Senaste kommentarerna i forumet

Var det inte du som skrev det där japanska ordspråket om vin någonstans. Jag hade tänkt sätta upp det på väggen i Filosofiska rummet, men hittade det inte. Spikar du upp det där?

Kram från Sis

Jag hoppas att du får en bra och nykter dag. Är sjukskrivningen slut än? Själv är jag aptrött. Satt och jobbade till sent inatt och var sen så speedad att jag aldrig kom till ro. Sov max en halvtimme. Jag borde ha satt mig framför TV:n kanske?

Ett av inläggen var förresten från din trolovade :-) Vill bara uppmärksamma dig på det så att det inte i önödan blir dålig stämning i vårt kollektiv och jag solkar mitt goda rykte som varande sipp fröken. Jag varken dricker Guiness eller pussar runt. Minns ordspråken "stark som en oxe" och "väck ej den testosteronstinne oxe som sover".
Jag håller med om att vi inte ska ha några grannar. Kanske bra både för oss och grannarna :-).

Häng i nu Dompa! som Lilja brukar skriva (rätt eller fel ord vet jag ej)

Stor kram/ Nn

Jag tror att när vi blivit säkrare i vår nykterhet så kommer vi kunna hantera grannarna också, för det är nog rätt svårt för dom också. Nästa sommar när grannen kommer så tacka du nej till ölen men ber gubben slå sig ned för en pratstund :-)Kram Kalla

Kära Frk Nynykter! Vacker visa! Men att bergstrollet var fult? :(. Stämmer inte, detta bergstroll är som du redan listat ut den samme som den ena bysnyggingen...och den andra har ju redan lägrat...för mkt riktigt var det Den Vackraste.

Grannar ja, även Kallas granngubbe försökte ju locka henne i fördärvet med en flaska...men han visste ju inte om att hon var en nykter tjej.
Vi ska INTE ha några grannar i vårt kollektiv.

Har ett facebook konto...kallar mig Dompapompa...inte mkt till fantasi där. Men känns ej som fejjan är min grej...

Om du visste var den pussen landade skulle du rodna! Och TP skulle bli putt. Kram på dig blivande sambo/teraupeut.

så många "världar" som kräver exklusiv utrustning och "rätt" klädsel för att vara delaktig; tennisvärlden, seglarvärlden, vintersport-/skidvärlden, cykelvärlden... det senaste jag hörde var att de som är med i en vanlig grupp för att titta på fåglar ska ha dyra specialkikare -fågelskådarvärlden. Och mat- och vinvärlden då, vi har allt lyxigare kök där det lagas allt mindre vardagsmat... Vilka krav vi skapar åt oss själva, fångar oss i. Inredning enligt trender kom jag på nu också...
Då är det skönt att kolla danske bonden på TV - han är inte olik min mullegubbe, bara yngre:) / mt

Du har så rätt, Kalla.
Vi lever i en ytlig tid. Vi mäts och vägs utifrån vad vi presterar och kan visa upp. Fast egentligen behöver vi göra - ingenting. Eller segla. Eller älska. Eller tillbringa dagen i hängmattan. Jag tror vår inre tomhet kommer sig av att vi jagar efter yttre saker hela tiden. Den dagen vi törs se och känna utan att bedöva oss kommer det nog att bli en revolution, men en fridsam sådan.
Gå gärna in och läs texten av John O'Donohue i filosofiska rummet. Den är dunkel, men har en djupare innebörd. Jag kan inte förklara den, för den är inte greppbar yta. Jag bara anar att det finns vishet i de raderna.

Kram från Nynykter

Godnatt kära syster!

Jag hade tänkt skriva något till alla i familjen, men nu går ögonen i kors, så vi får ta upp tråden igen imorgon :-)

Kram från Nynykter

Vad är det med de här grannarna? Först Lessenfruns kattstrypare och nu en alkoholdjävul? Själv har jag bara gorillahannar till grannar.

