Senaste kommentarerna i forumet

Katten kräktes som en tok imorse, Mulletant.... Hur skall vi tolka det, tycker du? ;-)

Kram, alla!
/H.

Pianomannen - tack. Du ger så mycket hopp och peppning med dina ord.

En bamsekram

Jag gläds med dig och er. Inklusive katten - djuren märrker direkt hur stämningen är. / mt

Pianomannen ! Vi behöver höra att det går fint att leva utan alkohol !!

Jag har märkt att jag inte tänker så mycket på alkohol längre. Jag jobbar med min nykterhet och sätter den främst i alla lägen. Det gör jag. Men det är inte längre så att alla mina vakna timmar går åt till att hålla mig ifrån alkohol. Jag har kommit till en lugnare tillvaro. Irriteras sällan. Tar det hela med ro.
Märk väl att det är inte detsamma som att jag börjar glömma bort min sjukdom, inte alls. Snarare så att jag accepterat den och har lärt mig leva med den. Precis som jag lärt mig att hantera mina dåliga lungor och andning. Jag kan liksom inte sluta leva bara för att jag inte alltid får luft ordentligt. Jag har helt enkelt fått lära mig hantera dom jobbiga stunderna och vet hur jag ska göra.
Lite så börjar det kännas med alkoholismen också. Jag vet att jobbiga stunder kommer, men jag vet också att jag klarar av det. Jag behöver inte dö bara för att det är kämpigt. Det går över
Jag behöver inte heller känna sorg för att jag har en livslång sjukdom. (eller ja, nu har jag ju två då) Jag har gått igenom det en gång tidigare för 15 år sedan då krisen med lungorna var som värst. Då kan jag klara av det igen. (med alkoholismen) Båda sjukdomarna går att leva gott med.

På det hela taget så lever jag ett gott liv för tillfället. Och jag försöker ta vara på varje dag, oavsett om den är solig och vacker eller gråmulen och blåsig. Det finns så många njutningar oavsett. Och jag låter inte småsaker förstöra. Jag vill ha det bra och då vägrar jag låta små irritationsmoment sänka mig.

Kram till er alla!

min dotter börjar glömma bort hur det var en gång i tiden !!

Hon kom knallandes med en upprörd min och sa " Har du sett grannen (pensionär) ???" Nej, vad är det med honom? "Han kom knölfull från ****(annan granne, också pensionär)"!!!! Jaha ?? "Men klockan är ju bara halv sex ???" Ok, hade jag några såna speciella klockslag då ?? " Ehhh, näe, det spelade ju ingen roll vad klockan var........"

Nu är dessa grannar inte i närheten av att vara alkisar utan bara att gratulera till att de kan sköta sig ! Och såååå knölfull var han inte !!! Och jag vet att han får sina fiskar varma när han kommer hem till huskorset !! Stackarn !!

Så kan livet på lanne't va' en varm sommardag ! Allt är inte nattsvart ifråga om alkoholen !

Ha det bra alla vänner !!

trycker upp denna tråd så du inte missar postakut abstinens
längst upp i denna tråd
denial

Tack DryMartini!! :)

Nyckeln för mig denna gång tror jag har varit "insikten" om att jag inte vill dricka ens normalt.

Jag har ju försökt vara nykter många gånger förut, och misslyckats, och hamnat i lägen som varit långt värre än innan försöken. Och alltid har jag sett det "normala" drickandet som något fint, och något att vara avundsjuk på.

Mina tankar denna runda kom fram till att det finns inget positivt i alkoholen, inte ens i det normala eller återhållsamma drickandet. Grunden för dessa tankar är att man i sig själv har förmågan att producera ALLT positivt som kommer från alkohol, helt utan biverkningar. Men det kräver å andra sidan total avhållsamhet.

Som jag jämt tjatar om här, så ger oss alkoholen ingenting som vi inte redan givit bort till alkoholen. De hämningar alkoholen "hjälper" oss hantera är vi alla fullt kapabla till att hantera, långt bättre, i fullt nyktert tillstånd.

Men det kommer inte gratis, och det är ju därför vi en gång i tiden valde genvägen alkohol. Men när man närmar sig det, så är det ju livslångt, gratis, och tio gånger skönare än alkohol!! :)

Din pappa och jag är ju då precis lika gamla, man brukar säga att det inte går att lära gamla hundar att sitta...
Jag sitter!

