Senaste kommentarerna i forumet

..nykter som vanligt, har min sista semestervecka och....
Har koll på läget, mitt läge alltså...

Håller på och bygger om bryggan som vinterisen tog med sig en bit av, det känns tråkigt att den bli färdig lagomt till nästa vinter dock...
Vi har sprungit på lösa brädor hela sommaren, och halkat och slagit oss om vartannat, men idag och möjligen imorrn så...

Jag har fortfarande kontrollen om mitt egna liv, låter inte sådant som gör mig ont nå mig...
Har häcken full av projekt som visserligen stressar mig, men det är jag som är min egna förman och tillika chef...
Och jag behöver ingen alkohol för att "kontrollera" mig själv, jag äger mig själv, och det är helt enkelt så skönt...

Sitter just nu under partytältet och väntar på att grillen ska bli glödig, med en bira i min hand, en nollbira såklart...
Har precis hällt upp alkoholhaltiga drycker till mina andra närvarande familjemedlemmar, är fortfarande bartender men med den stora skillnaden...

Jag suktar inte på de andras drycker...!

Och så länge jag håller mig nöjd med det jag kan dricka, så håller jag mig i en väldans bra kondition...

Så är mitt liv, just nu, i detta nu'et, och allt bara rullar på, som det ska...

That's it!

Det är vardagen du känner Pianomannen!
Och vardagen kommer till en vart än man bor på jordklotet.
Mellan raderna du skriver så läser jag: Tristess....

Äta, jobba, sova, dö.... och så snurrar det på.
Motivationen är borta och det finns så mycket man vill göra men man tar aldrig tag i det.
Känner SÅ igen mig.

Du måste hitta på något som du kan längta till och se fram emot.
Överraska frugan med en weekend på en herrgård, eller hyr en liten stuga någonstans, västkusten är ju supermysigt!
Åk till Gekås i Ullared. Eller varför inte ta en sista-minuten?

Igår var förändringarnas tid för mig.
Jag bestämde mig för att sluta dricka OCH jag sa upp mig från jobbet!
Man kan ju inte gå och harva på och tycka allt är meningslöst och att någonting fattas.
ETT telefonsamtal senare hade jag nytt jobb med högre lön.
Nu ser jag fram emot det nya jobbet.
Det har blivit en grästuva att hoppa på.

Man MÅSTE ha en grästuva. Det måste alla.
Man måste få känna sig betydelsefull och ge livet en gnutta mening.
Det är svårare än vad man tror.

Kolla omkring dig vilka grästuvor du har att hoppa på.

Jag har suttit i två dagar nu och läst vart enda inlägg här på forumet, samlat motivation och kraft.
Mycket har jag läst dina inlägg och jag vet att du är stark.

Kom igen nu katten! Det Svänger ju!

Kram-Kram! N.T

Jag har egentligen inte så mycket att skriva om men kanske är det ändå nån som undrar hur det är. Livet och semestern rullar på. Jag tänker inte så mycket på alkohol eller nykterhet. Jag såg en bild på twitter häromkvällen från en fest, och i bakgrunden stod en bib av samma sort som jag brukade hälla i mig. Jag blev illamående bara av att se den. Jag blir faktiskt lite illamående bara av att tänka på det.

En god vän frågade mig igår om hur jag känner när vi hade pratat en stund om hennes trevliga kväll dagen innan som innehöll en hel del vin. Men jag kunde ärligt säga att jag inte kände någonting. Mest skönt att vi kan prata som vanligt utan att lägga nån värdering i det, eller att hon undviker att säga. Hon har ju inga problem med att hantera sitt vindrickande, så varför ska hon inte kunna säga att hon haft trevligt? Men det är väl bra att hon frågar.

jag väljer också vilka saker jag engagerar mig i och vilka saker jag tycker att andra får ta i. Jag väljer tex att inte bli involverad i andras problem. Oavsett om det gäller spriten eller något annat. Jag orkar helt enkelt inte. Vill dom höra av sig till mig så är det helt okej, men jag låter det stanna där. Jag tar inte själv "terapeutrollen" Det har jag varken lust till eller orkar. Jag har fullt upp med mig själv.
Jag väljer också vilka jag umgås med. Människor som inte ger mig något lägger jag inte heller ingen tid på, hur mycket dom än tycker om mig.
Egoistiskt? Ja, men jag måste. Livet är för kort för att hänga upp sig på småsaker eller ointressanta människor.