När jag läste din beskrivning tyckte jag faktiskt inte alls att du överreagerade. Det var fullständigt på sin plats om det nu är så att hela byn vet att du är alkoholist. Det är kanske inte så TREVLIGT och ARTIGT att göra en markering, men det är inte heller direkt TREVLIGT att bjuda en alkoholist på öl heller. Hursomhelst lär han inte göra om det :-) Så det var inte en "onödig" reaktion, det var en ändamålsenlig reaktion. För du vill ju inte dricka.

Lätt för mig att sitta här och uppmana till lite helig vrede. Jag har själv svårt för ilska och aggressivitet. Har läst någonstans att det är typiskt medberoendebeteende... Hmmm, det där skulle vi kunna göra en djupdykning i på terapisoffan (Var för sig alltså. Oroa dig inte, TP, Gullegubben!) . Jag ställer in en sån i filosofiska rummet och så kan du boka en privat konsultation, men då får du skaffa anonymt facebook-konto först (barnen kan hjälpa dig :-). TP, Stigsdotter och Kalla har redan bokat tid :-)

Nu sover väl både gamla bergtroll och prinsessor med lengult om hjässan men här kommer i alla fall en godnattvisa. Kram från Nynykter

http://www.youtube.com/watch?v=Wdxo1P73K1c

Nynykter

...jag hoppas att jag kommer att kunna sälla mig till dem som lyckas :-)

Nästa gång får han ta med sig en promillefri stänkare till dig! om han törs vill säga... Kanske är det vadslagning på byn, snart kommer bysnyggingen hem till dig och försöker locka dig i fördärvet. (eftersom där tydligen finns ett byfyllo tänkte jag att det säkert finns en bysnygging av vardera könet) (eller kanske det var den vackraste som var denna :-)

Den är så insiktsfull din rad om att fylleDompa tackat nej på ett artigt sätt fast han hade ju inte tackat nej...

Du får testa den där alkoholfria ölen som finns på systemet - den är trot eller ej god! ...ja det är ju ingen Guiness direkt men i alla fall. Herregud vilket slag i huvudet jag fick nu: kommer jag aldrig mer att få dricka Guiness??? Vad har jag gjort? ....äsch lika bra det, man blir så knepig i magen av den :-)

Gonattpuss där den bäst behövs

Kram!
Låter så skönt med skog och natur.

Tack Stigsdotter! Känns som att detta forumet kan hjälpa mig en hel del. Min beslutsamhet ökar om jag får prata med människor som har samma problem. Har tyvärr inte kommit till ett avslut än utan "skvimpat i mig" en flaska vin idag.Bara för att den stod där och blängde på mig när jag kom hem från jobbet idag (Har butiksjobb)
Har supit min ekonomi i botten så jag har iallafall inte råd att köpa mer dricka på 15 dagar, vilket är positivt ur den synpunkten. Värre blir det med vardagsekonomin. Suck! Vilken åsna man är!!!! Likadant var månad.

den där blicken kommer jag alltför väl ihåg ! Jag kände sån avsky för mig själv och mitt drickande när jag fick den där blicken från min hustru.
Häng kvar på forumet och ta till dig erfarenheterna från de som gått före dig så förbättras dina chanser enormt !

Mirre och välkommen till forumet !

Att få en som jag, dvs alkis, att fatta att jag var på fel väg var inte lätt. Efter att ha försökt själv på alla tänkbara sätt och tagit hjälp av de beroendeenheter som fanns i vår stad i flera år utan resultat kom slutligen genom brottet för mig när hustrun ställde det slutliga ultimatumet.
Nu har ju du redan ställt och genomfört ditt ultimatum och han valde alkoholen så då är nog chanserna för ett uppvaknande rätt små. Tyvärr.

En väg kan vara att ringa AA där du bor och be att några därifrån tar kontakt med honom och försöker etablera en kontakt. Ibland fungerar det, ibland inte alls.

Du har inte så stora möjligheter längre när han nu valt spriten.

För din egen del så kan du söka hjälp hos exvis Al-anon eller hos beroendeenheten som har en familjeavdelning.

Kram och lycka till !

Tack för stöttande ord, det jag fastnade för var tipset att försöka se det som "icke-negativt" att sluta dricka, tack för det!

