Senaste kommentarerna i forumet

att "gömma flaskan" och påminns om vilket jobb vi lägger ner på att uppfinna nya gömslen ! Många är de historier som cirkulerar om gamla alkisar och deras påhitt, en del bra , en del bara just, ja, påhittiga !

2 historier som jag hörde som nynykter och trodde var skrönor visade sig vara sanna, en om en dam som tyvärr dog innan jag fann nykterheten, men hon har skrivit om historien i sin bok. Och en om en gammal farbror som jag fick träffa några år innan han gick till de nyktras himmel !

Farbrorn :

Som ville åka till USA för att träffa en av grundarna till AA men saknade pengar. Han skaffade sig då ett jobb på Amerikalinjens passagerarbåtar och jobbade sig sålunda över havet.Ute på öppet vatten kom ångesten och suget krypande, lätt panik infann sig. Han frågade kapten om han fick låna ett konferensutrymme för en sammankomst och satt därpå upp en lapp på anslagstavlan med den ung texten " Ni som känner Bill W och Dr Bob kan komma till lokalen vid klockan siochså"

Det blev svart i lokalen med folk för även om AA inte fanns överallt i Sverige på den tiden så fanns det hemvändande amerikaner som anammat mötesgåendet. Resan var räddad och alla var nöjda. Farbrorn dog en "naturlig död" för några år sedan med nånstans runt 45 år i nykterheten.

Damen:

Som alltid gick sin kvällsrunda med hunden och kom tillbaka onykter fast inget var öppet !! Och hon hade ingen "färdkost" med sig !! Hon berättade senare att hon hade gömt ett helrör sprit i en buske i en park hon brukade promenera igenom där hon då stannade för tankning. Efter ett tag märkte hon att det låg en flaska till i samma buske men hon tänkte att hon glömt ett "lik" och att hon måste städa efter sig men hur det nu var så kom det sig att det var väldigt lite kvar i hennes flaska en kväll och då kände hon på den andra flaskan och den visade sig vara full !! Lycka !! Hon drack några rejäla klunkar ur den och kvällen var räddad och ärlig som hon var så hade hon med sig så hon kunde fylla på den kvällen efter. Hon tänkte då inte på att det gick i mer än hon hade druckit ! Men ägaren blev förvånad att flaskan var full igen !!

Ja, det var naturligtvis 2 olika personer som hade kommit på den geniala ide'n med att gömma flaskan i den busken !! Helt ovetande om varandra och de träffades inte heller någonsin vid nämnda buske. MEN efter många år så träffades kvinnan och den andre, en man, på ett AA möte när hon delade den sorglustiga historien. Efter att hon delat sin historia upphov han sin röst och sa : Jasså det var dig jag delade buske med !!

Det finns en uppsjö med historier och jag vet inte alls sanningshalten i alla dessa men några korn av sanning finns säkert. Vi är ju ett kreativt släkte när andan faller på !

Hoppas det löser sig, vad det en är, med jobbet som fått dig så låg. Jag har inga goda råd, men skickar en styrkekram och tankar.

Kram
Lisamari

svårt med konflikter- eller vad det nu är - på jobbet. Skönt att det inte direkt gäller dig men det är tydligen ändå något som berör dig. Försök distansera dig, se på det "utifrån". Kanske det kan vara bra att skriva om det för dig själv för att klargöra? Är det något där du kan bidra till att förändra? Eller är det något du har att acceptera? Kanske du kan fokusera på det goda du ser att möjligen kan komma ur det svåra?
Kanske du kan gå ut och gå och prata lite halvhögt för dig själv? Inte SÅ tokigt som det låter:)
Jag känner mig förstås ganska hjälplös.... vill bara visa att jag läst, att jag känner med dig och försöker erbjuda några möjliga tankevägar och handlingsalternativ. Hoppas ni har tillgång till bra handledning eller annan hjälp. Varm (!) hälsning / mt

så kort var den fröjd....

Jag kan inte riktigt skriva vad det är men det är jobbrelaterat och det är inte något kring mig det gäller.

