Senaste kommentarerna i forumet

Jag är så lyckligt lottad som har erat stöd. Fantastiska kvinnor alla tre; Lelas som kämpat för sin pianosnubbe. VD som kämpar för sig själv. Och sist men inte minst lillablå som skriver ooch fotar så fint. Du får skriva vad du vill till mig, att du saknar mig gör mig rörd. Jag var inne på samma linje en gång och skrev till dig. Ett inlägg som jag sedan raderade för jag blev blyg. Tror dock mr pianoman hann se det, det var så han listade ut min namn. Haha. Nu har jag suttit här i tre veckor. Idag pratade jag med min socca. Bad om förlängning. Ska igentligen ut om en vecka men känner mig ärligt talat inte redo. Det finns stunder när jag längtar efter alkohol, trots allt det har förstört. Ibland på terapin eller "delningarna" kan jag känna att "Nu skiter jag i detta, ge mig en kall whisky". Nu ska jag inte skylla på GUD, men han är en del i det hela. En annan är att jag börjar reta mig på mina "medpassagerare". Tycker att en del av dem är precis så gnälliga och otacksamma som PersonligaPerson beskrev. På en del låter det som om detta är ett fängelsestraff eller en vistelse på en sommarkoloni som deras föräldrar påtvingat dem. Men jag vet att ingen är tvingad till att vara här. Kanske av sociala skäl, men vi är inte inlåsta. Terapin? En del matnyttigt, mycket som jag tycker är svammel och det är därför jag misstänker att den här surströmmingen inte är färdigmarinerad. Ha det bra där ute. Försök att låta bli. /R

Du har rätt i det du skriver mt. Både det jag retat upp mig på. Som det du citerade av Addes klokheter till Stigsdotter. Men även att jag kanske trampat på Addes tår. Självklart. Försök att förlåta mig Adde!!! Jag menar det. Jag tror att du vet att det blir galet ibland när man skriver och jag inser att du vill rikta samma ord till Stigsdotter, men att du kanske inte vågar. Förlåt mig. Nu går vi väl vidare? Nu har det väl rätat upp sig igen? Sist av allt mt. Visst är det härligt att Lilja, Viktoria, Stigsdotter och jag har olika syn på saker? Malign

och tack för ditt svar. Jag antar att du (till exempel) avser inlägget där Adde skrev:
”Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv"

Jag tänker så att allt jag reagerar på här är MIN reaktion utifrån vad jag läser och LÄSER IN i det en annan person skrivit. I den stund jag skriver värderingar om andra så sätter jag mig precis i den situationen du beskriver, jag dömer en annan utifrån min tolkning och min reaktion. Jag läste ditt inlägg och har sett att Lilja och Viktoria hade en annan uppfattning, även Stigsdotter. Det jag beskriver nu är detsamma som VD nyss skrev.

Jag har följt Stigsdotters tråd från början och skrivit i den nån gång. Jag läser många trådar och skriver inlägg ibland. Mest skriver jag om mig – för min egen skull. Jag har funderat mycket över forumet och det som händer mellan oss här. Vi skapar oss bilder av varandra på basen av hur vi tolkar det den andra skriver. Vi är missbrukare eller medberoende, ibland möjligen båda och vi har ett (1) gemensamt intresse-/problemområde – alkohol. Vi som människor och våra liv är ju långt större än så.

Så här skrev jag nyligen med anledning av att dreams1 kände att hon ”trampat någon på tårna” - så här tänker jag också idag:
”Jag har också upplevt känslan att man trampat någon på tårna. Det har också gjort ont i mina egna tår emellanåt. Sånt händer mellan människor och här är risken uppenbar, vi delar med oss av känsliga erfarenheter och vår sårbarhet... Att vara hänvisad till enbart text ger alltid utrymme för missförstånd. Här har vi inte tillgång till ansiktsuttryck och kroppsspråk, vi kan inte uppleva nyanser i röstläge och tonfall. Alla som läser lägger in sin egen tolkning och sin egen text i det som finns mellan raderna...
För min del är anonymiteten och de olika svaren samtidigt forumets styrka. Här är vi befriade från våra roller i vardagen. Här vi inte proffs och auktoriteter.... alla bidrar med sina tankar och erfarenheter och den som läser väljer själv vad man tar till sig. Ibland har det blivit för mycket åt nåt håll men det har rätat upp sig igen.”

Vänliga hälsningar / mt

darrar visst på manchetten och sänder dubletter idag :-D

...och kram från mig. Skönt att det ordnade sig med lill*n. Ta till dig ordentligt nu att du klarar av denna jobbiga situation utan den vanliga medicinen :-)

Ja ÄnnuEnVindåre. Just i detta fall var det min verkligen min mening!!! Det kom ut olyckligt, det håller jag med om. Men jag menar det av hela mitt hjärta. Malign

Hej!

Nu var det visst du som tog dig rätten att både bestämma vad som är rätt och fel på detta forum och fördöma dem som inte agerar precis som du tycker att de borde göra.

Var det verkligen din mening?

