Senaste kommentarerna i forumet

Hej Mr P_Man
Sitter själv i en företagsledning och har hanterat många alkoholrelaterade problem (dock inte mina egna än) och tycker absolut inte att du ens skall fundera på att byta jobb utan bita dig kvar med alla medel. Din chef är bara rädd, otrygg och litar inte på hur din framtid ser ut. Bit ihop och visa att du klarar det. Har själv sett hur en person kan ändra sig bara man vågar lita på den.

mvh / underisen

framförd och mottagen. Önskar dig en bra dag! / mt

Är det inte åt ena så är det åt andra hållet :)

problem är ju helt inverterat mot ditt !! Men bra att du kollar upp det fysiska.

Det verkar som att jag håller på att försvinna. Insåg för ett tag sen att jag minskat från 84-76 kg på ett kort tag. Nu är jag nere på 74. Känns inte helt okej detta....
Men jag ska få träffa en läkare i början av november för att ta lite prover och se så att inget är fel. Äter gör jag i alla fall. Men det är inte roligt att ha byxor som är för stora, kostym som känns som ett tält. Klart man kan köpa nytt, men det känns inte bra förrän jag vet vart jag landar.
Nån annan som varit med om detta fenomen?

Ja det där med alkoholen, tänk så komplicerat det är. För det mesta faktiskt. Efter att jag slutat dricka ser jag mig omkring med andra ögon. Alla är definitivt inte alkoholister, men för nästan alla ställer alkoholen till det då och då. Vi tar onekligen stora risker när vi väljer att berusa oss. Risken att såra, både talet och kroppsspråket förändras. Signalerna vi sänder ut stämmer inte riktigt längre med det vi säger, det vi säger får kanske en annan innebörd. Vi uppfattas på andra sätt, kanske av någon som också druckit. Och detta sker redan efter några glas egentligen. Inte konstigt att det bäddar för missförstånd. En av de värsta saker som hänt mig var anär min dotter hade druckit vid 16 års ålder och jag var tvungen att gå och hämta henne vid ungdomsgården, själv väldigt onykter. Skammen över detta är enorm ännu. Man skulle tycka att det borde varit droppen, men nej då. Det tog ytterligare en tid innan det var nog. Människan är en konstig art ibland, eller hur.

MSN?! Vad är det för nymodigheter?! Hört att folk använder nått som heter fejsbok också. Och teleAnitor, vet du om att det finns dom som säger upp hemtelefonen? SÄGA UPP HEMTELEFONEN?! Hahaha...
Kram Snigeln.

Jo Vickan, Söndagen blev fin, riktigt fin, sol men lite kall, typisk vacker höstdag...

Jag somnade i soffan ganska tidigt på kvällen, men tycker inte att det gjorde så mycket efter en hel dags ganska så hårt slitande, med tidig uppstigning på Lördagsmorgonen...
Jag visste ju att det INTE var alkoholen som sänkte mig i soffan, det känns bra...
Kvällen blev inte så där supermysig, men middagen var fin, och umgänget likaså...

Klockan halvfem vaknar jag upp av att ytterväggen håller på att frysa ihjäl mig, det var hög tid att krypa ner mellan de kalla lakanen, de kändes inte alls så kalla då...
Innan dess gick jag ut i mörkret för att pinka, jag lyssnade ihärdigt efter prassel i skogen intill.
Jag inbillar mig själv att jag inte är mörkrädd, men det är inte mörkret jag är rädd för, bara det som finns i det brukar jag tänka...

Ibland blir man så där besviken när man fixar och donar för att just få det så där supermysigt,
och så blir inte så, någon är trött och irriterad, kommer inte till maten direkt osv..

Kan känna så ibland när man har bjudit gäster på middag, det blev inte så där supernajs som man hade förväntat sig, men man dricker sitt vin i alla fall, kanske t.om kan bli ovänner vid middagen..
Och så tänker man...de där bjuder vi inte igen, riktigt otrevliga..!

