skrev Stigsdotter i Maria

Det där rastlösa pirret, förväntansfull! Visst är det nästan som när man var liten och såg fram emot julafton? Jisses, vilken jämförelse, men visst är det lite så? Är det inte sorgligt? Jag kände det där när jag hade bestämt mig för att bjuda min middagsvän på ett glas vin och samtidigt gav mig själv tillåtelse att ta ett glas. Jippi, vad kul det ska bli liksom.

Det kommer alltid finnas tankar vi kan tänka för att försvara våra val inför oss själva, t.ex. är ju bra att jag dricker när barnen inte är hemma. Jag tänker till exempel att nu när jag ska försöka se till att vi inte har någon dricka hemma bör göra något åt det fulla barskåpet som står där. Då ska jag GÖRA MIG AV MED sådana flaskor jag gått och huttat ur men som vi annars väldigt sällan använder (konstiga likörer, slivo osv). Göra sig av med borde ju innebära "hälla ut" men eftersom det är slöseri så dricker jag upp dem istället (slöseri det med!). I alla fall ett väl underbyggt beslut (eller inte ;-).

Precis som Dompa säger berövar vi barnen något i alla fall. Och oss själva. Ytterligare några hjärnceller faller för alkoholdjävulen.

Vi är också barnfria. På fredag ska vi gå på bio vilket var evigheter sen vi gjorde tillsammans. Efter det ska vi äta en bit mat på en fin italiensk restaurang. När jag läste menyn fastnade jag för något som fick det att riktigt vattnas i munnen (det var något med oxfilé) och naturligtvis var just den rätten mycket dyrare än de andra. Men som min man då sa att, ja men ska du inte dricka vin kan vi ju kosta på lite dyrare mat. Och det har han ju rätt i :-)

Maria, kan du be din make om hjälp här? Kan du berätta hur du tänker och be honom ordna en överraskning, ett alternativ till det ni kanske skulle gjort annars, suttit framför TV:n eller vad det nu kan tänkas vara, tillsammans med ett glas?

Styrkekram från mig!


skrev Dompa i Maria

Jag har tänkt som du. Att det inte är lika illa om jag bara dricker när barnen inte ser. Och visst är det lite sant. Men även om de inte ser så berövar vi våra ungar något. För varje glas blir vi dummare och tommare. Vi ska ju ändå lotsa avkomman in i livet. Jag vill inte ha korkade fyllon kring mina ungar och ändå är det vad jag bjuder på. Nu kanske jag låter hård, men vad ska jag säga; Att det är en toppengrej? Lite vinfylla framför TV:n? Kan ni inte fira barnledigheten på ett annat sätt? Göra ngt nytt, som ni kanske inte brukar? Du skrev ju att det var länge sedan din man tyckte att mysstunderna med gott att dricka var så mysiga? Försök och tänk om, du kan ju fixa det utan. Och faller du, så är du precis lika fin för det. Men ett återfall kanske inte stannar med lite fredagsvin. Tänk om det inte räcker? /R


skrev Dompa i Dompa!!!

Visst här jag ett fantastiskt nätverk omkring mig. Men inte bara IRL, utan även här på nätet :). På inläggningen blir det nog lite tyst. En av deras teorier är att för bra behandling ska vi inte få ha så mycket yttre kontakt. Inga långa telefonsamtal, inget överdrivet surfande. Bara fokusera på oss själva. Jag kommer att sakna detta forum. Så mycket support och uppmuntran som jag fått här. Hoppas en dag kunna återvända och ge lite tillbaka. Så mycket lärdom och så många öden. Sex hjärtan gav du mig, varje hjärta ska jag omvandla till en tvångskram. Det blir tre barn, syrran och svågern. Då har jag en kvar. Kanske träffar ngn som behöver den? Ha en skön dag därute. /R


skrev mulletant i Maria

ärlig och skriver Maria - jag tror att det är just så där en del av återfallen går till. Den som läst länge här på forumet och levt i och/eller med alkoholmissbruk känner igen mönstret. Nu har du verkligen möjlighet att göra ett val. Styrkekramar! / mt


skrev mulletant i Dompa!!!

berättelse låter nästan för bra för att vara sann - men det är min också:) så jag vet att det KAN vända, man KAN förändra sitt liv! Du har ett fantastiskt nätverk omkring dig, drömscenario. MEN det skulle inte hjälpa om inte du var öppen för att ta emot den hjälpen - det är stort! Alltihop!
Sprider också några hjärtan så får du dela med dig till dina nära och kära ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ / mulletanten


skrev lessenfrun i Att ta ett steg i taget

Ja sälv trilla jag dit. Kunde inte låta bli dom där glasen på puben vid t-banan innan hemgång.
Varför gör man så? Otydliga budskap från mannen gjorde att det blev lite mer hemma. Känner mej klar men vet ju att det inte stämmer. Sova är väl det bästa. Så tungt.


skrev Dompa i Dompa!!!

