Senaste kommentarerna i forumet

Grete - tro mig, Atarax är beroendeframkallande.
Jag fick den utskriven av en läkare som inte visste bättre, åt den varje dag i över ett år (för ett hudproblem, den är en antihistamin). Sedan träffade jag en annan läkare som sa "herregud! den skriver jag bara ut som lugnande, och då måste man göra uppehåll var 4:e natt, för den är så starkt beroendeframkallande. Sluta genast med den!". Sedan hade jag abstinens (svettningar, frossa, illamående, yrsel, ångest) i tre veckor.

Så, snälla, tro på mig. Atarax är starka grejer, oavsett om det finns läkare som inte har fattat det....

Kram!
/H.

och mina vägnar. Forumet betyder indirekt något för honom också, jag tror på tiden.... särskilt idag. (Även om jag vet att den som står för länge på ena benet riskerar att bli stående... ) Han vet att jag skriver både i min, hans och andras trådar. Han säger att han gjort sitt val även om han "inte tänker lova att vara absolutist resten av livet...." Ikväll har vi talat om midsommarfirande. Vi har också talat om smärtsamma förluster tidigt i livet. Mullemannen har samtidigt som han sa att han vill dricka en lättöl till midsommarsillen vidrört insikten om kidnappad hjärna. Det goda i att det är alkoholismen och inte alkoholisten som är ett problem. Det rör sig i vårt liv och det är gott.
Just nu sover du igen Mullegubben, en naturlig god sömn som jag tror är läkande för en tidigt sårad själ.
Kramar till er alla som är våra följeslagare / mt

aktiv alkis och har sagt upp bekantskapen med sina barn(ett vuxet och så "den lilla") och pappan är spritfri. Dottern i de tidiga tonåren och har inte fått nån hjälp överhuvudtaget trots att fler än jag stött på om det till fadern.

Hans motivation : Dottern är så less på sprit så hon kommer inte att röra det.

All tillgänglig vetenskap och erfarenhet säger att han har fel. Men det går inte att få honom att lyssna, det är helt stängt i båda öronen. "Det kostar ju pengar" !!

Vad gör karldj-ln ?? Köper en hund till henne !!

Det finns 2 oändliga saker här i världen : Universum och människans dumhet !!

Ateraxen tar jag inte till sammans med alkohol och aterax är en medecin läkare skriver ut just för att den inte är beroende framkallade.
Mitt problem är att jag inte vågar sluta för jag ska drabbas av dessa fruktansvärda kramper, men jag skriver om min kamp och mina funderingar i en annan tråd, jag vågar inte sluta dricka , hjälp.

tack för era svar

..men för vissa kan det nog vara en möjlighet att byta ut sina värsta abstinensproblem i och för sig till ett annat problem...
Men det kanske hjälper dem att orka rida ut den värsta stormen, men inte att bruka piller istället för något annat beroende
utan att bara se det som en övergångsperiod på några veckor möjligen månader...

Men ifrån själva problemet kommer man ju inte, tankegångarna försvinner ju inte i och med att man knaprar annat,
men kanske...kanske mildrar det något de värsta symptomen...

Det finns ingen smitväg till att bli nykter, man måste orka ta hand om sina egna problem, och man kan inte lasta någon annan för det...

De kroppsliga besvären är nog inte de värsta, utan hur man i sina tankar "förlåter" alkoholen och vad den har gjort med sitt liv..
Det är väl aldrig kul att behöva genomlida abstinensen gång efter annan bara för att hjärnan fick hjärnsläpp igen...

Det finns de som KAN dricka alkoholen, och sedan finns det de som INTE kan dricka den...
Och sedan gäller det för var och en att inse' vilken grupp man borde tillhöra, och så finns det en annan sak också...
Man uppgraderar sig nästan aldrig, däremot kan en normalkonsument bli beroende, men nästan aldrig en beroende som kan bli en normalkonsument.
Man behöver inte ideligen prova detta, de få promillen som kan gå tillbaka till ett normaldrickande kan troligen heller inte njuta av det,
utan måste hela tiden hålla sig på sin vakt, och var ligger då hela njutningen med att dricka alkoholen..?