Dom jag bryr mig om däremot. Dom får allt och lite till. Jag hoppas dom känner det. En kram eller ett uppskattande ord gör så mycket, men tar ingen energi från mig. Tvärtom. Jag får tillbaka, och då från dom jag vill finns runt mig i mitt liv.

Jag hoppas att jag en dag kan få göra skillnad för någon som vill göra samma resa som jag just nu upplever.

Många saker i livet måste jag göra. Arbeta tex, det är ett nödvändigt ont. Men annars har jag väldigt mycket val. Jag väljer själv vad jag gör och om jag tycker att det ger mig något. Vill jag inte så låter jag bli. Bättre att fokusera på roliga saker. Jag har en gammal bil som jag tänker att jag ska renovera upp till orginalskick. I år har jag ingen lust, och då får det vänta.

Men visst har jag problem med att fylla mitt liv med betydelsefulla saker. Jag tänker att det får ta tid. Jag kommer väl fram till vad jag vill göra så småningom. Det är bekymret med att jobba med sitt intresse. Musiken är mitt jobb. När jag är ledig vill jag göra allt annat än musik. Men vad har jag då? Inget just nu.
Trots det har jag mina ideer av vad jag vill. Jag söker på internet, lär mig mer och till slut kanske jag är redo att satsa på det jag tänker. Eller så tänker jag. "Nä, får hitta nått annat"

Jag retar mig lite på att bo i en hyffsat liten stad. Jag var härifrån ett par dagar och igår kände jag att det är konstigt att vara hemma och längta hem. Jag har det bra här på alla vis, men ändå trivs jag inte. Det är klart att sånt känner man lite till och från, men nu har det ändå hållt i sig sen påsk. Det är rätt lång tid. Men det är ingen förändring man gör på en eftermiddag, så det får vila i bakhuvudet. Men jobbigt är det att inte trivas.
Kanske kommer jag fram till att jag ändå vill bo kvar här, men då har jag själv valt det. Det har inte bara blivit så.

Nåja, jag hade ändå lite att skriva. Kul om nån orkade läsa ända hit.

Kramar till er alla kämpar, både beroende, och medberoende

...nu får du ge dej tillkänna....

om du har något intresse av att ha din tråd kvar på första sidan... och du svarade "ja, absolut" så skriver jag en rad så att du kommer uppåt i placering. Det KAN vara ett sjukligt medberoendeansvar men i så fall bjuder jag på det :)
Allvarligt: vi samtalar så mycket, både om glada saker men också om det svåra och smärtsamma... du vet att jag läser och skriver här och vi talar ibland om att du inte gör det. Jag blev glad åt ditt intresse, du kunde lika gärna ha sagt att det inte spelar någon roll. Just nu odlar du andra kontakter som tillför glädje i ditt liv och det gläder också mig. Tack för att du följde med till kyrkan ikväll. Jag tyckte mycket om att dela den gemenskapen med dig. / Mulletanten

Berra, för dig kanske det inte längre handlar om alkohol, men när jag läser din tråd, så kan jag läsa om en man med familj, som lever och är, utan alkohol, som bjuder på sig själv och sina funderingar – som klarar sig utan alkohol och har ett fint liv. Som nynykter pendlar jag. Ibland vet jag inte ens varför jag slutade och tycker inte att jag alls har problem. Ibland är jag så säker på att jag aldrig kommer dricka igen.

Du och alla med lång nykterhet som skriver ger mig hopp och framtidstro, att det faktiskt går att fortsätta år efter år, både när man har det toppen och när livet är mer vanligt.

