Senaste kommentarerna i forumet

Apropå det Berra skriver om PMS och annat har jag faktiskt tänkt på att en del människor beter sig som om de har PMS och regerar över omgivningen hukar och anpassar sig. Jag har tänkt på det när jag läst i Lillablås tråd om T som hon var tillsammans med. T är sådär lynnig och oförutsägbar och påminner mig om mitt ex (som inte var alkoholist, tror jag..?) Jag kunde vara så orolig för hur han skulle reagera när det gällde försummad städning och annat, för han kunde bli så irriterad och arg i sina rörelser. Det är många år sedan vi skiljde oss, men jag blir fortfarande alldeles stel i kroppen om något av mina barn plockar undan i köket slamrar mycket med porslinet (som han brukade göra för att han var irriterad över att jag hade fyllt diskmaskinen på "fel" sätt).

Sen skiljdes vi och då började jag dricka för mycket... Men när jag tänker på mitt äktenskap hade jag samma beteende då som många så kallade medberoende vittnar om. Jag hukade och försökte förekomma och vara till lags... Hur kan det bli såhär? det är verkligen komplicerat. Tycker att mina barn med jämna mellanrum "regerar" genom att vara sura, tvära och arga i sina rörelser. Inget ovanligt för tonåringar kanske, men faktum är att jag tycker det har blivit mindre sådant sedan jag slutade dricka... Häromdagen var lillkillen en riktig surgubbe på morgonen. Jag brydde mig inte om honom, men såg till att fånga in honom och ge honom en kram innan han gick till skolan. När jag kom hem från jobbet kom han genast och gav mig en kram och sa att han visst hade varit lite tjurig, vilket jag tolkade som en ursäkt. Jag sa bara att jag hade lagt märke till att han varit grinig.

Nä, ursäkta Berra, för att jag kapar din tråd. Jag kanske borde lägga mitt inlägg under medberoendesidan? Men för att summera tycker jag det verkar finnas mycket känslor som ageras ut i samband med alkoholism och medberoende.
Kram alla

, det din mamma brukar säga. Förstår precis vad hon menar, ibland snurrar tankarna runt så det blir helt galet och man får lov att skratta för sig själv (lite jobbigt när jag sitter på tunnelbanan). Fantasi är bra :-)

På tal om PMS, varsågod Berra. Artikeln är visserligen gammal, men det var den första jag fick fatt på kanske har det t.o.m. kommit mer forskning på detta:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article10486214.ab

I dag är det 13 veckor och 2 dagar sedan jag gick med här och tog ett beslut att förändra mitt liv. Sakta men ganska säkert har det gått framåt och jag har lyckats hålla mig nykter, tror mycket att min rädsla för att åka dit igen har räddat mig. För under julen och nyår kunde jag inte finna någon bra anledning till att leva vidare, vilken fruktansvärd tanke,jag som blir lycklig av havet, skogen och nybakta bullar. Men just då stod det så klart att alla skulle ha det så mycket bättre utan mig, i dag är jag så glad att jag sansade mig och faktiskt erkände för mig själv att jag är alkolist och det är det största problemet. Allt annat ordnar sig även om jag befinner mig i en jättebacke just nu både när det gäller ekonomi och mitt förhållande. Man blir ju inte direkt smartast av att pimpla vin och köra huvudet i sanden.
Men nu går jag mot vårens första stora prövning påsken som skall firas här på landet, med hela huset fullt med folk. Jag vill inte bryta den traditionen men det kommer att behövas en jäkla styrka och vilja, men jag övar i huvudet hur jag skall göra när stressen kommer och vinet drar.
Men nu blir det att putsa kvasten så den är färdig till resan till Blåkulla, så många kramar till er alla där ute

blir jag så trött på att se hur det ser ut "under ytan" på vårt samhälle.

http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Dubbel-utsatthet--om-valdsutsatta-…

...utan att jag vet varför...

Har haft ett uppdrag på jobbet idag som har precis naggat kanten av mitt egna kunnande,
och gav efter mycket bök och stök ett positivt resultat, det kändes bra att jag hann..
Jag gick in på en annans ansvarområde som egentligen inte hade tid för mig,
och då gjorde jag hans jobb åt mig själv också, själv är bäste dräng...

