Senaste kommentarerna i forumet

Jepp, rapport från AA ses fram emot. Visserligen är jag inne i en positiv trend, men bara för det så behöver man ju inte låta bli att vara paranoid, lika bra att trappa upp istället för att slå sig till ro. (Lurar även jag på att besöka ett AA-möte som ett led i detta.)

Styrka till dig, starka tjej.

Stigsdotter, jag ser fram emot att höra vad du tyckte om ditt första AA-möte. Önskar dig hopp och mod!

Hoppas du står på dig om ingen alkohol hemma, det underlättar och man faller inte lika lätt.
Så stora björnkramar och styrka till dig ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Vilken resa och insikt du har, känner igen mig i så mycket att förhandla med sig själv för att övertyga andra. Inte konstigt att man är en bra säljare. Skickar så många kramar och styrka till dig
♥ ♥ ♥ ♥

Bättre bemötande än här var det länge sen jag stötte på.. Blir varm i hjärtat.
Inte av vin ikväll.

Vilken svåger du har, Dompa! Talar du om för honom hur värdefull han är? (Och svägerskan, så klart.)

Det finns personer runt missbrukare som blir möjliggörare, i bemärkelsen att man skapar förutsättningar för missbrukaren att fortsätta sitt missbruk. Men, jag tänker att det också finns möjliggörare som skapar förutsättningar för tillfrisknande. Din svåger och svägerska verkar vara sådana. :-)

Kram, heja dig!
/H.

Välkommen lättjefull hoppas att du mår bra. Tack Dompa, jo jag knallar omkring på min nyktra lilla stig :D Försöker att annalysera mig själv efter som jag tycker att det är svårt att visa mig svag för andra.
Kommit på att jag flyr mina problem med alkohol, vilket innebär att dom blir fler och då kommer det dåliga samvetet= jag dricker mig in i dimman.
Får nästan lite panik när vågen av dåliga minnen drar över, men tänker att jag måste bli frisk denna gången och sen skall jag ta itu med dom.
Vet inte om det hjälper dig Dompa, men jag över in olika situationer som jag vet skrämmer mig = att jag dricker. Försöker nu hela tiden ha en backup och håller mig ifrån alkohol genom att inte ha något hemma och undviker situationer om det går.
Så ett steg till och 9 veckor, kramar och styrka till er alla!

Puh:
Det finns alltid en stund innan man smakar honungen, som den smakar bäst!

tag i ett blad som delas ut till "behövande" på bla företagshälsovården. FHV står som ansvarig för denna lilla upplysningsskrift till riskbrukare. Med all säkerhet skriven av nångon som läst sig till det här på nån fin skola. Ja, lite ironi där eftersom jag har lite svårt för att såna som aldrig har upplevt baksidan av alkoholen ska skriva nåt som jag fattar.

När jag dricker så är en sak väldigt säker : Jag har inte en djävla susning om hur många GRAM alkohol jag har hällt i mig. I bästa fall har jag en liten aning om hur många CENTILITER av drycken jag hällt i mig. Jag undrar hur tankarna har gått där om att pedagogiskt visa på hur mycket jag dricker. En narkoman har väl lite bättre referensramar i gram räknat än vad jag har som kollar mängden i centiliter.

Jag kommer ihåg att jag sista året jag drack så hade jag en konsumtion på ca 40-50 centiliter ren starksprit ( 40%) varje vardagskväll och mer än det dubbla på helger och lediga dagar. Jag kommer också ihåg att jag några år innan slutet kollade in på nån snurra som bolaget hade och där , hör och häpna, var inte konsumtionen alls så hög. Jag gjorde som de flesta andra alkisar och "glömde" en stor del av vad jag hinkade in. Jag somnade aldrig av mig själv utan jag drack mig medvetslös på en kort tid.

Nu kommer det in många nya på forumet och jag tycker det är så bra att ni hittar hit. Ni behövs här både för oss som varit med ett tag, vi behöver påminnas, och framförallt för er egen skull. Att ta första steget och erkänna att jag har problem var tungt men så väldigt skönt att få säga det. Att få dela min sjukdom, med alla symptom, med andra som är i samma situation är och har varit så viktigt för mig, jag behöver den identifikationen som visar att jag inte är knäpp eller konstig på något sätt.

