Senaste kommentarerna i forumet

vad jag håller med dig. Livet är så... komplext, för de stora frågorna finns nästan inga enkla svar. Kram på er vänner! / mt

Jag kan tycka att det är skitjobbigt med människor som har svar på allt, som
vet precis vart dom är på väg, vad de vill och vad de tycker om ditten och datten,
inga gråskalor, bara full fart framåt...
uppskattar mer en vän som kan vända och vrida på en fundering, kanske till och
med ändra uppfattning efter ett tags funderande... tror att de har ett mer öppet
sinne... så för mig är det positivt att du just nu inte har svar på dina frågor...
och jag är helt övertygad om att du hittar svaret när du behöver det!!!
stor kram!!
/k

Och vilka insikter du gör - och omsätter i handling. Starkt i bästa bemärkelse! Semesterhälsningar / mt

tänka på. Och ibland hittar man inga svar, eller tomma svar. Det vet de flesta av oss. Det är då viljan och uthålligheten sätts på prov och då man behöver sina vänner. Sänder en vänskaplig kram till dg i ljusa sommarnatten / mt

tänka på. Och ibland hittar man inga svar, eller tomma svar. Det vet de flesta av oss. Det är då viljan och uthålligheten sätts på prov och då man behöver sina vänner. Sänder en vänskaplig kram till dg i ljusa sommarnatten / mt

..och ingenting händer...?

Skönt!, det är prelexis så jag vill ha' det, njet nada, nix pronto...
Jag har semester, och har idag gjort ingenting men samtidigt massor...låter det knäppt...?

I min värld så vill jag ha luckor för improvisation, inga måsten...

Oj här ligger ris på baksidan, det kör vi på sopen, pantburkar, PET-flaskor och burkar ligger hullerombuller i garaget, det kör vi till pantomaten,
bilen behöver tvättas efter grusvägskörning i ösregn, så hastar jag in på macken lite snabbt, fikar lite med grannen, skurar muggarna lite sådär bara..
Och mitt uppe bland allt detta massor av het sol, och jag har njutit av min tillvaro varje minut, inga sura miner, ingen stress...
Och det är så vikitgt för mig att kunna få den tiden, till att göra massor av "ingenting"...

När jag är ostressad och lite rastlös så är jag nog effektivast egentligen, då jag har min egna tid...

Och om jag inte stressar, så behöver jag inte stressa av heller, och ingen alkohol till detta, det ger mig frihet...
Mycket av min nykterhet handlar om en sorts självkontroll, det handlar om att känna igen mönster som i sin slutände får mig att resignera inför drickat.
När jag mår dåligt så straffar jag mig själv....med att må ännu sämre, genom att t.ex dricka alkohol och utsätta mig själv för onödiga påfrestningar...

Därför handlar min nykterhet i att kunna läsa av mitt egna levnadsmönster, jag betraktar mig själv utifrån...
Om jag inte vet hur det påverkar mig så känner jag av mina vibbar genom att forcera fram saker, det här ska ordnas med just nu t.ex.

Jag mår alltid dåligt av att behöva göra mina räkningar, en gammal ond föraning om att jag inte kommer att ha tillräckligt med pengar kvar på kontot,
även om jag vet att det finns gott om dem just denna månad med skatteåterbäringen och få räkningar, så bär det i alla fall emot...
En väldigt dum inarbetad känsla som är väldigt svår att göra sig av med, och den bygger på erfarenheter, dåliga sådana...

Ibland förstår jag mig inte på mig själv, livet känns emellanåt väldigt komplext, och det är många känslor att tampas med...
Och jag har en viss förståelse att det är väldigt lätt att ta den feges väg bort ifrån verkligheten, med alkoholen...
Men den lindrar inte, den gör det än mer komplicerat, och väver in ångest och andra svårhanterbara känslor...

Att blockera bort alkoholen som en möjlig flykt har förändrat mitt liv till en större närvaroplikt...
Jag måste vara med i alla situationer, och lära mig att hantera dem...

Det är svårt, men inte omöjligt som det var när jag drack...

Varje ny dag är en gåva och jag ska förvalta den efter bästa förmåga...
Jag vill inte förstöra den genom att snubbla på tröskeln på väg ut, med att glömma bort att tänka ...att idag ...är det ingen bra dag att dricka alkohol...

Jag vet vad jag har....och jag vet vad jag får om jag väljer fel...en ångest som förtar mitt liv...