Det senaste året har min man börjat reagera på hur jag dricker. Han blir arg och sur och jag lovar och lovar. Och bryter alltid löftet. Senaste gångerna har han blivit riktigt arg och besviken och jag ser i hans ögon att han inte tycker om mig när jag gör som jag gör. Det är nog det som har gjort att jag nu vill ändra mig. Just den där blicken han gav mig i lördags morse efter en dålig fredag kväll. Vill inte att han ska se ner på mig, vill vinna tillbaks respekten. Vet inte om detta hjälper dig....

..och tillhör väl mer andra sidan som medberoende, men tycker det är så himla STRONGT av er att ge upp alkoholen för för att välja livet istället och att ni delar med er så ärligt här i forumet! Jag har följt flera trådar och fått många insikter och förståelse för min egen situation och det är jag er alla väldigt TACKSAM för, även om det på samma gång gör grymt ont då min numera ex inte vill inse hur hans drickande påverkar hans liv och mående : (

Min allra högsta önskan är att han "vaknade upp" ur sin förnekelse och ville kämpa för ett bättre välmående liv precis som ni! Vill inte helt inse att det inte finns något jag kan göra för att få honom att inse vad han gör mot sig själv. Ställde ett ultimatum om han vill fortsätta leva som han/vi gjort hittills vill jag gå vidare med mitt liv, vilket slutade med att "jag ska slippa ha någon kontakt med honom" och efter att ha sagt till honom att jag nu äntligen förstår varför han mått som han gjort under fler år än vårt förhållande handlat om att han dessvärre nog är beroende av alkohol har han blivit smått "galen" och arg mot mig.
Vet väl egentligen att det inte finns något mer jag kan göra än hålla mitt ultimatum, men hoppet är ju det sista som lämnar människan och särskilt kanske oss medberoende om jag förstått det rätt... Men är denna ilska ett steg i rätt riktning mot ett "uppvaknande"? Är det någon ide att fortsätta försöka få honom att inse att hans drickande är osunt, att förnekelsen ingår i sjukdomen eller ska jag bara lämna honom ifred och hoppas på det bästa?

Oerhört tacksam för era råd till en förvirrad medberoende som bara önskar få leva livet, helst med den jag älskar!

Styrkekramar till er alla
Mirre

Självklart tar vi emot segelbåten. Och självklart får Pianofamily flytta in i kollektivet. Vem tackar nej till musik och intellekt? Nu tror jag ju inte att Pianocouple erbjöd sig att flytta in. Men för min del är det ok "The more the merrier" är ju min filosofi.

Dansa ska vi göra. Menuetter till pianotrillande. Har dock märkt att jag blivit lite blyg på dansgolvet sedan jag lade bort flaskan. Men menuett känns ofarligt...man följer väl bara en mall? Låt oss dansa och leva.

Bergstrollet kom fram. Bor vid en å. Där har vi också grillen och lite trädgårdsmöbler. Så har även grannarna styrt upp det. Vi är så lika vi människor. Satt där i godan ro och läste - borde ha hållt mig till hängmattan -när min granne dök upp och önskade bjuda på en kall öl. Till saken hör att det är så vårat "umgänge" har gått till; En kall öl vid åkanten. Men gubbfan - liksom resten av byn - vet ju att jag är alkoholist. Hur tänkte han...ibland känns det som hela byhåla har satsat pengar på vem som ska få mig att falla.

Överreagerade starkt, blängde på grannen, fick ur mig; " Nej tack X, du vet att jag är alkoholist" sedan reste jag mig upp och stampade iväg. Snacka drama. Stackars man...han ville ju bara vara vänlig. Har iaf. bett om ursäkt nu. Men djävlar vilken onödig reaktion. Vad konstigt det nyktra livet kan vara...fylleDompa hade bara tackat nej på ett ARTIGT sätt...å andra sidan hade han ju inte tackat nej.

Det tragiska med historien är att jag verkligen ville ha den där kalla ölen. Solen, strilet från ån... Hur kan vi toppa detta? Jo en kall bärs! Men det hade ju inte räckt, tack och lov inser jag det.

Sensmoralen med denna lilla inblick i vardagen...jag kan inte dricka!