I morse kände jag att jag var stark även om det stormar. Men nu tappade jag modet fullständigt. Känner mig till och med illamående pga det. Och jag är ensam hemma och ingen att prata med. Jag tror fortfarande det kan komma nått gott ur detta, men just nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett (i bästa fall)
Sinnesrobönen rullar i huvet bland alla andra tankar.

kan inte annat än hålla med dig

..och för er också, naturligtvis...
Just nu försöker jag "landa" med mitt inre, mina stunder för återkoppling kommer oftare och oftare...
Jag vill sammanställa min livssituation här och nu, genom att titta bakåt på vad som har hänt, och sia lite om framtiden de närmaste dagarna ser ut...
Jo!, jag vill ha kollen, hela tiden, alla fåren i hagen...

Och sedan försöker jag se mig själv i ett yttre perspektiv, jag jämför mig med hur de andra kollegorna bete'r sig...
De stressar och är hetsiga, både på sitt sätt att vara och att prata, är blixtsnabba på att försvara det som är sina skötebarn,
jag kan nästan gissa hur undertonen kommer att vara i nästa mening, jag verkar kunna avslöja dem och deras tankar...
Det finns personer som är mer receptiva för påhopp och anklagelser, de blir per automatik hackkycklingar,
sedan finns det de som är starka och hackar, de kan bli de "omöjliga", för de har alltid ett försvarstal och ett gott argument.
Sedan finns det gängbildningar som alltid tar varandra i försvar, oavsett om det har rätt eller fel...

Men ingen av dem är tillräkneliga för att kunna vara någon av mina helyllevänner, jo möjligen "kollega nr2"...
Men det finns begränsningar för vad jag låter mig öppnas längre, jag vet att allt det jag säger kan komma att användas emot mig,
därför ger jag dem inget på ett personligt plan, utan bara ett fackmannamässigt pladdrande..
Så jag har ingen själ kvar i mitt arbete, jag bara väntar på....en förändring, jag ligger i torrdocka, malpåse... you name it..
Jo jag vet, det är inte speciellt givande för tillfället, men är sju resor bättre än var det var för något år sedan...

Jag har på något sett fått min egna frizon, de accepterar att Berra är som han är, men med vissa undantag ibland...
Några kommer fram och pratar om vädret och annat lite tråkigt kallprat, jag suckar bara och vill, kom fram till saken människa,
spill inte min tid med bullshit, konkreta saker, eller du kan dra åt....ett varmare ställe...
Med Berra kallpratar man inte längre, där "varmpratar" man, på ett betydligt djupare och mänskligare plan, med de rätta känslorna...
Vissa verkar ha lärt sig hur man öpnar upp ett samtal med mig, men de verkar ju inte ha tagit någon notis om vad vi pratade om senast,
utan dra upp samtalet i en repris, varför då?, lyssnade de inte förra gången, eller vill de åter kallprata med mig..

Jag har kommit mig själv närmare sedan jag blev en nykterist, eller o-alkoholist, ickedrickare, jag bryr mig oerhört i samspelet mellan människor...
Men mina kollegor som fortfarande då dricker, verkar spela i korplaget,.." vi tjongar in en boll då och då och ser vad som händer"-typ.

De ska ha sin grillfest i nästa vecka på jobbet, jag tvekade inte en sekund, jag kryssade i "kommer inte" kolummen på direkten...
Det är inte för att att jag enbart "hatar" dem, utan för mest att skydda mig själv, ifrån helt onödiga hot, på obetald fritid dessutom, tror de jag är dum i huvudet?
Förra året sprack det totalt mellan mig och chefen, timmarna innan festen, jag gasade iväg med bilen så det tjöt om däckena den eftermiddagen,
jag lät alla andra höra hur jävla pissed jag var på skiten när de då satt och värmde upp bland grilloset med sina gröna glasflaskor i nävarna...
Jag hoppades att de drabbades av värsta tänkbara straffet allihopa, bakfylla med ångest, det hade varit rätt åt dem...

