Senaste kommentarerna i forumet

Ja, beteendet är ju helt sjukt så det är ju bara att acceptera att jag inte kan dricka alkohol längre. Det är ett stort steg att ta när man druckit mer eller mindre hela tiden i olika mängder sedan man var 13 år och det är ju konstigt att kroppen inte tagit mer stryk än den gjort för jag har fortfarande en god fysik fast jag är 57. Hur skall man då gå tillväga? Ja forumet har gett mig väldigt mycket och fick mig att minska rejält och avståndet mellan de riktiga bläckorna blev längre, men jag vill helst inte ha några bläckor alls i framtiden.

Jag har blickat tillbaka en del och en del saker skrämmer mig rejält. Jag jobbade i Ukraina under tiden och där dracks det rejält hela tiden med affärs bekanta och med vänner på fritiden. Jag försökte låta bli under en period och förde då dag bok över mina dryckesvanor och när jag ibland läser detta så är det ju inte klokt hur mycket det kunde bli under en månad och det var då jag lyckades hålla upp en månad under förevändningen att jag hade lever inflammation, (vilket jag kanske också hade).

AA, ja det lockar mig inte heller efter att jag har läst en del negativt om deras program och att kramandet skulle kunna vara en grundläggande del av behandlingen ställer jag mig också undrande till, (jag har svårt för kramande av människor som inte står mig nära), men för andra tycks det ju funka bra, (ADDE skriver ju hela tiden hur mycket han längtar efter att få åka på konferens och kramas ;-)

Jag tror jag ska börja med dagbok igen som ett första steg, så jag kan skriva ner mina dagliga funderingar och sedan kunna gå tillbaks igen och läsa när suget kommer. Hjälper inte detta så får jag väl ge AA en chans eller så kanske någon form av terapi skulle göra susen, vem vet.

Ha det Gött!

Villervalle; Jag säger som PP! Tack för att du delade denna tragiska händelse med oss. Starkt av dig. Nu ser vi än en gång vad drycken gör. Din semester...din frus semester. Fy fan. Men nu fick du det bekräftat än igen...vissa av oss ska inte dricka. Det där med att checka in på hotell - jag körde ju samma variant - för att få hänga med älskarinnan i fred. Så djävla sjukt beteende. Men nu tar du nya tag. Visar dig själv och hustrun vilken shysst kille Villervalle innerst är. För du verkar ju bright...av dina inlägg får jag den känslan.

Själv trotsar jag mig dataförbud...loggar in trots semester. För jag har insett att jag är alkoholist året om. Behöver påminna mig själv. Därför har jag även besökt AA tre ggr senaste veckan. Ville verkligen ge det en chans. Två inhemska möten...tycktes inte finnas några riktiga alkies där. Inte den norrländska ligan om man säger så. Kände mig helt off. Pallrar iväg till ett engelskspråkigt möte. Där ska det väl iaf finnas hardcore alkies? Jodå, det fanns det. Men jag var ändå inte nöjd...någonting hos AA skaver i mig. De gör ett fantastiskt jobb och jag vill absolut inte avskräcka ngn från att gå dit. Men mig passar det inte. Det kan vara kramarna...det kan vara GUD. Nu har jag iaf prövat. Blev så rädd efter min resa. Att det var så djävla lätt att skita i allt. Nu skötte jag ju det "snyggt". Ongarna slapp se, syrran fick några semesterdagar förstörda, farmor blev ledsen; Alla minnen av min druckna farsa blommade upp.

Just idag är jag trygg i beslut att inte dricka...men vem vet hur det blir imorgon, eller ikväll? Gillar Pianomannens liknelse vid den stängda dörren...så vill jag se det. Inget lås...bara en djävla järnvilja som gör att man inte sliter upp den. Men jag funderar osunt mkt kring drickandet. Kanske för att vi bor så nära turiststranden och jag ser fulla människor varje dag. Intalar mig själv att detta är friska människor. Att de bara super till på semestern när de är plakat klockan elva på förmiddagen på beachen?

