Senaste kommentarerna i forumet

...ska vi nog undvika! Ta hand om sig själv, må bra och bli stark är min plan. Så får jag ta itu med resten av livet inkl maken sedan. Har ibland känt att jag har en tendens att bli lite rabiat emellanåt, ni vet som dem som slutar röka som blir de värsta rökmotståndarna så kanske jag blir mot alkoholen (kommer med lite pikar, oj vad du ska dricka då!)

Jag blev alltid aptrevlig, jättesnygg, spirituell, sa smarta saker osv när jag drack. Det är lite jobbig att offra allt det ;-)

Det är ju så tydligt att det inte går att dricka lite, eller dricka normalt. Jo, jag kan dricka lite, det går att behärska sig och inte trycka i sig allt som finns. Men även om jag bara dricker lite så kommer suget som på posten (eller kanske som ett SMS ;-) och jag måste dricka lite även dagen efter osv. Jag inser ju att "lite-mängden" kommer att öka så småningom.

Som sagt, det tar alldeles för mycket tid och tankemöda detta planerandet, funderandet osv. Är nog faktiskt lika bra att låta bli.

Nu fick jag en inbjudan till ett föredrag med efterföljande "vinmingel". Tänk att det ska drickas i tid och otid i det här samhället??! Usch jag blir så irriterad :-§ (här ville jag göra en elak smiley med vassa tänder...)

Nej, själv blev man ju aldrig jobbig på något sätt när man drack, bara så där skönt cool och avlappnad ;-)

Utgår enbart från mig själv, men jag kan också (av förståliga skäl...) känna mig rastlös emellanåt, får dock lägga band på mig själv så jag inte agerar ut den frustration som stundom infinner sig och därmed bli outhärdlig som person, det vill man ju inte heller...

Keep up the good work!

bland annat på dig, santorini. Fint att höra av dig! / mt

Jag har också haft trista dar på jobbet, konflikter och tillfällen då jag sagt min mening, vilket blir obekvämt både för mej och de berörda. Då blir jag så stressad och vill döva det. Men det går över med tiden, blir lättare. Jag måste komma ihåg att hålla mej lugn!

Jag känner också igen mej här. Blir så irriterad på maken när han drucket, jag tycker han blir så fånig. Sånt som jag inte märkte när jag hängde med. Själv blev jag väl inte fånig eller?! Det blir jobbigt när man måste börja ifrågasätta hela sitt liv och sin tillvaro. Man ska nog inte göra nåt drastiskt utan låta allt ha sin tid. Kanske partnern ändrar sej också med tiden.

Nu när jag vet hur jag kan ta tag i min gamla historia så slår det mig att jag kanske inte vill. Kanske är det dags att gå vidare. Jag försöker...

Jag är en plus 40 man. Alkis sedan flera år. Har nog inte fattat hur illa. Just nu är jag ensam med tre barn efter att min fru lämnat efter att jag slängt mitt problem i ansiktet på henne. Vad jag inte såg var att hon hade samma problem. Nu har jag inte druckit sedan i torsdags och det är nu efter ca fyra dygn som jag börjar inbilla mig att kanske...kan jag ta något lite? Men, nej inte denna gång. Nu får det fan räcka! Jag söp bort min fru, jag tänker INTE supa bort mina barn. /R

Som jag skrev till Lelas på en annan tråd; så enkelt, så genialt, så självklart att min spritmarinerade hjärna inte ens kunde se det!!! Tack/R

Känner igen mig, maken är jättenöjd men det är inte jag, kanske som du skrev i min tråd att man kräver lite mer när man inte bedövar sig, då stod man ut med det mesta. Jag vill helst vara själv, drömmer nästan om att flytta med barnen. Lite drastiskt kanske men så känns det just nu. Kram!!

