I tisdags fyllde jag år. Min födelsedags spenderades (som vanligt) i soffan, bakfull, trött och full av ångest. Natten innan betedde jag mig som en idiot, jag blev riktigt rädd för mig själv. Bara några dagar tidigare var det samma sak, jag skulle bara ut och ta en, max tre öl. Jag kom hem halv sex på morgonen och var tvungen att sjukskriva mig från jobbet. Jag orkar inte gå in på vad jag gjorde, men det var hemskt, känner inte igen mig själv.

Igår morse satt jag på tåget, på väg hem från min pojkvän jag tillbringat helgen hos. Min fina fina pojkvän, som gjorde allt för att min födelsedag skulle bli fantastisk. Och jag bara förstörde den, sådär. Vi pratade om det, jag bad om ursäkt och han förstod. Hur kan han älska mig och bara acceptera? Jag har alkoholproblem sa jag. Nej, skrattade han, du är bara mänsklig, så blir det ibland.

Men på tåget igår funderade jag, och jag var så rädd, så rädd att jag skakade. Det var som om varenda cell i kroppen vibrerade. Försöker komma på varför, verkar vara flera saker. Mina varningsklockor har ringt så länge att jag vant mig vid ljudet. Jag tror att jag är rädd för att jag nu inte kan ljuga eller låtsas längre, jag har problem, jag missbrukar alkohol. Jag kan inte bara ta ett par öl. Eller jo, ibland kan jag, och det är det som ställer till det, för jag vet själv inte när det kommer gå och när det går åt skogen. Och när det väl går tänker jag att nu, nu har jag fått styr på det! Men jag vet innerst inne att det är lögn, för det är alltid jag som vill stanna kvar, det är alltid jag som propsar på en till, det är alltid mig man räknar med när det är fest, det är alltid jag som är kvar sist. För jag vill alltid ha mer. Jag vill inte vara salongsberusad, jag vill vara nykter eller skitfull. Svart eller vitt.

Det fanns en tid när jag "bara" festade på helgerna. Det spårade ur ibland men verkade vara okej med omgivningen. Tror jag omgav mig med en viss sorts människor som alla hade samma inställning till fester och fylla. Partyprinsessan, det var jag det. Det skulle aldrig på den tiden falla mig in att dricka på vardagar, att ta en öl var för mig bara sådär var helt onödigt tyckte jag, och jag skulle definitivt aldrig dricka själv, aldrig i livet! Idag ser det inte ut så, alla gränser har suddats ut. Jag har inga gränser längre. Jag dricker inte varje dag men jag kan när som helst få för mig att det är okej, och då går det inte att bromsa.

Det senaste året har spårat ur rejält, jag har förstört relationer på grund av att jag blir för full. Men mest av allt har jag förstört mig själv, jag förstår det nu. Hela tågresan igår, hela dagen på jobbet, hela kvällen i soffan tillbringade jag på detta forum. Jag kände igen mig i så många historier! Och det var skönt, och skrämmande. Äntligen har jag erkänt för mig själv. Men nu finns det heller inget att gömma sig bakom, ingen återvändo. Tror att jag är rädd att misslyckas redan innan jag försökt.

Jag köpte en anteckningsbok igår och skrev ner mina tankar, huller om buller, och så grät jag massor. Och det kändes lite bättre. I morse när jag vaknade kände jag mig märkligt lugn, så har det inte känts på riktigt länge. Det var skönt, men samtidigt blev jag rädd att rädslan ska gå över. Är det någon som förstår vad jag svamlar om? Om ångesten försvinner och jag slutar vara på min vakt kanske jag trillar dit? För nu har jag bestämt mig, jag kan inte dricka. Om jag kommer göra det igen i framtiden vet jag inte, så långt ser jag inte. Men jag vet att jag inte kan, att jag inte har kontroll och att jag kommer fortsätta må dåligt om jag fortsätter.