Skjussade dottern hem från jobbet på kvällen hon var ganska neutral i humöret,
men när hon sedan blev stressad iväg på nästa uppdrag och det inte tajmade precis som hon önskade,
ja då blev hon en grinfia också som smittade sig till lillebror...

Har upptäckt att just dåligt humör har väldigt lätt för att smitta av sig till de närstående,
och man bör tänka sig för både en och två gånger innan man låter sitt (dåliga) humör kliva över till någon annan...

Grabben och jag lämnade "surkärringarna" ett tag, och gjorde sådana där "killsaker",
han är mitt i tonåren och har ärvt alla hans pappas intresseområden...
Det är riktigt kul att gå runt i grabbaffärerna och dregla lite tillsammans,
det blev ett nytt konsollspel till honom och ett stillat lystmäte hos hans far..

Tänkte nästan fälla upp paraplyet i hallen för att skydda oss mot spott och spe från damerna,
men se de hade båda blivit fromma igen, vadå tjurig, JAG?

Och där ska man sitta och låtsas som om ingenting har hänt, äh men vad f.n!
När ska vi killar få ett giltig PMS ursäkt, som suddar bort allting som har hänt???

Tänk om det fanns något sådant även för alkoholen,
-Äh men du får ursäkta mig, ja du vet det är den där månatliga perioden du vet,
Pre-Alkoholistiska-Tendenser, PAT.
Vi alkisar kan ju bli lite stingsliga dagarna innan vår period, du vet det är suget liksom..
Men det är ingenting att bry sig om, helt naturligt, bara att låta oss hålla på,
det går snart över..., vi menar ju inte det vi säger......NOT!

Eller...så driver min fantasi iväg igen...
Som min mamma brukar säga, det finns mycket roligt de kloka aldrig får vara med om...
Och ni skulle bara veta vad som snurrar runt i min skalle, ha!

Mors!

/Berra

Det var nog nån tangent som hakade upp sig...

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Bara vara kvar och känna kanske..?
Har själv insett att jag använt alkohol för att jag haft svårt att hantera mina starka känslor. Det funkar att bara låta dem passera, har jag märkt.
Nynykter

Stigsdotter för förslaget :-))
Jag har skrivit på samma sätt till henne men hon väljer att läsa det hon vill läsa och jag kan inte göra något åt det. Och hon vet mycket väl att jag tycker om och bryr mig om henne, vi är bra vänner nu efter många och långa ärliga samtal. Men sjukdomen är stark, ibland är det oerhört svårt att bemästra den så man kan skapa ett nytt nyktert liv. Men hoppet finns där :-)

..och jag borde ha gått och lagt mig för länge sedan..

Men min tid är NU, speciellt när jag får sitta här för mig själv, och resten av familjen har gått lagt sig, har nog lite eremitblod i mig i alla fall...

Har läst ikapp allt jag legat efter på forumet sedan i förmiddags, funderar väldigt mycket
på hur era liv ser ut, fantasin tar över och det flyter långsamt iväg...
Vill så gärna skriva i varje tråd, allra helst de som inte fått något svar och är nya här..
Men jag taggar på texten, och faller den inte i min smak, har jag svårt att svara bara för att vara hygglig och så där onaturligt trevlig utan att mena det..
Det kan låta lite ego, men att det ger mig något tillbaka också är viktigt för att hålla kvar i en konversation...

Många söker efter tips eller en "knapp" man kan trycka på och så är alkoholsuget borta liksom...
Men livet är inte så enkelt, drickandet har blivit en livstil, och att ändra livstil är inte så förbannat lätt..

Jag ändrade min och upptäckte att jag var en mycket större känslomänniska än vad jag trodde,
det var mitt fall till alkoholen som skapade den, ville döva och dämpa, glömma och förtränga.
Idag tar jag mitt ansvar för mina handlingar och uttryck av mina känslor på ett helt annat sätt,
jag analyserar direkt varför jag reagerar som jag gör...

Senaste dagarna har frugan varit en grinsibba och är mycket lättretlig, och NEJ det är inte mitt fel,
hon har sina humörsvängningar och får ha dem för sig själv, jag håller mig undan..
Men också har jag lärt mig att inte mantla hennes irritation, det är hennes problem, inte mina...