/Berra

Fasen va mycket det finns att tänka på....
Inte undra på att jag är trött och humöret sviktar.
Stora frågor, tomma svar.

dina rader,o andras rader fast jag i nuläget inte skriver så ofta.
Jag har fullt upp med att strukturera min vardag o blicka framåt utan fasa.... :)....eftersom framtiden vad gäller jobb o ekonomi är väldigt osäker just nu.

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...skrev du.
Jag håller med till hundra procent i detta faktum.

DÄR står jag stark som ett gammalt träd med rötterna djupt i jorden...min nykterhet.
DET har vi gemensamt alla vi här.
Vi är där eller vi strävar dit.
Ha en bra dag Berra!!!!!!

Fredde, du går från klarhet till klarhet!
Ditt sista inlägg är något av det klokaste och så mitt i prick jag läst på mycket länge, det kopieras och hamnar i min"klippbok", en mapp med filnamnet "livsviktigt".
Nej, så klart kan man inte ångra en utebliven fylla, inte en endast en! Tack och kram

Dina rader hjälper mig också ska du veta, och jag fortsätter skriva så länge jag får ut någonting av det, skrivandets kraft är helt enorm, både till och ifrån...

Och jo...jag har nog tänkt många gånger att nu har du nog gjort ditt här på forumet lilla Berra, du kan nog inte tillföra så mycket mera...
Du är "frisk" nu och kan vandra vidare på din lite slingriga och snedslitna väg, och möta nya utmaningar...
Men...jag håller mig envist kvar, och har nog ingen vettig anledning till det heller, jag bara finns...här!

En nykterhet är en färskvara, och så fort man tänker tanken, jag är botad, fix und fertig, bara att tralla vidare...duns!
Återfallet är bara minutrar iväg....och man undrar varför???
Vad gör jag för fel?

Alkoholistiska tankar är ett levnadsätt, och de går inte ur, sättet man kommer att förhålla sig till alkoholen kommer alltid vara desamma, tyvärr...
En gång alkis, alltid alkis, men man kan vara en nykter alkis också...
En person som är medveten att hon/han aldrig kommer att kunna ha ett förhållande till alkoholen någonsin...
Har man tänt på stubintråden...så smäller det, det finns ingen liten explosion, allt smäller upp omedelbart, pang boom!

Och hur undviker man explosioner då?, ...man tänder inte stubinen...
I mina målande ordval, så blir det att man leker inte med elden, man tar aldrig första glaset, inte halsar, inte smuttar...ingenting...

En total avhållsamhet ifrån fyllan är nog det enda som funkar, aldrig chansa...
Det finns ingen avslappning, ingen tröst, ingen styrka, ingen ånger, ingen bitterhet, ingenting...som man längre kan koppla till alkoholen...

Livet blir först väldigt naket och innehållslöst, ingenting är värt att leva för...först..
Har man då ingen tanke om VAD som kan ha förorsakat detta, finns det någonting som tagit bort allt värdefullt i livet, men själva DET finns kvar...

Berusningen min vän, det andra "findricker" och kan avsluta i tid, fortsätter vi till en lägre nivå av mänsklig värdighet...
Vi krälar i förnedringen och drar på oss problemen likt en tvättsvamp...och finner detta helt naturligt och normalt!!!

Är det det?, är detta din naturliga vardag, vill du fortsätta ha det så?

Och då säger jag det som min KBT'are har stansat in med versaler i min hjärna, KAN DET VARA PÅ NÅGOT ANNAT SÄTT?
Direkt säger jag emot, min upplevelse är min upplevelse, det kan du inte säga något emot, eller hur?
Men betyder det att du fortfarande har rätt, eller är du bara tjurig?

Att vara mottaglig för andra svar än dina egna, kan vara lite motigt, en sorts instängdhet....
Att erkänna att man har fel kan vara ett enda stort nederlag...
Men att inte våga göra något åt det, är det inte en ren dumhet??

Jag erkänner mitt nederlag, jag drack till absurdum, inte alltid, men alltför ofta...
Jag kunde se problemen, men valde att inte acceptera dem som en konsekvens av mitt drickande...
Jag såg framför mig ingen framtida förändring, det skulle fortsätta så här, eller t.om bli värre...

Skulle jag med min egna tillåtelse låta mig supa sönder hela min framtid, för vad?
Fanns det något alternativ, dö för att slippa undgå den totala misären?
och då slog tanken mig, ..kan det vara på något annat sätt?

Jag kan ju testa att vara nykter ett tag, och får upptäcka om det blir någon förändring...
Blir det inte det?...tja jag vet ju hur jag går tillbaka till mitt gamla liv...

Frågan man ställer sig idag....vill jag det?