Oj det här blev en hel uppsats, många tankar som cirkulerar i huvudet just nu! Jag var lite rädd att skriva här men det känns samtidigt bra, ett erkännande inför mig själv. Jag tar tacksamt emot tips på vägen, råd inför framtiden. Hur gör man när det här första lugnet lagt sig? För det gissar jag att det gör, livet blir ju inte rosaskimrande bara för att jag slutar med alkohol.

Nu ska jag läsa vidare i alla inspirerande trådar. Tack för ordet!

måste fortfarande vara helt inne på ett glas vitt, nej jag skulle säga ett glas mineralvatten, skrev fel... Jag misslyckades ju förra helgen och ska nu försöka igen i midsommar. Har köpt alkoholfri öl, men jag vet inte om jag ska ta med dessa, kan det dra igång ett sug? Har aldrig druckit alkoholfri öl förutom när jag var gravid. Nu är jag ju rädd att det känns så bra just när jag sitter där att jag går vidare på sktarköl när jag druckit en alkoholfri bara för att smaken sätter igång något. Har någon erfarenhet av detta?

Stigsdotter

...både bra och dåliga erfarenheter. Jag skulle nog, såhär i början, hålla mig undan från allt vad ölsmak heter eftersom det , precis som du säger, kan dra igång ett sug. Eller så ser du till att ha så mycket alkoholfritt med dig att du kan pimpla hur mycket du vill, för tar det slut kanske du går över på det starka.

viktoria

Första gångerna jag provade alkoholfritt (i tidig nykterhet) som var FÖR likt alternativen med alkohol blev jag sken-berusad! Mycket obehaglig känsla, och fick mig att tänka till. Nu för tiden blir effekten dock inte den, tror det är för att hjärnan inte längre gör samma koppling. Synapserna har tränats att ta en annan väg helt enkelt efter en längre tid och utveckling. Nu köper jag alternativ både på ica och systemet, som har finfin äppelmust bla. Ett annat alternativ som jag gillar som kall törstsläckare då läsk känns för slibbigt är Sanbitter med mycket is, också från systemet och 0,0%. Men ta det piano med det som smakar väldigt likt den "riktiga" varan är mitt råd, och våga känna efter helt ärligt vad valet av dryck och ev glas sänder för signaler till din hjärna. Gör det inte svårare för dig själv än var det redan är. Önskar er en fin helg i trevligt sällskap, och en sak till. Om det INTE känns trevligt i sällskapet - säg god natt och ta INTE på er skuldkänslan av att vara partypooper! Vårt vanliga dilemma. Ta inte på dig ansvar för hur andra som dricker upplever att du inte dricker. Så onödigt, då de ändå mest troligt inte kommer minnas eller uppskatta din "tappra insats" och ditt "offer" dagen efter. Kram på er och lycka till♥

Sitter här och funderar på om det ska drickas alkoholfri öl eller vatten till sill-lunchen och har fått goda råd av er här på forumet. Men så mitt i tankarna tror jag att jag fick fatt på något viktigt. Att förut var det viktigt för mig att passa in i mängden och då skulle jag ju valt alkoholfri öl och trivts i sällskapet, men - och nu kommer min viktiga tanke - nu för tiden har ju det varit helt oviktigt utan det är ju min egen jakt på nästa glas som varit viktigast.... Fy fabian vad sorgligt, kom just till insikt om detta.

MissH

Plötsligt slog det mig att jag glömt det viktigaste; en dag i taget. Åh så skönt! Behöver inte bekymra mig över hur det kan tänkas bli eller kännas. Det är bra nu. Helt underbart faktiskt, är mycket gladare inför helgen nu än förra året. Mer fokus på mig själv, på att må bra. Tack Viktoria, ibland behöver man höra det man redan vet! Är en väldigt social person, men har ett starkt behov av att dra mig undan ibland och vara själv. Blir liksom överstimulerad, och kan bli irriterad utan att riktigt förstå varför. Accepterar att det är så, inte kämpa emot.