De kunde ha en dålig dag, grannen klämde sig t.ex rejält vid mastavtagningen för några år sedan,
han var inte alls på något partajhumör, han hade ont...
Och avbryta middagen någon timme innan, sån't gör man ju inte, eller?

Det finns dåliga tillfällen, och det finns bra...
Att inte låta de dåliga överskugga de bra är också en ganska så viktigt egenskap, förlåta?

Ytterligare en helg som har gått, jag har fått jättemycket gjort, och jag känner mig jättenöjd.
Sitter här vid tangentbordet och nickar för mig själv, mm mm, den här helgen kan jag känna mig helt OK inför, jag har inte förspillat den, utan varit både "duktig" och hade koll på mina känslor...
Stressen får aldrig tillåtas förta mig, jag måste ha min tid för mig själv...
Så håller jag borta alla tankar som får mig självdestruktiv med bl.a alkoholen...

Gisses vad jag tragglar med min tråd, såg nu att den åter passerat 20 000 gånger lästa,
och dessförinnan nollställningen när forumet förändrades hela 44 000 gånger...
Jag nästan skäms över att jag inte känner mig stoltare över den än vad jag egentligen gör,
det verkar i stort sett vara det enda riktiga bra'iga jag lyckats åstadkomma med i mitt liv,
bortsett från valet av min kära hustru och mina välartade barn...

Mitt val och min strid mot det som höll på att förstöra mitt liv, alkoholen,
det var det som skapade mitt livs cred, i skriftlig form...
Mitt val att dokumentera det draperat med ord, otroligt!
Jag skäms över att få mest cred för ett av livets största misstag, tillåta alkoholen ta över mitt liv, så utlämnade och så känsligt, när vi människor tappar kontrollen...

Jag vet inte, antingen är jag väldigt dum i huvudet, eller väldigt våghalsig...
Men detta är nog ett av det mest konstiga jag har gjort i hela mitt liv...
Lite granna som att skriva en dagbok mitt ute på slagfältet, det är det inte många som gör...

Jag tror jag är unik på något sätt, men det finns tusentals av mig därute i landet,
men alla kan inte skriva i hettans stund, och inte heller formulera orden efter sina känslor...
Men att delge varandra sitt stöd och erkänna medkänsla, det behöver vi alla kunna göra...

Jag gör vad jag kan, och att uppleva är ett sätt att ...leva, inte bara överleva...
Hur hårt det än känns, inte glömma att leva med alla sina sinnen, här och nu...

Inte ångra, bara inte återuppleva dåliga minnen igen genom att göra viktiga val, t.ex baksmällan.
Allting har sin tid, vara nöjd med det man har fått uppleva, ta lärdom och acceptera...
Jag kan inte göra allt, men en del, och FÅR vara nöjd med det...
Livet har sina begränsningar, och jag befinner mig ALLTID mitt i det, så är det, varje dag...
Det val jag gör idag KAN påverka morgondagen, därför försöka gör det så genomtänkt som möjligt.
Jag har min historia och den kan inte göras annorlundare, därför accepterar jag den, helst!
Sätt målen så att de är nåbara, om så bara en dag framöver så räcker det och jag kan glädjas åt dem.
Att kunna glädjas med andra är också viktigt, utan att känna avund, grattis du vann t.ex.

Det känns som om jag har tusen miljoners triljoners saker jag måste bearbeta med mig själv,
och den dagen jag inte har det, DÅ ska jag börja oroa mig... verkar det som..
Man kan aldrig bli fulländad, så är det nog, det är min livsfilosofi i alla fall...

Nu har jag reflekterad färdigt över den här helgen, och jag kan gå och lägga mig med ett gott hjärta.
Den medvetslöshet som kommer att inträffa när jag somnat kommer att vara äkta och inte kemisk,
det kommer ge mig en god början på morgondagen, trots att det är en ...måndag...

Go'Natt!

/Berra

låter härligt....ha det bra

I all korthet men välmenat, så får du en KRAM av mig. h/Mm.