Men så är det inte nu, jag sätter gränser för både mitt mående och hur långt andra ska få lyckas dra mig till...

Jag har lite mer av kontrollen av mitt liv genom att begränsa hur långt mina känslor ska få ta mig, det hade jag alkoholen till tidigare...
Den begränsade mina känslor så att jag trodde att jag hade kontrollen, men det var den som tog kontrollen över mitt liv och begränsade mig...

Idag har jag kontrollen, men f*n vad svårstyrt det verkar vara...

/Berra

av vårt stora hus som riktar blicken mot norr. Fönster mot öster och norr underbart svalt och ljust ljus. / mt

Mt, den sektor av ditt hus som riktar sig mot norr (om det var så du menade i inlägget ovan) är den som står för livsväg, enligt den klassiska Feng Shuin.

reflektioner över varför du inte stannade längre och följde med kollegerna till "I....o" efter middagen. Vi pratar ju inte så mycket om just detta (som berör vårt liv så djupt) och du får ta det i din takt. Så länge jag känner att vi går på samma väg och åt samma håll är jag trygg och lycklig.
Det blev fint med dörrarna:) Jag kommer att öppna och stänga dem med omsorg och kärlek. Mycket av min vändpunkt är knutet till platsen och processen innanför, mot norr med det vackra ljuset. En bygg- och tillblivelseprocessi många bemärkelser. Kram / mt

En bra och nyanserad debattartikel kring alkoholism och tillgänglighet.

http://gt.expressen.se/ledare/1.2462300/alla-kan-inte-hantera-alkohol

Nordhemskliniken i våra hjärtan.

Såg ett salt gäng fjuniga studenter i en bil här ikväll. Dom som inte körde var fulla som ägg redan tidigt på kvällen. Jag sa till min vän som gick bredvid "skönt att vara nykter" Hon log och vi gick vidare.
Det hjälpte mig att hålla min nykterhet uppdaterad idag.

Varma ( på många sätt ) kvällshälsningar till dig också finaste MT

För att åtminstone för mig, hålla min nykterhet uppdaterad...

http://youtu.be/agtOnVmyGow

/Berra

dina kolleger, hoppas du har det bra och "bevakar dina positioner" med den äran. Jag har det bra här hemma, du vet att jag kan ha det urmysigt i ensamheten om jag är lugn. Välkommen hem, kramar / mt

flesta av oss. Du har mycket frihet, förstod jag, men mycket prestation... jag har en sorts frihet men mycket ansvar och är i hög utsträckning bunden till tid och rum. Och ansvar. Ibland längtar jag efter att t ex städa, mekaniskt och tänka på vad jag vill... men jag vet att jag skulle tröttna snabbt och att det är tungt, stressigt och otacksamt... De flesta dagar trivs jag jättebra och det är guld värt. Hopas det blir en stabil förändring till det bättre för din del! Kvällshälsningar / mt

snyggt formulerad: Jag behöver ingen verklighetsflykt, jag behöver verktyg till att kunna hantera verkligheten istället...
Just vad många skulle behöva inse. Och leva efter... säkert handlar det mycket om att söka och våga börja använda sig av olika verktyg också. Det är så förrädiskt enkelt med flaskan... och så jäkla överreklamerat. Det kan jag störa mig på. Ha det gott / mt

en lyckospark till dig jag också. Det är fint att vara nära sina känslor... men jobbigt ibland. Kram till dig, lev väl / mt

shit pommes frites är väl det jag kan säga om dagen.
Ska inte lägga ut texten om det här, men jag kan säga som så. Äntligen känns det som att det kan komma nått gott ur situationen på jobbet. Jag vet inte än vad det blir av´et. Men det kan inte bli annat än bra känns det som.
Och är inte det en sporre för nykterheten så vet jag inte? Ett bra klimat på jobbet.
Lite är väl jobbet en anledning att jag sitter där jag gör idag. Dricka på prestationsångest och annat. Dricka för att kunna sova på natten.
Nu funkar det att sova ändå, men blir det också en lättnad att gå till jobbet kommer det gå ännu bättre.