Önskar er alla en glad midsommar, och så tummar vi på att vi bara häller snälldricka i glasen va?

Stigsdotter

Du skriver så klokt! De insikterna du ger uttryck för här innebär ett stort kliv på din väg framåt!!

MissH

Tack för dina fina ord! Ja jag växer in i mitt nya liv och det känns riktigt bra!

Första nyktra midsommaren på minst tio år! Jag är så glad över mitt beslut, har haft så kul! Är hos kusinen ute på landet och här är så vackert. Imorse var jag så glad att slippa vara bakfull, har ju känt så förut också men idag var jag extra tacksam. Ikväll har det festats hårdare än igår i sällskapet, konstigt nog. En fylltratt blev riktigt full, började skrika på sina barn, och jag som vilade i rummet bredvid hörde hur han pratade med dom. Riktigt elak, nästan hotfull. Fruktansvärt otrevligt, undrar hur han mår imorgon? Riktigt jävligt hoppas jag.

Ingen har direkt ifrågasatt min flädersaft men med ett par har jag pratar om det. Sa till min förvåning precis som det är, att det blir för ofta och att jag inte kan sluta när jag börjar. Känns rätt skönt. Det är ju inget att skämmas för egentligen. Läste att var femte barn lever med en riskbrukande förälder, så ledsamt. Alkoholproblem får inte sopas under mattan, det måste komma fram, talas om. För skojs skull tittade jag på en stuga som är till salu ett par mil bort. "Nej det är för långt bort, då kan man ju inte dricka vin på kvällen när ni kommer hit på besök bara för att ni måste köra" tyckte kusinen. Tyckte det lät helt koko men jag förstår vad hon menar. Hade sagt samma sak för bara ett par månader sen. Hur kan alkoholen vara så jäkla viktig? Hur kan den vara så avgörande, ta så stor plats? Har ställt frågan hundra gånger, jag vet. Men jag fortsätter förvånas, och det är nog sunt.

Har även gjort framsteg förutom icke-drickandet, struntade i lekarrangemangen idag och gick och lade mig med en bok. För att jag behövde komma ifrån och för att jag ville. Det är riktigt stort för mig! Jag blev också förvånad över att jag helt plötsligt inte tycker det är pinsamt att prata engelska med en irländsk bekant som är här, något som jag haft jättesvårt för innan. Fattar ingenting, det är som att jag på något sätt gömt mig bakom alkoholen förut (pratar flytande engelska OCH franska efter två flarror vin) och nu när den inte finns längre så...ja då går det ändå. Utan att det känns jobbigt alls. Som när dom tog bort ens stödhjul när man var liten och man insåg att man faktiskt kunde cykla utan!

Jag hoppas så att alla ni som hade ambitionen att vara nyktra klarade er! Och för er som föll, borsta av knäna och rätta till kjolen så traskar vi vidare åt rätt håll igen.

MissH

Fick en aha-upplevelse i helgen!

Blev lite sliskigt med all saft framåt midsommarkvällen så jag drack en lättöl. Under det senaste året har jag då och då känt en konstig känsla i kroppen då jag druckit, som ett slags tryck över bröstet (inte hjärtat). Tror det handlar om blodtrycket, känns som om jag står på händer. Hur som helst, efter lättölen i fredags kände jag samma känsla. Fick höra att man absoluuut inte kan bli pfull av en lättöl men jag står envist fast vid att jag kände mig påverkad. Inte berusad men jag kände av den. Och det var ingen trevlig känsla alls. Så nu aktar jag mig för lättöl i fortsättningen och gläds över att jag inte fick mersmak, snarare tvärtom.

Heja heja, på söndag firar jag två månader!