För mig är du viktig och jag läser allt du skriver, jag hoppas du fortsätter att skriva.

Sköt om dig
Lisamari

jag känner precis som du.
Men jag känner åxå att när nykterheten är så självklar kan det ju tom hända att man glömmer bort varför man är nykter.
Läs:jag.
Så är det för mej.
Tänker att jag kan ju hamna i en situation som förra gången.
När jag bröt 12 års nykterhet av en anledning som jag nu kan sätta ord på.
Jag mötte en trevlig man som inte hade alkoholproblem.
Jag speglade mej i honom,att jag inte heller,efter 12 års nykterhet,hade några alkoholproblem.
Jag hade fel.
Tog tid att komma till "Ruta 1" igen.
Nu är jag på rätt spår,men vill inte halka dit igen.
Därför är jag kvar på Forumet.
Därför är jag så j...a glad o tacksam
ATT NI ALLA FINNS HÄR FÖR MEJ!!!!!
Tacktacktack
hjärta-gilla
<3

Tack fina kloka Adde
Kram

just på Gomorgon världen o bifogar länken hoppas det funkar.
Mycket intressant o samtalet gav mej en vidare syn på det som tycks vara så totalt oförståeligt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=4613722

bara för att skriva det:) Tack! / mt

jag tacksam för att jag är en nykter alkoholist. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att hyfsat leva efter tolvstegsprogrammet efter bästa förmåga.

AA's 12 steg är ett levnadsprogram, det är bara första steget som handlar om alkohol, resten är ett enkelt sätt att leva. Det fanns en tid när jag bedömde folk efter hur de såg ut, var klädda, vilket språk de talade, kort sagt det de var som jag inte var. Invandrare, bögar och flator var otäcka och farliga eftersom jag inte visste bättre, jag var helt förblindad av min egen otillräcklighet. Allt som var, eller blev fel, var ju nån annans fel eftersom jag själv var felfri. I den dimma av av osunda åsikter som jag då levde i var det jag själv som tog mest skada, jag kände nånstans inom mig att det var fel sätt att leva. Och när de tankarna kom så gjorde jag som vanligt och försökte dränka dem med min kära alkohol. Det gick inte så bra.

Under min behandling upptäckte jag att jag inte var ett dugg bättre alkis än de som sov under broar eller i värsta lyxkåken, vi var alla så väldigt lika under våra täckmantlar. Och det mest fantastiska : Det fanns kärlek mellan oss alla som till det yttre var så olika. Just då var det alkoholen som var den gemensamma nämnaren men allteftersom min utveckling fortskred så såg jag fler och fler gemensamma beröringspunkter. Vi hade likartade funderingar över krämpor, familjer,framtiden, och föralldel även historien, utseendet, jobben, mm mm fastän vi kom från så skiftande förhållanden. När vi väl tordes öppna munnen och släppa ut det vi bar på så kom genast stöd och hjälp från andra. Och vilken kunskapsbank som uppdagades !! Bara för att jag lyssnade på andra ( men fatta hur enkelt det är : Att bara lyssna !!) så blev jag så mycket klokare och lugnare inombords. Ett helt nytt liv låg helt plötsligt framför mig !!

Jag började att varje morgon ta mitt beslut om att inte dricka och jag uppmuntrade min nya nyfikenhet på det nya livet. Så mycket spännande det fanns att upptäcka som jag tidigare bara slagit undan för det var okänt och därmed farligt. Jag började att gå emot mina rädslor på ett medvetet sätt och upptäckte att jag verkligen gillade det och jag började med att lära mig vara social efter ett liv med instängdhet och misstänksamhet. Allteftersom nykterheten blev mer stabil så blev mina steg ut i det okända mer och mer vågade och självklart gick jag på minor men det gav mig också erfarenhet och förståelse på hur saker och ting hänger ihop.