Var jag befinner mig Viktoria, tror jag berättat det förut för dig, men det är ju frågan på många olika sätt, men på resa till något jag egentligen önskar mig att vara. Vill så gärna fortsätta vara en nykter och samtidigt GLAD man i de år där jag befinner mig, vet att jag har så mycket att ta vara på av det som bjudits mig i mitt liv, familj, barnbarn, vänner, arbetet med mera. Så är det ju med kampen mot spriten. Om jag säger min plats... Ostersjön och ett fint ställe där. Med fina fiskar skulle jag säga... samtidigt som det finns andra frågor som betyder så mycket mera, i livet, egentligen. Jag skulle väldigt gärna "prata mera med dig" och samtidigt lite privat, har du MSN? Jag har en alldeles egenvald kamp jag sysslar på med när det gäller spriten... många historier att återberätta där. Kan bara säga så här i all enkelhet...Så glad att du svarade på mitt inlägg. Tack, betyder. Kram/Mm.

Inga simpor? Det var min skräck då jag var liten. Ruskiga såg dom ut, tordes aldrig ta dem ur nätet! Får man fråga vilka fiskevatten du rör dig kring?
Du Mullegubben, du är rik. Visst förstår du det?
Nu till något jag undrat mycket kring, känn dig inte tvingad att svara. Och låt hellre bli än att trassla in dig i något av artighet, jag är bekväm med tystnad, det är okej för mig. Du bestämmer vart din gräns går.
Jag funderar på hur du tänker kring alkoholen? Eller nykterheten för den delen...?

Vinter och snö sedan en vecka tillbaka redan. Men nu under helgen har det smält bort en hel del så vägarna är nu bara igen. Har dock börjat utfodra småfåglarna redan, eftersom marken är snötäckt.
Skriv när du har lust...kram

Tack Viktoria för din hälsning och fråga. Joo, det är nog bra med mig, ständigt i farten med nya projekt, eftersom jag har den stora förmånen och lyxen att ha så mycket omkring mig att pyssla med utomhus nu på hösten. Fiska, skörda, plocka svamp, ta vara på saker ur växthus och från mitt land, fixa ved mm... Svarar bara kort just nu i skrift, men tänker faktiskt ofta på dig. Igår tog jag upp nät och blev rikligt belönad med en finfin fångst bestående av 46 härliga höstabborrar och tre finfina gösar. Du skulle ha varit med :-) Visserligen även någon mört... men kråkor och skator skall ju ha sitt lystmäte också så.... alla är tillgodosedda! Rensade, filéade en del och rökte 24 st (abborrar alltså, inte kråkor). Äldste sonen med familj kom på middag och jag fick så fin hjälp av gulle barnbarnskillen med rökandet av fisken och kunde berätta för honom farfars hemlighet om precis hur man gör.
Jag hoppas du har det bra där i ditt liv och omständigheter. Vinter och snö snart i norr? Önskar dig allt gott som livet kan erbjuda och du... jag kommer att höra av mig igen till dig, lite osäker bara på vilken tråd det skall ske *suck* Kram/Mullemannen.

Godmorgon Mullegubben, hur har du det?

Vad mysigt det låter Berra, då du beskriver familjen i stugan. Kan riktigt känna de kalla lakanen mot huden. Fort fort in med de bara fötterna under täcket. Själv brukar jag sätta kalla tassar i knäväcken på min varmblodige man : )
Njut nu av resterande helgen, det är en hel natt och en hel lååång dag kvar! Söndagen är en fin dag tycker jag...numera alltså. Kram

..vi besöker stugan för i år, det är är vinterstängning och allt vad det innebär...
Massor av jobb och det är alltid lika tråkigt, en episod som går i graven, sommaren 2011, vart tog den vägen?
Det blev bara en massa jobb i år och väldigt lite njutning, tragiskt men så blir det ibland...
Ska försöka bättra på det till nästa år, om det bara blir ett arbetsläger så finns det ingen nytta med att ha en sommarstuga, bara besvär...

Det är kallt och ruggigt, alla värmefläktar och element står på för fullt, på en tallrik står knallgula vanliga och tratt-kantareller...
Det hettar lite om kinderna och öronsnibbarna, det har blåst lite ute också, men NU är jag i alla fall inne, kläderna känns fuktiga...
Ser fram emot en myskväll då alla barnen är med idag, och sedan fram emot att krypa ner i kalla lakan...

