Senaste kommentarerna i forumet

gör mig upprörd. Jag registrerar och funderar mycket över hur exponerade vi är för alkohol överallt och i "alla" sammanhang - i familjeprogram på TV på vardagar t ex. Fast där har skolan satt engräns tack och lov hoppas många föräldrar tänker som du och gör en samlad insats nästa år! / mt

Dags för eftervårdsdag i morgon igen.
Jag har inte varit på jättetopphumör idag och jag har känt mig lite kvävd och pressad.
När jag satte mig i soffan på eftermiddagen och funderade på varför så är det just för att det är dags för eftervård igen. Jag känner mig ägd i det där. Det var ju så väldigt kravfyllt när jag muckade. Fick skriva kontrakt på att inte dricka. Måste göra si och så och arbetsgivare och allt.
Då kändes det okej. Nu känns det skit.

Inte för att jag har tänkt att ändra på det sättet jag lever nu. Alltså det nyktra behagliga livet.
Men jag vill komma vidare. Inte vara i beroendeställning mot nån. Inte behöva känna några krav i form av paragrafer i kontraktsform.

Men i morgon när jag kör hem har jag tre gånger kvar. Sen kan jag lägga detta bakom mig.

Faktum är att den största anledningen jag har att leva nykter just nu är att jag mår så bra av det. Och med det menar jag såklart att kroppen mår bra av att inte få alkohol, men också att min omgivning mår bra och det slår tillbaka på mig får min själ och hjärta att må bra.
Det är så mycket större och viktigare än ett kontrakt från ett behandlingshem.

...gör väl ingen skada?" vad stolt hans föräldrar måste känna sig när de ser sin son intervjuas i rutan (not!)

Jisses! Ser ett inslag på nyheterna som handlar om en gymnasieskola i Skövde där det finns "en tradition" att eleverna festar hela natten innan skolstarten och sedan kommer berusade till första dagen. Tydligen kom 300 ungar till skolan efter att ha festat, 50 stycken skickades hem...

Som vuxen måste jag ta mitt ansvar, jag vill inte bidra till att mina barn får en sådan syn på och så lite respekt för alkohol!!

Det känns bra att ni finns här, delar med er och stöttar! Jag blir lite nyfiken på Mulletants reflektioner och intryckspusselbitar - nog är det lite spännande att reflektera över alla olika människor som finns representerade här. Idag såg jag många lite halvtrasiga människor på väg till och från jobbet, de finns nog alltid där men just idag lade jag märke till dem och mötte ordentligt blickar. Tänk om någon av dem är en av alla dem som delar med sig av sitt liv på forumet tänkte jag...

Min man har rest bort ett tag, kommer att vara borta nästan en vecka. I källaren står två vinboxar och i normala fall hade jag öppnat den ena redan igår när han hade åkt - nu har jag ju flera dagar på mig att dricka upp den. Förresten är det andra upplagan av boxarna, jag har redan druckit upp och ersatt dem en gång.

Jag behöver inte dricka vin. Jag skall klara av att steka pannkakor och ta hand om mina eftermiddagströtta småttingar ändå! Igår och idag har jag druckit en flaska av något 5%-igt. Det är precis som om jag måste "passa på" bara för att han inte är här. Jag försöker tänka på vad som händer när jag häller i mig massor med vin och vad mycket dumt jag gör när jag sitter här i min ensamhet när barnen lagt sig. Och vad pyton jag mår dagen efter när man ju bara måste bita ihop - med småttingar går det ju inte att ligga på soffan och tycka synd om sig själv.

Visst kan det vara vettigt att utvärdera alla glas jag tar? Jag försöker att verkligen känna efter: känns detta verkligen så bra som du trodde, blir allting verkligen bättre? Jag noterar med eftertryck att jag börjar gäspa tidigare på kvällen med ett glas innanför västen - är det bra det?

Jag äter sedan en tid tillbaka Naltrexon, testade Campral först men tyckte inte det gav någon effekt. Jag har nästan helt slutat dricka - kaffe. Vill numera bara ha "finkaffe", automaten på jobbet dissar jag helt. Alltid något, kaffe är ju inte heller jättebra för kroppen :-)

Nu ska jag brygga en kanna te och se om det finns några glasstrutar kvar i frysen - någon last måste jag väl få underhålla?