Jag försöker idag att ha ett så öppet sinnelag jag överhuvudtaget förmår men ibland tar nog beroendepersonen över och jag får lite småsurt rätta till den felaktiga ståndpunkten. Jag finner ett mycket stort nöje i att lära känna andra och få ta del av andras kunskap och jag försöker verkligen att försöka förstå deras synpunkter även om de inte stämmer överens med mina. Jag försöker innerligt att se likheterna hos oss.

Men hos en en sån stolle som gjorde allt fel i Oslo och på Utøya kan jag inte känna någon som helst likhet med. Inte heller hos hans gelikar.

Jag har verkligen försökt att förstå och känna kärlek för de vilsna människorna i dessa kretsar men det vill sig liksom inte.

Idag tror jag verkligen att kärlek mellan människor är så mycket större än allt annat och att om jag använder kärlek istället för hat så mår jag och min omgivning så mycket bättre.

Och det underlättar om jag inte tar första glaset.

jag har läst en timme redan. Min första tanke när jag läste ditt inlägg var att jag kände igen hur tiden distanserar en från en specifik känsla. Ett igenkännande "knäppte till" i mig direkt när jag läste även om min erfarenhet är från ett helt annat sammanhang.

Jag har sagt det förr och jag säger igen, att du och andra som funnits länge på forumet har/representerar ett "värde i sig" för ni är det levande beviset på att det går att bli fri, både från från alkohol och från medberoende. och man kan hitta sin väg på olika sätt. Oerhört viktigt!

Och Berra, att dina tankar och råd inte längre i första hand handlar om kampen mot alkohol utan vägen/-ar mot välmående, hälsa, ser jag som ett stort sundhetstecken. Många, de flesta av oss bär på livssorger och problem som uppfyller tankarna. För en del människor kommer sådant till uttryck endast med alkohol i kroppen. Jag tror det var Lisamari som skrev ungefär att när man är nykter försöker man svara seriöst medan de påverkade pratar på om sitt.... och det leder inte framåt. Att seriöst och nyktert lyfta fram tankar om livet, arbetet, fritiden och hur man möter motgångar (utan att dricka) är så värdefullt!
Särskilt faktiskt när orden kommer från en vuxen man, en "riktig karl"!

Fortsätt skriv Berra, du vet att dina inlägg har stort värde för många! / mt

...sitter och läser runt på trådarna som vanligt...
Det händer någonting mellan 3 till 7 gånger per dygn...

En sak slår mig nu på något sätt, jag har tappat "känslan" för det där med längtan till alkoholen...
Kanske tiden börjar ta ut sin rätt, efter så pass lång tid i min nykterhet så har man inte riktigt det samma greppet om alkoholrusets känsla...

Vad vet jag?

Kanske jag har börjat se min nykterhet som en självklarhet nu, jag behöver inte ens våndas över vilken veckodag det är idag, eller imorgon...
Folk runt omkring mig "super" som vanligt, och jag orkar inte ens lyfta på ögonbrynet längre, det är min vardagsmat nu för tiden...
Känner ingen längtan, till vad?, ett rus som jag knappt kommer ihåg längre...
Jo jag vill må bra, men jag kommer inte ihåg alla fördelar med alkoholen längre, bara nackdelarna...ångesten...

Jag börjat tappa greppet om alkoholen känns det som...

Det enda jag bryr mig om längre är känslan av att må bra, vilken kräver en oerhörd koncentration, och det går ut över allt och alla i min närhet....
Inget får köra kniven i sidan på mig längre, jag bevakar min frizon med hökens blick...
Det är det enda som spelar roll längre, och i allt detta må-bra-tänkandet finns det absolut ingen plats för alkoholen längre, en självklarhet liksom...

Mina råd känns fjuttiga längre på forumet, det handlar inte så mycket om drickande, utan om välmåendet...
Kanske ingen självklar motsats, alkohol och välmående, vissa kan nog må bra av sitt drickande, tror jag...

Eller så är det bara en motig tid, där inget spelar roll längre, känner mig lite uppgiven i mitt tänk...

/Berra

förmånen att få uppleva den fina sidan av sjukvården några dagar nu. Var inte så allvarligt som det befarades men däremot var det ett trevligt gäng med gubbar i salen !!