Idag fick jag beröm på jobbet, och det måste ha svidit hårt för dem att tygla deras stolthet.
Återigen har jag visat att gammal är äldst, fixade ett problem på en halvtimme som tre andra gubbar gått och grubblat på i 3-4 dagar, det kändes skönt att jag kunde visa dem min kunskapsbas som egentligen bara bygger på ren och skär logik och en gnutta pedagogik...
Jag brukar annars bara tilldelas de arbetsuppgifterna som de andra inte ens vill ta i..

När jag kom hem kände jag mig ganska så nöjd och kunde nästan tänka mig att sprida lite spontan glädje ..ja tills frugan kom hem då och surmulade sönder mitt glada humör...

Och här sitter jag nu och känner mig itusliten av mina känslor...

Min gamla mor ringde och hade kommit åt någon knapp på fjärrkontrollen till TV'n så att hon inte kunde se det hon ville på kanalerna, och tillsammans försökte vi luska ut vilken knapp den kunde vara, det är inte första gången tant klåfingrig varit framme, och nu ville jag inte åka ett par mil bara för att hjälpa henne igen..
Skulle egentigen vilja fylla den där j.vla fjärrkontrollen med lim, så att hon bara kom åt de knappar hon behöver, den är för avancerad för henne...
Känner mig ångerfylld nu bara för att jag inte var den snälle sonen och gjorde som hon ville,
utan fräste av henne lite granna i telefonen...

Men någonstans mitt i allt ståhej...så vill jag inte glömma bort mig själv..
Aldrig bjuda mer av mig själv än vad jag själv vill, det är viktigt för min egen del...
Att förlora sig själv är det sämsta jag kan göra just nu, att tappa sin identitet och egna vilja.

Förlorar jag greppet sitter snart den gamle gamen på min axel och kraxar om pavvan,
förlorar jag...vinner han...ett skrovmål...

Nu har jag analyserat klart mitt känslosvall, vet var det beror på....
Men vet inte hur jag ska döva, dämpa, glömma och förtränga det...
Bara att stålsätta sig ännu ett tag framöver...

/Berra

...ditt inlägg här ovan i chatten med henne? Kanske kan det få henne att tänka? Att du upplever en genuin oro för hennes väl och ve? Jag vet inte, bara en tanke...

...i min värld, har du redan tagit. Nämligen det att erkänna för sig själv att "ja, jag har bekymmer med alkoholen". Sen kan ju "bekymmer" betyda lite vad som helst, men vi kan ju få börja så då, vi har lite bekymmer. Att kalla sig själv för alkoholist tar emot väldigt mycket tycker jag personligen, men samtidigt vill man ju alltid placera folk i ett fack. Det är så hjärnan funkar - den kategoriserar.

Nåväl, kalla det vad man vill, det viktiga stora steget är som sagt att erkänna för sig själv att man har ett problem. Det har jag kommit fram till alldeles av mig själv men har på vägen också insett att det är AA:s första steg: Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.

Jag håller på att pröva mig fram, tänker att AA kan vara något för mig. Har varit på två AA-möten och nästan chockas av den medmänsklighet och vänlighet jag möts där. Och den känns dessutom äkta! Det är inte människor som är trevliga mot mig för att de vill sälja något eller vinna fördelar utan där finns en genuin humanistisk välmening!

Nu flöt jag visst ut lite här, skulle ju besvara dina frågor ;-) Nå, hur jag fick bekymmer var väl som för många andra kan jag tänka: det eskalerade. Alkohol har alltid funnits i mitt liv. Pappa var alkis och resten av släkten spottade inte heller i glaset. När jag var tillräckligt gammal att dricka snaps till högtidssillen visste jag att hälla de sista dropparna i ölglaset precis som jag sett morfar göra. Den bara satt där liksom!

Festande ungdomstid och studietid. Alkoholen ger ju så många fördelar i den här känsliga åldern. Man vågar, kan och vill så mycket mer!!! Ibland sörjer jag en del människor som jag träffade under den här tiden men som jag bara minns fragment av. Jag minns att det var bra människor som jag velat fortsätta ha i mitt liv men vi tappade varandra därför att vi sågs under en galen drucken afton. Både män och kvinnor!! (snälla känner någon igen sig i detta? Ibland när jag funderar över detta känner jag mig helknasig!).

