Senaste kommentarerna i forumet

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

din egen tråd Dompa! Jag flöt omkring här och där på forumet ett par månade innan jag skapade min egen tråd. Då gjorde jag som du planerar att göra, kopierade det jag ville ha med mig. Det är bara att göra som du brukar när du kopierar, jag markerar, ctrl+c går dit jag vill ha det med markören och klistrar in, ctrl+v. Jag är inte van att instruera dataanvändning så ursäkta om det är en risig instruktion:) i så fall kommer det säkert snart en bättre. Att ta med det du skrivit är en bra idé, jag har läst bakåt i mn tråd många gånger och det är ett bra sätt att få perspektiv. Lycka till! / mt

Det är en "osund" arbetsplats, jag vet det...
Men om man brinner för teknologin och arbetsuppgifterna i synnerhet,
så blir det svårt att orka lämna det man har byggt upp under 15 år...

Jo jag är en envis rackare, har alltid varit det...
Min arbetsplats ligger långt framme inom teknologin, en av de främsta troligen,
men marknaden har gått upp och ner med konjukturerna, vi har haft kniven på strupen de senaste 8 åren, och nu äntligen börjar det lossna lite...men ännu en ny ägare
De har delat firman och låtit den andra delen kursat osv..

Vi som har varit med länge och hängt igenom de värsta åren är lite trasiga i själen,
för vi tror inte ännu på att det ska bli så mycket bättre, det kommer nog snabbt ett ras igen..
Vi har ju varit med om det så många gånger förr, vi tar inte fart och springer rakt in i väggen igen.
Vi ser på framtiden med tillförsikt, och med en ny chef som inte riktigt kan motivera sina medarbetare, utan tvärs om väljer en urskiljningsmetod att sakta försöka få de som inte håller med honom till fullo att "mobbas" ut av de som håller med honom...
Det är en hemsk situation och man kallas ofta till personliga samtal där man får höra hur dålig man är hela tiden, så det sker i grupp och på ett personligt plan också..

Jag har idag isolerat mig i min egna lilla bubbla för jag vet inte vilka som vill mig illa eller inte, kan inte heller delge någon något på ett personligt plan för de kommer den andra gruppen till vetskap och jag lovar det missbrukas...haha hörde att bilen gått sönder igen..!
Varför gottar de sig i andras olycka, istället för att känna empati?

Känner mig fruktansvärt otrygg i den miljö'n jag befinner mig i, men håller mig kvar och hoppas på att det sätt de behandlar andra på skall uppdagas så småningom...

Jag tror på någon sorts rättvisa här i livet, och hoppas på att få uppleva den.

Min familj säkrar upp det som känns jobbigt och svårt, utan dem hade jag aldrig klarat av det.
Så visst finns det lite guldklimpar kvar här i livet, allt är inte nattsvart...

Mycket har kommit fram i dagsljus sedan jag slutade fly ifrån verkligheten med alkoholen,
jag visste att det var illa, men inte så illa...
Bara den rädslan över att upptäcka allt i min närmiljö var så olikt sig,
i ett helnyktert tillstånd, fick mig att besluta mig att fortsätta vara alkoholfri...

Den här helgen träffade jag mina vänner i herrföreningen, det krökades på rätt hårt som vanligt.
Jag såg alla stadierna, den strama tysta personen, till den pratsamma till synes glada människan.
Den väldigt högtalande och burduse mannen till den sluddrande oförstående mannen med kort stubin.
Alla fanns de med, och ofta var de samma person men i lite olika stadier...

Är jag förvånad?, nej inte det minsta, börjar bli van att se mannen mantlad av berusningen...
Tilltalar den mig, nja i ett ytterst kort ögonblick där man bara ser fördelarna med alkoholen,
men det är övergående och väldigt flyktigt, resten av tiden visas en inre biofilm i deras huvuden med väldigt lite förankring i verkligheten..
Borde de skämmas?, nja varför inte...?
Vill de inte visa samma personlighet hela tiden, varför då ändra den?

