Senaste kommentarerna i forumet

Dina rader hjälper mig också ska du veta, och jag fortsätter skriva så länge jag får ut någonting av det, skrivandets kraft är helt enorm, både till och ifrån...

Och jo...jag har nog tänkt många gånger att nu har du nog gjort ditt här på forumet lilla Berra, du kan nog inte tillföra så mycket mera...
Du är "frisk" nu och kan vandra vidare på din lite slingriga och snedslitna väg, och möta nya utmaningar...
Men...jag håller mig envist kvar, och har nog ingen vettig anledning till det heller, jag bara finns...här!

En nykterhet är en färskvara, och så fort man tänker tanken, jag är botad, fix und fertig, bara att tralla vidare...duns!
Återfallet är bara minutrar iväg....och man undrar varför???
Vad gör jag för fel?

Alkoholistiska tankar är ett levnadsätt, och de går inte ur, sättet man kommer att förhålla sig till alkoholen kommer alltid vara desamma, tyvärr...
En gång alkis, alltid alkis, men man kan vara en nykter alkis också...
En person som är medveten att hon/han aldrig kommer att kunna ha ett förhållande till alkoholen någonsin...
Har man tänt på stubintråden...så smäller det, det finns ingen liten explosion, allt smäller upp omedelbart, pang boom!

Och hur undviker man explosioner då?, ...man tänder inte stubinen...
I mina målande ordval, så blir det att man leker inte med elden, man tar aldrig första glaset, inte halsar, inte smuttar...ingenting...

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...
Det finns ingen avslappning, ingen tröst, ingen styrka, ingen ånger, ingen bitterhet, ingenting...som man längre kan koppla till alkoholen...

Livet blir först väldigt naket och innehållslöst, ingenting är värt att leva för...först..
Har man då ingen tanke om VAD som kan ha förorsakat detta, finns det någonting som tagit bort allt värdefullt i livet, men själva DET finns kvar...

Berusningen min vän, det andra "findricker" och kan avsluta i tid, fortsätter vi till en lägre nivå av mänsklig värdighet...
Vi krälar i förnedringen och drar på oss problemen likt en tvättsvamp...och finner detta helt naturligt och normalt!!!

Är det det?, är detta din naturliga vardag, vill du fortsätta ha det så?

Och då säger jag det som min KBT'are har stansat in med versaler i min hjärna, KAN DET VARA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT?
Direkt säger jag emot, min upplevelse är min upplevelse, det kan du inte säga något emot, eller hur?
Men betyder det att du fortfarande har rätt, eller är du bara tjurig?

Att vara mottaglig för andra svar än dina egna, kan vara lite motigt, en sorts instängdhet....
Att erkänna att man har fel kan vara ett enda stort nederlag...
Men att inte våga göra något åt det, är det inte en ren dumhet??

Jag erkänner mitt nederlag, jag drack till absurdum, inte alltid, men alltför ofta...
Jag kunde se problemen, men valde att inte acceptera dem som en konsekvens av mitt drickande...
Jag såg framför mig ingen framtida förändring, det skulle fortsätta så här, eller t.om bli värre...

Skulle jag med min egna tillåtelse låta mig supa sönder hela min framtid, för vad?
Fanns det något alternativ, dö för att slippa undgå den totala misären?
och då slog tanken mig, ..kan det vara på något annat sätt?

Jag kan ju testa att vara nykter ett tag, och får upptäcka om det blir någon förändring...
Blir det inte det?...tja jag vet ju hur jag går tillbaka till mitt gamla liv...

Frågan man ställer sig idag....vill jag det?

Varför finns jag kvar på forumet än idag?, jag är rädd att tappa fotfästet, min livlina är att ständigt bevaka min nykterhet, så får jag behålla det som är mig kärt...

Känslan av en verklighet, och där fantasin inte fuckar upp den med mer än att jag tar kontrollen över den..

Verkligheten är inte alltid så snäll, men f*n så ärlig den är ändå, det är inga sjumilakliv mellan fotfästena..

Mina drömmar är drömmar om att de ska få landa i verkligheten, och inga svettiga fyll-mardrömmar längre...

Nästa dag är min, och jag ångrar ingenting...

/Berra

Vill bara säga att det är underbart att du fortsätter skriva, att din drivkraft blir en kraft för så många andra här. Lova att du aldrig slutar. Och du, grattis till tredje sommaren ;-) Sträck på dig!