Kram på er alla kämpar!

..och tänker....
Idag är jag inte glad, men absolut inte ledsen...
Det ena ger inte på en gång det andra, utan någon form av mellankoli...

Tankarna far runt, är det farligt?
Är det "dåligt" att inte vara glad, måste man hela tiden vara gl...ad?

Söker jag fortfarande de här kickarna i livet, och då det plötsligt blir kasst att inte vara glad...

Jo jag vet hur man gör för att lösa problemet, men det var en självmedicinering jag sysslade med förr i tiden..
Några klunkar alkohol så var det problemet löst, och så var man "lycklig" igen, fast man inte var det...
Det löste sig på en kemisk väg, men problemet var ju på sitt sätt ändå kvar, men man brydde sig inte...
En flytande lyckopillersubstans, men med mycket starka biverkningar, ångesten t.ex...
Och ångesten kunde man hålla stången med....mera alkohol...
..och så var man fast i ett ekorrhjul med fotboja, hänglås, kättingar och handfängsel...

Det var ju mitt egna val, vadå en alkoholist går inte in i det helt frivilligt, det blir inget val, det fanns inga andra alternativ just då...
Men på något sätt krökar man inte bort all sin egna självkänsla, mycket trubbas av, men inte själens kärna...
Där man fortfarande är medveten om sin situation, men känner sig maktlös och handlingsförlamad, vet att det är fel...
Men man har inga andra val, det blir någon form av överlevnadsstrategi, jag har inget annat liv än att återgå till ruset,
allt det andra blir för jobbigt att ta hand om, man vill skjuta det framför sig, ända fram till begravningen, sin egna...

Man har inga val...tills den dagen man bara önskar att ens begravning kommer och förlöser en från ens problem, för flera har de hunnit bli...
När det inte finns något annan lösning, att antingen önska livet ur en eller göra allt det andra, som att börja om med livet igen...
Och med dess alla problemen som hunnit bli flera OCH en ständigt abstinens...
Jag förstår att det bär emot, men har man nått sin emotionella botten, ja då kan man inte falla längre ner, botten på brunnen är nådd...
Man har inget mer att förlora än att sakta börja kravla sig uppåt, hur mycket än brunnens väggar rämnar...

Det blir bättre men hela tiden kommer man att jämföra med hur "lycklig" man var tidigare, och vem vet, kanske har det hunnit förändras sedan senast?
För den som vågar sig att prova på så kanske det fanns lite lycka kvar, ..ett litet tag...

För mig finns det ingen olycka i världen som kan göras mindre olyckligt med alkoholen, det kommer andra olyckor i dess spår...

Just nu är jag inte glad, men inte heller olycklig, ingenting jag kan snabbt förändra med annat lyckotillstånd...
Bättre att rida ut stormen och tänka på..."att acceptera det du inte kan förändra..."
Om det inte fanns några downs, hur skall man då veta när det blir några ups?

Att ge livet lite vidare ramar och skapa tillåtelse för både med och motgångar, och lära sig hantera dem...
Jag behöver ingen verklighetsflykt, jag behöver verktyg till att kunna hantera verkligheten istället...

/Berra

genomsyrar dina rader.Det verkar som du har distans.Härligt att läsa
.
Visst är det så att nykterhet inte betyder detsamma som ständigt lyckorus.Vi är de vi är.Jag är den människa jag är, jag blir inte en annan för att jag slutat dricka.
Men jag kan acceptera mej själv på ett annat sätt.Jag känner allt mkt tydligare,det jag tänker är mer riktigt,det finns inga nojor inblandade som hade med alkoholen att göra o som fördunklade sinnena.
För så var det ju.

O allt går att lösa,allt vi går igenom går så småningom över i ngt annat,bättre,efter regn kommer sol osv...livet är ju sådant.Sen beror det ju på vilken slags människa är jag?Rationell?Känslomässig?
Själv är jag så jäkla emotionell så jag behöver sparka på mej själv ibland,det,då, är ändå ett mycket bättre sätt än att ta till den där berömda flaskan......