Långt innan dess, fanns tanken där. Sluta drick, då var det mest för att inte förlora den vackraste. Men det blev ju en helt annan historia. Sedan var det hälsan, barnen...i den ordningen. Säger ju allt om mitt faderskap. Men nu, efter min lilla stunt igår så fattar jag äntligen. Och min syster har bokstavligen slagit in budskapet. Nej, om jag får som jag vill, så ska här aldrig supas till igen. Som alla andra här så när jag en dröm om "normaldrickande", men inser att jag inte har råd att satsa på det. Jag har fått EN chans, en chans som kostat mig äktenskap, ett jobbface, jag har skadat ungar och hela djävla familjen är inblandade i denna sörja som jag har skapat. Jag tror verkligen att jag är redo nu. Längtar till måndag. /R


skrev kalla i Maria

Hoppas du tänker om, tror verkligen inte det verkar bra,Kram och styrka :-)


skrev Maria42 i Maria

Hinner knappt skriva klart om att jag knappt tänker på A längre tills jag och maken blev barnfria. Vi är det tills på söndag och nu är det fritt fram att dricka, jag kan inte göra barnen besvikna en gång till men nu är de inte hemma. Just så är mina tankar nu, har i tankarna redan bestämt att jag ska dricka vin på fredag, känner mig rastlös och otålig, vill att det ska bli fredag. Fick tanken idag att jag kunde köpt med mig till ikväll men gjorde inte det. Maken vet inte om mina planer, misstänker att han inte tycker de är så bra som jag tycker. Om jag bara dricker när barnen är borta så är det väldigt mkt bättre än förr, då blir det inte ofta eftersom de nästan alltid är hemma.
Såhär är mina tankar nu


skrev Gäst i Att ta ett steg i taget

SKÄMMS LITE JUST NU, JA NI VET, EN LÅNG DAG MED MAMMA, SKYLLER JAG PÅ..............
FÅR SE OM JAG DRICKER UR ALLA,,,,,,,,,,,,,
JUST NU KÄNNS DET SÅ, 4 DGAR SEN SIST, TYPISKT KÄNNER SÅ VÄL IGEN DET, HAR ÄNNU EJ BÖRJAT MED ANTABUS, DÅ HAR JAG INGE VAL.
vILKEN SATANS VÄLJARE MAN ÄR..............


skrev Dompa i Vägen tillbaka till mig själv

Du är modig du med. Allt mod kommer inte i samma form. Jag fixar inte heller AA. Är jag feg? Ja på tusentals sätt, men inte pga. missade AA besök. Du gör ju allt rätt, iaf. åt rätt håll. För Stigsdotter är jag skitglad om hon kan få hjälp hos AA. Allt som håller oss borta är bra!!! AA, Gud, vättar...you name it. Fast kanske inte socker då...det visste jag inte. Nu är jag ingen sockergris, men rent spontant kan jag känna att 10 kilos övervikt är att föredra framför 10 dagars fylla. Men om sockret lockar fram andra begär, och det är lätt för mig att tycka. Jag vet att ni kvinnor döms och dömmer efter en lite annan mall. Livrädd för den dag som min dotter kommer att börja snegla på sitt midjemått. Jag vill att hon ska snegla på hästar tills hon är 55!!! Yep./R


skrev Dompa i Dompa!!!

Syrran hade hört på min röst att jag var redo att falla. Och med samband med sportlov så bestämde hon sig för att vara hos mig. Hennes gubbe och hennes kids fick vara utan. Nu är de i fjällen och enligt syrran kommer de inte ens sakna henne. Fan tro't, jag tror min syster ljuger. Men jag är själaglad att hon är här. Det blir mycket logistik nu de sista dagarna innan sillen ska läggas in ;-) ha,ha en gammal surströmming snarare, (Måndag nästa vecka) och då är hon bra att ha. Fast det är hon ju alltid. Hästförsäljningen gick över förväntan. Svågern förklarade för lilla att "det alltid är hennes häst", oberoende om det är pappa eller morbror som har köpt den. Hon tittade på honom som han var en idiot, tackade lite halvhjärtat och stack iväg. Vad fan hade, han trott. Det är klart att det är hennes häst. Omställningen blir inte stor då hästen redan varit "parkerad" (ställd?) på svågerns gård. Jag tror också att tjejjen kommer att ta flytten till morbror lättast. Redan nu sover hon där flera dagar i veckan. "Hinner inte" hem, säger hon. Men sanningen är nog att hästen drar mer än farsan och brorsorna ;-), Kul med ditt AA besök, Stigsdotter. Jag prövade också AA, men det var inte helt min grej. Kanske hamnade jag i fel grupp? Kanske är jag fel för AA. Men jag hoppas verkligen du får ut något gott. Tack för allt djävla stöd igen. Och hjärtarna! Ha det gott och idag dricker vi väl inget? Och gör vi det, så dricker vi inget imorgon /R