Det viktigaste jag lärt mig är : Jag är inte ensam.

Jag tar mitt beslut om att inte dricka just idag och jag försöker, fungerar inte alltid :-)), att ta en dag i taget. Jag vet också från så många vänner att det INTE fungerar att ta det första glaset. Ett glas är för mycket och hundra för lite.

Jag är nykter idag för min egen skull och jag är en stolt nykter alkoholist.

Välkomna alla nya !!

Hoppas du hoppade över påsen och att du mår bra ändå. Du är nog skiträdd, vilket äventyr du är på väg i. Vad skönt att du har så mycket människor runt dig och barnen,
Skickar mycket styrka och kramar till dig!

Härligt att läsa!!!
Du var den första som skrev till mig, för det är jag dig evigt tacksam!!!
Stor kram!!!
/k

Har varit här tidigare och florerat och känner igen mig i din historia Stigsdotter.
Jag har sökt hjälp nu och går och pratar med en alkohol/drogterapeut och det känns bra. Det är helt fantastiskt att faktiskt få prata av sig med någon som inte dömer en. Rekommenderas! Det har tagit mig många år att söka hjälp, men det är något av det bästa jag gjort för min egen skull. Jag vill ha ett liv. Inte drunkna i en flaska.

Tänker på dig!
/k

Jag har bestämt mig, går upp och lägger mig framför TV-n och gosar in mig i mitt nya täcke.
Tänker att jag är jätteduktig.
Svårt är det vilken jävla torsk man är otäckt vad blir bättre, YES! jag börjar sluta ljuga för mig, det GÅR INTE ÖVER OM MAN INTE SLUTAR!!!!!!!!!!

Hör av mig i morgon och talar om, är extra svårt just nu, har syskonbesök, många utemåltider stadsbesök, marknader och loppisbesök. Saker det suger extra mycket efteråt.

Hörs i morrn.

Jag hejar som satan!!
Är exakt där du är nu....
Men, nej, vi ska inte.

Är ny här men har läst ett dygn i sträck och man kommer helt inpå er alla.
Kram!

Står lite vin i köket rester från min middag igår, med familjen, jag drack vatten.
Idag pizzeria med lättöl. så nu suger det!!!!!!!!!!
Jag vill inte fly, men har en längtan efter alkohol efter en "jobbig" dag med mamma.
Hon är ganska påfrestande 90+ hon har bara mig........................

Så har alltid köpt nåt efter besök hos henne och beklagat mig........................

tänk om jag skulle skita i alk i idag låt min man ta ett glas. Och jag ett steg närmare.........

Har ännu ej börjat med A. Undrar om jag klarar det ikväll, har hitills i mitt liv ännu ej, låtit bli om det har funnits, speciellt inte när det bara är jag o gubben.

Kan någon där ute heja på mig.......!!!!!!!!!!!!!!!!

Fast det är ju jag som bestämmer....................
Eller....................

Är ny här men har läst igenom allt från dej.
Vill bara säga att jag hoppas,hoppas att du klarar det. Jag tänkte till igår innan tredje glaset när jag läste trådarna, och det blev "bara " två.
Så du och alla andra, vi hjälper varann, eller hur?
Stor kram

Hade lovat mig själv och andra att inte skriva här när jag var påverkad. Jag vill hålla det, så detta blir kort. Men på samma sätt som du så "måste" jag. Välkommen tillbaka kompis! Jag har saknat dig som fan. Nu lägger jag ned. Vi hörs imorgon. Kramar /R -som tror att du nog är en bra morsa, som vet att du duger!!!

Det ni skriver betyder väldigt mycket för mig och gör gott i själen :-)

Jag har hållt mig undan ett tag, känner mig besviken på mig själv. Men, att känna sig besviken leder ju ingen vart. Fast jag känner mig också lite sviken av mig själv. Jag vet ju att det bara är jag som kan ändra på mig, varför ser jag inte till att göra det då då?