Jag tror på att man gärna vill vara kvar i något som man anser känns tryggt, man vill inte förändra...
Titta bara på hur deklarationen har utvecklats, är inte den skitenkel att hantera idag???, DEN utveckling har man ju tagit till sig, och tycker om...

Så all utveckling är inte enbart negativt...
Titta på bilarna och hur de har utvecklats, de har blivit tystare, snabbare, bekvämare, energisnålare, miljövänligare och framför allt säkrare...
Idag lever den farligast som är framför bilen och 99 % av dödligheten sitter i omdömet hos förararen...
Och drar du igång motorgräsklipparen en timme så har du grisat ner luften mer än 20 mils körning med bilen...
Den utvecklingen trodde man aldrig att den skulle ta för 20-30 år sedan, när alla Märsor alltid hade en sotsvart baklucka,
och blåröken låg tung ifrån tvåtaktare och alla moppar, och TV'n fick fladdrande bild av dem, stereon skrek av tändstörningar...

Så kom inte och säg att det var bättre förr, för det var det inte....
Datorn var ett arbetsredskap för kontorister och internet en fluga, idag är den en självklarhet i alla kommunikationer för alla människor...
faxen och telex-maskinen är döda, skrivmaskinen likaså, ångmaskinen och karbidlampan...
Men att de också har varit viktiga för våran utveckling, så de har en plats i vår tids historia och den respekten det medför...

När ska man börjar införstå att alkoholen är en farlig kemikalie som har lätt att skapa en beroende om den missbrukas...?
Är rökning OK om man bara gör det på trevliga sociala sammankomster, och "förbjudet" på övrig tid, det verkar vara tvärsom idag?
Lika mycket som det är tvärsom med alkoholen, ska det bara vara "tillåtet" att få bruka denna substans i sociala sammanhang..

Och så tänker jag....alkoholen har infiltrerat den sociala sammankomsten så hårt, och lagt sig i matkulturen så hårt att den inte går att stoppa,
inte idag som det känns, det är alldeles för många som försvarar dess fördelar, den har ett kulturellt inslag idag...
Men när det sedan uppdagas att de flesta som brukar alkoholen också missbrukar den med att dricka sig berusade allt för ofta,
ja då tar samhället sina övervakande och skyddande händer ifrån dem, det har blivit en alltför jobbig situation att ta hand om...

Vi blir lämnade till oss själva, och vi belastar våra nära och kära med alkoholrelaterade problem...

Jag befinner mig i en generation där män inte kan umgås utan alkohol, på krogen, i bastun, vid fisket, vid middagen, på nöjesfältet, på firmafesten osv...
Och när jag sedan kommer och är NYKTER...,".. vad f*n har då du här att göra Berra?, ska du inte umgås med oss andra???.."
..det är kanske därför jag kom hit, men hur är det med er andra???
Varför är det oftast den klarsynte som ifrågassätts???

/Berra

Hej!

Jag är glad över att läsa om din förändring vad gäller alkholen.
Min pappa har varit alkohlist i hela sitt liv från och till och idag är han 48. Bra liv? Nej han ångrar sig varje dag. Han är inte den som kan slita sig fri även om han försöker. Han har varit inne tiotalsgånger på hem och anstalter men ingenting fungerar. Så det ser mörkt ut..

Så med detta vill jag säga att jag hoppas av hela mitt hjärta att du inte rör en droppe till någonsin! Alla, både alkholister (som förstår sitt problem) och andra kan säga med handen på hjärtat att det inte är värt det.

Jag önskar verkligen att jag kunde föra vidare den vetenskapen till hela världen. Jag har växt upp med spriten men trots det gör det nästan ondare att se andra som lider av den på olika sätt. Om jag får drömma så skulle jag utplåna den. Alkohol skadar så många människor, och så många liv..

Jag vet hur det är att älska någon som brukar och missbrukar, det är ett evigt tyst krig som pågår inom mig, och det gör så ont. Jag hoppas att du aldrig utsätter dina nära och kära för den smärtan (igen). Livet har så mycket vackrare saker att bjuda på. Jag läste din posetiva och negativa lista, men egentligen finns det inget posetivt alls med alkohol. Även om du stillade ett behov när du drack och fick uppleva den där känslan så var det inte bra för ditt eller någons bästa överhuvud taget. Och det kommer aldrig vara det. Aldrig.