VD

Huvudet sprängs av migrän, känner mig helt slut. Varit en jobbig helg med ena barnet på sjukhus, dock hemma nu tack och lov. Sånt här fick mig att dricka förut, för att stå ut med det jobbiga och alla känslor det väcker. Har inte gjort det utan är ffa nykter och känner mig glad över det. Bara huvudvärken går över. Kram på er!

Ville bara kika in och önska att du får en bra dag.
Varm kram! <3
/R

-

...kunnat hämta dotra heller, hur skulle hon då kommit hem :-)

...som både började och slutade med stor passion för det verkliga livet, utan flykt från mitt normala liv...

Har hunnit med så mycket, och livet känns så innehållsrikt, det har varit full fart från det man vaknade tills dess man gick och lade sig alldeles för sent som vanligt...
Vi håller på och bygger om här hemma, och det värker i snart vartenda lem jag har i kroppen.
Jo jag rätt otränad, det medges, man anpassar sig efter de dagliga fysiska påfrestningarna i långa loppet, och när det sedan krävs lite mer, så känns det lååång tid efter...

Men det blir bra, och nu börjar vi få upp grejorna på väggarna igen, mycket skruvande och en del skärsår...
Den här gången har jag vägrat jobba utan att frugan är med, så hon får den rätta känslan över hur pass mycket jobb det egentligen innebär, och jobbar inte hon, jobbar inte jag...
När hon var borta förra helgen på konferens gjorde jag ingen på ombyggnationen, det kändes mest rättvist...

Men det hon kom hem med var en väldigt massa problem hon såg med sina kolleggor när de hade druckigt,
de blev korttänkta snarstuckna och allmänt larvig...
Hon har ju själv också dragit ner på sitt drickande pga av min nykterhet, så hon "ser" saker nu hon inte tänkte på tidigare, och hon motiverar sitt lägre alkoholintag med mina nya livsnoviser som jag har praktisk tagit lärdom om, man behöver inte alltid dricka, och inte lika mycket som man brukar.

Många av hennes kollegor hade betett sig så illa åt att två av dem under veckan har sagt upp sig,
som en konsekvens av sitt och andras beteende under resan...
VD'n hade väl i andra formuleringar sagt att detta blev nog den sista årliga konferensresan,
för folk blir ju inte kloka när de dricker.
Gammalt groll kommer upp till ytan och ventlileras på ett eller annat ofördelaktigt sätt.
OK, det var väl inte bra redan innan, men resan förbättrade det inte, och alkoholen satte det på sin spets...

Jag orkade knappt ens lyssna på allt, de hade sina klassiska fylleinslag, men det som förvånade mig är att det är ju för fasen vuxna människor, inga tonåringars första fylla längre...
Det påminner nog allt för mycket om mitt egna f.d beteende när jag drack.
Och det är ingenting jag längre orka älta, det är en historik jag inte är speciellt stolt över,
men det finns där bakom mig och jag har accepterat att det hör till min historia..
Men det var då, och nu är nu, och jag kan förändra den historia jag skapar just nu..

Väntar på att dottern ska messa om att bli hämtad inne i stan på en studentskiva som det haglar om runt den här tiden på året, men nu måste jag snart ge mig...
Det är en ny arbetsvecka med början imorgon, och jag borde ge den en chans...oups där kom det ett SMS, och vi kom överens om att hämta henne halvtvå, i säng mellan svala lakan kl 2 då.

Inte optimala förutsättningar för morgondagen, men det kunde ju ha varit värre,
man kunde ju har varit bakis också, haha, så j.vla dumt det har varit ..också..

Allt är inte bra, men bättre...

Tjing alla!

/Berra

Jag stör mig på Addes självgodhet. Som jag skrev på en annan tråd. Rätten han tar på sig att dömma, har du ens läst Stigsdotters tråd? Hur illa hon mår? Här på forum finns många tillnyktrade alkoholister. Ta Viktoria till exempel. Inga av hennes inslag tyder på samma självgodhet. Inga andras heller. Bra numera nyktra människor som till skillnad från Adde inte dömmer ut oss som fortfarande kämpar. Läs lite mer trådar mt och du ser mönstret. Du verkar vara en bra tant, men allt du skriver om handlar om ditt. Du och Adde är på alkoholhjälen! Försök att fatta att en del av oss andra har alkoholproblem!!!! Inte problem med en hustru som vill fly, inte problem med en man som bara flyter undan, bygger och håller tyst. Utan alkoholproblem!!!

på Addes tråd - varför skulle du bli förvånad? Och varför anser du att Adde borde be om ursäkt - vilket du skriver i en annan tråd? Jag bara undrar? Vad är det som stör dig så? / mt

Salladen blev perfekt skuren (utan fingrar), dressingen blev faktiskt god - 7-åringen stolt över sitt egna recept!! Där var bara en gnutta kanel och den var riktigt fräsch utan vitlök eller fransk senap som jag brukar hälla i. Maten bestod av rostbiff och potatissallad - bara att ställa fram.