Är alkoholen en legal ursäkt för att bete' sig på ett annat sätt?
Är det okey att nypa en kvinna i häcken och ursäkta sig med både då och senare att man var ju full?

Jag har också gjort det, men det förutsätter inte att man fortsätter med det..

Vet inte vad jag vill ha sagt med allt detta bludder,
men människors sätt att bete'sig slutar aldrig att förvåna mig..

Jag vill inte på något sätt moralisera om vad som är rätt eller inte, bara påskina skillnader!
Skapa funderingar och eftertanke på saker som kan anses vara självklara, är det så?

Kommer inte så mycket längre i mina tankar, än att jag upptäcker...

Att jag är en ensam själ vandrande i en värld av en massa medmänniskor..
jag inte alltid förstår mig på.
Sans och logik blir mer främmande ju mer jag försöker lära mig av det...

Skrattet är en rad av okontrollerade kramper i mellangärdet...
Tårar är är ett överflöd av ögonvätska orsakat av starka emontionella känslor...
Man kan tänka att det är deras motparter, men inte allt för sällan kommer de båda i sällskap..
Man är elak när man skrattar på fel ställe, t.ex en begravning...
Man är vek när man gråter allt för ofta...

Vem har satt alla levnadsregler?

/Berra

Kalla, hade nog inte alls varit så mysig att ha att göra med. Nej, jag surar på istället.
Styrkekramar till dig med!!

Tror att din man hellre tar en "sur kärring" i ett par timmar;-) För inte hade man blivit speciellt trevlig av en BiB utan först full och tjatig och sen ett ångestvrak dagen efter. Så heja dig och många styrkekramar till dig!

Har det varit idag, känner mig irriterad, trött, less. Tyvärr får nog maken ta det mesta. Känns som om jag inte har ngt roligt att se fram emot, har inget direkt sug men vet ändå att det är därför jag är sur. Skulle maken trolla fram en BiB (en flaska är för lite) så skulle jag hoppa av glädje. Men nu gör han inte det och jag fortsätter vara sur. Det har nog gått över imorgon.
Kram!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4945050

♥ till dig! / mt

Adde, lite off-topic, men såg i ett svar i någon tråd att du önskade att yngre skulle lyssna på di gamle, vilket helt klart omfattade dig. I min värld är du 35-39 utifrån ditt nick, samma ålder som jag själv. Men då är frågan, är jag helt ute och cyklar gällande din ålder eller är det jag själv som också är gammal? Själv ser jag mig själv som oerhört ung ;-(

Oavsett vilket, ha en bra dag och vecka!

Berra, det verkar inte vara en vanligt osund arbetsplats du spenderar dina dagar på. Hoppas du kan hitta något bättre alternativ, för detta känns ju direkt ohållbart.

inte se att du sticker ut hakan :-)

Visst är det så att gemenskapen med andra alkoholister har hjälpt mig något oerhört mycket. Att få känna att jag inte är konstig eller udda på något sätt, att mina olika knep och knåp inte är någon ensam galnings verk utan att många har gjort precis som jag. Att äntligen få känna att jag är JAG, en vanlig normal människa som har en sjukdom som är behandlingsbar. Att jag äntligen kunde identifiera mig med andra och se att jag inte var knäpp utan gjorde så som sjukdomen sa åt mig att göra.

Jag hittade ett sammanhang som jag kunde tillhöra för första gången i mitt liv och att äntligen få vara mig själv utan skam och skuld. För första gången i mitt liv kunde jag lita på andra och känna ett förtroende för att de ville mig väl.

När jag väl gjorde valet att lita på andra och öppnade mitt sinne och delade med mig av mitt liv med alla upp- och nergångar kände jag för första gången en lättnad att få ur mig alla gamla spöken som jag bar på. Idag är jag en avklädd och naken människa men har fått en styrka i och med att jag har en tro på att det jag idag gör inte skadar någon annan. Jag har inte längre något att gömma och skydda, jag är öppen för varje blick. Jag behöver inte slå ner min egen blick eller skydda min andedräkt som jag gjorde tidigare, idag är jag en stolt nykter alkoholist.