Kram Märta

nykterhet. Din tråd vore också värd att publiceras, det är fantastiskt att följa din väg till ett gott liv. Hoppas vi får dela dina mellanrapporter i fortsättningen också. De är så hoppingivande och kloka! / mt

Hej ni!

Just hemkommen från midsommar firandet ute i skärgården.

Mer barn och lugnare än vanligt, och inga problem att tacka nej, eller ens tänka på alkoholen.

De flesta handlingar i sitt liv tror jag man hyffsat kan värdera genom att fundera på om det är möjligt att ångra handlingen efteråt. Man kan ju ångra att man inte följde med på en resa, att man köpt en för dyr jacka, lite så där. Man ångrar ju tex aldrig att man läst en bok, eller att man sprang 5km.

Kan man någonsin ångra, i efterhand, att man inte drack en kväll? Man kan ju ångra att man tackade nej till festen, men finns det några omständigheter där någon har varit ute, eller varit på middagen, eller var nykter på midsommar, där man faktiskt ångrar sig i efterhand?

Tack Lelas och Lillablå!

Nu sitter jag under partytältets tak och lyssnar på regnets stilla tickande mot duken, våra sista gäster är snart på väg att åka hem...
Vi har avslutat middagen som bestod av kladdpasta som bara frun i våran gästandets familj kan gör på sitt sätt, god!

Längtar till att vi i familjen ska få vara ensamma och få ha våran myskväll, för oss själva, vi är inte rädda för att umgås med andra, men vi vill ha våran egna tid!
Det är oerhört viktigt att inte slänga sig ifrån sällskap till sällskap, vi är måna om våran egna tid...

Vi har plockat ihop alla grejor och bevis på årets midsommarpartajande, kassarna är fyllda av burkar, glas och PET...
Några ballonglik ligger på gräsmattan efter ungarnas kast med knivarna, en "farlig" lek, men inte en tiondel så farlig som alkoholen...
Att få ge varandra frihet och ansvar är mitt signum, ja det är farligt med knivar, men de är medvetna om riskerna, och de missbrukar inte det förtroendet alls...

Så jag känner mig lugn, och kan nu få min tid för eftertanke, och det känns så bra...
Och jag njuter nu av den svenska naturen, som innehåller så mycket väder, vi blir verkligen bortskämda med mycket variation, ömsom regn, ömsom sol...

Jag funderar...?
Behöver jag verkligen alkoholen för att fly bort allt detta i en berusning...?
Svaret är nekande, jag upplever nu'et och jag har lärt mig att uppskatta det för vad det är...
Verkligheten...

..och nu kom solen tillbaka igen, som sagt variationen är uppskattad, och jag upplever den..som positivt...

/Berra

tack för att du vrider tillbaka perspektivet igen, när jag behöver det!
kram!
/k

Åh, vilken härlig upplevelse, Berra! Tänk att liksom få en spegel att titta in i så där, för er båda. Och grattis till din tredje midsommar! :-)
/H.

till en ljus dag! Tack för att du delar dina dipp också, det har STOR betydelse. / mt

okey

Facebook under mitt nick Adde Addesson, dels på egen sida och som vän till Alkholhjälpens Facebookgrupp.

jag köper gärna boken. Den tanken kom, om du skriver en, för det borde du! Precis när jag tänkte så var det någon annan som hade skrivit det. Det verkar som om det kommer att bli kö när du ska signera boken...

Tack för allt du skriver, det är hjälp och stöd!

Kram till dig!

Ni förgyller verkligen min tillvaro, det känns verkligen bra att ni finns här, där jag kan smita iväg när jag behöver vara för mig själv en liten stund...

Min midsommar nr 3 i nyktert tillstånd har varit mitt livs bästa i vuxen regi, allt flöt på så bra, alla var glada och förhoppningsfulla och hjälpte till...
Ingen stress och inga irriterande stunder, allt föll på sin plats, vi blev bara 14st i år, men oj vilket ös..
Jag gick själv och lade mig kvart i tre på midsommardagens morgon, en timme före de andra lite mer hårdpartande människorna..
Det var Ledin och Gärdestad på poplådan, dans och normalt skrål så det ekade mellan öarna, ja vi valde att föra oväsen, för vi hade fest!
Inga kräkfulla, inga dispyter inget negativt alls, bara en glad midsommar...