Men jag känner sorg över den stängda dörren - så sjuk är jag. Jag känner sorg över att AA inte var min grej. Jag känner glädje över forum...Tack gode tur för att jag hittade hit. Ta hand om er. Drick med förstånd ;-) /R

Men full av beundran att du stoppade efter ett glas, hade jag varit i din situation hade jag inte kunnat stoppa. Var stolt över det!
Kram

... är ett helvete. Jag gick in i väggen för tolv år sedan, bröt upp ur ett äktenskap som förintade och förminskade mig. Utmattningsdepression, och jag fick också SSRI-preparat. Som tur var kom jag till en bra psykiater som skrev ut ett preparat som fungera än i dag och som för allt i världen inte vågar släppa. Numera lever jag i ett tryggt förhållande och jag kan inte önska mig mer. Är inne på dag 12 i min utan-vin-period och det har gått bra. Känner äntligen att jag mår bra, kan utnyttja mitt intellekt och kreativitet.

Jag tar ett steg i taget. Och är glad för varje dag jag håller mig till grönt te och flädersaft.

Alkohol är som sagt den allra största tidstjuven. Ta vara på det du har, sekund för sekund, minut för minut....

Tänker på dig, finns här om du vill skriva. Vi behöver varandras stöd. Ingen är perfekt.

/H

Tack för att du påminner oss om hur värdelöst det är att unna sig lite krök. Och jag tror att Dompa klarar sig bra. Han skulle ju inte koppla upp sig här under semestern skrev han.

och ser till rummet. Vädrar och dammsuger bort några flugor som surrar i fönstret. Slänger de vissna blmmorna i komposten, sköljer vasen och tar in nya blåklockor - många vita och någa blå.

Tänker på tomrum, leda och stress som anledningar att dricka. Även fest och fira med faktiska anledningar. Antagligen måste alla hitta sitt eget sätt att möta sig sjlv i olika sinnestillstånd. Våga vara nära sig själv i det som är... / mt

Hej Dompa och alla andra!

Som en del säkert kom ihåg så hade jag ännu inte tagit steget att bli en nykter alkoholist bara för att kunna veta att man skulle kunna ta sig ett rejält rus utan att det skulle verka som man förlorat ansiktet. Nu tog jag det efterlängtade ruset och det blev ett rus som jag kommer att minnas ett bra tag.

Efter att ha jobbat och varit nykter ett bra tag så skulle jag ta ut en vecka ledigt för att vara med min fru som är och besöker sina släktingar i ett annat land. En massa aktiviteter var in planerade och alla parter såg riktigt fram emot detta. Väl på planet så tänkte jag att eftersom jag varit så redig under en längre period så skulle jag väl åtminstone unna mig ett glas vin eller två under färden. Vin glasen blev ett, två och flera. Sedan beställde jag in whisky och flygvärdinnorna hörsammade gärna mina beställningar och resten av flighten har jag bara sporadiska minnen av. Väl framme så var det bara en timma till nästa avgång men jag minns att jag besökte en taxfree och köpte 2 liter whisky till special pris som jag tog några rejäla klunkar av innan jag entrade nästa flyg. Väl framme vid slutmålet minns jag bara att jag stegade ut och inte såg mina nära och kära och letade därför upp första bästa taxi och drog iväg.

Till vår bostad kom jag på något vis och min svärfar blev mäkta förvånad över att jag kom i taxi och efter viss turbulens så lyckades han meddela min fru att jag redan var hemma så dom inte behövde leta längre på flygplatsen. Resten av kvällen och natten spenderades i fyllesömn.

På morgonen efter, (efter att ha styrkt mig med några rejäla whiskyn), erfor jag att jag inte fått med mig bagaget från flygplatsen och att min plånbok med körkort, kontanter och kreditkort var borta, (det är lätt att stjäla från fyllon). Förmiddagen tillbringades därför med att hämta bagage, spärra kort osv.

När allt detta var avklarat tog jag några whisky till och efter en tupplur upptäckte jag att jag var ensam i lägenheten och kände mig övergiven och besviken, (min fru hade åkt och handlat mat), och beslöt mig därför att lämna hemmet och ta in på ett hotell eftersom ingen ändå tycktes bry sig.