Igår var jag ute med herrföreningen på en fin middag, alla bar kostym och vi var på en fin sylta...
NU först, efter snart tre år vågar de fråga mig, varför jag inte dricker alkohol, inte bara en utan fem gånger fick jag försvara mitt val, suuuuck!
Konvalessenstiden är väl ute nu, och alla tyckte nog att det var dags att konfrontera mig med spörsmålen...

Fyra män jag pratade med hade varit alkolister, torskat på fyllkörning, blivit av med tjatig kärring pga alkoholen m.m....
En hade en fru som fortfarande drack för mycket, och han "tvingades" dricka med henne...
En annan hade sex syskon, fyra av dem har problem med spriten, hans pappa hade dött alkoholistdöden alldeles för ung...

Där sitter jag och nickar förstående, och efteråt tänker jag...vad håller de på med?
Alla denna bakgrund och historik, och de sitter fortfarande och bäljar i sig en massa brännvin...
Precis som om det inte bekom dem, eller inte problemägare på något sätt...

På vägen hem tänkte jag, jo jag hade varit på en middag med förnekande alkoholister eller medberoende som fortfarande missbrukade,
Vill eller kan de inte inse' sin situation?

Jag kände mig sen alldeles matt, folk satt i fruktansvärda situationer och helt oförmögna att ens finna en vilja till förändring, handlingsförlamade och väntade liksom som om någon skulle lösa det här åt de, under tiden drack de som om ingenting hade hänt...
Jag kör mig i botten tills något händer!!!
Eller jag bankar mig själv på tummen med en hammare, det gör fruktansvärt ont, men fortsätter med det tills någon säger åt mig att sluta,
För jag vet inte vad jag ska göra istället...

Kanske fundera på vad som är värt något här i livet, och vad "kostar" alkoholen mig...

Min kostade mig livet, ett liv jag inte var värd att leva...

/Berra

hänga kvar, jag behöver er och jag tycker så mycket om er. Jag känner inte alls som jag stöttar er jag känner bara att vi finns för varandra. Här och nu. Kram / mt

underbar start på lördagmorgon !! Tack så väldigt mycket för dina ord Viktoria ! Jag känner att jag verkligen behövde din bekräftelse just nu, den sitter verkligen bra. Jag har öst ut från min egen självkänsla de sista månaderna och har haft få tillfällen att fylla på så varje kram, ord och blick som ger mig ett mervärde är guldfyllda för mig.

Att numera få läsa dina inlägg Viktoria och se att du hittat din väg i nykterheten är stort, det är i sig en belöning. Det är ingen självklarhet att vi fortsätter att leva nyktert, det kräver ett visst mått av arbete av oss. Jag kan ju uppleva den äkta glädje som finns i de möten irl mellan oss alkisar som träffas någon eller någre gånger per år på olika konvent och på Nämndemansgårdens vår- och höstmöten. De äkta skratten, de många kramarna.........det är så magiskt.

Vi är alla så lika !!

Och tack Mulletanten för att du hänger på oss och stöttar !

Kramar i mängder !!

dina ord till Adde. Jag tror att jag ungefär förstår vad det är du säger, från min insida. Ni är båda så viktiga för mig, min syster och min bror där ute långt borta och nära. Med obekanta ansikten men nära min själ. Kram / mt