Jag hamnade i en rätt trevlig situation med en av gästerna, Gugge, han som brukar alltid veta bäst, allra helst när han är full..
Han var nu nyfiken och ville veta hur jag upplevde den tredje midsommaren i sinnernas fulla bruk, jag var den som nu fick briljera och HAN fick lyssna...
Lugnt och metodiskt lät jag honom få intervjua mig, i lagom takt så att jag såg honom reflektera ordentligt, han var ju trots allt full...
Han blev verligen häpnad över hur lugn och och i fullständig harmoni jag var med mig själv, jag var den som njöt men hade precis all kontroll..
Och jag dömde inte heller andra, alla fick dricka efter eget omdöme, men jag visste ju var alla var, de kände sig "säkra" när de visste att en av de vuxna satt där med precis all kontroll, jag var alltså ledningskontrollen...ha!

Känns väldigt bra, just nu ligger jag i sängen på kammaren på landet och lyssnar genom fönstret på av hur två av våra gäster har valt att sitta ute inatten med lite "fyllprat", de sitter i daggen,mörkret och myggen och några whiskey's, själv ligger jag i min varma säng och lyssnar på frugans snusande...

Jag saknar ingenting, de kan lösa all världens problem därute, jag låter just nu inga problem få bygga några bon i mitt huvud, jag är fri i min nykterhet...

Nu ska jag sluta mina ögon, och se fram mot en morgon, utan ångest...

/Berra

Känner att tröttheten och tomheten faller över mig ikväll. Humöret sjönk i takt med solen.
Känner mig sorgsen och inte alls på humör.

Så tänkte jag "varför?" "varför känner jag som jag gör?"
Inget särskilt som hänt.......

Men så började jag vända och vrida på saken och kom fram till att jag faktiskt har klarat av min första nyktra midsommarhelg på väldigt länge. Klart jag blir trött. Klart att det sätter sina spår. Det tar mycket energi att förändra sin livssituation. Och vid större helger som denna kanske det tar ännu mer?
Steg ett blir i alla fall att sova. Försöka vara tacksam över ytterligare en dag nykter. Inte grubbla. Får väl se hur det går.

I morgon är en ny dag som jag hoppas blir ljus.

Hur ta beslutet att inte dricka mer????????????? Jag blir tokig snart. Vet, förstå och inser på alla plan att alkoholen bara gör mig illa men KAAAAAN inte ta det Stora Beslutet att Sluta. Vad är det för Fel på mig? Har vevat runt snart i hundratusen år med Alkohol som en snara runt min hals, tätt följ av Nikotin, och Förmår inte bli av med dessa älskade o hatade livs"kamrater". Inbillar mig en stund att Det Stora Beslutet är taget när jag mår som jag gör efter too much, Aldrig Mer känns som en totalt genomförbar o Självklar plan. Jättesjälvklar tills jag plötsligt mår lite bättre och den Stora Saknaden slår till. Eller vad det är. Jomen visst skulle det sitta fint med lite vin? Eller folkisar, 6 eller kanske 8... Och så är det igång, igen. Haaaaaaaaatar detta. Har läst Allen Cars bok, mycket bra! Men, hjälper mig inte. Blir bara ännu mer medveten. Är troende sen barnsben o prövat lägga det " i den högre maktens" händer sen så långt tillbaka jag minnas o behövde det, not working here. Ser "högre maktens" ingripande i mitt liv på oerhört många plan, men icke här. KÄnner mig totalt utlämnad och maktlös. Har gått med i AA via mail, jättebra men verkar varamest för "de redan frälsta", De som Tagit Det Stora Beslutet.
Ja, ni, om nån bryr sig. Tips på hur Jag Kan Ta det Avgörande och viktiga Beslutet? Önskar er ala allt gott och beundrar alla er som lyckats med det jag inte klarar just nu, att bestämma mig för att Inte dricka Mer.

hej adde
skulle behöva komma i kontakt med dig
hur gör jag
denial

maktlöshet. Och stort att dela sin sårbarhet. / mt

sannerligen vad som gäller för oss alkisar. Jag har ju gjort alla misstagen själv och jag borde vara härdad med den kunskap jag numera besitter, jag borde kunna hålla det helt ifrån mig men....................

...........i helvete att jag klarar det när det gäller vänner som jag håller av och tycker mycket om.

Ibland är sjukdomen bara rent överdjävlig. Och då är det så jobbigt att stå bredvid och inte kunna göra något.

Ta aldrig första glaset mina kära vänner !!

Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Kram !!

kollade in dansen runt stången igår och jag slås av en förändring som jag inte lagt märke till tidigare................Inte ens jag hade med mig en ryggsäck med starköl och shots till festplatsen !? Ok, jag hade grundat rejält de få gånger jag överhuvudtaget lyckades ta mig dit men aldrig att jag släpade med mig alkohol.