Nynykter

Haha! Vår miss H vägrar små grodorna! Det kallar jag civilkurage! Själv har jag faktiskt firat utomlands i ett internationellt sällskap men trots det dansat små grodorna :-) Det uppstod en liten longör i samvaron och då tyckte jag och barnen att vi kunde visa lite svenska midsommartraditioner. Så det var vi nyktra som dansade faktiskt... Måste säga att jag är stolt över mina ungar som ger sig in på sådant frivilligt fastän två är tonåringar :-)

Jag säger att jag slutat dricka för att jag tycker att det blivit för mycket och för ofta. Det är ju sant! Men jag tycker det känns tråkigt när omgivningen blir berusad. Inte för att jag saknar drickandet utan för att jag känner mig utanför.

Stor kram!

Nynykter

MissH

Nähähäe, små grodorna slapp jag inte undan :-) Eller slapp och slapp, jag gav mig frivilligt in i dansen med liv och lust! Förra året var jag dock alleles för cool, satt i ett hörn av trädgården och drack öl och tittade på. Jättekul, verkligen. Men musikquizen hoppade jag över i år, var säkert kul, men orkar man inte så orkar man inte. Så tänker jag nu.

Var hos läkaren idag med min hosta som inte vill ge med sig. Pratade om rökningen och jag sa att jag kommer sluta men att jag bestämt mig för att leva mitt liv utan alkohol, därför väntar jag. Blev ganska fövåndad då hon en minut senare skrev ut morfinbaserad hostmedicin? Läkaren var ung och ganska ny gissar jag, men ändå. Nu vet ju JAG att jag inte kommer börja missbruka medicinen, det där är inte min grej. Men är det inte konstigt?

På söndag firar jag två vita månader, fattar inte att det gått så snabbt! Men tiden går ju fort när man har roligt säger dom...

mr_pianoman

Det är bra att du tänker på vad du stoppar i dig. Man vänjer sig vid det också. Likt allergiker så läser jag på det jag förväntas dricka.
Men visst är det skrämmande att läkarkåren har såpass dålig kunskap kring beroendefrågor.

Och visst går tiden fort trots allt? Om några dagar har jag 20 månaders nykterhet.

MissH

Oj bra jobbat, grattis mr_pianoman! 20 månader, det är lång tid det...inte jämfört med ett helt liv, men ändå. Vad skulle du säga har varit jobbigast? Har du några bra tips till en icke-drickande rookie?

Stigsdotter

Kanske förstod inte läkaren riktigt hur allvarligt du själv ser på det här med alkohol, att du upplever att du har problem med spriten? Annars är det ju rent av tjänstefel att skriva ut morfinbaserat läkemedel till sådana som oss tcker jag. Inte för att du börjar missbruka hostmedicin men det kan trigga igång ett sug...

MissH

Nej jag tror inte heller att hon förstod allvaret i min nykterhet. Hoppas att de flesta läkare inser vansinnet i att ge en alkad människa något beroendeframkallande ändå. Tack förresten Annelie, har svårt att ta till mig beröm, känner mig inte så beundransvärd:-) Det har gått oförskämt lätt tycker jag. Mår så jäkla bra! Men tar åt mig ändå, tack!

Ska till svärföräldrarna i helgen (dom som gav mig sprit när jag fyllde år)(ja jag har ju bara en uppsättning svärföräldrar förresten), dom kommer garanterat tro att jag är gravid. Första boxen brukar öppnas under tiden man tar av sig skorna och sedan skålas det med jämna mellanrum. Är inte orolig att bli lockad alls, men det går inte att vara diskret med sitt icke-drickande direkt. Avbokade min vän som skulle hit och "hälsa på mig" och bo över i helgen, insåg att han mest tänkte sova här och gå ut och festa med andra. Nån jävla måtta får det vara med gästfriheten! Trist att alkoholen lockar mer än mitt sällskap men jag börjar inse att vissa vänner tyvärr kommer falla bort. Surt. Dåligt samvete för att jag inte sa som det var utan ljög om att jag är sjuk. Glad över att jag sätter mig själv främst och inte bara biter ihop och får sitta här själv och sura ensam i helgen.

mr_pianoman

Jobbigast för mig har nog varit att få tillbaka nån slags självkänsla och självförtroende. Jag jobbar fortfarande på det även om det går mycket bättre nu.
Det har varit lätt att lägga all skuld på mig själv, fast att jag dessa månader haft ett rent samvete. Det är liksom invant att det är jag som är skurken bara för att jag krökat.