Jag är ung, jag har inte många år på nacken men jag är klok och min pappas missbruk har gjort mig till en bättre människa, och det har givit mig kunskap. Som jag vill föra vidare nu.. Även om det har gjort ont och även om det gör ont så har det gjort att jag växt i mitt inre. Men det var fortfarande inte värt det priset för nånting i hela världen. Ändå skulle jag kunna gå igenom det tusen gånger om om alla ni, alla ni som lider av detta problem bara fick slippa det!!!!!

Så var en bra människa, och ta inte ifrån dig dina egna rättigheter. DU har rätt till ett bra liv!!!!! Men alkoholen kommer alltid förstöra det livet! Så låt det inte ske!!!! Kram

berättelser från livet! Tack för att ni delar med er. Kramar / mt

att kunna avdramatisera något som har varit svårt förut.
Jag har en arbetskamrat som vet att jag slutat dricka,som NU vet att jag drack förut.Hon visste inte att jag drack men tyckte jag betedde mej "konstigt".
Numera kan vi tom skoja om den tiden,för vår relation har blivit så mycket bättre o hon vet vem jag är idag .

Tog upp det där med sittningen till helgen. Att jag dricker vatten, men har inget ont av vad dom har i sina glas. Det var inget konstigt med det tyckte dom, men det kändes ändå skönt att säga det. Avdramatisera det och öppna upp för att man kan prata om det på ett enkelt sätt.

Men så sa en av tenorerna:
" vi tar varannan vin, varannan vatten. Vi dricker vin, du dricker vatten" Och så log han mot mig och vi skrattade gott.
Känns skönt att ha dom med mig och att vi faktiskt till och med kan skoja om det.

All kärlek till mina körsångare!

..och jag känner mig för, är detta mitt liv, fungerar det som det är "tänkt"??

Mitt liv som nykterist har fått nya banor, jag har hela tiden fullkontakt med mina känslor, och det känns....bra!
Inga glädjeskutt men heller inga stora sorger och besvikelser, och det sistnämndas frånvaro är väl det jag uppskattar mest och bäst...

Okey, jag förlorar mig inte in i de dimhöljdas land med ett rus, visst jag saknar den däringa avslappningen...
Men... jag får ett betydligt bättre genomsnittlig avslappning när jag inte behöver höja axlarna i ett ständigt försvar,
inte känna mig angripen bakifrån, allt ifrån ångest, familjerelationer eller chefsgnabb...
Jo jag har kontrollen idag, och låter mig inte brusa upp i konstiga känslosvallningar, läget är rätt stabilt..

Och jag har makat och stakat ut ett "skyddsområde" runt omkring mig, inget kommer in där om källan inte är tillförlitlig.
Min skyddsvall fungerar och det mesta trillar ner däri, jag kan dra upp de som ropar på hjälp, men problemen får drunkna av sig själva...
Jag håller mig på ett behörigt avstånd, och har bestämt mig...andras problem är inte mina, jag fyller inte min skottkärra och kör runt andras problem...

Visst, det är väldigt lugnt runtomkring mig, jag som tidigare var en som sökte upp problemen, och lät mig belastas av dem...
Idag kan jag råda, men tar inte på mig dem frivilligt, utan de ligger kvar hos problemägaren...
Jag försöker vara snäll och tacka bestämt nej, och pålysa att det där får du nog allt lösa själv, och ibland triggar det den andre att finna egna lösningar...

Ungarna är ett lysande exempel, när vi inte håller våran skyddande hand över dem, så fixar de svåra egna beslut hur effektivt som helst,
mamma och pappa kommer inte alltid finnas vid deras sida genom hela livet, så vi ger dem små try-out's lite då och då, smaka på livet, typ!