Från två dagar på hotellet minns jag inte mycket mer än att jag lyckades få slut på whiskyn, rensa mini baren och ändå gå ut och köpa mer. Efter ett tag lyckades jag koppla upp mig på internet och där var naturligtvis ett mail från min fru som var jätte orolig, så efter att ha svarat på mailet så fick jag skjuts hem igen.

Jag behöver väl inte ens nämna hur frostig min frus attityd var mot mig, vilket i sin tur innebar att jag kände mig ännu mer berättigad till att fortsätta att dricka. Dock drack jag lite mindre de resterande dagarna eftersom jag sov dåligt, hade en hemsk ångest, hjärtklappning, svettningar, spydde och mådde allmänt dåligt som jag endast kunde motverka med ett visst alkohol intag som jag insåg att jag bara successivt kunde trappa ner.

De sista dagarna kunde vi dock umgås normalt igen men jag fattar ännu inte hur jag kunde spoliera en vecka som skulle bli fantastisk med att supa mig redlös mer eller mindre varje dag. Kanske var det saknaden jag känt över att behöva jobba när man skulle varit lediga tillsammans som kulminerade på detta sätt?

Behöver väl knappast berätta att hemresan naturligtvis inte heller var trevlig utan jag upptäckte att jag blivit dålig i magen och fick planera varje steg på flygplatsen och var jag skulle sitta på flyget för att hastigt kunna bege mig till toaletten. Drack dock inget på flyget och köpte heller ingen tax free.

Dompa ditt återfall ingenting i jämförelse och nu blir det jobb resten av sommaren och jag känner för närvarande inget sug till att uppreva bravaden.

Ha Det Gött

Efter några vingliga dagar när jag verkligen har slagits mot drakar och spöket, känner jag en ny tändning igen.

Tog ut några dagars ledigt och åkte i väg med mannen på en lillsemester, då vaknade alla odjur i huvudet och det var nog de värsta dagarna så här långt. Beundrar Maria som klarade en hel semester, är helt slut efter 2 dagar.

Satt på en uteservering, när både jag och mannen plötsligt drabbades av dåligt minne och beställde in en flaska vitt vin. Njöt i solen med glaset framför mig och tyckte livet var jätte härligt, när ångest slog till "Vad fan gör jag" skall jag slänga bort allt och ramla ner i det jäkla hålet igen.

Lyckades bromsa efter ett glas och vi gick tillbaka till hotellet, han tycker nog att jag är helknäpp och menar att ett glas inte betyder något. Men för mig betydde det att jag för första gången ser mig själv som alkoholist för jag ville ha så mycket mer. Lärde mig en läxa som gjorde ont i själen, jag är alkoholist och jag kommer aldrig mer att kunna dricka.

Så nu skall jag analysera mig själv och även min man, hur kunde vi glömma och hur skall vi undvika att hamna där igen.

Kram Kalla

Vad du är stark, man blir så glad för din skull, Kram Kalla

Kul att höra att det går så bra, och vilket stöd av svägerskan!!
Det går bra för mig med, har äntligen kommit ur svackan så det känns stabilt igen.
Kram!

Bara för att höra av mig. Hade ett mkt bra samtal med svägerskan när vi var på egen shopping/fikatur utan män och barn. Vi pratade om alkohol och när jag frågade berättade hon att de bestämt sig för att avstå alkohol för att sympatisera med mig den hör veckan vi semestrar tillsammans. Jag berättade om whiskyflaskan (som jag tittat lite mer på men faktiskt inte ens luktat i :-) I kväll var vi på restaurang och då sa hon att hon hört att man ska dricka te till vietnamesisk mat, vilket också kyparen bekräftade. Så det gjorde vi! Är så glad för min gulliga familj (fast maken var tvungen ta öl till maten så att jag tvingades köra tillbaka sent och lyssna på hans passagerarsäteskommentarer - knip igen och sov! sa jag, nöjd med att mitt nya starka jag inte tar skit längre!)

Kram till alla mina vänner, hoppas det går bra för er!!