Igår såg jag en man som var så sliten men det syntes att han varit mycket stilig en gång i tiden, han hade rejäla fylleben och gick med rullator. Det är inte första gången jag får den där sorgliga känslan, det är så oerhört tragiskt. Ändå sitter man där själv med glaset...

Jag har hamnat i en loop känns det som och det går verkligen inget vidare med att låta bli A eftersom jag inte kan låta bli att hutta lite så gott som varje dag. Men, hyser ändå ett litet hopp om att det skall reda sig så småningom.

Bad att få byta skolhämtardag med maken och när han senare frågade vad jag ska göra sa jag som det är, jag ska på ett AA-möte och vi hade sedan ett bra samtal, det var en vanlig nykter vardag. Visserligen är det svårt att inte ha taggarna utåt och lyssna efter anklagande tonfall men på det hela taget OK. Jag säger att jag inte vill ha någon alkohol hemma. Tyvärr har vi ganska mycket efter diverse fester men det mesta är säkerligen bara slattar nu i alla fall. Han får lov att gömma/låsa in alla sina whiskyflaskor. Det ska inte serveras alkohol hemma hos oss om vi har folk hemma heller. I alla fall inte nu.

Har bett att få utskrivet Naltrexon igen. Kanske fungerade det i alla fall på mig? Jag känner på en gång när jag dricker att det där välmåendet som jag började skönja drar sig tillbaka - kroppen och själven mår verkligen inte bra av alkohol!!

Ska gå på mitt första AA-möte, får se om det är något för mig.

Nu har jag hukat länge nog, nu måste jag in igen när jag ser om dig och din lila påse. Jag blev så glad när du stöttade mig i min tråd sist :-)

Skicka nu påsen åt fanders!!! Ge den till din fina svåger eller vad som helst för du ska inte öppna det som är däri. Hör du det?

Alltså, hjärnan kan hitta på så mycket dumheter: "nu gäller det att passa på för sedan får jag inte mer", "en liten avskedsfylla" osv. Bara dumheter och ingenting att bry sig om. Du är så himla bra som sökt hjälp själv mitt i all sorg med frun din. Du är en bra pappa och du kommer att bli frisk!!

Förklarar så även en bondlurk som jag fattar. Lelas; Tack, hoppas verkligen pianosnubben fattar vad han har, och det tycks han ju göra.
Själv? I min hall står det en lila påse, den har jag köpt, men inte vågat transportera in i köket. Fick precis samtal från soc. Om vi ska ha hjälp ska vi ligga på noll ekonomiskt sätt. Huset kan inte säljas , då barnen måste sova någonstans. Men de vill sälja min dotters häst!!! Visst är hästfan lyx, men min onge behöver sin häst. Inte alla småflickor som har en häst - kostade en årslön, by the way - men min flicka ska ha den. Den gör henne lycklig, ser inte soc det??? Som vanligt ryckte svågern in, han ska köpa fanskapet. Men vad fan? Min svåger var killen ingen såg i skolan, grabben som stod bakom sin undersköna syster. Nu är han en av mina bästa vänner, långt innan jag accepterade att jag var ett fyllo, så var han där...och med sin lika fantastiska fru. Jag är så djävla lyckligt lottad, det finns så mycket kärlek i mitt liv. Men ändå...den lila påsen drar. Fuck, fuck,fuck. Språket? Yep, nu blev det illa igen. /R

Brukar också läsa, men kände att just nu har jag inte så mycket att skriva. Livet rullar på och just nu känns det rätt bra. Håller mig fortfarande på behörigt avstånd från alkohol, litar inte på mig i alla lägen.
Tänk att det gått 9 veckor, HURRA för oss!

Många kramar och nu tar vi ett steg till!

Kul att höra att du mår fint och att det går fortsatt väl för dig. Grattis till att ha passerat 2 månader!

hallå Lättjefull, javisst orkade jag läsa :-) Tack för att du delar med dig av din historia.
Vad bra att du hittat hit, här finns mycket bra att ta del av i nya och äldre trådar. Jag förstår att det känns och ÄR mycket svårt just nu, men fantastiskt bra att du får hjälp av vården. Det är modigt att be om och ta emot hjälp. Häng kvar här ska du se att du får stöd och en massa igenkänning. Vänligen Victoria

Ja, du är trasig. Men du går att laga.