Efter maten fixade barnen köket, hällde upp glass och godis åt oss (hälften av godiset var kvar i påsarna som stängts mycket noga med klämmor). Sen tittade vi på Trassel och myste i soffan. Ja de är så duktiga när de vill (inför utsikten att få sitta upp länge, äta glass, godis och titta på film så gör de vad som helst ;-) Älskar mina barn så mycket och ska verkligen göra mig av med mitt problem, inte minst för att bli en bra förebild tills den dagen när de kommer i kontakt med alkohol.

Skäll inte på Adde mer. Jag förstår vad han menar, också Viktoria beskriver det bra även om incidenten med den fylleångestladdade personen som hotade att ta livet av sig väl var lite väl. Jag begriper att det är bra om detta forum hålls nyktert men samtidigt tycker jag inte vi skall skälla alltför på varandra om vi råkar vara här i onyktert tillstånd. För mig kändes detta forum lite som en livlina, en trygg plats dit jag sökte mig mitt i alla känslor som naturligtvis förstärkts av alkoholen.

Varför blir jag inte ens förvånad???

Förlåt att jag tassar in här, men jag kan inte låta bli. Är så arg. Nej, trots alla Addes förträffliga egenskaper så tycks inte empati tillhöra dem. Eller självransakan. Har läst och läst om, inte ett ord till ursäkt.

Sparade ni hallon-kanelen till glassen eller nåt :-)?

Men allvarligt talat, är det inte bra att bli av med alla slattarna? Jag menar inte att det är bra att dricka upp dem, men gör dig av med dem! Städa hemmet även på alkohol. Var snäll mot dig själv, Stigsdoter. Gör det så lätt för sig som det bara går och sikta på att gå på nästa fest nykter. (Man blir SNYGG och GLAD av att inte dricka och självförtroendet blir allt bättre = perfekta förutsättningar för roliga fester).

Upp i sadeln igen, Stigsdotter. Minns pianomannens liknelse om att lära sig cykla. Nu har du drattat i diket en gång men minns känslan när man faktiskt lärt sigg att cykla, att bara susa fram och det jublar i en att JAG KAN JAG KAN JAG KAN!!!!

Styrkekram från Nynykter

Det går inget vidare detta. Håller på med något slags avsked till alla slattar i barskåpet, slattar som jag själv skapat genom att dricka upp det mesta i flaskorna och sedan stoppa. Var nog många och starka slattar för idag mår jag verkligen pyton. Fredagsmyset med barnen förstördes för mig.

I kväll skulle jag på fest men har mått illa och varit allmänt sjuk (bakfull) hela dagen och orkar bara inte. Blev väl för mycket i går eftersom jag hade bestämt mig för att inte dricka alls på festen och väl skulle "passa på". Jag känner inte många av gästerna och inser att jag i mitt nuvarande tillstånd helt enkelt inte orkar klä upp mig och vara trevlig. Det får bli lördagsmys med barnen istället, vilket ju i och för sig inte fy skam men vi måste tydligen se Harry Potter... hade faktiskt hellre gått på fest (och hur ofta blir man bjuden på fest) Har tvingat mig själv att städa hela dagen även om jag inte kom upp så tidigt som jag tänkt.

Känner mig så otroligt misslyckad och uppgiven, allt jag lärt mig och alla verktyg jag fått är totalt bortkastat inför ett "ska bara..." vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv, känner mig ledsen och sur, snart kommer jag nog bli ännu ledsnare då jag har delegerat salladslagandet till barnen - lilltjejen har antagligen skurit jättebitar och stortjejen som ansvarar för dressingen häller ned favoritkryddan kanel i den (ihop med hallonbalsamicon blir det kanske en höjdare. Not) Men detta har jag förtjänat...

Kram från en stukad S, ser fram emot att få gå lägga mig framför teven sen, önskar bara lite att jag hade varit på skojig fest med trevliga människor istället.

Har tänkt så mycket ppå dig Santorino och hur det gick för dig. Gott att se att du tar tag i det igen och fortsätter på våran lilla stig. Många kramar och styrka till dig!

vill man inte möta i skogen. 12 stycken på rad.

:)

VD

Hade velat vara där i skogen, och fotat er i smyg, era förvånade ögon och leenden när ni upptäcker nåt på nytt, precis som barn på skolutflykt...
Tänkte skriva att jag saknar dig, sen tänkte jag: men det kan jag väl inte skriva, jag känner ju inte dig, får jag ens skriva så... Men sen skrev jag ju det ändå... För så är det tydligen, jag saknar dig!
Kram!
/k

Hej Dompa!
Jag vill bara skicka en liten hälsning och säga att jag läser allt du skriver här, även om jag inte svarar så ofta.

Ja, jag kan riktigt se er där i skogen.... :-)

/H.

Hon är ganska sparsmakad vad gäller att tala om sådana här saker. Men igår då vi satt och spelade sällskapsspel vid köksbordet sa hon:
"Det skulle kännas konstigt om du började dricka alkohol igen. Någonsin."
Och jag kan inte annat än hålla med. Hon drack ett glas rött. Det sista ur biben jag lämnade efter mig för 15 veckor sedan...

Kul att du är tillbaka, det är bara att ta nya tag, denna gång lyckas du, det är så skönt att vara nykter . Kram på dig!