Ha d gott allesammans!

Självklart vill jag följa med på din resa!

Kramar!

Vad spännande att få följa med på din resa, tackar. Det är ju så mycket likheter och att både läsa och skriva är ju en hjälp, när man hittat viljan att leva nykter. Jag blev väldigt rörd av din berättelse.

Kram
Lisamari

Ser också fram emot att få följa dig här Stigsdotter, tack för fina presentationen.

på din egen tråd Stigsdotter och kan berätta att jag känner igen mig i din inledning. Dvs jag vlle också att min mamma skulle skilja sig från min alkoholiserade far. Det gjorde hon sedermera - när jag i 30-årsåldern. Jag drack också i de unga tonåren men sen blev jag mamma själv och vände väg i mitt liv.
Jag finns här som medberoende men skriver i många trådar som du kanske sett. Jag har reflekterat över dina inlägg och när jag läser det här första i din egen tråd tror jag att några pusselbitar faller på plats. Och då är det förstås "mina" pusselbitar i min föreställning om dig och ditt liv...

Här på forumet väver vi, i min föreställning en stor gemensam väv av livsberättelser samtidigt som vi beskriver, betraktar och begrundar vår egen och väver vidare på den.... Jag (vi?) skapar mina/våra (egna) bilder av varandra och varandras liv.... Mycket lärorikt är det för mig att få dela andras tankar och erfarenheter och att ha en plats med en riktning mot omvärlden för mina egna resonemang.

Jag vill gärna följa dig i ditt sökande. / mt

av första storleken får du av mig, Stigsdotter. Den öppenhet du visar här, är en fin grogrund för ditt bättre liv, det känns i dina rader. Behöver precis som du gjort, teckna ned ordentligt vad som händer i mitt liv, och hur alkoholen förstör det. Ska också öppna en ny tråd, som ska bli början på resten av mitt liv. Din berättelse grep mkt tag i mig, även om jag inte växt upp med alkoholiserade föräldrar. Däremot har deras beteenden varit mkt likartade. Jag hoppas du och jag ska följas åt i vårt sökandet efter ett liv utan gift.
/Fenix

det är precis vad jag ser att händer med Mm - jag återfår kontakten med hans bästaste sidor... har nästan glömt .... hur det är att samtala ur sitt djupaste själv och möta en annan. För övrigt gillar jag också storstan... men också den plats där jag lever. Kram på er / mt

Låter härligt Pianomannen, visst är det väl ändå lite skönt, när man kommer tillbaka till sig själv på något vis. Funderingar och även ideer som dyker upp.
PS Saknar också storstaden DS

Tack för du delar med dig
Kram
Lisamari

Jag undrar om livet ska va såhär?

På ett bra sätt alltså.
Jag lever mitt liv, efter bästa förmåga. Jag menar, vi är ju bara människor så visst gör vi misstag då och då. Så länge jag är nykter och gör misstag så känns det ändå rätt okej.
Men faktum är att misstagen blir färre och mindre om alkoholen inte finns med i bilden.
Och jag tänker faktiskt inte så mycket på det där med drickat. Det finns säkert dom som skulle säga att varningsklockor ringer när jag säger så. Och det kanske det gör, det återstår att se. Men jag har inga planer på att ändra mitt nuvarande levnadssätt. Jag mår så mycket bättre av att undvika flaskan. Jag tycker dessutom att livet är rätt kul!

Det var som någon sa "det kan faktiskt bli en vana att inte dricka"
Vi var ute på lokal i fredags och det stället hade en lång lista på dryckesmenyn "alkoholfritt" Vanligtvis brukar det stå cola fanta vatten typ. Men här stod olika alkoholfria viner, nån alkoholfri öl, alkoholfritt bubbel osv. Riktigt imponderande.
Nu har jag bestämt mig för att inte ersätta ölen och vinet med alkoholfria alternativ. Inte än i alla fall. Möjligen om några år.
Just nu är jag väldigt nöjd med vatten och en skiva citron.