...men inte vilken Måndag som helst, utan en LEDIG måndag, en nationaldag...
Och det är nog den bästa Måndagen på myyyycket länge....

Den har visat sig från sin allra bästa sida, rena sommarvärmen, och jag har njutit av varje minut...
Lite skönt ändå att vi svenskar inte har hunnit belägga den med någon tradition ännu, tänker då mycket på våra grannar baggarna..
Vi umgås med en norsk familj och jag har tidigare varit lite avundsjuk att de har gjort den till en sådan festlig dag, den syttende mai...
Men så är de som oftast bakis på jobbet den 18:e också, och det är ju inget jag är avundsjuk på, heller...

Mitt aktiva deltagande av den ganska nya svenska nationaldagen blir att nu och framledes...enbart att få njuta av den...
Många år i dess början så behövde jag jobba på den, och den fick aldrig den dära raketfarten alla hade pratat om..

Och för många svenskar har den svenska flaggan och vara nationalistiskt blivit synonymt med att vara nationaldemokrat,
i en politisk skugga och och en bitter bismak av rasister och vajjande naziflaggor...
Taxichaffissarna som inte fick märka upp sina bilar med den svenska flaggan, och köttförpackningarna fick nästan inte längre bära den svenska flaggan...
Vad är vi för svenskar egentligen, vågar vi inte stå upp för vår svenska fana, slå oss på bröstet och vara stolta över vårat eget land...
Det betyder inte att alla andra är sämre, eller att vi är bättre än "dom", EN dag om året får vi svajja med våra flaggor och vara stolta över vårat egna land...
En dag om året...!
Titta på vårat gannland längre ner, Danmark, där finns dannebrogen på vart och vartannan produkt, och de heter något med..t.ex DANfoss osv...

Jag kan nog tycka att vi skulle våga vifta lite mera med vår svenska flagga, inte bara i gösstaken på båten, och en liten vimpel på flaggstången...
Men så tycker jag väldans mycket också, om nästan allt, har aldrig haft vett att hålla käft, ...heller...

Så idag, gör jag ett "bokslut" på min ledighet, som jag brukar, en sorts sammanfattning av min ledighet...
Sluter mina ögon..vänder blicken inåt (tredje ögat som de pratar om på yoga-meditationen), och låter tankarna tala till mig...
Är jag nöjd med min egna tid?, har jag förvaltat den bra?, kunde/borde jag ha ändrat på något?, hann jag njuta av den?
Finns det något som var bättre än tidigare ledighet, som jag kan anamma till nästa helg?, hann jag med det som jag hade förväntat mig?

Som ni ser..!, tusen frågor jag ställer till mig själv, men inte så "sakliga" utan mer åt känslohållet...
Och vad håller jag på med?, jo jag försöker "lära mig" att få kontrollen, kontrollen över mitt egna liv, ett stadigt handgrepp...
Det allra viktigaste för mig är att inte utsätta mig för en negativ stress, då klappar jag ihop av pressen, och då gäller det att "lyssna" på mig själv...
Irritationen går upp, jag bli lättretlig och inåtvänd, och avbryter jag inte den negativa spiralen, ja..då barkar det åt helvete!
Så jag vänder ut&in på mig själv, ser mig från ett yttre perspektiv, och lär mig objektivt se och höra, vad håller du på med Berra, just nu?

Det är ett nytt "påfund" av mig själv, jag betraktar mig själv, och lär mig läsa mina egna reaktioner, snabbare..
I mitt "alkoholiserade" liv så fanns det hela tiden en "nödutgång" med hjälp av alkoholen, jag kunde lämna mig själv, snabbt...
Nu kan jag inte det, längre...
Så det finns massor av fallgropar där jag måste hinna se mig själv innan jag snubblar i groparna...