Bekymret började väl när alkoholen gick till att vara en festingrediens till en vardagsingrediens! Festar gör man ju ibland, men vardagen finns ju där mest hela tiden. När jag började känna att med ett glas vin (eller två eller tre eller ....) innanför västen så var vardagen överkomlig. Då, DÅ, hade jag nog börjat få problem. Att döva känslorna inför alla stora frågor i livet med alkohol fungerar ju så himla bra så att det verkligen är dömt att misslyckas!!

Mitt stora råd till dig kramgo_12 är nog ändå att du skall veta att det är (min teori i alla fall) en lång process som börjar med just erkännandet. Sedan tar man sig upp för backen, halkar tillbaka lite, kliver på tåget igen osv. På vägen lär man sig saker om sig själv och andra som kan vara användbara i utvecklingen mot ett bättre liv. För, det är det det handlar om, att ta kommando över det egna livet (jag har ju för fasen bara ett!!!!) och se till att det blir så bra som möjligt och att jag är närvarade i det. Framför allt: att jag har valt det! VALET måste vara mitt!

...och sen måste jag ju få säga, bara för att inte ge någon dåligt samvete eller för att inte någon skall tänka att jag är superduktig, att jag verkligen inte lever som jag lär. Detta är mina tankar eftersom jag är en ganska klok kvinna ;-) Men snacka går ju... jag lever inte upp till mina egna råd och det gör att jag känner mig som en sämre varelse (och därför fortsätter jag att dricka eftersom jag kan alla argument för och emot men ändå. Ändå väljer jag att följa spritjävulen. Men jag tänker dessa tankar längs vägen och förr eller senare kommer jag till ett vägskäl där det är upp till mig att välja. Att verkligen välja och ta ställning för mig själv.

Det finns de som talar om allas personliga botten. Jag har kanske inte nått min ännu. Så är det nog. Så. Om DU har nått din personliga botten kan du faktiskt ta mina råd trots att jag inte lever efter dem själv fullt ut.

Hoppsan. Detta blev ett större inlägg än vad kramgo_12s frågor behövde. Men, det är i min egen tråd så då får jag bre ut mig hur mycket jag vill. Just ikväll är jag väldigt fundersam. Tänker mycket på situationer på jobbet och annars. Ställer den stora frågan: vad är det för fel på mig? Kanske detta är nyckeln till varför jag dricker?

Jag vet att människor med dålig självkänsla gärna tänker att människor pratar om dem, pratar om saker som jag inte får höra osv. Jag försöker verkligen att tänka att jag är en bra människa ( ni alla här vet att jag är väldigt klok om inte annat ;-) men sen så tänker jag att varför blir jag inte nära vän med folk som andra verkar bli?? I början är jag bra men sedan blir jag bortvald på något sätt. Varför? Hur får man reda på hur andra människor uppfattar en? Detta är stora och jobbiga frågor och jag tror att jag har valt att dricka och "inte bry mig" snarare än att gå till botten med dem.

Nå, tack till dig som orkade läsa ända hit. Lämna gärna ett avtryck och dela med dig. Varma kramar till er alla och särskilt till dig kramgo_12 som vågat dig in hit till oss. Ett råd till dig kan kanske vara att titta på ditt eget nick som hyser så mycket framtidstro på något vis: "2012 är året då jag skall bli värd att kramas med". Eller nåt. Nu loggar jag ut innan jag spånar för mycket ;-)

några underbara dagar i fint sällskap :-) Träffade nya och gamla vänner i gemenskapen samt naturligtvis ett gäng "normala" människor ! Tänk att allt kan bli så bra så länge jag inte tar det första glaset !!

Däremot har jag chattat med en vän som har förbannat svårt för att göra rätt saker för sin egen skull och där varningen för återfallet lyser med neonröd färg i allt hon gör just nu. Hon kan allt sånt där, är i princip "sönder"behandlad, och nånstans hoppas jag ju att poletten ska trilla ner.
På sätt och vis gör hon mig till medberoende och jag känner nu att jag måste ta ett steg tillbaka och leva efter principen "Lev och låt leva" fast det tar emot. Jag vill ju så gärna att det ska gå bra för henne.

Vi alkisar är lite knepiga att ha att göra med innan vi gjort vårt livsval, jag var definitvt inget undantag, men nu försöker jag i första hand göra det som är bra för mig och därefter rikta min uppmärksamhet på andra.

Att ha ett nyktert liv är för dyrbart att fuska bort.