Och när det gäller din vackra fru, så.... Det bästa du kan göra för henne är att fokusera på dig själv. Det är bakvänt, jag vet, men du kommer att märka att det är det enda sättet.

Kram vännen!
/H.

Hej Dompa!

Försök få in att det du har är ett beroende där hjärnan är i ett sjukligt behov av alkohol för att den tror att det gör allt bra igen. Att alkoholen får bort all den skuld, skam, bitterhet och förvirring du känner. Och det får den, tillfälligt, men det vet du ju redan. Utifrån min egen subjektiva bedömning med utgångspunkt från det jag gått igenom som anhörig, det jag läst och lärt om alkoholberoende i mitt försök att kunna hjälpa, skulle jag beskriva det som att en liten alkoholdjävul bosätter sig i hjärnan utan att du märker det. Ungefär som i Kalle Anka. En liten tecknad elak djävul som sitter på din axel och som slår på dig med slägga för att du ska ta en sup för att må bättre. En djävul som ständig viskar i ditt öra vad du ska göra. Det som händer nu är att du förklarat krig med den här djävulen genom att tala om att du tänker ta in på rehab och ta hjälp med att slå ihjäl honom. Tacka fan (för att använda ditt språkbruk) för att det är krig. Något i din hjärna vill absolut inte det här och fanskapet gör allt för att tala om för dig att det här var inte bra. Även om det känns helt överjävligt idag, så glöm inte att du har gjort det enda rätta. Du kommer inte att må som du gör idag resten av ditt liv. Det bara känns så, men det är bara en känsla. Det kommer troligen inte att bli roliga dagar fram till att du får hjälp, men försök hålla ut. Det är en sjukdom och du styr inte över den, det har gått för långt, men det är därför du söker hjälp och att du gjort det är en enorm styrka. Det finns massor av människor som aldrig någonsin får den insikt du fått.

Vad kan du göra dem här dagarna som är kvar innan rehab? Antar att du kämpar allt du kan för att få vardagen med barnen att ens fungera. Gör det du måste och kan. Får du möjlighet att vara ute så försök gå ut. I annat fall kan jag bara rekommendera - gå och lägg dig! Försök avskärma dig från alla negativa känslor och ångest. Det blir bara för mycket eftersom det har hänt så enormt mycket som din hjärna arbetar med nu. Jag tror faktiskt att det är en helt normal reaktion du har även om det känns som att du håller på att bli tokig. Överlev en dag i taget. Försök att inte analysera och tänka för mycket, det är ju det du ska få hjälp med. Att få bort beroendet som ger dig ångest, att komma vidare i livet och inte fastna i det som varit utan se det som kan finnas istället. Och vet du, du har inte råd att inte vara egoistisk, det är bara du som kan ta den här chansen och du behöver all kraft för att komma igenom. Det är jäkligt tufft det du gör nu och bara fånigt att låtsas som att det skulle vara enkelt.

Vad beträffar Den vackraste måste du i det här läget tyvärr precis som jag försöka att gradvis förstå att du är maktlös att förändra hennes inställning och val av liv om hon inte själv vill. Ta inte på dig att du ska rädda henne också nu mitt i ditt eget arbete med att komma på banan igen. Det blir för mycket. Jag tror du ska ta en sak i taget och nu handlar det faktiskt bara om DIG. Vad omgivningen tycker eller tänker, vad jobbet vill eller inte är faktiskt irrelevant idag. I alla fall om du ser livet på längre sikt och det är så du måste tänka. Vad gäller barnen har du hittat en lösning. Du har gjort så mycket. Med all rätt är du slut och tankarna spelar dig spratt.

Tänker på dig. Försök varva ner. Du har levt i det här så länge. Nu är det bara dagar kvar till du får hjälp. Och jag kan inte nog betona att med tanke på all skuld och skam du känner, vilket alla som haft det här beskriver, så är det stort att du valt att se och söka hjälp! Glöm inte det! Du kommer att se det längre fram och du kommer att må bra igen. /A