MEN : Alla tjatade om samma frågor : Röker du ? Har du rökt ? Snusar du ? Har du snusat ?

Till slut var jag bara tvungen att fråga : Frågar ni ALDRIG om alkohol, narkotika eller droger ?? "Ehhh, va, eee näe.......ska vi det tycker du ?" Ja, självklart tycker jag det !!

Varför är det så svårt för sjukvården att anpassa sig till samhället i övrigt och inse att många sjukdomar är ex vis direkt alkoholrelaterade ? För att inte tala om det smygande tablettmissbruket som inte luktar eller visar sig i form av rattfylla el likn.

Kunskap och information behövs !!

Ps Ingen känner igen mitt halssmycke i form av av AA's logga heller. Ok det är inte vanligt att känna igen det men nog tycker jag att sjukvårdsfolk borde veta vad det innebär. Nåja, pizzabagaren trodde att jag gjort lumpen på samma förband som han i Mellersta Östern !! Delta Force !! Ds

Hej Freddie, Lilja här, som är nykter dag 20

GRATTIS till dina 200 dagar, det måste kännas SÅÅ uppfriskande!

Snyggt jobbat-jag är imponerad!

Lilja

Fredde till 200 dar.Snygg siffra <3

Idag så är det dag nr 200. Fint och jämt! :)

Hoppas ni har en bra dag alla!

Har inte läst om någon här under mina två år som fått kramper då de slutat dricka, så det kanske inte är så vanligt.

...jag drack ett tag 5-6 liter vin/vecka och fick inga kramper av att hålla upp.

OM du skulle känna kramp, då kan du bara väldigt låångsamt (max en/timme)
dricka 2-3 folköl så går kramperna bort.

Jag fick det som sagt för att det var en av dom få piller som inte var beroende framkallande. Men jag funderar nog mest om ateraxen kan hjälpa mig att slippa denna omtalade delerium med kramp det är rädslan för det som är den enda anledningen till att jag inte vågar sluta dricka. Dricker 3.5 om dagarna bara för att slippa genom lida det, vilket är fruktansvärt , jag vill inte dricka mer jag vill INTE!

..och funderar...

Idag, har jag kontrollen???

Japp det har jag, och då syftar jag inte enbart på mina alkoholintag, utan att jag har "kontrollen"...

Kontrollen på att inget negativt påverkar mitt leverne, så att jag "tvingas" till att åter bruka alkoholen...
För så fungerar det för mig, alkoholen är bara resultatet av ett dåligt leverne, ett kvitto på att...just det... nu mådde du inte bra Berra!

...och det är på det spåret jag jobbar, håll allt ont borta ifrån mig, så behöver jag inte må kasst, och sedan börja dricka för att må bättre...
Och när man har druckigt så...mår man ännu värre, och det dämpas med.....ännu mera alkohol...

den självgående cirkeln är sluten, och jag bara snurrar med...

Man blinkar med ögonen och fattar inte vad det är som händer med en, allt bara snurrar på ännu fortare...

Men jag har kastat in ett stålspett i ekrarna på det snurrande hjulet, och pangkrasch, det smäller högt...
I en hög så ramlar allting ihop, med skrubbsår på knäna ställer jag mig upp, borstar av mig och tar sikte på en ny horisont...

Och ni vet det där med.... att nu är du ute och cycklar, japp det stämmer...

Bromsarna går sönder, kedjan hoppar av, skosulorna bränner under fötterna, och man märker...
Detta går åt helvetet, och man försöker bara sikta på något mjukt därframme och göra skadan så lindrigt som möjligt...
men ont...det kommer det att göra, var så säker...

Om...man nu inte sitter med ett spett i ryggsäcken, och tänker, nu är det JAG som stannar hela skiten, nu bestämmer jag...

Och det gjorde jag, och gör så fortfarande...

Så länge jag håller allt "ont" borta ifrån mig, och inte faller för trycket att chansa på ytterligare ett glas, då....har jag kontrollen...