Jag har insett att jag har "alkoholistiska" tankar, jag söker hela tiden efter kickar och att det är en sorts egenskap jag har inbyggd i mig...
Och att jag kommer att ständigt söka mig efter dessa kickar och missbruka precis vad det än är..
Skulle jag prova på narkotika, japp jag skulle vara fast på nolltid, och därför är jag glad att jag inte ens har provat...

Jag är en drömmare och vill ta mig bort ifrån verkligheten så ofta jag bara får en möjlighet...
Men borde kanske se om mitt egna hus litet bättre, och försöka se exakt VAD det är jag försöker fly bort ifrån, vad är det som inte duger???

Det är min livsuppgift för närvarande, och närvarande...det är jag...

/Berra

kan aldrig hjälpa dig till nykterhet. Atarax tillsammans med alkohol ger dessutom dubbel ruseffekt.

Tack Lisamari. Det gör jag så gott det går.

Ikväll var det då dags för konsert med efterföljande sittning. Det gick bra trots att det gick på reserverna för min del.

Skönt var att kören körde sina favoritsånger på sittningen som dom brukar göra. Fina dryckesvisor i flera stämmor. Det kändes bra att jag tagit upp min syn på det redan i tisdags, för ikväll kändes allt bara bra.
Nu har jag havererat i soffan och fast att jag är helt slutkörd och associal, så är jag nöjd.
Jag har kämpat hela våren med dels min nykterhet, men också folks åsikter och att komma tillbaka till en dräglig tillvaro. Och jag har klarat det! Visst är inte resan slut ännu, men jag har kommit en bit på väg.

Och nu tar jag sommarlov

händer detta alla? jag har bestämt mig för att slut dricker efter lång tid med för mycket drickade senaste tiden varje dag . Ätter ångerst dämpande och har även aterax att hämta ut mot ångerst och tänker att dessa kan hjälpa till att förhindra det som ni beskriver.
Jag var så säker på mitt beslut men nu känner mig bara livrädd!

är 24 år och pallar inte alkoholen vill inte dricka alls men som sagt rädslan av vad som kan hända är det endå som får mig att fortsätta

Tack tack, för att jag har förmånen och få läsa dina fantastiska rader.

Mors mors
Lisamari

Skickar liten uppmuntrande kram. Du får ta vara på din egen tid nu och vara lite låg i lugn och ro, tack för du skriver.

Sköt om dig

Tack MT. Det ska jag!

Gp har bra reportage idag om spritsmugglingen med bussar som sker mer eller mindre öppet utan att någon gör något åt det.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.655332-tung-last-varje-onsdag

till dig:
... ... ...
Vi ska leva den stund vi kan
och ta den som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma
Man kan låta bli att fälla ett träd
Man kan låta bli att döda
Man kan låta bli att slå
Man kan inte låta bli att vara sorgsen ibland.

Och, ibland orkar man inte ens göra nån annan glad.....
Det blir säkert bättre, åtminstone imorgon. Ta hand om dig och härskenheten.
Kram och söndagshälsningar / mt

tittar ut genom fönstret...

JAMENVAFAN DET HÄR SUGER JU!

..ännu en gång låter jag vädret styra över mina känslor, det blev ju inte som jag igår hade planerat morgondagen...

Ja det är kallt och det "pissregnar" ute, samtidigt som jag borde vara glad för att all grönska törstar, gräsmattan har gulnat i botten, många tunna blommor utan reservoirkapacitet har blommat ut och dött allra redan, så regnet det behövs...
Hör ni hur jag backar bandet lite och börjar långsamt acceptera regnet som ett nödvändigt ont, vad spelar mitt dagshumör för någon skillnad när annat dör???
Plötsligt känns mina utsvävningar rätt små och onödiga, jag tänker ju mest på mig själv, oh du själviske man...

Jag har ju tidigare skrivit att man är ju självisk i sitt ställningstagande till nykterheten, man får ju ingen direkt praktiskt påhäng av annat än ungarna och hundarna...
Medans de största odjuren för kvällen kommer ju att förbli fyllhundarna...