Om jag har möjlighet så åker jag på AA's landsmöte och andra stormöten i landet. Gullbranna i Halmstad första helgen i september är självskrivet för mig. Numera är dessa möten för mig en social tillställning med möten mellan mötena :-) Att få mingla och umgås med vänner som man kanske bara träffar en gång per år är så stort för mig. Att få se dem igen och se att det gått ett år till i nykterhet är så fantastiskt roligt och att få höra dem dela om det som varit tråkigt och roligt sedan vi senast sågs............det är livet. Jag önskar så att fler får uppleva det. Jag åker själv inte till Visby i år men jag vet att åtminstone en från det här forumet har bokat biljett dit för första gången :-) Och liiiiite avundsjuk är jag nog :-)) Jag kommer så väl ihåg vårt första Visby-konvent, vilken surrealistisk känsla att höra och se feststämningen på Rotundan i Kneippbyn !! Hade jag varit utomstående hade jag avgjort trott att spriten flödade därinne !! Människor som inte har nåt att skämmas för som slår klackarna i taket är helt fantastiskt.

Det är värt att vara nykter bara för den synens skull !!

Filosoferar vidare med diktning i Ferlinklass ;-)

"Världen är fin, även utan vin."

Dina rader 3/2 var för övrigt klart bidragande orsak till min egen vita fredag, ditt budskap kanske inte var glasklart i sig ;-) men samtidigt sade det mer än en hel bok.

Tack och grattis.

Åh, filosofin flödar här hemma. :)

Nu har ca 400 dagar passerat. Och vad många faser som kommit och gått.

Jag ser att mycket har med mitt liv i övrigt att göra, problem och tankar visar sig i mitt förhållande till alkohol.

Träffat en kvinna... Helnykter hon med, men verkar valt det naturligt utan bakomliggande problematik.

Älskar er alla.

Hoppas du haft en bra lördag, Kram!

Hej jag började ett nytt jobb för några år sedn. Det gick ut på att hjälpa en kille att styra upp den affärsprocess han hade startat i ett företag. Han var en kreativ doer och jag kom in för att se till att allt hamnade på papper och att liksom sträcka upp alla som gled för mycket på ramarna.

Han hade, på företagets bekostnad, gått i öppenvård mot(för?)alkoholberoende under hela sommaren och när jag började var han tillbka på jobbet och mitt uppe i sitt tolvstegsarbete. Och ja, han var nyfrälst och alldeles självlysande. Vi fann varandra snabbt och han började verkligen dela med sig av det som hände honom.

Det är en av de största gåvorna jag fått i mitt liv att få följa med på resan så nära som jag fick. Han körde 100 dagar 100 möten och fick en sponsor och gjorde gottgörelser och vi pratade och pratade.

För mig blev det som en uppenbarelse eller insikt om vad det egentligen är som funkar (och här är det meningen att ni ska rätta mig alla ni som faktiskt varit på ett AA-möte!). Det som funkar, det som är AA, det som är magin OCH trivialiteten OCH alltet är själva antitesen till KAN SJÄLV! Som det såg ut för mig alltså, som att folk kanske för första gången i livet eller åtminstone sedan det stora ljugandet tog över vardagen tar ett djupt andetag, slappnar av och är tillsammans med andra. Umgås. Är närvarande. Låter andra bry sig. Upptäcker att de själva kan umgås, vara vanlig kompis, kan stötta folk och orka ha ögonkontakt och vara varm i hjärtat av uppriktighet samtidigt.

Ja, så verkade det, som om AAs storhet och det som är den starkaste faktorn i bibehållen nykterhet är upplevelsen av icke-ensamhet. Att fatta att man kan få höra till, att upptäcka att man till och med är välkommen. Att sedan upptäcka att man är alldeles tillräckligt bra på att bara umgås och hänga med folk utan att titta över axeln och tänka på hur man ska kunna ta sig därifrån. Att inse att detta är det fucking roligaste man varit med om. Att hänga med folk utan ljug skam eller alarmet igång.