Min Onsdag, jag älskar den, älskar ni eran?

/Berra

Halloj vänner!

Jag har varit borta på semester några veckor, hälsat på vänner i landet och varit ute i vår skärgård! :)

Det har ju blivit Juli, vilket innebär sex månader helnyktert för mig.

Semestrar har gått bra, jag har överraskats lite av att ingen har knappt brytt sig när jag tackat nej till drickat. Bra umgänge antar jag, då det finns många andra tillfällen då folk gör en stor grej av det, eller nästan tar illa upp.

Jag kämpar fortfarande med lite av sviterna från min skilsmässa och nya livet med varannanveckas förälder och så. En skrämmande tanke och känsla jag fick för någon vecka sen var just att vad i helvete, nu skiter jag i allt och kan lika gärna köra dekadens och krogliv. Den var verklig och alkoholromantiken slog i fasligt.

Det som glädjer mig är att tanken automatiskt glider in på dagen efter-känslan, hur man är seg och "bara" en drink eller utgång på kvällen kan få livet att glänsa igen. Vilket nu i nyktert tillstånd verkligen inte känns lockande.

Hoppas ni har en bra sommar allihopa! :)

insiktsfull du är! Vet du, jag tror att du är så stark på insidan idag så att flugskiten inte når in i det som är Du, ditt sanna jag. Håller tummarna för dig kl 15 så att du kan bortse från negativa energier under det vikiga mötet. Du är en stjärna som lyser inifrån! / mulletanten

insiktsfull du är! Vet du, jag tror att du är så stark på insidan idag så att flugskiten inte når in i det som är Du, ditt sanna jag. Håller tummarna för dig kl 15 så att du kan bortse från negativa energier under det vikiga mötet. Du är en stjärna som lyser inifrån! / mulletanten

...på jobbet...

Pötsligt befinner jag mig i en diskussion med en medarbetare som formligen kastar sig runt min hals....
Och pratar skit om företaget...

Jag bara orkar inte, står det pessimist stämplat i min panna eller?

Har knappt ork själv att finna motivation att komma tillbaka, och så kommer han och bara gödslar med sin antienergi, suger ur mig precis allt, dag ett!!!
Dum som jag är kommer jag med mina lösningar på problemen och upptäcker inte hur jag tämligen dränerar mig själv...
Han precis som jag kommer tillbaka efter semestern och har inte vilat ut sig det minsta, utan har burit med dig sina funderingar runt arbetet och sin anställning.

Och nu måste jag verbalt kräkas ur mig allt detta...

Jag måste ha min energi tillbaka till kl 15, då en ett viktigt utländsk besök kommer, hoppas.. hoppas att jag kan hålla modet uppe, hela kvällen...

Känner mig så fucking dum i huvudet som går blåögd på denna mina, ett av mina absoluta "måsten" att komma ihåg innan jag gick på semestern...
"Inte göra mig tillgänglig för energi-tagare..."

Jag kunde det innan semestern men hade glömt bort det, jag gjorde mig icke anträffbar när orosmolnen gick runt på golvet...

Shit shit shit...

Hade jag befunnit mig "i mitt andra liv" nu, så hade jag redan nu bestämt mig att detta enbart kunde lösas på ett enda sätt...
Jag hade redan nu bestämt mig för att ikväll direkt efter ankommit hemma tömt några flaskor för att ge mig min "rätt tillbaka"...

Feltänket finns kvar, men inte handlingen..
Jag kan redan nu stoppa mina tilltänkta handlingar, för jag vet att det inte är lösningen på mitt problem...

Problemen löser man på plats, inte på en annan tid med ett annat substitut vid namn alkoholen...

Jo jag vet att just idag är jag extra känslig, ...veckans första dag vid namn Måndagen...

Min själ är som en färsk köttbit ensam på marken, och flugarmadan trängs redan som en svart självande matta ovanpå den...
Jag har sett det på landet under grillen, och symboliken är slående i dessa dagar...
Ingen marinad är tillräckligt stark att hålla dem borta...

/Berra