Att allt gått bra! Det är nog vanligt att relationen blir förändrad, nu var det tydligen inte så farligt i ditt fall men vi är några som ser relationerna till maken/makan ur ett annat perspektiv nu och inte alltid till det bättre. Men när en förändrar sig påverkar det ju båda så det måste nog få ta tid. Kram!

Låter helt underbart med kaffe och morgondopp från bryggan innan ngn vaknat. Det är som högsta vinsten att varje morgon vakna och vara pigg i knoppen. Livet blir så mkt roligare fast det var svårt att tro innan man slutade. Kram!

Hur gick det på festen?, hur är det med "Draken"?. Min har lugnat sig igen, efter att ha haft några jobbiga veckor så känns det stabilt igen.
Kram!

Hitta tillbaka till glädjen, det är vad det handlar om för mig också. Hitta tillbaka till äkta känslor, få kropp och knopp att fungera som de ska. Hitta lyckan i toppar och styrkan att klara dalar utan att ta hjälp av sånt som i längden bara stjälper. Jag håller tummarna för dig och sänder en styrkekram!

Mitt sätt att dricka alkohol är inte ok. När det förändrades och blev till det det är vet jag inte helt säker, men jag har mina aningar o ska ta itu med den biten också.Jag har en oro, en ångest som känns skön att döva med alkohol. Det hade varit ok om det varit skönt att döva den oron med ett glas vin men då det nu blir hela flaskan vin som är så god att döva med så ska det bli slut med det här ensamma vinandet.
Det går att gå till jobbet dagen efter, det går att vara glad och pigg men det är en yta. Inuti finns alltid oron kvar, mycket bättre de (faktiskt en hel del sista tiden)dagar som jag vaknat utan att kvällen före somnat som en stock av vin.
Jag ska ligga vaken med böcker, te, film, vad som nu krävs, promenader i natten. Nu gäller det!

Oron som du skriver om (10:e juni)Tvåbarnspappa på en annan tråd. Tillflykten till alkoholen för att slippa oron och tomheten inombords. Jag tyckte om ditt inlägg och ska spara det nånstans och läsa det när jag behöver det. Givetvis finns den kvar där, oron den slipper vi ju inte med hjälp av alkohol, bara en tillfällig lindring. Men var man ska börja och vilka trådar som ska dras i för att komma dit man vill, det är nog olika för alla, eller?

Jag känner själv att jag fastnat i nåt destruktivt tänk. Så jag måste upp från det till att börja med och jag tror jag gör det bäst i att börja smått. Tappat bort glädjen? Kan man tappa bort glädjen? Jag känner ju precis så... tappat bort... Tappade jag bort den innan vinet började lindra oro eller tappade jag bort den i.o.m att vinet kom in lite vänligt för att lindra? Ja det där är ju som hönan o ägget o spelar kanske ingen roll. Huvudsaken är att NU SÄTTER JAG UPP ETT MÅL! :)

Måste ha lite av min gamla livsglädje tillbaka först för att kunna ta itu med min inre oro...

Hitta tillbaka till glädjen då! Hitta tillbaka!

Allt som är gott, njutbart, hitta tillbaka till det. Japp, jag ska börja där!
Och inte något tröstevin. In med riktigt liv och bort med sur rödvinstillflykt.
Idag är det!!!

/Tilde

ska packa ihop och åka med ungarna till landet. Ska bli skönt att andas havsluft! Men ett ororsmoln hänger ändå över mig, brukar ju ta första glaset vin innan jag ens packat upp väskan och sedan fortsätta istort sätt hela dagen. Ska inte ta med mig något A utan massa Cola och vaniljte. Men det finns många grannar som kommer över för ett glas vin..... Försöker mentalt ladda. Har vaknat så skönt de senaste morgnarna, naturligt lite gäspig men klar i knoppen. Försöker som någon sa "spela filmen till slutet", att det låter ju aå härligt med ett glas vin på altanen, men sedan blir det ju "hoppa på tåget" och fortsätta så att ingen märker det resten av kvällen för att sedan vakna upp med ångest och huvudvärk. Ska försöka framkalla känslan av sist jag var där och gick upp tidigt för kaffe och morgondopp på bryggan. Kanske jag kan smita från ungarna och sätta mig på en klippa och bara vara. Det låter så härligt och jag vill att det ska bli så, men liter just nu inte helt på mig själv. Håller tummarna för mig själv och alla ni andra där ute som kämpar i sommarsverige!