Jag har under gårdagen varit på en liten resa och umgåtts med mina närmaste släktningar på min sida...
Det blev fint, med lite blandat väder badade ungarna (många) i deras pool, fiskade vid bryggan, jagade ormar i stenröset, och gullade med en sju veckor gammal dvärgcolliehundvalp, äh den var så söt så man bara dog på fläcken, liten ulligt tufsboll med början till en spetsig nos, vikta öron och små pepparkorn till ögon och en bakdel som inte hängde med i framdelens takter, utan svängde lite som den själv ville, rädd och nyfiken på samma gång..

Och hoppsan där ramlade den omkull på sidan, och den låg kvar som om den hade tänkt sig att lägga sig ner och bara softade..i gräset..
(jo då känner igen det mänskliga alko-beteende, skulle inte alls ramla, hade verkligen tänkt att vila i den här vattenpölen..)...

På det mänskliga planet så ser man i nyktert tillstånd kanske mer än man vill, det serverades fri alkohol för de som ville, öl, cider, rött/vitt i obegränsade mängder...
Men när läsken tog slut så var det ingen som reagerade, och där var ändå de som drack alkohol där och tullade, på MIN och ungarnas dricka!!!!

Såg en av mina släktingar som blev mer och mer hätsk, hon lackade till på sin man som blev mer och mer packad...
Och jag vet inte var det som var det värsta för henne, att hon var fyllchaffisen denna gång och inte "fick" dricka, eller att gubben hennes verkligen "blev" full...
Det blev några tillrättavisande vid middagen tvärs över bordet, "..att du behöver inte tillrättavisa ungarna vid maten, eftersom du är full.."
Hon fråntog honom ansvaret att få fostra sina egna barn, det kändes lite märkligt minsann...
Han blev rättslös i och med att han drack, och han fogade sig efter detta, och där undrade jag varför?

Är det så att OM han käftar emot...så kommer det att dröja lååång tid tills han får dricka igen, och han valde att hålla käft, eller bara ville få en lugn matstund..?

Som sagt, som en nykter person får man se och höra mer saker än man vill,
och det skapar frågor, och jag märker hur förbaskad komplext vårat drickande i verkligheten är, vi bete'r oss på en väldigt hög känslomässig tunn tråd när vi dricker alkoholen, och inte undra på att det finns personer som antingen ramlar av eller knäcker tråden...

Vi blir ju inte direkt så mycket smartare när vi dricker, vi bara tror att vi har hela världen framför våra fötter, vi är fantasins kungar över...ingenting...
Ljudimpulser och synintryck tar en direkt kontakt med hjärnan, dock utan att passera vare sig logik eller samvete, utan fram som en bulldozer..

Som nykter betraktare kan det kännas löjligt och man kan ganska så snart sia om personens framtida val och reaktioner i ett par timmar i alla fall...
Man ser lite av samma regi men med olika skådespelare, man frågar sig som betraktare ibland, kommer han att kräkas eller hamna i slagsmål??

Känns det jobbigt då?
Man hamnar i en "show" man har sett så många gånger tidigare, och jag var en gång i tiden varit dess huvudrollsinnehavare, han som utmärkte sig..
Men jag lämnar den rollen med varm hand till någon annan, och sätter mig i publiken, jag kan ju hela story'n redan...
Kanske det finns någon i publiken jag kan föra en dialog med, istället för att vara interaktivt med de på scenen...

Jag blir inte en tråkigare person, jag har nog mer kontakt med livet än de andra, och livet är inte alltid så förbannat roligt...
Men jag har kraften i min hand att påverka den åt det håll jag vill, och inte låta alkoholen styra den åt vilket håll som helst..
Det är min styrka och min livssituation...

Ångrar jag mig, så vet jag hur jag gör, men vilket liv känns mera ärligt då?

Mors Berra!

Känner mig låg idag. Sovit dåligt några nätter pga värk i axlar, armar och händer. Det blir så ibland eftersom jag har det yrke jag har. Mycket stillasittande. Att spela orgel och piano är inte det mest ergonomiska man kan göra.
Men min kloka fru påminde mig om att jag tömt min sociala pott rätt rejält också sista dagarna. Och det är sant. Det har varit rätt mycket "krav" på att vara trevlig och det är ju angenämt. Men jag orkar inte hur mycket som helst. Igår var jag på lokal där flera i sällskapet drack vin. Det var inga problem med det. Men kanske gör det att jag blir trött ändå efteråt? Just den situationen har jag inte varit i på väldigt länge. Jag minns inte när det hände sist.
Men som jag sa tidigare. Jag vägrar sluta leva bara för att jag inte dricker.