Och det är företrädes yngre som släpar runt ryggsäckarna. Vaffådådå, vaffå har det blivit på detta sättet ??

Grattis Pianomannen
Jag har inte heller saknat spriten.
Kram Lisamari

Så har jag då firat första midsommaren som nykter alkoholist. Och jag har inte saknat spriten en sekund. Visst känner jag att ölen till sillen fattas, men det går bra ändå.
Återigen slås jag av det faktum att jag faktiskt inte behöver dricka.
Skönt!

Japp! Och jag säger som innan - jag skulle köpa boken! :-)

Glad midsommar, Berra och Mulletant och alla ni andra!
/H.

flickvännen där du räknat ner kvartarna skulle vara värt att publiceras. Det finns många som lever just i ett sånt tankemönster. Att se det klargjort på det sättet som du beskriver ger verkligen en tankeställare. Samma gäller din målande beskrivning av midsommaren. Jag önskar dig en midsommar där alla dina förväntningar slår in och härlig midsommardagsmorgon! / mt

var du modig! Igår blev det svårt, idag var det svårt. Nu är stämningen befriad. Kram / mt

..som Adde brukar säga om midsommaraftonen...

Och här står den nu, lika mycket ett faktum som för ett barn inför julaftonen...
För barn är nästan alla förutsägningar fyllda av förhoppningar och en sprittande glädje, hur är det för oss vuxna?

Är det stora frossan nu... inför midsommar när kraven på att fira den och leva upp till någonting?
Jag tänker så här, vem är det som sätter kraven?, traditionen?, men vem styr traditionen då?, du själv?
Min nu vuxna dotter är den som hårdast har krav på att "allt ska vara som det alltid har varit"..suck!

Jo jag har illusioner om hur min midsommar ska vara, svenska flaggan ska vaja lugnt mot en helt molnfri himmel,
solen ska värma utan att vara så där stekhet som i augusti, grönskan är nästan ätbart grön i färgen..
Häggen, syrenen, lupiner och prästkragarna hör midsommar till...

I trädgården dukas långbord och runt husknutar sätts björkris i vattenhinkar med färgglada ballonger isatta...
I köket bubblar det av frenesi och det börjar mer likna samma hysteri som inför julen...
Det kokas färskpotatis och sillvarianterna ska vara så många att uppdukningen inte räcker till, det ska vara ett överdåd..

Tiden på dagen börjar nalkas för den traditionella sill-lunchen, gästerna kommer i omgångar, klädda i vitt och ömma plagg,
pojkarna i sina finaste shorts och nästan vattenkammade, aldrig kommer man att se de så prydliga, gräsfläckarna ligger bara minuter längre fram.
Flickorna i sina skiraste vita korta klänningar och några av dem med en midsommarkrans på dess huvud, ja nu är det ingen tvekan längre...
Nu är det midsommar!

Alla sätter sig till bords, man lyfter på locket till den ångande färskpotatisen, plockar ägghalvor, räkor, pajer, västerbotten, hårt bröd osv...
Till detta skummas en kall öl upp, och någon drar kapsylknastret runt en frostad spritflaska, och plirar med förväntasfulla ögon, likt ett barn på julaftonen...
NU SKA DET BLI ROLIGT!

Och från och med detta ögonblick så är det upp till var och en att ansvara för att midsommaren kommer att fortskrida i ett välbehag,
alla gör naturligtvis sina egna val, men tillsammans har vi ett ansvar att vi inte förstör denna helg med att vi på ett oplanerat sätt dricker mer alkohol än vi tidigare hade tagit i beräkning, inte enbart för vår egen skull, utan för att inte förstöra den fina helgen för alla närvarande...

Det är vårat ansvar till man/fru, sina barn och andras barn, gästerna och bordsgranne, vänner och vänners vänner, för andra i området...
..och sin egna morgondag, midsommardagen har ett värde..om man får uppleva den utan allt för mycket bakrus...

Jag älskar midsommar och jag vill att alla förväntningar ska slå in, alla förutan fylla och alla de andra intrigerna som inte hör förväntningarna till,
men som brukar tillhöra slutresultatet OM man summerar hela helgen, och man ska se helheten, så man kan förändra utvecklingen till nästa år...

Så traditioner är traditioner, men de ska fortfarande utvecklas, och ångest hör inte traditionerna till...

Så mina vänner, ha' en trevlig midsommar, och ta ditt egna ansvar, gör den minnesvärd och ...då inte för sina dåligheter...

/Berra