Tack så jätte mycket för ditt svar ,och välkommnande.
Värmer gott i hjärteroten..... jag är utbildad sjukvårdare o mentalskötare,
så jag försöker få något över sommarn eventuellt,
musiken ger jag inte upp kan sitta i studion med min
bror och jamma i hop lite låtar, och när jag nu inte har något körkort får brorsan va lite
chauför till mej i bland.

det verkar va en go sida jag hamnat på jag kände mej så ensam men för står att många med mej
har bekymmer med alkoholen (hummm bekymmer, jag är periodare/alkholist helt enkelt varför ljuger jag
för mej själv så) verkar va en go kamratskap, så jag är såglad att jag hittat hit,

får jag fråga dej Stigsdotter hur fick du bekymmer med alkoholen,har du något tips eller
råd som du kan dela med dej av för att få rätsida på mej själv och leva nykter,
vilken miljonvinst det skulle vara, att bli nyckter alkoholist.

bamsekramar till dej

kramgo_12

Ja välkommen ska du vara! Det finns mycket klokskap och stöd att få ta del av här. Bara det att man snabbt inser att man inte alls är ensam är, ja, inte bra, men man känner sig mindre ensam i alla fall. Det hjälper mycket tycker jag att få skriva av sig här i sin egen och andras trådar. Hur gör du med försörjningen nu när du blivit av med spelningarna, kan du göra något annat?

Kram från mig

Tack så mycket för ditt svar Adde
man har den känslan att man är ensamnast i världen och man är helt maktlös av alkoholen ,
det känns väldigt gott att jag hittade alkohol hjälpen kanske kan jag få råd och stöd av er medlemmar här är nyligen medlem själv från i dag , kanske kan jag hjälpa till att svara på något och vara till hjälp jag med .

jag kommer att ta vara på det tillfällen som finns att hänga här och chatta och skriva av mej lite av tankar och funderingar ....

ha det gott allihopa kämpa på kram på er

än en gång tack till dej Adde för dit svar.....

kramgo _12

till forumet Kramgo :-) En bra början att börja skriva och läsa här, finns mycken kunskap och erfarenhet här. Fortsätt och häng här, det hjälper mycket mer än man kan tro !

Hej allihopa !!!!!
är nyligen medlem här och tänkt dela med mej om min berättelse.

Först vill jag bara berömma er för ert mod att skriva o dela med er av era berättelser
det fick mej att vilja ha samma mod faktiskt ...........
tack för det minna vänner.

Jag är en kille på 41-år med bra jobb sambo och allt som man kan önska sig faktiskt,
spelar mycket musik, är musiker skriver o komponerar egen musik, och har en go hund som jag tränar och myser med,

och så har jag en sak till som jag avskyr mest av allt och vill springa o fly ifrån,
den förbaskade spriten, den är som en magnet, som en ond finne på rumpen,

Ja det är fantastiskt, ju mer ångest och skam man har (så tro sjutton att ett helrör wichsky hick
hick,)dyker upp och tröstar en, jag säger till mej själv att jag ska aldrig dricka mer
Allvarligt, hur mycket ljuger jag för mej själv från skala 1-10,,,,,,

Var jag en befinner mej så finns någon typ av alkohol i min närhet, när jag spelar på restauranger, och barer, hemma hos kompisar, hemma hos mej själv är inte att förglömma.

Och varje jäkla gång vaknar jag bakis fryser o svettas och frågar mej själv.,
hur tänkte jag nu?????

Detta har upprepat sej gång på gång tills den 2mars 2012 21:30.......

det var fredag kväll och jag hade en privat spelning på ett bröllop ,,,,
jag hade drukit ett par öl för att må bra, och inte skaka så in i helsike,
jag förberedde mej med insrument och övrig utrustning jag skulle behöva till kvällen,

Jag riggade upp och test spelade innan för att få så bra ljud som möjligt,
hälsade på brudparet och familjerna var en underbar stämmning och man smälte in och
blev lite av den familjen........