Jag ställs också inför en del jobbiga beslut, och ibland har jag lärt mig att tänka som en chef, ...JA!.. jag måste ta ett beslut..
Jag får välja på pest eller kolera, men ett beslut måste tas här och nu under dessa förutsättningar, och så står jag för det..
och det var under dessa förhållanden som jag gjorde ett val, det kan vara allt ifrån att köpa ny tvättmaskin, eller att sluta med alkoholen...
Beslutet ska vara väl fattat och med goda grunder, och när tankarna inte kan sluta gnaga, så TAR man sig ett val, punkt!
Då blir plötsligt valfriheten mycket bättre och mycket enklare, har man tjackat en snuskigt ny och dyr TV så kommer det alltid att finnas en senare
till ett mycket lägre pris, och man kommer att känna sig fistad igen...
Då har jag bestämt mig att sluta jaga kronor, och jag tänker INTE använda mig av någon prisgaranti, jag slutar helt enkelt kolla priser efter mitt val...

Och jag gör lite granna av samma anledning med med nykterhetsbeslut, jag slutar letar anledningar till om jag möjligen har gjort rätt beslut,
jag behöver inte kolla att jag fortfarande är en vinnare eller inte, om det möjligen är roligare eller bättre med att fortfarande kunna dricka alkoholen..

Jag har gjort ett val och det kan väl anses som ett principbeslut på styrelsenivå, min nya policy, jag skiter i vad andra gör, jag gör det som är bäst för mig!!!
Om alla barer i världen bara serverar alkohol i nyfikna glas, färger eller namn, så är det fortfarande inte ett problem för mig...
Jag ber bartender blanda ihop något som JAG tycker låter gott, och kan han inte det, så är jag helt enkelt på fel plats..., eller möjligen miljö..

En bar som inte har en rikligt utbud av alkoholfria alternativ är i min mening, en DÅLIG bar, eller bara fruktansvärt lat och generaliserande,
duger inte mina pengar lika väl som andras, har de ingen inspiration att lyfta på röven och göra något kontruktivt och nytt, utan bara ta det vi serverar,
då kan de dra åt....ett varmare ställe...

Jag kunde ha varit vegeterian, och en sylta som idag inte serverar ett flertal olika vegetariska alternativ är dödsdömda...
Därför tror jag på att man måste våga ändra på sina förutfattade meningar om alkoholen och hur den ska förtäras...
I spritbältet Sverige växer det idag upp generationer som inte längre dricker ren sprit, och då måste man till förändringar...

Och vem vet, om ytterligare några generationer så kanske vi svenskar inte längre bryr oss hur många procent flaskan innehåller,
utan att vi tvärsom, bryr oss mera om hur alkoholens biverkningar påverkar oss, och därför väljer att vara försiktiga med alkoholen..
I vissa länder ser man det inte som en eloge när man tappar ansiktet, man drar en skam över familjen och släkten..

Och därför borde vi bry oss lite mera om hur det påverkar våra närstående, även om vi skiter i hur fulla vi själva blir...
och då blir den med alkoholproblemen en självisk person, som bara tänker på sig själva...
Och han/hon blir förvånad över när deras älskade också tänker själviskt, det lämnar honom/henne med sina egna problem...

Varför är det så?

/Berra

att inte kunna göra ngt för någon som man vet såväl behöver det.
Men din gräns Adde går väl någonstans?
Det man inte kan förändra....?

När min son var liten,3år,separerade jag frrån pappan.han fortsatte dricka jag blev nykter.Efter 4 år reagerade jag på pappans drickande när han hade sonen...JAG ANMÄLDE HONOM TILL HANS JOBB!!!!
Han hade ett sådant jobb där det var känt att många hade alkoholproblem,det fanns en sjuksyster där som var allas "mamma" liksom,det var henne jag vände mej till.
I samma veva gick min son på Vändpunkten i en pojkgrupp(han var 7 år då)o jag i en medberoendegrupp.
Sonens pappa fick av jobbet en minnesotabehandling o blev nykter.

Han kunde dock aldrig förlåta mej att jag anmälde honom vilket är ironiskt,men ngt jag får leva med.
Han fick dock 3 nyktra år,o som min son ser som de bästa i hans liv(sitt eget alltså,med sin pappa)

Jag kan se Adde att du slösar energi på att försöka vända något rätt som du ser är fel.Förstår jag rätt?
det är nästan som att bära någon annans bördor.
Om du inte kan göra något drastiskt,som att sätta gräns,kanske måste du släppa o ändå finnas där fast låta det vara.......