Varför finns jag kvar på forumet än idag?, jag är rädd att tappa fotfästet, min livlina är att ständigt bevaka min nykterhet, så får jag behålla det som är mig kärt...

Känslan av en verklighet, och där fantasin inte fuckar upp den med mer än att jag tar kontrollen över den..

Verkligheten är inte alltid så snäll, men f*n så ärlig den är ändå, det är inga sjumilakliv mellan fotfästena..

Mina drömmar är drömmar om att de ska få landa i verkligheten, och inga svettiga fyll-mardrömmar längre...

Nästa dag är min, och jag ångrar ingenting...

/Berra

Vill bara säga att det är underbart att du fortsätter skriva, att din drivkraft blir en kraft för så många andra här. Lova att du aldrig slutar. Och du, grattis till tredje sommaren ;-) Sträck på dig!

Kram Märta

nykterhet. Din tråd vore också värd att publiceras, det är fantastiskt att följa din väg till ett gott liv. Hoppas vi får dela dina mellanrapporter i fortsättningen också. De är så hoppingivande och kloka! / mt

Hej ni!

Just hemkommen från midsommar firandet ute i skärgården.

Mer barn och lugnare än vanligt, och inga problem att tacka nej, eller ens tänka på alkoholen.

De flesta handlingar i sitt liv tror jag man hyffsat kan värdera genom att fundera på om det är möjligt att ångra handlingen efteråt. Man kan ju ångra att man inte följde med på en resa, att man köpt en för dyr jacka, lite så där. Man ångrar ju tex aldrig att man läst en bok, eller att man sprang 5km.

Kan man någonsin ångra, i efterhand, att man inte drack en kväll? Man kan ju ångra att man tackade nej till festen, men finns det några omständigheter där någon har varit ute, eller varit på middagen, eller var nykter på midsommar, där man faktiskt ångrar sig i efterhand?

Tack Lelas och Lillablå!

Nu sitter jag under partytältets tak och lyssnar på regnets stilla tickande mot duken, våra sista gäster är snart på väg att åka hem...
Vi har avslutat middagen som bestod av kladdpasta som bara frun i våran gästandets familj kan gör på sitt sätt, god!

Längtar till att vi i familjen ska få vara ensamma och få ha våran myskväll, för oss själva, vi är inte rädda för att umgås med andra, men vi vill ha våran egna tid!
Det är oerhört viktigt att inte slänga sig ifrån sällskap till sällskap, vi är måna om våran egna tid...

Vi har plockat ihop alla grejor och bevis på årets midsommarpartajande, kassarna är fyllda av burkar, glas och PET...
Några ballonglik ligger på gräsmattan efter ungarnas kast med knivarna, en "farlig" lek, men inte en tiondel så farlig som alkoholen...
Att få ge varandra frihet och ansvar är mitt signum, ja det är farligt med knivar, men de är medvetna om riskerna, och de missbrukar inte det förtroendet alls...

Så jag känner mig lugn, och kan nu få min tid för eftertanke, och det känns så bra...
Och jag njuter nu av den svenska naturen, som innehåller så mycket väder, vi blir verkligen bortskämda med mycket variation, ömsom regn, ömsom sol...

Jag funderar...?
Behöver jag verkligen alkoholen för att fly bort allt detta i en berusning...?
Svaret är nekande, jag upplever nu'et och jag har lärt mig att uppskatta det för vad det är...
Verkligheten...

..och nu kom solen tillbaka igen, som sagt variationen är uppskattad, och jag upplever den..som positivt...

/Berra

tack för att du vrider tillbaka perspektivet igen, när jag behöver det!
kram!
/k

Åh, vilken härlig upplevelse, Berra! Tänk att liksom få en spegel att titta in i så där, för er båda. Och grattis till din tredje midsommar! :-)
/H.

till en ljus dag! Tack för att du delar dina dipp också, det har STOR betydelse. / mt

okey

Facebook under mitt nick Adde Addesson, dels på egen sida och som vän till Alkholhjälpens Facebookgrupp.

jag köper gärna boken. Den tanken kom, om du skriver en, för det borde du! Precis när jag tänkte så var det någon annan som hade skrivit det. Det verkar som om det kommer att bli kö när du ska signera boken...

Tack för allt du skriver, det är hjälp och stöd!

Kram till dig!

Ni förgyller verkligen min tillvaro, det känns verkligen bra att ni finns här, där jag kan smita iväg när jag behöver vara för mig själv en liten stund...