Allt har gått bra. Har varit i sommarstugan sedan vi kom hem från resan. Både själv och bara med barnen. Semesterlivet med frun går sådär. Man märker att det varit mycket vin på verandan, en drink på tu man hand och sådant som sammanfogat oss förut. Men ingen katastrof, lite småtrist bara. Det tar tid att lära om.

11 veckor - gud så skönt! Jag tänkte skriva duktig men ångrade mig lika snabbt. Det är så lätt att detta med att hålla sig nykter blir ytterligare en prestation att lägga på högen. Jag själv tog ett beslut att dricka nu i helgen. Var på en långweekendresa i en Europeisk storstad och ville inte hålla mig nykter. Jag har bestämt mig att inte använda ordet "kan" utan "vill" istället, för att för mig är det vad det handlar om - att vilja. Jag kan hålla mig från alkoholen större delan av min vakna tid men i vissa situationer är det fortfarande svårt att bara vara. De största insikten jag har gjort efter denna resan är att jag måste lyssna på min magkänsla mer. Göra det som känns rätt för mig samtidigt som det känns tråkigt att säga nej till saker. Min kompis som var med på resan gillar att festa, vi har festat mycket ihop, och det känns ovant att inte vara den partytjejen jag alltid varit tillsammans med de som vart med länge. Dessutom som du skriver MissH att många tycker att det inte är så farligt, "du var ju inte så full igår". Men det är ju skit samma eftersom de är inte dem som tar smällen dagen efter. De tycker mest det är kul. Jag har diskuterat med flera nära kompisar som inte tycker det spelar någon roll om jag inte dricker. De vill ju att jag ska vara med. Det sitter mest i mitt eget huvudet. Jag tänker bara; när ska jag känna mig klar? När är botten nådd? Jag mådde hemskt dåligt dagen efter vi va ute och festade, men tar mig igenom det. Samtidigt hade vi ju väldigt roligt. Det är väldigt tudelat detta här...

Förra gången jag var nykter en längre tid var det en period på 5 mån. Jag kom ihåg att jag mådde ganska bra men inte överdrivet mycket bättre. Funderar på hur jag mår egentligen - med eller utan alkohol? Ska ta upp kontakten med min coach igen som jag gick hos tidigare. Känner att det finns mycket att prata om.

Det är riktigt att vi är väldigt ensamma i detta. De som inte varit i det kan ju liksom inte veta. Nu ska jag iväg på en tjejresa till solen nästa vecka. Har pratat ganska ingående men en av vännerna som står mig närmast så hon vet om det. Jag har förvarnat att jag ska ta det lugnt och bara njuta av solen. Kan vara skönt att komma ihåg HELA veckan :-)

Ja, det är en långgående process med den här relationen = Jag & alkohol

MissH, har också erfarenhet av att vara den där glada, roliga tjejen som ser till att alla skrattar och mår bra. Ibland tänker jag att ser ingen att jag inte mår så bra idag? Är de helt blinda? Men då förstår jag att det är ju den bilden som jag visar upp. Att vara låg och tyst i grupp för mig är lika med tråkig. Det innebär att jag tycker själv jag är tråkig när jag mår lite sämre. Ibland har jag stannat hemma från vissa tillställningar just för att jag inte orkar vara "rolig". Jag blir lite nyfiken på vad du menar med att du äntligen börjar lära känna dig själv? Vad är det du har hittat? Gillar du den tjejen bättre?

Nu kommer jag sova gott i natt, känns som att så mycket i mig kommer fram under den här resan.