Kanske är det som är meningen med livet, och det svåraste att uppnå, att inte vara ensam. Kanske har jag fel och det härmed och därmed är bevisat att jag är en obotlig romantiker.

Själv har jag nogsamt kollat upp att mötena är tisdag 18:30 i kyrkan här brevid men aldrig i helvete att jag vågar gå dit. Tänk om man känner någon! Den valiga looserförsvaret, trots att jag är så positivt inställd. Vad handlar det om?

Adde hoppas att jag gör bra saker för mig ikväll. Svaret är väl ja och nej. Jag är, enbart på grund av en operation, inne på min 13 nyktra dag. Men jag har, för att jag inte kan hantera ångesten över samma operation eller snarare vad den innebär långsiktigt, valt att ta mitt livs andra lugnande tablett tidigare ikväll. Så jag borde väl inte skrivit alls ikväll. Men jag har ruvat på det här inlägget i flera dagar. Och va fan.

Hälsningar från en som är glad att ha kommit igång med att ta kontakt här och över att ha tillärats ett eget smeknamn! Och som är lite rädd för att ha stuckit ut hakan för långt nu.

Hoppas att ni har roligt hela gänget.

ÄEVD

Jo,jag skall låta bli att dricka alkohol!

Sitter med rödfnasiga öron o läser men blir inte övertygad. Jag skall träffa en 12 stegs gubbe nästa vecka........en vän till mig har fixat det mötet. Vi får se vad det blir, men NI är lite för frälsta för att det skall kännas OK.

Vad skall du göra förutom att komma ihåg?

VD'n :-)) Gillar ditt uttryck " små rödfnasiga och döva fylleöron " skarpt :-)))

Visst är det bra om vi är flera som skriver att det verkligen finns en väg ut från beroendet, det är inte lätt att se det när man själv är inne i det. Och jag vet ju själv hur otroligt viktigt det varit för mig själv att kunna identifiera mig med andra i samma situation. Just det där att se att vi är så lika i vår sjukdom och att jag definitivt inte är ensam.

Vad gäller AA så rekommenderar jag alltid det för jag vet ju att det fungerar men jag kan också se att AA inte har någon form av ensamrätt på en stabil nykterhet. Men eftersom det har fungerat så lång tid i stora delar av världen så visar det ju att det är ett bra program för oss. Det är ett enkelt program för komplicerade människor :-) Vi alkisar har ju en fenomenal förmåga att krångla till saker och ting men tar vi det sakta och försiktigt och tassar in i programmet med öppet sinnelag och stor ödmjukhet så är chanserna mycket stora att nykterheten blir stabil. Programmet kan ju ses som ett rent levnadsprogram som underlättar livet som sådant, det är ju faktiskt bara första steget som nämner ordet alkohol.

Och jo !! Ibland har jag haft sån lust att bara skrika in i andras små rödfnasiga öron att de måste lyssna på de som gått före !!! Nu, med facit i handen, så ser jag ju hur "lätt" det är att få en bra nykterhet : Göra saker som är bra för mig, ta mitt beslut på morgonen och absolut inte ta det första glaset.

Hoppas du också får en bra helg VD och gör saker som är bra för dig själv !

Själv ska jag tokrösta på Afro-Dite i kväll :-))) DET känns kanonbra för mig :-))

Tack för ett fint inlägg. Roligt att du använde samma rubrik som jag. Jag tänkte nämligen på dig innan jag somnade igår. Tänkte att jag skulle fråga om det inte är lite skönt för dig att det finns minst en till som skriver om och om igen om AA och vilken hjällp som erbjuds där? Som det sett ut från mitt perspektiv har du länge varit ensam om att försöka nå fram till våra små rödfnasiga och döva fylleöron. Hoppas att du har en fin helg trots kris.