Jag tillåter mig att vara lite härsken idag så blir det nog bättre i morgon.

Jag blir rörd över den omsorg om er relation ni visar mullisar. Att se sin egen del och ta ansvar för den, även som medberoende, är ödmjukhet. Mulletant, att kunna ge din gubbe utrymme att tala om vad han inte är nöjd med, fast det är han som stått för alkoholproblematiken. Att det inte får bli så att den som nu försöker bli nykter ska bära en ständig skuld och inte förtjana ge uttryck för sina egna behov och vad den upplever som orätt. Kan tänka mig att man kan hamna i en fälla där, att "alkoholisten" ska sona, och den "medberoende" ska gottgöras i stort och smått.
varma kramar till er båda

och har fullt upp med hönsmammor o kycklingar. Mysigt har vi det nu!
I fredagskväll talade du mycket om din längtan efter min uppmärksamhet och din längtan efter gemenskap. Det var inte roligt att höra. Själva berättandet påminde starkt om många tidigare "samtal" som kan definieras som "icke-samtal" och "icke-möten" och som ofta urartat. Skillnaden nu är att det inte urartar och att du redan samma kväll och även dagen efter kan säga att det du behöver är plats att få säga... hur du har det. Du har ju alldeles sant i det du säger, jag vill själv prioritera annorlunda många av dagarna - det är mina ovanor som jag är fångad i.
Jag tänker, efter det jag läst och lärt att själva "framförandet" och även din styrkan i din upplevelse har att göra med PAA - jag är glad att jag läst om det fenomenet, det hjälper mig att tänka (jag är ju en huvudmänniska och lite distanserad som du vet:)
Igår delade vi en fin dag och en stor upplevelse i gemenskap. Jag önskar oss kraft och uthållighet till ännu en god vecka i vårt liv. Jag ska påminna mig om att ta ansvar för min del. Det enda jag kan göra. Du har under lång tid nu tagit ansvar för ditt liv. Jag är tacksam och glad för det, att du ger vårt gemensamma liv den här möjligheten. Kramar! / mt

När jag läser att liveagoodlife´s pappa är 48, och vännen Berra lika ung, drabbas jag stort och djupt av att min pappa på 1950- och 60-talet förstörde sitt liv och min barndom och ungdom med sitt supande. I mitten av 1980-talet inleddes vårt söndags-sherry-och-vin-drickande. Måste så många göra sin egen resa? Måste så många fara så illa? undrar mulletanten

sina hemligheter. Säkert var den bakis av nånting som blev för mycket. Om det blir ofta får den komma med här på forumet. Våra katter löser Melodikrysset varje vecka och skickar in.... Ska skriva i min tråd senare om en upplevelse igår där en hund hade det jobbigt med sin husse o matte. Kram på er / mt

jag vill bara markera att jag läste ditt inlägg o ditt engagemang som kom från egna upplevelser som medberoende anhörig.
Du kan göra mycket gott här som ser från din sida verkligheten.Som medberoende anhörig.
Din visdom,ungdom till tots,är ov'ärderlig för oss härinne.
jag har inte sett dina inlägg förut,men fortsätt så är du snäll!!!!!!

Segalettas tråd i vintras.
Kram och godmorgon! / mt

Åh vad härligt att höra! Både med livstecken från Segaletta genom dig, och att du mår bra. :-)

Kram och godnatt!
/H.

mig glad ,lättad och tacksam för livet idag !!

Har Skypat med Segaletta och dessutom fått ett meddelande att det fungerar bra från en som inte skrivit på forumet på ett tag !!

Måste säga att sådana här upplevelser är väldigt mäktiga och berör mig mycket.

Tänk att så "små" saker kan göra såna intryck !!

Hehe, utseende och inseende... Fyndigt. :-)
Trevlig helg, Berra!
/H.