pappan till brud gummen ville att jag skulle vara med och skåla för brudparet,
brudparet var inte där utan det var familjerna som ville lyckönska innför bröllopet

där satt jag o sväljde, jag skryter ju så om att jag inte dricker starkt när jag har spelning,
men jag tog lite vitt vin, mindre än ett halvt glas för och visa mej duktig,jag hade ju även tagit ett par öl innan jag åkte, 6st 7,3 var det, det var för att jag inte skulle skaka så i mina händer,

efter en stund ursäktade jag mej jag hade ett par ärenden innan bröllopet,,,,,

jag började känna av ölen jag druckit mådde bra
nä tänker jag för mej själv jag tar bilen jag körde ju hit,
väl hemma bytte jag om för fest och där knäckte jag en öl till 7,3,
detta gjorde jag utan att tänka och svepte i mej den för att hinna ett par till innan jag spelar,

mobilen ringer det är min kära mamma som önskar mej lycka till på spelningen , det blir tyst i luren
en liten stund har du druckit något i dag,,,, det var som att få ett hammar slag i huvet när jag ljög min mamma rätt i luren, nä har inte druckit på flera dagar,,,,

Va duktig du är pojken min, jag blir så stolt,,,,,
ta vara på dej å än en gång lycka till i kväll kram .
kram sa jag tillbaka och la på luren,

oj vilken ångest jag fick ljuga för min mamma( Hur tänkte jag nu?????)

gick till barskåpet och tog fram absolut vodka hällde upp i ett dicksglas och svepte
som en liten snaps,det blev tre st, ähhh skit samma jag tar flaskan med mej,

mycket riktigt satt jag i bilen igen och tänkte starta för att åka till bröllopet,

jag hann att åka 500 meter max så hade jag blåljus i baken, go natt världen tänkte jag ,
jag stannade och la mej vid väg kanten som visade sej vara i diket jag kännde det var någon konstig lutning men tyckte dom skulle göra i ordning vägen bättre,

jag fick blåsa i den apparaten polisen har som visade go natt o farväl körkort,,,,,'
fick åka med till stationen o blåsa mer ,såg väl ut somm ett stopp lyse i ansiktet

där visade sej att jag hade 1,02 promille i blodet,och 0,51 iutandnings luften.

i dag har jag indraget körkort i två år står i polisens register att jag misstänks för grovt-
rattfylleri.väntar straff påföljd, ska till tingsrätten i april i år.

förlorat jobbet som underhållare o musiker.

sårat min mamma och sambo något så fruktans värt, jag frågar mej själv varje dag är spriten så värdefull, som min familj, sambo, o arbetskamrater, hjärtat säger nej, men huvet och sprit tarmen ¨
kämpar tappert så jag ska supa bort allt jag har verkar det som,

Idag får jag hjälp av doktorn med antabus, gått med i länkarna
tar blod prover som visar om jag druckit, fått två åter fall på en månad,

skakar inte så mycket längere men svettas och tänker sprit, men det kommer att gå över om man kämpar
men hur jäkla lätt är det, det gör ont i hela kroppen, skamen och ångesten gör det inte lättare,

jag kommer att kämpa för att leva nykter men vägen dit är lång men hoppas jag klarar det ,
med den fina hjälp jag får plus att jag kan skriva här o berätta hur det går ,,,,,,,,,,

kram på er alla och tack för att denna sidan finns

Hälsningar kramgo_12

Stigsdotter, beklagar sorgen. Hoppas familjen får hjälp att bearbeta, det är traumatiskt för alla när någon väljer att avsluta sitt liv. Varm hälsning till dig! / mt

Att alkoholen är en "nedvärdering av livet". Den ska jag ta med mig och grunna på ett tag.
Nynykter

Jag läste först nu längre ner i tråden om din släkting. Det blir obegripligt för oss utanför. Jag tror att människor som väljer att ta sitt liv är så deprimerade och fyllda av smärta att de är bortom tankar på konsekvenser.
Styrkekram till dig Stigsdotter

Jag skrattade gott åt Stigsdotters inre process. Känner igen mig. Själv har jag ett stort behov av att prata om alkohol och fördelarna med att inte dricka. Jag skriver på forumet av samma anledning, för att få ventilera. Troligen avtar det behovet med tiden. Men jag tror det är BRA att tjata med sig själv om hur många fördelar det finns med att inte dricka alkohol. Det är ett stort beslut också, så det är inte konstigt att man håller på. Det är som att köpa en bil till exempel. Man läser om olika fabrikat, pratar med folk och provkör innan man bestämmer sig. Men sen, när man väl har fattat sitt beslut och köpt bilen fortsätter man att läsa bilannonser och snacka bilar bara för att förvissa sig om att man valt rätt.
Ha en fin nykter söndag!
Nynykter