VD

Denna helgen är det mycket socialt,i går middag hos stora tjejen och i dag middag hos goda vänner. Måste säga att det känns helt ok, alla dessa vet att jag gjort ett val att inte dricka alkohol och vi behöver inte prata om det dom vet varför och stöttar mig i det. Börjar tro att det här kan gå om jag bara kommer ihåg känslan om ett par månader. Förra gången höll jag upp 6 månader och sen trodde jag att jag kunde dricka igen, vilket slutade i ett kaos. Jag hoppas att jag och mina närmaste kommer ihåg det när tiden har gått och säger till mig om jag vill pröva igen, för ner i det mörka hålet vill jag aldrig mer.
Så styrka och kramar till er alla och hoppas ni har en bra helg!

Förstår och det är tänkvärt....kanske inte kan själv ändå.

Nej jag kan inte, har aldrig kunnat, klarat något utan att få hjälp. Oavsett vad det än har varit. Lära mig gå ? Nån har stöttat mina första steg. Cykla ? Likaså med de första tramptagen. Läsa ? Jisses vilket tragglande det varit med mamma. Genom hela mitt liv har jag alltid fått hjälp av nån annan på ett eller annat sätt. Jag har genom åren lärt mig att om jag avlastar mig själv genom att dela mina bekymmer med en annan människa så blir de betydligt lättare att bära. Jag får, om jag ber om det, feedback på det jag funderar över och helt plötsligt så får jag förmågan att se det från en annan vinkel.

Men så var det då det här med alkoholen.

Skulle JAG, som är så duktig, begära hjälp att klara av ett sånt litet problem som att jag, kanske, eventuellt, möjligen, drack för mycket ?!?! Nänänänä, inte jag inte !!

Helt plötsligt skulle jag klara det själv.

Helt frankt kan jag ju säga att det sket sig.

I många år behöll jag min ståndpunkt att jag kan själv, jag provade alla möjliga konstiga sätt att hålla min höga konsumtion i schack och självklart fungerade inte det. Jag har funderat mycket över varför det har varit så svårt för mig att be om hjälp med just denna "lilla" sak i mitt liv, varför har det varit en sådan stor tröskel att kliva över ? Är det skam och skuld som gör sig påmint eller är det så att det är själva sjukdomen som sätter käppar i hjulet så jag inte ska försöka tillfriskna ?

Många gånger säger man att det finns 2 olika sätt att handskas med nykterheten : 1) Att vara alkoholfri 2) Att ha en nykterhet fylld med sinnesro. Första punkten kallas ibland för att gå med vita knogar. Skillnaden mellan dessa 2 begrepp är som natt och dag. För att jag skulle uppnå min stabila nykterhet utan ångestattacker och få bort min skamkänsla var jag tvungen att öppna upp mitt sinne och lita på att andra kunde hjälpa mig. Jag var tvungen att få ur mig gamla oförätter och gamla troll jag samlat på mig genom åren, det fanns ingen annan väg att gå för mig. Och ju mer jag pratade desto lättare blev min ryggsäck och desto lättare fick jag att prata om det som skaver inom mig. Det blev ett positivt hjul som snurrade. Jag hittade min tro på att andra kunde hjälpa mig även med alkoholen.

Mitt liv idag gungar på ett helt annat sätt genom att vi genomgår en kraftig äktenskapskris. Vis av erfarenheten har jag begärt hjälp av en psykolog och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag lärt mig att öppna mitt sinne så att jag får ur mig det svåraste. Jag har så pass lätt för att vara öppen att jag ibland går före min lilla psykologtjej i hennes styrning av frågorna. Vi har fått ett mycket bra samspel och jag är mycket glad för att jag lärt mig att ta hjälp av andra.

Ibland är jag väldigt glad över att vara en nykter alkoholist och att jag fått lära mig så mycket om mig själv och att jag inte är ensam om mina problem.

Och den absolut största lärdomen är att jag får hjälp om jag ödmjukt ber om hjälp. Det är stort.

så härligt att läsa om din väg framåt och att du delar med och har stöd från familjen! / mt