Ordnade en ny profilbild på facebook nyss. Då såg jag att jag hade en snarlik bild bland profilbilderna. En bild som togs i september förra året. Vad det syns att jag mår skit. Tänkte ta bort den först för jag gillar den inte. Men så tänkte jag.... Jag ska ha den kvar, för det skadar inte att påminna mig om hur jag mådde då och hur jag mår nu när den nya bilden togs.

Usch!
Men, det är bättre att det är åt det hållet än tvärt om.

Det var härlig och roande läsning, tack. Tog mig tillbaka lite, när barnen var mindre.
Detta skjutsande mitt på fredag natten, då de var 16 och sa de missat bussen, tur jag inte drack så länge jag hade hemmavarande barn, även om jag hade varannan helg barnfri och kunde ta igen det, när de var lite större.

Även skjutsande till olika idrottsaktiviteter 7 på lördagen och stå där sömndrucken och heja.

Men det är en härlig tid, bättre att få vara chafför och ställa upp än att inte veta var de håller hus.
När min flicka var 14 fanns det nåt som hette nattvandring. Jag fick lämna mina barn som inte sprang ute, för att nattvandra och var lite irriterad över detta.
Ska sägas att det var sorgligt att gå hem med en 13-14 åring, och lämna av de, hos föräldrar som var aspackade. Inte kul alls.

Men förstår detta med egen tiden, jag har ju själv ett enormt behov av den.

Lovar det kommer i överflöd då de lämnar boet :-) Njut av kaoset.

Mysigt med din inställning för den är så rätt.

Tack

är mellan 13 och 16 år och således inte myndiga, det hade förenklat saken.

Det är inte helt enkelt att som "gammal" gubbe klampa in i deras liv speciellt som jag känner dem genom deras föräldrar. Vi är några som nu drar igång ett projekt med syfte att föreläsa, spela teater, uppträda med "känt" folk som tar avstånd från droger och alkohol och udden vill vi ha mot barn i missbruksmiljöer. En av de yngre som hjälper till med projektet har kört teater för barn och fått en väldig respons på innehållet, faktiskt så mycket att hon känner att hon inte alls räcker till när ungdomarna vill prata. Jag är väldigt imponerad av de unga som jag mött och de jag läst om i det som kallas Local Hero i DrugSmarts regi. Det är ett projekt som vi vill uppmuntra ungar att starta för tyvärr finns inget sådant i vårt län fn. Stort i Skåne och Stockholm dock.

Jag är tacksam att folket på KRIS har lovat att försöka hjälpa till för de har väldig erfarenhet av att driva snarlika saker. Däremot har jag blivit rätt så negativ till åldermännen och kvinnorna inom IOGT-NTO lokalt, märkväl : Lokalt, som bara vill at det ska bli vid det gamla !! Centralt ifrån är vi påhejade !

Hur det än är i samhället i övrigt så finns det fortfarande människor som är villiga att arbeta ideellt själva för att andra ska få det bättre istället för att bara skjuta bort det till "samhället" (dvs vi !!) och att "det är nån annans problem" (Kära Timbuktu så mycket bra saker du får fram i dina texter !!)

Vi har alla ett ansvar att hjälpa till efter bästa förmåga.

Ja, det där var litet kaxigt för att ha kommit ifrån mig, en Måndag!

Men idag har jag givit dagen "måndag" samma förutsättningar som alla de andra dagarna...
dvs inte bakrusig, och ingen negativ förväntan, utan jag låter den bara komma, precis som den är...
Jag är öppen för förslag, och alla i min närhet kan f.om nu forma dagen åt mig, bra eller dåligt, det är upp till dem, själv är jag lite optimistiskt i alla fall..

Min helg blev supertung, ni som läste mitt senaste inlägg om fredagen som gick i tempots tecken, helgen fortsatte så hela tiden..
Upp och iväg, slänga sopor, handla (fanns inte där, utan iväg 5 mil till nästa affär, köa vänta, köa igen osv..)
Fullt ös halvt medvetslös, årets hittils varmaste dag, i en stor bil med mycket fönster, och ingen AC, fem personer...

