är bra kan bli bättre, men inte enbart skapa en förändring bara för att skapa...
..en förändring...

Det skulle kännas som om jag skulle smutsa ner ett välstädat hem, bara för att skapa en förändring för att genast göra det bättre genom att städa det igen, och så hade jag varit duktigt igen, Häpp!
Då lägger man ner energi på helt fel ställen, ett ekorrhjul, skada, läka, skada...
Och man brukar upprepa saker som man är duktig på, för man vet redan resultatet, innan!

Jag har inte tvättat bilarna på månader nu, det har nog aldrig hänt förut.
Bilarna är skitiga och gräsmattan var jättelång i helgen, jag har skitit i mina tidigare så viktiga rutiner, att hålla någon sorts fin fasad utåt, fuck them!

På sistone har jag blidkat mina vyer inåt och funderat på vad jag mår bra av,
och låtit dem bestämma vad som är viktigt i mitt liv....
Jag duschar bara vartannan dag och undrar om detta är mitt mänskliga förfall...?

Nej så i h..te heller, jag har bara omvärderat vad som har blivit viktigt i mitt liv.
Jag vill bli sedd för den jag är, och inte den jag ser ut att vara...

Så ser du någon med skitiga bilar, med en lång och tufsig gräsmatta som kanske luktar skunk....
Ropa Berra, vad är sannolikheten att det finns fler av sådana som mig?

..livet kanske börjar, när man börjar sänka kraven på det...
Och vem vet, kraven kanske minskar den dagen då man slutar dricka alkoholen, och inte tar den för given...?

Det enda jag vet att under morgondagen kommer jag inte vinna någon miljonvinst,
och att någon granne kommer med stor säkerhet att skaffa en nyare bil än vad jag har...

Men det viktigaste är att fundera på, vad bekommer allt detta mig..?
Troligen inte ett smack, och så länge jag håller mig nykter kommer inget oförutsätt att hända,
på både gott och ont, och livet kommer att vara mycket stabilare...

Mors Berra!