Det enda jag känt senaste är att det är trist att inte få god öl när vi åker till köpenhamn om nån vecka. Men vaddå. Jag avlider inte av det. Det är inte hela världen att avstå från en tuborg. Danskarna är troligen av en annan åsikt förstås.

En annan sak jag märker börjar återvända är mitt djup. Jag är en tänkare. Ingen grubblare utan en funderare. När jag var aktiv struntade jag mest i allt och det är klart, jag var antagligen rädd för att gå in på djupet i mig själv. Bättre då att ta ett glas till och glömma det hela.
Men nu börjar jag glänta på dörren till mitt inre och se vad som finns där. Börja städa upp och lägga erfarenheter i ordning så att jag kan använda dom till nått bra när det behövs.

Så, på det hela taget tycker jag att min tillvaro just nu är väldigt bra! Det är klart, jag saknar fortfarande storstaden. Men den finns där. Ett par timmar bort. Så när längtan blir för stor så kan jag åka dit och få andas en stund.

...att jag måste omvärdera de människor jag har omkring mig om (jag menar förstås NÄR ;-) jag helt slutat med alkoholen. Min man och jag grälar en del också och självklart har alkohol en stor del i det. Jag ser fram emot att få samma erfarenhet som MT och Victoria - att vissa knutar bara försvinner. Men, samtidigt är det ju såklart så att det inte bara är mitt fel och om jag är nykter och han fortfarande dricker så kommer jag säkert också sitta där i soffan och vänta på att en en tjurig partner skall somna.

Men, men, vi är oss själva närmast. Att man mår bra i sig själv är det viktigaste. Viktiga diskussioner får helt enkelt vänta tills dagen efter.

Ha en bra dag!

Hej
Han svårt att sluta dricka när väl jag har börjat festa .
Så nu har det påverkat min familj . Vad skall man göra ?
Har jet löfte som man inte kan hålla .

ska det förstås vara:)

när mucket sedlar upp "det där diskuterar vi sen när du är nykter" Hoppas din måndag blir uthärdlig eller riktigt bra! / mt

för det är ju just där som ångesten har varit som störst, att jag och frugan väldigt ofta varit oense dagen efter...
Och hon har berättat för mig vad hon anser,och givit mig skuld, och jag har fått en fylleångest...

MEN, betänk om väldigt mycket av den ångesten är framkallad av att HON blir muckig när hon dricker!!!

Då sätts min nykterhet i en helt annan dager...

Jag har avslutat min alkoholdebut pga att det är HON som skapat min ångest!

Jag har otroliga tvivel på hurvida OM det bara är mitt fel, eller om hon har lika stor del i skulden...
Därför har det blivit ett stort aber i min tankeverksamhet...

Nu är jag nykter och har kollen, men vi fortsätter ändå att förbli ovänner efter en stor sammankomst med alkohol i bilden...
Mitt fel???, knappast jag är lika mycket nykter Berra som i vardagen, men fru Berra......?

Nä, det här är en omvälvande tankenöt som jag måste fortsätta nöta på....

Om hon har en del i min ångest som fick mig att sluta dricka, så ska det bli en ändring på detta..
Jag tänker inte ta på mig något oförtjänt eller som jag inte har helt skuld till..

Jag har rannsakat mig ut och in, allt för att bli en bättre människa, ja ni har ju kunnat läsa om allt jag funtat på...

Nu känner jag mig ännu mera vilsen, och jag har ytterligare en del tunga grejor att fundera på...

/Berra

Grattis till er två
Vad ni måste varit unga när ni blev tillsammans eftersom ni fått ihop så många år.
Kram Lisamari

Vad svårt det är, just detta att man får käftsmällar p g a alkohol, fast man själv valt bort den. Faktiskt väldigt frustrerande.
Jag har ju även läst detta du skrivit om känslan av att vara utnyttjad, just för att man inte drickar, ständiga chaffören, fixarn osv
Jag känner igen frustrationen, men vet inte vad man ska göra åt det.
Tack för att du delar med dig - skickar lite styrketankar och hoppas du står på dig
Lisamari

Tack för det du skrev - gick rätt in
Kram Lisamari

Söndagskram till dig Adde, ja livet har sina svårigheter...nykterheten är ju inte lösningen på allt, däremot hjälper den ju oss att se verkligheten som den är, och att göra de rätta valen - alltid något...