Kan det vara så att man kräver lite mer av livet när man inte dövar det? kram och ett steg till, vem vet vem som skall gå med ;-)

Man har sina dagar, men är det bara jag som börjar få problem i mitt förhållandet när man inte dövar med alkohol. Just nu tror jag faktiskt att han tycker att det var bekvämare när jag somnade i ett vinrus och inte krävde massa saker. Låter väl konstigt men jag tycker nästan att vi har det sämre nu än när jag somnade tidigt ( Blev full och slocknade).

Men ffa lite irriterad, dock inte som igår. Jobbig dag på jobbet idag, kän
Det var sådana dagar som gjorde att jag garanterat drack på kvällen, ikväll läste jag bok och såg tv istället. Kände en stund en fruktansvärd ilska, som om jag höll på att explodera snart, den känslan är inte helt borta än men är inte lika stark nu.
Jag vill bara be alla dra åt helvete och låta mig vara ifred, förmodligen för att kunna dricka, jag antar att det är suget som fått andra uttryck än att kännas just som ett sug. Vet ej om detta blev begripligt, för jag fattar knappt själv mitt sinnestillstånd sedan igår. Men jag håller mig nykter i alla fall.

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

Alla har ett ansvar för sundheheten oxå. Säger du ifrån Berra? I alla lägen är det OK att säga ifrån!!

din egen tråd Dompa! Jag flöt omkring här och där på forumet ett par månade innan jag skapade min egen tråd. Då gjorde jag som du planerar att göra, kopierade det jag ville ha med mig. Det är bara att göra som du brukar när du kopierar, jag markerar, ctrl+c går dit jag vill ha det med markören och klistrar in, ctrl+v. Jag är inte van att instruera dataanvändning så ursäkta om det är en risig instruktion:) i så fall kommer det säkert snart en bättre. Att ta med det du skrivit är en bra idé, jag har läst bakåt i mn tråd många gånger och det är ett bra sätt att få perspektiv. Lycka till! / mt

Det är en "osund" arbetsplats, jag vet det...
Men om man brinner för teknologin och arbetsuppgifterna i synnerhet,
så blir det svårt att orka lämna det man har byggt upp under 15 år...

Jo jag är en envis rackare, har alltid varit det...
Min arbetsplats ligger långt framme inom teknologin, en av de främsta troligen,
men marknaden har gått upp och ner med konjukturerna, vi har haft kniven på strupen de senaste 8 åren, och nu äntligen börjar det lossna lite...men ännu en ny ägare
De har delat firman och låtit den andra delen kursat osv..

Vi som har varit med länge och hängt igenom de värsta åren är lite trasiga i själen,
för vi tror inte ännu på att det ska bli så mycket bättre, det kommer nog snabbt ett ras igen..
Vi har ju varit med om det så många gånger förr, vi tar inte fart och springer rakt in i väggen igen.
Vi ser på framtiden med tillförsikt, och med en ny chef som inte riktigt kan motivera sina medarbetare, utan tvärs om väljer en urskiljningsmetod att sakta försöka få de som inte håller med honom till fullo att "mobbas" ut av de som håller med honom...
Det är en hemsk situation och man kallas ofta till personliga samtal där man får höra hur dålig man är hela tiden, så det sker i grupp och på ett personligt plan också..

Jag har idag isolerat mig i min egna lilla bubbla för jag vet inte vilka som vill mig illa eller inte, kan inte heller delge någon något på ett personligt plan för de kommer den andra gruppen till vetskap och jag lovar det missbrukas...haha hörde att bilen gått sönder igen..!
Varför gottar de sig i andras olycka, istället för att känna empati?

Känner mig fruktansvärt otrygg i den miljö'n jag befinner mig i, men håller mig kvar och hoppas på att det sätt de behandlar andra på skall uppdagas så småningom...

Jag tror på någon sorts rättvisa här i livet, och hoppas på att få uppleva den.

Min familj säkrar upp det som känns jobbigt och svårt, utan dem hade jag aldrig klarat av det.
Så visst finns det lite guldklimpar kvar här i livet, allt är inte nattsvart...