Brev en fredagkväll till min vän Adde,
När jag första gången i augusti 2009 hittade hit till alkoholhjälpen fanns du här. Jag minns hur jag hade svårt att ta till mig det du skrev. Du hade redan varit nykter en längre tid, och jag talade inte ditt språk. Jag förstod helt enkelt inte vad du pratade om. Och jag, jag ville både bikta mig och försvara mig på samma gång. Ingen var ju som jag, ingen hade samma typ av problem som jag, och varken du eller någon annan skulle komma här och låtsas förstå mig!
Jag började min tillvaro här på forumet som många andra med att försöka övertyga med min livs story. Underbar familj, fint hus, bra jobb, god ekonomi blablabla. Och sen detta lilla bekymmer då bytheway, att jag dricker för mycket och för ofta. Fast jag berättade inte på en gång hur mycket, och hur ofta. Och sanningen kring den här familjen och det fina jobbet hamnade i en annan dager då alkoholdimmorna lättat. Jag hade ju ett riktigt skitliv på flera plan! Trivdes inte på jobbet, maken drack ju också på tok förmycket, dottern gick mig på nerverna med sin pubertala självupptagenhet. Och vissa dagar fick hunden bajsa på gården för jag var för bakis för att gå en promenad. Allt det ”förnämliga” var marinerat i alkohol.
Ibland när du svarade mig, gick jag fullständigt i taket. Du vågade sätta fingret där det ömmade, du var redan så frisk att du såg det jag inte ville se själv. Det finns så många av dina råd jag inte förstått då jag fått dem, endel har till och med nästan irriterat livet ur mig, men de har landat nu i efterhand. Jag förstår allt nu Adde. Så nu är jag där, där jag ser vad som finns under makeupen och mellan rader. Jag har friska ögon nu…på gott och ont.
Det jag eg vill säga till dig är hur oerhört mycket du betyder för mig. Du fanns här då jag kom, du finns här nu, och för det är jag så oändligt tacksam. Jag är tacksam över att du varit rak och ärlig, att du vågat säga vad du faktiskt ser utan att tassa som runt het gröt. Ibland måste någon våga vara obekväm för att man ska komma vidare. Du har inte alltid fått cred för det. Jag vet idag att du alltid gjort det av omtanke, och jag är rörd över att jag fått ta del av den värmen. ”lär av dem som gått före” – den devisen har landat i mig nu då jag tänker på dig. Förr gjorde den mig bara provocerad : )
Tack för att du finns, verkligen av hela mitt hjärta tack<3

Tack Berra för att du delar med dig! Detta tar jag till mig med hull å hår!!

Bigfoot

Ja, om man hade förmågan att kunna uppskatta den omtanken man får ifrån sin livspartner ändå..!
Livet bara går i långsam lunk framöver, och jag hinner inte se allt som tonar upp i horisonten...
Det som händer ...bara händer och jag har inte alltid förmågan att reagera direkt,
jo jag är nog lite trög i min världsuppfattning, ett handikapp jag haft hela livet...
Men eftertänksam är jag i alla fall, så jag reagerar inom sinom tid...

Jag brukar ju skriva några rader vissa dagar i veckan på forumet, men allt har inte alltid varit som det brukar, och emellanåt är man rädd för förändringar, och när de inte kommer tillräckligt snabbt så har man det långtråkigt, aldrig är man riktigt nöjd...

Men på alkoholfronten är det helt kavt lugnt, inte en droppe, inte ett minsta sug heller...
Det är väl en av de få beslut som man kan känna sig helt nöjd med, jag har reagerat färdigt på mina reflektioner angående mitt egna missbruk med alkoholen, den är inte till för mig längre...

Det känns bra att jag inte har kvar den förljugenheten som det innebär att vara beroende,
och jag behöver inte besudla mina tankar på tvivel, jag har blivit friare i mitt sinne så....

Låter det härligt på något sätt?

Tja inte överdramatiserar jag den känslan inte, det är ett faktum som jag har accepterat fullt ut.
Mitt liv ser ut precis så här, och visst har det blivit enklare utan tvivel och ångest...
Samtidigt har ett helt annat liv tonat upp sig, ett liv utan overklighet...

Jag lever i nu'et och det är "konstant", inga större dippar eller kickar, och det är lugnare...
..betydligt lugnare och då mest i positiv mening...

Visste jag att mitt liv såg ut så här utan alkoholen, nej knappast!

Jag har tävlat och race'at hela livet mot mig själv, aldrig varit helt nöjd...
Alkoholen hjälpte mig att skapa mod, och avkoppling, ingetdera behövdes egentligen...