Precis det pratade vi om efter att vi lagt oss inatt, precis som mulletant beskriver har många knutar bara lösts upp, grälen och missförstånden som var återkommande under/efter tillfällen med alkohol uteblir... vi talade om hur mycket lättare livet blivit. Lättare att gå till jobbet efter helgen, saker blir gjorda, livslusten stor, vi njuter på ett nytt sätt av andra aktiviteter, intimiteten är större, samhörigheten, respekt och beundran inför varandra...

Berra, eftersom min man inte heller är absolutist, men sedan ganska lång tid sällan-drickare, och nio gånger av tio måttlig numera, så kan jag helt förstå din frustration. Eftersmaken/irritationen sitter i dagen/dagarna efteråt, helt sjukt egentligen nu när jag tittar i backspegeln, att jag själv valt att förgifta min relation på detta vis - varje vecka dessutom?! Och att jag inte kan göra ett dugg åt att jag, precis som du, ändå måste fortsätta drabbas av alkoholens baksidor - inte bara maken då - för att kunna delta i det sociala livet.

den insikten i mina reflektioner... att även jag har förändrats till "det bättre" iom att jag inte dricker alls. Många "knutar" som aktualiserats och tidigare skulle ha blivit svårlösliga oredor som vi sen skulle ha vridit och vänt och aldrig kommit till klarhet med .... de har bara upplösts. Det har varit helt facsinerande upplevelser för mig. Och när jag tänkt tillbaka och ser hur jag fungerar nu utan 1-2 glas -½ flaska vin så är också jag annorlunda. Kan låta det-ena-och-det-andra passera och överse på ett annat sätt. Och det är ju svårt om den andra malar på.
Det där medberoendet är för övrigt svårt att reda ut tycker jag.... jag tänker just nu att det finns en ganska flytande gräns där vanlig omsorg, kompromissvilja, hänsyn, överseende övergår till att man själv suddas ut så att man fogar sig utan att veta var man själv står. En skön söndag, helst i gemenskap, önskar jag dig! / mt

När jag ser hur alkoholen fortfarande påverkar mitt liv...

Nyss hemkommen från en större familjär fest, och frugan är bitsk...
Jag trodde att det var jag som blev snarstucken av alkoholen enbart, men ser nu att även hon blir det...
Inte mycket till alkohol, men på något sätt blev det mitt fel...

Ser mig helt oskyldig i ett påstående som frugan kommit på, och nu surar hon...
Hon pratar inte med mig, jag pratar inte med henne...
Och nu väntar jag bara på att hon ska somna före mig så att jag kan gå och lägga mig utan en bitter ryggtavla...

Ingen ide' att ta upp en diskussion med en som har druckigt, eftersom de sitter med all sans och reson....right!

Får se hur det hela "löser" sig, och hur lång tid det tar, en ...två dagar...
Vet att jag får fel attityd genom att svara tillbaka med samma mynt, man löser inga problem med att gå i en konfliktsituation...

Men jag har ju ett äss i min rockärm, jag vet ju hur det egentligen var, jag var ju nykter...

De brukar ju säga att det är aldrig ens fel om två träter, men ibland börjar man ju undra...

Alkoholen kan ju vrida det mesta till det helt absurda och sätta igång känslosvallningar som inte har någon grund...

Jag känner mig trygg i min nykterhet, men jag börjar tvivla på min omgivning...

Ibland känner jag mig som en bricka i ett spel, där ingen har berättat spelreglerna för mig...
Där man kan förlora trots man har inget satsat..

Ska man fortfarande få ta alkoholens nackdelar, men som medberoende???

/Berra

i den texten Adde. Även om ditt inlägg andas stor smärta ser jag också starka inslag av möjligheter och hopp. Kram i vänskap och allt gott! mt