skrev Adde i Vägen tillbaka till mig själv

var på mitt första möte i Patong på Phuket så var där en ung amerikan som rekommenderade en helt ny kille från Indien att "om du blir sugen på att dricka så är det bättre att du springer huvudgatan fram i din underkläder samtidigt som du äter en chokladbit !! " Gör vad som helst utom att dricka apropos sockersuget:-))

Välkommen i gänget Stigsdotter !! Hoppas du kommer att trivas !


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

idol minsann.

Du har absolut rätt om sockret, det ska man akta sig lite för. Att sockerberoende stärker suget efter alkohol har jag inte insett utan snarare tänkt att jag väl kan få trösta mig lite med det, men jag vet ju att jag är en godisgris, är ju dumt att utveckla ett regelrätt beroende också! Dessutom har jag ju råkat bli av med några av mina avskydda kilon så då är det ju dumt att fylla på!!

Förresten så presenterade sig en av dem på mötet som "alkoholist och sockerberoende". Äsch, går och tar en banan då. OK?


skrev kalla i Dompa!!!

♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥
Kämpa på nu, nu är det din chans hoppas du tar den, många kramar och super styrka till dig!


skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv

Vad jag är stolt över dig eller med dig! Men ett litet tips är att dra ner sockret, låter inte jättekul men funkar. Socker beroende stärker suget efter alkohol, kan ju inte säga att jag är världens roligaste typ just nu men jag är nykter :-)
Önskar att jag vad så modig som du och gick på möten, men jag håller mig här ett tag till. Så jag hoppas att din resa ger mig modet att göra samma, just nu är du min IDOL.♥ ♥ ♥♥ ♥ ♥


skrev Stigsdotter i Dompa!!!

...och vilken tur att hon dök upp just nu när lila påsen lockade (nästan som om hon visste?). Härligt med människor som vågar kliva in och domdera, bara för att de är rädda om!

Så småningom när du börjat skapa dig egna rutiner med barnen tycker jag att du skall göra allt för att barnen skall ha sin mamma också - för deras skull inte för hennes (och lite för din också, det är svårt att vara ensam förälder även om såklart allt går).

När är det dags för inläggning? (som en annan sill ;-)

Hoppas din lilla inte är alltför olycklig inför förlust av hästen :-(


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

...och nu känner jag mig stärkt - tack ska ni ha :-)

♥ ♥ ♥

Hmm... vet inte riktigt om jag har smält mötet ännu. Jag gick tillsammans med en tjej från min grupp på beroendemottagningen där jag gått en kurs i återfallsprevention. Hon hade varit på möten tidigare. När vi gick därifrån sa jag att det "kändes lite konstigt" och att jag förstår de som tycker det är lite sektvarning på AA. "JAA det ÄR lite konstigt!" sa hon, och, javisst är det lite sektvarning på mötena men att hjärntvätta sig själv med AAs budskap är fasen så mycket bättre än det jag brukar skölja min hjärna med!! och, det har hon ju rätt i.

Jag tror att min upplevelse av "lite knasigt" nog kommer sig från att jag är en lite blyg, håller-mig-på-min-kant storstadsmänniska. Jag är inte van med att folk jag aldrig träffat förut vänligt ler, säger välkommen och applåderar åt mig. Jag är inte van vid att helt okända människor berättar innerligt om sig själva och sina känslor.

Alltså, på ett sätt var det fantastiskt. Den gemenskap, eller kanske mer värme och vänlighet, som fanns där. Lite grann kändes det som forumet här när människor berättade för oss vad mycket vi betyder för honom eller henne, hur bra det kändes att komma dit osv. Att "träffa" er härinne, få skriva och läsa om och för er betyder väldigt mycket för mig och känslan var lite densamma här, fast IRL då.

Jag stannade inte kvar och pratade med någon efteråt, kändes som jag måste smälta detta lite. Efteråt insåg jag att jag glömde säga ordet "alkoholist" efter mitt namn (men det är väl en del i processen, att komma dit ;-)

Tankar så här efteråt är, vare sig jag väljer att fortsätta eller inte, att vilken fantastisk organisation ändå som drivs av människor som bara ställer upp och ger av sig själva och sin tid utan egen vinning. Någon berättade att de besökt AA när de varit på resor utomlands eller i andra städer, det finns överallt och överallt är man lika välkommen och innesluts i gruppen - vilken trygghet ändå om man väljer detta, finns liksom alltid någonstans att ta vägen.