..helgen nalkas med stormsteg, och vad gör jag???

Vänder blicken inåt igen, förskräckligt tjatande om detta inåtblickandet, eller hur?
Och vad gör jag då, jo jag betraktar mig själv, ser in i min själsliga spegel, hur f*n ser jag ut egentligen?
Och varför detta eviga gluttandet i spegeln då, har jag blivit utseendefixerad?
Nja, inte utseendet, men mitt in-seende i sådana fall...

Jag är helt enkelt mån om att jag ska fortsätta att känna mig som om jag mår bra, som "om"...?
Mår jag inte bra då, jovars, jag mår nog ganska hyfsat...
Jag har satt upp mina egna begränsningar i hur jag ska bete' mig och hur jag ska tänka för att må bättre...

Jag håller mig "neutral" hela tiden, jag deltager i inget skvaller, eller pratar inte skit om andra...
Och varför det, jag vill inte ta någons parti helt enkelt, ingen ska veta vad jag tycker hela tiden...

Att tala är silver, men att tiga är guld, gammalt ordspråk, eller har man inget gott att säga, så behöver man inget säg alls...
Jag har alltid tyckt om saker och ting, käften har glappat på mig som en tvåtaktare, alla vet vad Berra har för åsikter i det mesta...
Men inte nu, han har blivit hemlighetsfull och pratar bara på ett personligt och neutralt plan..
Och varför detta?, tja en av mina förändringar, det skapar en mera rofylld tillvaro, ingen som säger "visst Berra, visst är det så?"

Jag har alltid tagit mycket plats när det har funnits alkohol med i närheten, kunde bli ganska så jobbig på firmafester osv..
Och så fick jag lida för det i veckor efteråt,..." kommer du ihåg när du dansade på bordet och spillde ut tre öl..?",
det var ju inte så mycket till hjälp när hela huvudet redan var knökfullt av ångest, det slipper jag nu...

Känner vibbarna idag på firman, många kom sent, och gick tidigt, kan gissa att det finns andra med lite fyllånger idag,
det var ju "grillfest" igår, och det har varit lite mumligt på firman, inga vassa skrattsalvor i fikarummet alls...
Och vet ni vad???, det är inte mitt bekymmer, jag har haft en helt vanlig dag idag, och jag ...mår bra, det är viktigast!

Återigen vänder jag blickarna inåt, gjorde jag rätt som inte gick på festen igår?
Med min historik både på långt och med färskt minne, säger mig att jag gjorde rätt, inte så mycket för alkoholens skull, men för de vassa tungornas skull.
Jag utmanar inte mitt öde med att pantsätta min deppighet för samkväm med andra kollegor...

Jag väljer det som troligen är bäst för mig själv, och jag hade absolut ingen dålig kväll igår,
ett planerat impulsköp gav mig en rolig sysselsättning på teknikens front, och jag mådde som en prins!
Tyvärr har jag ingen att dela den glädjen med på jobbet, så jag kände mig lite sprickfärdig här ett tag...

Just nu lägger jag upp helgens agenda i huvudet, vet på ett ungefär vad som är på gång, och försöker inte känna någon press över detta..
Jag sätter upp egna mål med luckor för mig själv så att jag hinner ikapp tiden, det är skitviktigt för mig...

Om det blir en oplanerad paus, så ska den inte gå till oplanerat drickande!!!, hajjar ni?
Jag har hela tiden små småfix som måste fixas, så jag behöver inte stressa iväg med något för att skapa mer tid till ett drickande..
Det var sådant jag höll på med tidigare.., och det tänket måste jag bli av med..
Man behöver inte stressa fram med något för att tjäna någon tid till annat,
tidigare ville man skjussa iväg ungarna så tidigt som möjligt på fredagskvällarna så att jag snabbare kunde få tömma min första bira...
Ett "helgstress"-moment jag måste få bort ur mitt medvetande, kunna njuta av tiden istället...

Jag finns här och nu, och det finns inga andra substanser som kan förändra mitt tillstånd, så varför inte njuta av ...nu'et!

Att det ska vara så svårt att få in det i skallen...

/Berra

bakiskatt