Det är svårt att märka förändring, speciellt om den går långsamt. Men nu ser jag. Vännen (som inte sagt ett ljud mer om min nykterhet) stressar och planerar, under dagens lunch planerade han redan morgondagens, det är aktivitet på aktivitet, allt ska schemaläggas och struktureras. Och jag ser att exakt så var jag. Alltid, varenda resa har jag planerat, det har kliat i kroppen om jag inte kunnat se dagen klart framför mig. Tills nu. Säger ungefär femton gånger om dagen att jag inte tänker planera min tid, vi får se, kanske det. Drar mig undan, stänger ute. Måste få vara själv. Så härligt! Jag kan äntligen ta det som det kommer, göra som jag känner. Och lika viktigt, jag säger nej. Vägrar låta min tid ägas av någon annan. Låter tjurskalligt kanske? Inte alls, jag är bra mycket trevligare att umgås med, inga undantryckta känslor eller åsikter som sipprar ut. Imorgon hoppas jag att jag vaknar först så att jag kan cykla iväg själv, tidigt innan ön fyllts med folk och bara få sitta vid havet och dricka mitt kaffe. Ifred. Ja förutom trutarna då.

Alkoholen förresten, det går bättre än jag trodde. Inget sug alls, jag sippar på mitt alkoholfria vin eller cider eller vad det är, resten dricker öl och vin. Och det gör mej inget alls. Ser fram emot mornarna nu, är något nytt. Vakna utsövd av solen som skiner in genom gardinerna. Känna att hela dagen ligger framför mej. Tycker det är så skönt. Har egentligen alltid varit morgonmänniska men det har jag vägrat låtsas om såklart. Tryckt undan det precis som många andra egenskaper.

Jag och vännen pratade om just egenskaper förut, han tycker att jag har blivit mer seriös (underförstått tråkig) de senaste åren. Förr var jag den tokiga, partysessan, den friska fläkten, dramaqueen, ja ni fattar. Jag sa att jag tröttnat på det där, att jag inte orkar vara ett excentriskt inslag i folks liv. Jag är en seriös person, har alltid varit, men det passade inte då, i det umgänget, i den tiden. Och jag, som har haft så svårt att ta kritik och alltid tagit det så hårt bryr mig inte. Är förvånad själv. Men hellre att jag inte blir omtyckt för den jag är än att jag blir omtyckt för den roll jag spelar. Klurig formulering :-) Men så känns det iallafall.

Jag är så glad att jag tog det här beslutet, det är så skönt att äntligen få börja lära känna mig själv.

Du ÄR normal, du är bara inte som du tror att alla andra är. Och du är alldeles perfekt i dig själv. Gå inte på alla Facebook-ideal som folk försöker skryta med, ingen lever så på riktigt. Tänk på att de som har svårast att leva med våra sämre sidor är oftast vi själva... Vet ju inte varför du äter anti-depp men jag vet många "normala" som gjort det. Jag också.

har nog innerst inne vetat det länge, jag minns för några år sedan utomlands hur jag kände att ett monster kom så fort jag tog en öl till lunchen. Beställde in en till, och hade sedan bråttom till rummet där jag kunde ta med mig en öl ut till solstolen. Sedan dusch, några glas vin och middag med mer vin och sedan en konjak på altanen före läggdags.Vet att jag pratade med min sambo om monstret som slukar mig, men han förstod inte. Det är samma monster som gör att jag trycket i mig flera liter glass om jag inte dricker, för något måste monstret ha. Det gör så ont att inse att jag har problem. har haft svårt att accetera mina depressioner och att jag ätit SSRI preparat länge. Tror inte det handlar om alkoholen utan kanske att erkänna att jag inte är normal, perfekt och klarar att hantera detta. Man tycker ju att jag borde inse detta när jag nästan varje gång jag dricker får en minneslucka. Trist och jobbigt, känner att all min energi går åt till detta just nu. Mannen jobbar och jag är hemma i två veckor med ungarna och orkar/vill inte göra något med dom, vilket i sin tur ger dåligt samvete och så går det runt runt runt...

ju vara så att du har beroendesjukdomen och inte kan säga nej när du väl tagit första glaset ?

Sa en massa saker som jag inte minns.... Varför just jag? Varför kan inte jag sluta när jag börjar? Ledsen.