Ett bamsestort middagsbord på takräcket och en soffa i baksätet, ja det var proppat med tving de sista kubikcentimetrarna...
Ut i skärgården, ner med brötet i en liten roddbåt i omgångar, åka en bit, sedan 20 meters stighöjd i trappor i berget, genom skogen, duns!
Sedan om igen, svetten lackade så att shortens såg nedkissade ut till slut....
Trodde ni det var slut med detta?, nejdå, skruva isär det gamla köksbordet och soffan, röja plats för den på ett nytt ställe, montera ihop det nya osv...

Vad kan man säga, grillen gick igång lagom till den första myggarmadan runt 9-rycket, kvällsmyset blev kort, för alla somnade vid TV'n,
vaknade med ett gallskrik, FAN! nu e're brådis, dottern har en viktig match, väcka alla som en tornado med tandborsten i munnen...
Frukosten blev dyr, den fick lösas ut med 400 riksdaler på donken (McD) i bilen, väl framme till uppvärmingen med ångande motor
och en skäggig och rufsig pappa som försöker se lite värdsvan ut, "..jorå!, det är bra ...lugnt lix'om" ...fy fan vad jag ljuger egentligen!

Okey, vi sopade skiten ur motståndarna, men det var inte hedersamt, de var underbemannade och hade inga avbytare, det var helt slutkörda...
Domaren bröt matchen när en av motståndarna ramlade ihop i ett svimningsanfall, det blev för varmt och för mycket för dem...
Inget derby till att tala om, det blev inte den förväntade fajten, inget krigande, bara en enda stor förnedring, oj vad jag hade empati för dem...

Väl hemma en massa småfix, och jag drog på det länge,... jag hade ett halvfärdigt byggjobb i tryckat, jag kunde få ihop det idag, kanske..
Men ni vet, fram med alla maskiner och verktyg, skapa utrymme och röja undan allt tingeltangel...
Tänka, såga, svära, mäta, tänka, såga, svära, ungar som trampar runt bland vassa verktyg och ska fråga en massa, ..vad var det nu en och fyrtisju?
När det var färdigsågat, så var det en och sjuttiofyra det skulle ha varit, stressa som en tok, så att det skulle gå att använda baksidan till middagen...
Och klart blev det, sedan en halvtimme att få det rent, äta till myggornas kvällsserenad, svälja och sedan börja olja skiten tills mörkret föll..

Och så börjar man undra, har jag inget eget liv?
Jag går ifrån uppdrag till uppdrag, och hinner knappt andas emellan dem...
Jodå, jag gör ingenting som jag inte vill längre, så länge jag har kontrollen och känner att detta är en berikande situation, eller som i mitt fall skapande,
då trivs jag, behöver jag en paus, så får jag ta det när den behövs...

Jag har kontrollen så länge jag inte tar på mig mer än jag klarar av, och det är jag som sätter takten och kraven...
Och det allra viktigaste, låt inte alkoholen röra till det för mig, då går precis allt i fel takt...
Jag kunde då inte ha spännt bågen det allra minsta, utan rasat som ett korthus i planeringen och ingen styrka till någonting...

Jag står här skitig, solbrännd, orakat, myggbiten, nya sårskorpor efter någon såg här och där, men jag trivs...
Man kan ställa sig frågan varför, jag tror jag har en del av svaret, jag drack inte en droppe av alkohol i helgen...
Jag känner mig starkare i min nya kostym, jag vet att det funkar ändå, jag behöver inte förlora mig själv inuti mig själv...

Jag är inte fängslad, jag är förbannat fri, så länge jag bestämmer mig...att idag ska jag fortsätta hålla mig nykter, vad som än händer...

Och jag är inte olycklig...

/Berra

att jag stannar kvar här på forumet.H
Läser senare hela ditt inlägg Adde jag ska på utbildningsdag o är redan sen.
Ha en bra dag

Åh.

Jag befinner mig emellanåt i sammanhang där diagnosers vara eller inte vara diskuteras, och vid ett flertal tillfällen har jag sagt: "vad är det som säger att det här inte är ett barn som lever i en missbruksfamilj?". Jag blir så trött på denna iver att sätta diagnoser för att kunna friskriva sig själv från ansvar...

Hur gamla är barnen? Finns det någon möjlighet att du kan prata direkt med dem? De kanske behöver höra att det finns hjälp och att ingenting är deras fel?