Jag mår bra när jag mår bra, behöver inte analyseras sönder, och inte konkurannsutsättas dagligen.
Om jag mår bra så ska jag väl få vara nöjd med det, och inte bara undra vad det är som är felet,
och ha för lågt ställda krav...

Idag ser jag med synen på mig själv inåt, det är viktigt att få tillåta mig må bra och vara nöjd,
och inte heller låta andras tävlan sporra mig till stressande situationer...
Dom har sitt, jag har mitt, de dricker alkohol..det gör inte jag, jag dömer de inte..

Att nykterheten innebar en sådan livsomställning!, det hade jag aldrig kunnat räkna ut på förhand..
Men med nästan 25 års praktik med alkoholen så visste man ju heller inte bättre, det var ju en vana!

Nu står jag här med mitt liv i mina händer, och jag har möjligheten att stöpa det lite som jag vill,
kontrollen är mycket större och tilliten till det jag gör också större...
Jag behöver inte ångra gårdagen då den oftast såg lika ut som dagen innan dess...

Och det är inte tråkigt, bara förbaskat lugnt och skönt, och det behöver jag numera..
Fyllpajasen Berra har retirerat från sina revir, och låter andra ta vid..
Det handlar inte så mycket om att resignera, utan mera att ta hand om sitt liv...
Det borde jag ha gjort för länge sedan, och aldrig är det försent att börja sluta...

Jag har mycket kvar att bearbeta med mig själv, och aldrig har jag väl haft bättre förutsättningar än nu, jag har lärt mig att börja känna den där snubben som har bott i min kropp hela mitt liv nu.

Ytrap Ytrap är Party Party, men baklänges, samma bokstäver men inte samma innebörd,
ordet är nytt för dig, och du har ännu inte knutit någon känsla för det...
Och bara för att det står bakvänt så betyder det inte att det är motsatt ordet Party och dess känsla.
Trap kan ju betyda fängslad också på engelska, kanske ordet är det också...
Part är ju del, och man kanske delar andras åsikter på ett party..

Men jag gillar ordet Ytrap, det är lite mystiskt och underfundigt, och ingen vet vad det står för.

Det är mycket som surrar i mitt huvud nu för tiden, och det är inte full av väsentligheter heller...
Men det är sådan som jag är, och jag behöver inte ens vara full för att bluddra en massa strunt...

Men det är ju min lilla hemlighet...

Sov Gott Världen!, imorgon är det min dag, och jag älskar Fredagar...

/Berra

du har Berra! Alla människor borde ha någon som säger sådana saker till en!

Jag tror det ligger mycket i det du säger om ångestens ursprung i den dåliga självkänslan. En nöjd människa befinner sig i nuet och strävar inte efter det på andra sidan grönare gräset. Ständig självkritik är självklart inte bra - tänk att ha någon som gick bredvid och hela dagarna talade om för mig vilken usel person jag är. Såklart skulle det göra mig ledsen och så småningom bryta ner mig - självklart blir effekten densamma om det är jag själv som går där och klagar på mig...

Nu ska jag dricka te och äta en mums-mums, ibland är det de små sakerna i livet som gör'et :-)

Exakt det rådet som jag behövde börja denna förmiddags arbetspass med att höra Pianoman...hmmm, man får det till sig som man behöver när man är redo.

...beskrev oss människor som en höjdhoppare som alltid lägger ribban för högt. Han vet att han aldrig kommer kunna komma över, men fortsätter ändå försöka. Istället för att succesivt höja allteftersom man klarar höjden.
Det liger kanske nått i det?

...om inte ångesten kommer ifrån en dålig självkänsla, att inte duga, att ha för höga ideal och prestationskrav?

Vad tror ni?

Eller kanske ett ständig sökning efter det som är bättre, en lyckosökelse, som kanske inte alls finns, utan bara en strävan mot något som ska vara bättre...?
Bättre än vad, att inte duga kvar i verkligheten?

Att ständigt vara självkritisk kan väl aldrig vara bra, för någon, eller hur?

Bara funderar...vidare...

/Berra