Min midsommar nr 3 i nyktert tillstånd har varit mitt livs bästa i vuxen regi, allt flöt på så bra, alla var glada och förhoppningsfulla och hjälpte till...
Ingen stress och inga irriterande stunder, allt föll på sin plats, vi blev bara 14st i år, men oj vilket ös..
Jag gick själv och lade mig kvart i tre på midsommardagens morgon, en timme före de andra lite mer hårdpartande människorna..
Det var Ledin och Gärdestad på poplådan, dans och normalt skrål så det ekade mellan öarna, ja vi valde att föra oväsen, för vi hade fest!
Inga kräkfulla, inga dispyter inget negativt alls, bara en glad midsommar...

Jag hamnade i en rätt trevlig situation med en av gästerna, Gugge, han som brukar alltid veta bäst, allra helst när han är full..
Han var nu nyfiken och ville veta hur jag upplevde den tredje midsommaren i sinnernas fulla bruk, jag var den som nu fick briljera och HAN fick lyssna...
Lugnt och metodiskt lät jag honom få intervjua mig, i lagom takt så att jag såg honom reflektera ordentligt, han var ju trots allt full...
Han blev verligen häpnad över hur lugn och och i fullständig harmoni jag var med mig själv, jag var den som njöt men hade precis all kontroll..
Och jag dömde inte heller andra, alla fick dricka efter eget omdöme, men jag visste ju var alla var, de kände sig "säkra" när de visste att en av de vuxna satt där med precis all kontroll, jag var alltså ledningskontrollen...ha!

Känns väldigt bra, just nu ligger jag i sängen på kammaren på landet och lyssnar genom fönstret på av hur två av våra gäster har valt att sitta ute inatten med lite "fyllprat", de sitter i daggen,mörkret och myggen och några whiskey's, själv ligger jag i min varma säng och lyssnar på frugans snusande...

Jag saknar ingenting, de kan lösa all världens problem därute, jag låter just nu inga problem få bygga några bon i mitt huvud, jag är fri i min nykterhet...

Nu ska jag sluta mina ögon, och se fram mot en morgon, utan ångest...

/Berra

Känner att tröttheten och tomheten faller över mig ikväll. Humöret sjönk i takt med solen.
Känner mig sorgsen och inte alls på humör.

Så tänkte jag "varför?" "varför känner jag som jag gör?"
Inget särskilt som hänt.......

Men så började jag vända och vrida på saken och kom fram till att jag faktiskt har klarat av min första nyktra midsommarhelg på väldigt länge. Klart jag blir trött. Klart att det sätter sina spår. Det tar mycket energi att förändra sin livssituation. Och vid större helger som denna kanske det tar ännu mer?
Steg ett blir i alla fall att sova. Försöka vara tacksam över ytterligare en dag nykter. Inte grubbla. Får väl se hur det går.

I morgon är en ny dag som jag hoppas blir ljus.

Hur ta beslutet att inte dricka mer????????????? Jag blir tokig snart. Vet, förstå och inser på alla plan att alkoholen bara gör mig illa men KAAAAAN inte ta det Stora Beslutet att Sluta. Vad är det för Fel på mig? Har vevat runt snart i hundratusen år med Alkohol som en snara runt min hals, tätt följ av Nikotin, och Förmår inte bli av med dessa älskade o hatade livs"kamrater". Inbillar mig en stund att Det Stora Beslutet är taget när jag mår som jag gör efter too much, Aldrig Mer känns som en totalt genomförbar o Självklar plan. Jättesjälvklar tills jag plötsligt mår lite bättre och den Stora Saknaden slår till. Eller vad det är. Jomen visst skulle det sitta fint med lite vin? Eller folkisar, 6 eller kanske 8... Och så är det igång, igen. Haaaaaaaaatar detta. Har läst Allen Cars bok, mycket bra! Men, hjälper mig inte. Blir bara ännu mer medveten. Är troende sen barnsben o prövat lägga det " i den högre maktens" händer sen så långt tillbaka jag minnas o behövde det, not working here. Ser "högre maktens" ingripande i mitt liv på oerhört många plan, men icke här. KÄnner mig totalt utlämnad och maktlös. Har gått med i AA via mail, jättebra men verkar varamest för "de redan frälsta", De som Tagit Det Stora Beslutet.
Ja, ni, om nån bryr sig. Tips på hur Jag Kan Ta det Avgörande och viktiga Beslutet? Önskar er ala allt gott och beundrar alla er som lyckats med det jag inte klarar just nu, att bestämma mig för att Inte dricka Mer.

hej adde
skulle behöva komma i kontakt med dig
hur gör jag
denial

maktlöshet. Och stort att dela sin sårbarhet. / mt