Kram, vännen!
/H.

som är alkis och knaprar lyckopiller börjar kännas som ett skavsår nu !

Hon är nykter och gör allting rätt ett tag med att gå på AA och göra saker som är bra för henne, men.........så kommer, som bekant, känslorna tillbaka efter ett tag i nykterheten. Och då helt plötsligt gör hon allt fel.

Slutar att gå på AA (det blir så jobbigt...), slutar att vårda sin nykterhet ("jag behöver inte det".....men vadfan!!!) och lider alla helvetes kval av demonerna som trängs i huvudet. Men prata om det i det här stadiet ?? ICKE !!

Återfallet kommer som ett brev på posten.

Lösningen ? Ja, självklart ! Börja med dessa dj-la piller ! Hon blir som en zoombie, virrig som få och närminnet helt väck och ett humör som pendlar hur mycket som helst. "Aaa, jag mår bara fint, jag mår bra...." Ok, hon byter alkoholen mot dessa sinnesförändrande medel och eftersom hon går som "hopp-in personal" på ett företag som pysslar med bla personlig assistans så blir hon utan jobb dessa perioder och kan inte förstå själv varför det blir så. Jag försöker tala om vad jag ser men förnekelsen är total " du kan aldrig se på mig om jag tar piller" ................jo tjena !

Efter ett tag kommer hon till nån form av insikt och slutar med pillren, börjar gå på AA, sköta och pyssla om sitt mående och sen kommer känslorna tillbaka igen och så kör hon en ny repa.

Varv efter varv.

Hon har en man som är kraftigt medberoende och inte vill lära sig något om sjukdomen, skjuter allt ifrån sig, och jag börjar se att han med all säkerhet också är beroende. Det finns inte på kartan att vi skulle kunna prata om sjukdomen. Jag skiter i honom nu och börjar även hålla mig på distans till henne, det tar bara på min energi när det inte funkar. Jag kan skjutsa henne till AA OM hon frågar själv, jag har slutat att ringa till henne för att fråga.

Det där kan jag känna frustration över men jag kan hantera det, då är det värre med deras yngsta barn.

Hon uppvisar alla symptom som finns på ett barn från en dysfunktionell familj, allt finns där. Hon har ett väldigt dåligt mående med alla utryckssätt som finns tex självskärning, ätstörning, våldsamt utåtagerande pendlande till lilla kramisflickan som behöver kärlek och uppskattning. Familjen ser detta och slutsatsen är : Hon har förmodligen ADHD, suck säger jag, på vilka grunder anser ni det ? Ingen läkare alls är inblandad i det hela än. Gudskelov skulle jag vilja säga !!

Jag har försökt att få dem att inse att flickan skulle må så mycket bättre av att få gå på en Ungdomsvecka och få se sin roll i missbruksfamiljen och få verktyg att hantera det utifrån sina egna förutsättningar. Men som vanligt är, när inte nån av föräldrarna gjort en egen behandling så att de vet vad det innebär, så är det oerhört svårt att förklara. Och jag antar att det kanske kan ses som ett utpekande på att de på något sätt skulle vara dåliga föräldrar vilket ju inte alls är fallet.

För att få flickan "att må bättre" bjöd de på en semesterresa till varmare trakter. Priset på den var ungefär vad en ungdomsvecka kostar. Goddag yxskaft !

Det är nu 4 barn som jag vet om som inte får den hjälp som jag skulle önska de fick pga att föräldrarna har någon forma av rädsla för det okända fast det finns så många vittnesmål på att det är bra för barnen. Genomgående tycks inställningen vara " Det blir bättre sen" och det är nog vi som är här på forumet rätt ense om att det inte stämmer, i varje fall om man inte gör något åt det.

Det finns så mycket att göra i den här branschen !!

i min tråd nyss och tappade bort. Så är det. Tyvärr. / mt

det är så avlastar du dig själv en fråga som kan nöta dig inifrån. Folk i gemen har svårt att hantera att någon inte dricker, det valet är inte vanligt i vår kultur. Tyvärr.

att du säger precis som du har skrivit: Att jag dricker vatten, men att dom gärna får ta vin till maten utan att behöva skämmas eller tänka på vad jag tycker. Det låter klokt:) Då vet alla vad som gäller. Ha en bra dag! / mt