Låter som jag är helt såld på detta, eller hur ;-) Nå, jag är nu lite sådan att jag ibland fascineras av människors goda vilja och engagemang - det är inte alltid självklart att det är så vi är vi människor nämligen.

Kul också var att det var en sån blandning av olika typer av människor. Utanför porten innan mötet stod ett antal mycket unga människor med pärmar i händerna och jag tänkte att jag hade sett fel och kommit till ett öppet möte dit vem som helst kan komma (tex. uppsatsskrivande ungdomar). Sen visade det sig att det var en av de unga tjejerna som skulle inleda mötet "hej jag heter X, jag är alkoholist". Där var både unga och gamla, tjejer och killar, svenskar och några från utlandet.

Ja, ja, helt klart fascinerande. Och visst lockas jag av tanken på att befinna mig med en grupp människor inför vilka jag inte behöver förklara eller förställa mig - alla vet hur det är eftersom de har varit eller är där själva ibland.

En stor del av behållningen är nog också att komma dit och se denna mångfald av människor, det är inte bara jag och farbrorn på parkbänken liksom. Han var visserligen också där men det var även hon som jag lika gärna kan träffa genom min yrkesutövning eller i vilket annat sammanhang som helst!

Idag ska jag i alla fall inte dricka någonting. Har satt i mig en stor pizza till lunch och dessutom köpt mig en påse choklad. Om summan av lasterna är konstant så har jag fyllt dagens kvot med råge.

Kram på er alla, tack för att ni finns!


skrev Dompa i Dompa!!!

Jag smakar på ordet och gillar det. I den bra meningen. Jag har fantastiska möjliggörare. Igår dök en annan upp, helt oannonserat. Min syster, en syster som tagit ledigt från jobbet och lämnat familj för att styra upp mig...fram till inläggningen. All sprit åkte i vasken. Så nu har även Dompa vaskat ;-) och hon läxade upp mig ordentligt. Både menatlt och fysiskt!!! Det fysiska var inte så farligt, hon är en liten tjej min syrra. Eller liten och liten? Liten i kroppen men enorm i själen. Morsans jobb, hon skapade denna fina syster. Det är därför det gör mig så ont att mina ungar tydligen ska få leva utan mamma nu. Hon valde inte bara bort mig utan även dem. Så min resa har kostat alla i min närhet så djävla mycket. För mycket. Men nu är jag nykter, inte ens bakfull, hann inte så mycket innan syrran dök upp. Och nu är alla vägar till lila påsar stängda. Nu ska vi på promenad med tokjycken, senare ska vi sälja en häst. Sen blir det familjeliv med ungar och en älskad faster. Ja, sämre kunde man ha det. /R


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

Man brukar tycka att det dessemellanåt är skönt att fall tillbaka i sina rutiner,
Allt är som vanligt och det brukar kännas tryggt..

Samtidigt så är det så förbannat urtrist, ingenting nytt händer.
Man både vill ha kakan, och ändå äta upp den...

Kanske är det sådana känslor som får en ta till drickat, man vill att något kul och nytt ska hända.
Men samtidigt vill man ha tryggheten kvar...
Så svenskt.. , man binder hälften av räntorna och den andra hälften rörligt,
Så har man garanterat varken förlorat eller vunnit något..

Min "trygghet" försvinner ifrån mitt jobb, hon som lät mig växa...har sagt upp sig, och tittar på ett jobb utomlands istället...
Å andra sidan har en del av mina kollegor mjuknat något, de kanske inser att det inte funkar med slit-i-släng varianten i behandlingen av sina anställda.

I hemmets trygga sköte är det oxå förändringar på gång,
En renovering garanterar inga lata dagar framför Tv'n .

Jag är slut, helt f*cking slut i hela kroppen, och om det inte vore så ohälsosamt så skulle jag inte ens orka andas...

/Berra


skrev Maria42 i Att ta ett steg i taget

Att det går bra för dig med, så sant detta med honungen. Intressant med att använda A som flykt, det gör jag med, tål att funderas mer på.
Grattis till oss, Kram!!


skrev Maria42 i Vägen tillbaka till mig själv

Även jag är nyfiken på AA-mötet, Stor Styrkekram till dig!


skrev PiL i Vägen tillbaka till mig själv

Jepp, rapport från AA ses fram emot. Visserligen är jag inne i en positiv trend, men bara för det så behöver man ju inte låta bli att vara paranoid, lika bra att trappa upp istället för att slå sig till ro. (Lurar även jag på att besöka ett AA-möte som ett led i detta.)

Styrka till dig, starka tjej.