Stay sober! /R

Har varit inne och snokat lite i din tråd, tack för att du delar med dig!

Några inlägg här på slutet av din tråd är inne och nosar på samma sak som jag funderat på ett tag nu, det gäller andras drickande. Eftersom jag inte vill verka sådär jobbigt nyfrälst och präktig har jag mest fokuserat på mig själv och mitt eget icke-drickande. Tänkt att folk får väl dricka som dom vill. Men samtidigt kan jag ju inte låta bli att tycka iallafall innerst inne. I helgen hade vi besök av en bekant, han hälsade egentligen på en väninna till mig men eftersom hon blev sjuk följde han med mig och pojkvännen på shoppingtur. Han hade varit på Systemet och handlat öl och tyckte det var helt okej att svepa en på parkeringsplatsen innan vi skulle vidare med bilen. Det tyckte inte jag. För mig är det alkat. Väl hemma hos oss bjöd han pokvännen på en öl och tog en till och det kändes så sunkigt, mitt på dan, vår stökiga dammiga lägenhet...kände hur jag kokade inombords. Jag är väl medveten om att jag kan vara extra känslig nu eftersom jag precis kommit på (eller ja, jag har ju vetat men vägrat inse) att jag själv har problem. Men ändå. jag blev absolut inte sugen (har egentligen alltid ogillat drickande mitt på dagen, även om jag bortsett från det det senaste året) men blev ändå provocerad, vill inte ha fulla människor runt mig, mitt på dan, i mitt hem.

Överreagerar jag? Får man tycka till om andras drickande? Även om det här är min grej, mitt beslut, så är jag ju inte blind.

Hej och välkommen!

Ja jag känner igen mig i dina tankar, det kan kännas sorgligt, svårt och rent av skrämmande att lova sig själv ett nyktert liv. Men så känner nog de flesta i början, man vill först och främst slippa det skitliv som alkoholen skapar och man vet inte riktigt hur det kommer bli sen. Och det kan man ju inte veta förrän man provar. Jag visste bara att jag fått nog, att jag inte kunde dricka mer, jag var rädd för mig själv. Kändes som om jag kunde hitta på vad som helst på fyllan. Och jag var verkligen skiträdd, låg i min säng och grät de två första kvällarna, tanken på att jag skulle vara alkoholist kändes skrämmande men riktig på samma gång, var som att få en spark i magen varje gång jag tänkte på det. Men sedan blev jag positivt överraskad. Jag kan bara tala utefter min egen erfarenhet, men det är verkligen så härligt som många beskriver. Som färgteve hela tiden som någon skrev i min tråd!

Men hur gör man? Tja, kroppen vet hur man gör iallafall, man får mycket mer energi. Och jag tycker att jag uppskattar mer småsaker, jag ser så mycket mer nu än jag gjorde innan. Tycker saker är roligare, även småhändelser i vardagen. Ser man sig omkring gör folk saker hela tiden utan att dricka. Har varit på ett par fester (något jag trodde skulle bli skittråkigt) och jag ser att de flesta faktiskt inte blir så packade som jag ville tro innan i min dimma. Och vad säger man? Man säger nej. Sen kan man svamla fram någon osammanhängande förklaring så att man framstår som en halvidiot, det har funkat för mig :-)

Även om du inte ser något positivt med att sluta dricka nu så har du ju börjat ifrågasätta din alkholokonsumtion och hittat hit till forumet? Du kanske kan börja med att se det som "icke-negativt" att sluta dricka och se vad som händer?

Jag håller tummarna för dig!

Då bidrar jag med:

"Navigare necesse est, vivere non est necesse."

Att segla är nödvändigt, att leva är det inte. :-)

/H.

Vad mycket (o)vettigt som sades av de gamla romarna. Nå, vi får väl kalla oss vansinniga då för dansa det ska vi!! (hoppas förresten att herrar tuppar/hankatter ägnar sig åt sådan sport?!!)

Nemo enim fere saltat sobrius, nisi forte insanit – "Ingen dansar nykter, såvida han inte är vansinnig" (Cicero)

Segelbåt blir bra, skulle så gärna vilja lära mig segla - det är så härligt att fara fram med vinden som hjälp. Bara man inte får bommen i huvudet förstås men det kanske man kan undvika om man lärt sig hur man ska göra.