Men nu går det lättare som sagt var.

Några goda råd vet jag inte om jag har. Jag tycker du resonerar förnuftigt på egen hand.
Men en sak bär jag med mig:

Förhandla aldrig med dig själv, för du kommer alltid att förlora.

Börjar jag tänka "men bara lite" eller " Det var kanske inte så farligt det där med alkoholismen" Då är jag illa ute.
Så jag försöker påminna mig själv hela tiden. Läser här, läser böcker och artiklar. Intresserar mig för beroendefrågor. Det hjälper mig att inte glömma hur det var. Och att ta ytterligare en dag nykter.
Just nu håller jag på med en bok. Men jag får ta lite i taget för det är jobbigt igenkännande.

Och jag är lite sugen på att skriva själv nån gång i framtiden. Vi har pratat om att skriva en bok, jag och min hustru. Nån slags dialogbok Beroende/medberoende.

jaja, vi får väl se. Det ska ju finnas någon som vill läsa också.

Kram på dig!

Stigsdotter

Blir nyfiken Pianomannen, vad är det för bok du läser som behöver tas i små portioner?

Med tanke på den dialog ni verkar ha så tror jag att det skulle bli en väldigt lärorik och bra bok om ni bestämmer er för att skriva den. Bådas era inlägg andas empati, insiktsfullhet och kärlek!

MissH

Det finns det alldeles säkert dom som vill! Tycker det låter som en bra ide', även om den nu inte skulle bli utgiven. Ett gemensamt projekt om "det dåliga", kanske hjälper det dig att få ett slut på historien med dig som skurken? Tar dina ord till mig, ska försöka att inte bli för bekväm i min nykterhet, inte bli för stursk och glömma. Kram på dig själv!

MissH

Idag firar jag två vita månader!

Helgen har varit jätteskön, svärföräldrarna frågade om jag slutat med vin, jag svarade att jag tog en vit månad och mådde så bra att jag tänker köra på i samma spår. Mitt standardsvar numera. Dom verkade bli riktigt glada för min skull båda två. Värre var det med vännen jag pratade med i telefon precis. Vi ska fira semester tillsammans om ett par veckor, har hyrt en stuga i skärgården. "Ska du inte dricka alls? Fan vad tråkigt för mig!" detsamma tänkte jag, fan vad tråkigt för mig att du tänker sitta och vara full när jag är nykter. Men jag sa inget, det är ju drickande människor som är normala, som sätter ribban. Eller? Jag kan allt ha roligt ändå, försökte jag. "Ja man tror kanske att man är rolig när man är nykter" svarade han. Kändes som Alice i underlandet, que? Det här är samme vän som skulle kommit hit i helgen, känns bra att jag avstyrde. Känner mig uppriktigt förbannad, men mest ledsen. Riktigt ledsen. Har sån lust att säga vad jag tycker, men man ska välja sina strider och jag gissar att det knappast kommer leda till något positivt. Skit också.

PersonligaPersson

Det sjuka är ju att man själv tänkte så som din vän tidigare. Minns en gång när jag och en kompis satt och drack någonstans en sen kväll, och så såg vi ett gäng ungdomar som var uppenbart nyktra. "De där måste vara kristna eller scouter" konstaterade vi och tog en djup klunk ur våra flaskor.

De må vara i majoritet, de som dricker, men jag tycker ändå att det är vi som är här inne som vaknat och tänker rätt. :)

Och grattis till 2 mån!