Och vet ni vad?, det har börjat funka...
Jag har idag mycket närmare till mina egna känslor än vad jag hade tidigare, och det kanske är ett måste, för att det ska kunna funka...
När jag håller på att brisera, släpp vad jag har för handen precis då, sätt mig på sidan av och betrakta hela situationen, är detta hela världen?
Knappast, men bara en väldigt irriterad Berra som håller på att bli skogstokig, man kanske skulle le åt hela saken???
Och då rinner skiten av mig, och jag kan bara sitta&titta mig runtomkring, detta är inte hela världen....

Hela världen för mig är att få leva i samtiden med den, och uppleva den, i realtid, inte försöka leva upp till en massa uppoffringar...
Leva på minnen, det kan jag göra i graven, här ska skapas nya hela tiden....

När jag tokjävlades med en Molly (expanderbult för gipsskiva) i fredags och var på väg att sätta hammaren i gipsskivan av ren frustration...
Så följde jag med blicken en svettdroppe från min näsa till trägolvet, mellan mina bara fötter sprang en silverfisk, och sedemera började dricka av droppen...
Då föll det sig för mig, att jag måste vara en jätte för silverfisken därnere, och minsta lilla rörelse med min fot skulle krossa honom..
Jag fullt upptagen med att hacka nya hål i väggen ca 2 meter upp från golvet, och en liten liten felaktig rörelse med foten, och jag skulle ovetandes släcka ett annans liv, det kändes märkligt plötsligt...

Jag hade inga problem med att slå ihjäl den trettioelfte myggjäveln som var på väg att ge mig full sysselsättning i natt med kliande myggbett,
båda äro de skadeinsekter, men den ena ger mig mer besvär än den andre, och det rättfärdigade mig att skicka en art till insektshimlen snabbare än den andre.
Ibland känner man sig som en gud, och kan bestämma vilka som får leva eller inte...

Tidigare i mitt liv hade jag inte ens bestämmanderätt om jag skulle få vakna upp med ångest eller inte...
Det är en liten mer bit av kontrollen jag har idag...

Är det en rätt utveckling?

Jajemänsan

/Berra

Jag menar Ska ta det till mig. Jag är också nykter men är lite snabb i bland på tangenterna och i tanken
:-)

Tack

Här sitter jag och läser och får så många svar. Jag känner igen mig Viktoria, (både som nykter/ precis så kände jag för tre år sen och som svikare, då man vänder allt ryggen. När alkoholen går in går vettet ut - sa en gammal kvinna till mig för många år sen, när min fd man var elak. Vet ej vem som först sagt det.
Addes svar är så klockrent, att det ska skrivas ut och has framför näbben. Jag känner igen mig i allt, ska ta mig det till mig.

Förstår den otroliga sorg/frustation, då någon efter 9 år, väljer en annan väg och det slutar med begravning. Är starkt att orka, även med egen lång nykterhet.

Sen är det ju så kloka inlägg ni alla skriver
kram allihopa och tack för att ni finns

Dag 155.

Varit ute på flertalet fester på sista tiden. Sett många dricka, och inte en tanke, eller minsta sug att hänga på.

Snarare känner jag fördelarna genomsyra hela tillställningen för mig, att ohämmat leka med barn, äta gott och skratta. Bilen hem, och klippa gräsmattan på söndag förmiddag är en ren fröjd. :)

Livet är inte bara dans dock, bearbetar mycket från min separation fortfarande, och även fast det är bra att alkoholen inte är en del i det bearbetandet, så är ju inte nykterhet någon säker väg mot perfekt lycka heller.

Däremot börjar jag reagera mot alla som har "intresse" i alkohol, allt snack om vilket vin, provsmakning, vilken whiskeysort är rökigare än den andre...

nationaldag med sång (Nä, jag sjunger INTE !! Det finns gränser !!) och glädje !!

Och en helt sanslöst bra sak !! Jag har lyckats få en riktig entreprenör inom narkoman- och alkoholbranschen att bli intresserad av vårt projekt i hemstaden !!
En 100% utdelning !!