Mycket har kommit fram i dagsljus sedan jag slutade fly ifrån verkligheten med alkoholen,
jag visste att det var illa, men inte så illa...
Bara den rädslan över att upptäcka allt i min närmiljö var så olikt sig,
i ett helnyktert tillstånd, fick mig att besluta mig att fortsätta vara alkoholfri...

Den här helgen träffade jag mina vänner i herrföreningen, det krökades på rätt hårt som vanligt.
Jag såg alla stadierna, den strama tysta personen, till den pratsamma till synes glada människan.
Den väldigt högtalande och burduse mannen till den sluddrande oförstående mannen med kort stubin.
Alla fanns de med, och ofta var de samma person men i lite olika stadier...

Är jag förvånad?, nej inte det minsta, börjar bli van att se mannen mantlad av berusningen...
Tilltalar den mig, nja i ett ytterst kort ögonblick där man bara ser fördelarna med alkoholen,
men det är övergående och väldigt flyktigt, resten av tiden visas en inre biofilm i deras huvuden med väldigt lite förankring i verkligheten..
Borde de skämmas?, nja varför inte...?
Vill de inte visa samma personlighet hela tiden, varför då ändra den?

Är alkoholen en legal ursäkt för att bete' sig på ett annat sätt?
Är det okey att nypa en kvinna i häcken och ursäkta sig med både då och senare att man var ju full?

Jag har också gjort det, men det förutsätter inte att man fortsätter med det..

Vet inte vad jag vill ha sagt med allt detta bludder,
men människors sätt att bete'sig slutar aldrig att förvåna mig..

Jag vill inte på något sätt moralisera om vad som är rätt eller inte, bara påskina skillnader!
Skapa funderingar och eftertanke på saker som kan anses vara självklara, är det så?

Kommer inte så mycket längre i mina tankar, än att jag upptäcker...

Att jag är en ensam själ vandrande i en värld av en massa medmänniskor..
jag inte alltid förstår mig på.
Sans och logik blir mer främmande ju mer jag försöker lära mig av det...

Skrattet är en rad av okontrollerade kramper i mellangärdet...
Tårar är är ett överflöd av ögonvätska orsakat av starka emontionella känslor...
Man kan tänka att det är deras motparter, men inte allt för sällan kommer de båda i sällskap..
Man är elak när man skrattar på fel ställe, t.ex en begravning...
Man är vek när man gråter allt för ofta...

Vem har satt alla levnadsregler?

/Berra

Kalla, hade nog inte alls varit så mysig att ha att göra med. Nej, jag surar på istället.
Styrkekramar till dig med!!

Tror att din man hellre tar en "sur kärring" i ett par timmar;-) För inte hade man blivit speciellt trevlig av en BiB utan först full och tjatig och sen ett ångestvrak dagen efter. Så heja dig och många styrkekramar till dig!

Har det varit idag, känner mig irriterad, trött, less. Tyvärr får nog maken ta det mesta. Känns som om jag inte har ngt roligt att se fram emot, har inget direkt sug men vet ändå att det är därför jag är sur. Skulle maken trolla fram en BiB (en flaska är för lite) så skulle jag hoppa av glädje. Men nu gör han inte det och jag fortsätter vara sur. Det har nog gått över imorgon.
Kram!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=4945050

♥ till dig! / mt

Adde, lite off-topic, men såg i ett svar i någon tråd att du önskade att yngre skulle lyssna på di gamle, vilket helt klart omfattade dig. I min värld är du 35-39 utifrån ditt nick, samma ålder som jag själv. Men då är frågan, är jag helt ute och cyklar gällande din ålder eller är det jag själv som också är gammal? Själv ser jag mig själv som oerhört ung ;-(

Oavsett vilket, ha en bra dag och vecka!

Berra, det verkar inte vara en vanligt osund arbetsplats du spenderar dina dagar på. Hoppas du kan hitta något bättre alternativ, för detta känns ju direkt ohållbart.