Ni får gärna dela vår stuga (eller vad det nu kommer bli för slags hus, det har vi inte riktigt funderat på ännu). Kanske flyttar vi in till TP där mellan sjöarna men frågan är om de är tillräckligt stora för äventyrliga seglatser?

Nå, då får vi kanske se fram emot ljuv musik från pianomannen och dina insiktsfulla bidrag till vårt filosoferande vid köksbordet om kvällarna :-)

För övrigt, kära medsystrar, jag tror att det är en bra idé att ta in lite fler tuppar, förlåt, hannar i vårt kollektiv. Jag tror att de befintliga behöver känna att det inte är lönt att kivas om kjolstyget - till syvende og sidst är det ändå vi som bestämmer till vem vi vill låna våra hjärtan ;-)

Känner att jag också borde bidra till de latinska sentenserna så här kommer en annan:

Dum vivimus - vivamus!

Dish, rakt i ansiktet liksom. Jo, jag vet ju det, men det tar ändå emot på något vis. Varför vet jag inte. När jag ser orden. jag är en hustru som är alkoholist. Min man är gift med en kvinna som är alkoholist. Suck ja.

Visst har NN rätt i det att det som krävs är att ändra sitt eget beteende. Självklart! Jag kan inte förändra någon annan än mig själv. Om jag beter mig på ett sätt som är så bra som möjligt, som jag kan stå för, och andra människor ändå harvar på i samma hjulspår. Då, då får det stå för dem. Jag har gjort mitt bästa och kan vila i det för att därefter reda ut situationen.

Jag märkte ju lite av detta i höstas när jag, trots orosbesked angående lever osv, på något sätt kände mig mer tillfreds med mig själv. Jag såg en lösning på min deppiga tillvaro (sluta dricka!). Jag märkte ju att ju gladare och trevligare jag blev, desto mer "på" blev min make. Han var nöjd med utvecklingen. Men jag känner lite att, häpp, nu är det lite försent, jag har varit för arg och ledsen, det finns inget bra kvar.

Dessutom, jag känner att är man i en relation då ska man kunna tillåta sig visa sina dåliga och svaga sidor. Och då menar jag inte att man skall ha rätt att rya på den man delar sitt liv med, jag menar att man skall kunna få vara liten, ledsen och orolig ibland. Jag tror att jag är arg på min make för att han, när jag satt på köksgolvet hemma hos mamma och grät mitt bland det hemmagjorda påsk- och julpyntet sa åt mig med sin arga röst att "jag kan inte hantera din sorg". Nej, tar tillbaka, den var nog inte arg rösten, snarare uppgiven. På sätt och vis kan jag förstå, det är svårt med sådana situationer. Men för mig var det så enkelt: sätt dig ned här på golvet, krama mig och säg att allt kommer att ordna sig, jag hjälper dig med det här.

Det finns andra saker jag är arg för fortfarande men de tänker jag inte berätta här.

Ja nog saknas något alltid... kanske därför jag sitter här och spinner av små nätta näspussar och eldiga italienska och, OK då, finska fraser ;-)

Även jag "svatmålade" din man...och jag skäms. Vad vet vi om varandras liv. Tror doch Nynykter är inne på rätt spår. Att behålla passionen år ut och in är få förundrat. Vardagen tränger sig på, man blir "syskon" och syskon kivas. Inte heller vill friska syskon älska med varandra...ngt saknas plötsligt. Den fysiska kontakten...kanske kan man orka/få till det om man har lite whisky/vin innaför västen/linnet.

Tror dock att du ska lyssna på varningssignaler...varför måste en man som inte har alkoholproblem ha folköl till maten trots att hans hustru är alkoholist?

Mycket bra ordspråk. Du är vis min fästemö...vet vad som är värt att citera. Bara du får en puss på näsan/R

PS: Du får ge mig ett tecken så jag vet när det är dags att avancera. Inget ont om din helgopudrade nästipp...men jag är trots allt en okastrerad hankatt.